Tid för utveckling

DELBETÄNKANDE AV

 

UTREDNINGEN FÖR HÅLLBART

 

ARBETSLIV ÖVER TID

SOU 2018:24

Akvarellen på omslaget har målats av Agneta Frisk. Agneta är utbildad undersköterska och konstnär. Samtidigt som hon känner starkt för vårdarbetet har hon alltid haft en längtan att uttrycka sig konstnärligt. Efter att ha studerat bild och keramik på folkhög- skola återvände Agneta till vårdjobbet under ett antal år. Eget kreativt skapande fick då mindre plats i hennes liv. För ett par år sedan tog hon tag i sin konstnärsdröm. Hon var tjänstledig från sitt arbete en tid, gick en starta eget-kurs och sedan dess har hon ägnat sig åt sin konstnärliga verksamhet.

Tid för utveckling

Delbetänkande av Utredningen för hållbart arbetsliv över tid

Stockholm 2018

SOU 2018:24

SOU och Ds kan köpas från Norstedts Juridiks kundservice. Beställningsadress: Norstedts Juridik, Kundservice, 106 47 Stockholm Ordertelefon: 08-598 191 90

E-post: kundservice@nj.se

Webbadress: www.nj.se/offentligapublikationer

För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Norstedts Juridik AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Svara på remiss – hur och varför

Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02).

En kort handledning för dem som ska svara på remiss.

Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remisser

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet

Illustration: Agneta Frisk

Omslag: Elanders Sverige AB

Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2018

ISBN 978-91-38-24779-2

ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för Arbetsmarknadsdepartementet

Regeringen beslutade den 24 maj 2017 att låta en särskild utredare utreda arbetstagares möjlighet till utveckling och omställning under arbetslivet, samtidigt som andra får möjlighet till arbetslivserfarenhet, genom ett alterneringsår. Utredaren skulle också utreda arbetstids- banker, arbetstid som faktor för attraktiv arbetsmiljö, arbetstagares skydd mot förändrade anställningsförhållanden i samband med om- reglering av sysselsättningsgraden vid arbetsbrist, skydd i anställ- ningen för intermittent anställda samt om arbetstagare bör få rätt till en sysselsättningsgrad som motsvarar den faktiska arbetstiden under vissa förutsättningar. Utredaren skulle även utreda deltid som möj- lighet och kartlägga kostnader för stressrelaterad sjukfrånvaro.

Uppdraget om ett alterneringsår, arbetstidsbanker, attraktiva arbetsmiljöer, kartläggning av kostnader för stressrelaterad sjuk- frånvaro samt deltid som möjlighet skulle redovisas senast den 30 mars 2018. Senast den 31 januari 2019 ska utredaren redovisa återstående delar av uppdraget.

Den 1 juni 2017 förordnades Anders Wallner som särskild utre- dare.

Som sakkunniga i utredningen har sedan den 4 september 2017 tjänstgjort departementssekreterare Karin Sandkull och departe- mentssekreterare Susanna von Sydow. Som experter i utredningen har sedan den 4 september 2017 tjänstgjort departementssekrete- rare Fanny Ericsson Hållén, chefsjurist Per Ewaldsson, kansliråd Lenita Freidenvall, kansliråd Elisabeth Kristensson, medicine dok- tor Ulrich Stoetzer och ämnesråd Leif Westerlind.

Till utredningen har även en referensgrupp funnits kopplad. Referensgruppen har utgjorts av representanter från Arbetsgivar- alliansen och KFO, Arbetsgivarverket, Företagarna, Ledarna, LO,

Saco, Svenskt Näringsliv, Sveriges kommuner och landsting samt TCO.

Den 1 juli 2017 anställdes departementssekreterare Anna Fransson som sekreterare i utredningen. Den 4 september 2017 anställdes jurist Sofie Malmkvist som sekreterare i utredningen. Under perioden 22 september till 21 november 2017 var Kerstin Blomkvist anställd som sekreterare i utredningen.

Utredningen har antagit namnet Utredningen för hållbart ar- betsliv över tid.

Utredningen får härmed överlämna delbetänkandet Tid för ut- veckling (SOU 2018:24).

Stockholm i mars 2018

Anders Wallner

/Anna Fransson

Sofie Malmkvist

Innehåll

Förkortningar.....................................................................

17

Sammanfattning ................................................................

19

1

Författningsförslag.....................................................

25

1.1Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1293) om rätt

till ledighet för att bedriva näringsverksamhet......................

25

1.2Förslag till lag om ändring i lag (1982:80)

om anställningsskydd .............................................................

28

1.3Förslag till förordning (2018:000) om

utvecklingsledighet .................................................................

30

1.4Förslag till förordning om ändring i förordning (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten...........................................................................

35

1.5Förslag till förordning om ändring i förordning (2017:819) om ersättning till deltagare

i arbetsmarknadspolitiska insatser .........................................

36

1.6Förslag till förordning om ändring i förordning

 

(2000:1418) om tillämpningen av vissa

 

 

skyddsbestämmelser för sjukpenninggrundande

 

 

inkomst

....................................................................................

40

2

Utredningens ..................................................arbete

43

2.1

Uppdraget................................................................................

43

2.2

Utredningens .............................arbete med delbetänkandet

43

 

2.2.1 ..............................

Expertgrupp och referensgrupp

44

5

Innehåll

SOU 2018:24

 

2.2.2

Andra utredningar...................................................

44

 

2.2.3

Rapporter och andra underlag ................................

