Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att slutsatserna i Socialstyrelsens utvärdering måste ligga till grund för framtida överenskommelser mellan staten och huvudmän och tillkännager detta för regeringen.
Under år 2016–2018 slöt regeringen och Sveriges kommuner och landsting (SKL) en överenskommelse om särskilt riktade insatser till området psykisk ohälsa. Överenskommelsen ingår också i en ny strategi för området som regeringen har arbetat fram för åren 2016–2020.
Glädjande nog fattade regeringen beslut om att utvärdera överenskommelsen med SKL. Ett uppdrag som Socialstyrelsen har haft. Regeringens satsningar för samarbetet med SKL innebar ett tillskott om 800 miljoner kronor per år 2016 och 2017 samt 1,4 miljarder kronor för 2018. Det vill säga totalt 3 miljarder kronor.
Socialstyrelsens slutredovisning om att följa upp och utvärdera satsningen presenterades i maj 2019 (https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2019-5-17.pdf). Det är en smått beklämmande läsning med tanke på vad de skriver i sammanfattningen. De skriver dels att det har funnits ”betydande svårigheter att följa upp och utvärdera det genomförda arbetet” då det har saknats konkreta mål för vad regeringen och SKL har velat åstadkomma med överenskommelsen. Dels slutsatsen att Socialstyrelsen inte har kunnat fastställa huruvida det utvecklingsarbete som blivit följden av satsningarna ”också har medfört lokalt och regionalt förbättrad tillgänglighet till vård och omsorg av högre kvalitet än tidigare”. Som lök på laxen gör myndigheten samtidigt ”bedömningen att utformningen av den statliga satsningen inte stärker förutsättningarna för en mer jämlik vård och omsorg mellan kommuner och mellan regioner, och att det dessutom föreligger viss risk att existerande skillnader förstärks”.
Inför kommande satsningar på området psykisk ohälsa är det därför av största vikt att avtalsparterna tar ad notam de kommentarer som Socialstyrelsen har redovisat i sin rapport. Det är uppenbarligen så att det finns gott om förbättringspotential såväl i att tydliggöra vilka mål som finns med en dylik överenskommelse, liksom att de utformas så att vi kan läsa ut huruvida fler har fått hjälp och att tillgängligheten har ökat. För mig som riksdagsledamot är det primära hur vi kan hjälpa fler med psykisk ohälsa, hur vi kan förebygga detsamma, hur vi kan öka kvaliteten i vården och hur den kan göras mer likvärdig. Detta måtte riksdagen ge regeringen tillkänna.
|
Betty Malmberg (M) |
|