sou 2018 88

SOU och Ds kan köpas från Norstedts Juridiks kundservice. Beställningsadress: Norstedts Juridik, Kundservice, 106 47 Stockholm Ordertelefon: 08-598 191 90

E-post: kundservice@nj.se

Webbadress: www.nj.se/offentligapublikationer

För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Norstedts Juridik AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Svara på remiss – hur och varför

Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02).

En kort handledning för dem som ska svara på remiss.

Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remisser

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet

Omslag: Elanders Sverige AB

Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2018

ISBN 978-91-38-24885-0 (del 1) ISBN 978-91-38-24886-7 (del 2)

ISSN 0375-250X

Till statsrådet

Regeringen beslutade den 26 maj 2016 att uppdra åt en särskild utredare att se över assistansersättningen i socialförsäkringsbalken och delar av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funk- tionshindrade. Samma dag förordnades riksdagsledamoten Desirée Pethrus som särskild utredare och hon entledigades från uppdraget den 1 augusti 2017. Den 1 september 2017 förordnades departements- rådet Gunilla Malmborg som särskild utredare.

Som sakkunniga att biträda utredningen förordnades den 16 sep- tember 2016 rättssakkunniga Susanna Pålsson Alstergren, kansli- rådet Malin Larsson, departementssekreteraren Tawar Dabaghi och departementssekreteraren Madeleine Lahdo. Den 17 januari 2017 entledigades Susanna Pålsson Alstergren och förordnades i hennes ställe ämnesrådet Andreas Ådahl, den 23 maj 2017 entledigades Madeleine Lahdo och förordnades i hennes ställe departements- sekreteraren Lisa Ståhlberg och den 1 februari 2018 entledigades Malin Larsson och förordnades i hennes ställe kanslirådet Carina Cronsioe.

Som experter att biträda utredningen förordnades den 16 sep- tember 2016 juristen Cecilia Molinder Berglund, enhetschefen Lena Carp, verksamhetsutvecklaren Signe Holmlund Armerin, avdelnings- chefen Jenny Rehnman, förbundsjuristen Ellinor Englund, 2:a vice ordföranden i Handikappförbundet (HSO) Pelle Kölhed och styrelse- ledamoten i Lika Unika Håkan Thomsson. Den 22 maj 2017 entle- digades Jenny Rehnman och i hennes ställe förordnades utredaren Mille Salomaa Lindström och den 1 februari 2018 entledigades Pelle Kölhed och förordnades i hans ställe intressepolitiska chefen Mikael Klein.

Budget- och planeringschefen Anders Viklund har varit anställd som huvudsekreterare fr.o.m. den 27 juni 2016 och utredaren Helena

Höög och verksjuristen Cecilia Ljung har varit anställda som sekre- terare fr.o.m. den 10 oktober 2016 respektive den 1 januari 2017. Utredaren Marie Jakobsson Randers och kanslirådet Brigitta Hultblad har varit anställda som sekreterare under tiden den 1 november 2017 till den 30 juni 2018. Jur. kand. Marie Stegard Lind har varit anställd som sekreterare under tiden den 1 januari 2018 till den 30 juni 2018, och departementssekretaren Mattias Ossowicki har varit anställd som sekreterare under tiden den 1 februari 2018 till den 30 april 2018.

Utredningen, som antagit namnet LSS-utredningen, får härmed överlämna betänkandet Översyn av insatser enligt LSS och assistans- ersättningen (SOU 2018:88).

Gunilla Malmborg svarar som särskild utredare ensam för inne- hållet i betänkandet. Hon har tagit råd av och mottagit underlag från utredningens sakkunniga och experter som därigenom bidragit till betänkandet. I betänkandet används därför ”vi-formen”. Det hindrar inte att det finns skilda uppfattningar. Håkan Thomsson och Mikael Klein har lämnat särskilda yttranden.

Utredningens uppdrag är därmed avslutat.

Stockholm i december 2018

Gunilla Malmborg

/Anders Viklund

Helena Höög

Cecilia Ljung

Sammanfattning

Uppdraget

Utredningen har sett över assistansersättningen i socialförsäkrings- balken, och delar av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Syftet är att skapa en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling av insatsen personlig assistans och att få till stånd mer ändamålsenliga insatser i LSS. Lagstiftningen ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet. Vi har därför gjort en översyn av incitament och förutsättningar för val av personlig assistent och tittat på nödvändiga förändringar i regel- verket och hur kvalitet och träffsäkerhet i övriga insatser i LSS kan förstärkas.

Vi har också haft i uppdrag att göra en risk- och konsekvensanalys av hur relevant unionsrätt kan påverka Sveriges åtaganden och skyl- digheter när det gäller insatser enligt LSS samt assistansersättningen. En översyn av frågan om habiliteringsersättning och behovet av lag- stiftning i syfte att säkerställa en likformig utformning av habiliter- ingsersättning i kommunerna har också ingått i uppdraget.

Utvecklingen av LSS och assistansersättningen

Kostnaderna för assistansersättning och insatser enligt LSS har, sett över en längre period, ökat. Mätt i kronor ökade kostnaderna perio- den 2005–2017 med 23 procent i fasta priser vad avser såväl assistans- ersättningen som LSS-insatserna. Mätt som antalet personer med respektive insats per 10 000 invånare har vi haft en ökning under perio- den 1999–2017 för insatserna daglig verksamhet (66 procent), bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna (44 procent), korttidstillsyn för skolungdom över 12 år (39 procent) och kontaktperson (26 procent). Även antalet personer

Sammanfattning

SOU 2018:88

med assistansersättning per 10 000 invånare ökade under perioden (44 procent). För övriga LSS-insatser, däribland kommunalt beslutad personlig assistans, har antalet beviljade per 10 000 invånare minskat i varierande omfattning. Antalet personer som har minst en LSS- insats har ökat från 50 per 10 000 invånare 1999 till 72 år 2017, vilket motsvarar en ökning med 44 procent. Det genomsnittliga antalet LSS-insatser som beviljats dem som har sådana, har sjunkit med 11 procent. Från 1,8 insatser i genomsnitt 1999 till 1,6 år 2017.

De som har haft assistansersättning har över tid beviljats fler tim- mar per vecka, men det har även de som beviljats personlig assistans av sin kommun. Ersättningen per assistanstimme till assistans- mottagare har inte blivit högre över tiden och schablonersättningen har snarare utvecklats något långsammare än exempelvis löne- ökningen för personliga assistenter.

Det finns tre förklaringar till ökningen av antalet personer med assistansersättning som låter sig kvantifieras. Den första är befolk- ningsutvecklingen som, allt annat lika, motiverar en ökning med 14,6 procent av antalet personer. Befolkningsutvecklingen påverkar naturligtvis utvecklingen av antalet personer som får insatser och det gäller inte bara assistansersättningen. Den andra är införandet av det s.k. femte grundläggande behovet, som förklarar 18 procent av antals- ökningen. Den tredje är rättigheten för personer som fyllt 65 år att behålla sina insatser, vilket förklarar 26 procent av nyss nämnda antalsökning. Dessa tre förklaringsvariabler förklarar tillsammans cirka 60 procent av ökningen av antalet personer med assistans- ersättning.

Det är komplicerat att kvantifiera orsakerna till ökningen av antalet beviljade timmar assistansersättning och kommunalt beslu- tad personlig assistans. Det är dock så att såväl införandet av ett femte grundläggande behov som rättigheten för personer som fyllt 65 år att behålla insatsen har påverkat inte bara antalet assistans- mottagare utan även antalet beviljade timmar.

Det finns vidare ett antal domar som har påverkat utvecklingen vad gäller såväl antalet assistansberättigade som antalet beviljade timmar. I huvudsak har dessa förtydliganden från domstol haft en återhållande effekt på utvecklingen.

Att andelen assistansanvändare som valt privata anordnare har ökat bedömer vi har påskyndat timökningen. Samtidigt håller vi det för troligt att ökningen skulle ha blivit ungefär densamma om än i

SOU 2018:88

Sammanfattning

en långsammare takt, även utan ökningen av andelen med en privat anordnare.

En ytterligare förklaring är att det tog tid innan LSS och assistans- ersättningen blev kända av alla i målgrupperna. I takt med att känne- domen ökade, ökade efterfrågan på insatserna. Den förklarings- variabeln spelade en större roll tidigare än i dag.

En fråga som förekommit i den allmänna debatten är hur det som brukar benämnas som fusk, bedrägerier, oegentligheter och felaktiga utbetalningar har påverkat kostnadsutvecklingen. Det är tveklöst så att det förekommit och förekommer utbetalningar till individer och företag som inte borde ha gjorts. Hur stor del av de totala kostna- derna som handlar om fusk och i hur hög grad kostnadsutvecklingen beror på detta är dock mycket svårt att säga. Vi bedömer att detta har haft en betydelse för kostnadsutvecklingen, men mer tidigare än under senare år, bl. a. till följd av det har införts tillståndskrav för att bedriva assistansverksamhet.

Vad gäller effekter på kostnadsutvecklingen till följd av person- kretsens utformning, är det så att alla kostnader i grunden beror på att individer bedöms höra till personkretsen. En sak som inte för- utsågs när reformen var ny var den ökning av personer med diagno- sen autism eller autismliknande tillstånd som uppstod. Att fler per- soner än tidigare får diagnoser som rör autism och autismliknande tillstånd har bidragit till fler beviljade LSS-insatser – främst daglig verksamhet. Hade dessa diagnoser inte ingått i personkretsen hade kostnadsutvecklingen vad gäller LSS-insatser, främst inom insatsen daglig verksamhet, sett annorlunda ut.

Även sådant som inte avser regeländringar eller hur regler tolkas inom ramen för LSS kan ha påverkat utvecklingen. Andra politik- områdens insatser kan indirekt har påverkat utvecklingen inom LSS, främst arbetsmarknadspolitiken och hälso- och sjukvårdens arbete kan påverka antalet personer som ansöker om och beviljas LSS-insatser.

Utgångspunkter för utredningens överväganden

Varje sektor i samhället ansvarar för att ge alla möjlighet att delta och bidra inom sitt område. Det kan gälla exempelvis arbetslivet och skolan, att ha en anpassad bostad och att kunna ta del av kultur och andra aktiviteter. Det innebär att varje sektor i samhället ska utforma

Sammanfattning

SOU 2018:88

och bedriva sin verksamhet så att den blir tillgänglig för alla med- borgare. LSS ska ge det individuella stöd som tills vidare ändå behövs för att vardagen ska fungera för personer med de mest omfattande funktionsnedsättningarna. De olika insatserna i LSS, och annat stöd, ska vara flexibla och tillsammans ge ett sammanhållet stöd som ger förutsättningar att leva ett så normalt liv som möjligt. Samtidigt bör insatserna vara väl definierade för att skapa förutsägbarhet. Kvalite- ten i insatserna är av avgörande betydelse för den enskilde, och för att han eller hon ska anse att de insatser som erbjuds är attraktiva i praktiken och gör det möjligt att leva som andra. Det måste därför finnas förutsättningar för utveckling när det gäller kvalitet och kompetens inom ramen för stöd enligt LSS.

Personer som omfattas av LSS

Det är de med de mest omfattande funktionsnedsättningarna som har betydande svårigheter i den dagliga livsföringen eller har behov av särskilt kvalificerat stöd som även i fortsättningen bör ingå i per- sonkretsen för LSS. De nuvarande tre grupperna inom personkret- sen bör vara kvar. Personkretsbestämmelsen ska moderniseras för att motsvara dagens begreppsbildning.

Bostaden

Bostaden är avgörande för möjligheten att nå jämlikhet i levnads- villkor och full delaktighet i samhällslivet för personer med funk- tionsnedsättning och LSS bör innehålla en möjlighet för vuxna med behov av en bostad med särskild service eller en annan särskilt anpassad bostad att få en sådan. De risker för institutionalisering som påpekats av tillsynsmyndigheter bör även uppmärksammas inom samhälls- planeringen, när man planerar markanvändningen.

Utredningen har sett att det finns behov av en annan form av stöd i boendet utöver dagens insatser i LSS. Om det finns tillgång till vardagsstöd i bostaden ökar möjligheterna att välja vilken form av boende man önskar. Vi föreslår därför en ny insats för personlig service och boendestöd. Den som bor i en annan bostad än en bostad med särskild service och har behov av stöd i den dagliga livsföringen

SOU 2018:88

Sammanfattning

ska ha rätt till praktisk hjälp i hemmet, motivationsåtgärder, ledsag- ning, stöd vid föräldraskap och annat motsvarande stöd. Även den som bor i en bostad med särskild service kan ha rätt till sådant stöd om behovet inte tillgodoses genom det stöd som finns i den bostaden.

Barn och familjer

Barn med funktionsnedsättning och deras familjer behöver ett mer samordnat och flexibelt stöd med möjlighet till avlastning som är bättre anpassat till deras individuella situation.

Korttidsvistelse utanför det egna hemmet är en ändamålsenlig insats för att erbjuda stöd både för att avlasta anhöriga och andra närstående som omsorgsgivare och för att personer med funktions- nedsättning ska få miljöombyte och rekreation. Avlösarservice fyller en viktig funktion för dem som ger omfattande omsorg till när- stående och insatsen kan bidra till att förebygga ohälsa för dessa. Vi föreslår att insatsen avlösarservice i hemmet ska benämnas avlösar- service för att det klart ska framgå att den inte är begränsad till att ges i hemmet.

Korttidstillsyn före och efter skoldagen samt under lov är en insats kopplad till skolan och vi föreslår att den ska benämnas för- längd utbildning i fritidshem. Åldersgränsen för när skolungdom kan beviljas korttidstillsyn bör överensstämma med vad som gäller för fritidshem enligt skollagen.

Boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn eller ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet är en kom- pletterande stödform som kan bidra till att familjer med barn och ung- domar med funktionsnedsättning kan få ett fungerande vardagsliv.

Gemenskap

Ledsagning bidrar till delaktighet i samhällslivet, att delta i olika aktiviteter och till att ingå i en gemenskap med andra. Utredningen föreslår att sådant stöd ska ingå i insatsen personlig service och boendestöd LSS.

Kontaktperson är en insats med betydelse både för möjligheten att få en aktiv och meningsfull fritid och för att få medmänskliga kon- takter utöver det professionella stödet som bl.a. övriga insatser i LSS

Sammanfattning

SOU 2018:88

ger. Om insatsen också skulle innehålla gruppaktiviteter kan det ge en ökad flexibilitet och ett mer varierat innehåll för den som får stödet. Utredningens förslag är därför att om den enskilde samtycker till det ska stöd i form av biträde av kontaktperson också kunna ske genom en gruppaktivitet.

Myndigheten för delaktighet, Socialstyrelsen, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och Barnombudsmannen bör få uppdrag som tar sikte på att förbättra stödet genom insatsen kontakt- person.

Sysselsättning

Daglig verksamhet är en insats som för många skapar en meningsfull sysselsättning och ett vardagligt sammanhang. Den kan i högre grad än i dag bidra till personlig utveckling och möjligheter att förvärva och upprätthålla förmågor utifrån egna förutsättningar och önske- mål. Vi föreslår därför att den som beviljas daglig verksamhet ska ha rätt till en inledande kartläggning för att fastställa hur insatsen bäst kan anpassas och utformas utifrån de individuella behoven.

När det gäller dem som står längst från arbetsmarknaden bör kunskapsunderlag tas fram med sikte på åtgärder för ökade möjlig- heter till såväl att förvärva och bibehålla förmågor som till delaktig- het i samhället.

En översyn av insatsen genomföras med utgångspunkt från en kartläggning av förhållandet mellan daglig verksamhet och arbets- marknads- och utbildningsområdena. Översynen bör bland annat avse frågan om de ekonomiska och organisatoriska förutsättningarna för att på olika sätt möjliggöra en övergång till arbete eller studier i kombination med deltagande i daglig verksamhet.

Habiliteringsersättning har troligen ingen avgörande betydelse för att motivera till deltagande i daglig verksamhet men den bidrar till att täcka vissa kostnader för att delta, vilket i sig uppmuntrar till att använda insatsen. Utredningens kartläggning visar att habiliter- ingsersättning inte tillämpas likformigt över landet, men ersätt- ningen finns i 9 av 10 kommuner. Tendensen är att allt fler kommu- ner tillämpar en allt högre habiliteringsersättning, av allt att döma till följd av det statsbidrag som infördes 2018, men det är för tidigt att uttala sig om statsbidragets långsiktiga effekter. Vi föreslår att en

SOU 2018:88

Sammanfattning

utvärdering av vilka effekter statsbidraget haft görs när det finns förutsättningar att se om det fått genomslag på hur kommunerna använder habiliteringsersättning inom daglig verksamhet. Eftersom det saknas tydligt uttalat lagstöd för utbetalning av habiliterings- ersättning föreslår vi att det ska framgå av lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter att kommuner i syfte att uppmuntra till närvaro, utan föregående individuell behovsprövning, får utbetala habi- literingsersättning till den som deltar i daglig verksamhet enligt LSS.

Samordning och planering

Personer i lagens personkrets kan ha behov av ett personligt stöd för att få och kunna nyttja olika insatser enligt LSS och annan lag- stiftning på bästa sätt för att få ett samordnat stöd. Insatsen råd- givning och annat personligt stöd ställer krav på särskild kunskap om problem och livsbetingelser för människor med stora och var- aktiga funktionsnedsättningar och vi föreslår att den ska benämnas särskilt expertstöd. Den som har behov av kunskap om funktions- nedsättningen och stöd för att hantera den i olika situationer ska beviljas insatsen. Den individuella planen är en viktig del i att skapa ett sammanhållet stöd för den enskilde som får stöd enligt LSS.

Personligt stöd i det dagliga livet

Utredningens slutsats är att personlig assistans även fortsättningsvis bör vara ett personligt utformat stöd som utmärks och avgränsas från andra insatser i LSS genom stödets och servicens personliga karaktär där den enskilde har stort inflytande över vem som ger stödet. Det ska ges i olika situationer, både komplicerade sådana av mycket personlig karaktär men också i andra situationer när den enskilde är i behov av stöd. Stödet ska också ges av ett begränsat antal personer. Mer ändamålsenliga insatser bör dock utvecklas som alternativ till personlig assistans för vissa grupper som i dag får insatsen, barn under 16 år och personer i behov av stöd för behov som förutsätter ingående kunskaper om den som får stödet, t.ex. vid utåtagerande beteende. För dessa grupper kan en insats inom LSS, med större möjligheter till uppföljning och att säkerställa adekvat

Sammanfattning

SOU 2018:88

kompetens hos den personal som ger stödet, vara en mer ändamåls- enlig insats än personlig assistans.

Den som är över 16 år ska ha rätt till personlig assistans om han eller hon på grund av stor och varaktig funktionsnedsättning behö- ver praktisk hjälp med sin personliga hygien, måltider, klä av och på sig, eller att kommunicera med andra.

När det finns möjlighet att välja mellan hjälpmedel eller personlig assistans, genom stöd av en assistent måste den enskilde ha möjlighet att avgöra vilken form av stöd han eller hon vill ha. Rätt till personlig assistans som ska utföras av fler än en person ska dock endast före- ligga i den mån behovet inte kan tillgodoses på annat sätt, genom att bostaden anpassas eller genom användning av hjälpmedel.

Tillsyn för medicinsk problematik bör inte vara ett behov som ger rätt till insatsen personlig assistans men för den som har rätt till insatsen personlig assistans bör dock sådana åtgärder som hälso- och sjukvårdspersonal bedömer kan utföras som egenvård vara en del av insatsen.

Den som har rätt till personlig assistans ska beviljas 15 timmar per vecka för andra personliga behov som avser dagligt liv i hemmet, inköp, träning och fritidsaktiviteter i form av en schablon. För behov av ytterligare stöd för specifika aktiviteter ska tid beviljas utöver schablonen om 15 timmar. Beredskap ska inte vara en del av den per- sonliga assistansen.

Vi anser att en utredning bör titta på möjligheterna att bedöma behovet av stöd i form av personlig assistans som också innehåller ett fastställande av rätten till insatsen på ett annat sätt än i dag.

Stöd för vad som i dag anges som behov som förutsätter ingående kunskaper om den som får stödet, det s.k. femte grundläggande behovet, ska inte vara en del av insatsen personlig assistans. Vi före- slår att den som är över 16 år och på grund stor och varaktig psykisk funktionsnedsättning har behov av personligt stöd av ett begränsat antal personer som har ingående kunskaper om honom eller henne och funktionsnedsättningen ska ha rätt till insatsen förebyggande pedagogiskt stöd.

För dem som inte har fyllt 16 år och på grund av stor och varaktig funktionsnedsättning behöver hjälp med sin personliga hygien, mål- tider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra på grund av stora och varaktiga funktionsnedsättningar, på grund av psykisk funk-

SOU 2018:88

Sammanfattning

tionsnedsättning har behov av hjälp som förutsätter ingående kun- skaper om honom eller henne, eller har behov av stöd för omvårdnad föreslår vi en ny insats, personligt stöd till barn.

Utredningen har haft i uppdrag att lyfta olika möjligheter att begränsa antalet användare och timmar när det gäller personlig assistans. Vi har övervägt olika alternativ och funnit att en begräns- ning av insatsen personlig assistans till stöd under vaken tid skulle innebära oönskade förändringar av insatsen. När det gäller personer över 65 år anser vi att nuvarande reglering bör ligga fast. Vi anser också att personlig assistans kan vara en ändamålsenlig insats även för den som inte utan stöd av någon annan kan definiera det faktiska innehållet i insatsen.

Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun

Utredningens utgångspunkt är att stöd enligt LSS, i likhet med andra välfärdstjänster, ska vara en kommunal uppgift. Dagens delade huvud- mannaskap för personlig assistans medför problem och det bör därför framöver endast vara en huvudman för insatsen, kommunen. Mot bak- grund av de särskilda förutsättningar som gäller för personlig assi- stans med bl. a. de höga kostnaderna och den oro som detta skapar hos personer i behov av stöd, anordnare av assistans och kommun- sektorn föreslår utredningen, trots den principiella utgångspunkten att stöd enligt LSS är en kommunal uppgift, att personlig assistans vara ett statligt ansvar. Staten ska ansvara för den personliga assistansen, som även i fortsättningen ska utgöras av assistansersättning, inom ramen för förmånerna i socialförsäkringsbalken. Om den enskilde begär det ska kommunen svara för utförandet av personlig assistans.

Det finns skäl att överväga behovet av en översyn av fördelningen av hälso- och sjukvårdsansvaret i samband med korttidsvistelse och om kommuner och landsting bör få utökade möjligheter att avtala om hur ansvaret för hälso- och sjukvården kan fördelas mellan huvudmännen.

Sammanfattning

SOU 2018:88

Privata aktörer och ekonomisk ersättning för personlig assistans

Utredningens bedömning är att ökningen av de privata företagens andel av marknaden för personlig assistans sannolikt har påskyndat ökningen av antalet personer som erhåller personlig assistans och, i än högre grad, det genomsnittliga antalet timmar per assistansmot- tagare.

Eftersom fördelarna med en schablonersättning per timme för utförd personlig assistans överväger nackdelarna med en sådan ersättningsform bör assistansersättning även framöver betalas som ett eller flera schablonbelopp. Nivån bör ligga på en nivå som ger den enskilde möjlighet att köpa assistans men också att välja mellan olika anordnare. Schablonersättningen bör differentieras med hänsyn till dels om assistansen utförs under obekväm arbetstid, dels om assisten- ten lever i hushållsgemenskap med den som får stödet. Vid fast- ställandet av schablonbeloppen inom assistansersättningen bör i första hand utvecklingen av löner och andra priser, antalet anordnare på marknaden och anordnarnas rörelsemarginaler beaktas.

Vi föreslår att schablonbeloppet även ska kompensera för sjuk- lönekostnader och kommunens ansvar ska vara begränsat till att tillfälligt tillgodose den assistansberättigades behov i det fall en ordi- narie anordnare inte tillhandahåller en vikarie.

Det ska vara ett villkor för att beviljas tillstånd att bedriva verk- samhet med personlig assistans att nivåerna på de anställdas lön, försäkringar och pension minst följer ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige för motsvarande arbetstagare.

Privata anordnare av personlig assistans bör även framledes kunna avstå från att erbjuda tjänsten till en assistansberättigad som önskar an- lita dem. Enskilda måste få anlita vilket ombud de vill och anställda hos assistansanordnare bör därför få uppträda som ombud för kunderna.

Kvalitet, uppföljning och tillsyn

Regelverket gällande systematiskt kvalitetsarbete, med tillhörande föreskrifter och allmänna råd, ger förutsättningar för att säkerställa kvalitet när det gäller LSS-insatser.

SOU 2018:88

Sammanfattning

Det finns olika former av oberoende juridiskt stöd för den som behöver stöd enligt LSS. Mot bakgrund av myndigheters utred- ningsansvar ser vi inte skäl att utöka möjligheterna till oberoende juridiskt stöd i ärenden om stöd enligt LSS.

Det ska tydligt framgå av lagen att kommunen fortlöpande ska följa upp vilka som omfattas av lagen, vilka deras behov av stöd och service är och att kommunen ska verka för att dessa personer får sina behov tillgodosedda. På så sätt har kommunen ansvar för att se till att även de som får assistansersättning får det stöd som de behöver.

Tillsynen behöver förstärkas både när det gäller kvalitet och kvantitet. Att i tillsynen inhämta uppgifter från dem som får stöd och arbetar i verksamhet kan utgöra ett komplement till exempelvis brukarundersökningar och uppföljningar av planer.

Regeringen bör ge Inspektionen för vård och omsorg (IVO) i uppgift att utreda om s.k. frekvenstillsyn kan medföra positiva effek- ter för kvaliteten i gruppbostäder enligt LSS och i så fall hur ofta den bör genomföras.

Utredningens förslag om nya insatser i LSS innebär att det ska krävas tillstånd och finnas en skyldighet att anmäla till IVO även för sådan verksamhet.

En satsning på kompetensutveckling kan säkerställa att ny per- sonal har tillräckliga kunskaper, stimulera personal att stanna kvar inom yrkesområdet och utveckla kompetensen för att möta de nya krav som uppstår när nya insatser tillförs LSS-området.

När det gäller personer som både företräder en person i egenskap av god man, förvaltare eller ställföreträdare och ger henne eller honom stöd enligt LSS föreligger risk för jävsproblematik. Vi före- slår därför att i den översyn av regelverket om gode män, förvaltare och andra ställföreträdare som regeringen aviserat bör ingå att se över hur regelverket fungerar när det gäller personer med funktions- nedsättning. Ett utbildningsmaterial bör tas fram med syfte att öka förståelsen för de olika roller den som ger eller får stöd enligt LSS samt den som företräder någon i LSS-personkrets har.

Sammanfattning

SOU 2018:88

Ny lag om stöd och service

Utredningen förslår att en ny lag om stöd och service till vissa per- soner med funktionsnedsättning ska ersätta den nuvarande lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Lagen ska vara indelad i kapitel.

Personlig assistans ska vara en insats som beviljas enligt lagen om stöd och service åt vissa personer med funktionsnedsättning. Att staten ansvarar för den på så sätt att den tillhandahålls genom assistansersättningen ska framgå både av LSS och genom regleringen i socialförsäkringsbalken.

Försäkringskassan ska minst vart tre år följa upp den försäkrades behov av ersättningen men om den försäkrade har fyllt 65 år behöver någon uppföljning inte göras.

Det ska framgå av lagen att barn ska få relevant information, om exempelvis sina rättigheter, handläggningen, de beslut som kan komma att fattas och dess konsekvenser. Barn ska också informeras om beslut varigenom ärendet avgörs och de skäl som bestämt utgången.

Övergångsregler och ikraftträdande

Den nya lagen om stöd och service till vissa personer med funk- tionsnedsättning förslås träda i kraft den 1 januari 2022. Från och med den dagen ska alla beslut om personlig assistans som kom- munerna fattat anses utgöra beslut om assistansersättning och vara ett ansvar för Försäkringskassan i enlighet med reglerna i social- försäkringsbalken. Under tiden den 1 januari 2022 till och med den 31 december 2024 år ska de som har ett beslut om personlig assistans eller assistansersättning ansöka om sådan ersättning på nytt eller vända sig till kommunen och ansöka om någon av de nya insatserna i lagen om stöd och service åt vissa personer med funktionsned- sättning. Senast per den 1 januari 2025 upphör sedan alla beslut om personlig assistans och assistansersättning som meddelats före den 1 januari 2022 att gälla.

Informations- och utbildningsinsatser måste genomföras i sam- band med att de nya insatserna införs.

SOU 2018:88

Sammanfattning

Samordning inom EU

Utredningens bedömning är att insatserna i LSS är sociala trygg- hetsförmåner enligt Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr. 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygg- hetssystemen. Assistansersättning och insatserna i LSS kommer inte att kunna föras in i bilagan över särskilda icke avgiftsfinansierade kontantförmåner.

Utredningen föreslår att regeringen anmäler insatserna i LSS till kommissionen som vårdförmåner vid sjukdom.

Om kommissionens förslag till ändringar i förordningen antas ska regeringen anmäla, eller omklassificera, assistansersättning och insatser i LSS som förmåner vid långvarigt vårdbehov.

Det bör framgå av LSS att kommunen ska bevilja vårdförmåner till personer som kan ha rätt till dessa när Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr. 883/2004 av den 29 april 2004 om sam- ordning av de sociala trygghetssystemen är tillämplig. Unionsmed- borgaren ska få insatsen i den kommun där han eller hon vistas men på bekostnad av den stat där personen är försäkrad. Försäkrings- kassan ska ansvara för att sköta kostnadsdelen för kommunernas räkning.