44

 

2.2.4

Studiebesök i Finland..............................................

45

2.3

Avgränsningar och definitioner .............................................

46

 

2.3.1

Avgränsningar av uppdraget...................................

46

 

2.3.2

Definitioner av relevanta begrepp ..........................

47

2.4

Delbetänkandets disposition .................................................

52

3

Stort behov av uppdatering och omställning i tid...........

53

3.1

Inledning .................................................................................

53

3.2

Arbetsmarknad och välfärd – utmaningar.............................

54

 

3.2.1

Demografin och välfärden ......................................

55

 

3.2.2

Globalisering och teknikutveckling .......................

57

3.2.3En tudelad arbetsmarknad och problem

 

med matchning........................................................

62

3.2.4

Arbetskraftsbrist .....................................................

67

3.3 Arbetslivet...............................................................................

70

3.3.1Sysselsättning och arbetade timmar i Sverige

 

 

och i andra länder ....................................................

71

 

3.3.2

Livsarbetstid och pensionsålder .............................

73

 

3.3.3

Balansen mellan arbete och fritid ...........................

79

 

3.3.4

Förväntningar om behov av omställning ...............

83

3.4

Sammanfattande iakttagelser .................................................

85

4

Omställning och kompetensutveckling i dag..................

87

4.1

Inledning .................................................................................

87

4.2

Arbetsgivarens ansvar för kompetensutveckling..................

87

4.2.1Finansförbundets rapport

 

om kompetensutveckling .......................................

89

4.3 Omställningsorganisationerna...............................................

89

4.3.1

Privat sektor ............................................................

91

4.3.2

Statlig sektor............................................................

93

4.3.3

Landsting och kommunal sektor ...........................

94

6

SOU 2018:24

 

Innehåll

4.4 Stöd till arbetslösa...................................................................

97

4.4.1

Arbetsmarknadspolitiska program .........................

97

4.5Utbildning för personer som är etablerade på

arbetsmarknaden ...................................................................

100

4.5.1

Studiestöd ..............................................................

101

4.5.2Satsningar på ökad rekrytering till

 

vuxenutbildning, högre utbildning m.m. .............

110

4.5.3

Vuxenutbildningens effekter ................................

111

4.6 Exempel på förslag för livslångt lärande ..............................

115

4.6.1Översyn av lag (2013:948) om stöd

vid korttidsarbete ..................................................

115

4.6.2Regeringens analysgrupp Arbetet i framtidens

 

förslag om kompetensförsäkring..........................

116

4.6.3

Sacos förslag om vägar till ny kunskap.................

116

4.6.4Akademikerförbundet SSR:s förslag om

valideringsår ...........................................................

117

4.7Exempel på tidigare modeller för stöd till omställning

i tid .........................................................................................

 

118

4.7.1

Kompetenskonton.................................................

118

4.7.2

Utbildningsvikariat i två omgångar ......................

120

4.8Sammanfattande iakttagelser: det behövs något

 

för dem som har jobb ...........................................................

123

5

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton....................

127

5.1

Inledning................................................................................

127

5.2

Arbetstid, arbetsmiljö och hälsa...........................................

128

 

5.2.1

Två modeller för att förstå kopplingen mellan

 

 

 

arbetsmiljö och hälsa .............................................

128

 

5.2.2

Friskfaktorer i arbetslivet......................................

131

 

5.2.3

Vad är en attraktiv arbetsmiljö?............................

133

 

5.2.4

Arbetstidens betydelse för hälsa...........................

134

 

5.2.5

Skiftarbete kopplat till ohälsa ...............................

136

 

5.2.6

Flexibla arbetstider ................................................

136

5.2.7Arbetstiden och dess förläggnings betydelse

 

för jämställdhet mellan kvinnor och män ............

137

5.2.8

Regelverket om arbetstidens förläggning.............

138

7

Innehåll

SOU 2018:24

5.3 Arbetstidsmodeller...............................................................

141

5.3.1

Exempel på olika former av arbetstidsmodeller....

142

5.3.2Vad vet vi om resultaten av olika

 

arbetstidsmodeller? ...............................................

145

5.3.3

Slutsatser och förslag ............................................

150

5.4 Kartläggning av arbetstidskonton i kollektivavtal ..............

152

5.4.1Förekomsten av intjänad

 

arbetstidsförkortning............................................

154

5.4.2

Förekomsten av arbetstidskonton .......................

155

5.4.3Hur påverkar arbetstidskonton den faktiskt

 

 

arbetade tiden? ......................................................

158

 

5.4.4

Finns det utöver arbetsmarknadens parters

 

 

 

överenskommelser behov av reglering av

 

 

 

arbetstidskonton? .................................................

162

6

Kostnader för stressrelaterad sjukfrånvaro ..................

165

6.1

Inledning ...............................................................................

165

6.2Nedsatt arbetsförmåga på grund av ohälsa kopplad

till stress

................................................................................

166

6.2.1

Hur definieras stress? ...........................................

166

6.2.2

Hur definieras ”utbrändhet”?...............................

168

6.3 Vilka diagnoser hänger samman med stress? ......................

170

6.3.1

Utmattningssyndrom efter långvarig stress ........

170

6.3.2Avgränsning av de diagnoser som bör ingå

i en analys av stressrelaterad sjukfrånvaro ...........

172

6.3.3Hur sätts diagnoserna gällande stressrelaterad

 

ohälsa?....................................................................

