Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över lagen om ordningsvakter och ge kommunerna ökade möjligheter att använda sig av ordningsvakter i större omfattning och tillkännager detta för regeringen.
Allt fler kommuner anlitar ordningsvakter för att upprätta ordning i offentliga miljöer som invånarna upplever som stökiga eller otrygga.
Detta sker som en konsekvens av att polisen, på grund av begränsade resurser, måste prioritera grov brottslighet framför synlighet och brottsförebyggande arbete.
Att kommuner anlitar ordningsvakter är dock grundat i ett undantag (paragraf 3) i lagen om ordningsvakter (= LOV). Lagen är från 1980 och firar alltså snart 40 år. Den är därför också utformad utifrån en helt annan situation, där ordningsvakter framför allt anlitades vid offentliga tillställningar eller i lokaler med serveringstillstånd. Lagstiftaren kunde 1980 rimligen inte föreställa sig att polisbrist 40 år senare skulle göra att kommuner kände sig tvingade att komplettera polisen med ordningsvakter.
Eftersom lagstiftningen är skriven utifrån en annan situation har det medfört att tillämpningen av lagstiftningen skiljer sig åt mellan olika kommuner. I exempelvis Uppsala och Stockholm har polisen givit kommunen förordnande för ordningsvakter över en större geografisk yta. Alliansen i Göteborg har tagit initiativ till en ansökan om förordnande på fyra tydligt avgränsade och brottsutsatta platser i centrala staden. Här sker det våld dagligen och även en helt öppen droghandel. Göteborg har dock fått avslag av polisen på sin ansökan. Ärendet har nu beviljats prövning i kammarrätten. Det är bra att
få ärendet juridiskt prövat, men det är också dags att den snart 40 år gamla lagen förnyas efter dagens förutsättningar.
|
Marie-Louise Hänel Sandström (M) |
David Josefsson (M) |