Utjämning och fördelning av kostnader

Utredningen har undersökt möjligheterna att åtgärda de problem och risker som finns med utjämningssystemet för LSS. Fördelarna med en förändring av systemet är dock inte tillräckligt stora i för- hållande till riskerna för nya problem till följd av förändringarna och utredningen föreslår därför inte några sådana utöver de som behövs med anledning av förslagen om förändringar av insatserna i LSS.

När staten blir ensam huvudman för insatsen personlig assistans bör kommunerna finansiera en del av kostnaden för assistansersätt- ningen, upp till 20 timmar i genomsnitt per vecka.

Sammanfattning

SOU 2018:88

Konsekvenser av förslagen

Vi föreslår bland annat nya LSS-insatser och förändringar av några av de existerande insatserna. I storleksordningen 3 000–4 000 barn beräknas ansöka om och beviljas den nya insatsen personligt stöd till barn. De flesta av dessa barn kommer att få insatsen i stället för person- lig assistans. Vidare bedömer vi att i storleksordningen 1 400–1 800 per- soner kommer att beviljas den nya insatsen förebyggande pedagogiskt stöd och även dessa personer får i många fall denna nya insats i stället för insatsen personlig assistans. En tredje förändring blir att i stor- leksordningen 7 000–10 000 personer kommer att beviljas den nya LSS-insatsen personlig service och boendestöd. Dessa personer har i dag ofta andra LSS-insatser eller insatser med stöd i socialtjänst- lagen.

Sammantaget innebär våra förslag att statens nettokostnader minskar med i storleksordningen 600 miljoner kronor årligen. En viktig förklaring till kostnadsminskningen är differentieringen av assistansersättningen beroende på om assistenten lever i hushålls- gemenskap med assistansmottagaren eller inte. Kommunernas kost- nader beräknas öka med i storleksordningen 300–400 miljoner kronor årligen. Förklaringen är ökade kostnader för de nya kommunala LSS-insatserna i förhållande till de insatser som berörda personer har haft tidigare.

Det uppkommer därutöver engångskostnader motsvarande cirka 230 miljoner till följd av myndighetsuppdrag, anpassningar av it- system och administrativa kostnader i samband med ansökningar av nya och förändrade insatser. Dessa engångskostnader finansieras genom det överskott som de varaktiga effekterna innebär.

Förslagen påverkar inte jämställdheten mellan kvinnor och män. Däremot kommer fler pojkar och män än kvinnor och flickor att beröras av förändringarna. Förklaringen är att det är fler män och pojkar som har assistansersättning och LSS-insatser i dag och skill- naden i antal och omfattning har ökat.

Lättläst sammanfattning

SOU 2018:88

I den här sammanfattningen berättar vi om utredningens uppdrag, bakgrund, vad de nya förslagen betyder och vilka följder vi tror att de får.

Utredningens uppdrag

På uppdrag av regeringen har vi utrett LSS och assistans- ersättningen.

Utredningen har två huvudsyften:

1.Statens kostnader för personlig assistans får inte blir högre än de är i dag.

2.Insatserna inom LSS ska bli bättre anpassade för dem som behöver insatserna.

Vi har utrett delar av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS.

Vi har också utrett assistansersättningen, som hör till den lag som kallas socialförsäkringsbalken.

Utredningen ger förslag. Senare kommer Sveriges riksdag att fatta besluten.

Andra viktiga utgångspunkter för utredningen

Det är inte bara insatser enligt LSS som ska ge människor möjlighet att delta i samhället. Varje sektor i samhället ska bedriva sin verksamhet så att den blir tillgänglig för alla. Exempel på sådana sektorer är arbetslivet och skolan.

SOU 2018:88

Lättläst sammanfattning

Det handlar också om att alla som behöver ska ha en anpassad bostad och kunna ta del av kultur och andra aktiviteter.

Men många personer med funktionsnedsättning behöver ändå individuellt stöd. Det är det LSS är till för.

Insatserna i LSS, och annat stöd, ska vara flexibla och ge förutsättningar att leva ett så normalt liv som möjligt.

Det ska vara tydligt vad som ingår i LSS-insatserna. Samtidigt är det viktigt att insatserna har hög kvalitet. Därför måste LSS-verksamheter ha möjlighet att utveckla sin kvalitet och kompetens.

Det är också viktigt att lagändringar fungerar som de ska i praktiken.

Sveriges lagar ska främja jämlikhet och delaktighet. Därför har

viutrett till exempel hur människor väljer personlig assistent och regelverket kring det.

I utredningens uppdrag har det också ingått att bedöma om det behövs en ny lag om habiliteringsersättning.

Habiliteringsersättning kan betalas ut till dem som deltar

idaglig verksamhet. I dag hanterar kommuner detta på olika sätt.

Lättläst sammanfattning

SOU 2018:88

Bakgrund: LSS och assistansersättningen

Kostnaderna för assistansersättning och LSS-insatser har ökat. Statens kostnader för assistansersättning ökade med 23 procent

mellan år 2005 och 2017.

Kommunernas kostnader för LSS-insatser ökade även de med

23 procent under samma period.

Personerna som får LSS-insatser har blivit fler

Sedan år 1999 har andelen personer i Sverige som får LSS-insatser ökat med 44 procent. Det betyder att gruppen som får insatser är nästan en och en halv gång större i dag än år 1999.

Den insats som har ökat mest är daglig verksamhet. Där är andelen som får insatsen nu 66 procent högre.

Ökning av antalet personer med assistansersättning

Andelen personer i Sverige som får assistansersättning har ökat med 44 procent sedan år 1999. Det finns två huvudförklaringar:

•Det så kallade femte grundläggande behovet infördes i lagen år 1996. Det gjorde det möjligt för personer med psykisk funktionsnedsättning att få assistansersättning om de behöver hjälp som förutsätter ingående kunskaper om dem.

•Personer har fått rätt att behålla assistansersättningen även efter att de har fyllt 65 år.

SOU 2018:88

Lättläst sammanfattning

Förklaringar till ökningen av antalet timmar

Förutom att fler personer får assistansersättning, har många av dem dessutom beviljats fler timmar per vecka. Även de som har personlig assistans via sin kommun har beviljats fler timmar.

Det är svårare att peka ut tydliga orsaker till ökningen av antalet beviljade timmar. Detta gäller både assistansersättning och kommunalt beslutad personlig assistans.

Men antagligen har ökningen av timmar också påverkats av införandet av ett femte grundläggande behov, och av rättigheten för personer som fyllt 65 år att behålla sina insatser.

Fler personer har börjat välja privata anordnare för sin assistans. Det har antagligen ökat antalet assistanstimmar något.

Fler orsaker till ökningarna

Det tog tid innan LSS och assistansersättningen blev kända av alla i målgrupperna. När fler förstod att de kunde ha rätt till insatserna, blev det fler som efterfrågade dem.

Men denna förklaring påverkade mer i början av tidsperioden än nu.

Antalet personer med diagnosen autism eller autismliknande tillstånd har ökat mycket de senaste åren. Många av dem har fått rätt till daglig verksamhet.

Lättläst sammanfattning

SOU 2018:88

De ökade kostnaderna kan inte förklaras av att ersättningen per assistanstimme har ökat. Även om schablonersättningen har höjts med åren, så har den ökningen varit något långsammare än prisutvecklingen i allmänhet, till exempel löneökningen för personliga assistenter.

I den allmänna debatten de senaste åren har det talats mycket om fusk, bedrägerier och felaktiga utbetalningar.

Vi vet att sådant har skett. Men det är mycket svårt att veta hur mycket fusket kan ha kostat. Vi tror att det har ökat kostnaderna något, men antagligen mindre från år 2011 och framåt, då det började krävas tillstånd för att bedriva assistansverksamhet.

Dessutom kan det finnas andra orsaker i samhället som har bidragit till att fler personer får LSS-insatser. Det kan handla om

till exempel arbetsmarknadspolitik eller hur vården fungerar. De områdena har vi inte utrett.

Förslag på ändringar i lagen

Vi beskriver både bakgrund och förslag. I det här kapitlet ligger alla konkreta förslag på lagändringar i egna rutor.

Vilka personer som ska omfattas av LSS

Vi föreslår ingen ändring. Samma tre grupper som nu ingår i LSS så kallade personkrets ska finnas kvar.

SOU 2018:88

Lättläst sammanfattning

Däremot ska begreppen i personkretsbestämmelsen ändras så att de blir mer moderna. Till exempel ska det stå ”funktionsnedsättning” i stället för ”funktionshinder”.

Bostaden

Hur personer med funktionsnedsättning bor är avgörande för deras möjligheter att delta på lika villkor i samhället. Om det finns tillgång till vardagsstöd i bostaden är det lättare att välja

den sorts bostad man önskar.

•Vi föreslår därför en ny insats, som ska kallas personlig service och boendestöd.

•Den som inte bor i gruppbostad eller servicebostad, men har behov av stöd i vardagen, ska ha rätt till insatsen. Den kan innebära praktisk hjälp i hemmet, ledsagning, stöd vid föräldraskap och annat motsvarande stöd.

•Även den som bor i gruppbostad eller servicebostad kan ha rätt till sådant stöd. Det beror på om det stöd som finns i bostaden bedöms vara tillräckligt eller inte.

Vi vill också påpeka att det är viktigt att bostäder med särskild service inte samlas i ett visst område. De som bor där ska inte isoleras från resten av samhället.

Lättläst sammanfattning

SOU 2018:88

Barn och familjer

Barn med funktionsnedsättning och deras familjer behöver ett mer samordnat och flexibelt stöd. Familjer ska ha möjlighet till avlastning som är anpassad till situationen.

•Avlösarservice fyller en viktig funktion för anhöriga. Insatsen ska finnas kvar, men vi föreslår att den ska kallas bara

”avlösarservice”, inte ”avlösarservice i hemmet”. Då blir det tydligare att insatsen inte bara kan ges i hemmet.

•Korttidstillsyn före och efter skoldagen samt under lov är en insats kopplad till skolan. Vi föreslår att den också ska få ett nytt namn: förlängd utbildning i fritidshem.

Åldersgränsen för när skolungdomar kan beviljas denna insats bör följa skollagen.

Boende i familjehem, eller bostad med särskild service för barn eller ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet, är ett bra kompletterande stöd. Vi föreslår ingen ändring i lagen.

SOU 2018:88

Lättläst sammanfattning

Gemenskap

Ledsagning hjälper vissa personer med funktionsnedsättning att delta i olika aktiviteter. Det bidrar till att vara delaktig i samhället och till att ingå i en gemenskap med andra.

•Vi föreslår att ledsagning ska finnas kvar, men den ska inte stå som en egen insats i lagen. Ledsagning ska ingå i den nya insatsen personlig service och boendestöd.

Kontaktperson är en viktig insats. Den bidrar till en aktiv och meningsfull fritid och ger medmänskliga kontakter på ett annat sätt än andra LSS-insatser.

Insatsen kontaktperson ska finnas kvar.

Men utredningen föreslår att insatsen också ska kunna innehålla aktiviteter i grupp.

Gruppaktiviteterna kan ske på olika sätt. Till exempel kan flera personer som har samma kontaktperson samlas i en aktivitet. Det gör stödet mer flexibelt.

Den som inte vill ha gruppaktiviteter måste inte. Den som får stödet måste godkänna att träffarna med kontaktpersonen kan ske genom gruppaktiviteter.

Vi tror också att insatsen kontaktperson kan förbättras på flera sätt. Det kan gälla till exempel att utveckla möjligheterna till fritidsaktiviteter i grupp.

Lättläst sammanfattning

SOU 2018:88

Vi föreslår därför att Myndigheten för delaktighet, Socialstyrelsen, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och Barnombudsmannen ska få i uppdrag att arbeta med detta.

Sysselsättning

Daglig verksamhet skapar en meningsfull vardag för många. Men de dagliga verksamheterna kan bli bättre. De kan utgå mer från vad personerna vill och kan, och bidra mer till personlig utveckling.

•Vi föreslår därför att när någon beviljas daglig verksamhet ska personen ha rätt att få en individuell kartläggning.

Den dagliga verksamheten ska anpassas och utformas utifrån personens behov.

•Vissa personer med funktionsnedsättning står längre från arbetsmarknaden än andra. Vi föreslår att Socialstyrelsen ska ta fram kunskapsunderlag om hur daglig verksamhet kan utformas för att bättre passa dessa personer.

•Vi föreslår också att det ska göras en ny utredning om just daglig verksamhet. I utredningen ska ingå att kartlägga förhållandet mellan daglig verksamhet och arbete och studier. Kanske kan fler gå från daglig verksamhet till en vanlig anställning, eller både studera och ha daglig verksamhet,

till exempel.

SOU 2018:88

Lättläst sammanfattning

Habiliteringsersättning kan uppmuntra personer att delta i daglig verksamhet. Vår kartläggning visar att ersättningen används i nästan alla kommuner, men inte exakt lika. Fler kommuner har dock börjat betala ut högre habiliteringsersättning sedan statsbidraget infördes år 2018.

Vi föreslår att statsbidragets effekter på lång sikt ska utvärderas i framtiden.

Det har varit otydligt vilka regler som gäller för utbetalning av habiliteringsersättning.

Vi tycker inte att det behövs en ny lag, men vi föreslår att lagen om vissa kommunala befogenheter ska förtydligas.

Det ska tydligt framgå att kommuner får utbetala habiliterings- ersättning till den som deltar i daglig verksamhet.

Samordning och planering

De som omfattas av LSS kan behöva personligt stöd för att få, förstå och använda olika insatser. En individuell plan och hjälp med samordning är viktiga för att skapa ett sammanhållet stöd.

För detta finns insatsen rådgivning och annat personligt stöd. Den ska finnas kvar.

Personen som utför insatsen måste ha särskild kunskap om människor med stora och varaktiga funktionsnedsättningar.

Lättläst sammanfattning

SOU 2018:88

Vi föreslår därför att insatsen i stället ska heta särskilt expertstöd. Den som behöver kunskap om sin funktionsnedsättning, och

stöd för att hantera den i olika situationer, ska få insatsen.

Personligt stöd i det dagliga livet

Personlig assistans skiljer sig från andra LSS-insatser. Stödet och servicen är mer personlig. Utredningen vill att det ska förbli så.

Den som får personlig assistans ska ha stort inflytande över vem som ger stödet.

Man ska kunna få personlig assistans både i mycket personliga, intima situationer och i andra situationer som kräver personligt stöd.

Den personliga assistansen ska utföras av ett begränsat antal personer. Exakt hur många kan inte skrivas in i lagen, men det ska vara en liten personalgrupp. Stödet bygger på kunskap om den som får assistans och på förtroende.

Vi föreslår att den som har fyllt 16 år ska ha rätt till personlig assistans om han eller hon på grund av stor och varaktig funktionsnedsättning behöver praktisk hjälp med sin personliga hygien, måltider, klä av och på sig, eller att kommunicera med andra.

SOU 2018:88

Lättläst sammanfattning

Utredningen har haft i uppdrag att ta fram förslag för att begränsa antalet användare och timmar när det gäller personlig assistans.

Vi har tittat på olika alternativ för detta:

•Vi anser inte att det vore bra att begränsa personlig assistans till att vara ett stöd enbart under vaken tid.

•Vi vill inte ändra reglerna för personer över 65 år.

•Vi vill inte heller att rätten till personlig assistans ska begränsas för personer som inte själva kan definiera innehållet i insatsen. Även de som behöver hjälp för att till exempel välja assistenter eller bestämma hur assistansen ska utföras kan ha stor nytta av assistansen. Att ha personlig assistans främjar jämlikhet

och delaktighet också för dem.

Vi har i stället tagit fram andra förslag på ändringar och begränsningar.

Vi föreslår att andra insatser än personlig assistans ska finnas för två grupper:

1.Barn under 16 år.

2.Personer som behöver stöd som kräver ingående kunskaper. Det gäller till exempel personer som har utagerande beteende, vilket betyder att de skapar situationer som kan vara farliga för dem själva eller andra.

Lättläst sammanfattning

SOU 2018:88

För dessa grupper kan en annan LSS-insats än personlig assistans passa bättre. Det ska vara insatser med större möjligheter till uppföljning och där det är enklare att säkerställa att personalen har rätt kompetens.

•Vi föreslår att det i personlig assistans inte ska ingå stöd för behov som förutsätter ingående kunskaper om den som får stödet, det så kallade femte grundläggande behovet.

•Däremot föreslår vi en ny insats: förebyggande pedagogiskt stöd.

Insatsen ska gälla den som har fyllt 16 år och på grund av stor och varaktig psykisk funktionsnedsättning har behov av personligt stöd av ett begränsat antal personer med ingående kunskaper om personen och funktionsnedsättningen.

•Vi föreslår också den nya insatsen personligt stöd till barn.

De som ska ha rätt till insatsen är:

1.Personer under 16 år som på grund av stor och varaktig funktionsnedsättning behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra.

2.Personer under 16 år som på grund av psykisk funktionsnedsättning har behov av hjälp som förutsätter ingående kunskaper.

3.Personer under 16 år som har behov av stöd för omvårdnad.

SOU 2018:88

Lättläst sammanfattning

När det finns möjlighet att välja mellan hjälpmedel eller personlig assistans ska personer med funktionsnedsättning få välja vilket stöd de vill ha.

Men det gäller inte i de fall en person behöver hjälp av flera assistenter samtidigt.

Vi föreslår att man bara ska ha rätt till flera assistenter samtidigt om det inte går att lösa genom hjälpmedel eller att

bostaden anpassas.

Vi anser inte att en person som har medicinsk problematik och behov av tillsyn ska få rätt till personlig assistans bara därför.

Däremot bör den som har rätt till personlig assistans kunna få hjälp med egenvård av assistenten, alltså med sådana åtgärder som vårdpersonal har bedömt kan utföras som egenvård. Så är det redan i dag.

Personlig assistans beviljas i dag dels för grundläggande behov, dels för andra personliga behov. Det har varit otydligt i LSS vad ”andra personliga behov” är. Samtidigt har antalet assistanstimmar ökat mest just vad gäller andra personliga behov.

Därför föreslår vi att detta ska göras tydligare i lagen.

Lättläst sammanfattning

SOU 2018:88

•Vi föreslår att den som har rätt till personlig assistans ska beviljas 15 timmar i veckan för andra personliga behov: det dagliga livet i hemmet, att göra inköp, träna och delta i fritidsaktiviteter. Vi beräknar att 15 timmar är en lagom schablon. För behov av ytterligare stöd för specifika aktiviteter ska man kunna beviljas mer tid.

•Vi föreslår att beredskap inte längre ska vara en del av den personliga assistansen. Sådant stöd kan ske på annat sätt, till exempel genom hemtjänst.

Vi anser också att det behövs bättre grunder för att bedöma rätten till personlig assistans.

Vi har inget förslag på lagändring, men vi vill att en utredning undersöker nya metoder för att bedöma om en person har rätt att få personlig assistans, och i så fall i vilken omfattning.

Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun

Vi tycker att staten ska ha hela ansvaret för insatsen personlig assistans.

I dag är huvudmannaskapet för personlig assistans delat mellan stat och kommun. Det har skapat problem.

Vår utgångspunkt var att stöd enligt LSS är en del av välfärden, och därför borde vara en kommunal uppgift. Men personlig assistans är annorlunda än andra välfärdstjänster.

SOU 2018:88

Lättläst sammanfattning

Kostnaderna för personlig assistans är ofta höga. Att lägga hela ansvaret hos kommunerna skulle skapa stor oro hos dem som behöver assistens, de som utför den, och kommunerna. Det finns en risk att kostnaderna för små kommuner blir för höga.

•Därför föreslår vi att staten ska ansvara för den personliga assistansen, som även i fortsättningen ska utgöras av assistansersättning.

•Kommunerna ska alltså inte längre fatta beslut om personlig assistans.

•Kommunen ska dock stå för själva utförandet av assistansen om den som behöver stödet begär det.

Vi anser också att det kan behövas en översyn av hur ansvaret för hälso- och sjukvård fördelas mellan kommuner och landsting.

Det handlar bland annat om fördelningen av ansvaret i samband med korttidsvistelse.

Vi föreslår att regeringen undersöker behovet av en sådan översyn.

Lättläst sammanfattning

SOU 2018:88

Privata aktörer och ekonomisk ersättning för personlig assistans

De privata företagen för personlig assistans har blivit fler.

Vi föreslår att assistansersättning ska fortsätta att betalas ut enligt förbestämda schablonbelopp.

Det finns kritik mot schablonerna, men vi har kommit fram till att en schablonersättning per timme ändå har fler fördelar än nackdelar.

Beloppet bör ligga på en nivå som ger den enskilde möjlighet att köpa assistans, men också att välja mellan olika anordnare.

Vi föreslår också att schablonbeloppen ska vara olika beroende på hur assistansen utförs:

•Beloppet ska vara högre när assistansen utförs på obekväm arbetstid.

•Beloppet ska vara lägre om assistenten lever i samma hushållsgemenskap, till exempel en sambo.

Vi bedömer att dagens schablon ligger på en rimlig nivå. Regeringen bedömer varje år om ersättningen ska höjas, och

måste då ta hänsyn till flera faktorer. Faktorerna är i första hand utvecklingen av löner och andra priser, antalet anordnare på marknaden och hur stor vinst dessa gör.

SOU 2018:88

Lättläst sammanfattning

•Vi föreslår att schablonersättningen ska kompensera för sjuklönekostnader.

Kommunerna ska inte betala sjuklön för

personliga assistenter som inte är anställda av kommunerna. Om den ordinarie assistenten blir sjuk ska anordnaren ordna

en vikarie. Om anordnaren av någon anledning inte kan erbjuda en vikarie, måste kommunen tillfälligt hjälpa personen med assistans.

•Vi föreslår även att det ska ställas högre krav på anordnarna av personlig assistans.

För att få tillstånd att bedriva verksamhet måste nivåerna på de anställdas lön, försäkringar och pension minst följa ett centralt kollektivavtal för motsvarande arbetstagare.

Privata anordnare av personlig assistans bör även i framtiden ha rätt att säga nej till personer som vill anlita dem.

Utredningen fick också i uppdrag att undersöka om det går att begränsa anordnares inflytande när någon ansöker om assistansersättning. Det kan finnas problem i att de som utför assistansen kan påverka hur många timmar som beviljas.

Men alla måste få anlita vilket ombud de vill, det gäller även personer med funktionsnedsättning. Vi föreslår därför ingen sådan begränsning.

Lättläst sammanfattning

SOU 2018:88

Kvalitet, uppföljning och tillsyn

Det finns ett regelverk för systematiskt kvalitetsarbete, med tillhörande föreskrifter och allmänna råd. Det räcker i grunden för att säkerställa kvalitet när det gäller LSS-insatser.

Det finns redan olika former av oberoende juridiskt stöd för den som behöver stöd enligt LSS. Vi tycker inte att möjligheterna behöver utökas.

Vi föreslår att kommunernas ansvar ska bli tydligare i lagen: Kommunen ska fortlöpande följa upp vilka som omfattas av LSS

och vilka behov av stöd de har.

Kommunen ska verka för att dessa personer får sina behov tillgodosedda.

På så sätt har kommunen ansvar för att även de som får assistans- ersättning får det stöd som de behöver.

Inspektionen för vård och omsorg, IVO, utövar tillsyn över all verksamhet enligt LSS. Det innebär att IVO granskar att verksamheterna uppfyller de krav och mål som står i lagar och andra föreskrifter.

Vi anser att tillsynen behöver förbättras och ske oftare. Förutom det som görs nu, till exempel brukarundersökningar, tror

viatt IVO kan få mer information från både dem som får LSS- insatser och dem som arbetar i verksamheterna.

SOU 2018:88

Lättläst sammanfattning

Vi tror också att det kan behövas mer så kallad frekvenstillsyn.

I dag utövar IVO frekvenstillsyn genom att minst en gång om året inspektera boenden för barn och unga.

•Vi föreslår att regeringen ger IVO i uppgift att utreda om frekvenstillsyn kan behövas för gruppbostäder.

•Vi föreslår också att det ska krävas tillstånd för att bedriva verksamhet med de nya insatserna personlig service och boendestöd, personligt stöd till barn, samt förebyggande pedagogiskt stöd.

Kommuner och landsting som vill bedriva sådan verksamhet måste anmäla det till IVO innan verksamheten påbörjas.

Vi tror att det behövs en satsning på kompetensutveckling för dem som arbetar inom LSS-området. Det gäller inte minst när nya insatser införs.

Vi ser också problem i att det finns de som ger stöd enligt LSS, och samtidigt är god man, förvaltare eller ställföreträdare åt samma person. Detta bör dock inte lösas genom att ändra i LSS, utan måste regleras i andra system.

Lättläst sammanfattning

SOU 2018:88

•Regeringen har redan sagt att det ska ske en översyn av regelverket om gode män, förvaltare och andra ställföreträdare. Vi föreslår att det ska ingå att se över hur regelverket fungerar när det gäller personer med funktionsnedsättning.

•Vi föreslår att Socialstyrelsen får i uppdrag att ta fram ett utbildningsmaterial.

Detta ska öka förståelsen för de olika rollerna: att få stöd enligt LSS, att ge stöd, och att företräda någon.

Den nya lagen om stöd och service

Utredningen föreslår att en ny lag om stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning ska ersätta den nuvarande lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Vi vill ändra formuleringen i lagens namn till ”personer med

funktionsnedsättning”. Förkortningen för den nya lagen blir dock LSS, som förut.

•LSS ska innehålla de nya förslag som vi har beskrivit i den här sammanfattningen.

•Personlig assistans ska vara en insats som beviljas enligt LSS.

•Det ska framgå i både LSS och socialförsäkringsbalken att staten ansvarar för personlig assistans, på så sätt att insatsen tillhandahålls genom den statliga assistansersättningen.

SOU 2018:88

Lättläst sammanfattning

•Försäkringskassan ska minst vart tredje år följa upp personers behov av assistansersättning.

Men om personen har fyllt 65 år behöver någon uppföljning inte göras.

•Det ska framgå av LSS att barn har rätt att få viktig information. Exempel kan vara information om sina rättigheter, handläggningen, kommande beslut, orsaker till beslut samt konsekvenser.

När lagen börjar gälla samt övergångsregler

Vi föreslår att den nya lagen om stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning ska träda i kraft den 1 januari år 2022.

Från och med den dagen börjar lagen gälla. Det innebär att alla beslut om personlig assistans som kommuner har fattat tidigare ses som beslut om assistansersättning, och blir då ett ansvar för Försäkringskassan.

•De första tre åren som lagen gäller måste alla som har personlig assistans eller assistansersättning ansöka om ersättning på nytt.

•De kan också i stället vända sig till sin kommun och ansöka om någon av de nya insatserna i LSS.

Lättläst sammanfattning

SOU 2018:88

Nya ansökningar måste alltså göras under tiden från den 1 januari 2022 till och med den 31 december år 2024.

Senast den 1 januari 2025 upphör alla gamla beslut om personlig assistans och assistansersättning att gälla. Med gamla beslut menas att de har meddelats före den 1 januari 2022.

När de nya insatserna i LSS införs måste alla berörda få information och utbildning på olika sätt.

Utjämning och fördelning av kostnader

År 2004 infördes ett system för att utjämna kommunernas kostnader för LSS-insatser och assistansersättning. Vår utredning har undersökt om det skulle gå att förändra utjämningssystemet.

Vi har kommit fram till att ändringar skulle kunna medföra nya problem. Det finns flera fördelar med att ha kvar det nuvarande systemet. Vi föreslår därför inga ändringar.

När staten blir ensam huvudman för personlig assistans bör kommunerna ändå betala en del av kostnaden för assistans- ersättningen.

•Vi föreslår att kommunerna ska finansiera en del av kostnaden för assistansersättningen: upp till 20 timmar per vecka.

SOU 2018:88

Lättläst sammanfattning

Konsekvenser av förslagen

Vi beräknar att mellan 3 000 och 4 000 barn kommer att ansöka om och beviljas den nya insatsen personligt stöd till barn.

De flesta av dessa barn kommer att få insatsen i stället för personlig assistans.

Vidare tror att vi att ungefär 1 400–1 800 personer kommer att beviljas den nya insatsen förebyggande pedagogiskt stöd.

Även de får i många fall denna nya insats i stället för insatsen personlig assistans.

En tredje förändring blir att mellan cirka 7 000 och 10 000 personer kommer att beviljas den nya LSS-insatsen personlig service och boendestöd.

Dessa personer har i dag ofta andra LSS-insatser eller stöd enligt socialtjänstlagen.

Sammantaget innebär våra förslag att statens kostnader minskar med runt 600 miljoner kronor varje år.

En viktig förklaring till minskningen är att assistansersättningen sänks om assistenten lever i hushållsgemenskap med den som

får assistans.

Kommunernas kostnader beräknas öka med mellan 300 miljoner och 400 miljoner kronor varje år.

Förklaringen är ökade kostnader för de nya kommunala LSS-insatserna.

Förkortningar

Lagar och förordningar m.m.