174

6.4 Riskfaktorer för utmattningssyndrom................................

175

6.4.1

Individnivå .............................................................

175

6.4.2

Kön och arbete ......................................................

176

6.4.3

Kön och lön ...........................................................

177

6.4.4

Socioekonomi........................................................

181

6.4.5

Geografisk variation..............................................

182

6.4.6

Arbetsfaktorer.......................................................

183

8

SOU 2018:24 Innehåll

6.5

Prevention .............................................................................

188

6.6

Rehabilitering för återgång i arbete .....................................

188

 

6.6.1

Arbetsplatsens och chefens roll............................

189

6.6.2Hur ser rehabilitering tillbaka till arbetet ut

i praktiken? ............................................................

191

6.7 Kostnader för stressrelaterad sjukfrånvaro .........................

194

6.7.1Var uppstår kostnaderna vid stressrelaterad

sjukfrånvaro?..........................................................

194

6.7.2Hur beräknas kostnaderna för stressrelaterad

sjukfrånvaro?..........................................................

198

6.7.3Tidigare studier av kostnader för

stressrelaterad sjukfrånvaro ..................................

199

6.7.4En uppskattning av kostnaderna för diagnoser

 

kopplade till stressrelaterad sjukfrånvaro ............

204

6.8 Slutsatser................................................................................

218

6.8.1

Slutsatser från ett forskarperspektiv ....................

219

6.8.2Utredningens summerande kommentarer

 

 

och förslag..............................................................

223

7

Dagens möjligheter att påverka sin arbetstid ..............

225

7.1

Inledning................................................................................

225

7.2

Möjligheter att gå ner i arbetstid i dag.................................

226

 

7.2.1

Ledighetslagstiftningen .........................................

226

7.2.2Kollektivavtalade möjligheter till partiell

 

ledighet...................................................................

239

7.3 Tidigare utredningar .............................................................

242

7.3.1

Knas (SOU 2003:54).............................................

243

7.3.2Utredningen avseende rätt till tjänstledighet

för att gå ned i arbetstid (SOU 2005:106) ...........

245

7.3.3Reformerade stöd till barn och vuxna med

 

funktionsnedsättning (Ds 2015:58) .....................

246

7.3.4

Sammanfattande iakttagelser ................................

247

9

Innehåll

SOU 2018:24

8

Är befintliga möjligheter att frivilligt gå ner

 

 

i arbetstid tillräckliga?..............................................

249

8.1

Inledning ...............................................................................

249

8.2

Hur många skulle vilja arbeta mindre?................................

250

 

8.2.1

Heltidsarbetande som skulle vilja gå ner i

 

 

 

arbetstid med motsvarande sänkning av lönen....

252

8.3

Undersökningen om din arbetstid ......................................

259

 

8.3.1

Önskad arbetstid...................................................

260

 

8.3.2

Skäl till att vilja arbeta mindre ..............................

262

 

8.3.3

Har de frågat arbetsgivaren?.................................

266

 

8.3.4

Varför har man inte frågat arbetsgivaren? ...........

268

8.3.5Fick de som fått nej på frågan om minskad

 

arbetstid någon motivering?.................................

273

8.4 Frivillig och ofrivillig deltid .................................................

273

8.4.1

Innebär deltid minskad arbetsbelastning? ...........

275

8.5Analys – Är befintliga möjligheter att frivilligt gå ner

i arbetstid tillräckliga? ..........................................................

275

8.5.1

Arbetsmarknadens parter .....................................

276

8.5.2

Heltid som utgångspunkt

 

 

– jämställdhetsperspektivet ..................................

276

8.5.3Kollektivavtalade regleringar

 

– fördelar och nackdelar........................................

277

8.5.4

Intresseavvägning ..................................................

278

8.6 Ingen generell rätt till partiell ledighet................................

279

8.7Behov av utökad rätt till partiell ledighet på några

områden.................................................................................

279

8.7.1Rätt till deltidsarbete för föräldrar med barn

med funktionsnedsättning som har fyllt åtta år.... 280

8.7.2Utökad rätt till partiell ledighet för att bedriva

näringsverksamhet ................................................

282

8.8Information om och en rätt för arbetstagaren att få sin

begäran om partiell ledighet prövad ....................................

286

10

SOU 2018:24 Innehåll

9

Erfarenheter av friåren .............................................

293

9.1

Inledning................................................................................

293

9.2

Trelleborgsförsöket 1996–1998 ...........................................

294

 

9.2.1

Modellen ................................................................

295

 

9.2.2

Omfattning ............................................................

295

9.3

Utvärdering av Trelleborgsförsöket ....................................

296

 

9.3.1

Delrapport i december 1997 .................................

296

 

9.3.2

Huvudrapport 1998 ...............................................

296

 

9.3.3

Statskontorets slutsatser .......................................

296

9.4

Friårsförsök februari 2002 till december 2004 ....................

298

 

9.4.1

Modellen ................................................................

298

 

9.4.2

Omfattning ............................................................

299

9.5

Utvärderingar av friårsförsöket 2002–2004.........................

300

 

9.5.1

IFAU:s utvärdering ...............................................

300

 

9.5.2

Arbetslivsinstitutets utvärdering ..........................

307

9.6

Friår i riket januari 2005 till december 2006........................

310

 

9.6.1

Modellen ................................................................

310

 

9.6.2

Omfattning ............................................................

310

 

9.6.3

Avskaffandet av friåret ..........................................

