Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjligheten att stoppa könskorrigering i fråga om barn i avvaktan på att en grundlig utredning gjorts och tillkännager detta för regeringen.
Kraftig kritik av regeringens planer att sänka åldersgränsen, från 18 till 15 år, för kirurgiska ingrepp i könsorganen har levererats sedan lagförslaget om transpersoners rättigheter presenterades förra året. Kritiken är både skarp och mångsidig. Det handlar bland annat om de irreversibla förändringar som görs hos ett barn, en bristfällig forskning och att detta ska kunna ske utan föräldrarnas medgivande.
Under de sista åren har antalet barn som söker om könskorrigering ökat dramatiskt. Under 2018 hade utredningar om könsdysfori påbörjats hos fler än 500 barn. Samtidigt pekar den begränsade forskningen på området att många av dessa barn har autism, autismliknande tillstånd eller utvecklingsneurologisk problematik. Forskare menar därför att problematiken handlar om frågor kring vem man är. Läkare och föräldrar vittnar nu om att barn som genomgått en könskorrigering ångrat sig och att det även finns personer som avslutat sitt liv som en konsekvens. Mot denna bakgrund framstår påbörjandet av behandlingar och ingrepp som medför irreversibla förändringar i hjärnan och yttre och inre könsorgan, med eller mot föräldrars vilja, som ytterst olämplig.
Statens medicinsk-etiska råd (Smer) konstaterar i april detta år att det finns kunskapsluckor som måste fyllas. Smer menar att Socialdepartementet ska ge tre myndigheter i uppdrag att ta fram mer kunskap. Det handlar om en systematisk kunskapsöversikt av det idag tillgängliga vetenskapliga underlaget och vad som är känt kring långtidseffekterna. Dessutom ska man analysera vad som är upphovet till den dramatiska ökningen de sista åren samt ta reda på hur vanligt det är att ett barn, som genomgått behandlingen, ångrar sig.
På Svenska Dagbladets Brännpunkt i mars detta år ifrågasätter sju kliniska forskare, med tillsammans över hundra års klinisk och forskningsmässig erfarenhet, det rimliga i att barn, där flera har neuropsykiatriska problem, ensamma före vuxen ålder, efter tre samtal, kan besluta om behandlingar som har irreversibla biologiska konsekvenser. De skriver: ”I Sverige – och i flera andra länder – pågår sedan några år en snabbt växande experimentverksamhet med barn. Hundratals barn utsätts i vårt land varje år för ”behandling” med hormoner och därefter med könsstympning, helt utan att det föreligger någonting som ens skulle kunna liknas vid rimligt underlag ifråga om vetenskap eller beprövad erfarenhet. Barnen ingår i allmänhet inte i några etikprövade vetenskapliga studier. Det är inte ovanligt att behandlingen genomförs i strid med de minderårigas föräldrars vilja. Det hela pågår med Socialstyrelsens goda minne.”
Helt nyligen, DN-debatt den 3 september, skriver 17 föräldrar till barn som i tonåren uttryckt en stark känsla av att ha ”fel” kön. Deras budskap är tydligt: ”Vi kräver att vården slutar experimentera med våra barn”. Föräldrarna delar erfarenheten av att deras barns könsdysfori kommit i nära anslutning till annan psykisk ohälsa. De är kritiska till att vården inte hanterat könsdysforin på det sätt som sker med andra psykiatriska diagnoser.
Vid ett besök vid ett seminarium i riksdagen i maj detta år konstaterar professorn Christopher Gillberg: ”Det här är en helt experimentell behandling av en stor grupp ungdomar under 18 år som helt saknar vetenskapligt stöd.”
Mot bakgrund av ovan är en rimlig slutsats att barn inte tillåts genomgå oåterkalleliga kirurgiska ingrepp och att regeringen omedelbart tillsätter den av Smer önskade utredning.
|
Hans Eklind (KD) |
|