Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i lagstiftningen om trafikbrott stärka möjligheterna till bevisinsamling och tillkännager detta för regeringen.
Alkohol- och/eller drogpåverkade förare är inblandade i många olyckor. Tyvärr så kan rättsväsendet inte lagföra en del av dessa förare då de säger att de druckit efter olyckstillfället. Med eftersupning menas att en person som misstänks för rattonykterhetsbrott men som anträffats en stund efter körningen påstår sig ha druckit alkohol först efter körningen. Det har i flera rättsfall blivit vanligare framförallt vid t ex dikeskörningar då utandningsprov inte kunnat tas omedelbart.
Eftersom det inte finns någon bra statistik i frågan är det oklart hur många fall det exakt rör sig om. Enligt uppgifter i media och polisen anses antalet fall i alla fall ha ökat under senare år.
Efterförtäring och efterbruk kan medföra svårigheter att utreda trafiknykterhetsbrott. Att säkra bevisning för att kunna styrka brott i dessa fall är i regel mer resurskrävande som polisen inte anser sig inte ha tid med. Det krävs bl.a. extra urinprov med 1–2 timmars mellanrum.
Frågan kring eftersupning har varit föremål för motioner, utredningar mm under åtskilliga år utan att lagstiftningen justerats. Det finns t ex en promemoria från 2013 (DS2013:28) som avfärdar en ändrad lagstiftning men också visar på en möjlig lagstiftning i vidare mening för alla trafikformer. Inget har resulterat i något beslut ännu.
Norge har haft en lag mot eftersupning i över 50 år. Erfarenheterna därifrån är att lagen inte skapat några problem under alla dessa år. Fordonsförarna vet vad som gäller
och numera är det sällsynt att någon hävdar eftersupning i Norge. Liknande lagstiftning finns även i andra länder.
|
Sara Heikkinen Breitholtz (S) |
|
|
Adnan Dibrani (S) |
Hans Hoff (S) |