312

 

9.6.4

Ingen utvärdering av friår i riket...........................

312

9.7

Kostnader och utgifter för friåret ........................................

313

 

9.7.1

Utgifter och kostnader på statsbudgeten.............

313

9.7.2Finansiering av arbetslöshetsersättning

 

och aktivitetsstöd ..................................................

315

9.7.3

Kostnader för arbetsgivaren..................................

317

9.7.4

Kostnader för den friårslediga ..............................

317

9.8 Sammanfattande diskussion .................................................

318

9.8.1

Jämställdhetsperspektivet .....................................

319

9.8.2

Arbetsmiljöperspektivet........................................

320

9.8.3

Individnivå kontra systemnivå..............................

320

9.8.4

Det saknas fortfarande viss kunskap ....................

321

11

Innehåll

SOU 2018:24

10

Alterneringsledighet i Finland ...................................

323

10.1

Inledning ...............................................................................

323

10.2

Bakgrund ...............................................................................

324

 

10.2.1

Den finska trepartsmodellen ................................

324

 

10.2.2

Hur uppkom alterneringsledigheten?..................

325

 

10.2.3

Försök som förlängdes .........................................

326

 

10.2.4 Villkoren har förändrats efter hand .....................

327

10.3

Det nuvarande regelverket ...................................................

331

 

10.3.1

Villkor för ersättning ............................................

331

 

10.3.2

Ersättningens nivå .................................................

333

 

10.3.3

Alterneringsperioden ............................................

333

 

10.3.4

Alterneringsvikarien .............................................

334

10.4

Förvaltningen av alterneringsledigheten .............................

334

 

10.4.1

Tudelad finansiering..............................................

335

 

10.4.2

Deltagare och kostnader .......................................

336

10.4.3En uppskattning av de totala utgifterna

för systemet ...........................................................

341

10.5 Erfarenheter av alterneringsledighetsmodellen i Finland .. 341

10.5.1Arbetsgivare med erfarenhet av

 

alterneringsledighet positiva i enkätstudier.........

343

10.5.2 Goda resultat för vikarierna..................................

344

10.5.3

Alterneringslediga mycket nöjda .........................

346

10.5.4

Arbetsmarknadseffekter .......................................

347

10.5.5 Stor del kvinnor i offentlig sektor........................

349

10.5.6

Sjukfrånvaro och alterneringsledighet .................

350

10.5.7

Beräkning av nettokostnaderna............................

352

10.6 Sammanfattande iakttagelser ...............................................

353

10.6.1

Regelförändringar försvårar tolkning ..................

354

10.6.2Försöksverksamhet och successiv utveckling

 

av regelverket.........................................................

354

10.6.3

Jämförelse med friåret...........................................

355

10.6.4

Politiska skillnader mellan finsk

 

 

alterneringsledighet och svenskt friår ..................

356

12

SOU 2018:24 Innehåll

11

Erfarenheter av ledighetsmodeller i Europa ................

359

11.1

Inledning................................................................................

359

11.2

Belgien – karriär-paus med flamländsk twist ......................

360

11.3

Nederländerna – karriärpaus och individuella konton .......

362

11.4

Österrike – ledighet för studier och pension ......................

364

11.5

Danmark – orlovsreform och partsmodeller

 

 

för kompetensutveckling......................................................

365

11.6

Jobbrotation i Europa...........................................................

367

11.7

Tyskland – från arbetslöshetsförsäkring till

 

 

arbetsförsäkring?...................................................................

368

11.8

Sammanfattande iakttagelser................................................

369

12

Utvecklingsledighet .................................................

373

12.1

Inledning................................................................................

373

 

12.1.1 Vårt förslag i korthet.............................................

373

 

12.1.2

Skäl till förslaget ....................................................

374

 

12.1.3

Målgruppen ............................................................

374

12.1.4Utredningens hänsynstaganden och

 

 

övergripande vägval kring modellen .....................

378

12.2

Kvalificeringsvillkor ..............................................................

379

 

12.2.1

Etablerad sysselsatt................................................

379

 

12.2.2 Företagare bör inte inkluderas i modellen ...........

386

 

12.2.3

Marginal till pension..............................................

388

 

12.2.4

Återkvalificering ....................................................

389

12.3

Utvecklingsledigheten ska bygga på en frivillig

 

 

överenskommelse..................................................................

391

12.3.1Ska överenskommelsen kunna innehålla krav

 

på innehållet i utvecklingsledigheten?..................

393

12.3.2

Ska arbetstagarorganisationen vid

 

 

arbetsplatsen informeras? .....................................

395

12.3.3

Avbrott och återgång till arbetet i förtid .............

396

12.3.4Anställningsskydd och skydd för

anställningsförmåner .............................................

398

13

Innehåll

SOU 2018:24

12.4

Vikarien en del av modellen .................................................

399

12.5

Beslutsfattande myndighet ..................................................

402

12.6

Vägen från idé till utvecklingsledighet ................................

406

12.7

Innehållet under utvecklingsledigheten ..............................

408

 

12.7.1

Aktiv utvecklingsledighet .....................................

409

 

12.7.2 Ett innehåll som följer arbetsmarknadens

 

 

 

behov ......................................................................

410

 

12.7.3

Utvecklingsplan .....................................................

422

12.8

Längd på utvecklingsledigheten...........................................

424

12.9

Utvecklingsledighetens omfattning ....................................

427

12.10

Ersättning till den utvecklingslediga ...................................

