Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka framkomligheten i offentlig miljö för personer med synnedsättning, dels genom stärkt kunskap hos personer involverade i utformningen av ledstråk, dels genom en ny symbol i 4 kap. 9 § vägmärkesförordningen om vägmarkeringar, och tillkännager detta för regeringen.
Var och en ska kunna delta i samhället, oavsett funktionsvariation. Plan- och bygglagen stadgar därför att människor med nedsatt orienteringsförmåga ska kunna ta sig fram och använda allmänna platser och att alla hinder för detta som är enkla att avhjälpa följaktligen också ska avhjälpas.
Personer med synnedsättning som inte har möjlighet att läsa skyltar eller se miljöer på långt håll har stor hjälp av så kallade ledstråk som i en obruten kedja hjälper personer att orientera sig och visar dem vägen från start till mål. I offentlig miljö utgörs sådana ledstråk ofta av kantsten och kännbara sinusplattor, men undersökningar visar att befolkningens kunskap överlag är låg i fråga om vad som faktiskt är deras syfte. Många människor tror att sinusplattor och andra orienteringspunkter är ren utsmyckning eller markering av början på en gångbana. Detta medför att cyklar och bilar parkeras över dem och att skyltar och stolsben på uteserveringar placeras på eller så nära ledstråket att de riskerar att fälla krokben. Problemet förvärras av att kunskapen heller inte alltid räcker till hos de personer som utformar offentliga miljöer, vilket kan leda till att ledstråk placeras intill cykelställ och andra fallrisker eller leder användaren in i en vägg eller återvändsgränd.
Det är min övertygelse att åtgärder behöver vidtas för att säkra framkomligheten i offentlig miljö för personer med synnedsättning och att ett avgörande hinder i dag är omgivningens okunskap. Tänkbara förbättringar är därför dels att regeringen inleder ett arbete för att stärka kunskapen hos de personer som är involverade i utformningen av ledstråk, dels att regeringen inför en ny symbol i 4 kap. 9 § vägmärkesförordningen (2007:90) om vägmarkeringar, så att omgivningen görs uppmärksam på när en yta är avsedd som ledstråk och därför inte ska blockeras.
|
Lina Nordquist (L) |
|