Tillgången till mötesplatser är viktig, inte minst för ungdomar och unga vuxna. Drogfria offentliga tillgängliga miljöer är en viktig komponent för att skapa bra förutsättningar för unga. Men det offentliga rummet behöver också inkludera och välkomna alla oavsett ålder eller förhållande till alkohol.
Föreningar och andra delar av det civila samhället är exempel på aktörer som kan skapa drogfria miljöer genom tydliga riktlinjer och regler för alkohol. Att skapa drogfria miljöer bör också vara utgångspunkten för alla stora allmänna arrangemang, som sportarrangemang, kulturfestivaler och stadsfester. Kommunerna är huvudansvariga för att skapa attraktiva miljöer för alla, men staten har också ett ansvar för att ge alla barn och unga goda uppväxtvillkor.
Samhället har ett stort ansvar för att det finns tillgång till drogfria offentliga mötesplatser för unga.
Det är i dag inte självklart att offentliga mötesplatser och föreningsliv är fria från droger eller att det finns alkoholfria fritids- och nöjesaktiviteter för alla unga oavsett bostadsort med öppettider som passar unga. Ungdomsstyrelsen kan se att antalet tjejer och killar ökar bland det totala antalet medlemmar som finns i de ungdomsorganisationer som får ta del av statsbidrag. Men fördelningen börjar bli alltmer skev. 2010 var 47 procent av organisationernas medlemmar tjejer och 53 procent killar, 2014 hade skillnaden ökat med ytterligare 6 procent. De sista åren har kurvan planat ut och är fortsatt sned.
Det finns ett stort antal föreningar runt om i landet som gör omfattande och värdefulla insatser för ungdomar.
Idrottens mål är att idrott ska vara till för alla men i praktiken är det inte så. Vi vill att alla flickor och pojkar, kvinnor och män ska få utöva idrott på lika villkor och ha samma möjligheter till inflytande över idrotten som aktiv, ledare eller i styrelser eller kommittéer. En jämställd idrott är en förutsättning för framgångsrik idrottsutveckling. Det gäller på alla nivåer och i all verksamhet.
Flickors idrottande missgynnas fortfarande, trots idrottsrörelsens arbete med att öka jämställdheten. Idrotter som lockar tjejer får mindre ekonomiskt stöd och på ledningsnivå dominerar männen.
”Idrottsrörelsen har allt att vinna på att fördela makt, inflytande och resurser mer jämlikt”, säger Johan R Norberg, professor i idrottsvetenskap och utredare på Centrum för idrottsforskning.
Förra året gick endast 39 procent av det offentliga stödet (LOK-stödet) till flickors idrottande, och andelen minskar ju äldre flickorna blir, visar Centrum för idrottsforsknings rapport till regeringen, i vilken även könsstereotypa normer och ideal inom idrotten lyfts fram som hinder mot en jämställd idrott.
Staten ska vara drivande för att skapa goda jämlika och jämställda förutsättningar för dessa insatser bland annat genom det statliga stöd som årligen fördelas ut för idrotten via Riksidrottsförbundet och för kultur och ungdomsrörelsen via berörd myndighet till regionala och lokala organisationer.
Civilsamhället och föreningslivet har en högst värdefull funktion för barns och ungdomars uppväxtvillkor. Regeringen bör beakta de aktuella förutsättningarna för att därefter se över stödet till ungdomsorganisationer och ungdomsverksamhet.
För idrotten bör man i nära dialog med Riksidrottsförbundet säkerställa att ett långsiktigt jämställt stöd för flickor och pojkar kan uppnås.
I översynen bör man även se hur man kan jämna ut skillnaderna mellan tjejers och killars möjlighet till rättvist deltagande i barn- och ungdomsorganisationerna. Utöver det så vore det bra om översynen kommer fram till en riksnorm för nivåer och form av stöd till ungas organisering.
|
Isak From (S) |
Helén Pettersson (S) |