429

12.11

Kontroll och återkrav ...........................................................

438

12.12

Uppföljning av utvecklingsledigheten.................................

444

12.13

Tillsyn

....................................................................................

445

12.14

Införande ..............................och utvärdering av modellen

446

13

Konsekvenser ........................av utredningens förslag

449

13.1

Förslag .............att öka kunskapen om arbetstidsmodeller

450

13.2

Förslag att öka kunskapen om stressrelaterad

 

 

sjukfrånvaro ..........................................................................

451

13.3 Förslag om ökade möjligheter till partiell tjänstledighet ... 453

13.3.1Förslag till ändring i lagen (1997:1293) om rätt till ledighet för att bedriva

näringsverksamhet ................................................

453

13.3.2Förslag om information om och en rätt för arbetstagaren att få sin begäran om partiell

ledighet prövad ......................................................

462

13.4 Förslag om utvecklingsledighet ...........................................

466

14

SOU 2018:24

Innehåll

14

Författningskommentar ............................................

495

14.1

Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:1293) om

 

 

rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet.............

495

14.2

Förslaget till lag om ändring i lag (1982:80) om

 

 

anställningsskydd ..................................................................

497

Referenser ......................................................................

499

Bilagor

 

Bilaga 1 Kommittédirektiv 2017:56................................................

527

Bilaga 2 Undersökning om din arbetstid .......................................

549

15

Förkortningar

AKU

Arbetskraftsundersökningarna

ALI

Arbetslivsinstitutet

AMU

Arbetsmiljöundersökningen

BNP

Bruttonationalprodukt

CSN

Centrala studiestödsnämnden

Ds

Departementsserien

EU

Europeiska unionen

FML

Lag (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på

 

arbetsplatsen

IAF

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen

IFAU

Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering

ILO

Internationella arbetsorganisationen

ISF

Inspektionen för socialförsäkringen

LAS

Lag (1982:80) om anställningsskydd

LO

Landsorganisationen i Sverige

LOA

Lag (1994:260) om offentlig anställning

 

17

Förkortningar

SOU 2018:24

MBL

Lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

OECD

Organisationen för ekonomiskt samarbete och

 

utveckling

PTK

Förhandlings- och samverkansrådet PTK

SA

Aktivitets- och sjukersättning

Saco

Sveriges akademikers centralorganisation

SBU

Statens beredning för medicinsk utvärdering

SCB

Statistiska centralbyrån

SGI

Sjukpenninggrundande inkomst

SKL

Sveriges Kommuner och Landsting

SOU

Statens offentliga utredningar

TCO

Tjänstemännens centralorganisation

18

Sammanfattning

Utredningen för hållbart arbetsliv över tid (A 2017:02) lämnar i detta delbetänkande överväganden och förslag på frågor om arbetstidsban- ker (arbetstidskonton), arbetstidens förläggning som faktor för attraktiv arbetsmiljö, kostnader för stressrelaterad sjukfrånvaro och deltid som möjlighet. Utredningen lämnar också förslag om arbets- tagares möjlighet till utveckling och omställning under arbetslivet, samtidigt som andra får möjlighet till arbetslivserfarenhet. Utred- ningen föreslår att en modell för utvecklingsledighet införs.

Omställning och uppdaterad kompetens för ett hållbart arbetsliv

Det kommer att finnas ett omfattande behov av strukturomvandling på arbetsmarknaden framöver. Samtidigt behöver människors arbets- liv förlängas i takt med att vi blir allt äldre. Den övergripande ut- maningen för samhället är att klara kompetensförsörjningen på en arbetsmarknad med en hög förändringstakt. Vi menar att invester- ingar i ett mer hållbart arbetsliv är helt nödvändiga. Ett sätt att under- lätta kompetensförsörjningen är att skapa bättre förutsättningar för personer att klara anpassningen till nya krav senare i livet eller att ställa om och hitta en ny inriktning.

Arbetsmarknadens parter tar i dag ett stort och viktigt ansvar vid omställning, framför allt vid arbetsbristsituationer då arbetstagaren har blivit uppsagd. Det finns också flera goda exempel på att omställ- ningsavtal som ger förebyggande stöd till kompetensutveckling och omställning håller på att växa fram. När det gäller behov av komplet- terande grundutbildning och utbildning för den som vill eller måste byta bana i arbetslivet utan att det föreligger en arbetsbristsituation finns inte samma tydliga partsansvar. I dag saknas det offentliga i stor utsträckning som aktör.

19

Sammanfattning

SOU 2018:24

Hållbarhetsfrågor, oavsett om det handlar om miljön eller om arbetslivet, har det gemensamt att det krävs en långsiktighet i per- spektiven och ett mod att prioritera det som behövs på sikt framför det som är kortsiktigt enklast.

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

Kunskapen om hur arbetstidens förläggning hänger samman med attraktiva arbetsplatser är fortfarande relativt begränsad. När det gäller hur arbetstidens förläggning påverkar hälsan går det att dra några slutsatser. Skiftarbete och kort om tid för återhämtning mellan arbetspassen har negativa effekter. När det gäller arbetstagarens infly- tande över arbetstiden finns det både positiva och negativa effekter. Att uppleva inflytande över sin arbetstid är en viktig friskfaktor, sam- tidigt som det kan leda till kortare viloperioder och mindre tid för återhämtning.

