Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om traditionellt ålfiske och rätten att överlåta fiskerätten till nästa generation ålfiskare och tillkännager detta för regeringen.
Under de senaste årtiondena har mängden ål minskat drastiskt, både i världen och i Sverige. Det beror på olika faktorer: överfiske av så kallad glasål i södra Europa, för hårt fiske av vuxna vandrande ålar och inte minst får stora mängder ål sätta livet till i vattenkraftverk under sin vandring från insjöar till hav. Detta sammantaget gör att Europa, ja hela världen, måste införa begränsningar av ålfiske samt aktivt arbeta med olika stödåtgärder för ålens fortlevnad. Om detta är alla överens.
Dock finns det i Sverige, till exempel i Hanöbukten, fiskare som i generationer fiskat ål på ett skonsamt sätt med gamla metoder. Detta fiske har utsetts till nationellt kulturarv 2015. Detta fiske innebär att fiskarna tar till vara sin fångst och vidareförädlar den på ett mycket bra sätt. Alla som fått förmånen att vara med om ett gille i en ålabod vet att detta är en kulturell upplevelse som förenar generationers upplevelse med dagens.
Det som nu hotar detta kulturella fiske är att fiskerätten inte får överlåtas till nästa generation ålfiskare vilket kommer leda till att ålfisket kommer att självdö. När ingen längre fiskar ål, när inga gillen längre ordnas, kommer intresset för att bevara ålen minska.
Regeringen måste ge tillbaka möjligheten att överlåta nuvarande ålfiskerätter till nästa generation under förutsättning att endast de historiskt använda fångstmetoderna används.
|
Michael Anefur (KD) |
|