|
Skatteutskottets betänkande
|
Sammanfattning
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i skatteförfarandelagen. Ändringarna föreslås i huvudsak för att anståndsreglerna i samband med utflyttningsbeskattning ska uppfylla de krav som följer av artikel 5 i rådets direktiv (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion (direktivet mot skatteundandraganden). Förslagen utvidgar möjligheten till anstånd vid utflyttningsbeskattning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), både för juridiska och fysiska personer. Regeringen föreslår vidare att det högsta tillåtna anståndsbeloppet ska minskas med en femtedel varje år nytt anstånd beviljas, att kostnadsränta ska tas ut när anstånd beviljas samt att anstånd får förenas med krav på säkerhet. Regeringen föreslår dessutom att anstånd ska kunna beviljas i samband med avdrag och fiktiv avräkning av utländsk skatt.
Utskottet ställer sig även bakom regeringens förslag till ändringar i inkomstskattelagens regler om omedelbar återföring av avdrag för avsättning till periodiseringsfonder och ersättningsfonder vid utflyttning. Förslaget föranleds av praxis från EU-domstolen.
Utskottet ställer sig slutligen bakom regeringens förslag till en redaktionell ändring i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton.
De nya bestämmelserna föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 januari 2020.
Behandlade förslag
Proposition 2019/20:20 Nya anståndsregler i vissa gränsöverskridande situationer samt ändring av reglerna om periodiseringsfonder och ersättningsfonder vid utflyttning.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Propositionens huvudsakliga innehåll
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
Nya anståndsregler i vissa gränsöverskridande situationer samt ändring av reglerna om periodiseringsfonder och ersättningsfonder vid utflyttning |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),
2. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244),
3. lag om ändring i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2019/20:20 punkterna 1–3.
Stockholm den 14 november 2019
På skatteutskottets vägnar
Jörgen Hellman
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jörgen Hellman (S), Per Åsling (C), Niklas Wykman (M), Hillevi Larsson (S), Helena Bouveng (M), Eric Westroth (SD), Peter Persson (S), Tony Haddou (V), David Lång (SD), Patrik Lundqvist (S), Hampus Hagman (KD), Anna Vikström (S), Joar Forssell (L), Johnny Skalin (SD), Rebecka Le Moine (MP), Kjell Jansson (M) och Fredrik Schulte (M).
Ärendet och dess beredning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2019/20:20 Nya anståndsregler i vissa gränsöverskridande situationer samt ändring av reglerna om periodiseringsfonder och ersättningsfonder vid utflyttning. Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag återges i bilaga 2.
I ärendet har inte väckts några motioner.
Bakgrund
År 2013 påbörjade Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) det s.k. BEPS-projektet för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster (Base Erosion and Profit Shifting). Vid Ekofinrådets möte den 8 december 2015 antogs rådsslutsatser om OECD:s BEPS-arbete i EU. I rådsslutsatserna understryks bl.a. behovet av gemensamma lösningar på EU-nivå. Den 28 januari 2016 presenterade kommissionen ett förslag till direktiv om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt påverkar den inre marknadens funktion (direktivet mot skatteundandraganden). Direktivet innebär att EU:s medlemsstater samordnar genomförandet av vissa av OECD:s åtgärdspunkter mot BEPS. Direktivet innebär en minsta skyddsnivå för medlemsstaternas bolagsskattebaser. Det betyder bl.a. att vissa undantag får införas och att striktare regler kan införas, t.ex. för att skydda skattebasen. Direktivets artikel 5 innehåller regler om utflyttningsbeskattning och anstånd vid utflyttning. Artikeln syftar till att beskatta transaktioner som innebär att en stat förlorar beskattningsrätten, exempelvis genom att den skattskyldige flyttar ut tillgångar eller sin skatterättsliga hemvist från en stats skattejurisdiktion till en annan. Artikeln innebär att medlemsstaterna ska ha bestämmelser om utflyttningsbeskattning och anstånd i vissa särskilt angivna utflyttningssituationer. Medlemsstaterna ska enligt artikel 11 i direktivet senast den 31 december 2019 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att artikel 5 om utflyttningsbeskattning och anstånd ska anses införlivad i nationell rätt. Bestämmelserna ska tillämpas fr. o. m. den 1 januari 2020.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslår regeringen ändringar i skatteförfarandelagen (2011:1244) för att anståndsreglerna i samband med utflyttningsbeskattning ska leva upp till de krav som följer av artikel 5 i direktivet mot skatteundandraganden. Förslagen utvidgar möjligheten till anstånd vid utflyttningsbeskattning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), både för juridiska och fysiska personer. Regeringen föreslår vidare att det högsta tillåtna anståndsbeloppet ska minskas med en femtedel varje år nytt anstånd beviljas. Regeringen föreslår också att kostnadsränta ska tas ut när anstånd beviljas samt att anstånd får förenas med krav på säkerhet. Vidare föreslås att anstånd ska kunna beviljas i samband med avdrag och fiktiv avräkning av utländsk skatt.
