Vi mäter och väger våra barn på BVC när de är små, och i skolan följer vi upp deras kunskaper genom betyg och kunskapskontroller, samt välmående via elevhälsan. Men när det gäller placerade barn, som av olika anledningar inte kan bo med sin familj, släpper vi taget. Placerade barn är väldigt utsatta i sin situation, ännu mer utsatta än barn som far illa hemma hos de biologiska föräldrarna. Familjehemsföräldrarna kan vara de enda vuxna som barnet har i sin närhet och skulle han eller hon bli utsatt av dem kan det vara svårt att våga berätta. Barnet är medveten om sin aktuella situation men inte vad som kan vänta vid en ny placering, det kan ju vara något ännu jobbigare. Exemplen där placeringarna i jour- och familjehem gått fel är många. Men det finns också helt fantastiska familjer som stöttar och lever tillsammans med den nya eller tillfälliga familjemedlemmen. Problemet är just att vi inte följer upp vilka familjer som fungerar bra eller inte. Vi vet heller inte vilka familjer, över kommungränserna, som har dessa uppdrag och deras kvalitet följs inte upp mer än av enskilda handläggare. För att minska risken för olämpliga placeringar av barn måste vi systematiskt utvärdera jour- och familjehem enligt nationella kvalitetsriktlinjer, samt införa ett nationellt register.
Regeringen bör se över möjligheterna att införa ett nationellt register över familje- och jourhem samt uppdra åt Socialstyrelsen att arbeta fram nationella kvalitetskriterier och införa årlig uppföljning av dessa.
|
Alexandra Anstrell (M) |
|