Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i samband med budgetpropositionen bör redovisa resultaten av utvecklingen avseende förbättrade villkor för människor med funktionsnedsättning och tillkännager detta för regeringen.
I socialutskottets betänkande SOU 2018/19 står det att ”det nya nationella målet för funktionshinderspolitiken är att, med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som utgångspunkt, uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning i ett samhälle med mångfald som grund. Målet ska bidra till ökad jämställdhet och till att barnrättsperspektivet ska beaktas”.
För att förbättra villkoren för människor med funktionsnedsättning föreslår vi fortsatt därför att regeringen, årligen, i samband med budgetpropositionen ska redovisa resultaten av utvecklingen mot identifierade inriktningsmål och delmål rörande detta arbete. Redovisningen kan utgöra en grund för regeringens rapportering om efterlevnaden av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Det är viktigt att undanröja hinder för full delaktighet i samhället samt förebygga och motverka diskriminering och skapa förutsättningar för självständighet och självbestämmande för personer med funktionsnedsättning.
Det är viktigt att insatserna rör alla områden såsom:
Vi moderater värnar det regionala och kommunala självstyret men det får inte vara så att tillgången på adekvat och kvalitativ sjukvård och habilitering avgörs av var du bor i landet. Det är till exempel inte rimligt att kostnaderna för hjälpmedel är så olika i landet. Därför vill vi ha en nationell reglering av egenavgifter och regler för hjälpmedel. Inte heller är det rimligt att det finns olika regler för vilka läkemedel som subventioneras i olika landsting. Tillgången på specialiserad vård kan i många fall vara avgörande vid små och ovanliga diagnoser och här är det viktigt att det finns en nationell och specialiserad kompetens tillgänglig för alla oavsett var man bor.
För många människor med funktionsnedsättning är det av avgörande betydelse att kollektivtrafiken fungerar avseende såväl reguljär kollektivtrafik som färdtjänst. Det är ett bekymmer att det inte utgår bilstöd med tillhörande anpassning till människor med funktionsnedsättning som inte arbetar. Detta ger sämre livskvalité. Inte heller ska det vara ”kommunarrest” på grund av att kommungränser passeras vid arbete. Hela resekedjan måste fungera för den enskilde, det vill säga information, bemötande, fordon eller infrastruktur.
Upphandlingar av färdtjänst och sjukresor ska bygga på innehåll och funktion och även här krävs det nationell likvärdighet. Färdtjänsten måste vara tillgänglig under dygnets alla timmar och vara flexibel. Ett regelverk där man ska beställa resor 2–3 veckor i förväg är varken rimligt eller hållbart, utan färdtjänst ska kunna beställas likt en taxi. Därtill måste det finnas ett kontrollsystem som granskar färdtjänsten.
För oss moderater är det självklart att var och en ska ges möjlighet till arbete och egen försörjning. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan ska ges i uppdrag i regleringsbrev att det ska vara huvudmålet för funktionsnedsättningspolitiken i Sverige. Vi anser att sjuk- och aktivitetsersättning ska vara den yttersta åtgärden man tar till när alla andra vägar är uttömda. Alla vill och ska ha en arbetsplats att gå till!
Den dåvarande borgerliga regeringen införde LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Den lagen gav för första gången den med en funktionsnedsättning rättigheter i Sverige. Tyvärr har en formulering i ett regleringsbrev från regeringen inneburit att Försäkringskassan fått i uppdrag att minska antalet timmar inom assistansersättningen i strid med gällande rätt. Det har fått stora negativa konsekvenser för många enskilda i Sverige och är inte värdigt ett välfärdssamhälle.
LSS måste återställas, och ska människor med funktionsnedsättning kunna få en plats på arbetsmarknaden eller ha möjlighet att delta i samhället som alla andra så är insatsen personlig assistans av yttersta vikt.
|
Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) |
|
|
Marta Obminska (M) |
Lars Beckman (M) |