Regeringen föreslår även vissa ändringar i inkomstskattelagens (1999:1229) regler om omedelbar återföring av avdrag för avsättning till periodiseringsfonder och ersättningsfonder vid utflyttning. Förslaget föranleds av praxis från EU-domstolen. Propositionen innehåller slutligen ett förslag om ändring i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton.
De nya bestämmelserna föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 januari 2020.
Nya anståndsregler i vissa gränsöverskridande situationer samt ändring av reglerna om periodiseringsfonder och ersättningsfonder vid utflyttning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens förslag till ändringar i skatteförfarandelagen, inkomstskattelagen och i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton.
Propositionen
Bestämmelserna om utflyttningsbeskattning
I artikel 5 i direktivet mot skatteundandraganden (nedan direktivet) anges att medlemsstaterna ska ha bestämmelser om utflyttningsbeskattning i vissa särskilt angivna situationer. Artikeln syftar till att beskatta transaktioner som innebär att en stat förlorar beskattningsrätten t.ex. genom att den skattskyldige flyttar ut tillgångar eller sin skatterättsliga hemvist från en stats skattejurisdiktion till en annan. I svensk rätt finns i 22 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, bestämmelser med samma syfte som artikel 5.1 i direktivet. Avsikten med bestämmelserna i 22 kap. 5 § IL är att beskattning ska ske i samtliga situationer där beskattningsrätten upphör (prop. 1994/95:91 s. 41). Enligt bestämmelserna likställs ett antal situationer när beskattningsrätten upphör med ett uttag ur näringsverksamheten som ska beskattas. Regeringen gör bedömningen att bestämmelserna i direktivet mot skatteundandraganden om i vilka situationer utflyttningsbeskattning ska äga rum redan är uppfyllda i gällande rätt.
Successiv återföring av periodiseringsfonder och ersättningsfonder
Avsättning till periodiseringsfond är en form av fondavsättning som innebär en möjlighet till resultatutjämning mellan olika beskattningsår i en näringsverksamhet. Juridiska personer har rätt att göra avdrag för avsättning till periodiseringsfond. En juridisk person som har gjort ett sådant avdrag ska ta upp en schablonintäkt. Enligt huvudregeln ska avdrag för avsättning till periodiseringsfond återföras till beskattning senast det sjätte beskattningsåret efter det beskattningsår då avdraget gjordes. Juridiska personer ska dock i vissa situationer återföra sina avdrag omedelbart. Sådan omedelbar återföring ska t.ex. ske om skattskyldigheten för näringsverksamheten upphör eller om näringsverksamheten inte längre ska beskattas i Sverige på grund av ett skatteavtal med en stat utanför EES. Reglerna är nära sammankopplade med reglerna om utflyttningsbeskattning och anknyter till motsvarande situationer i 22 kap. 5 § IL om uttag. Motsvarande bestämmelser om återföring vid utflyttning finns för enskilda näringsidkare samt för fysiska personer som är delägare i svenska handelsbolag.
EU-domstolen anser att en mindre ingripande åtgärd när det gäller utflyttningsbeskattning är att det enligt de nationella reglerna finns en valmöjlighet mellan omedelbar eller uppskjuten betalning av skatt i kombination med en eventuell ränta eller säkerhet. När det gäller skattemässiga fondavsättningar skulle en motsvarande reglering innebära en valmöjlighet mellan omedelbar återföring av fondavsättningen till beskattning och en successiv återföring. Vid en prövning finns det därför en risk för att EU-domstolen skulle bedöma att en omedelbar återföring är oproportionerlig, eftersom det kan finnas mindre ingripande åtgärder för att uppnå samma beskattningsresultat. Mot denna bakgrund bör det enligt regeringen införas en möjlighet till successiv återföring.
