Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att hålla samman den kommunala budgetprocessen och tillkännager detta för regeringen.
Efter valet 2014 så har rekordmånga kommuner, regioner och landsting andra styren än de traditionella blocken. Detta innebär i sig inte något problem, utan kan vara en sund uppluckring av förlegade motsättningar, och istället skapa konstruktiva och lösningsfokuserade samarbeten för att lösa välfärdens utmaningar. Valresultaten gjorde dock att det på många håll inte bildats styrande majoriteter, utan att det istället är minoriteter som styr. Det är något som kan innebära problem. Dels för att få en förutsägbar styrning av kommunen, och att hushålla med resurser på ett bra sätt. Dels ur ett demokratiskt perspektiv, då det blir väldigt svårt för medborgare att utkräva ansvar. Det som dock ställer till problem på ett sätt som skulle behöva rättas till genom en förändring av kommunallagen, är när beslut om kommuns budget ska beslutas. En mer sammanhållen process vore mer än önskvärd.
Statens budget hanteras på ett sådant sätt, att budgeten tas i ett beslut. Alla skatteförändringar tas samlat med utgifterna, och praxis är att inte att bryta ut enskilda delar. Därtill finns ett system med utgiftstak för flera år framåt, för att ekonomin ska vara hållbar över tid. Det är ett sunt sätt att hantera en styrning via budget på. Samlade budgetalternativ ställs mot varandra, och för att förvissa sig om att få en majoritet så får förhandling ske mellan partier.
Kommunallagen, som bland annat styr det sätt kommunerna ska upprätta sin budget på, borde ändras för att inte splittra upp budgetbeslut i olika delar. Om en styrande minoritet inte får igenom sin budget, så finns det då ett annat budgetalternativ som samlat har fått större stöd, och som då ska gälla istället. Detta innebär att det inte går att bryta ut enskilda delar ur budgeten, eller att ge separata uppdrag inom ramen för budgeten.
Om fullmäktige fattar beslut om en ny utgift under året som inte är budgeterad, så måste detta som tidigare innefatta anvisning om hur finansiering sker. Ett sådant avsteg bör liksom tidigare kunna göras utan att ändra hela budgeten.
Att ta kommunens budget i ett klubbslag behöver ske genom en förändring av åttonde kapitlet i kommunallagen (1991:900) där ekonomisk förvaltning och budgetprocessen i kommunerna regleras. Riksdagen bör ställa sig bakom en sådan förändring, och tillkännage denna hållning till regeringen som sin mening.
|
Rasmus Ling (MP) |
|