Habiliteringsersättning är den ersättning som kommuner kan välja att betala ut till personer med funktionsnedsättning som deltar i daglig verksamhet enligt LSS. Deltagarna i daglig verksamhet har olika arbetsuppgifter och deltar i olika verksamheter beroende på förmåga.
Hur mycket kommunerna betalar skiljer sig åt. Sveriges kommuner betalar olika mycket, och några kommuner betalar ingenting alls. Ersättningen är frivillig för landets kommuner att betala ut. Regeringskansliet uppgav att 88 procent av landets kommuner betalade ut habiliteringsersättning 2017. Bland annat tack vare det införda statsbidraget har fler kommuner nu valt att betala ut habiliteringsersättning.
Alla kommuner har dock inte alls sökt statsbidrag, och andra har sökt i mindre omfattning än möjligt. Det innebar att 179 miljoner av statsbidraget inte användes.
Att ersättningens storlek skiljer sig mellan olika kommuner gör att det blir väldigt godtyckligt för deltagarna i kommunernas dagliga verksamhet hur deras insats värdesätts. Somliga får en acceptabel dagersättning. Några andra får ingen ersättning alls, medan andra får så låg ersättning att det inte ens täcker bussbiljetten. Jag menar att dagens system är orättvist.
Det här är redan i dag en utsatt grupp människor. Naturligtvis skiljer sig både arbetsuppgifterna och deltagarnas arbetsförmåga åt. Jag menar att Sverige kan bättre. Ersättningens storlek bör inte skilja sig åt beroende på i vilken kommun man är bosatt. Storleken på ersättningen bör därför regleras så att den hamnar på en anständig nivå och den bör inte skilja i storlek beroende på i vilken kommun den som får ersättningen bor.
Yrkande: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen och verkar för att reglera habiliteringsersättningen så att ersättningens storlek inte skiljer sig åt mellan kommunerna och tillkännager detta för regeringen.
|
Caroline Helmersson Olsson (S) |
|