Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att ha konkurrenskraftigare ägarskatter och tillkännager detta för regeringen.
Skatter på investeringar i företag är en viktig faktor för att avgöra både hur stora investeringar som görs och vem som äger företagen.
Sverige har en lång och bekymmersam historia med mycket ofördelaktiga villkor för företagsägande under 1970–1990-talen. Under denna period lämnade entreprenörer och investeringskapital i en sådan omfattning att vi fortfarande ser resultatet. 1970 låg Sverige på plats 4 när det gäller BNP/capita i OECD:s välståndsliga, idag ligger vi på plats 12 efter länder som Tyskland, Danmark, Österrike och Nederländerna.
Avskaffade förmögenhets-, arvs- och gåvoskatter har bidragit till att entreprenörer och kapital börjat hitta tillbaka, men vi har fortfarande en högre skatt än omvärlden på investeringar. Sveriges 30 procent i generell skatt på utdelningar och kapitalvinster ska jämföras med konkurrentländernas snitt som ligger runt 20 procent. I vissa situationer kan kapitalinkomstskatten i Sverige bli 60 procent. Som lägst kan den bli 20 procent.
Det finns betydande samhällsekonomiska vinster med att sänka kapitalinkomstskatten. Det ansedda tyska forskningsinstitutet IFO har räknat på vad det skulle innebära om nivån skulle sänkas från 30 till 20 procent och med proportionella ändringar för onoterade aktier. Studien visar att en sådan sänkning skulle innebära 35 000 fler sysselsatta och 3,1 procent högre BNP på sikt. Effekterna drivs av att privata investeringar blir mer lönsamma och ökar med över 6 procent.
Jobbskapande och tillväxt talar således för en sänkt kapitalskattning. Nivån på kapitalinkomstskatten påverkar också vem som äger, den som har lägst skatt kan, givet samma
avkastningskrav, betala mest för ett företag. Så länge vi har en högre skatt än omvärlden kommer successivt en allt större andel av de svenska företagen att ägas från utlandet.
|
Lars Jilmstad (M) |
|