Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om brottskoder och tillkännager detta för regeringen.
Idag lever många företagare på landsbygden med ständig oro både för sin egen och för familjens säkerhet, liksom för sin egendom. Och det enda dom gör är att bedriva näringsverksamhet som följer de lagar och regler som ramar in denna. Det är helt oacceptabelt att vi i Sverige 2019 inte med full kraft kan bekämpa brottslighet vars syfte är att skrämma en hel yrkeskår till att upphöra med sin verksamhet.
Många gånger är det svårt att få en överblick över hur brottsligheten ser ut eftersom inte alla brott kodas utifrån vad det är för sammanhang som brottet har begåtts i. Ett sådant exempel är brott mot företag som hanterar djur. Varje enskilt brott mot näringsidkare inom kött- eller pälsproduktion ger i de flesta fall ett ringa straffvärde. Men dessa brott, var för sig, ingår i ett systematiskt nätverk vars syfte är att till slut trötta ut näringsidkaren. Detta får till konsekvens att brotten som begås mot till exempel köttproducenter eller pälsfarmare blir mer svårutredda. Polisen måste ha möjlighet att väga samma dessa brott och ge dem de straffvärde de förtjänar genom att det inte är enskild vandalisering eller hot utan bygger på en uttalad strategi att trakassera företagare och deras familjer så att de till sist inte orkar längre. 2012 kunde polisen ta fast och lagföra ett antal ledande djurrättsaktivister, vilka sedermera dömdes till fängelse, detta tack vare att näringens egna företrädare kunde informera polisen.
Företagarnas oro måste tas på allvar och polisen måste ha de verktyg som behövs för att koppla ihop djurrättsrelaterad brottslighet. Att införa mer kodifiering av olika brottstyper vore ett bra sätt skulle kunna vara ett sådant verktyg.
Heléne Björklund (S) |
Tomas Kronståhl (S) |