Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga en ändring i begravningsförordningen (1990:1147) för att underlätta att aska efter en avliden får delas i enlighet med den avlidnes eller närståendes önskan och tillkännager detta för regeringen.
Idag reglerar begravningsförordningen (1990:1147) särskilda begravningsärenden. Sedan staten och Svenska kyrkan skildes åt, parallellt med ett mer sekulärt samhälle i allmänhet, har synen på begravningsceremonier, gravsättning och ritualer emellertid förändrats. Redan idag finns det i 31 § begravningsförordningen följande reglering:
Askan efter en avliden får delas, om länsstyrelsen ger tillstånd till det. Ett sådant får ges endast om
1. det finns synnerliga skäl för det
2. en del av askan ska gravsättas utomlands, och
3. det är uppenbart att man kommer att hantera askan på ett pietetsfullt sätt.
I takt med bland annat urbaniseringen är människor betydligt mer rörliga under sina liv jämfört med för hundra år sedan. Det är vanligt att man under ett liv rör på sig och inte bor kvar på samma ställe som man en gång föddes. Man kanske har sin tillhörighet i flera familjer med anledning av att föräldrarna till exempel är frånskilda eller bor på olika orter. I många fall och i många kommuner väljs kremering i första hand inför en gravsättning.
Att få sin aska delad eller spridd på fler än en gravplats såsom i olika familjegravar borde vara möjligt för den enskilde eller ens närstående att själva besluta om, utan att behöva inhämta tillstånd från länsstyrelsen enligt särskilda bestämmelser som redovisats ovan. Alternativt att man med fördel kan få ett positivt besked från länsstyrelsen som huvudregel då fråga om delning av aska i ett par olika familjegravar avses. Därför vore en regelförenkling i begravningsförordningen som möjliggör att dela askan efter avliden vid gravsättning i fler än en grav önskvärd och ett steg i rätt riktning.
|
Johan Büser (S) |
|