LASS	Lagen (1993:389) om assistansersättning
LOU	Lagen (2007:1091) om offentlig upphandling
LOV	Lagen (2008:962) om valfrihet
LSS	Lagen (1993:387) om stöd och service till
	vissa funktionshindrade
OSL	Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
SFB	Socialförsäkringsbalken
SoL	Socialtjänstlagen (2001:453)
SOSFS	Socialstyrelsens föreskrifter

Myndigheter och organisationer

APA	The American Psychological Association
	(”Amerikanska Psykiatriska föreningen”)
EU	Europeiska unionen
FfdN	Föreningen för de Neurosedynskadade
FK	Försäkringskassan
FN	Förenta nationerna
FUB	För barn, unga och vuxna med utvecklings-
	störning
HFD	Högsta förvaltningsdomstolen
IfA	Intressegruppen för assistansberättigade
ILO	International Labour Organization (Interna-
	tionella arbetsorganisationen)
ISF	Inspektionen för socialförsäkringen
IVO	Inspektionen för vård och omsorg
JAG	Jämlikhet Assistans Gemenskap
KFO	Kooperationens Förhandlingsorganisation

Förkortningar

SOU 2018:88

KFS	Kommunala Företagens Samorganisation
RBU	Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn
	och Ungdomar
SCB	Statistiska centralbyrån
SIS	Swedish Standards Institute
SKL	Sveriges kommuner och landsting
SOFI	Institutet för social forskning
STIL	Stiftarna av Independent Living i Sverige
WHO	Världshälsoorganisationen

Övrigt

ADHD	Attention Deficit Hyperactivity Disorder
ADL	Activities of Daily Living, ”det dagliga livets
	aktiviteter”
bet.	Betänkande från något av riksdagens utskott
BNP	Bruttonationalprodukten
CM	Case management
Dir.	Kommittédirektiv
Ds	Departementens skriftserie
DSM	Diagnostic and Statistical Manual of Mental
	Disorders
EBP	Evidensbaserad praktik
EES	Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
EUT	Europeiska unionens officiella tidning
FMR	Försäkringsmedicinsk rådgivare
FS	Förstärkt samarbete
IBIC	Individens behov i centrum
ICD	Internationell statistisk klassifikation av
	sjukdomar och relaterade hälsoproblem
ICF	International Classification of Functioning,
	Disability and Health
IP	Individuell plan enligt LSS
IPS	individual placement and support
LFC	lokala försäkringscenter (Försäkringskassan)
Prop.	Proposition
rskr.	Riksdagsskrivelse
RÅ	Regeringsrättens årsbok

1 Författningsförslag

1.1Förslag till lag om stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Innehåll och tillämpningsområde

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild service åt personer

1.med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd,

2.med betydande och bestående begåvningsmässig funktions- nedsättning efter hjärnskada i vuxen ålder till följd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, eller

3.med annan varaktig fysisk eller psykisk funktionsnedsättning som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om den är stor och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och där- med ett omfattande behov av stöd eller service.

2 § Denna lag innebär ingen inskränkning i de rättigheter som den enskilde kan ha enligt någon annan lag.

3 § Lagen innehåller bestämmelser om

–Mål och inriktning (2 kap.)

–Ansvar (3 kap.)

–Verksamhetens kvalitet (4 kap.)

–Rätten till insatser (5 kap.)

–Insatser och stöd (6 kap.)

–Särskilda uppgifter för kommunen (7 kap.)

–Avgifter m.m. (8 kap.)

–Nämnder (9 kap.)

Författningsförslag

SOU 2018:88

–Tillstånds- och anmälningsplikt (10 kap.)

–Dokumentation (11 kap.)

–Anmälan om och avhjälpande av missförhållanden m.m. (12 kap.)

–Tillsyn m.m. (13 kap.)

–Överklagande m.m. (14 kap.)

–Straff och särskild avgift m.m. (15 kap.)

2 kap. Mål och inriktning

1 § Målet med verksamhet enligt denna lag är att den enskilde får möjlighet att leva som andra.

2 § Verksamhet enligt denna lag ska främja jämlikhet i levnadsvill- kor och full delaktighet i samhällslivet för dem som omfattas av den.

3 § Insatserna ska anpassas till mottagarens individuella behov och utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.

4 § Vid åtgärder som rör ett barn ska barnets bästa utredas och särskilt beaktas. Vid bedömningen av barnets bästa ska hänsyn tas till barnets åsikter i enlighet med 5 kap. 4 §.

3 kap. Ansvar

1 § Landstinget ska, om inte något annat avtalats enligt 7 kap. 12 §, svara för insatser enligt 6 kap. 2 §.

Kommunen ska, om inte något annat avtalats enligt 7 kap. 12 §, svara för övriga insatser utom personlig assistans enligt 6 kap. 7 §.

Staten ansvarar, inom ramen för assistansersättningen enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken, för personlig assistans. När en enskild begär det ansvarar dock kommunen för utförandet av personlig assistans.

2 § Vad som föreskrivs för landsting i denna lag gäller också kom- muner som inte ingår i något landsting.

SOU 2018:88

Författningsförslag

4 kap. Verksamhetens kvalitet

1 § Verksamhet enligt denna lag ska vara av god kvalitet och bedri- vas i samarbete med andra berörda samhällsorgan och myndigheter. Verksamheten ska vara grundad på respekt för den enskildes självbe- stämmanderätt och integritet. Den enskilde ska i största möjliga ut- sträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges.

2 § Kvaliteten i verksamheten ska systematiskt och fortlöpande ut- vecklas och säkras. För verksamheten ska det finnas den personal som behövs för att ge ett gott stöd och en god service och omvårdnad.

3 § Den enskilde ska genom insatserna tillförsäkras goda levnads- villkor. Insatserna ska vara varaktiga och samordnade.

5 kap. Rätten till insatser

1 § De som omfattas av lagen har rätt till insatser i enlighet med vad som anges i 6 kap. om de behöver sådan hjälp i sin livsföring och om deras behov inte tillgodoses på annat sätt. Den som har beviljats assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken har dock inte rätt till insatser enligt 6 kap. 6 §.

Endast personer som anges i 1 kap. 1 § 1 och 2 har rätt till insatser enligt 6 kap. 20 §.

2 § Insatser enligt denna lag ska ges den enskilde endast om han eller hon begär det. Om den enskilde är under 15 år eller uppenbart sak- nar förmåga att på egen hand ta ställning i frågan kan vårdnads- havare, god man, förmyndare, förvaltare eller framtidsfullmakts- havare begära insatser för honom eller henne.

3 § När en insats rör ett barn ska barnet få relevant information, om exempelvis

–vilka rättigheter barnet har,

–hur handläggningen går till, och

–de beslut som kan komma att fattas och konsekvenserna av dessa. Barnet ska informeras om beslut varigenom ärendet avgörs och

de skäl som bestämt utgången.

Författningsförslag

SOU 2018:88

Den information som barnet får ska anpassas till barnets ålder, mognad och andra individuella förutsättningar.

Den som lämnar information ska så långt det är möjligt försäkra sig om att barnet har förstått informationen.

4 § Ett barn ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör barnet.

Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

5 § I ett ärende som gäller insatser enligt denna lag har den enskilde rätt att muntligen vid besök lämna uppgifter inför nämnden, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Den enskilde ska underrättas om sin rätt enligt första stycket.

6 kap. Insatser och stöd

Allmänt

1 § Insatser och stöd enligt denna lag finns inom områdena

–samordning,

–personligt stöd i det dagliga livet,

–gemenskap,

–barn och familjer,

–stöd i bostaden, samt

–sysselsättning.

Samordning

2 § Den som har behov av kunskap om sin funktionsnedsättning och stöd för att hantera den i olika situationer har rätt till särskilt expertstöd.

3 § I samband med att en insats enligt denna lag beviljas ska den enskilde erbjudas att en individuell plan med beslutade och planerade insatser upprättas i samråd med honom eller henne. Den som har beviljats en insats ska när som helst kunna begära att en plan upp-

SOU 2018:88

Författningsförslag

rättas, om det inte redan har skett. I planen ska även åtgärder redo- visas som vidtas av andra än kommunen eller landstinget. Planen ska omprövas fortlöpande och minst en gång om året. Landstinget och kommunen ska underrätta varandra om upprättade planer.

Kommunen ska verka för att insatser som ska tas upp i planer som avses i första stycket samordnas.

Personligt stöd i det dagliga livet

4 § Med personligt stöd i det dagliga livet avses ett personligt ut- format stöd som ges av ett begränsat antal personer enligt 5–7 §§.

5 § Den som inte har fyllt 16 år har rätt till personligt stöd till barn om han eller hon på grund av stor och varaktig funktionsnedsättning

1.behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av och på sig eller att kommunicera med andra,

2.på grund av psykisk funktionsnedsättning har behov av hjälp som förutsätter ingående kunskaper om honom eller henne, eller

3.har behov av stöd för omvårdnad.

I insatsen ingår också stöd vid aktiviteter utanför hemmet.

6 § Den som har fyllt 16 år och på grund av stor och varaktig psykisk funktionsnedsättning har omfattande behov av hjälp som förutsätter ingående kunskaper om honom eller henne har rätt till förebyggande pedagogiskt stöd. Vid behov av praktisk hjälp med hygien, måltider, klä av och på sig, eller att kommunicera med andra ska även sådant stöd ingå i insatsen.

I insatsen ingår också stöd vid aktiviteter utanför hemmet.

Personlig assistans

7 § Den som har fyllt 16 år har rätt till personlig assistans om han eller hon på grund av stor och varaktig funktionsnedsättning behö- ver praktisk hjälp med

1.sin personliga hygien,

2.måltider,

3.klä av och på sig, eller

4.att kommunicera med andra.

Författningsförslag

SOU 2018:88

8 § Den som har behov av personlig assistans för sådana behov som anges i 7 § har även rätt till detta för andra personliga behov om behoven inte tillgodoses på annat sätt.

Personlig assistans för andra personliga behov avser även

1.tid under den enskildes dygnsvila när en assistent behöver vara tillgänglig i väntan på att den enskilde behöver hjälp utan att det är fråga om tillsyn (väntetid), och

2.tid när en assistent behöver vara närvarande i samband med en aktivitet utanför den enskildes hem på grund av att ett hjälpbehov kan förväntas uppstå.

Den som har rätt till personlig assistans har rätt till stöd för andra personliga behov under 15 timmar per vecka.

För andra personliga behov i samband med arbete eller studier, för att delta i samhällslivet eller för egenvård har den enskilde rätt till stöd utöver vad som anges i tredje stycket.

9 § Den som har behov av mer än en personlig assistent samtidigt, har rätt till två eller flera assistenter endast om behovet inte kan tillgodoses genom bidrag enligt lagen (2018:222) om bostadsan- passningsbidrag eller genom hjälpmedel enligt hälso- och sjukvårds- lagen (2017:30).

10 § Rätt till personlig assistans för den som har fyllt 65 år före- ligger endast om

1.insatsen har beviljats innan han eller hon har fyllt 65 år, eller

2.ansökan om sådan insats inkommer senast dagen före 65-års- dagen och därefter blir beviljad.

11 § Beslut om personlig assistans fattas av Försäkringskassan i en- lighet med bestämmelserna om assistansersättning i 51 kap. social- försäkringsbalken.

Gemenskap

12 § Den som har behov av stöd för samvaro och för att kunna delta i fritidsverksamhet har rätt till biträde av kontaktperson. Sådant stöd kan också tillhandahållas genom en gruppaktivitet om den enskilde samtycker till det.

SOU 2018:88

Författningsförslag

13 § I 19 § finns bestämmelser om rätt till stöd för den som har behov av personlig service för att göra det möjligt att ta del av olika aktiviteter.

Barn och familjer

14 § Den som har behov av stöd till närstående för avlastning i om- vårdnaden har rätt till avlösarservice.

15 § Den som har behov av stöd för miljöombyte och rekreation eller till närstående för avlastning i omvårdnaden har rätt till kort- tidsvistelse utanför det egna hemmet.

16 § Den som när fritidshem inte längre ska erbjudas enligt 14 kap. 7 § skollagen (2010:800) har behov av stöd för trygghet och syssel- sättning eller till närstående för avlastning i omvårdnaden har rätt till förlängd utbildning i fritidshem. Sådant stöd ges utanför hemmet i anslutning till skoldagen samt under lov.

Stöd i bostaden

17 § Barn och ungdomar som har behov av att bo i familjehem eller bostad med särskild service för barn eller ungdomar har rätt till detta.

18 § Den som har behov av stöd i form av en bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna har rätt till en sådan.

19 § Den som har behov av stöd i den dagliga livsföringen i annan bostad än i en bostad med särskild service enligt 17 eller 18 §§ har rätt till personlig service och boendestöd. Det kan avse praktisk hjälp i hemmet, motivationsåtgärder, ledsagning, stöd vid föräldraskap eller annat motsvarande stöd som den enskilde har behov av för sin dag- liga livsföring.

Även den som bor i en bostad med särskild service har rätt till insatsen för att göra det möjligt att delta i samhällslivet.

Författningsförslag

SOU 2018:88

Sysselsättning

20 § Personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig och som har behov av sysselsättning har rätt till dag- lig verksamhet.

21 § I insatsen daglig verksamhet ingår en kartläggning för att fast- ställa hur insatsen bör utformas för att ge den enskilde möjligheter till utveckling.

Insatsernas omfattning

22 § I insatserna enligt 5–6, 14–17 och 19–20 §§ samt i insatsen bostad med särskild service för vuxna ingår också omvårdnad. I in- satserna bostad med särskild service för barn och ungdomar samt bostad med särskild service för vuxna ingår också fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter.

7 kap. Särskilda uppgifter för kommunen

1 § Till kommunens uppgifter hör att

1.fortlöpande följa upp vilka som omfattas av lagen, vilka deras behov av stöd och service är och verka för att de som omfattas av lagen får sina behov tillgodosedda,

2.informera om mål och medel för verksamheten enligt denna lag,

3.efter mottagande av ett beslut från Försäkringskassan om att en enskild saknar rätt till assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäk- ringsbalken, utan dröjsmål informera den enskilde om förutsätt- ningarna för andra insatser enligt denna lag om det inte är uppenbart obehövligt att lämna sådan information,

4.medverka till att personer som omfattas av lagen får tillgång till arbete eller studier,

5.verka för att det allmänna fritids- och kulturutbudet blir till- gängligt för dem som omfattas av lagen,

6.anmäla till överförmyndaren dels när en person som omfattas av lagen kan antas behöva förmyndare, förvaltare eller god man, dels när ett förmynderskap, förvaltarskap eller godmanskap bör kunna upphöra,

SOU 2018:88

Författningsförslag

7.samverka med organisationer som företräder människor med omfattande funktionsnedsättningar,

8.underrätta Försäkringskassan när någon som får assistansersätt- ning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken beviljas boende med sär- skild service, daglig verksamhet eller någon annan insats som kan på- verka behovet av personlig assistans,

9.anmäla till Försäkringskassan om det finns anledning att anta att assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken används för annat än köp av personlig assistans eller kostnader för personliga assistenter, och

10.anmäla till Inspektionen för vård och omsorg om det finns anledning att anta att en tillståndshavares lämplighet för att bedriva verksamhet med personlig assistans kan ifrågasättas.

Gemensamma bestämmelser om landstingens och kommunernas ansvar

2 § En kommuns ansvar enligt denna lag gäller gentemot dem som är bosatta i kommunen. Ansvaret för insatser enligt 6 kap. § 5–6, 12 och 14–20 §§ omfattar dock inte dem som är bosatta i kommunen genom beslut av en annan kommun i fall som avses i 8 eller 9 §.

3 § Om en person som anges i 1 kap. 1 § tänker bosätta sig i en kommun, ska kommunen på ansökan meddela förhandsbesked om rätten till insatser enligt 6 kap. Vid prövningen av en ansökan om för- handsbesked ska bestämmelserna i denna lag gälla. Kommunen ska utan dröjsmål planera och förbereda insatser som förhandsbeskedet ger den enskilde rätt till om han eller hon bosätter sig i kommunen. Förhandsbeskedet gäller under sex månader räknat från den dag då insatserna blir tillgängliga för den enskilde.

Förhandsbesked enligt första stycket ska också meddelas på an- sökan av en person som redan är bosatt i kommunen, om en annan kommun enligt 8 eller 9 § har ansvaret enligt denna lag, och om ansökan avser

1.insats enligt 6 kap. 17 eller 18 §, eller

2.andra insatser enligt 6 kap. och den enskilde ordnar eget bo-

ende.

Författningsförslag

SOU 2018:88

4 § Om behov av insatser enligt denna lag uppkommer under en tillfällig vistelse i en kommun ska kommunen ansvara för det stöd och den hjälp som behövs i akuta situationer.

5 § I fråga om landstingets förpliktelser gäller vad som sägs i 2–5 §§ om kommunen i stället landstinget.

6 § När en enskild avser att vistas en kortare tid i en annan kom- mun än bosättningskommunen, är vistelsekommunen skyldig att på begäran

1.bistå med den utredning som bosättningskommunen behöver för att kunna pröva den enskildes ansökan om insatser enligt 6 kap.,

2.verkställa bosättningskommunens beslut.

7 § Om en bosättningskommun har begärt verkställighet enligt 6 § 2, ska bosättningskommunen ersätta vistelsekommunen för verkställig- hetskostnaderna. Ersättningen ska betalas enligt den ersättningsnivå som bosättningskommunen tillämpar för motsvarande insatser.

8 § Om det finns särskilda skäl, får en kommun verkställa ett be- slut enligt 6 kap. 15 eller 16 § i en annan kommun. Den kommun som har beslutat om boendet har ansvaret enligt denna lag gentemot den person som till följd av beslutet är bosatt i den andra kommunen

9 § En kommun har ansvar enligt denna lag gentemot en person som till följd av ett beslut av kommunen är bosatt i en annan kommun i

1.familjehem, stödboende eller hem för vård eller boende enligt 6 kap. socialtjänstlagen (2001:453),

2.boende för service och omvårdnad för äldre människor enligt 5 kap. 5 § andra stycket eller 7 kap. 1 § första stycket 2 socialtjänst- lagen, eller

3.bostad med särskild service enligt 5 kap. 7 § tredje stycket eller 7 kap. 1 § första stycket 2 socialtjänstlagen.

10 § Ansvar enligt 8 och 9 §§ upphör om bosättningskommunen påbörjar verkställighet av insatser efter förhandsbesked enligt 4 § andra stycket.

SOU 2018:88

Författningsförslag

11 § Kommunerna ska erbjuda insatser enligt denna lag till dem som utan att vara bosatta i Sverige har rätt till vårdförmåner vid långvarigt vårdbehov enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygg- hetssystemen. Den kommun inom vars område personen vistas vid beviljandet ska ansvara för vårdförmånerna.

I den utsträckning familjemedlemmar till dessa personer har rätt till vårdförmåner vid sjukdom, moderskap eller långvarigt vårdbehov enligt vad som följer av förordningen, ska familjemedlemmarna er- bjudas vårdförmån av samma kommun. Om familjemedlemmarna är bosatta i Sverige gäller 2 §.

12 § Utöver avtalssamverkan enligt 9 kap. 37 § kommunallagen (2017:725) får ett landsting eller en kommun med bibehållet ansvar sluta avtal med en enskild person om att tillhandahålla insatser enligt denna lag. Om avtalet innebär att en insats enligt 6 kap. 17 eller 18 § ska tillhandahållas i en annan kommun, ska den kommunen under- rättas om avtalet.

Ett landsting och en kommun som ingår i landstinget får sluta avtal om att ansvar för en eller flera uppgifter enligt denna lag över- låts från landstinget till kommunen eller från kommunen till lands- tinget. Om en sådan överlåtelse sker ska föreskrifterna i denna lag om landsting eller kommun gälla för den till vilken uppgiften överlåtits.

Om ett landsting och en kommun har slutit avtal om överlåtelse enligt andra stycket, får överlåtaren lämna sådant ekonomiskt bidrag till mottagaren som motiveras av avtalet. Har en överlåtelse skett från ett landsting till samtliga kommuner som ingår i landstinget, får kommunerna lämna ekonomiska bidrag till varandra, om det behövs för kostnadsutjämning mellan kommunerna.

8 kap. Avgifter m.m.

1 § Av dem som enligt beslut av Försäkringskassan är berättigade att få assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken får avgift för personlig assistans tas ut inom ramen för sådan ersättning.

Författningsförslag

SOU 2018:88

2 § Skäliga avgifter för bostad, fritidsverksamhet och kulturella akti- viteter får tas ut av dem som har hel allmän ålderspension, hel sjuk- ersättning eller hel aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken eller annan inkomst av motsvarande storlek, enligt de grunder som kommunen bestämmer. Avgifterna får dock inte överstiga kommu- nens självkostnader. Kommunen ska se till att den enskilde får be- hålla tillräckliga medel för sina personliga behov.

3 § Om någon som är under 18 år får omvårdnad i ett annat hem än det egna med stöd av denna lag, är föräldrarna skyldiga att i skälig utsträckning bidra till kommunens kostnader för omvårdnaden. Kom- munen får i sådana fall uppbära underhållsbidrag som avser barnet.

4 § I andra fall än som anges i 1–3 §§ får avgifter eller ersättning för kostnader inte tas ut för insatser enligt denna lag.

9 kap. Nämnder

1 § Ledningen av landstingets eller kommunens verksamhet enligt denna lag ska utövas av en eller flera nämnder som fullmäktige utser. Särskilda bestämmelser om gemensam nämnd finns i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet.

10 kap. Tillstånds- och anmälningsplikt

1 § En enskild person får inte utan tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg yrkesmässigt bedriva verksamhet som avses i 6 kap. 5–7, 12, och 14–20 §§.

Tillstånd att bedriva verksamhet som avses i första stycket får meddelas endast den som genom erfarenhet eller på annat sätt har förvärvat insikt i de föreskrifter som gäller för verksamheten. I fråga om en juridisk person ska prövningen sammantaget avse

1.den verkställande direktören och andra som genom en ledande ställning eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande över verksamheten,

2.styrelseledamöter och styrelsesuppleanter,

3.bolagsmännen i kommanditbolag eller andra handelsbolag, och

SOU 2018:88

Författningsförslag

4.personer som genom ett direkt eller indirekt ägande har ett väsentligt inflytande över verksamheten.

Vidare krävs att den enskilda personen i övrigt bedöms lämplig. I fråga om en juridisk person krävs att samtliga som anges i andra stycket 1–4 bedöms lämpliga. Vid lämplighetsbedömningen ska viljan och förmågan att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna, lag- lydnad i övrigt och andra omständigheter av betydelse beaktas.

2 §1 En sådan enskild person som avses i 1 § ska ha ekonomiska för- utsättningar att följa de föreskrifter som gäller för verksamheten.

3 § Tillstånd att bedriva verksamhet som avses i 6 kap. 7 § får med- delas endast den som uppfyller villkoren enligt 1 och 2 §§ och vars nivåer på de anställdas lön, försäkringar och pension följer ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbets- tagare.

4 § Den som har meddelats tillstånd enligt 10 kap. 1 § och som har anlitats för att utföra personlig assistans åt en enskild, är skyldig att tillhandahålla all den assistans för vilken den enskilde har beviljats assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken. Detta gäller dock inte om tillståndshavaren har särskilda skäl för att inte tillhanda- hålla all assistans.

5 § Den som har beviljats tillstånd enligt 1 § ska anmäla föränd- ringar i den krets av personer som avses i andra stycket samma paragraf till Inspektionen för vård och omsorg senast en månad efter förändringen.

6 § Kommun och landsting som ska bedriva verksamhet som avses i 1 § ska anmäla denna verksamhet till Inspektionen för vård och om- sorg innan verksamheten påbörjas.

Den som har beviljats assistansersättning enligt 51 kap. socialför- säkringsbalken, och som har anställt någon för sådan personlig assi- stans, ska göra en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg innan assistenten påbörjar sitt arbete.

1Lydelse enligt prop. 2017/18:158, bet. 2017/18:FiU43, rskr. 2017/18:356.

Författningsförslag

SOU 2018:88

7 § Inspektionen för vård och omsorg får ta ut en avgift för ansök- ningar om tillstånd enligt 1 §.

11 kap. Dokumentation

1 § Handläggning av ärenden som rör enskilda samt genomförande av beslut om insatser enligt denna lag ska dokumenteras. Dokumen- tationen ska utvisa beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse.

Handlingar som rör enskildas personliga förhållanden ska förva- ras så att obehöriga inte får tillgång till dem.

2 § Dokumentationen ska utformas med respekt för den enskildes integritet. Den enskilde bör hållas underrättad om de journalanteck- ningar och andra anteckningar som förs om honom eller henne. Om den enskilde anser att någon uppgift i dokumentationen är oriktig ska detta antecknas.

Gallring

3 § Om anteckningar och andra uppgifter i en personakt hos den eller de nämnder som avses i 9 kap. 1 § tillhör sådan sammanställning av uppgifter som avses i lagen (2001:454) om behandling av person- uppgifter inom socialtjänsten, ska uppgifterna gallras fem år efter det att sista anteckningen gjordes i akten. Uppgifterna ska dock inte gall- ras så länge uppgifterna om samma person inte har gallrats av nämn- den enligt andra stycket.

Uppgifter i en sammanställning som avses i lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten ska gallras fem år efter det att de förhållanden som uppgifterna avser har upphört.

Gallringen ska vara avslutad senast kalenderåret efter det att gall- ringsskyldigheten inträdde.

4 § Handlingar som kommit in eller upprättats i samband med att en insats lämnas enligt 6 kap. 15 § får inte gallras med stöd av be- stämmelserna i 11 kap. 3 §.

SOU 2018:88

Författningsförslag

Handlingar ska vidare undantas från gallring enligt bestämmel- serna i 11 kap. 3 §§ av hänsyn till forskningens behov i ett represen- tativt urval av kommuner och landsting och i övriga kommuner och landsting beträffande ett representativt urval av personer.

Uppgiftsskyldighet

5 § Kommunen ska lämna ut vissa personuppgifter beträffande enskilda som beviljas insatser enligt 6 kap. till Socialstyrelsen för framställning av officiell statistik. Regeringen meddelar föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas ut.

Enskild verksamhet

6 § Bestämmelserna i 1 och 2 §§ gäller i tillämpliga delar i enskild verksamhet. Anteckningar och andra uppgifter i en personakt som tillhör en sådan sammanställning av uppgifter som avses i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten ska bevaras och därefter gallras två år efter det att den sista anteck- ningen gjordes i akten. Uppgifterna ska dock inte gallras så länge uppgifter om samma person inte har gallrats enligt andra stycket.

Uppgifter i en sammanställning som avses i lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten ska gallras två år efter det att de förhållanden som uppgifterna avser har upphört.

Gallringen ska vara avslutad senast kalenderåret efter det att gall- ringsskyldigheten inträdde.

Den nämnd som beslutat om en insats som genomförs i en en- skild verksamhet får träffa avtal med den som bedriver verksamheten om att handlingar ska överlämnas till nämnden när gallringsskyldig- heten inträder. Detta gäller dock inte sådana handlingar som avses i 7 §.

7 § Handlingar i en personakt i enskild verksamhet som avser barn som placerats eller tagits emot i bostad med särskild service för barn som behöver bo utanför föräldrahemmet ska överlämnas för bevarande till den nämnd som beslutat om insatsen, när gallringsskyldigheten enligt 6 § första stycket inträder.

När gallringsskyldigheten enligt 6 § första stycket inträder ska handlingar i enskild verksamhet, av hänsyn till forskningens behov,

Författningsförslag

SOU 2018:88

i ett representativt urval av kommuner och i övriga kommuner i fråga om ett representativt urval av personer överlämnas för bevarande till den nämnd som beslutat om insatsen.

8 § En handling i en personakt i enskild verksamhet ska, om det begärs av den som akten rör, så snart som möjligt tillhandahållas denne för läsning eller avskrivning på stället eller i avskrift eller kopia, om inte annat följer av 15 kap. 11 §. En fråga om utlämnande enligt första stycket prövas av den som ansvarar för personakten. Anser denne att personakten eller någon del av den inte bör lämnas ut ska han eller hon genast med eget yttrande överlämna frågan till Inspektionen för vård och omsorg för prövning.

9 § Inspektionen för vård och omsorg får besluta att en personakt i enskild verksamhet ska tas om hand

1.om verksamheten upphör,

2.om det på sannolika skäl kan antas att personakten inte kom- mer att handhas enligt föreskrifterna i denna lag eller enligt före- skrifter som meddelats med stöd av lagen, eller

3.om den som ansvarar för personakten ansöker om det och det finns ett påtagligt behov av att akten tas om hand.

En omhändertagen personakt ska återlämnas, om det är möjligt och det inte finns skäl för omhändertagande enligt första stycket. Beslut i fråga om återlämnande meddelas av Inspektionen för vård och omsorg efter ansökan av den som vid beslutet om omhänder- tagande ansvarade för personakten.

Personakter som tagits om hand ska förvaras avskilda hos arkiv- myndigheten i den kommun där akterna omhändertagits. Person- akter ska bevaras i minst två år från det att de kom in till arkiv- myndigheten, dock får handlingar som avses i 7 § inte gallras. En myndighet som har hand om en personakt som har omhändertagits har, om en uppgift ur akten begärs för ett särskilt fall, samma skyl- dighet att lämna uppgiften som den haft som ansvarat för akten före omhändertagandet.

SOU 2018:88

Författningsförslag

10 § Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för att verkställa ett beslut om omhändertagande av personakt. Begäran om sådan hjälp får dock göras endast om

1.det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åt- gärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2.det annars finns synnerliga skäl.

11 § Ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhål- lande, som har rapporterats enligt 12 kap. 2 §§, ska i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet utredas av den som bedriver verksam- heten.

Rapporten samt utredningen och övrig dokumentation enligt

12 kap. 5 §§ ska bevaras och därefter gallras fem år efter det att den sista anteckningen gjordes.

