Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att verka för en integrerad sex- och samlevnadsundervisning i skolan och tillkännager detta för regeringen.
Sverige var först i världen med sexualundervisning 1955. Bakom låg Sveriges första auktoriserade sexolog Maj-Briht Bergström-Walan, en av Sveriges och världens främsta pionjärer inom ämnet sexologi. För den insatsen fick hon ta emot guldmedalj av Världsorganisationen för sexuell hälsa.
Sex och samlevnad ingår idag som en integrerad del i många av kurs- och ämnesplanerna både i grundskolan och på gymnasiet. Men det finns flera skolämnen med en outnyttjad potential för sex- och samlevnadsfrågor. I geografi kan man prata om sex ur ett rättighetsperspektiv och i religion kan man arbeta med sexualitetens roll genom att diskutera hur olika religioner förhåller sig till sexualitet, lust och kärlek och hur det förändras beroende på var man befinner sig i världen. Hur sexualundervisningen i skolan ser ut är väldigt olika i vårt land och den håller olika hög kvalitet, ibland till och med på en och samma skola. Rektors styrning och kommunernas inställning i frågan har betydelse för kvaliteten.
Det bör övervägas huruvida sexualundervisningen borde bli mer normkritisk och metodmedveten. Man bör arbeta efter metoder medvetet och granska dem på samma sätt som att man är medveten om att det finns en risk att läraren tar med sina egna personliga normer och värderingar in i undervisningen. Det finns en risk att synen på sexualitet i undervisningen ofta är heteronormativ, men också fast i synen på mäns och kvinnors sexualitet. Vi måste slå hål på bilden att kvinnor inte har egen sexualitet utan bara har den i förhållande till män. Det är en viktig del i det förebyggandet arbetet mot sexuellt våld och övergrepp. Det handlar om genus. Det är viktigt att kunna visa på det sambandet i samhället – att det är ett större problem än att det ligger hos eleverna själva. Kunskapen är viktig men tiden saknas.
Sex och samlevnad är stora och viktiga ämnen. Sexualundervisningen i skolan borde vara ämnesövergripande och ett inslag som löpande återkommer under skoltiden. Lärarutbildningen skulle kunna ta ett större ansvar för frågan. Svårigheter att hantera frågor som rör sexualitet är en nackdel både för lärare och för elever. Lärarstudenterna kommer att komma i kontakt med frågor kring identitetsskapande och sexualitet – oavsett vilken åldersgrupp de kommer att arbeta med.
En svår frågeställning som kan komma upp är hur man gör när elever av olika skäl, till exempel på grund av religiösa skäl, inte får delta i sex- och samlevnadsundervisning för sina föräldrar. Kunskapen om hur man hanterar dessa frågor borde finnas på skolorna. Dessa frågor är bara några av frågorna som man som lärare ofta stöter på i skolans vardag – man behöver inte undervisa i sex och samlevnad för att möta dem. Det blir också tydligt att det saknas ett forum för att kunna diskutera kring dessa frågor i lärarutbildningen.
|
Yasmine Bladelius (S) |
|