Vår omvärld blir säkerhetspolitiskt allt mer osäker. Därför är det viktigt att Sverige har en stark försvarsförmåga och är beredda att själva och tillsammans med andra kunna försvara våra intressen, militärt om så skulle behövas. Det finns därför idag en bred politisk vilja om att stärka svensk försvarsförmåga.
För att klara det måste dock förutsättningarna för att genomföra försvarsövningar finnas. En viktig förutsättning är tillgången på övningsfält. Sedan 2012 ligger ärendet om skjutfältet i Göteborgs södra skärgård för avgörande hos regeringen. Ärendet är väckt av Försvarsmakten 2008 och överklagat till mark- och miljödomstolen 2010 men fortfarande inte avgjort. Men skärgårdsskjutfältet är inte det enda exemplet på att tillståndsprövningen har dragit ut på tiden, en liknande situation finns exempelvis kring Tofta skjutfält på Gotland.
Att Försvarsmaktens övningsfält ska underkastas en oberoende miljöprövning är självklart. Men handläggningstider på ett decennium är inte hållbart, särskilt inte när säkerhetsläget är under kontinuerlig förändring. Den långa handläggningstiden har begränsat möjligheterna att bedriva och utveckla en god övningsverksamhet och därmed i förlängningen en god försvarsförmåga i Göteborg och Västsverige. Bland annat har Försvarsberedningen lyft problematiken i sin slutrapport Värnkraft, från maj 2019.
Frågan bör därför lyftas i ett bredare perspektiv. Idag prövas Försvarsmaktens övningsbehov mot miljöbalken som om det vore nästan vilken annan tillståndspliktig verksamhet som helst (med undantag för att tillståndet alltid prövas av länsstyrelse och inte kommunal nämnd).
Med rådande säkerhetsläge bör Försvarsmakten istället ges särskilda förutsättningar att bedriva sin verksamhet med tanke på samhällsbehovet. Man bör därför se över om lagstiftningen kan ändras så att Försvarsmakten får snabbare besked och i avvaktan på besked större möjligheter att bedriva övningsverksamhet interimistiskt i väntan på besked.
|
David Josefsson (M) |
|