Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en effektivare och snabbare bodelning och tillkännager detta för regeringen.
Omkring hälften av alla äktenskap i Sverige slutar i skilsmässa. Under en av livets kanske tuffaste perioder ska två människor komma överens om alla praktiska saker som behöver lösas för att komma vidare i livet. Situationen blir självklart än svårare om någon av parterna inte vill gå vidare med en bodelning, känner sig förfördelad på något sätt eller känner sig orättvist behandlad.
Det första steget i det nya livet är att avsluta bodelningen. I mångt och mycket sätter bodelningen ramarna för det kommande livet för de inblandade parterna, inte minst ekonomiskt. Framför allt gäller detta den part som är ekonomiskt svagare. De skulder och tillgångar som fanns i det tidigare gemensamma boet är tänkta att fördelas rättvist, så att båda parter kan komma vidare i livet.
Om parterna inte är överens kan en bodelningsförrättare kopplas in. Det är dyrt och ofta gör förrättaren ingenting om denne inte får betalt i förskott. Inte sällan handlar det om timpriser från tusen kronor i timmen och uppåt.
Bodelningsförrättaren har mycket små möjligheter att driva på processen om det är så att ena parten bestämmer sig för att förhala och försena arbetet. Detta blir i förlängningen mycket kostsamt i både tid och pengar.
För att snabba på bodelningsprocessen behövs regler som skulle ge bodelningsförrättaren möjlighet att göra detta. Det skulle kunna handla exempelvis om att bodelningsförrättaren skulle ha rätt att dela ut ett vite eller sätta tidsgränser om en part med berått mod försenar processen. Sådana förslag, och andra, finns i en departementspromemoria från 2005 (Ds 2005:34) men inget av förslagen är genomfört.
I proposition 2006/07:32 Skadestånd och bodelning som den nämnda promemorian låg till grund för anfördes även att det kan finnas anledning att i något annat sammanhang vidare överväga bl.a. den fråga som behandlas i promemorian om huruvida det bör införas en möjlighet att besluta om sanktioner för att få en part att medverka under en bodelningsförrättning och därav kan det finnas skäl att vidare utreda effektivare och snabbare bodelningsprocesser.
Den ekonomiskt svagare parten drabbas hårdare av en utdragen bodelningsprocess, och därför är det viktigt att den inte drar ut på tiden i onödan. I värsta fall kan det ta så lång tid att ena parten inte anser sig ha råd att genomföra den.
Av ovan nämnda skäl behövs nya anpassade regler som kan öka effektiviteten och snabba upp takten i bodelningsprocessen. Av samma skäl bör de juridiska kostnader som uppstår i samband med bodelning bli föremål för utredning.
|
Helena Bouveng (M) |
Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) |