Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behov av att se över reformen Personligt ombud och tillkännager detta för regeringen.
Personliga ombud är en viktig reform för personer med psykisk funktionsnedsättning och som erbjuds i många kommuner över landet. Tanken har sitt ursprung i den proposition som låg bakom den så kallade psykiatrireformen 1995. Man ansåg att stödet till personer med psykiska funktionsnedsättningar skulle kunna förbättras genom personliga ombud, med ett klart definierat ansvar för att den enskildes behov uppmärksammas och att insatserna samordnas. Tio försöksverksamheter startade på olika platser i landet och följdes upp. Resultaten var påfallande goda. Man kunde också se att inläggningen inom slutenvård minskade. Därefter har medel avsatts successivt för att utöka antalet ombud. Statsbidrag utgår till kommuner som vill inrätta funktionen personliga ombud.
Miljöpartiet har tidigare under många år motionerat om förbättringar i reformen. Då fanns också en övergripande uppföljning på Socialstyrelsen. Jag anser att reformen på nytt skulle behöva följas upp. Hur har utvecklingen sett ut i kommunerna och har införandet av så kallad peer support haft betydelse för förekomsten av personliga ombud? Har innehållet i rollen respektive målgruppen man arbetar med eventuellt förändrats och i vilken mån lyfter ombuden svårigheter som målgruppen möter på en mer generell nivå – en uppgift som var tänkt att ingå i det som ett personligt ombud ska göra. Kort sagt ser jag behovet av en förnyad uppföljning och analys av reformen. Det är angeläget att vårda en reform som haft stor betydelse för målgruppen.
|
Pernilla Stålhammar (MP) |
|