Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av mervärdesskatten inom kulturnäringen och tillkännager detta för regeringen.
När dansband spelar upp till dans på folkparker och dansbanor är momssatsen 25 procent. När andra orkestrar uppträder för publik räknas det som en konsert och beskattas med kulturmomsen på 6 procent. Detta är ekonomiskt kostsamt inte bara för dansbanden utan också för arrangörer och dansbandspublik, som får betala ett högre pris.
Detta innebär att en person som uppskattar dansbandsmusiken och ändå inte har den minsta avsikt att dansa måste betala mer än om denne person uppskattat annan typ av musik. Om ett band spelar konserter för sittande publik är det alltså 6 procent i moms, men om samma band spelar på en dansbana med exakt samma låtar så är momsen 25 procent.
I en dom där Skatteverket gått vidare till kammarrätten löd delar av domen: ”Deltagarnas uppmärksamhet är i huvudsak riktad mot sin danspartner och själva utförandet av dansen och inte mot scenen. Den musik som spelas tycks ha en underordnad roll och tyngdpunkten i arrangemanget är själva dansen.”
Dansbanden är kanske den folkligaste nutidskultur vi har i Sverige. Folkparkerna var och är fortfarande förknippade med dansbandsmusik och ingenting kan sägas ha påverkat flera generationers upplevelser och minnen på samma sätt i dagens Nöjessverige.
Makthavarna har hittills klassificerat ”finkulturen” som den riktiga kulturen, utan att ha någonting på fötterna i ämnet. De har heller inte insett konsekvenserna av vad detta innebär för branschen.
En sänkning av momsen skulle säkra dansbandskulturen så den skulle ha bättre förutsättningar att leva vidare. Det finns klara fördelar med enhetlig moms och därför bör de ojämlika momssatserna ses över. Utgångspunkten bör vara en rättvis enhetlighet mellan olika musikgenrer. Med anledning av detta föreslår jag att en översyn av mervärdesskatten för kultur bör genomföras.
|
Runar Filper (SD) |
|