Den nämnd som har beslutat om en insats som genomförs i en yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet, får träffa avtal med den som bedriver verksamheten om att sådana handlingar som avses i andra stycket ska överlämnas till nämnden när gallringsskyldigheten inträder.

12 kap. Anmälan om och avhjälpande av missförhållanden m.m.

1 § Var och en som fullgör uppgifter enligt denna lag ska medverka till att den verksamhet som bedrivs och de insatser som genomförs är av god kvalitet.

2 § Den som fullgör uppgifter i verksamhet enligt lagstiftning om stöd och service till vissa funktionshindrade ska genast rapportera om han eller hon uppmärksammar eller får kännedom om ett miss- förhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande, som rör den som får eller som kan komma ifråga för insatser enligt sådan lagstift- ning.

Rapporteringsskyldigheten fullgörs

1.i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet till den som bedri- ver verksamheten, och

2.i övrigt till berörda nämnder som avses i 9 kap. 1 §.

Författningsförslag

SOU 2018:88

3 § Den som enligt 2 § ska ta emot rapporter ska informera den som fullgör uppgifter i verksamhet enligt lagstiftning om stöd och service till vissa funktionshindrade om de skyldigheter som han eller hon har enligt 1 och 2 §§.

4 § Den som, i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet, enligt 2 § ska ta emot rapporter ska informera berörd nämnd om de rapporter han eller hon har tagit emot.

5 § Ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande, ska dokumenteras, utredas och avhjälpas eller undanröjas utan dröjs- mål.

6 § Ett allvarligt missförhållande eller en påtaglig risk för ett all- varligt missförhållande, ska snarast anmälas till Inspektionen för vård och omsorg. Den utredning som gjorts med anledning av det in- träffade ska bifogas anmälan. Anmälan ska göras av

1.berörda nämnder som avses i 9 kap. 1 §, eller

2.den som bedriver yrkesmässig enskild verksamhet.

Den som bedriver yrkesmässig enskild verksamhet ska informera berörda nämnder som avses i 9 kap. 1 § om anmälan.

7 § Ytterligare bestämmelser om anmälnings- och rapporterings- skyldighet finns i 14 kap. 1 och 3 §§ socialtjänstlagen (2001:453).

13 kap. Tillsyn m.m.

1 § Inspektionen för vård och omsorg utövar tillsyn över all verk- samhet som bedrivs enligt denna lag.

2 § Tillsyn enligt denna lag innebär granskning av att verksam- heten uppfyller krav och mål enligt lagar och andra föreskrifter samt beslut som har meddelats med stöd av sådana föreskrifter. Tillsynen innebär även granskning av att den som har meddelats tillstånd enligt 10 kap. 1 § fortlöpande uppfyller kraven i 10 kap. 1 § andra och tredje styckena samt 10 kap. 2 och 4 §§. När det gäller verksamhet med

SOU 2018:88

Författningsförslag

personlig assistans ska en sådan granskning även omfatta kraven i 10 kap. 3 §.

Föreläggande enligt 5 och 9 §§, återkallelse av tillstånd och förbud enligt 10 § andra och tredje styckena och 11 § får användas endast när verksamheten inte uppfyller de krav som framgår av lagar och andra föreskrifter.

3 § Inspektionen för vård och omsorg ska inom ramen för sin tillsyn

1.lämna råd och ge vägledning,

2.kontrollera att brister och missförhållanden avhjälps,

3.förmedla kunskap och erfarenheter som erhålls genom tillsynen,

och

4.informera och ge råd till allmänheten.

4 § Vid tillsyn som rör barns förhållanden får barnet höras om det kan antas att barnet inte tar skada av samtalet. Barnet får höras utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är när- varande.

5 § Den som bedriver verksamhet som står under tillsyn enligt denna lag är skyldig att på Inspektionen för vård och omsorgs begäran lämna över handlingar och annat material som rör verksamheten och lämna de upplysningar om verksamheten som inspektionen behöver för sin tillsyn.

Inspektionen för vård och omsorg får förelägga den som bedriver verksamheten att lämna vad som begärs enligt första stycket. Ett be- slut om föreläggande får förenas med vite.

6 § Inspektionen för vård och omsorg eller den som myndigheten förordnar har rätt att inspektera verksamhet som står under dess tillsyn.

Den som utför inspektionen har rätt att få tillträde till lokaler eller andra utrymmen som används för verksamheten. För tillträde till bostäder krävs dock att den eller de boende lämnar sitt samtycke till inspektionen. Den som utför inspektionen har rätt att tillfälligt omhänderta handlingar och annat material som rör verksamheten. Den vars verksamhet inspekteras är skyldig att lämna den hjälp som behövs vid inspektionen.

Författningsförslag

SOU 2018:88

7 § När personlig assistans utförs av någon som är närstående till eller lever i hushållsgemenskap med den som får assistans och som inte är anställd av kommunen ska Inspektionen för vård och omsorg få tillträde till bostaden för att inspektera assistansen i enlighet med reglerna i 51 kap. 16 a § socialförsäkringsbalken.

8 § Vid sådan inspektion som anges i 6 § har den som utför inspek- tionen rätt att av Polismyndigheten få den hjälp som behövs för att inspektionen ska kunna genomföras.

9 § Om Inspektionen för vård och omsorg finner att det i verk- samhet som står under tillsyn enligt denna lag förekommer ett miss- förhållande som har betydelse för enskildas möjligheter att kunna få de insatser de har rätt till, får inspektionen förelägga den som svarar för verksamheten att avhjälpa missförhållandet. Om inspektionen finner att kraven i 10 kap. 1 § andra och tredje styckena eller 2–3 §§ inte är uppfyllda i verksamhet som beviljats tillstånd, eller att en sådan förändring som avses i 10 kap. 4 § inte har anmälts, får inspek- tionen förelägga den som har beviljats tillståndet att avhjälpa bristen. Ett föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som inspek- tionen anser nödvändiga för att det påtalade missförhållandet eller bristen ska kunna avhjälpas. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.

Inspektionen för vård och omsorg får även förelägga den kommun eller det landsting som inte har fullgjort sin anmälningsskyldighet enligt 10 kap. 6 § att fullgöra denna skyldighet. Ett beslut om före- läggande får förenas med vite.

10 § Om ett missförhållande enligt 9 § första stycket är allvarligt och Inspektionen för vård och omsorgs föreläggande inte följts, får inspektionen besluta att helt eller delvis återkalla tillståndet för verk- samheten. Om verksamheten inte är tillståndspliktig får inspek- tionen i stället besluta att helt eller delvis förbjuda fortsatt verksamhet.

Om missförhållandet innebär fara för enskildas liv, hälsa eller per- sonliga säkerhet i övrigt, får Inspektionen för vård och omsorg besluta att utan föregående föreläggande helt eller delvis återkalla tillståndet för verksamheten. Om verksamheten inte är tillstånds- pliktig får inspektionen i stället besluta att helt eller delvis förbjuda fortsatt verksamhet.

SOU 2018:88

Författningsförslag

Ett tillstånd att bedriva verksamhet får även återkallas om tillstånds- havaren inte tillhandahåller assistans enligt 10 kap. 11 §.

Ett tillstånd får återkallas utan föregående föreläggande om till- ståndshavaren inte uppfyller kraven i 10 kap. 1 § andra och tredje styckena eller 10 kap. 2 §.

11 § Om det finns sannolika skäl för att ett tillstånd helt eller delvis kommer att återkallas eller om det finns sannolika skäl för att verk- samheten helt eller delvis kommer att förbjudas enligt 12 §, och ett sådant beslut inte kan avvaktas, får Inspektionen för vård och omsorg besluta att tills vidare helt eller delvis förbjuda fortsatt verk- samhet.

Beslut enligt första stycket gäller i högst sex månader. Om det finns synnerliga skäl, får beslutets giltighet förlängas med ytterligare sex månader.

12 § Vid allvarlig underlåtenhet att iaktta skyldigheterna enligt lagen (2010:479) om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionsnedsättning, får Inspektionen för vård och omsorg besluta att återkalla tillståndet för verksamheten. Om verk- samheten inte är tillståndspliktig får inspektionen besluta att för- bjuda fortsatt verksamhet.

14 kap. Överklagande m.m.

1 § Beslut av en nämnd som avses i 9 kap. 1 § eller av Inspektionen för vård och omsorg får överklagas till allmän förvaltningsdomstol om beslutet avser

1.insatser för en enskild enligt 6 kap. 2, 5–6, 12, och 14–20 §§,

2.förhandsbesked om rätt till insatser enligt 7 kap. 3 §,

3.tillstånd till enskild verksamhet enligt 10 kap. 1 §,

4.omhändertagande av personakt enligt 11 kap. 9 §,

5.föreläggande enligt 13 kap. 5 och 9 §§, eller

6.återkallelse av tillstånd och förbud enligt 13 kap. 10–12 §§. Pröv- ningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Författningsförslag

SOU 2018:88

För överklagande av Inspektionen för vård och omsorgs beslut enligt 11 kap. 8 § gäller i tillämpliga delar 6 kap. 7–11 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Beslut i frågor som avses i första stycket gäller omedelbart. Förvaltningsrätten eller kammarrätten får dock bestämma att dess

beslut ska gälla först sedan det vunnit laga kraft.

15 kap. Straff och särskild avgift m.m.

1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 10 kap. 1 § första stycket döms till böter.

Särskild avgift

2 § En kommun eller ett landsting som inte inom skälig tid till- handahåller en insats enligt 6 kap. som någon är berättigad till enligt ett beslut av en sådan nämnd som avses i 9 kap. 1 §, ska åläggas att betala en särskild avgift. Detsamma gäller en kommun eller ett lands- ting som inte inom skälig tid på nytt tillhandahåller insatsen efter det att verkställigheten av ett sådant beslut avbrutits.

En kommun eller ett landsting som inte inom skälig tid tillhanda- håller en insats enligt 6 kap. som någon är berättigad till enligt en domstols avgörande, ska åläggas att betala en särskild avgift. Det- samma gäller en kommun eller ett landsting som inte inom skälig tid på nytt tillhandahåller insatsen efter det att verkställigheten av ett sådant avgörande avbrutits.

Om en bosättningskommun med stöd av 7 kap. 6 § 2 har begärt att en vistelsekommun ska verkställa ett beslut, ska vistelsekommu- nen i fall som avses i första och andra styckena betala den särskilda avgiften enligt denna paragraf.

Avgifter enligt denna paragraf tillfaller staten.

3 § Den särskilda avgiften fastställs till lägst tio tusen kronor och högst en miljon kronor.

När avgiftens storlek fastställs ska det särskilt beaktas hur lång tid dröjsmålet har pågått och hur allvarligt det i övrigt kan anses vara.

Avgiften får efterges om det finns synnerliga skäl för det. I ringa fall ska inte någon avgift tas ut.

SOU 2018:88

Författningsförslag

4 § Frågor om särskild avgift prövas efter ansökan av Inspektionen för vård och omsorg av den förvaltningsrätt inom vars domkrets kommunen är belägen. En ansökan som avser ett landsting prövas av den förvaltningsrätt inom vars domkrets landstingets förvaltning utövas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

5 § Om en kommun eller ett landsting efter att ha ålagts att betala särskild avgift fortfarande underlåter att tillhandahålla insatsen får ny särskild avgift enligt 2 § första eller andra stycket dömas ut.

6 § Särskild avgift enligt 2 § första stycket får dömas ut bara om ansökan enligt 4 § delgetts kommunen eller landstinget inom två år från tidpunkten för det gynnande beslutet om insatsen eller inom två år från det att verkställigheten av det gynnande beslutet avbrutits.

Särskild avgift enligt 2 § andra stycket får dömas ut bara om ansökan enligt 4 § delgetts kommunen eller landstinget inom två år från det att domen om insatsen vunnit laga kraft eller inom två år från det att verkställigheten av domen avbrutits.

Om en vistelsekommun enligt 2 § tredje stycket ska betala den sär- skilda avgiften, ska första och andra styckena avse vistelsekommunen.

Rapporteringsskyldighet

7 § En nämnd som avses i 9 kap. 1 § ska till Inspektionen för vård och omsorg och till de revisorer som avses i 3 kap. 10 § kommunal- lagen (2017:725) rapportera alla gynnande nämndbeslut enligt 6 kap. som inte har verkställts inom tre månader från dagen för beslutet. För varje beslut ska nämnden ange tidpunkten för beslutet och vilken typ av insats beslutet gäller samt kortfattat uppge skälen för dröjsmålet.

Nämnden ska vidare dels till Inspektionen för vård och omsorg, dels till revisorerna rapportera alla gynnande nämndbeslut enligt 6 kap. som inte har verkställts på nytt inom tre månader från den dag då verkställigheten avbröts. För varje beslut ska nämnden ange tidpunkten för beslutet och vilken typ av insats beslutet gäller samt kortfattat uppge skälen för dröjsmålet.

Rapportering enligt denna paragraf ska ske en gång per kvartal.

Författningsförslag

SOU 2018:88

8 § En nämnd som avses i 9 kap. 1 § ska till Inspektionen för vård och omsorg och till de revisorer som avses i 3 kap. 10 § kommunallagen (2017:725) anmäla när nämnden har verkställt ett gynnande beslut som enligt 7 § har rapporterats som ej verkställt. Datum för verk- ställigheten ska då anges.

9 § En sådan nämnd som avses i 9 kap. 1 § ska till fullmäktige lämna en statistikrapport över hur många av nämndens gynnande beslut enligt 6 kap. som inte har verkställts inom tre månader från dagen för respektive beslut. Nämnden ska vidare ange vilka typer av insat- ser dessa beslut gäller samt hur lång tid som har förflutit från dagen för respektive beslut.

Nämnden ska till fullmäktige även lämna en statistikrapport över hur många av nämndens gynnande beslut enligt 6 kap. som inte har verkställts på nytt inom tre månader från den dag då verkställigheten avbröts. Nämnden ska vidare ange vilka typer av insatser dessa beslut gäller samt hur lång tid som har förflutit från dagen för respektive beslut.

Rapportering enligt denna paragraf ska ske en gång per kvartal.

10 § Om en bosättningskommun har begärt verkställighet enligt 7 kap. 6 § 2, ska skyldigheten i 7–9 §§ att rapportera till Inspektionen för vård och omsorg och till kommunfullmäktige avse även vistelse- kommunen.

Tystnadsplikt

11 § Den som är eller har varit verksam inom yrkesmässigt bedri- ven enskild verksamhet som avser insatser enligt denna lag får inte obehörigen röja vad han därvid erfarit om enskildas personliga för- hållanden.

Bemyndiganden

12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om verksamhet enligt 6 kap. meddela föreskrifter till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa.

SOU 2018:88

Författningsförslag

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.villkor för tillstånd enligt 10 kap. 1–3 §§, och

2.avgift för ansökningar enligt 10 kap. 6 §.

Förbud mot förvandling

13 § Om ett föreläggande har förenats med vite enligt denna lag får vitet inte förvandlas till fängelse.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022 då lagen (1993:387) om stöd och service åt vissa funktionshindrade, och lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktions- hindrade upphör att gälla. Punkt 4 i dessa övergångsbestämmelser ska dock gälla under tiden den 1 juli 2021 till och med den 31 december 2021.

2.De upphävda lagarna gäller fortfarande i fråga om insatser som avser tid före ikraftträdandet.

3.Den som beviljats en insats enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade ska utan särskilt beslut anses ha beviljats motsvarande insats enligt denna lag.

4.Kommunen ska informera den som har beviljats biträde av per- sonlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans information om vad lagens ikraftträdande innebär för honom eller henne.

5.Ett beslut om en insats enligt 9 § 2 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade ska utan särskilt beslut anses ut- göra ett beslut om assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkrings- balken i dess lydelse före den 1 januari 2022 och vara giltigt i enlighet med beslutet, dock längst till och med den 31 december 2024. Kom- munen ska i samband med lagens ikraftträdande sända över de beslut om insatser enligt 9 § 2 som gäller för tid därefter, och de handlingar som utgör underlag för dessa, till Försäkringskassan.

6.Ansökningar om en insats enligt 9 § 2 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade som inte har prövats slutligt av nämnden vid ikraftträdandet ska överlämnas för handläggning hos Försäkringskassan. Detta gäller dock inte om en ansökan avser tid före ikraftträdandet.

FörfattningsförslagSOU 2018:88

7. Ett överklagande av nämnds beslut om en insats enligt 9 § 2 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade som fattats före ikraftträdandet av denna lag ska prövas enligt reglerna i denna lag och gällande regler i 51 kap. socialförsäkringsbalken. Det gäller dock inte om målet avser en insats för tid före ikraftträdandet.

8.Om en ansökan om en insats enligt 9 § 2 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade gjorts före denna lags ikraftträdande ska punkt 3 tillämpas om insatsen beviljas efter att ett beslut har överklagats till högre instans.

9.Vid tillämpning av 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) ska Försäkringskassan vara den enskildes motpart i frågor som gäller en insats enligt 9 § 2 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funk- tionshindrade om myndigheten efter ikraftträdandet är behörig att handlägga den typ av fråga som är föremål för prövning.

10.Vid prövning av en ansökan om en insats enligt 6 kap. 5, 6 eller 17 §§ under tiden den 1 januari 2022 till och med den 31 decem- ber 2024 ska behovet inte anses vara tillgodosett genom ett beslut om assistansersättning. När en nämnd beviljar en insats i enlighet med denna punkt ska Försäkringskassan underrättas om beslutet.

11.Ett tillstånd enligt 23 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade ska utan särskilt beslut anses som ett till- stånd enligt 10 kap. 1 § denna lag. Om den som meddelats tillstånd att bedriva verksamhet enligt 9 § 2 lagen (1993:387) om stöd och ser- vice till vissa funktionshindrade inte senast den 31 juli 2022 visar att man uppfyller villkoren i 10 kap. 3 § ska tillståndet återkallas.

12.En ansökan om tillstånd att bedriva sådan verksamhet som avses i 6 kap. 7, 12, 14–18 och 20 §§ som gjorts före denna lags ikraft- trädande, men som gäller tid efter den 1 januari 2022, ska prövas i enlighet med bestämmelserna i denna lag. En ansökan om tillstånd att bedriva verksamhet med ledsagarservice enligt 9 § 3 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade ska anses utgöra en ansökan om tillstånd att bedriva verksamhet som avses i 6 kap. 9 §.

13.Ett överklagande av en nämnds beslut i annat fall än enligt punkt 7, eller av Inspektionen för vård och omsorgs beslut, som fattats före ikraftträdandet av denna lag ska prövas enligt bestäm- melserna i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktions- hindrade.

SOU 2018:88

Författningsförslag

1.2Förslag till lag om kommunernas och landstingens kostnadsansvar för vissa insatser inom EES som motsvarar insatserna enligt lagen (2021:000) om stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Försäkringskassan ansvarar för att administrera återbetalning av vårdförmåner mellan svenska kommuner, landsting och andra medlemsstaters behöriga institutioner inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Kommunernas och landstingens kostnadsansvar

2 § I denna lag finns bestämmelser om kommunernas kostnads- ansvar för insatser som motsvarar insatserna enligt lagen (2021:000) om stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning och som tillhandahållits inom EES.

Det som sägs om kommunernas kostnadsansvar och rätt till ersätt- ning nedan gäller också i de fall som landstingen tillhandahåller in- satserna enligt lagen om (2021:000) med stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning.

3 § En kommun har kostnadsansvar för insatser enligt 2 § som utgör vårdförmåner enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygg- hetssystemen.

Det gäller endast insatser som har tillhandahållits en person som vid tiden för insatsen var

1.bosatt inom kommunen, eller

2.hade skyddad folkbokföring enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481) och stadigvarande vistades i kommunen.

Författningsförslag

SOU 2018:88

Kommunen har kostnadsansvar enligt 2–3 §§ om kommunen skulle ha haft kostnadsansvar för insatserna om dessa tillhandahållits i Sverige.

4 § En kommun ska ersätta Försäkringskassan för sådana utbetalda ersättningar som avses i 3 §.

Ersättning till kommunerna och landstingen

5 § En kommun får begära ersättning från Försäkringskassan för kostnader som avser insatser enligt lagen (2021:000) om stöd och ser- vice till vissa personer med funktionsnedsättning vid bosättning i Sverige men en annan stat är behörig medlemsstat för att bekosta vårdförmånen i förordning 883/200 eller vid uppvisande av det euro- peiska sjukförsäkringskortet när

1.kostnaderna har uppkommit till följd av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, eller

2.kostnaderna har uppkommit till följd av i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om sam- ordning av de sociala trygghetssystemen.

Första stycket gäller inte kostnader som kommunen ansvarar för enligt 3 §.

6 § Kommunen ska på begäran lämna Försäkringskassan sådana upp- gifter som är av betydelse för tillämpningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. Lagen ska inte tilläm- pas för ersättningar som avser vårdförmåner som har uppkommit före lagens ikraftträdande.

100

Denna lag innehåller bestäm- melser om utjämningsbidrag och utjämningsavgift för kostnader enligt lagen (2021:000) om stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning och bestäm- melserna i socialförsäkringsbalken om assistansersättning.

SOU 2018:88

Författningsförslag

1.3Förslag till lag om ändring i lagen (2008:342) om utjämning av kostnader för stöd och service till vissa funktionshindrade

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (2008:342) om utjäm- ning av kostnader för stöd och service till vissa funktionshindrade samt 1–2 §§ ska ha följande lydelse.

Lag (2008:342) om utjämning av kostnader för stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §2

Denna lag innehåller bestäm- melser om utjämningsbidrag och utjämningsavgift för kostnader enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktions- hindrade och bestämmelserna i socialförsäkringsbalken om assi- stansersättning.

2 §3

För varje kommun beräknas en standardkostnad för

1. insatser enligt 9 § 2–8 och	1. insatser enligt 6 kap. 5–7,
10 lagen (1993:387) om stöd och	12, 14–17 och 19–20 §§ lagen
service till vissa funktionshind-	(2021:000) om stöd och service till
rade,	vissa personer med funktionsned-
	sättning,

2.bostad med särskild service för vuxna, och

3.den ersättning varje kommun betalar till Försäkringskassan enligt 51 kap. 22 och 23 §§ socialförsäkringsbalken.

Om en person har beviljats både insatsen biträde av personlig assi- stent eller ekonomiskt stöd till skä- liga kostnader för sådan assistans

2Senaste lydelse 2010:1303.

3Senaste lydelse 2010:1303.

101

Med vård på sjukhus enligt 17 och 18 §§ likställs tillfällig vård i övergångsboende för barn som omfattas av 1 kap. 1 § lagen (2021:000) om stöd och service till vissa personer med funktionsned- sättning.

SOU 2018:88

Författningsförslag

1.4Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om socialförsäkringsbalken4 dels att 51 kap. 3, 6 och 8 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 13 kap. 19 och 26–27 §§, 51 kap. 1–2, 7, 9, 11–11 a, 16 a, 19, 21–22 §§, 106 kap. 8 och 24 § samt 110 kap. 6 och 42 a §§ ska ha följande lydelse

dels att det ska införas en ny paragraf, 13 a §, och närmast före den en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13kap. 19 §

Med vård på sjukhus enligt 17 och 18 §§ likställs tillfällig vård i övergångsboende för barn som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funk- tionshindrade.

26 §5

En förälder till ett barn som	En förälder till ett barn som
omfattas av 1 § lagen (1993:387)	omfattas av 1 kap. 1 § lagen
om stöd och service till vissa funk-	(2021:000) om stöd och service
tionshindrade har även rätt till	till vissa personer med funktions-
tillfällig föräldrapenning för kon-	nedsättning har även rätt till till-
taktdagar från barnets födelse till	fällig föräldrapenning för kon-
dess att det fyller 16 år. Detta	taktdagar från barnets födelse till
gäller endast om föräldern avstår	dess att det fyller 16 år. Detta
från förvärvsarbete i samband med	gäller endast om föräldern avstår
	från förvärvsarbete i samband med

1.deltagande i föräldrautbildning,

2.besök i barnets skola, eller

4Senaste lydelse av 6 § 2018:1265.

5Senaste lydelse 2010:870.

103

Författningsförslag

SOU 2018:88

3.besök i barnets förskola eller fritidshem eller i sådan pedago- gisk verksamhet som avses i 25 kap. skollagen (2010:800) och som barnet deltar i.

27 §6

En förälder till ett barn som	En förälder till ett barn som
omfattas av 1 § lagen (1993:387)	omfattas av 1 kap. 1 § lagen
om stöd och service till vissa funk-	(2021:000) om stöd och service
tionshindrade har rätt till tillfällig	till vissa personer med funktions-
föräldrapenning för vård av bar-	nedsättning har rätt till tillfällig
net från det att barnet fyllt 16 år	föräldrapenning för vård av bar-
till dess att det fyller 21 år. Rätt	net från det att barnet fyllt 16 år
till tillfällig föräldrapenning före-	till dess att det fyller 21 år. Rätt
ligger dock endast om föräldern	till tillfällig föräldrapenning före-
behöver avstå från förvärvsarbete	ligger dock endast om föräldern
av skäl som anges i 16 § 1.	behöver avstå från förvärvsarbete
	av skäl som anges i 16 § 1.

Om barnet efter att ha fyllt 21 år går i sådan skola som avses i

15 kap. 36 § eller 18 kap. 8 § skollagen (2010:800) har föräldern rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av barnet till och med vårtermi- nen det år då barnet fyller 23 år.

51kap. 1 §7

I detta kapitel finns bestämmelser om

– rätten till assistansersättning	– rätten till assistansersättning
i 2–6 §§,	i 2 och 4–5 §§,
– förmånstiden i 7 och 8 §§,	– förmånstiden i 7 §,

–beräkning av assistansersättning i 9–11 a §§,

–omprövning vid ändrade förhållanden i 12 och 13 §§,

–utbetalning av assistansersättning i 14–19 §§,

–återbetalning av assistansersättning i 20 §,

–samverkan med kommunen i 21–23 §§, och

–uppgiftsskyldighet i 24 §.

6Senaste lydelse 2010:870.

7Senaste lydelse 2018:122.

104

SOU 2018:88Författningsförslag

	2 §8
En försäkrad som omfattas av		En försäkrad som omfattas av
1 § lagen (1993:387) om stöd och		1 kap. 1 § lagen (2021:000) om
service till vissa funktionshind-		stöd och service till vissa personer
rade kan för sin dagliga livsföring		med funktionsnedsättning har rätt
få assistansersättning för kostna-		till assistansersättning för kostna-
der för sådan personlig assistans		der för sådan personlig assistans
som avses i 9 a § samma lag.		som avses i 6 kap. 4 och 7–9 §§
De bestämmelser i lagen om		samma lag.
stöd och service till vissa funk-		I lagen om stöd och service
tionshindrade som avser utföran-		till vissa personer med funktions-
det av insatsen personlig assistans		nedsättning finns bestämmelser om
tillämpas också på personlig assi-		utförande av personlig assistans
stans enligt detta kapitel. Avser		enligt detta kapitel. Avser den
den personliga assistansen stöd-		personliga assistansen stöd- och
och serviceinsatser åt barn med		serviceinsatser åt barn med funk-
funktionshinder	ska bestämmel-	tionsnedsättning ska bestämmel-
serna i lagen (2010:479) om regis-		serna i lagen (2010:479) om regis-
terkontroll av personal som utför		terkontroll av personal som utför
vissa insatser åt barn med funk-		vissa insatser åt barn med funk-
tionshinder tillämpas.		tionshinder tillämpas.
	7 §9
Assistansersättning får inte		Assistansersättning får inte
lämnas för längre tid tillbaka än		lämnas för längre tid tillbaka än
en månad före den månad när an-		en månad före den månad när
sökan gjorts eller det kommit in en		ansökan gjorts. Assistansersätt-
anmälan från kommunen att det		ning som avser assistans som ut-
kan antas att den enskilde har rätt		förs innan beslut har fattats i ett
till assistansersättning. Assistans-		ärende lämnas endast om den en-
ersättning som avser assistans som		skilde månadsvis under hand-
utförs innan beslut har fattats i		läggningstiden redovisar till För-
ett ärende lämnas endast om den		säkringskassan att assistansen
enskilde månadsvis under hand-		utförs i enlighet med kraven och
läggningstiden redovisar till För-		förutsättningarna i denna balk.
säkringskassan	att assistansen

8Senaste lydelse 2010:482.

9Senaste lydelse 2012:935.

105

Författningsförslag

SOU 2018:88

utförs i enlighet med kraven och förutsättningarna i denna balk.

9 §

Assistansersättning ska beviljas för ett visst antal timmar per vecka, månad eller längre tid, dock längst sex månader, när den försäkrade har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring (beviljade assistanstimmar).

När den som beviljats assistans- ersättning har ett tillfälligt utökat behov av sådant stöd ska assistans- timmar beviljas för sådant behov.

11§10

Assistansersättning	lämnas	Assistansersättning	lämnas
med ett särskilt angivet belopp		med ett särskilt angivet belopp
per timme. Det eller de belopp		per timme. Det eller de belopp
som assistansersättning	lämnas	som assistansersättning	lämnas
med ska för varje år bestämmas		med ska för varje år bestämmas
som schablonbelopp som beräk-		som schablonbelopp som beräk-
nas med ledning av de uppskatt-		nas med ledning av de uppskatt-
ade kostnaderna, för att få assi-		ade kostnaderna, inklusive kost-
stans.		nader i samband med ordinarie
		assistents sjukdom, för att få assi-
		stans.
Om det finns särskilda skäl		Om det finns särskilda skäl
kan ersättning till en försäkrad		kan ersättning till en försäkrad
efter ansökan lämnas med ett		efter ansökan lämnas med ett
högre belopp än det schablon-		högre belopp än det eller de
belopp med vilket assistans-		schablonbelopp med vilket assi-
ersättning ska lämnas till den		stansersättning ska lämnas till
försäkrade enligt vad som följer		den försäkrade enligt vad som
av första stycket. Ersättningen		följer av första stycket. Ersätt-
får dock inte överstiga schablon-		ningen får dock inte överstiga
beloppet med mer än 12 procent.		schablonbeloppet med	mer än
		12 procent.

