Vid vårdnads- och umgängestvister är det inte ovanligt att en förälder medvetet eller omedvetet negativt påverkar barnets inställning till den andra föräldern och att barn säger sådant som de tror den ena eller båda föräldrarna önskar eller förväntar sig.
Att en av föräldrarna använder påverkan för att nå framgång i en vårdnadstvist eller efter att en dom avgjorts förskjuter den andra föräldern från ett barn drabbar både mammor och pappor men framför allt barnet.
Enligt forskning skadas barn på olika sätt, då de avskiljs från en eller båda sina föräldrar. Dessa barn riskerar att utveckla allvarlig depression och psykisk sjukdom, i högre utsträckning än andra barn. Att avskiljas från en förälder, är ett trauma för ett barn, vilket också påverkar barnets fysiska hälsa. Barn som avskilts från sina föräldrar har visat sig vara mer självmordsbenägna och få sämre skolresultat, med ökad risk att hamna i kriminalitet och drogberoende.
En förälders påverkan, när han eller hon medvetet eller omedvetet ökar avståndet till den andra föräldern, genom att skapa främlingskap mellan ett barn och en av föräldrarna – det används som en metod för att få, eller behålla, vårdnad om barn och förhindra att den andra föräldern har inflytande över ett barn. Främlingskapet utvidgas också ofta till den drabbade förälderns familj och vänner.
Det kan jämställas med och betecknas som en form av psykisk misshandel, när man försätter ett barn i en sådan situation som direkt kan skada ett barn, inte bara för stunden utan för lång tid framöver.
Ett barn som är borta större delen av tiden från den ena föräldern får inte bara en känsla av rotlöshet, utan förlorar resurser i form av släkt, vänner och pengar. Forskning visar också att dessa barn oroar sig mer vilket gör dem mer stressade.
De konfliktdrivande lagar och regler som finns idag är oroande. När unga barn involveras i vårdnadstvister i kombination med avsaknaden av regler som ställer tydliga krav på föräldrar att främja barns rätt till en omfattande och kontinuerlig kontakt med sina båda föräldrar och nätverk, kan det skada barn för oöverskådlig tid.
Egenmäktighet med barn inom Sverige beivras inte, utom om barnet förs utomlands, vilket ur ett barns perspektiv inte gör någon skillnad.
Domstolstrots beivras heller inte i vårdnadsmål och det finns idag därför stora möjligheter att strunta i domslut utan att detta får efterverkningar.
Umgängessabotage är heller inte straffbart i Sverige, till skillnad från i till exempel USA, och riksdagen bör se över möjligheterna till straffsanktioner vid domstolstrots och umgängessabotage.
Jag anser att riksdagen bör se över rättsförhållandet mellan barn och föräldrar i föräldrabalken, liksom direktiv och rekommendationer från myndigheter som styr hur familjerättsliga ärenden hanteras.
|
Runar Filper (SD) |
|