Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tydliggöra statens ansvar för att förebygga skogsskador kopplat till skyddad skog och tillkännager detta för regeringen.
Sverige har aldrig haft så mycket skyddad skog som nu. Detta är positivt för möjligheten att nå miljömålet om Levande skogar, men har också ställt oss inför nya problem. Efter de stora stormarna Gudrun och Per blev det tydligt att naturreservaten och de skogsområden som var undantagna från vanlig produktionshänsyn utgjorde ett hinder för arbetet med att begränsa skadorna efter stormarna. Granbarkborreangrepp både i reservaten, men också i kringliggande privatägda bestånd, blev ett akut problem när stormfällt virke inte fördes ut i tillräcklig mängd trots en extrem situation. Nu riskerar vi efter förra årets extrema torka en liknande situation.
Stora arealer granskog har efter torkåret 2018 blivit torkstressat och särskilt utsatt för granbarkborreangrepp. I Götaland bedöms i skrivande stund cirka 5 miljoner kubikmeter vara angripet. Den akuta krisen måste hanteras innan mars 2020, alltså redan innan denna motion förmodligen är färdigbehandlad. Det kommer att kräva ett aktivt stöd och samordning från myndigheternas sida, och att fler vägar godkänns för tunga fordon (BK4). Men det kräver också att man godkänner avverkningar av skadad skog i skyddade områden för att freda den friska skogen. Och det är här vi når kärnan i vad vi behöver göra för att rusta oss för en framtid med fler extrema väderhändelser. Det behövs ett mer flexibelt ramverk för att kunna göra extraordinära skötselingrepp efter torka och stormar. Det behöver tydliggöras att länsstyrelserna har ett ansvar för att inte reservatsskogen blir en härd som gör att angrepp sprids till frisk skog i privata skogsägares bestånd.
Med anledning av ovanstående bör regeringen utreda möjligheterna att tillåta skyndsamma skötselingrepp vid granbarkborreangrepp i skyddad skog och förtydliga länsstyrelsernas ansvar för att motverka granbarkborreangrepp i naturreservat.
|
Magnus Ek (C) |
|