Fribeloppet är den maximala inkomst en student får erhålla utan att förlora sitt studiemedel. Fribeloppet har tidigare höjts i flera steg men är fortfarande på en tämligen låg nivå. Många studenter klarar utan problem av att arbeta vid sidan av sina studier men tvingas i och med fribeloppets låga tak att tacka nej till jobbpass och måste planera sommarens studieuppehåll noga för att inte arbeta för många veckor på sommarjobbet.
Att studenter tvingas tacka nej till arbete är givetvis inte önskvärt. Fribeloppet skickar signalen till Sveriges studenter att flit och slit inte lönar sig. Det är fel; de studenter som vill ta ett större personligt ansvar för sin försörjning, arbeta och tjäna extra pengar vid sidan av sina studier ska uppmuntras till att göra det, inte bestraffas. Ett arbete vid sidan av studierna ger inte bara en större frihet och mer pengar i plånboken, det ger också en värdefull koppling till arbetsmarknaden och ökar studentens möjlighet till arbete efter avslutad examen.
Vidare omfattar fribeloppet även inkomst av kapital, något som drabbar de studenter som genomfört en bostadsförsäljning extra hårt. Det är inte rimligt att de studenter som genomfört en bostadsförsäljning ska få indraget studiemedel. Fribeloppet leder alltså inte enbart till färre arbetade timmar bland Sveriges studenter, det leder också till onödiga och hämmande inlåsningseffekter på bostadsmarknaden.
Det kan finnas en poäng att det finns någon form av fribelopp för studiemedlets bidragsdel, dock bör det inte gälla inkomst av kapital till följd av bostadsförsäljning och för studiemedlets lånedel bör inkomstprövningen helt tas bort.
Att ta ett personligt ansvar, jobba extra och anstränga sig måste löna sig även för Sveriges studenter.
|
Magdalena Schröder (M) |
|