Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppdra till regeringen att lägga fram förslag till kostnadsutjämning som säkerställer tillväxtens förutsättningar och tillkännager detta för regeringen.
Det är självklart att hela Sverige tar ansvar för att hela landet ges likvärdiga förutsättningar att utvecklas och bära kostnaderna för det åtagande som vi gemensamt beslutat skall gälla oss alla som invånare.
Det är självklart att landsbygdskommuner med svåra ekonomiska utmaningar, avfolkning, stora avstånd och minskande befolkning i arbetsför ålder kompenseras ekonomiskt. Men det måste vara lika självklart att inte Stockholm ensamt kan bära finansieringen. Stad och land ska och kan inte ställas emot varandra. De är och kommer alltid att vara ömsesidigt beroende av varandra. Den kommunala och regionala utjämningen måste vara ett statligt ansvar. Redan idag står Stockholms län för närmare hälften av det statliga skatteuttaget, samtidigt som vår region och kommuner i vårt län totalt bidrar mest till inkomstutjämningen.
Region Stockholm och kommuner i Stockholmsområdet är direkt beroende av den kraft som finns på landsbygden på en rad områden; för en rad unika varor och tjänster, för livsmedel, förnybar energi och råvaror. När landsbygden möter demografiska och andra utmaningar som leder till högre kommunalskatter och lägre kvalitet på välfärden för medborgarna är det självklart för oss att staten ska bidra för att säkra en likvärdig välfärd i hela landet med god tillgång till skola, omsorg och vård.
Samtidigt vinner också landsbygden på en konkurrenskraftig Stockholmsregion. Stockholm konkurrerar med andra storstadsregioner i Europa och världen, om etablering av stora och växande mindre företag, om kompetens och arbetskraft. Men en region som är konkurrenskraftig kräver i sin tur infrastruktur, kollektivtrafik, bostäder och utbyggnad av alltifrån skola och idrottsanläggningar till vård och omsorg. I Stockholmsregionen finns också stora utmaningar vad gäller integration, utanförskap och trygghet. Ska vi klara välfärden och möta framtida behov behöver Stockholmsregionens invånares kommunalskatt bidra så långt som möjligt till Stockholms utveckling. Stockholmsregionen måste samtidigt vara ett starkt klimatföredöme för andra storstadsregioner i omvärlden, bli klimatneutralt. Även det kräver ökade resurser idag, för att minska framtida kostnader imorgon.
Mindre känt är att Stockholmsregionen samtidigt är Sveriges tredje största landsbygdsregion. Även i delar av vår region är servicen begränsad och den välfärd och kollektivtrafik som finns är avgörande för en levande bygd året om. Exempelvis är Region Stockholms Waxholmsbåtar det enda som binder ihop skärgårdsöarna med fastlandet när isen ligger under vintern. Att hålla en hög servicenivå kostar stora summor och just nu pågår ett arbete med att förbättra servicen ytterligare. Busslinjer i de mer glest befolkade delarna i regionen är också viktigt för att de som inte kan eller vill köra bil ska ha ett alternativ.
Den extra utjämning Region Stockholm ska betala enligt regeringens förslag kommer att landa på omkring 1,6 miljarder. Samtidigt drabbas många enskilda kommuner i Stockholms län hårt ekonomiskt.
Idealiskt sett ska ett skatteutjämningssystem finansieras via staten, kompensera för demografiska och vissa sociala faktorer, men samtidigt belöna och inte bestraffa de kommuner som satsar på att stärka företagande och tillväxt, och därmed vårdar sin egen skattebas. Ett sådant system är naturligtvis inte möjligt att fullt uppnå, men det är viktigt att skatteutjämningssystemet har en rimlig balans, och inte alltför hårt slår mot förutsättningarna för den tillväxt som skapar basen för skatteuttaget. Det gäller i synnerhet Region Stockholm.
Vi menar därför att ett framtida skatteutjämningssystem måste ta hänsyn även till de förutsättningar och behov som finns i växande regioner som, om de tillåts fortsätta skapa ökande värden, förstärker den totala skattebasen i Sverige. Även i Region Stockholm finns särskilda utmaningar i form av bl.a. integration och klimatanpassning. Skatteutjämningssystemet måste förmå att balansera både landsbygdens och stadens behov.
|
Martin Ådahl (C) |
|
|
Johan Hedin (C) |
Johanna Jönsson (C) |