Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att studera förutsättningarna för en förkortad karenstid för MSM-personer (män som har sex med män) som blodgivare och att individuella bedömningar, oberoende av individens sexuella läggning, blir norm och tillkännager detta för regeringen.
Successivt har vårt samhälle blivit mer inkluderande för personer med annan sexuell läggning än den heterosexuella. För bara 40 år sedan tog Socialstyrelsen bort sjukdomsstämpeln på homosexualitet men sedan dess har det blivit accepterat med först partnerskapsregistrering och senare äktenskap liksom med rätten att prövas som adoptivföräldrar. Det är en positiv utveckling där allt fler accepteras för den de är.
På ett område finns det dock fortfarande en systematisk diskriminering från statens sida. Det gäller rätten att donera blod. Blodgivning är en altruistisk insats för att hjälpa andra människor. Vården behöver mer blod och därmed fler blodgivare. Ändå har vi fortfarande stora hinder för MSM-personer att ge blod.
Enligt dagens regler måste bi- och homosexuella män avstå från sex med andra män i 12 månader för att få lämna blod. Det säger sig självt att det för den som lever i en stabil samkönad relation i praktiken innebär att blodgivning blir en omöjlighet. Regeln om 12 månaders karenstid stammar från en annan tid och ansågs förmodligen motiverad då. Socialstyrelsen är nu på väg att ändra tolvmånadersregeln till en fyra månaders karenstid. Det är ett steg i rätt riktning men fortfarande kvarstår en omotiverad riskstämpel för MSM-personer.
Samkönat sex utgör en risk för blodsmitta. I dag finns dock betydligt bättre möjligheter att kontrollera blod. Allt tillfälligt sexuellt umgänge utgör i dessa sammanhang en risk. Det rimliga vore att man istället bedömde individuellt riskbeteende oavsett sexuell läggning. En frisk person som lever i en stabil monogam samkönad relation med en likaledes frisk person borde inte förhindras att ge blod. Det bör riksdagen ge regeringen tillkänna.
|
Erica Nådin (S) |
Laila Naraghi (S) |