Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att avskaffa det påslag om 2 procent som finns utöver den allmänna prisutvecklingen (KPI) för indexering av drivmedelsskatten och tillkännager detta för regeringen.
I M-KD-budgeten, som vann riksdagens stöd i december 2018, beslutades att pausa den så kallade överindexeringen av drivmedelsskatten. Det var ett steg i rätt riktning. Lagen finns dock kvar och den bör strykas.
Utöver en rad skattehöjningar på bensin och diesel lyckades den nu sittande regeringen att under den gångna mandatperioden även ändra den indexering av drivmedelsskatten som gör att skatteuttaget inte endast räknas upp med konsumentprisindex utan också med ett påslag om 2 %. Det gör att skatten höjs per automatik utan att beslut behöver fattas i riksdagen. Detta är en ordning som inte kan gillas. Skattehöjningar ska riksdagens ledamöter fatta beslut om. Därför ska påslaget om 2 % från indexeringen av drivmedelsskatten ses över.
Inför presentationen av årets budget har skatten på drivmedel varit en av de mest omdiskuterade och mest förvirrande. Regeringen och dess stödpartier har valt att kommunicera att man i budgeten föreslår en sänkning av bränsleskatten för att neutralisera effekten av överindexeringen som nu träder i kraft igen och anslår en kostnad om 900 miljoner för detta. Men, samtidigt kvarstår verkligheten som berättar att skatten ändå höjs med 15 öre per liter. Detta då skatten höjs med KPI, det vill säga inflationen.
Vägtrafiken ska givetvis ta ansvar för de samhällsekonomiska kostnader som trafiken orsakar. När Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) på regeringens uppdrag räknat på trafikens samhällsekonomiska kostnader rapporterade de i december 2013: ”De skatter som tas ut av personbilstrafiken är högre än de marginalkostnader som bilarna ger upphov till.” Någon ny rapport som hävdar motsatsen har sedan dess inte publicerats. Att därför höja skatten ytterligare, vilket är effekten av överindexeringen, finns således inte utifrån detta.
Det argument som istället framförs för att rättfärdiga dessa skattehöjningar är miljömässiga. Men, bilen behövs. Den är för många som inte bor i storstaden med en fungerande kollektivtrafik en direkt förutsättning för att få livet att fungera. Bilen tar oss till jobbet, skolan och träningen. Gör att vi kan bo där vi vill. Bilen är en förutsättning för att exempelvis hela Örebro län och Sverige ska leva. För de som behöver bilen för att få livspusslet att gå ihop ger inte högre skatter några miljö- eller klimateffekter, det enda som sker är att skatterna gräver allt djupare hål i plånboken.
När du och jag svänger in på bensinmacken så är 62 % av det vi betalar när vi tankar skatt (koldioxidskatt, energiskatt och moms)! Under den förra mandatperioden höjde regeringen skatten på drivmedel med 27 %. Med överindexeringen av bensin- och dieselskatten kommer skatten att höjas med 49 procent på 10 år!!
Vi vet att vägtrafikens avgasutsläpp påverkar naturen genom sina utsläpp av försurande, gödande och ozonbildande ämnen vilka också skadar människors hälsa. Därför är det viktigt att teknikutvecklingen inte stannar av. Det handlar bland annat om bättre elbilar, laddhybrider, m.m. men även att teknikutvecklingen av bensin- och dieselbilar fortsätter. Kristdemokraterna har förslag om att utveckla bonus–malus-systemet som uppmuntrar miljövänliga bilinköp, bygga ut laddningsinfrastrukturen för el- och hybridbilar samt främja biodrivmedel. Detta skulle ytterligare påskynda utvecklingen.
Det lämpar sig synnerligen illa att ha en indexuppräkning på en produkt som olja där grundpriset kan växla både snabbt och kraftigt. Rusar oljan mot nya rekordnivåer kommer skattetrycket göra det omöjligt för vanligt folk att tanka sin bil. Det drabbar inte främst storstadsbor med tillgång till bussar och tunnelbana, men för folk som behöver bilen för att få livspusslet att fungera så slås privatekonomin sönder. Frågan bör därför ses över.
|
Hans Eklind (KD) |
|