Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skapa förutsättningar för ett mer jämlikt ekonomiskt stöd till funktionshindersorganisationer som inte passar in i den rådande strukturen för bidragssystemen i fråga om föreningsverksamhet och tillkännager detta för regeringen.
Föreningsbidragssystemet utgår från den traditionella föreningsverksamheten, med anor från 1800-talet. Det innebär att stora organisationer, med traditionell uppbyggnad, erhåller bidrag medan föreningar som inte passar in i bidragssystemet missgynnas. Ett exempel är Riksförbundet Sällsynta diagnosers rikstäckande medlemsföreningar. De är helt utestängda från föreningsbidragssystemet, både på nationell, regional och lokal nivå. Orsaken är att det inte finns någon bidragsmodell för nationella föreningar för sällsynta diagnoser, på någon av dessa nivåer.
Diagnosföreningarna hamnar automatiskt utanför bidragsstrukturen, vilket medför att föreningarnas förutsättningar att bedriva verksamhet begränsas påtagligt. Denna brist i bidragssystemet bör åtgärdas genom att en modell tas fram för att ge organisationsbidrag till nationella diagnosföreningar. Motsvarande bidragsmodeller i Danmark och Norge kan vara förebilder.
Frågan om brukarmedverkan hänger nära samman med brukarorganisationernas förutsättningar att finansiera sin löpande verksamhet. Trots att Riksförbundet Sällsynta diagnoser har en stor medlemskader, 15 000 medlemmar, så har förbundet inte likvärdiga ekonomiska förutsättningar med andra funktionshindersförbund med motsvarande medlemsantal.
|
Heléne Björklund (S) |
|