Assistansersättning som betalas ut enligt 16 § andra stycket läm- nas med skäligt belopp.

10Senaste lydelse 2018:122.

106

SOU 2018:88Författningsförslag

11 a §11

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen

1. meddela ytterligare föreskrifter om sådana belopp som avses i

11 § första och andra styckena, och
2. meddela föreskrifter om i		2. meddela föreskrifter om i
vilken omfattning tid som avses i		vilken omfattning tid som avses i
9 a § andra stycket 1 och 2 lagen		6 kap. 8 § andra stycket 1 lagen
(1993:387) om stöd och service		(2021:000) om stöd och service
till vissa funktionshindrade berät-		till vissa personer med funktions-
tigar till assistansersättning.		nedsättning berättigar till assistans-
		ersättning.
		Uppföljning av behovet av assi-
		stansersättning
		13 a §
		Försäkringskassan ska		minst
		vart tredje år följa upp den för-
		säkrades behov av assistansersätt-
		ningen.
		Om den försäkrade har fyllt
		65 år, behöver någon uppföljning
		inte göras.
	16 a §12
När	assistansersättning har	När	assistansersättning		har
beviljats och assistansen utförs av		beviljats och assistansen utförs av
någon som är närstående till eller		någon som är närstående till eller
lever i	hushållsgemenskap med	lever i	hushållsgemenskap		med
den försäkrade och som inte är		den försäkrade och som inte är
anställd av kommunen ska In-		anställd av kommunen ska In-
spektionen för vård och omsorg		spektionen för vård och omsorg
få tillträde till bostaden för att in-		få tillträde till bostaden för att
spektera assistansen enligt 26 d §		inspektera assistansen		enligt
lagen (1993:387) om stöd och ser-		13 kap. 6 § lagen (2021:000) om
vice till vissa funktionshindrade.		stöd och service till vissa personer

11Senaste lydelse 2018:555.

12Senaste lydelse 2012:962.

107

Utöver det som följer av 17 och 18 §§, får Försäkringskassan på begäran av den försäkrade be- sluta att assistansersättningen ska betalas ut till en kommun eller till någon annan som har tillstånd enligt 10 kap. 1 § lagen (2021:000) om stöd och service till vissa per- soner med funktionsnedsättning att bedriva verksamhet med per- sonlig assistans.

FörfattningsförslagSOU 2018:88

Vid sådan inspektion gäller inte	med funktionsnedsättning. Vid så-
26 e § lagen om stöd och service till	dan inspektion gäller inte 13 kap.
vissa funktionshindrade.	8 § lagen om stöd och service till
	vissa personer med funktionsned-
	sättning.

Med närstående enligt första stycket avses make, sambo, barn, förälder och syskon samt deras makar, sambor och barn.

19 §13

Utöver det som följer av 17 och 18 §§, får Försäkringskassan på begäran av den försäkrade be- sluta att assistansersättningen ska betalas ut till en kommun eller till någon annan som har tillstånd enligt 23 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funk- tionshindrade att bedriva verk- samhet med personlig assistans.

21 §14

När en försäkrad ansöker om	När en försäkrad ansöker om
eller beviljas assistansersättning	eller beviljas assistansersättning
ska den kommun som enligt 16,	ska den kommun som enligt 7 kap.
16 c eller16 d § lagen (1993:387)	2, 8 eller 9 § lagen (2021:000) om
om stöd och service till vissa funk-	stöd och service till vissa personer
tionshindrade har ansvar för in-	med funktionsnedsättning har an-
satser åt den försäkrade höras i	svar för insatser åt den försäk-
ärendet, om det inte är obehöv-	rade höras i ärendet, om det inte
ligt.	är obehövligt.

Beslut om assistansersättning och beslut enligt 17–19 §§ ska sändas till kommunen.

13Senaste lydelse 2012:935.

14Senaste lydelse 2011:332.

108

SOU 2018:88

Författningsförslag

22§15

För den som beviljats assi-	För den som beviljats assi-
stansersättning ska den kommun	stansersättning ska den kommun
som enligt 16, 16 c eller 16 d §	som enligt 7 kap. 3, 6 eller 7 § lagen
lagen (1993:387) om stöd och ser-	(2021:000) om stöd och service
vice till vissa funktionshindrade	till vissa personer med funktions-
har ansvar för insatser åt den	nedsättning har ansvar för insat-
försäkrade ersätta kostnaderna	ser åt den försäkrade ersätta
för de första 20 assistanstimmarna	kostnaderna för upp till 20 assi-
per vecka.	stanstimmar per vecka.

106kap.

8 §16

Underhållsstöd lämnas inte för sådan kalendermånad då barnet under hela månaden

1.på statens bekostnad får vård på institution eller annars kost och logi,

2. bor i familjehem eller	2. bor i familjehem eller
bostad med särskild service för	bostad med särskild service för
barn och ungdomar enligt lagen	barn och ungdomar enligt lagen
(1993:387) om stöd och service	(2021:000) om stöd och service
till vissa funktionshindrade, eller	till vissa personer med funktions-
	nedsättning eller

3.vårdas i familjehem, stödboende eller hem för vård eller boende inom socialtjänsten.

24 §

Assistansersättning lämnas inte för tid när den funktionshindrade

1.vårdas på en institution som tillhör staten, en kommun eller ett landsting,

2.vårdas på en institution som drivs med bidrag från staten, en kommun eller ett landsting,

3.bor i en gruppbostad, eller

4. vistas i eller deltar i barn-	4. vistas i eller deltar i skola
omsorg, skola eller daglig verksam-	eller daglig verksamhet enligt
het enligt 9 § 10 lagen (1993:387)	6 kap. 20 § lagen (2021:000) om

15Senaste lydelse 2011:332.

16Senaste lydelse 2015:983.

109

Författningsförslag

SOU 2018:88

om stöd och service till vissa funk- tionshindrade.

stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning.

110kap.

6 §17

Ansökan behöver, trots det som föreskrivs i 4 §, inte göras om följande förmåner:

1.Barnbidrag, i annat fall än som avses i 15 kap. 6 §. Det finns dock särskilda bestämmelser om anmälan som gäller flerbarnstillägg

i16 kap. 12 §.

2.Sjukpenning i fall där den försäkrade på grund av sjukdomen är förhindrad eller har synnerliga svårigheter att göra en ansökan.

3.Assistansersättning när kom-

munen har anmält till Försäk- ringskassan att det kan antas att den enskilde har rätt till sådan ersättning.

Om omvårdnadsbidrag eller merkostnadsersättning har beviljats för begränsad tid får den tid för vilken förmånen ska lämnas för- längas utan att ansökan om detta har gjorts. Ytterligare bestämmel- ser om att förmåner lämnas utan ansökan finns beträffande

1.sjukersättning och aktivitetsersättning i 36 kap. 25–27 §§.

2.allmän ålderspension i 56 kap. 4 a och 6 §§,

3.efterlevandepension och efterlevandestöd i 77 kap. 13 §,

4.efterlevandelivränta i 88 kap. 10 § första stycket, och

5.premiepension till efterlevande i 92 kap. 2 § första stycket.

42 a §18

Försäkringskassan ska anmäla	Försäkringskassan ska anmäla
till Inspektionen för vård och om-	till Inspektionen för vård och om-
sorg om det finns anledning att	sorg om det finns anledning att
anta att lämpligheten för att be-	anta att lämpligheten för att be-
driva verksamhet med personlig	driva verksamhet med personlig
assistans kan ifrågasättas när det	assistans kan ifrågasättas när det
gäller någon som har tillstånd	gäller någon som har tillstånd en-
enligt 23 § lagen (1993:387) om	ligt 10 kap. 1 § lagen (2021:000)

17Senaste lydelse 2018:1265.

18Senaste lydelse 2012:962.

110

SOU 2018:88

Författningsförslag

stöd och service till vissa funk- tionshindrade.

om stöd och service till vissa per- soner med funktionsnedsättning.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

2.Ett beslut om en insats enligt 9 § 2 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade ska från och med denna lags ikraftträdande anses utgöra ett beslut om assistansersättning enligt lagens lydelse före ikraftträdandet.

3.Ett beslut om assistansersättning och ett beslut enligt punkt 2 som meddelats före den 1 januari 2022 upphör att gälla vid utgången av 2024. Försäkringskassan ska i samband med lagens ikraftträdande delge den som har rätt till assistansersättning denna information.

4.När en person som har rätt till assistansersättning, under tiden den 1 januari 2022 till den 1 januari 2025, beviljas en insats enligt 6 kap. 5, 6 eller 17 §§ lagen (2021:000) om stöd och service åt vissa personer med funktionsnedsättning ska beslutet om assistansersätt- ning upphöra att gälla.

5.Vid prövning av en ansökan om assistansersättning från den som är över 65 år och har rätt till förmånen ska 6 kap. 10 § lagen (2021:000) om stöd och service åt vissa personer med funktionsned- sättning inte tillämpas under tiden den januari 2022 till den 1 januari 2025.

6.Ett beslut enligt 51 kap. 11 § andra stycket som har meddelats före den 1 januari 2022 ska omprövas senast den 31 mars 2022.

111

SOU 2018:88

Författningsförslag

1.6Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 13 a § föräldrabalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6kap. 13 a §19

Står barnet under vårdnad av två vårdnadshavare och samtycker endast den ena till en åtgärd till stöd för barnet, får socialnämnden besluta att åtgärden får vidtas utan den andra vårdnadshavarens sam- tycke om det krävs med hänsyn till barnets bästa och åtgärden gäller

1.psykiatrisk eller psykologisk utredning eller behandling som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30),

2.behandling i öppna former som ges med stöd av 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453),

3.utseende av en kontaktperson eller en familj som avses i 3 kap. 6 b § första stycket socialtjänstlagen eller

4. en insats enligt 9 § 4, 5 eller	4. en insats enligt 6 kap. 12, 14
6 lagen (1993:387) om stöd och	eller 15 §§ lagen (2021:000) om
service till vissa funktionshind-	stöd och service till vissa personer
rade.	med funktionsnedsättning.

Ett beslut enligt första stycket får överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kam- marrätt.

Beslut i frågor som avses i första stycket gäller omedelbart. Rätten får dock bestämma att dess beslut ska gälla först sedan det har vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

19Senaste lydelse 2017:32.

113

4. uppdrag av socialnämnden att ta emot barn i ett sådant hem som avses i 6 kap. 6 § första och tredje styckena socialtjänstlagen (2001:453) samt 6 kap. lagen (2021:000) om stöd och service till vissa personer med funktions- nedsättning, om uppdraget, på socialnämndens begäran, varit av sådan omfattning att den sök- ande varit tvungen att helt avstå från förvärvsarbete och mottagan- det inte bedrivits yrkesmässigt.

Författningsförslag

SOU 2018:88

1.7Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (1997:238) om arbetslöshets- försäkring ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16§20

När ramtid ska bestämmas räknas inte den tid då den sökande varit förhindrad att arbeta på grund av

1.styrkt sjukdom,

2.vård av eget barn som inte har fyllt 2 år eller vård av adoptiv- barn i 2 år efter barnets ankomst i familjen,

3.vård av närstående när närståendepenning lämnas enligt 47 kap. socialförsäkringsbalken, eller

4. uppdrag av socialnämnden att ta emot barn i ett sådant hem som avses i 6 kap. 6 § första och tredje styckena socialtjänstlagen (2001:453) samt 9 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, om uppdraget, på socialnämndens be- gäran, varit av sådan omfattning att den sökande varit tvungen att helt avstå från förvärvsarbete och mottagandet inte bedrivits yrkes- mässigt.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

2.Den äldre bestämmelsen gäller fortfarande för beräkning av tid före ikraftträdandet.

20Senaste lydelse 2017:1126.

114

SOU 2018:88

Författningsförslag

1.8Förslag till lag om ändring i lagen (1999:332) om ersättning till steriliserade i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 3 a § i lagen (1999:332) om ersättning till steriliserade i vissa fall ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 a §21

För den som har fått ersättning enligt denna lag ska tillgångar upp- gående till ett belopp om etthundrasjuttiofemtusen (175 000) kronor anses som förmögenhet och inte beaktas vid tillämpning av

1.bestämmelserna om bostadsbidrag i 97 kap. 6–10 §§ socialför- säkringsbalken,

2.bestämmelserna om bostadstillägg i 102 kap. 10–13 §§ samma

balk,

3.4 kap. 1 § och 8 kap. 2 § socialtjänstlagen (2001:453),

4.17 kap. 2 och 8 §§ hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), och

5. 19 § lagen (1993:387) om	5. 8 kap. 2 § lagen (2021:000)
stöd och service till vissa funk-	om stöd och service till vissa
tionshindrade.	personer med funktionsnedsätt-
	ning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

21Senaste lydelse 2017:46.

115

Författningsförslag

SOU 2018:88

1.9Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 19 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

8 kap.

19 §22

Assistansersättningar enligt	Assistansersättningar enligt
51 kap. socialförsäkringsbalken	51 kap. socialförsäkringsbalken
och ekonomiskt stöd till utgifter	är skattefria.
för personlig assistans enligt lagen
(1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade är
skattefria.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

2.Den äldre bestämmelsen gäller fortfarande för ersättningar och stöd som avser tid före ikraftträdandet.

22Senaste lydelse 2010:1277.

116

SOU 2018:88

Författningsförslag

1.10Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs att 2 a kap. 4 § socialtjänstlagen (2001:453) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 a kap.

4§23

En kommun behåller ansvaret för stöd och hjälp åt en enskild som till följd av ett beslut av kommunen vistas i en annan kommun i

1. familjehem	enligt	6 kap.	1. familjehem enligt 6 kap.
denna lag eller	9 §	8 lagen	denna lag eller 6 kap. 16 § lagen
(1993:387) om stöd och service			(2021:000) om stöd och service
till vissa funktionshindrade,			till vissa personer med funktions-
			nedsättning,

2.hem för vård eller boende eller i stödboende enligt 6 kap.,

3.boende för service och omvårdnad för äldre människor enligt 5 kap. 5 § andra stycket eller 7 kap. 1 § första stycket 2,

4.bostad med särskild service enligt 5 kap. 7 § tredje stycket eller 7 kap. 1 § första stycket 2,

5. bostad med särskild service	5. bostad med särskild service
eller annan särskilt anpassad bo-	eller annan särskilt anpassad bo-
stad enligt 9 § 8 eller 9 lagen om	stad enligt 6 kap. 17 eller 18 §§
stöd och service till vissa funk-	lagen (2021:000) om stöd och ser-
tionshindrade, eller	vice till vissa personer med funk-
	tionsnedsättning, eller

6.annat boende, om det inte är klarlagt vilken kommun som är den enskildes bosättningskommun.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

23Senaste lydelse (2015:982).

117

Författningsförslag

SOU 2018:88

1.11Förslag till lag om ändring i lagen (2005:466) om beräkning av inkomstprövade socialförsäkringsförmåner m.m. för neurosedynskadade

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2005:466) om beräkning av inkomstprövade socialförsäkringsförmåner m.m. för neurosedyn- skadade ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2§24

För den som enligt regeringsbeslut fått ersättning för foster- skador som antas orsakade av de i Sverige sålda läkemedlen Neuro- sedyn eller Noxodyn ska tillgångar uppgående till ett belopp om femhundratusen (500 000) kronor anses som förmögenhet och inte

beaktas vid tillämpningen av
1.	17 kap. 2 och 8 §§ hälso- och sjukvårdslagen (2017:30),
2.	19 § lagen (1993:387) om	2. 8 kap. 2 § lagen (2021:000)
stöd och service till vissa funk-		om stöd och service till vissa per-
tionshindrade,		soner med funktionsnedsättning,

3.97 kap. 6–10 §§ socialförsäkringsbalken,

4.2 kap. 7 § och 4 kap. 14 § studiestödslagen (1999:1395),

5.4 kap. 1 § och 8 kap. 2 § socialtjänstlagen (2001:453), och

6.102 kap. 10–13 §§ socialförsäkringsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

24Senaste lydelse 2017:55.

118

3. boendeformer som anges i 6 kap. 17 och 18 §§ lagen (2021:000) om stöd och service till vissa personer med funktions- nedsättning.

SOU 2018:88

Författningsförslag

1.12Förslag till lag om ändring i lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, landsting, kommunalförbund och samordningsförbund

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, landsting, kommunalförbund och samordningsförbund ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4§25

Vid utbetalning av ersättning enligt 2 § tillämpas bestämmelserna i 8 kap. 9, 10, 15 och 16 §§ mervärdesskattelagen (1994:200). Bestäm- melsen i 8 kap. 9 § första stycket 1 mervärdesskattelagen ska dock inte tillämpas i fråga om

1.boendeformer som anges i 5 kap. 5 § andra stycket och 7 § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453),

2.hem för vård eller boende och stödboenden som anges i 6 kap. 2 § socialtjänstlagen, och

3. boendeformer som anges i

9 § 8 och 9 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funk- tionshindrade.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

25Senaste lydelse 2016:1093.

119

Sekretessen enligt 4 § hindrar inte att uppgift i verksamhet som avses i 7 kap. 5 § socialtjänstlagen (2001:453) lämnas till en social- nämnd och uppgift i verksamhet som avses i 11 kap. 9 § lagen (2021:000) om stöd och service till vissa personer med funktions- nedsättning lämnas till en nämnd som avses i 9 kap. 1 § samma lag, om uppgiften behövs för hand- läggning av ärende eller verkstäl- lighet av beslut om stödinsatser, vård eller behandling och det är

Författningsförslag

SOU 2018:88

1.13Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 26 kap. 4 och 10 §§ offentlighets- och sekre- tesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

26kap.

4 §26

Sekretess gäller i verksamhet	Sekretess gäller i verksamhet
som avser omhändertagande av	som avser omhändertagande av
personakt enligt 7 kap. 5 § social-	personakt enligt 7 kap. 5 § social-
tjänstlagen (2001:453) eller 23 f §	tjänstlagen (2001:453)	eller
lagen (1993:387) om stöd och ser-	11 kap. 9 § lagen (2021:000) om
vice till vissa funktionshindrade	stöd och service till vissa personer
för uppgift om en enskilds per-	med funktionsnedsättning	för
sonliga förhållanden.	uppgift om en enskilds person-
	liga förhållanden.
Första stycket gäller inte om annat följer av 5, 6 eller 7 §.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

10§27

Sekretessen enligt 4 § hindrar inte att uppgift i verksamhet som avses i 7 kap. 5 § socialtjänstlagen (2001:453) lämnas till en social- nämnd och uppgift i verksamhet som avses i 23 f § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade lämnas till en nämnd som avses i 22 § samma lag, om uppgiften behövs för handläggning av ärende eller verkställighet av beslut om stöd- insatser, vård eller behandling

26Senaste lydelse 2018:1157.

27Senaste lydelse 2018:1157.

120

Författningsförslag

SOU 2018:88

1.14Förslag till lag om ändring lagen (2010:479) om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder

Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 5 §§ lagen (2010:479) om register- kontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktions- hinder ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		1 §
Den	som	enligt lagen	Den som enligt lagen
(1993:387) om stöd och service			(2021:000) om stöd och service
till vissa funktionshindrade bedri-			till vissa personer med funktions-
ver verksamhet		som omfattar	nedsättning bedriver verksamhet
stöd- och serviceinsatser åt barn			som omfattar stöd- och service-
med funktionshinder, får inte an-			insatser åt barn med funktions-
ställa någon för sådana insatser			nedsättning, får inte anställa någon
utan att först kontrollera register-			för sådana insatser utan att först
utdrag	enligt lagen (1998:620)		kontrollera registerutdrag enligt
om belastningsregister avseende			lagen (1998:620) om belastnings-
den som ska anställas.			register avseende den som ska
			anställas.

Registerutdraget får inte vara äldre än ett år.

Registerkontroll som anges i första stycket ska också göras ifråga

om
1. den som fullgör uppdrag i			1. den som fullgör uppdrag i
verksamhet som avses i första			verksamhet som avses i första
stycket eller som är anställd hos			stycket eller som är anställd hos
ett bemanningsföretag eller annan			ett bemanningsföretag eller annan
som ingått avtal med den som			som ingått avtal med den som
bedriver sådan verksamhet, om			bedriver sådan verksamhet, om
uppdragstagaren eller den an-			uppdragstagaren eller den an-
ställde erbjuds	eller	tilldelas	ställde	erbjuds	eller	tilldelas
arbetsuppgifter	som	omfattar	arbetsuppgifter		som	omfattar
stöd- och serviceinsatser åt barn			stöd- och serviceinsatser åt barn
med funktionshinder och fullgör			med	funktionsnedsättning och
dessa uppgifter som om han eller			fullgör dessa uppgifter som om

122

SOU 2018:88Författningsförslag

hon var anställd i verksamheten,	han eller hon var anställd i verk-
och	samheten, och
2. den som erbjuds praktik-	2. den som erbjuds praktik-
tjänstgöring som omfattar stöd-	tjänstgöring som omfattar stöd-
och serviceinsatser åt barn med	och serviceinsatser åt barn med
funktionshinder.	funktionsnedsättning.

Första och andra styckena tillämpas inte på en förälder som ska utföra insatser åt sitt eget barn.

2 §

Den som enligt 1 § första eller andra stycket erbjuds en anställ- ning, ett uppdrag eller en praktiktjänstgöring ska på begäran lämna ett registerutdrag till arbets- eller uppdragsgivaren. Motsvarande gäller för den som tilldelas arbetsuppgifter som avses i 1 § andra

stycket 1.
Registerutdrag ska på begäran	Registerutdrag ska på begäran
också lämnas av den som av en	också lämnas av den som av en
assistansberättigad erbjuds an-	assistansberättigad erbjuds an-
ställning som personlig assistent	ställning som personlig assistent
åt den assistansberättigade själv,	åt den assistansberättigade själv,
om den assistansberättigade har	om den assistansberättigade har
beviljats	beviljats assistansersättning enligt

1.ekonomiskt stöd för person- 51 kap. socialförsäkringsbalken. lig assistans enligt 9 § 2 lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, eller

2.assistansersättning enligt

51 kap. socialförsäkringsbalken.

I lagen (1998:620) om belastningsregister finns det bestämmelser om att regeringen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter ett sådant utdrag ska innehålla.

123

SOU 2018:88

Författningsförslag

1.15Förslag till lag om ändring i alkohollagen (2010:1622)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 1 b § alkohollagen (2010:1622) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8kap.

1b §28

Serveringstillstånd krävs inte för servering till en boende och be- sökare till denne på sådana särskilda boenden

1. som avses i 5 kap. 5 § andra	1. som avses i 5 kap. 5 § andra
stycket och 7 § tredje stycket	stycket och 7 § tredje stycket
socialtjänstlagen (2001:453) och	socialtjänstlagen (2001:453) och
9 § 9 lagen (1993:387) om stöd	6 kap. 18 § lagen (2021:000) om
och service till vissa funktions-	stöd och service till vissa personer
hindrade, och	med funktionsnedsättning, och

2. vid vilka måltidsservice tillhandahålls.

Den som bedriver alkoholservering enligt första stycket ska utöva särskild kontroll (egenkontroll) över serveringen. För egenkontrollen ska det finnas ett för verksamheten lämpligt program.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

28Senaste lydelse 2012:205.

125

Författningsförslag

SOU 2018:88

1.16Förslag till lag om ändring i lagen (2018:162) om statlig ersättning till personer som har fått ändrad könstillhörighet fastställd i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (2018:162) om statlig ersättning till personer som har fått ändrad könstillhörighet fastställd i vissa fall ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 §

För den som har fått ersättning enligt denna lag ska tillgångar upp- gående till ett belopp om tvåhundratjugofemtusen (225 000) kronor anses som förmögenhet och inte beaktas vid tillämpning av

1.97 kap. 6–10 §§ och 102 kap. 10–13 §§ socialförsäkringsbalken,

2.17 kap. 2 och 8 §§ hälso- och sjukvårdslagen (2017:30),

3. 19 § lagen (1993:387) om	3. 8 kap. 2 § lagen (2021:000)
stöd och service till vissa funk-	om stöd och service till vissa per-
tionshindrade,	soner med funktionsnedsättning,

4.2 kap. 7 § och 4 kap. 14 § studiestödslagen (1999:1395), eller

5.4 kap. 1 § och 8 kap. 2 § socialtjänstlagen (2001:453).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

126

Med familjehem avses i lagen (2021:000) om stöd och service till vissa personer med funktionsned- sättning detsamma som i 3 kap.

2 § socialtjänstförordningen (2001:937).

Författningsförslag

SOU 2018:88

1.18Förslag till förordning om ändring i förordningen (1993:1090) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Härigenom föreskrivs att rubriken till förordningen (1993:1090) om stöd och service till vissa funktionshindrade samt 1–3, 5–8 a, 11–11 b, och 12–15 §§ ska ha följande lydelse.

Förordning (1993:1090) om stöd och service åt vissa personer med funktionsnedsättning

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
1 §
I denna förordning finns före-	I denna förordning finns före-
skrifter om verksamhet med stöd	skrifter om verksamhet med stöd
och service enligt lagen (1993:387)	och service enligt lagen (2021:000)
om stöd och service till vissa funk-	om stöd och service till vissa per-
tionshindrade och lagen (1993:388)	soner med funktionsnedsättning.
om införande av lagen (1993:387)	De uttryck och benämningar
om stöd och service till vissa funk-	som används i förordningen har
tionshindrade. De uttryck och	samma betydelse som i den lagen.
benämningar som används i för-
ordningen har samma betydelse
som i dessa lagar.

2 §29

Med familjehem avses i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade det- samma som i 3 kap. 2 § social- tjänstförordningen (2001:937).

29Senaste lydelse 2001:938.

128

Vid bedömningen av den en- skildes personliga behov enligt 8 kap. 2 § lagen (2021:000) om stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning ska även beaktas kostnader på grund av funktionsnedsättningen som inte täcks på annat sätt.

129

Föreskrifterna i 6 kap. 2–4 §§ socialtjänstförordningen (2001:937) om föräldrars skyl- dighet att bidra till kommunens kostnader för ett barns vård i ett annat hem ska gälla även när ett barn får vård i ett annat hem med stöd av lagen (2021:000) om stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning.

För daglig verksamhet, kort- tidshem samt gruppbostäder och, när det gäller barn och ungdo- mar, annat boende enligt 6 kap. 17 § lagen (2021:000) om stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning ska det finnas en person med lämplig ut- bildning som förestår verksam- heten samt den personal som i övrigt behövs för en ändamåls- enlig verksamhet.

SOU 2018:88

Författningsförslag

3 §

För daglig verksamhet, kort- tidshem samt gruppbostäder och, när det gäller barn och ungdo- mar, annat boende enligt 9 § första stycket 8 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funk- tionshindrade skall det finnas en person med lämplig utbildning som förestår verksamheten samt den personal som i övrigt behövs för en ändamålsenlig verksamhet.

5§30

Föreskrifterna i 6 kap. 2–4 §§ socialtjänstförordningen (2001:937) om föräldrars skyl- dighet att bidra till kommunens kostnader för ett barns vård i ett annat hem skall gälla även när ett barn får vård i ett annat hem med stöd av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktions- hindrade.

6 §

Vid bedömningen av den en- skildes personliga behov enligt

19 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktions- hindrade skall även beaktas kost- nader på grund av funktionshind- ret som inte täcks på annat sätt.

30Senaste lydelse 2001:938.

FörfattningsförslagSOU 2018:88

	7 §31
En ansökan hos Inspektionen		En ansökan hos Inspektionen
för vård och omsorg enligt 23 §		för	vård och omsorg	enligt
lagen (1993:387) om stöd och		10 kap. 1 § lagen (2021:000) om
service till vissa funktionshind-		stöd och service till vissa personer
rade om tillstånd att bedriva en-		med	funktionsnedsättning	om
skild verksamhet	som avses i	tillstånd att bedriva enskild verk-
9 § 6–10 samma	lag ska vara	samhet som avses i 6 kap. 15–18
skriftlig, egenhändigt underteck-		och 20 §§ samma lag ska vara
nad av sökanden eller behörig		skriftlig, egenhändigt underteck-
företrädare för sökanden och ange		nad av sökanden eller behörig
		företrädare för sökanden och ange

1.vilken verksamhet som ska bedrivas,

2.vem som ska bedriva verksamheten,

3.hur verksamheten ska bedrivas och dess omfattning,

4.för vilka personer verksamheten är avsedd och om den riktar sig till barn,

5.hur verksamheten ska finansieras,

6.vem som ska förestå verksamheten,

7.vilken personal som ska anlitas och personalens utbildning, och

8.hur det ska säkerställas att verksamheten bedrivs enligt gällande

rätt.

Till ansökan ska fogas ritningar över de lokaler som verksam- heten ska vara inrymd i samt uppgift om vilka brandskyddsåtgärder som har vidtagits.