Utredningens genomgång av olika arbetstidsmodeller visar att er- farenheterna har varit blandande. Mot bakgrund av att kunskapen inom området är begränsad och att kunskapssammanställningar sak- nas föreslår vi att Myndigheten för arbetsmiljökunskap ska samman- ställa den kunskap som i dag finns om arbetstidsmodeller.

Utredningen kartläggning av arbetstidskonton visar att 62 av de 181 kollektivavtal som har ingått i kartläggningen innehåller någon typ av intjänad arbetstidsförkortning eller arbetstidskonto. Uppskatt- ningsvis omfattar dessa 62 avtal 900 000 arbetstagare. Behållningen på arbetstidskonton tas ut som ledig tid, avsättning till pension eller som kontant ersättning. Det har inte varit möjligt att göra någon hel- täckande kartläggning av hur arbetstidskonton används. Den infor- mation vi har kunnat ta del av tyder på att det är vanligt att arbets- tagaren väljer ledig tid, vilket gör att arbetstidskonton påverkar den faktiskt arbetade tiden.

Mot bakgrund av hur den svenska arbetsmarknadsmodellen är uppbyggd är det utredningens bedömning att det inte är lämpligt för staten att lagstifta kring arbetstidskonton. Det är upp till arbetsmark- nadens parter att göra de bedömningar och avvägningar som behövs om de anser att arbetstidskonton bör nå fler arbetstagare.

20

SOU 2018:24

Sammanfattning

Kostnader för stressrelaterad sjukfrånvaro

Det finns inte något stöd i forskningen för att kortare arbetstid eller ledighet från arbetet kan minska problemen med stressrelaterad ohälsa, även om det på individnivå och för den enskilda naturligtvis kan finnas ett sådant samband. Bristande jämställdhet mellan kvinnor och män på såväl arbetsmarknaden som i samhället i stort gör att det kan finnas en risk att kortare arbetstid eller en modell om utveck- lingsledighet ytterligare försämrar jämställdheten.

Att öka kunskapen om den stressrelaterade psykiska ohälsan ser vi som angeläget. Inte minst är det otillfredsställande att kunskapen om vad som fungerar när det gäller återgång i arbete för den som har drabbats av utmattning är så låg.

Uppdraget att utifrån befintlig statistik och forskning kartlägga och analysera kostnaderna för stressrelaterad sjukfrånvaro har visat sig vara en utmaning och de kostnadsuppskattningar vi redovisar ska ses som grova skattningar och överslagsräkningar. En fördjupad ana- lys skulle kunna ge en betydligt bättre och mer korrekt bild av kost- naderna för stressrelaterad sjukfrånvaro. Vi föreslår därför att reger- ingen ger ett uppdrag till Inspektionen för socialförsäkringen i syfte att öka kunskapen om kostnaderna för stressrelaterad sjukfrånvaro.

Möjligheter att gå ner i arbetstid

Utöver att arbetstagare och arbetsgivare kan komma överens om arbetstagarens arbetstid ger ledighetslagarna i dag flera olika möjlig- heter för arbetstagaren att påverka sin arbetstid. För specifika ända- mål ges en rätt att vara helt eller partiellt ledig från sin anställning. Det finns också kollektivavtalade bestämmelser om kortare ledig- heter. Den kollektivavtalade möjligheten att gå ner i arbetstid i slutet av sitt arbetsliv, så kallad partiell särskild avtalspension, deltids- pension eller flexpension, omfattar enligt vår kartläggning cirka 2 350 000 arbetstagare.

Uppskattningsvis 380 000 sysselsatta som i dag arbetar heltid skul- le vilja gå ner i arbetstid. Statistiska centralbyrån har på utredningens uppdrag genomfört en enkätundersökning. Den visar att den främsta anledningen till att vilja arbeta mindre är en önskan att ha mer fritid, men även vård av barn och att arbetet är för ansträngande är vanliga

21

Sammanfattning

SOU 2018:24

orsaker. Skälen att vilja gå ner i arbetstid skiljer sig åt beroende på ålder och familjesituation, bransch, facklig tillhörighet och inkomst.

Omkring en av fyra av de heltidsarbetande som vill minska sin arbetstid har frågat sin arbetsgivare om möjligheten att gå ner i arbetstid, medan tre av fyra inte har det. Cirka en tredjedel av dem som inte har frågat svarar att skälet till det är att arbetsbelastningen inte skulle förändras. Nästan fyra av tio anger som skäl att antingen karriärmöjligheter, framtida lön eller pensionen skulle riskera att på- verkas negativt. En av fyra har ett annat skäl till att de inte har frågat. Av de som har frågat sin arbetsgivare om att gå ner i tid har hälften fått ja och hälften fått antingen nej eller inte något svar. Av de som har frågat sin arbetsgivare men fått nej har en av tre inte fått någon motivering.

Utredningen har valt att se frågan om möjligheterna att frivilligt gå ner i arbetstid som en fråga om möjligheten att vara partiellt ledig från sin ordinarie sysselsättningsgrad. De befintliga ledighetslagarna utgår alla från att det ska finnas ett specifikt syfte med ledigheten. Utredningens bedömning är att denna princip inte bör frångås. För att en reglering i lag ska vara motiverad krävs det att samhällsintresset av att arbetstagaren ska få vara ledig väger tyngre än arbetsgivarens arbetsledningsrätt och att syftet med ledigheten är så viktig att rättig- heten bör nå alla arbetstagare.

