Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur tillgången till kapital och krediter kan ökas för människor som bor glest, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
De som bor glest har samma behov av att bygga nytt, bygga om, bygga till, renovera eller investera i sin bostad eller verksamhetslokal som de som bor tätt. I områden där en fastighets marknadsvärde är lågt till följd av fastighetens geografiska läge, det vill säga för många glesbygdsbor, omöjliggörs dock dessa och liknande investeringar eftersom det i det närmaste är omöjligt att få lån för sådana åtgärder.
Den som bygger ett nytt hus i en liten by långt ifrån en residensstad får ofta räkna med att fastighetens marknadsvärde landar på långt mindre än hälften av byggkostnaden, vilket i praktiken omöjliggör lånefinansiering av ett dylikt projekt. Den som vill investera något hundratal tusen i att renovera köket eller byta fönster eller yttertak på sitt hus kan inte räkna med att låna med fastigheten som säkerhet eftersom värdestegringen på fastigheten inte tillnärmelsevis motsvarar kostnaden för åtgärden.
Detsamma gäller för den som vill investera i sin industrifastighet eller verksamhetslokal, och för bostadsbolag och fastighetsägare som ämnar uppföra flerbostadshus. Den avskrivningstakt som krävs gör det svårt att någonsin genomföra en sådan investering.
Detta får konsekvensen att hus förfaller och gatubilden i byarna ändras i många områden på landsbygden och i glesbygd. Den attraktivitet som finns i det naturnära landsbygdsboendet grusas av att omgivningen i byn präglas av gistna plankor och sönderrostade plåttak.
För att stödja företagande och människors livskvalitet i landets glesbygder och minska utflyttning och stimulera till inflyttning borde regeringen se över om det finns möjlighet för staten att agera på något vis för att underlätta tillgången till kapital och krediter för företagare och enskilda i dessa områden.
|
Linus Sköld (S) |
|
|
Fredrik Lundh Sammeli (S) |
Hannah Bergstedt (S) |
|
Ida Karkiainen (S) |
|