Självmord är ett stort samhällsproblem och ofta är det ett tabubelagt ämne. Trots att långt fler tar sitt liv än dör i trafiken, finns ingen officiell nollvision. Varje självmord är en tragedi och ofta ett livslångt trauma för anhöriga och närstående. Samhällskostnaden är flera miljoner per självmord.
Det finns evidensbaserade forskningsprogram från till exempel Florida, USA, kring suicidpreventivt arbete inom skolan. Genom att anställa kuratorer i skolorna som undervisar i livskunskap och uppsökande verksamhet har antalet självmord nästan eliminerats helt och hållet. Skolpersonalen tränas i att identifiera varningstecken och riskbeteenden. Vid misstankar om att ett barn mår dåligt anlitas kurator och psykolog.
Varje år tar cirka 60 barn och unga under 20 år sitt liv. Många gånger har det funnits varningssignaler, men där samhället har brustit i att identifiera dessa och vidta åtgärder. Ibland räcker det med väldigt enkla insatser för att förebygga och förhindra självmord, men idag saknas ett tydligt ansvar för att utreda genomförda självmord och självmordsförsök. Därmed förloras värdefull kunskap som skulle kunna vara användbar.
Samhället behöver ta ett större ansvar för suicidprevention och därför bör varje region få till uppdrag att ta fram en samlad strategi för suicidprevention utifrån gällande förutsättningar inom den egna regionen samt genomföra händelseutredningar när barn eller unga tagit eller försökt ta sitt liv i syfte att identifiera och åtgärda eventuella brister i det offentliga åtagandet.
|
Ann-Sofie Lifvenhage (M) |
|