Med utgångspunkt i denna intresseavvägning föreslår utredningen att rätten att vara ledig på heltid för att bedriva näringsverksamhet utökas med en rätt till förkortning av normal arbetstid med upp till hälften. Utredningen stödjer också förslaget i Ds 2015:58 Reforme- rade stöd till barn och vuxna med funktionsnedsättning vad gäller utökad rätt till förkortning av arbetstiden för vissa föräldrar.

Utredningen föreslår även att en bestämmelse om att arbetsgiva- ren ska informera arbetstagaren om möjligheten att begära partiell ledighet införs, samt att arbetstagaren vid avslag på en sådan begäran ska ha rätt att få ett skriftligt motiverat svar. Syftet med förslaget är att främja en tydligare och öppnare dialog mellan arbetsgivare och arbetstagare och genom dialogen öka arbetstagarens inflytande över sin arbetstid. Det är utredningens bedömning att vårt förslag kan komma att bidra till att bryta normen att det är kvinnor som i första hand förväntas gå ner i arbetstid.

22

SOU 2018:24

Sammanfattning

Erfarenheter av friåren och andra ledighetsmodeller

Erfarenheterna av olika ledighetsmodeller som har prövats visar sam- stämmigt att ledigheten har varit mycket uppskattad av de individer som varit lediga, samtidigt som arbetsmarknadspositionen stärkts för de vikarier som har ersatt de lediga. Däremot visar utvärderingar att de lediga tycks ha fått något lägre inkomster. Det finns heller inte någon evidens för att arbetslivet har förlängts eller att hälsan förbätt- rats för dem som varit lediga. På samhällsnivå är effekterna sannolikt små eller svagt negativa.

Vår kartläggning visar att olika former av ledighetsmodeller har prövats i flera europeiska länder.

Utredningens modell för utvecklingsledighet

Utredningen anser att en möjlighet till utvecklingsledighet för arbets- tagare bör införas i Sverige. Syftet är att bidra till sysselsattas behov av att uppdatera sin kompetens eller att utveckla ny kompetens för att ställa om i tid.

Den som är etablerad sysselsatt ska efter överenskommelse med sin arbetsgivare ha möjlighet att ansöka och bli anvisad till utveck- lingsledighet. Anvisningen kan beviljas om den sysselsatta uppfyller kvalificeringsvillkoren för utvecklingsledigheten och om ledigheten används till att stärka individen på arbetsmarknaden.

Ledigheten ska kunna ägnas åt utbildning, validering, arbetsprak- tik, prova annat arbete eller uppdrag eller åt att starta näringsverksam- het.

En förutsättning är att arbetsgivaren anställer en vikarie motsva- rande den utvecklingsledigas sysselsättningsgrad.

Ledighetens längd kan vara mellan tre och tolv månader och ska tas ut på heltid från den aktuella anställningen.

Ersättning till den utvecklingslediga utges i form av aktivitetsstöd och är inkomstrelaterad för den som uppfyller kraven för inkomst- relaterad arbetslöshetsersättning. Vi föreslår att ersättningens nivå under hela utvecklingsledigheten ska vara 100 procent av den ersätt- ning som skulle ha utgått vid arbetslöshet.

Utvecklingsledigheten är en möjlighet för sysselsatta att under ordnade former våga ta steget att prova en ny väg i arbetslivet. Försla- get leder till att fler kommer att utveckla sin kompetens och ställa om

23

Sammanfattning

SOU 2018:24

mitt i arbetslivet. På samhällsnivå handlar förslaget om att höja arbets- kraftens kompetensnivå och omställningsförmåga och om att för- bättra arbetsmarknadens funktionssätt. Även vikarierna kommer med stor sannolikhet stärka sin ställning på arbetsmarknaden.

Vi bedömer att jämställdheten mellan kvinnor och män kommer att öka med förslaget. Vi tror att fler kvinnor än män kommer att vara både lediga och vikarier och att fler kvinnor därmed får ta del av de positiva effekterna. En annan jämställdhetseffekt vi särskilt vill lyfta är att könssegregeringen på arbetsmarknaden kan minska om fler får chansen att ställa om till ett nytt yrke senare i livet.

24

1 Författningsförslag

1.1Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1293) om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:1293) om rätt till ledig- het för att bedriva näringsverksamhet

dels att 2 och 3 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 3 a §.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1

Ett avtal som innebär att arbetstagarens rättigheter enligt denna lag inskränks är ogiltigt i den delen.

Genom ett kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en sådan central arbetstagarorganisation som avses i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet får det dock göras avvikelser från lagen i fråga om

1.anmälan om ledighet (5 §),

2.tiden för arbetstagarens underrättelse om återgång till arbete (7 § andra stycket), och

3.den tid arbetsgivaren har rätt att skjuta upp arbetstagarens återgång till arbete (7 § tredje stycket).

Genom ett kollektivavtal som

Genom ett kollektivavtal som

kommit till på det sätt som anges

kommit till på det sätt som anges

i andra stycket får även den när-

i andra stycket får även den när-

mare tillämpningen av bestäm-

mare tillämpningen av bestäm-

melserna i 9 § om skyddet för

melserna i 3 a § om ledighetens

 

 

1 Senaste lydelse 1997:1293.

 

 

25

Författningsförslag SOU 2018:24

anställningsvillkoren bestämmas. förläggning och 9 § om skyddet för anställningsvillkoren bestäm- mas.

En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal enligt andra eller tredje stycket, får tillämpa avtalet även på en arbetstagare som inte är medlem av den avtalsslutande organisationen men sysselsätts i arbete som avses med avtalet och inte omfattas av något annat till-

lämpligt kollektivavtal.