8 §32
En ansökan hos Inspektionen	En ansökan hos Inspektionen
för vård och omsorg enligt 23 §	för	vård och omsorg	enligt
lagen (1993:387) om stöd och ser-	10 kap. 1 § lagen (2021:000) om
vice till vissa funktionshindrade	stöd och service till vissa personer
om tillstånd att bedriva enskild	med	funktionsnedsättning	om
verksamhet som avses i 9 § 2–5	tillstånd att bedriva enskild verk-
samma lag ska vara skriftlig, egen-	samhet som avses i 6 kap. 5–7, 12,
händigt undertecknad av sökan-	14 och 19 §§ samma lag ska vara
den eller behörig företrädare för	skriftlig, egenhändigt underteck-
sökanden och ange	nad	av sökanden eller behörig

31Senaste lydelse 2013:279.

32Senaste lydelse 2018:1571.

130

SOU 2018:88Författningsförslag

företrädare för sökanden och ange

1.vilken verksamhet som ska bedrivas,

2.vem som ska bedriva verksamheten,

3.hur verksamheten ska bedrivas och dess organisation,

4.för vilka personer verksamheten är avsedd och om den riktar sig till barn,

5.hur verksamheten ska finansieras,

6.vem som ska vara ansvarig för verksamheten,

7.vilken personal som ska anlitas och personalens kompetens- utveckling,

8.hur det ska säkerställas att verksamheten bedrivs enligt gäl- lande rätt,

9.hur avtal med den insatsberättigade ska utformas och hur den insatsberättigades rätt till inflytande ska tillgodoses, och

10.rutiner för kontakter med de insatsberättigade samt med personal och berörda myndigheter.

8 a §33

Om den som ansöker om till-	Om den som ansöker om
stånd enligt 23 § lagen (1993:387)	tillstånd enligt 10 kap 1 § lagen
om stöd och service till vissa	(2021:000) om stöd och service
funktionshindrade är en juridisk	till vissa personer med funktions-
person, ska ansökan innehålla,	nedsättning är en juridisk person,
utöver vad som anges i 7 eller 8 §,	ska ansökan innehålla, utöver vad
följande handlingar gällande den	som anges i 7 eller 8 §, följande
juridiska personen:	handlingar gällande den juridiska
	personen:

1.bolagsordning, stadgar eller stiftelseförordnande,

2.handling som visar vem som är behörig företrädare,

3.handling som visar vem som är verkställande direktör och annan person som har ett bestämmande inflytande över verksam- heten,

4.handling som visar vem som är styrelseledamot eller styrelse- suppleant,

5.handling som visar samtliga bolagsmän, om sökanden är ett kommanditbolag eller annat handelsbolag,

33Senaste lydelse 2018:1571.

131

Inspektionen för vård och omsorg ska ta fram information som riktar sig till barn och unga som har beviljats insatser enligt 6 kap. 17 § lagen (2021:000) om stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning och till

Inspektionen för vård och omsorgs tillsyn av bostäder med särskild service för barn eller ung- domar enligt 6 kap. 17 § lagen (2021:000) om stöd och service till vissa personer med funktions- nedsättning ska omfatta regel- bundna inspektioner. Inspektio- ner ska göras minst en gång per år. Inspektionen för vård och omsorg ska i anslutning till en inspektion samtala med de barn och ungdomar som samtycker till det.

I 13 kap. 6 § lagen om stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning finns be- stämmelser om att de boendes samtycke krävs för tillträde till bostäder vid tillsyn.

Författningsförslag

SOU 2018:88

6.handling som visar personer som genom ett direkt eller indi- rekt ägande har ett väsentligt inflytande över verksamheten, och

7.årsredovisning, årsbokslut eller motsvarande sammanställning av den juridiska personens räkenskaper samt verksamhetsberättelse och revisionsberättelse för de närmast föregående räkenskapsåren, om verksamhet tidigare har bedrivits i den juridiska personen.

11§34

Inspektionen för vård och omsorgs tillsyn av bostäder med särskild service för barn eller ungdomar enligt 9 § 8 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade ska omfatta regelbundna inspektio- ner. Inspektioner ska göras minst en gång per år. Inspektionen för vård och omsorg ska i anslutning till en inspektion samtala med de barn och ungdomar som sam- tycker till det.

I 26 d § lagen om stöd och service till vissa funktionshind- rade finns bestämmelser om att de boendes samtycke krävs för tillträde till bostäder vid tillsyn.

11 a §35

Inspektionen för vård och omsorg ska ta fram information som riktar sig till barn och unga som har beviljats insatser enligt 9 § 8 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktions-

34Senaste lydelse 2015:991.

35Senaste lydelse 2013:181.

132

Inspektionen för vård och omsorg ska föra ett register över dem som har tillstånd att bedriva verksamhet och dem som har anmält verksamhet enligt 10 kap. 6 § lagen (2021:000) om stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning. Registret ska utgöra underlag för tillsynsverk- samheten.

SOU 2018:88Författningsförslag

hindrade och till deras vårdnads-	deras vårdnadshavare. Informa-
havare. Informationen ska inne-	tionen ska innehålla uppgifter om
hålla uppgifter om

1.barns och ungas rättigheter,

2.inspektionens tillsyn,

3.möjligheter för barn och unga att kontakta inspektionen samt hur de når rätt person inom myndigheten, och

4.inspektionens möjligheter att samtala med barn utan att vård- nadshavaren har samtyckt till det eller är närvarande.

11 b §36

Inspektionen för vård och omsorg ska föra ett register över dem som har tillstånd att bedriva verksamhet och dem som har anmält verksamhet enligt 23 § lagen (1993:387) om stöd och ser- vice till vissa funktionshindrade. Registret ska utgöra underlag för tillsynsverksamheten.

12§37

Handlingar som avses i 21 d §	Handlingar som avses i 11 kap.
andra stycket och 23 b § andra	4 § andra stycket och 11 kap. 7 §
stycket lagen (1993:387) om stöd	andra stycket lagen (2021:000)
och service till vissa funktions-	om stöd och service till vissa per-
hindrade ska av hänsyn till forsk-	soner med funktionsnedsättning
ningens behov undantas från gall-	ska av hänsyn till forskningens
ring i de kommuner och lands-	behov undantas från gallring i de
ting som ingår i Östergötlands,	kommuner och landsting som
Gotlands och Västernorrlands	ingår i Östergötlands, Gotlands
län samt i Göteborgs kommun.	och Västernorrlands län samt i
I landets övriga kommuner och	Göteborgs kommun. I landets
landsting ska sådana handlingar	övriga kommuner och landsting
undantas från gallring när det	ska sådana handlingar undantas
gäller personer födda den femte,

36Senaste lydelse 2013:181.

37Senaste lydelse 2007:1317.

133

Socialstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om villkor för tillstånd enligt 10 kap. lagen (2021:000) om stöd och service till vissa personer med funktions- nedsättning.

Socialstyrelsen får i fråga om verksamhet enligt 6 kap. lagen (2021:000) om stöd och service till vissa personer med funktionsned- sättning meddela föreskrifter till skydd för enskildas liv, person- liga säkerhet eller hälsa.

Författningsförslag

SOU 2018:88

femtonde och tjugofemte i varje månad.

från gallring när det gäller per- soner födda den femte, femtonde och tjugofemte i varje månad.

13§38

Socialstyrelsen får i fråga om verksamhet enligt 9 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade meddela föreskrifter till skydd för enskil- das liv, personliga säkerhet eller hälsa.

13 a §39

Socialstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om vill- kor för tillstånd enligt 23 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

14§40

Socialstyrelsen får meddela	Socialstyrelsen får meddela
ytterligare föreskrifter om verk-	ytterligare föreskrifter om verk-
ställigheten av lagen (1993:387)	ställigheten av lagen (2021:000)
om stöd och service till vissa funk-	om stöd och service till vissa per-
tionshindrade och lagen (1993:388)	soner med funktionsnedsättning
om införande av lagen (1993:387)	och av denna förordning.
om stöd och service till vissa
funktionshindrade samt föreskrif-
ter om verkställigheten av denna
förordning.

38Senaste lydelse2009:1140

39Senaste lydelse 2013:279.

40Senaste lydelse 2013:181.

134

Inspektionen för vård och omsorg får meddela ytterligare föreskrifter om förfarandet vid anmälningar och ansökningar enligt 10 kap. 1 och 6 §§ lagen (2021:000) om stöd och service till vissa personer med funktions- nedsättning samt vid betalning av avgift vid sådana ansökningar.

Inspektionen för vård och omsorg får även meddela före- skrifter om förfarandet vid anmäl- ningar och rapporteringar enligt 12 kap. 6 §, 15 kap. 7 och 8 §§ lagen (2021:000) om stöd och ser- vice till vissa personer med funk- tionsnedsättning och enligt 10 § andra stycket denna förordning.

SOU 2018:88

Författningsförslag

15§41

Inspektionen för vård och omsorg får meddela ytterligare föreskrifter om förfarandet vid anmälningar och ansökningar enligt 23 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funk- tionshindrade samt vid betalning av avgift vid sådana ansökningar.

Inspektionen för vård och omsorg får även meddela före- skrifter om förfarandet vid anmäl- ningar och rapporteringar enligt 24 f, 28 f och 28 g §§ lagen om stöd och service till vissa funk- tionshindrade och enligt 10 § andra stycket denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2022.

41Senaste lydelse 2018:1571.

135

Författningsförslag

SOU 2018:88

1.19Förslag till förordning om ändring i förordningen (1993:1091) om assistansersättning

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1993:1091) om assi- stansersättning

dels att 4, 5 och 10 §§ ska ha följande lydelse

dels att det ska införas två nya paragrafer, 4 a och 4 b §§, närmast före 5 §.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4§42

Försäkringskassan får meddela föreskrifter

1. om beräkningen av assistansersättningen, och

2. om i vilken omfattning tid	2. om i vilken omfattning tid
som avses i 9 a § andra stycket	som avses i 6 kap. 8 § andra stycket
1 och 2 lagen (1993:387) om stöd	1 lagen (2021:000) om stöd och
och service till vissa funktions-	service till vissa personer med
hindrade berättigar till assistans-	funktionsnedsättning berättigar till
ersättning.	assistansersättning.
	4 a §
	Ersättning enligt 51 kap. 11 §
	ska utgå med fyra olika belopp för
	assistans som utförs under,
	1. icke obekväm arbetstid av
	en personlig assistent som lever i
	hushållsgemenskap med den för-
	säkrade,
	2. obekväm arbetstid av	en
	personlig assistent som lever i hus-
	hållsgemenskap med den försäk-
	rade,
	3. icke obekväm arbetstid av
	en personlig assistent som inte
	lever i hushållsgemenskap	med
	den försäkrade, och

42Senaste lydelse 2018:114.

136

SOU 2018:88

Författningsförslag

4.obekväm arbetstid av en per- sonlig assistent som inte lever i hushållsgemenskap med den för- säkrade.

4 b §

Med obekväm arbetstid enligt 4 a § avses

–tid mellan kl. 19.00 och kl. 06.00,

–lördag och söndag,

–allmän helgdag, samt

–midsommarafton, julafton och nyårsafton.

5§43

Schablonbeloppet för assistans-			Schablonbeloppen för assistan-
ersättning enligt	51 kap.	11 §	sersättning enligt 51 kap. 11 §
första stycket socialförsäkrings-			första stycket socialförsäkrings-
balken räknas för varje år upp			balken och 4 a § ska för år 2022
med 1,5 procent	och avrundas		vara
därefter till närmaste tiotal öre.			1. a kronor och aa öre per timme
Om det uppräknade beloppet slu-			2. b kronor och bb öre per timme
tar på 5 öre, avrundas det till när-			3. c kronor och cc öre per timme,
maste högre tiotal öre. Schablon-			och
beloppet ska för	år 2018	vara	4. d kronor och dd öre per timme.

295 kronor och 40 öre per timme.

10§44

Av 51 kap. 22 § socialförsäk-	Av 51 kap. 22 § socialförsäk-
ringsbalken följer att kommunen	ringsbalken följer att kommunen
ska ersätta Försäkringskassan för	ska ersätta Försäkringskassan för
den del av utbetalningen enligt	den del av utbetalningen enligt
7 a § som avser de 20 första assi-	7 a § som avser upp till 20 assi-
stanstimmarna per vecka.	stanstimmar per vecka.

Försäkringskassan ska senast den 15 dagen i månaden efter måna- den för utbetalningen enligt 7 a § debitera kommunen den ersättning

43Senaste lydelse 2018:557.

44Senaste lydelse 2018:557.

137

SOU 2018:88

Författningsförslag

1.20Förslag till förordning om ändring i förordningen (1995:238) om totalförsvarsplikt

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § i förordningen (1995:238) om total- försvarsplikt ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3kap. 5 §45

Den eller de nämnder i ett			Den eller de nämnder i ett
landsting eller i en kommun som			landsting eller i en kommun som
ansvarar för verksamhet enligt			ansvarar för verksamhet enligt
lagen (1993:387) om stöd och ser-			lagen (2021:000) om stöd och ser-
vice	till vissa funktionshindrade		vice till vissa personer med funk-
samt chefsöverläkare vid en vård-			tionsnedsättning samt chefsöver-
inrättning där vård meddelas med			läkare vid en vårdinrättning där
stöd av lagen (1991:1128) om			vård meddelas med stöd av lagen
psykiatrisk tvångsvård eller lagen			(1991:1128) om psykiatrisk tvångs-
(1991:1129) om rättspsykiatrisk			vård eller lagen (1991:1129) om
vård,	ska lämna uppgifter	om	rättspsykiatrisk vård, ska lämna
varje	svensk medborgare	som	uppgifter om varje svensk med-
under året fyller 17 år och som			borgare som under året fyller
den 15 mars			17 år och som den 15 mars
1. erhöll insats enligt 9 § 1, 2,			1. erhöll insats enligt 6 kap.
3, 4, 5, 6, 7, 8 eller 9 lagen om stöd			2, 6, 7, 12 eller 14–19 §§ lagen
och service till vissa funktions-			(2021:000) om stöd och service
hindrade, eller			till vissa personer med funktions-
			nedsättning, eller

2.var intagen på vårdinrättning med stöd av lagen om psykiatrisk tvångsvård eller lagen om rättspsykiatrisk vård.

Uppgifterna ska lämnas till Totalförsvarets rekryteringsmyndig- het före den 1 april varje år.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2022.

45Senaste lydelse 2010:1473.

139

Författningsförslag

SOU 2018:88

1.21Förslag till förordning om ändring i förordningen (1999:1134) om belastningsregister

Härigenom föreskrivs att 16 b § i förordningen (1999:1134) om belast- ningsregister ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16 b §46

Uppgifter ur belastningsregistret om brott mot 3, 4, 6, 8–11, 13–17 eller 20 kap. brottsbalken, 1 § andra stycket eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, narkotikastrafflagen (1968:64), skatte- brottslagen (1971:69), lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dop- ningsmedel, lagen (1992:860) om kontroll av narkotika, 11 kap. 4 § alko- hollagen (2010:1622), lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor, 5 eller 6 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling, bidrags- brottslagen (2007:612), lagen (2014:307) om straff för penningtvätts- brott eller 19 kap. 1, 2 eller 3 § spellagen (2018:1138) ska, om brotten lett till någon annan påföljd än böter, lämnas ut om det begärs av

1.Inspektionen för vård och omsorg i ärenden om tillstånd enligt a) socialtjänstlagen (2001:453), i fråga om den som inspektionen

överväger att ge tillstånd, föreståndare för verksamheten och sådana personer som avses i 7 kap. 2 § andra stycket 1–4 den lagen, eller

b) lagen (1993:387) om stöd	b) lagen (2021:000) om stöd
och service till vissa funktions-	och service till vissa personer med
hindrade, i fråga om den som in-	funktionsnedsättning, i fråga om
spektionen överväger att ge till-	den som inspektionen överväger
stånd och sådana personer som	att ge tillstånd och sådana per-
avses i 23 § andra stycket 1–4 den	soner som avses i 10 kap 1 §
lagen, eller,	andra stycket 1–4 den lagen, eller,

2.Statens skolinspektion eller en kommunal myndighet i ärenden om godkännande som enskild huvudman enligt skollagen (2010:800),

ifråga om den som myndigheten överväger att godkänna som huvud- man och sådana personer som avses i 2 kap. 5 a § den lagen. Om påföljden avser något annat brott än de som anges i första stycket, ska också uppgifter om det brottet lämnas ut.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2022.

46Senaste lydelse 2018:1577.

140

I denna förordning finns före- skrifter om utlämnande av per- sonuppgifter som avses i 11 kap. 5 § lagen (2021:000) om stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning.

SOU 2018:88

Författningsförslag

1.22Förslag till förordning om ändring i förordningen (2004:16) om utlämnande av uppgifter som avser stöd och service till vissa funktionshindrade

Härigenom föreskrivs att 1–2 §§ i förordningen (2004:16) om ut- lämnande av uppgifter som avser stöd och service till vissa funk- tionshindrade ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

I denna förordning finns före- skrifter om utlämnande av person- uppgifter som avses i 15 a § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

2§47

En kommun skall lämna per-	En kommun ska lämna per-
sonuppgifter till Socialstyrelsen	sonuppgifter till Socialstyrelsen
om vilka personer kommunen	om vilka personer kommunen
beslutat om och verkställt in-	beslutat om och verkställt in-
satser för enligt respektive punkt	satser för enligt respektive para-
i 9 § 2–10 lagen (1993:387) om	graf i 6 kap. lagen (2021:000) om
stöd och service till vissa funk-	stöd och service till vissa personer
tionshindrade. Sådana uppgifter	med funktionsnedsättning. Sådana
får endast avse	uppgifter får endast avse
– personnummer,

47Senaste lydelse 2006:96.

141

Författningsförslag

SOU 2018:88

– personkretstillhörighet enligt	– personkretstillhörighet enligt
1 § lagen om stöd och service till	1 kap. 1 § lagen (2021:000) om
vissa funktionshindrade,	stöd och service till vissa personer
	med funktionsnedsättning,
– enligt vilken punkt i 9 § 2–10	– enligt vilken paragraf i 6 kap.
lagen om stöd och service till vissa	lagen (2021:000) om stöd och ser-
funktionshindrade som en insats	vice till vissa personer med
beslutats och verkställts,	funktionsnedsättning, som en in-
	sats beslutats och verkställts,

–nummer i Centrala företags- och arbetsställeregistret (CFAR- nummer) för utföraren av insatsen,

–omfattning av insatsen räknad i tid, samt

– vilken form av boende en-	– vilken form av boende en-
ligt punkterna 8 och 9 som insat-	ligt 6 kap. 17 och 18 §§ som insat-
sen avser och i vilken kommun	sen avser och i vilken kommun
boendet finns.	boendet finns.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2022.

142

SOU 2018:88

Författningsförslag

1.23Övriga följdändringar till följd av att lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade ersätts av lagen (2021:000) om stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning

I följande lagar och förordningar finns i de angivna paragraferna hän- visningar till lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktions- hindrade som ska ersättas med hänvisningar till lagen (2021:000) om stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning.

1.20 kap. 7 § rättegångsbalken,

2.1 § lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete,

3.8 a § tandvårdslagen (1985:125),

4.1 § lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid sjukresor,

5.11 § folkbokföringslagen (1991:481),

6.8 § lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten,

7.1 § lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och om- sorgsområdet,

8.11 kap. 28 § och 29 kap. 8 § skollagen (2010:800),

9.1 § lagen (2017:151) om meddelarskydd i vissa enskilda verk- samheter,

10.12 kap. 3 § kommunallagen (2017:725),

11.16 och 2 a §§ förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m.,

12.Bilaga till förordningen (2001:100) om den officiella statistiken,

13.2,5 och 12 §§ förordningen (2001:637) om behandling av per- sonuppgifter inom socialtjänsten,

14.2 § förordningen (2003:248) om bidrag till lönekostnader inom verksamheten kulturarvs-it,

15.1 § förordningen (2007:1233) med instruktion för Statens beredning för medicinsk och social utvärdering,

16.2 § offentlighets- och sekretessförordning (2009:641) jämte

bilaga,

17.18 och 24 §§ förordningen (2010:1122) om statlig ersättning för insatser för vissa utlänningar,

18.1 och 3 §§ förordningen (2013:176) med instruktion för Inspektionen för vård och omsorg,

143

2 Inledning

2.1Utredningens uppdrag och arbete

Uppdraget

Utredningen ska enligt direktiven se över assistansersättningen i social- försäkringsbalken, och delar av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Syftet med uppdraget är att skapa en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling av insatsen personlig assistans och att få till stånd mer ändamålsenliga insatser i LSS och en lagstiftning som främjar jämlikhet i levnadsvillkor och full delak- tighet i samhällslivet. Detta genom en grundläggande översyn av inci- tament och förutsättningar för val av personlig assistent, nödvändiga förändringar i regelverket samt genom förstärkt kvalitet och träff- säkerhet i övriga insatser i LSS.

Genom tilläggsdirektiv har utredningen också fått i uppdrag att göra en risk- och konsekvensanalys av hur relevant unionsrätt kan på- verka Sveriges åtaganden och skyldigheter när det gäller insatser enligt LSS samt assistansersättningen. Analysen ska gälla risker och konse- kvenser av gällande rätt och rättspraxis och ta hänsyn till kommissio- nens förslag om ändring av förordning nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. De risker och konsekvenser som identifierats ska beaktas vid utformningen av utredningens förslag.

Utredaren ska enligt ett tilläggsdirektiv också se över frågan om habiliteringsersättning och vid behov lämna lagstiftningsförslag i syfte att säkerställa en likformig utformning av habiliteringsersättning i kom- munerna.

145

Inledning

SOU 2018:88

Förutsättningarna för arbetet

I de ursprungliga direktiven beräknades kostnaderna för assistans- ersättningen uppgå till drygt 30 miljarder kronor och kostnaderna hade ökat med knappt 16 miljarder kronor de senaste tio åren. Antalet assistansberättigade hade ökat från 8 500 kvinnor och män 1998 till 16 200 år 2014 och hade legat relativt stabilt kring 15 800–15 900 per- soner de senaste tio åren, men nu ökade antalet. Av olika skäl har sedan utvecklingen blivit annorlunda än vad som var utgångspunkten vid utformningen av utredningens uppdrag, antalet assistansberätt- igade har sjunkit till 14 900 kvinnor och män år 2017. Uppdraget har bl.a. mot bakgrund av detta ändrats såvitt avser den del som avsåg ytterligare besparingar av statsfinansiella skäl. I övrigt har utredningen haft att utgå från direktivet som det skrevs i maj 2016 med den för- ändringen att den kostnadsnivå som gällde vid beslutet om tilläggs- direktivet den 3 maj 2018 ska vara utgångspunkten, dvs. om utred- ningen lämnar förslag som innebär ökade kostnader jämfört med den nivån måste även förslag till finansiering finnas.

Under utredningens gång har regering och riksdag gjort flera förändringar inom personlig assistans och assistansersättning vilka påverkat utvecklingen av insatsen och utredningen har behövt för- hålla sig till denna. Den bristande överensstämmelse som nu finns mellan hur en stor del av ledamöterna i riksdagen ser på hur problem inom personlig assistans och assistansersättningen bör hanteras och det uppdrag som utredningen haft har på många sätt varit svår att hantera. Eftersom direktiven kvarstår i stort sett oförändrade har utredningen inte haft möjlighet att göra andra överväganden och lämna andra förslag än de som en tolkning av direktivet ger utrymme för.

Målet att nå ett tillgängligt samhälle, att skapa möjligheter för alla oavsett funktionsförmåga att kunna delta i samhället på jämlika vill- kor, omfattar alla samhällets områden. De individuella stöden bör då ses i ett sammanhang med arbetet med ökad tillgänglighet, endast på så sätt kan personer med funktionsnedsättning delta på jämlika vill- kor. De som tillhör LSS personkrets är medborgare som alla andra, med samma rättigheter och skyldigheter. Vår principiella hållning är att kommunen, på samma sätt som för nästan allt annat, bör ansvara för de insatser som ingår i LSS. Det gäller även personlig assistans, som i grunden en välfärdstjänst som alla andra och där det delade ansvaret medför många problem. Under den tid som utredningen

146

SOU 2018:88

Inledning

pågått har framgått att viljan att göra personlig assistans till en kom- munal välfärdstjänst saknas, både bland dem som kan ha rätt till stödet och politiska företrädare och vi har därför utgått från ett statligt huvud- mannaskap för insatsen. Det valet innebär att vi inte kan komma till rätta med alla de problem som lyfts fram i våra direktiv.

Alla med en funktionsnedsättning ska ha rätt till stöd, även de som inte ingår i LSS personkrets. En satsning på stöd till personer med funktionsnedsättning bör därför inte främst utgå från att bygga ut LSS, varken med nya insatser eller genom lagen omfattar fler. Utgångspunkten bör i stället vara att se över hur alla med behov av stöd kan få ett bra sådant, anpassat till deras individuella behov.

De som tillhör LSS personkrets är olika, har inte samma sorts funktionsnedsättningar, och det måste finnas insatser som passar för skilda behov. Det finns t.ex. många som vill bo i en bostad med sär- skild service, drygt 27 000 personer bor nu i en sådan bostad, medan totalt cirka 19 500 personer har personlig assistans. De är båda insat- ser av stor betydelse för många människor och den väldigt stora ton- vikt som i den offentliga debatten fästs vid frågor om personlig assi- stans ger då en delvis skev diskussion där många människors behov inte alls får den uppmärksamhet som är önskvärd. Valfrihet och den enskildes självbestämmande måste innebära att det finns olika for- mer av stöd att välja på, personlig assistans får inte bli det enda alter- nativet. Utredningens uppdrag har varit att se till att det inom LSS finns ändamålsenliga insatser för alla i personkretsen.

Personligt stöd behöver inte vara detsamma som personlig assi- stans – det måste finnas möjlighet att utveckla liknande stöd som på ett bättre sätt kan sörja för att de som ger stöd har rätt kompetens och där kvalitetskontrollen är god. Ett sådant personligt stöd kan ändå ha merparten av de positiva inslagen i personlig assistans som de som har insatsen framhåller. Den konstruktion som valdes för personlig assistans innebär att den enskilde själv i stor utsträckning ansvarar för att få en insats av god kvalitet. Kontrollen av om stödet faktiskt ges är dålig, vilket öppnar för risken att inte alla får det stöd som de har rätt till. En förändring av insatsen personlig assistans, och nya insatser för en del av dem som i dag har det stödet, kan minska dessa risker.

147

Inledning

SOU 2018:88

Utredningens arbete

Under utredningens gång har vi haft ett stort antal möten med rep- resentanter från brukarrörelsen, myndighetsföreträdare, politiker, forskare, anordnare av personlig assistans och andra som berörs av uppdraget. Utredningen har också deltagit i ett antal konferenser och gjort flera studiebesök. I bilaga 6 finns en förteckning som visar ett urval av de möten, konferenser och besök som vi deltagit i eller genomfört. Utredningen har anlitat konsultföretaget PwC för att undersöka behovet av, och olika möjligheter till, förändring av den kommunala utjämningen av kostnader för stöd till personer med funktionsnedsättning.

Utredningen har haft tolv möten med experter och sakkunniga, varav ett tvådagarsmöte. Tre referensgrupper med representanter för brukarorganisationer, anordnare av personlig assistans respektive arbetsmarknadens parter har bistått utredningen och deltagit vid fem möten vardera, se bilaga 5.

2.2Avgränsningar

De ekonomiska förutsättningarna för den som ofta är helt hänvisad till de förmåner som finns inom socialförsäkringssystemet hänger i många avseenden nära samman med stöd och service till dem som omfattas av LSS. Även om det är en viktig del i möjligheterna att leva som andra och vara delaktig i samhällslivet har det inte ingått i vårt uppdrag att utreda frågor om målgruppens ekonomiska förhållanden.

Vi har heller inte haft i uppdrag att, annat än i vissa delar, analy- sera situationen för de personer som arbetar med att utföra LSS- insatser, t.ex. personal på boenden eller personliga assistenter.

Utredningen har uppmärksammats på frånvaron av medvetenhet och riktlinjer inom LSS när det gäller sexuella behov, vilket bland annat innebär att hbtq-personer riskerar att bli extra osynliggjorda, utsatta eller diskriminerade. Representanter för utredningen har också deltagit i en konferens på det temat anordnad av Funkisprojektet.1 Det har inte varit möjligt inom ramen för utredningens uppdrag, och den tid som stått till förfogande, att titta närmare på dessa frågor

1www.funkisprojektet.se. Hämtad 2018-12-10.

148

SOU 2018:88

Inledning

men de rör behov som också måste kunna mötas på ett bra sätt för personer som ingår i LSS personkrets.

2.3Betänkandets disposition

Betänkandet består av två delar där den första innehåller våra över- väganden och förslag. Den andra delen innehåller ett antal bakgrunds- texter och vår beskrivning och analys av utvecklingen inom området, både när det gäller stöd och insatser och kostnaderna för dessa.

2.4Något om begreppen som används

I betänkandet finns ett antal benämningar, uttryck och begrepp som används återkommande. Nedan finns en kort bakgrund till dessa och en beskrivning och förklaring till hur de används.

Funktionshinder och funktionsnedsättning

Terminologirådet hos Socialstyrelsen har beslutat om definitioner av ett antal termer inom det funktionshinderspolitiska området. Funk- tionsnedsättning beskriver nedsättning av fysisk, psykisk eller intellek- tuell funktionsförmåga medan funktionshinder beskriver den begräns- ning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen.

Vi använder uttrycken i den ovan angivna betydelsen i betän- kandet men i vissa beskrivande texter har vi valt att använda de ter- mer, funktionshinder i dess tidigare betydelse och handikapp, som ingår i de äldre texter som vi refererar till.

