Många som i panik flyr från en våldsam relation och söker hjälp hos kvinnojourer kan inte få deras hjälp – i jourernas skyddade boenden bor ofta sedan länge andra misshandlade kvinnor som inte kan ta sig därifrån, eftersom de inte kan återvända hem och heller inte hittar någon annanstans att bo.
Få kommunala bostadsbolag ger i dag förtur åt våldsutsatta kvinnor. De bolag som gör det kräver ofta att kvinnan redan är skriven i kommunen, trots att många i verkligheten måste flytta till en ny kommun för att vara trygga på väg till förskolan, jobbet eller affären. Många kvinnor som flyr från en våldsam relation har därför svårt att börja ett nytt liv. I stället fastnar kvinnorna ofta i många månader i det som borde vara ett tillfälligt skyddat boende. Detta drabbar i sin tur andra misshandlade och hotade kvinnor: årligen tvingas kvinnojourerna neka flera tusen kvinnor skyddat boende, eftersom andra hotade kvinnor inte kan lämna deras lägenheter. Detta är farligt och helt oacceptabelt.
Den som har hittat modet att fly får inte hindras från att bygga upp ett nytt liv. Våra lagar måste ge frihet åt de mest utsatta. Den som akut behöver lämna en våldsam relation måste kunna hitta ett tryggt boende utan kapitalinsatser. Jag anser därför att 1 § lagen (2010:879) om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag behöver ändras, så att kommunala bostadsbolag ges ett uppdrag att prioritera människor som har fått skyddat boende till följd av hot, våld eller andra övergrepp. Denna skyldighet kan enligt min mening inte enbart vara förbehållen de egna kommuninvånarna.
Kvinnojourer ska helt enkelt inte behöva säga nej till den som behöver skydd för att en annan utsatt människa inte kan ta sig vidare och bygga ett nytt liv.
|
Lina Nordquist (L) |
|