Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att se över lagstiftningen så att det är lika lönsamt att investera i kompetensutveckling som i maskiner och tillkännager detta för regeringen.
Sverige är en öppen och liten ekonomi. Vårt samhälle och vår arbetsmarknad har under lång tid förändrats. I mitten av 1900-talet blomstrade tillverkningsindustrin men en tilltagande global konkurrens har tvingat oss att ställa om vår ekonomi och arbetsmarknad. I dag ser vi hur digitaliseringen ställer helt nya krav på vår arbetskraft. Behovet av att skapa bättre och mer flexibla lösningar som gör det mer lönsamt att investera i människors kompetensutveckling kommer att öka.
När företag gör investeringar i nya maskiner eller nya robotar får de räkna detta som en tillgång i balansräkningarna. Om samma företag däremot beslutar att investera i vidareutbildning av personalen ska det enligt lagstiftningen redovisas som en löpande kostnad. Denna budgettekniska detalj försämrar incitamenten för företag att investera i kompetensutveckling. Detta eftersom tillgångar i form av nyinköpta maskiner, till skillnad från löpande kostnader i form av kompetensutveckling, kan skrivas av över tid och fungera som en säkerhet för framtida lån.
För att öka produktiviteten, höja kvaliteten och inte minst stärka Sveriges konkurrenskraft bör investeringar i kompetensutveckling också kunna skrivas av på samma sätt som investeringar i maskiner.
Regeringen bör överväga att se över hur lagstiftningen kan anpassas så att det blir lika lönsamt att investera i kompetensutveckling av personalen som i inköp av maskiner. Det skulle innebära bättre förutsättningar för arbetstagares livslånga lärande, vilket resulterar i att människor står bättre rustade att möta en arbetsmarknad i förändring.
|
Camilla Waltersson Grönvall (M) |
|