När miljögifter som PCB och DDT gjorde Östersjöns sälar sterila på 1970-talet var sälen nära att utrotas. Nu är miljön bättre och Östersjöns omkring 30 000 sälar är inte hotade – däremot det kustnära fisket. Sälen har inget naturligt rovdjur, men jakten på säl har stora restriktioner. Exempelvis får jakt på säl inte ske från land, och bara inom 200 meter från en plats där sälar skadat fisket, tex genom att ta fångst från garn eller orsaka skador på fiskeredskap. Skyddsjakt är idag den enda tillåtna jaktformen för säl – antingen på Naturvårdsverkets initiativ eller efter ansökan från en enskild. Två åtgärder som bör övervägas är att tillåta skyddsjakt på enskilds initiativ och att ge möjlighet jakt på säl från land.
Även skarven skadar fiskerinäringen, både genom skador på fiskbestånden i havet och på lax- och öringsbestånden i älvarna. Skarven leder även till stora skador i skärgården. EU-kommissionen vill se mer pragmatiska bedömningar av skarvens skadeverkningar, och Förvaltningsrätten anser inte att skyddsjakten på skarv behöver strida mot EU:s fågeldirektiv. Skyddsjakt skulle därför kunna beviljas i större utsträckning än idag. En mer långsiktig lösning är att Sverige arbetar för att ändra EU:s fågeldirektiv: om skarven förs upp på listan över jaktbara arter blir det möjligt att utöver skyddsjakt införa allmän jakttid på skarv.
Slutligen krävs en bredare översyn av villkoren för det kustnära fisket, såväl vad gäller rådande jaktpolitik som regional delaktighet, byråkrati, stärkt forskning och regler för trålning. Allt detta är viktiga åtgärder för att värna turism, kultur och levande kustsamhällen.
|
Lina Nordquist (L) |
Joar Forssell (L) |