Regeringen föreslår därför att en begränsat skattskyldig fysisk eller juridisk person inte omedelbart behöver återföra avdrag för avsättning till periodiserings- respektive ersättningsfonder när den skattskyldige för över den näringsverksamhet som bedrivs från den skattskyldiges fasta driftställe i Sverige till en stat inom EES. En förutsättning för undantag från omedelbar återföring är att den stat som överföringen görs till, är medlem i Europeiska unionen eller har ingått en sådan särskild överenskommelse som avses i skatteförfarandelagen (63 kap. 14 § andra stycket).
Begränsat skattskyldiga
Ett skäl att införa anståndsmöjligheter även för begränsat skattskyldiga fysiska personer som bedriver näringsverksamhet är intresset av att ha ett enhetligt system. En anståndsreglering som är utformad på ett sätt för begränsat skattskyldiga juridiska personer och på ett annat för begränsat skattskyldiga fysiska personer skulle enligt regeringen kunna uppfattas som asymmetrisk. Regeringen föreslår därför att även begränsat skattskyldiga fysiska personer som bedriver näringsverksamhet ska kunna beviljas anstånd med betalning av utflyttningsskatt.
Nya anståndssituationer
Regeringen föreslår att anstånd med betalning av skatt och avgift i samband med uttagsbeskattning ska kunna beviljas om skattskyldigheten för inkomsten från en näringsverksamhet helt eller delvis har upphört på grund av att den skattskyldige har överfört tillgångar från ett fast driftställe i Sverige till en stat inom EES. Detta gäller dock endast om tillgångarna tillhör den skattskyldige även efter överföringen. Anstånd ska även kunna beviljas om skattskyldigheten för inkomsten från en näringsverksamhet helt eller delvis har upphört på grund av att den skattskyldige har överfört den näringsverksamhet som bedrivs från ett fast driftställe i Sverige till en stat inom EES. För anstånd i samtliga nämnda situationer krävs vidare att näringsverksamheten utanför Sverige inte har upphört.
Anstånd i samband med avdrag och fiktiv avräkning av utländsk skatt
Regeringen föreslår vidare att anstånd ska kunna beviljas med betalning av sådan skatt som bestäms efter tillämpning av reglerna om avdrag och fiktiv avräkning av utländsk skatt i inkomstskattelagen. Anståndstiden ska bestämmas till ett år efter den dag då skatten senast ska betalas. Om ett nytt anstånd beviljas ska anståndstiden bestämmas till ett år efter den dag då föregående anståndstid löper ut.
EES-stater och indrivningsdirektivet
I artikel 5.2 andra stycket i direktivet anges att första stycket ska tillämpas på tredjeländer som är parter i EES-avtalet, om de med den skattskyldiges medlemsstat eller med unionen har ingått ett avtal om ömsesidigt bistånd för indrivning av skattefordringar, motsvarande det ömsesidiga bistånd som föreskrivs i rådets direktiv 2010/24/EU (indrivningsdirektivet).
Regeringen föreslår därför att det införs en bestämmelse som innebär en förutsättning för att anstånd i samband med utflyttningsbeskattning och i samband med avdrag och fiktiv avräkning av utländsk skatt ska kunna beviljas, är att överföringen har skett till, respektive att det fasta driftstället finns i, en stat inom EES som är medlem i Europeiska unionen (EU) eller som har ingått en särskild överenskommelse med Sverige eller EU om ömsesidigt bistånd för indrivning av skattefordringar. Ett sådant bistånd ska ha en räckvidd som är likartad med den som föreskrivs i indrivningsdirektivet.
Anståndsbelopp
Av artikel 5.2 i direktivet mot skatteundandraganden framgår vidare att en skattskyldig ska ges rätt att få anstånd med betalningen av den utflyttningsskatt som anges i punkt 1 genom att betala den i delbetalningar under fem år. Bestämmelsen anger inte närmare vid vilka tidpunkter delbetalningarna ska ske eller vilka belopp de ska uppgå till, vilket ger medlemsstaterna ett större handlingsutrymme vid genomförandet. När det gäller anståndstiden gör regeringen bedömningen att det inte finns utrymme att införa bestämmelser som innebär att den sammanlagda anståndstiden har en annan längd än fem år.