Stöd, service och omvårdnad

Vårt uppdrag gäller LSS – en lag om stöd och service – och i lagen framgår att omvårdnad också är något som ingår i vart fall i en del av de insatser som lagen innehåller. Frågan är då hur dessa olika termer används.

149

Inledning

SOU 2018:88

Det finns inte någon närmare beskrivning av termerna stöd och service i lagen eller dess förarbeten. Ibland används de som syno- nymer men i vissa fall betecknar de insatser med olika inriktning eller innehåll. LSS-kommittén uppmärksammade att det finns skillnader mellan mer kvalificerat personligt stöd och mer renodlad service, vilket kan ha betydelse för förförståelsen av LSS i förhållande till de nationella målen för funktionshinderspolitiken.2

På det sociala området handlar service i första hand om praktisk hjälp i eller utanför hemmet, där god kvalitet i hög grad handlar om ett kund- perspektiv med betoning på förmågan att arbeta på den enskildes upp- drag. Särskilda kunskaper om funktionsnedsättningar eller metoder för omvårdnad och utveckling av den enskildes förmåga kan i det samman- hanget uppfattas som ett hinder för den enskilde att själv bestämma över servicen. Så länge den enskilde själv har goda möjligheter att bestämma över servicen kan den handla om punktvisa insatser med kort framför- hållning, där utföraren i princip är utbytbar. Service är inte behandling. God service, med valfrihet och självbestämmande, kan dock påverka den enskildes livssituation som helhet positivt.

Stöd kan användas som en synonym till service, men har ofta också en mer speciell betydelse. Stöd kommer av verbet ”stödja”, som syftar på möjligheter att hålla sig uppe genom att luta sig mot någon eller något. I sociala sammanhang associerar stöd ofta till mer kvalificerade insatser som utgår från den enskildes behov, men som också kräver kunskaper om funktionsnedsättningar samt långsiktighet och kontinuitet för att stärka den enskildes självbestämmande och möjliggöra utveckling inom olika områden. Inte sällan kan ett väl fungerande stöd ligga nära habilitering och rehabilitering och långsiktigt minska behovet av andra individinsatser.

Andra begrepp inom det sociala området som används i betänkandet är omvårdnad och omsorg. Inom hälso- och sjukvården används om- vårdnad ofta i en mer tydligt medicinsk mening än inom social- tjänsten. Omvårdnad ingår i flera av de insatser som anges i LSS, t.ex. boende och personlig assistans och Socialstyrelsen har i föreskrifter och allmänna råd angett vad som kan ingå i denna.3 Omsorg för- knippas när det gäller LSS ofta med den inskrivning i särskilda om- sorger, vid sidan av det övriga samhällslivet, som tidigare gällde för en del av dem som tillhör personkretsen.4

2SOU 2008:77, s. 245 ff.

3Se t.ex. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2002 :9).

4lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda och lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

150

SOU 2018:88

Inledning

Vi har valt att i stor utsträckning använda termen stöd för att beskriva innehållet i de olika insatserna i LSS men då kan även sådant som sett för sig kan betecknas som service, och ibland även omvård- nad, ingå. När vi använder service eller omvårdnad är avsikten att precisera att det är just dessa delar av stödet som avses.

Barn och unga

Barnkonventionen är den internationellt folkrättsligt bindande öve- renskommelse som ger alla barn upp till 18 år särskilda rättigheter. Vi använder normalt begreppet barn för dem som är under 18 år men i de fall någon annan ålder har betydelse anger vi den särskilt.

Ungdomspolitiken är ett sektorsövergripande politikområde där den primära är åldersgruppen 13–25 år, men även andra åldersgrupper kan beröras. Vi använder i huvudsak begreppet ungdom för personer mellan 18 och 25 år men vi redovisar ibland statistik med andra inter- vall, t.ex. med koppling till åldern för att avsluta gymnasiestudier.

Enskilda som brukare, patienter, assistansanvändare osv.

Den person som har rätt till stöd och service enligt LSS, och assistans- ersättning, benämner vi ofta den enskilde för att anknyta till lagens uttryckssätt. Den som är beviljad personlig assistans betecknas även som assistansberättigad, ersättningsberättigad eller assistansmottagare. Många personer med stöd och service enligt LSS behöver stöd från en god man eller annan legal ställföreträdare för att bl.a. ta till vara sina möjligheter till inflytande och medbestämmande och det ingår när vi skriver den enskilde.

Inom hälso- och sjukvården och dess lagstiftning används benäm- ningen patient och i den mån texterna i betänkandet behandlar frågor som rör hälso- och sjukvårdslagstiftningen används detta begrepp.

Personlig assistans och assistansersättning

I LSS används uttrycket biträde av personlig assistent eller ekono- miskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans medan det i social- försäkringsbalken finns regler om assistansersättning. Vi använder

151

3Utgångspunkter och allmänna överväganden

3.1Vårt uppdrag

Direktivet innebär att vi ska se över assistansersättningen i social- försäkringsbalken och delar av LSS. Syftet med uppdraget är att skapa en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling av insatsen personlig assistans och att få till stånd mer ändamålsenliga insatser i LSS samt att lagstiftningen ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full del- aktighet i samhällslivet.

Detta ska vi göra genom en grundläggande översyn av incitament och förutsättningar för val av insatsen personlig assistans, nödvändiga förändringar i regelverken samt genom förstärkt kvalitet och träff- säkerhet i övriga insatser i LSS.

Målet är att de kvinnor och män, flickor och pojkar som ingår i lagens personkrets ska få del av funktionella insatser utifrån sina behov samtidigt som kostnadsutvecklingen för hela det offentliga åtagandet på området ska vara långsiktigt hållbart. I detta kapitel beskriver vi några viktiga principer och problem som vi utgått ifrån och som styrt våra allmänna överväganden och förslag.

3.2Viktiga principer

3.2.1Tillgänglighet och universell utformning är grunden för ett inkluderande samhälle

Funktionshinderspolitiken har utvecklats under lång tid och en viktig förändring var övergången från ett patientperspektiv till ett medborgar- perspektiv. Personer med funktionsnedsättning ska inte i vardagen ständigt vara beroende av sjukvårdens eller socialtjänstens vård- eller

153

Utgångspunkter och allmänna överväganden

SOU 2018:88

omsorgspersonal som patient/klient utan ha möjlighet att som alla medborgare styra över sitt eget liv. Ansvars- och finansieringsprin- cipen har inneburit att varje sektor i samhället ska utforma och bedriva sin verksamhet så att den blir tillgänglig för alla medborgare, också för personer med funktionsnedsättning. Arbetet för rätten till delaktighet och jämlikhet har även skett internationellt och ledde fram till en FN-konvention, Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD), som gäller för Sveriges del sedan den 14 januari 2009. Konvention är vägledande för den svenska funk- tionshinderspolitiken och därmed också för utredningen.

Riksdagen har antagit mål och angett inriktning för funktions- hinderspolitiken.1 Det nationella målet för funktionshinderspolitiken är att, med FN:s konvention om rättigheter för personer med funk- tionsnedsättning som utgångspunkt, uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning i ett sam- hälle med mångfald som grund. Målet ska bidra till ökad jämställdhet och till att barnrättsperspektivet beaktas. För att nå det nationella målet ska genomförandet av funktionshinderspolitiken inriktas mot de fyra områdena:

–principen om universell utformning,

–befintliga brister i tillgängligheten,

–individuella stöd och lösningar för individens självständighet, och

–att förebygga och motverka diskriminering.

Grundläggande i genomförandet av funktionshinderspolitiken är dels tillgänglighet och universell utformning i enlighet med artikel 9 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsned- sättning, dels ett funktionshinderperspektiv. Tillgänglighet innebär tillträde och tillgång till samhället och kan ses som grunden för genom- förandet av funktionshinderspolitiken, en grundläggande förutsätt- ning för personer med funktionsnedsättning att kunna åtnjuta sina mänskliga rättigheter och ha möjlighet att vara delaktiga i samhället på jämlika villkor som andra i samhället. Det innefattar inte enbart den fysiska miljön utan handlar också om att personer med funktions- nedsättning ska kunna använda och ta del av verksamheter, miljöer,

1Prop. 2016/17:188, Bet. 2017/18:SoU5, rskr. 2017/18:86.

154

SOU 2018:88

Utgångspunkter och allmänna överväganden

tjänster, produkter och system. Hinder som personer med funktions- nedsättning kan möta går att förebygga och eliminera genom att för- ändra i miljö och omgivning genom tillgänglighet och universella lösningar. Tillgänglighet och universell utformning är, i enlighet med FN-konventionen och den svenska funktionshinderspolitiken, själva grunden för ett inkluderande samhälle där alla kan delta.

Brister i tillgängligheten försvårar för personer med funktions- nedsättning att vara delaktiga på jämlika villkor som andra. Tillhanda- hållandet av individuella stöd och lösningar kan vara avgörande för individens möjlighet till delaktighet. Hur arbetet med tillgänglighet och universell utformning utvecklas har därför stor betydelse för behovet av individuella stöd och lösningar då dessa utgör kom- plement i förhållande till den generella tillgängligheten i samhället.

3.2.2Viktigt att se till barns och ungdomars behov

Barn- och ungdomsperspektivet är av största vikt och måste vara synligt både i lagstiftningen och vid tillämpningen av den. Stödet till familjer är betydelsefullt och ställer särskilda krav på att barn och ungdomars bästa beaktas på ett adekvat sätt vid bedömningen av behovet av insatser och när de utförs. Barnrättsperspektiv innebär att barn ses som rättighetsbärare och subjekt och att barnets mänsk- liga rättigheter, så som de uttrycks bl.a. i barnkonventionen, till- godoses.

I förarbetena till LSS beskrivs ett familjeperspektiv och flera in- satser tar sikte på stöd även till föräldrar och syskon. Barn- och ung- domsperspektivet gäller även syskon vilket kan innebära en målkon- flikt mellan vad som är bäst för ett barn med funktionsnedsättning och dess syskon.

Utöver FN-konventionen om rättigheter för personer med funk- tionsnedsättning har Sverige ratificerat barnkonventionen som trädde i kraft 1990. I juni 2018 beslutade Riksdagen om en inkorporering av barnkonventionen som svensk lag från och med den 1 januari 2020.2 Genom inkorporeringen tydliggörs att Sveriges konventionsåtaganden enligt barnkonventionen ska säkerställas på alla nivåer inom offent- lig verksamhet och att ett barnrättsbaserat synsätt ska genomsyra all

2SOU 2016:19, Prop. 2017/18:186.

155

Utgångspunkter och allmänna överväganden

SOU 2018:88

verksamhet som berör barn och unga. Barnkonventionen innehåller fyra vägledande principer:

•Alla barn är lika mycket värda och inget barn får diskrimineras (artikel 2)

•Vid alla åtgärder som rör barn ska barnets bästa beaktas i första hand (artikel 3)

•Varje barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling (artikel 6)

•Varje barn har rätt att uttrycka sina åsikter och att få dem beak- tade i förhållande till ålder och mognad (artikel 12).

Barnkonventionen fastslår även att barn med fysisk eller psykisk funktionsnedsättning bör åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar tilltron till den egna förmågan och möjliggör barnets aktiva deltagande i sam- hället och att barn med funktionsnedsättning har rätt till särskild omvårdnad och stöd (artikel 23).

Riksdagen har godkänt en strategi för att stärka barnets rättig- heter i Sverige.3 Den innehåller följande principer.

•All lagstiftning som rör barn ska utformas i överensstämmelse med barnkonventionen.

•Barnets fysiska och psykiska integritet ska respekteras i alla sam- manhang.

•Barn ska ges förutsättningar att uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem.

•Barn ska få kunskap om sina rättigheter och vad de innebär i prak- tiken.

•Föräldrar ska få kunskap om barnets rättigheter och erbjudas stöd i sitt föräldraskap.

•Beslutsfattare och relevanta yrkesgrupper ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i berörda verk- samheter.

3Prop. 2009/10:232, Bet. 2010/11:SoU3, rskr. 2010/11:35.

156

SOU 2018:88

Utgångspunkter och allmänna överväganden

•Aktörer inom olika verksamheter som rör barn ska stärka barnets rättigheter genom samverkan.

•Aktuell kunskap om barns levnadsvillkor ska ligga till grund för beslut och prioriteringar som rör barn.

•Beslut och åtgärder som rör barn ska följas upp och utvärderas utifrån ett barnrättsperspektiv.

Ungdomsperspektivet tar sikte på ungdomar mellan 13 och 25 år. Målet för ungdomspolitiken är att alla ungdomar ska ha goda lev- nadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsut- vecklingen. Regeringen har angett att alla statliga beslut och insatser som berör ungdomar mellan 13 och 25 år bör ha ett ungdomsper- spektiv med utgångspunkt i ungdomars rätt att komma i åtnjutande av de mänskliga rättigheterna så som de uttrycks i grundlagarna och i Sveriges konventionsåtaganden på området.4 Ett ungdomsperspek- tiv innebär vidare att ungdomar bör

–betraktas som en mångfald individer,

–stödjas att bli självständiga, och

–ha möjlighet att vara delaktiga och ha inflytande.

Genom individuella stöd kan ungdomar med funktionsnedsättning i ökad utsträckning få inflytande över sitt eget liv och större möjlighet till delaktighet i samhällslivet.

3.2.3Förståelse av begreppen delaktighet och självbestämmande

Målet med LSS är att främja full delaktighet i samhällslivet och verk- samheten ska vara grundad på respekt för den enskildes självbestäm- manderätt och integritet. Insatserna i LSS ska tillsammans med andra stöd och lösningar bidra till delaktighet och självständighet. Detta kan tyckas självklart, men det finns samtidigt en risk inom olika väl- färdsområden att samhällets insatser i praktiken motverkar delaktig- het och självständighet.

4Prop. 2013/14:191.

157

Utgångspunkter och allmänna överväganden

SOU 2018:88

Det är viktigt att verkligen förstå vad uttryck som delaktighet och självbestämmande innebär. Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning slår fast de grundläggande principer som är nödvändiga att beakta för att personer med funktionsnedsättning ska kunna åtnjuta sina mänskliga rättigheter och ha samma möjlig- heter till full delaktighet i samhället.

Principen om respekt för inneboende värde, individuellt själv- bestämmande, innefattande frihet att göra egna val samt enskilda personers oberoende, refererar till värdet hos varje person. Indivi- duellt självbestämmande handlar om att ha makt över sitt eget liv och frihet att göra egna val. Personer med funktionsnedsättning ska så långt som möjligt kunna fatta egna livsval, utsättas för ett minimum av inskränkningar i sitt privatliv samt kunna fatta egna beslut, med adekvat stöd om så krävs.

Principen om fullt och faktiskt deltagande och inkludering i sam- hället innebär att samhället både i sina allmänna och privata delar är organiserat så att alla människor har möjlighet att vara fullt delaktiga. Vidare betyder det att samhället och relevanta aktörer ser värdet hos personer med funktionsnedsättning och erkänner dem som jämlika deltagare, exempelvis i alla processer där beslut fattas som rör deras liv. Delaktighet går längre än konsultation och inkluderar menings- full involvering i aktiviteter och beslutsfattande processer samt möjlighet att göra sin röst hörd. Delaktighet innebär även att kunna påverka och att klaga när detta nekas personer med funktions- nedsättning. Inkludering kräver en fysiskt och socialt tillgänglig och hinderfri miljö.

3.2.4Ökade möjligheter till studier, arbete eller annan sysselsättning

Stöd och service till personer med funktionsnedsättning ska utfor- mas på ett sätt som innebär att studier, arbete eller annan sysselsätt- ning underlättas. Sådant individuellt stöd är dock endast ett kom- plement till det ansvar varje sektor i samhället har för att verksamhet i form av studier och arbete är tillgänglig för alla medborgare. Av skollagen framgår att utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra

158

SOU 2018:88

Utgångspunkter och allmänna överväganden

respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demo- kratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. I utbild- ningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Målet för arbetsmarknadspolitiken är att insatserna ska bidra till en väl fungerande arbetsmarknad samt bidra till en förbättrad match- ning mellan dem som söker arbete och dem som söker arbetskraft. Arbetsmarknadspolitiken ska också främja mångfald och jämställd- het samt motverka diskriminering i arbetslivet. Arbete skapar förut- sättningar för självständighet och självbestämmande. Samhället har ett ansvar att skapa förutsättningar för att alla ska kunna få och ta ett arbete oavsett om personer har en funktionsnedsättning eller inte.

FN:s Agenda 2030 pekar tydligt ut utbildning och arbetsmarknad som ett område där behov av insatser för personer med funktions- nedsättning särskilt behövs.

En insats i form av daglig verksamhet måste, på samma sätt som andra insatser i LSS, ta sikte på individuellt stöd för sysselsättning utöver vad som följer av principen om universell utformning och det ansvar som finns för tillgänglighet.

3.2.5En ökad användning av hjälpmedel och teknik är en viktig förutsättning för delaktighet

och självbestämmande

Hjälpmedel, välfärdsteknik och digitala tjänster har utvecklats snabbt som ett viktigt stöd för ökad delaktighet och ökat oberoende för personer med omfattande funktionsnedsättning. Hjälpmedel kan kompensera för en funktionsnedsättning och är en del i det indivi- duella stöd som bidrar till inkludering, delaktighet och självständig- het för personer med funktionsnedsättning. Den tekniska utveck- lingen medför nya och ökade möjligheter till detta. Välfärdsteknik har nära anknytning till hjälpmedel och utgörs av digital teknik som syftar till att bibehålla eller öka trygghet, aktivitet, delaktighet eller självständighet för en person som har eller löper förhöjd risk att få

159

Utgångspunkter och allmänna överväganden

SOU 2018:88

en funktionsnedsättning.5 Exempel på välfärdsteknik är digitala trygg- hetslarm, tillsyn via kamera och sensorer för påminnelser.

Det går att göra effektivitetsvinster genom att använda teknik- baserade stöd men en förutsättning för att den enskilde får stöd av god kvalitet är att det teknikbaserade stödet ger önskad självständig- het och ökad delaktighet. Utgångspunkten är därför att hjälpmedel och välfärdsteknik ska användas för att stärka kvaliteten i stödet till personer med funktionsnedsättning.

Det finns i dag många sätt för en person att öka sitt oberoende av hjälp från en annan person genom att utnyttja andra former av stöd. Många innovationer kan användas som komplement till det traditio- nella personliga stödet; exempelvis dusch- och ätrobot, möjlighet att styra kommunikation och funktioner hemma med hjälp av ögonen och en dator, samt övervakningskameror som startas med hjälp av rösten och sedan etablerar kontakt med en samordnare vid behov av stöd. Det är viktigt att LSS med dess insatser, liksom regleringen i socialförsäkringsbalken, främjar dessa möjligheter till självständig- het och oberoende och inte innehåller drivkrafter som motverkar en sådan utveckling.

3.2.6Träffsäkerhet och ändamålsenlighet

Samhällsutvecklingen har inneburit att människors behov av stöd i viss mån har förändrats och utredningens utgångspunkt är därför att insatserna i LSS kan behöva förändras för att svara mot dagens behov och göra det möjligt för den enskilde att få ett individuellt anpassat stöd. Träffsäkerhet för flickors och pojkars, kvinnors och mäns behov av och tillgång till insatser inom LSS ställer krav på moderna insatser för dem som ingår i personkretsen. Insatserna ska kunna anpassas för den enskildes behov men också bidra till ett sammanhållet stöd för föräldrar, barn och familjer. Dagens arbetsliv ger ofta möjlighet till flexibla arbetstider och ställer krav på kompetensutveckling, faktorer som har betydelse för behovet av stöd. Personer med funk- tionsnedsättningar blir, som befolkningen i övrigt, allt äldre, vilket kan medföra nya och förändrade behov av stöd. Intresset av att ha en aktiv fritid har ökat vilket innebär att personer med funktions- nedsättning och deras familjer har behov av stöd som gör detta

5Socialstyrelsens termbank.

160

SOU 2018:88

Utgångspunkter och allmänna överväganden

möjligt. Ändamålsenliga och träffsäkra insatser för stöd och service måste därför vara moderna för att ge det stöd som behövs för att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning och deras familjer att delta i samhället som andra.

3.2.7Personer med funktionsnedsättning är medborgare som andra

De som tillhör personkretsen för LSS, de personer som denna utred- ning omfattar, har samma önskemål och behov som alla andra och har rätt till samma stöd och service från samhället. LSS är en pluslag, som ska ge särskilda rättigheter till dem som behöver det. Det inne- bär inte att LSS ska tillgodose allt behov av stöd och service som personkretsen har, utan det är självklart att annan lagstiftning ska tillämpas på samma sätt för den här gruppen som för andra som berörs av den. Ingen ska hänvisas till LSS för att andra sektorer i samhället inte tar sitt ansvar.

Alla myndigheter under regeringen ska utforma och bedriva sin verksamhet med beaktande av de funktionshinderspolitiska målen.6 De ska verka för att personer med funktionsnedsättning ges full delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor och de ska också särskilt verka för att deras lokaler, verksamhet och informa- tion är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Konven- tionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska vara vägledande i det arbetet. Den som omfattas av LSS ska kunna nyttja de andra resurser som finns i samhället i samma utsträckning som andra kan. Insatserna i lagen ska, tillsammans med stöd som den enskilde får enligt annan lagstiftning, stärka den enskildes möjlighet att leva ett självständigt och oberoende liv och att delta i samhälls- livet. Ansvaret för att personer med funktionsnedsättning inklu- deras och får tillgång till de välfärdstjänster och annat stöd som finns inom skola, hälso- och sjukvård, arbetsmarknadspolitisk verksamhet m.m. ligger på dem som har dessa uppdrag.

För ett inkluderande samhälle där alla kan delta krävs att det om- givande samhället tar sitt ansvar då LSS bara är en del i systemet med individuella stöd och lösningar.

6Förordningen (2001:526) om de statliga myndigheternas ansvar för genomförande av funk- tionshinderspolitiken.

161

Utgångspunkter och allmänna överväganden

SOU 2018:88

3.2.8En hållbar ekonomisk utveckling

Även om den tidigare kostnadsökningen inom assistansersättning upphört sedan direktivet skrevs måste vi utgå från att de förslag vi lägger fram ska ge en långsiktigt hållbar kostnadsutveckling för det offentliga åtagandet på området. Det innebär möjligheter att förutse kostnadsutvecklingen och minskade risker för nya kraftiga kostnads- ökningar, främst inom personlig assistans.

Insatser enligt LSS och assistansersättningen finns i ett samman- hang där personer som får sådant stöd också får stöd och service från andra aktörer och system. För att kunna nå en långsiktigt hållbar utveckling måste därför även andra aktörer agera på ett sätt som bidrar till en stabil kostnadsutveckling.

Ett antal omständigheter kan bidra till ett ekonomiskt hållbart system för stöd till personer med funktionsnedsättning. Det gäller t.ex. frågan om fördelningen av ansvaret för insatserna, utformningen av insatsen personlig assistans som en insats med kontantersättning, nivån på ersättningen för insatserna, bedömningen av omfattningen av vissa stöd – i första hand antalet timmar personlig assistans – samt frågan om vilka insatser som ska ingå i LSS.

3.3De huvudsakliga problemen i dag

3.3.1Insatserna i LSS är i huvudsak ändamålsenliga men de är inte alltid tillräckligt flexibla

I utredningens direktiv lyfts ett antal problem som framkommit i olika myndighetsrapporter som grund för behovet av en utredning. Det gäller bl.a. huruvida insatserna är likvärdiga i landet, tveksam- heter kring insatsen råd och stöd, instängningseffekter i samband med daglig verksamhet samt om insatserna är ändamålsenliga. Enligt uppdraget behöver insatserna i LSS moderniseras och bättre anpassas till de behov som kvinnor och män, flickor och pojkar med om- fattande funktionsnedsättningar har.

Önskemålen om avgränsade och tydliga insatser i LSS kommer i konflikt med att ett flexibelt stöd ofta är en förutsättning för att den enskilde ska få just det stöd som han eller hon har behov av vid en aktuell tidpunkt i livet. När barn växer och utvecklas förändras också behovet av stöd riktat direkt till barnet, men även insatser som är till

162

SOU 2018:88

Utgångspunkter och allmänna överväganden

för att en familj ska få en fungerande vardag och möjlighet till bl.a. fritidsintressen på samma sätt som andra familjer. För att möta detta måste insatser kunna anpassas för att vara det stöd som verkligen behövs. Med anledning av det ökande antalet äldre personer med livslånga funktionsnedsättningar finns det anledning att se över hur de nya behov som kan uppstå till följd av åldrandet bäst kan mötas inom såväl LSS som socialtjänstlagen. Det är vanligt förekommande att omsorgen om äldre och personer med funktionsnedsättning är samorganiserade i olika enheter eller avdelningar i kommunerna. Även den omsorg som ges till äldre ska kompensera för funktions- nedsättningar, i det fallet till följd av åldrande. Vid bedömning av behovet av stöd vid ålderdom utgår man, som vid funktionsnedsätt- ning i övrigt, ifrån en persons funktionsförmåga i den dagliga livs- föringen. Äldre personer med funktionsnedsättningar kan dessutom vara beviljade stöd både enligt LSS och socialtjänstlagen. Det medför att det inte alltid är en tydlig gränsdragning mellan områdena. Därtill är så kallad multisjuklighet vanligt vid åldrande, vilket innebär att även behov av sjukvårdande insatser föreligger i många fall. Detta har belysts av Utredningen om nationell kvalitetsplan för äldre- omsorgen (SOU 2017:21).

Vi menar att det är viktigt att beakta de särskilda behov som kan uppstå för LSS målgrupp i samband med åldrande. Det gäller inte minst personer med kognitiva funktionsnedsättningar som kan ha svårt att förmedla sina behov. Samtidigt är vår slutsats att frågan inte går att lösa utan att även beakta den kompetens och det ansvar som finns gällande åldrande inom äldreomsorg och hälso- och sjukvård, vilket inte har varit möjligt inom ramen för vårt uppdrag.

Utredningens slutsats är att de insatser som ingår i LSS till stor del är ändamålsenliga men att det finns behov av förändringar för att de på bästa sätt ska möta de olika behov som finns. Det gäller t.ex. stöd för den som behöver påminnelser i vardagen. Det finns i dag inte någon insats i LSS som kan svara mot det behovet samtidigt som det är en stor grupp i personkretsen som har sådana behov. Det personliga stödet till barn och unga kan också ifrågasättas med hän- syn till de många rapporter som kommit om behovet av stöd för sondmatning, hjälp vid andningsbesvär och annan medicinsk proble- matik. Även för dem som har behov av stöd som förebygger ett

163

Utgångspunkter och allmänna överväganden

SOU 2018:88

beteende som är utmanande eller utåtagerande ser vi behov av för- bättringar. Våra analyser och överväganden kring insatserna i LSS be- skrivs närmare i kapitel 5–10.

3.3.2Det delade ansvaret för personlig assistans är inte ändamålsenligt

Det delade ansvaret för personlig assistans har i många olika samman- hang beskrivits som problematiskt, och så även i utredningens direktiv. Vi delar den problembild som ges i direktivet vilken innebär att:

–Kommunerna saknar tydliga ekonomiska incitament att utveckla och stärka LSS-insatser när behovet i stället kan tillgodoses genom personlig assistans med statlig finansiering genom assistansersätt- ningen. De insatser som i en del fall hade kunnat tillgodose en persons behov lika bra som personlig assistans blir mindre attrak- tiva, samtidigt som kostnaderna för assistansersättningen ökar.

–Kommunens uppgift är att hålla sig väl förtrogen med levnads- villkoren för människor med funktionsnedsättningar, bedriva upp- sökande verksamhet samt i samverkan med landstinget och andra samhällsorgan och organisationer, planera sina insatser för männi- skor med funktionsnedsättning. Vidare ska kommunen följa upp vilka som omfattas av LSS och vilka deras behov av stöd och service. Detta försvåras genom att en stor del av assistansen är statlig och ligger vid sidan av kommunens verksamhet. Kommunens möjlig- heter till överblick och möjlighet att tillhandahålla bra insatser minskar.

–Kommunen och staten kan göra helt olika bedömningar när det gäller en persons rätt till personlig assistans respektive assistans- ersättning. Bedömningarna framstår då inte som rättssäkra sam- tidigt som de har mycket stor betydelse för enskilda. De olika utfallen kan skapa oro hos de sökande och misstro mot systemet.

164

SOU 2018:88

Utgångspunkter och allmänna överväganden

3.3.3Kontantersättningen innebär svårigheter och icke önskvärda incitament

Kontantstödsprincipen framhålls av många som en viktig del av den frihet som personlig assistans kan ge. Rätten till ett ekonomiskt stöd för skäliga kostnader för assistans eller assistansersättning innebär dock svårigheter och incitament som inte är önskvärda.

När det utgår ekonomiskt stöd eller assistansersättning för att tillhandahålla personlig assistans är kvaliteten i insatsen främst en fråga för den som är mottagare av stödet. Konstruktionen innebär att det är den som får stöd som tar ställning till om det utförs på det sätt som avtalats och om det annars finns skäl att t.ex. byta anord- nare av assistansen. I praktiken är det många som får personlig assi- stans som behöver stöd av en företrädare eller annan närstående för att bedöma om den assistans som ges håller den kvalitet som kan förväntas enligt reglerna i LSS och det avtal som träffats med anord- naren av stödet.

