Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att se över hur polisens förmedling till brottsofferorganisationer kan förbättras och tillkännager detta för regeringen.
Polisen har ett stort ansvar för att brottsoffer tas om hand på ett tryggt sätt och detta framgår även tydligt i EU:s brottsofferdirektiv från 2012. Polisen har en stor arbetsbelastning och det finns många organisationer som kan underlätta för polisen genom att skapa tryggare brottsoffer. Då måste dock en kontakt med relevant organisation ske. Helst snabbt. Det finns flera organisationer för detta, exempelvis kvinnojourer och brottsofferjourer. Det har dock höjts röster från volontärer inom dessa organisationer att förmedlingen minskat drastiskt de senaste åren, dock inte i regioner som jobbat aktivt med förmedlingen.
I förundersökningskungörelsen § 13 står att polisen har skyldighet att informera brottsoffer om vilka stödverksamheter som finns. Men i EU:s brottsofferdirektiv står det att man ska hänvisa.
Den nuvarande formuleringen i förundersökningskungörelsen § 13 gör att många poliser ser det som frivilligt att förmedla kontakten. Det gör att många poliser inte ställer frågan om kontakt till brottsoffret. Om denna formulering i FUK skulle ändras så skulle det dels vara ett förtydligande av EU:s brottsofferdirektiv och skicka en tydlig signal om att förmedlingen är en viktig uppgift för polisen.
En ökad förmedling av brottsoffer från polisen till relevanta organisationer skulle skapa tryggare brottsoffer, underlätta för polisen och göra att vi lever upp till direktivet
bättre. Regeringen bör därför se över såväl lagändringar som andra åtgärder som kan vända trenden med minskad förmedling.
|
Sanne Lennström (S) |
|