När det gäller de närmare tidpunkterna för delbetalningarna konstaterar regeringen att anståndstiden för anstånd i samband med utflyttningsbeskattning enligt gällande regler ska bestämmas till ett år efter den dag då skatten senast ska betalas. Om ett nytt anstånd beviljas ska anståndstiden bestämmas till ett år efter den dag då föregående anståndstid löper ut (63 kap. 14 § andra stycket skatteförfarandelagen). Anstånd beviljas således med ett år i taget, så länge förutsättningarna för anstånd är uppfyllda. Detta innebär att hela eller en del av skatten kan bli föremål för uppbörd när den ettåriga anståndstiden löper ut. Regeringen bedömer därför att det är lämpligt, med hänsyn till gällande regler, att även delbetalningarna i normalfallet bör ske en gång per år, i samband med att den föregående anståndstiden löper ut.
När det gäller vilka belopp som delbetalningarna ska uppgå till föreslår regeringen att det bör införas en bestämmelse som innebär att det högsta tillåtna anståndsbeloppet ska minskas med en femtedel varje år nytt anstånd beviljas.
Kostnadsränta och säkerhet
Regeringen föreslår att kostnadsränta ska tas ut när anstånd beviljas med betalning av skatt eller avgift i samband med utflyttningsbeskattning och anstånd i samband med avdrag och fiktiv avräkning av utländsk skatt. Räntan ska beräknas fr.o.m. dagen efter beloppets ursprungliga förfallodag det första anståndsåret och följande år fr.o.m. dagen efter den dag då ett nytt anstånd beviljas. Ränta ska beräknas t.o.m. den dag då anståndsbeloppet senast ska vara inbetalt.
När det gäller frågan om säkerhet anser regeringen att det inte går att bortse från risken för allmänt ökade problem vid indrivning i situationer där skattskyldiga avvecklar sin verksamhet i Sverige och där tillgångar flyttas ut. Handläggningstiderna kan bli längre och i takt med detta minskar normalt möjligheten till full betalning. Anståndsbeloppen kan dessutom vara höga. Regeringen föreslår därför att anstånd med betalning av skatt eller avgift vid utflyttningsbeskattning och i samband med avdrag och fiktiv avräkning av utländsk skatt får förenas med krav på säkerhet.
Utskottets ställningstagande
Bestämmelserna om utflyttningsbeskattning och om anstånd vid utflyttingsbeskattning utgör en central del i direktivet mot skatteundandragande. De föreslagna ändringarna i skatteförfarandelagen innebär i huvudsak att anståndsreglerna i samband med utflyttningsbeskattning uppfyller de krav som följer av artikel 5 i direktivet mot skatteundandraganden. Ändringarna innebär att möjligheten till anstånd utvidgas vid utflyttningsbeskattning inom EES, såväl för juridiska som för fysiska personer som bedriver näringsverksamhet.
De föreslagna ändringarna i inkomstskattelagen innebär att det införs en möjlighet till successiv återföring av periodiseringsfonder och ersättningsfonder för att en begränsat skattskyldig fysisk eller juridisk person inte omedelbart ska behöva återföra avdrag för avsättningar till fonder i de aktuella situationerna. Ändringarna är föranledda av praxis från EU-domstolen.
Utskottet har inget att invända mot regeringens förslag och tillstyrker propositionen.
Tony Haddou (V) anför:
Jag ställer mig bakom regeringens förslag om nya anståndsregler i vissa gränsöverskridande situationer samt om regler om successiv återföring av fonder.
När det gäller frågan om utflyttningsbeskattning har Skatteverket 2007 genomfört en studie om försäljning av aktier efter utflyttning. I studien konstaterades att ett stort antal personer utvandrade för att därefter sälja aktier och andelar med vinster som är upparbetade i Sverige skattefritt eller med förmånligare beskattning samt att den typen av skattedriven utflyttning tenderade att öka. I studien noterades att den som skaffar sig en överblick av den interna lagstiftningen i ett antal stater hade en uppsjö av möjligheter att undvika att kapitalvinster på aktier och andelar beskattades i Sverige.
I förstudien identifierades också ett antal olika upplägg. Dessutom konstaterades att ett flertal av Sveriges skatteavtal saknade utflyttningsregler. Inkomstbortfallet under åren 2005 och 2006 uppskattades till 3 miljarder kronor. Det är således betydande belopp det handlar om. Jag anser därför att reglerna om exitbeskattning för fysiska personer bör ändras.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2019/20:20 Nya anståndsregler i vissa gränsöverskridande situationer samt ändring av reglerna om periodiseringsfonder och ersättningsfonder vid utflyttning:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244).
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton.
Bilaga 2