Det kan också finnas ekonomiska incitament som gör att föräld- rar inte vill överlåta ansvar och timmar till en annan huvudman. ISF har pekat på att det i vissa fall kan innebära en risk för att barns och ungdomars självständighet kommer i konflikt med familjens ekono- miska intressen.7

Även när det gäller frågan hur den ekonomiska ersättningen an- vänds finns svårigheter. LSS-kommittén lyfte fram det som ett pro- blem att assistansersättningen är kopplad till socialförsäkringen, bland annat därför att Försäkringskassan inte kan kontrollera hur assistansanordnare hanterar assistansersättningen eftersom myndig- heten inte har någon relation till dem. Kommittén underströk därför betydelsen av att hitta en juridisk organisatorisk form för assistans- ersättningen, vid sidan av socialförsäkringssystemet, för att åtgärda detta problem. Även svårigheterna med tillsynen inom det då rådande systemet lyftes fram.

7Inspektionen för socialförsäkringen (2015). Assistansersättningen. Brister i lagstiftning och tillämpning.

165

Utgångspunkter och allmänna överväganden

SOU 2018:88

3.4Allmänna överväganden

Riksdagen fattade i november 2017 beslut om ett nytt nationellt mål för funktionshinderspolitiken och om en ny inriktning för genom- förandet som inriktas mot fyra områden – principen om universell utformning, befintliga brister i tillgängligheten, individuella stöd och lösningar för individens självständighet och att förebygga och mot- verka diskriminering. Vårt uppdrag handlar om individuella stöd och lösningar för självständighet, men de fyra områdena är ömsesidigt beroende av varandra och ska tillsammans bidra till ett tillgängligt och jämlikt samhälle oavsett funktionsförmåga. De individuella stöd och lösningar som erbjuds personer med funktionsnedsättning måste hålla god kvalitet och rättssäkerheten ska vara hög. I det senare ingår bland annat att det finns likvärdighet över landet. Stöden och lösning- arna ska också präglas av hög grad av självbestämmande för individen samt att denna har möjlighet att vara delaktig i utformning och beslut.

Sverige har ratificerat FN-konventionen om rättigheter för per- soner med funktionsnedsättning vilket måste få genomslag när stöd och lösningar utformas och används i praktiken. Genom den kon- ventionen och barnkonventionen slås de viktiga utgångspunkterna fast om att alla barn har rätt att få utvecklas och med stigande ålder bli självständigare och tala i egen sak. Att alla människor har rätt att bli vuxna och bo självständigt och kunna välja vad man vill göra på fritiden är självklart liksom att alla ska få vara autonoma i relation till sina föräldrar som inte i sin tur ska behöva känna att de måste ta hand om sina vuxna.

FN-konventionen om rättigheter för personer med funktions- nedsättning tar bl.a. upp rätten att leva självständigt och delta i samhället, personlig rörlighet, respekt för privatlivet och hem och familj, arbete och sysselsättning samt kulturliv, rekreation, fritid och idrott. I dessa delar handlar det om vad de stöd som enskilda kan få enligt LSS eller annan lagstiftning ska bidra till. Nuvarande insatser i LSS tar sikte på stöd inom olika områden för att nå lagens mål och syften. De olika områdena hör samman med boendet, sysselsättning, familj, samt socialt sammanhang och deltagande i samhällslivet. Om- rådena motsvarar många av de delar som beskrivs i FN-konven- tionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och kan vara utgångspunkt för diskussionen om vilket stöd och vilka insatser LSS bör omfatta.

166

SOU 2018:88

Utgångspunkter och allmänna överväganden

Nedan finns utredningens allmänna överväganden om vem insat- serna i LSS ska vara till för, hur insatserna bör utformas och vilken huvudman som bör ansvara för dem. Närmare överväganden och för- slag finns i kapitel 4–16.

3.4.1Insatserna i LSS bör vara bättre anpassade till dagens samhälle

Bedömning: Insatserna i LSS bör komplettera varandra och vara utformade på ett sådant sätt att de bättre svarar mot dagens behov hos dem som tillhör lagens personkrets.

LSS infördes för mer än 25 år sedan och samhället har sedan dess genomgått stora förändringar. Trots att insatserna i huvudsak är ända- målsenliga behöver de moderniseras och bättre anpassas till de behov som kvinnor och män, flickor och pojkar med omfattande funktions- nedsättningar har i dag.

Kraven har ökat på att barnets bästa särskilt ska utredas och beaktas vid åtgärder som rör barn. Sådana bestämmelser finns i LSS och barnkonventionen som gäller som svensk lag från den 1 januari 20208 lyfter principen om barns bästa. Frågor om barns bästa behöver uppmärksammas ytterligare. En utredning, Barnrättighetsutredningen, har föreslagit att det uttryckligen ska anges i LSS att barnets bästa ska utredas och särskilt beaktas vid åtgärder som rör barn.9

Föräldrar förvärvsarbetar i stor utsträckning i Sverige och även föräldrar till barn med funktionsnedsättning som har stora och om- fattande behov måste ges bättre möjligheter att kombinera arbetsliv med föräldraskap. Redan när LSS tillkom var stödet till familjer en viktig utgångspunkt och det angavs att de offentliga åtgärderna måste vara inriktade på att familjer med ett barn med funktions- nedsättning ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt.10 Det är dock fortfarande i stor utsträckning så att framför allt mammor till barn med funktionsnedsättning slutar sitt arbete för att ta hand om barnet. Det är viktigt, bl.a. ur ett jämställdhetsperspektiv, att alla för- äldrar, oavsett kön, ska kunna ha kvar sitt förvärvsarbete, ha samma

8Lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.

9SOU 2016:19, s. 201 ff.

10Prop. 1992/93:159, s. 43 f.

167

Utgångspunkter och allmänna överväganden

SOU 2018:88

möjligheter som andra familjer att ha kvar sina vänner och odla sina intressen utanför hemmet. Då krävs att insatserna i LSS är tillräckligt anpassade till deras situation. Personer med funktionsnedsättning är i dag också i större utsträckning föräldrar än tidigare och det är en omständighet som även bör avspegla sig i LSS.

Det finns också mycket som tyder på att människors preferenser förändras. Ungdomar som vuxit upp med personlig assistans före- drar att bo själva och klara sig på egen hand.11

Även den tekniska utvecklingen har inneburit större möjligheter för personer med funktionsnedsättning att nå ökad självständighet och delaktighet, något som även påverkar behovet av insatser enligt LSS och hur dessa kan utformas. Nya tekniska hjälpmedel kan kräva extra stöd för att lära sig hantera dem men kan också innebära att behovet av andra stöd minskar.

Vi instämmer i att det finns vissa problem vad gäller insatserna i LSS i form av bristande kvalitet, dynamik, utveckling och otydlighet. Tydlighet behövs för att människor ska veta vad de har rätt till enligt en rättighetslagstiftning. Det finns dock en motsättning mellan tydlig- het och flexibilitet. Lagens målgrupp består av många olika individer som har olika behov och önskemål och vår utgångspunkt är att det måste finnas utrymme att tillgodose individuella behov. I vissa fall måste det ske på bekostnad av tydlighet i lagstiftningen. Insatserna i LSS bör komplettera varandra och ska vara utformade på ett sådant sätt att de motsvarar de behov de som tillhör lagens personkrets har.

3.4.2Insatserna i LSS kan inte tillgodose alla behov

Bedömning: Varje sektor i samhället måste ta ett större ansvar för att ge alla möjlighet att delta och bidra i arbetslivet och skolan, ha en anpassad bostad och kunna ta del av kultur och andra aktiviteter. Människor ska inte bli hänvisade till LSS för att andra sektorer undandrar sig sitt ansvar. LSS ska ge det individuella stöd som tills vidare ändå behövs för att vardagen ska fungera för per- soner med de mest omfattande funktionsnedsättningarna.

11Riksförbundet FUB (2014). ”Ett gott liv”. Om bostad och stöd i bostaden, nu och i framtiden, för personer med utvecklingsstörning.

168

SOU 2018:88

Utgångspunkter och allmänna överväganden

I LSS anges konkret tio olika insatser som den enskilde kan ha rätt till men i förarbetena understryks att detta inte innebär att den som ingår i personkretsen för LSS ska vara hänvisad till enbart dessa in- satser. Precis som alla andra ska de kunna nyttja de andra resurser som finns i samhället.12 Vissa av de insatser som kom att ingå i LSS hade en motsvarighet i de insatser som lämnades enligt socialtjänst- lagen. Rätten till dessa insatser var dock inte absolut. Avsikten var att en ansökan om en insats, som både kan fås enligt socialtjänstlagen och enligt LSS, ska bedömas enligt LSS. I förarbetena lyftes att en situation som borde uppmärksammas särskilt är då enskilda till följd av omfattande funktionsnedsättningar är mycket beroende av flera stödinsatser.

De särskilda insatserna i LSS ska förebygga och minska följderna av funktionsnedsättningar. Målet ska vara att den enskilde får möj- lighet att leva som andra. Utredningen vill särskilt lyfta fram den individuella planen som ett verktyg där den enskilde kan få infly- tande över de åtgärder som planeras och en överblick över när olika insatser ska komma i fråga. En sådan plan omfattar olika behov som kan tillgodoses genom insatser från flera kompetensområden och kan vara en grund för att nå samverkan mellan olika verksamheter som ger stöd för den enskilde.13

En utgångspunkt vid tillkomsten av LSS, som fortfarande är cen- tral, var således att de olika insatserna, tillsammans med annat stöd som den enskilde får enligt annan lagstiftning, stärker den enskildes möjlighet att leva ett självständigt och oberoende liv och att delta i samhällslivet. Alla sektorer i samhället har ansvar för att personer med funktionsnedsättning inkluderas och får tillgång till de välfärds- tjänster och annat stöd som finns inom skola, hälso- och sjukvård och arbetsmarknadspolitiken. Insatserna i LSS ska tillsammans ge den enskilde ett bra stöd men det är också viktigt att den som tillhör personkretsen för LSS även får tillgång till annat stöd. LSS är ett komplement till andra lagar och ger rätt till särskilda insatser utan att inskränka de rättigheter som gäller enligt andra lagar. När en prövning av behovet av insatser enligt LSS görs är det ofta nödvän- digt att samtidigt pröva om det även behövs stöd enligt socialtjänst- lagen.14 Ibland upplevs LSS-insatserna som svåra att anpassa till den

12Prop. 1992/93:159, s. 50 f.

13Ibid, s. 97.

14Ibid, s. 170 f.

169

Utgångspunkter och allmänna överväganden

SOU 2018:88

enskildes behov, de anses vara statiska och inte uppfylla de krav på flexibilitet som krävs för att tillgodose behovet. Den enskilde erbjuds ibland i stället stöd enligt socialtjänstlagen, vilka kan vara förenade med avgifter. I dag är det t.ex. vanligt att den som får insatser enligt LSS även har behov av boendestöd enligt socialtjänstlagen.15 Vår inställning är att det ska finnas insatser i LSS som svarar mot person- kretsens behov men därutöver måste det finnas annat stöd, t.ex. i socialtjänstlagen, som gör att det finns ett individuellt anpassat och samordnat stöd för den som behöver det.

Insatserna i en pluslag som LSS kan aldrig täcka alla behov som den enskilde har utan det krävs att han eller hon även får tillgång till andra former av stöd. Den enskilde kan kräva att få en viss insats i LSS och kan också överklaga ett beslut som går denne emot. Det finns en risk för bristande dynamik och utveckling som hör ihop med dessa preciserade insatser och det är svårt att genom lagstiftning åstadkomma kvalitetsutveckling. För att den enskilde ska få bästa möjliga stöd att leva ett självständigt och oberoende liv och delta aktivt i samhällslivet är möjligheten att kombinera olika insatser i LSS, och också andra former av stöd, nödvändig. På så sätt kan den enskilde finna den mix av insatser som ger det bästa stödet.

Socialstyrelsens kartläggning av vissa LSS-insatser visade att kommunerna i många fall hade antagit riktlinjer för hur olika insatser i LSS ska kunna kombineras vilket kan innebära att den enskildes möjligheter att få stöd begränsas.16 I lagen finns för närvarande inte någon sådan reglering medan det av förarbetena framgår att när en person beviljats personlig assistans är denna insats i många fall av- sedd att täcka merparten av stödbehovet. Vi ser inget egenvärde i att vissa insatser skulle vara ömsesidigt uteslutande men insatserna bör vara väl definierade för att skapa förutsägbarhet.

Utgångspunkten för våra överväganden är således att varje sektor måste ta sitt ansvar för att ge alla möjlighet att delta och bidra i arbets- livet och skolan, att ha en anpassad bostad och kunna ta del av kultur och andra aktiviteter. LSS syftar till att ge det individuella stöd som tills vidare ändå behövs för att vardagen ska fungera för personer med de mest omfattande funktionsnedsättningarna. LSS ska dock inte, och kan inte, lösa frågor som hör hemma inom exempelvis

15Socialstyrelsen (2017). Insatser och stöd till personer med funktionsnedsättning. Lägesrapport 2017.

16Socialstyrelsen (2015). Kartläggning och analys av vissa insatser enligt LSS. Delredovisning av regeringsuppdrag.

170

SOU 2018:88

Utgångspunkter och allmänna överväganden

arbetsmarknads-, bostads- eller utbildningspolitiken. LSS-insatserna ska vara attraktiva, tydligt utformade och ändamålsenliga och de ska tillsammans med andra åtgärder och annat stöd bidra till att nå målen för funktionshinderspolitiken.

3.4.3Likvärdiga insatser av god kvalitet

Bedömning: Kvaliteten i insatserna är av avgörande betydelse för den enskilde och för att han eller hon ska anse att de insatser som erbjuds är attraktiva i praktiken och gör det möjligt att leva som andra. Det måste därför finnas förutsättningar för utveckling när det gäller kvalitet och kompetens inom ramen för stöd enligt LSS.

I direktivet anges att insatserna i LSS i vissa delar inte längre är ända- målsenligt utformade då de bl.a. är otydligt definierade och ger utrymme för alltför breda tolkningar vilket ger brister i likvärdighet och rättssäkerhet.

Med likvärdighet avser Socialstyrelsen i den kartläggning man gjort av vissa insatser enligt LSS en likvärdig bedömning av de indi- viduella behoven och en individ ska kunna räkna med att få sina behov bedömda på samma sätt även om hon eller han flyttar till en annan kommun. Insatsen ska dessutom vara utformad så som lag- stiftaren avsett och rättspraxis utvisat.17 Ansvarskommittén definie- rade likvärdighetsprincipen som att en offentlig tjänst ska vara av lika värde för alla medborgare oavsett ålder, kön, ekonomiska förutsätt- ningar eller bostadsort.18

Det finns en motsättning mellan kraven på likvärdighet och kom- munernas självstyrelse. Att man gör olika behöver inte bara vara ett problem. En del kommuner satsar mer än andra och går lite före när det gäller att utveckla innehållet i insatserna. Laholm är ett exempel på en sådan kommun som utvecklat insatsen ledsagarservice och sedan följer andra kommuner efter, se avsnitt 7.2.6. Att tillåta olik- heter som leder till utveckling är viktigt. Det finns också skillnader

17Socialstyrelsen (2015). Kartläggning och analys av vissa insatser enligt LSS. Delredovisning av regeringsuppdrag, s. 11.

18SOU 2007:10, s. 79.

171

Utgångspunkter och allmänna överväganden

SOU 2018:88

som inte är acceptabla. Socialstyrelsen har t.ex. pekat på att kommu- nerna ställer upp olika riktlinjer för att bevilja insatserna ledsagar- service och avlösarservice.19 En förutsättning för ökad likvärdighet är en tydlig reglering i LSS men förutom lagstiftning kan också andra statliga styrinstrument användas för att nå en ökad likvärdighet. En viktig utgångspunkt är att lagstiftningen ska vara tydlig och ange vilka behov som insatserna ska möta. Tillsynen av kommunernas hand- läggning har också betydelse för att nå ökad likvärdighet.

Många av de synpunkter och erfarenheter som vi tagit del av under utredningsarbetet och som vi redovisar när vi behandlar de olika insatserna i LSS, berör främst genomförandet av och kvaliteten i insatserna. Kvaliteten i insatserna är av avgörande betydelse för den som får insatsen och för att han eller hon ska anse att de insatser som erbjuds är attraktiva i praktiken och gör det möjligt att leva som andra. Vår bedömning är att detta är något som inte på ett enkelt sätt kan lösas genom ändringar i lagstiftningen utan sådana förändringar handlar främst om att det måste finnas förutsättningar för utveckling när det gäller kvalitet och kompetens.

3.4.4Sammanhållet stöd till föräldrar och barnfamiljer

Bedömning: De olika insatserna i LSS, och annat stöd, ska vara flexibla och tillsammans ge ett sammanhållet stöd som gör det möjligt för familjer med barn med funktionsnedsättning att leva ett så normalt liv som möjligt. Barnets perspektiv omfattar såväl barn med funktionsnedsättning som de syskon som ingår i familjen.

För barn med funktionsnedsättning är stödet enligt LSS på många sätt inte bara ett stöd till barnet utan det är även till för föräldrar och syskon. Att insatserna ska vara ändamålsenliga innebär att de tillsam- mans ska göra det möjligt för hela familjen att få ett fungerande vardagsliv.

I LSS finns ett antal olika insatser där vissa riktar sig enbart till per- soner med funktionsnedsättning, vissa både till dessa och till deras anhöriga och närstående och andra bara till anhöriga och närstående till personer med funktionsnedsättning. Avsikten är att de olika

19Socialstyrelsen (2015). Kartläggning och analys av vissa insatser enligt LSS. Delredovisning av ett regeringsuppdrag.

172

	Del 1
Sammanfattning ................................................................		29
Lättläst sammanfattning.....................................................		43
Förkortningar.....................................................................		69
1	Författningsförslag.....................................................	73

(1999:1229) ...........................................................................	116
1.10 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
(2001:453) .............................................................................	117

		med vad som gäller för andra välfärdstjänster	..... 174
	3.4.6	Statens ansvar för personlig assistans ..................	175
	3.4.7	Mål, inriktning och syfte ......................................	178
4	Personer som omfattas av LSS ..................................		185
4.1	Inledning ...............................................................................		185

behandlat frågan om personkretsen för LSS .......	187
4.2 Överväganden .......................................................................	189

		justeras ...................................................................	199
5	Bostaden ................................................................		203
5.1	Inledning ...............................................................................		203
5.2	Bostadsinsatser .....................................................................		204
	5.2.1	Bakgrund................................................................	204
	5.2.2	Boende enligt LSS i praktiken ..............................	207
	5.2.3	Synpunkter på och erfarenheter
		av nuvarande boendeinsatser i LSS.......................	212

kostnadsansvar för vissa insatser inom EES som
motsvarar insatserna enligt lagen (2021:000)
om stöd och service till vissa personer med
funktionsnedsättning..............................................................	99

om utjämning av kostnader för stöd och service
till vissa funktionshindrade ..................................................	101
1.4 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken..........	103

om vissa kommunala befogenheter......................................	112
1.6 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken ........................	113

1.13 Förslag till lag om ändring i offentlighets-
och sekretesslagen (2009:400) .............................................	120

insatser åt barn med funktionshinder..................................	122
1.15 Förslag till lag om ändring i alkohollagen (2010:1622)......	125

	könstillhörighet fastställd i vissa fall ...................................	126
1.17	Förslag till lag om ändring i lagen (2018:222)
	om bostadsanpassningsbidrag..............................................	127
1.18	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(1993:1090) om stöd och service till vissa
	funktionshindrade ................................................................	128
1.19	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(1993:1091) om assistansersättning ....................................	136
1.20	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(1995:238) om totalförsvarsplikt.........................................	139
1.21	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(1999:1134) om belastningsregister ....................................	140

	personer med funktionsnedsättning ....................................		143
2	Inledning................................................................		145
2.1	Utredningens uppdrag och arbete .......................................		145
2.2	Avgränsningar .......................................................................		148
2.3	Betänkandets disposition......................................................		149
2.4	Något om begreppen som används......................................		149
3	Utgångspunkter och allmänna överväganden ..............		153
3.1	Vårt uppdrag..........................................................................		153
3.2	Viktiga principer ...................................................................		153
	3.2.1	Tillgänglighet och universell utformning
		är grunden för ett inkluderande samhälle ............	153
	3.2.2	Viktigt att se till barns och ungdomars behov.....	155

	för delaktighet och självbestämmande .................	159
3.2.6	Träffsäkerhet och ändamålsenlighet.....................	160

	är medborgare som andra ......................................	161
3.2.8	En hållbar ekonomisk utveckling .........................	162
3.3 De huvudsakliga problemen i dag ........................................		162

och icke önskvärda incitament .............................	165
3.4 Allmänna överväganden .......................................................	166

	till dagens samhälle................................................	167
3.4.2	Insatserna i LSS kan inte tillgodose alla behov....	168
3.4.3	Likvärdiga insatser av god kvalitet .......................	171

SOU 2018:88		Innehåll
5.2.4	Tidigare utredningar och rapporter ......................	213
5.2.5	Överväganden ........................................................	216
5.3 Stöd i ordinärt boende ..........................................................		221
5.3.1	Inledning ................................................................	221

	i ordinärt boende ...................................................	221
5.3.3	Boendestöd enligt socialtjänstlagen .....................	223
5.3.4	Socialpedagogiskt stöd i Danmark .......................	224

		i boendet enligt LSS	............................................... 224
	5.3.6	Överväganden ........................................................	226
6	Barn och familjer ....................................................		233
6.1	Inledning................................................................................		233

		om omsorgsgivning ...............................................	234
	6.2.2	Överväganden ........................................................	237
6.3	Avlösarservice i hemmet.......................................................		239
	6.3.1	Bakgrund ................................................................	239
	6.3.2	Avlösarservice i praktiken.....................................	240
	6.3.3	Närliggande stöd till avlösarservice ......................	241
	6.3.4	Synpunkter och erfarenheter ................................	242
	6.3.5	Tidigare utredningar och rapporter ......................	243
	6.3.6	Överväganden ........................................................	244
6.4 Korttidstillsyn för skolungdom över 12 år..........................			245
	6.4.1	Bakgrund ................................................................	245
	6.4.2	Korttidstillsyn i praktiken.....................................	246
	6.4.3	Synpunkter och tidigare utredning.......................	248
	6.4.4	Överväganden ........................................................	248
6.5	Korttidsvistelse .....................................................................		251
	6.5.1	Bakgrund ................................................................	251
	6.5.2	Korttidsvistelse i praktiken...................................	251
	6.5.3	Synpunkter och erfarenheter ................................	254
	6.5.4	Närliggande stöd till korttidsvistelse ...................	254

6.5.5	Tidigare utredningar och rapporter......................	255
6.5.6	Överväganden........................................................	256
6.6 Boende och bostad för barn.................................................		258
6.6.1	Bakgrund................................................................	258

		service för barn eller ungdomar i praktiken.........	260
	6.6.3	Synpunkter på nuvarande boendeinsatser i LSS..	265
	6.6.4	Överväganden........................................................	265
7	Gemenskap .............................................................		269
7.1	Inledning ...............................................................................		269
7.2	Ledsagarservice .....................................................................		269
	7.2.1	Bakgrund................................................................	269
	7.2.2	Ledsagarservice i praktiken...................................	270

		i aktiviteter och gemenskap ..................................	271
	7.2.4	Tidigare utredningar .............................................	272
	7.2.5	Socialstyrelsens kartläggning................................	272
	7.2.6	Synpunkter och erfarenheter................................	273
	7.2.7	Överväganden........................................................	275
7.3	Biträde av kontaktperson .....................................................		277
	7.3.1	Bakgrund................................................................	277
	7.3.2	Biträde av kontaktperson i praktiken ..................	278
	7.3.3	Tidigare utredningar och rapporter......................	279
	7.3.4	Synpunkter och erfarenheter................................	283
	7.3.5	Överväganden........................................................	284
8	Sysselsättning .........................................................		287
8.1	Inledning ...............................................................................		287
8.2	Daglig verksamhet ................................................................		288
	8.2.1	Bakgrund................................................................	288
	8.2.2	Daglig verksamhet i praktiken .............................	289
	8.2.3	Närliggande och kompletterande insatser ...........	292
	8.2.4	Synpunkter och erfarenheter................................	293
	8.2.5	Tidigare utredningar och rapporter......................	295
	8.2.6	Överväganden........................................................	303

SOU 2018:88		Innehåll
8.3 Habiliteringsersättning .........................................................		311
8.3.1	Bakgrund ................................................................	311

		tillämpning av habiliteringsersättning	.................. 313
	8.3.3	Överväganden ........................................................	317
9	Samordning och planering........................................		327
9.1	Inledning................................................................................		327

	kom att bli en insats i LSS.....................................................		328
9.3	Rådgivning och annat personligt stöd i praktiken ..............		329
9.4	Samordning och planering....................................................		331
9.5	Socialstyrelsens uppföljning av råd och stöd.......................		333
9.6	Synpunkter och erfarenheter................................................		334
9.7	LSS-kommittén .....................................................................		336
9.8	Överväganden .......................................................................		337
10	Personligt utformat stöd i det dagliga livet..................		345
10.1	Inledning................................................................................		345
10.2	Vägen till dagens personliga assistans..................................		346
10.3	Personlig assistans i dag........................................................		350
	10.3.1 Insatsen i LSS och ansvaret
		i socialförsäkringsbalken .......................................	350
	10.3.2 Omfattningen av insatsen personlig assistans .....		351
	10.3.3 Bedömning av behov som ger rätt till
		personlig assistans i domstolspraxis .....................	354
	10.3.4	Synpunkter och erfarenheter ................................	355
10.4	Överväganden .......................................................................		361
	10.4.1	Inledning ................................................................	361
	10.4.2 Huvuddrag i personlig assistans ...........................		365
	10.4.3 Stöd genom personlig assistans
		– en ändamålsenlig insats men inte för alla ..........	367

		personer över 16 år................................................	370
	10.4.5	Behovsbedömningen och personlig assistans......	378
	10.4.6	Annan hjälp som förutsätter ingående
		kunskaper om en person med
		funktionsnedsättning ska inte vara en del
		av insatsen personlig assistans ..............................	382
	10.4.7	Hälso- och sjukvårdsåtgärder i form
		av egenvård inom personlig assistans...................	387
	10.4.8	Den enskilde måste kunna välja mellan
		hjälpmedel och personlig assistans.......................	391
	10.4.9	Sammanfattning – vad personlig assistans
		ska omfatta och för vem .......................................	392
	10.4.10	Dubbel assistans i förhållande till hjälpmedel
		eller anpassning av bostaden.................................	392
	10.4.11	Stöd för andra personliga behov...........................	395
	10.4.12	Frågan om begränsningar av antalet användare
		och/eller antalet timmar för personlig assistans ...	402
	10.4.13	Sammanfattning – dubbel assistans, andra
		personliga behov och begränsning av antalet
		användare och/eller antalet timmar......................	409
	10.4.14	Förebyggande pedagogiskt stöd i LSS .................	409
	10.4.15	Personligt stöd till barn i LSS...............................	413
	10.4.16	Personlig assistans och vårdnadshavares ansvar ..	415
11	Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun ............		417
11.1	Inledning ...............................................................................		417
11.2	Nuvarande ansvarsfördelning ..............................................		418
	11.2.1	Bakgrund................................................................	418
	11.2.2	Motiven för dagens ansvarsfördelning.................	419
	11.2.3	Fördelningen av ansvaret ......................................	420

mellan huvudmän ..................................................	429
11.2.6 Sammanfattande analys.........................................	431

SOU 2018:88	Innehåll
11.3 Alternativ för ansvarsfördelning ..........................................	433
11.3.1 Kommunerna som huvudman för personlig
assistans ..................................................................	434
11.3.2 Staten som huvudman för personlig assistans .....	438

		med en gemensam oberoende beslutsfunktion	.... 443
11.4	Överväganden och förslag ....................................................		444
	11.4.1	Ansvarsfördelningen .............................................	444
	11.4.2 Personlig assistans som ett statligt ansvar ...........		451
	11.4.3 Insatser i LSS och hälso- och sjukvård .................		455
12	Privata aktörer och ekonomisk ersättning
	för personlig assistans..............................................		459
12.1	Inledning................................................................................		459
12.2	Bakgrund ...............................................................................		460
12.3	Tidigare utredningar och rapporter .....................................		461
	12.3.1	Assistansutredningen föreslog
		en schablonersättning............................................	462

bland annat att schablonen skulle
differentieras ..........................................................	465

12.3.7 Försäkringskassan visade att
assistansmottagare med privat anordnare
har en snabbare ökning av antalet timmar ...........	466

12.3.8 Översyn av assistansmarknaden – stora
kostnadsskillnader mellan olika anordnare ..........	467

	för personlig assistans ...........................................	468
12.4.2	Assistansmarknadens utveckling .........................	471
12.4.3	Privatiseringen och kostnadsutvecklingen ..........	484
12.4.4 Anordnares möjlighet att avstå från
	att utföra assistans.................................................	486
12.5 Effektiv och träffsäker ersättning av kostnader
för personlig assistans ..........................................................		489
12.5.1 Schablonersättning – nuvarande system ..............		490
12.5.2 Upphandling – ett naturligt alternativ .................		491
12.5.3 Ersättning för faktiska kostnader ........................		492

		som påverkar anordnarnas kostnader...................	493
	12.5.5	Schablonersättningens konstruktion
		och tänkbara differentieringar av ersättningen....	496
	12.5.6	Uppräkning av schablonersättning ......................	511
	12.5.7	Sjuklönekostnader och vikarier............................	512
12.6	Anordnares inflytande vid ansökningar
	om personlig assistans ..........................................................		515
12.7	Överväganden och förslag....................................................		518
	12.7.1 Privata anordnare har påverkat kostnaderna .......		518