Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för en järnvägslänk mellan Uppsala och Enköping och tillkännager detta för regeringen.
Västerås- och Uppsalaregionerna är viktiga för varandra och för hela landet, såväl ekonomiskt som kunskapsmässigt och kulturellt. Samtidigt hämmas idag tillväxt och samverkan av att en stor del av pendlingen mellan städerna och till Arlanda måste ske via Stockholm eller med buss och bil. Det saknas helt enkelt en drygt fyra mil lång järnvägssträcka mellan Uppsala och Enköping som binder samman Västra Aros med Östra Aros: Aroslänken.
Fördelarna med en investering i Aroslänken vore flera:
Varje dag pendlar 4000 personer mellan Uppsala, Enköping och Västerås. De kunde vara betydligt fler, men idag är sträckan Uppsala–Enköping mer tidskrävande än den längre sträckan Uppsala–Stockholm. För den som reser med buss fem dagar i veckan läggs timmarna till en allt större hög, och forskning visar att tidskrävande pendling belastar familjerelationer så mycket att risken för skilsmässa ökar.
Genom att binda samman regionen med en ytterligare järnvägslänk skulle människors restid minska, varutransporter underlättas och näringslivets, lärosätenas och välfärdens pool av arbetskraft öka betydligt. Aroslänken skulle också möjliggöra smidigare resor till Arlanda från Västerås och Örebro, utan omvägen via Stockholm. Aroslänken skulle därmed vara en länk för kunskap, företagande och stärkt välfärd.
Utbyggd järnvägsinfrastruktur skulle inte minst vara en insats för klimatet. Många pendlar idag med bil för att vinna tid, och även jämfört med biogasbuss är ett tågs klimatpåverkan närmast obefintlig. Bara busspendlingen mellan Uppsala och Enköping ger i dag utsläpp motsvarande många varv runt jorden med en stadsjeep.
En drygt fyra mil lång järnvägssträcka skulle ge stora vinster på många sätt. Så låt oss se över möjligheten till järnväg mellan Uppsala och Enköping – för människorna, för företagen och för klimatet.
|
Lina Nordquist (L) |
|