Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om åtgärder för ökad och säker cykling och tillkännager detta för regeringen.
I det nationella cykelbokslutet för 2018 beskrivs utvecklingen av cyklandet fram till 2016; ny resvaneundersökning görs 2019. Av bokslutet framgår att cyklandet varit relativt konstant mellan 2005 och 2016 och till och med minskat bland yngre grupper. Samtidigt ser vi hur det främst de senaste åren skett en ökning av elcyklar och elsparkcyklar. Utvecklingen framför allt när det gäller elcyklar borde synas i den resvaneundersökning som görs 2019–2020. Att allt fler elcyklar säljs är positivt då det också borde kunna innebära att fler kan överväga cykeln som ett alternativ till bilen vid pendling.
Det som också framgår av bokslutet är att säkerheten mätt som antalet allvarligt skadade i trafiken inte har samma positiva utveckling när det gäller cykel som biltrafik sett över de senaste tio åren. Det är till och med så att 2010 så var de allvarligt skadade cyklisterna fler än de allvarligt skadade bilisterna och har varit det varje år sedan dess.
Den nationella cykelstrategi, den första i sitt slag, som antogs av regeringen 2017 är ett utmärkt instrument för att främja ökad cykling i samhället. Det är bra både ur ett hälsoperspektiv och ur ett klimatperspektiv. Men för att klara det och ändå få ner de alltför höga olyckssiffrorna bör också en analys göras utifrån den utveckling som nu sker och kommer att ske. När allt fler olika typer av cyklar och andra fordon ska samsas med fotgängare och bilister är infrastrukturens utformning avgörande. Men det behövs
också en analys av regler och av beteende och om dessa bör förändras och påverkas. Detta bör göras samlat och proaktivt och inte som en reaktion på en utveckling som nu verkar gå allt snabbare.
|
Rikard Larsson (S) |
|