Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om uthållig vargpolitik och tillkännager detta för regeringen.
Regeringen har i sin politik agiterat för ett starkare samhälle. En bra inriktning då samhället i alla delar behöver förstärkas. Likaså behöver otydliga gränser inom politiken förtydligas. En fråga som alltid är aktuell och som bör förtydligas är hanteringen av Sveriges olika rovdjur. I Värmland är det framför allt vargen som diskuteras och hur den påverkar allt från älgstammen till lantbruket.
Värmland hyser nästan hälften av vargstammen och de populationerna finns ofta på begränsade ytor i delar av länet, vilket har medfört att älgstammen är begränsad i vissa geografiska områden, så liten så att många jaktlag helt enkelt ställt in älgjakten. Det är stora svårigheter att bedriva löshundsjakt som är en viktig del av vårt kulturarv. För många svenskar och kanske framförallt värmlänningar betyder jakten mycket. Det ger rekreation som dessutom starkt bidrar till värdeskapande – som en del av naturbaserad besöksnäring och turism. Den resurs som jakten utgör bidrar till en ökad attraktivitet för landsbygden – och den ska möjliggöra för en positiv utveckling för företagen inom besöksnäringen och på landsbygden.
Det är inte bara jägare som har svårigheter utan även många lantbruksföretagare som exempelvis de som bedriver fårköttsproduktion som utsätts för attacker av varg trots skyddande rovdjursstängsel. Något som är olyckligt både för den enskilda företagaren och för konsumenter då tillgången på ekologiskt närproducerat kött minskar. När verksamheter avvecklas tappas också värdefulla arbetstillfällen i glesbygd och öppna landskap växer igen.
Den biologiska mångfalden utarmas när sällsynta och viktiga djur, växter och insekter minskar. Ett kulturlandskap står inför stora förändringar när ängar och betesmarker övergår i tät granskog. Men även kommuninvånare som lever nära vargen känner oro och olust. Sådana känslor måste vi ta på allvar.
Det är välkommet att regeringen gjort det snabbare och effektivare med en mer likvärdig beslutsprocess när det gäller möjligheten att överklaga beslut om jakt efter de fem stora rovdjuren, det vill säga björn, varg, järv, lo och kungsörn, till förvaltningsdomstol. Åtgärder har också tagits fram för att förebygga konflikter kring rovdjuren genom ökad tillgänglig finansiering för förebyggande åtgärder och ersättning för viltskador.
Men ytterligare åtgärder behövs för att få en bättre balans och acceptans. Viktiga steg som idag saknas för en uthållig och hållbar rovdjurspolitik som utgår från gällande riksdagsbeslut. Den viktigaste åtgärden är att få en större spridning på vargen i Sverige. Värmland har på vissa geografiska områden alldeles för stor population. Detta bör innebära att Värmland kan hysa en hanterbar del av den svenska stammen
Regeringen bör även stärka de regionala besluten med ökat lokalt inflytande. Förvaltningen bör ta hänsyn till de socioekonomiska konsekvenserna av våra rovdjursstammar för att säkerställa att jakten och köttuppfödningen inte drabbas. Samtidigt behöver regeringen skapa större förtroende för myndighetsbeslut. De konflikter som finns kring jaktfrågorna idag och som ofta förlamar det verkliga arbetet med att förvalta våra viltstammar och att se till att den svenska traditionen och god sed kring jakt kan upprätthållas behöver motverkas.
Eftersom rovdjuren inte har några landsgränser är det viktigt med ett utökat samarbete med framför allt Norge. Regeringen bör därför också se över möjligheten med samförvaltning av varg med Norge.
|
Mikael Dahlqvist (S) |
|
|
Gunilla Svantorp (S) |
Lars Mejern Larsson (S) |