Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tydligare bekämpa s.k. djurrättsaktivism och tillkännager detta för regeringen.
Tyvärr är Sverige ett av de länder i världen där flest brott sker relaterat till så kallad djurrättsaktivism. Det handlar om aktivister som framför sina åsikter på ett olagligt och utomparlamentariskt sätt. De använder våld eller förstörelse för att genom rädsla tvinga fram förändringar som de olagligen vill påtvinga samhället. Vi talar om mordbränder, mordhot, våldsam skadegörelse och beskyddarverksamhet. De som utsätts för detta är ofta lantbrukare, fiskaffärer, minkfarmar, läderbutiker, slakterier, hönsfarmar m.m.
Huvudproblemet är att få fall av djurrättsaktivism har lett till identifiering av gärningsmän eller åtal. Företagare som bedriver olika former av verksamhet där djur är inblandade har tvingats öka sin säkerhet och upplever ökad oro för nya attacker. Det är oacceptabelt att seriösa näringsidkare utsätts för brott och att risken för kriminella att åka fast vid denna typ av brottslighet är så liten. I ett rättssamhälle ska ingen kunna sätta sig över lagen och genom utomparlamentariska metoder, hot och våld påtvinga andra människor förändringar eller utsätta dem för brott.
Det behövs därför krafttag mot denna typ av brottslighet. I flera andra länder har polisen satsat resurser och infört specialgrupper för att stävja denna typ av brottslighet, med goda resultat. Detta bör ske även i Sverige. En bättre kommunikation mellan djurhållare och poliser i syfte att kartlägga och få stopp på djurrättsaktivismen är önskvärd
också i Sverige. Människors rädsla och oro ska tas på allvar och uppmärksammas. Rättsväsendet måste därför på ett tydligare sätt bekämpa och markera mot så kallad djurrättsaktivism än vad som görs idag.
|
Lars-Arne Staxäng (M) |
|