Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att koppla det straffrättsliga ansvaret för s.k. billjudsanläggningar strikt till ägandeskapet av fordonet och tillkännager detta för regeringen.
På vissa platser runt om i landet har problemet med så kallade billjudsanläggningar blivit ett så stort bekymmer för allmänheten att det får ortsbor att flytta och besöksnäringen att ta stor skada. Problemet handlar om bilar som utrustats med mycket stora och specialbyggda högtalaranläggningar, vars ägare träffas på uppställningsplatser, stängda bensinmackar eller andra tätortsnära ytor där flera bilar kan parkera samtidigt.
I Dalarna, liksom på andra platser i landet, har det blivit ett stort problem att ägare till dessa ljudsystem under den varma delen av året spelar upp ljud hela nätter igenom på en sådan nivå att ljudet blir hälsovådligt flera hundra meter bort. Företeelsen är inte sällan knuten till mindre tätorter, och vittnesmålen från människor som bor i närheten av frekventa ljuduppspelningsplatser berättar om hur nattsömnen blir störd under stora delar av sommarhalvåret.
Även besöksnäringen tar skada på de orter som är drabbade och många campingar och hotell vittnar om gäster som farit så illa av det höga bullret att besökare deklarerat att det aldrig är aktuellt att återvända till orten i fråga. Problemet har funnits i ett flertal år, men har på senare tid eskalerat.
Trots att de ljudnivåer som det är frågan om, ibland upp till 130 decibel och däröver, kan konstituera ett antal brott säger sig polisen inte kunna ingripa. Det finns idag ett så stort problem i bevisföringshänseende att Polismyndighetens samlade bedömning är att man inte kan göra något åt problemet. I klartext handlar det om att det inte går att knyta någon till gärningen då själva uppspelningen av ljudet sker trådlöst via fjärrstyrning.
Det går enligt Polismyndigheten därför typiskt sett inte att koppla någon gärningsman till det eventuella brottet eftersom det är svårt eller omöjligt att reda ut ansvarsfrågan.
Riksdagen bör därför uppdra åt regeringen att utreda möjligheten att koppla det straffrättsliga ansvaret för dylika aktiviteter strikt till ägandeskapet av fordonet. Naturligtvis bör det då också finnas omständigheter som kan frånta en fordonsägare dess ansvarspresumtion, såsom exempelvis att fordonet är anmält som stulet. Klart är dock att det behöver etableras en strikt ansvarsprincip eftersom nuvarande lagstiftning inte tillräckligt tydligt ger rättsvårdande myndigheter möjlighet att resolut ingripa mot problemet.
|
Carl-Oskar Bohlin (M) |
|