Enligt svaret på en skriftlig fråga (2015/16:621) under förra mandatperioden sammanfattades regeringens mål för arbetet med livsmedelsstrategin att den ska bidra till att öka sysselsättningen, produktionen, exporten, innovationskraften samt lönsamheten i livsmedelsproduktionen samtidigt som de relevanta miljömålen nås. Detta är alldeles utmärkta målsättningar som det ska bli spännande att följa upp. Men enligt svaret på den skriftliga frågan ansåg regeringen då att det också ska finnas andra mål såsom att öka andelen ekologisk produktion och konsumtion av livsmedel. Detta är däremot märkliga mål som i mångt och mycket går på tvärs med vetenskapen. Regeringen har trots detta satt ett mål som innebär att 30 procent av den svenska jordbruksmarken ska utgöras av certifierad ekologisk jordbruksmark och att 60 procent av den offentliga livsmedelskonsumtionen ska utgöras av certifierade ekologiska produkter år 2030. För undertecknade är det fascinerande att ta del av den innerliga övertygelse som finns hos vissa då det gäller den ekologiska produktionens och konsumtionens förträfflighet. I synnerhet då det inte finns någon entydig forskning som visar att den totala klimat- och miljönyttan blir bättre med ekologisk odling. Tvärtom har ett antal forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet hävdat det motsatta. Liksom ett antal myndigheter också har konstaterat.
Vi är de första att skriva under på att konventionellt lantbruk kan lära av det ekologiska, men att vi som riksdag väljer att sätta mål för den ekologiska produktionen och konsumtionen måste ju innebära att vi bedömer att den är bättre för miljön, producerar hälsosammare livsmedel etc men så är det ju inte.
Enligt vår mening vilseför politiker därmed konsumenterna, genom att skapa en förtäckt känsla av att ekologisk produktion och ekologiskt odlade livsmedel skulle vara mycket bättre för klimatet, miljön och hälsan än de livsmedel som produceras i konventionell produktion. Något som forskningen faktiskt inte kan påvisa. Det är därför en olycklig bild som målas upp. I synnerhet som svenskt jordbruk idag är världsledande på såväl miljöområdet som djurskyddsområdet. Istället för att vi som politiker tar ställning till olika odlingsmetoder borde vi enas om att sträva efter ett mer resurseffektivt jordbruk och sätta upp mål för det.
Med den stora årliga ökning av försäljning och konsumtion som vi ser av ekologiska livsmedel anser vi det också vara hög tid för marknadskrafterna att ta vid i större utsträckning. Självklart ska det finnas ekologiska livsmedel eftersom konsumenterna efterfrågar det. Men ekomaten är redan en mångmiljardaffär. Ett liknande resonemang förs av Konjunkturinstitutet (KI) i deras miljöekonomiska rapport. Konjunkturinstitutet (KI) anför i rapporten några intressanta punkter angående detta, bland annat att: Stödet till ekologisk produktion har små effekter på miljömålen. Något som Jordbruksverket och Naturvårdsverket också har konstaterat.
Det är liten andel ekologiskt i intensivt odlade områden, där miljönyttan av stödet skulle vara större.
Ersättningen till ekologisk produktion är hög jämfört med övriga EU och att stödet i flera EU-länder trappas ner då marknadseffekterna blir tydliga.
Med hänvisning till ovanstående anser undertecknade att den ekologiska odlingen kan och bör klara sig på egna meriter i större utsträckning. Istället för att vi som politiker tar ställning till olika odlingsmetoder borde vi enas om att sträva efter ett mer resurseffektivt jordbruk.
|
Mats Green (M) |
|
|
Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) |
Åsa Coenraads (M) |