 

 

 

 

 

3 §2

 

 

 

 

En arbetstagare har rätt till hel

En arbetstagare har rätt till hel

ledighet från sitt arbete under

ledighet från sitt arbete eller

högst sex månader för att själv

förkortning

av

normal

arbetstid

eller genom juridisk person be-

med upp till hälften under högst

driva näringsverksamhet. Arbets-

sex månader för att själv eller

tagarens verksamhet får dock inte

genom juridisk

person

bedriva

konkurrera med arbetsgivarens

näringsverksamhet.

Arbetstaga-

verksamhet. Ledigheten får inte

rens verksamhet får dock inte

heller innebära väsentlig olägenhet

konkurrera

med

arbetsgivarens

för arbetsgivarens verksamhet.

verksamhet. Ledigheten

får inte

 

heller innebära väsentlig olägenhet

 

för arbetsgivarens verksamhet.

En arbetstagare har rätt till ledighet endast under en period hos en och samma arbetsgivare.

3 a §

Arbetstagaren ska samråda med arbetsgivaren om ledighetens för- läggning och om andra frågor som rör ledigheten.

Kan överenskommelse inte träf- fas om hur ledigheten ska tas ut vid förkortad arbetstid ska ledigheten spridas jämnt över arbetsveckans samtliga dagar och förläggas vid arbetsdagens början eller slut.

2 Senaste lydelse 1997:1293.

26

SOU 2018:24

Författningsförslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.

27

Författningsförslag

SOU 2018:24

1.2Förslag till lag om ändring i lag (1982:80) om anställningsskydd

Härigenom föreskrivs i fråga om lag (1982:80) om anställnings- skydd

dels att 2 ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 6 h §.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §3

Om det i en annan lag eller i en förordning som har meddelats med stöd av en lag finns särskilda föreskrifter som avviker från denna lag, ska dessa föreskrifter gälla.

Ett avtal är ogiltigt i den mån det upphäver eller inskränker arbetstagarnas rättigheter enligt denna lag.

Genom ett kollektivavtal får det göras avvikelser från 5–6, 22 och 25–27 §§. Om avtalet inte har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation, krävs dock att det mellan parterna i andra frågor gäller ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en sådan organisation eller att ett sådant kollektivavtal tillfälligt inte gäl- ler. Under samma förutsättning är det också tillåtet att genom ett kollektivavtal bestämma den närmare beräkningen av förmåner som

avses i 12 §.

 

Genom ett kollektivavtal som

Genom ett kollektivavtal som

har slutits eller godkänts av en

har slutits eller godkänts av en

central arbetstagarorganisation får

central arbetstagarorganisation får

det även göras avvikelser från 11,

det även göras avvikelser från 6 h

15, 21, 28, 32, 33, 40 och 41 §§.

första stycket, 11, 15, 21, 28, 32, 33,

 

40 och 41 §§.

Det är också tillåtet att genom ett sådant kollektivavtal göra av- vikelser

1. från 6 b–6 e §§ under förutsättning att avtalet inte innebär att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarna än som följer av

– rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rät-

3 Senaste lydelse 2017:363.

28

SOU 2018:24

Författningsförslag

tigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794, eller

– rådets direktiv 91/533/EEG av den 14 oktober 1991 om arbets- givares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet, i den ursprungliga lydelsen,

2.från 30 a §, när det gäller besked enligt 15 §, och

3.från 30, 30 a och 31 §§, när det gäller den lokala arbetstagar- organisationens rättigheter.

Avtal om avvikelser från 21 § får träffas även utanför kollektiv- avtalsförhållanden, om avtalet innebär att kollektivavtal som med stöd av fjärde stycket har träffats för verksamhetsområdet ska till- lämpas.

En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal enligt tredje eller fjärde stycket får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men sysselsätts i arbete som avses med avtalet.

6 h §

Arbetsgivaren ska senast en må- nad efter det att arbetstagaren har börjat arbeta, informera arbetstaga- ren om möjligheten att begära par- tiell tjänstledighet och om rätten att få den prövad av arbetsgivaren.

Efter en sådan begäran ska ar- betsgivaren utan oskäligt dröjsmål skriftligen underrätta arbetstagaren om begäran har bifallits eller inte. Har begäran inte bifallits ska den skriftliga underrättelsen innehålla skälet för beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.

29

Författningsförslag

SOU 2018:24

1.3Förslag till förordning (2018:000) om utvecklingsledighet

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om det arbetsmark- nadspolitiska programmet utvecklingsledighet.

2 § Syftet med utvecklingsledighet är att bidra till den utvecklings- lediga arbetstagarens behov av att uppdatera sin kompetens eller att utveckla ny kompetens för att ställa om i tid.

3 § I förordningen (2017:819) om ersättning till deltagare i arbets- marknadspolitiska insatser finns bestämmelser om att den som är ut- vecklingsledig kan få ersättning.

Anvisning till utvecklingsledighet

4 § Frågor om anvisning till utvecklingsledighet prövas av Arbets- förmedlingen.

5 § En anvisning till utvecklingsledighet innebär att den som anvisas erbjuds att ta del av programmet.

6 § En anvisning till utvecklingsledighet ska gälla under en samman- hängande period av kortast tre månader och längst tolv månader.

7 § En anvisning till utvecklingsledighet ska avse verksamhet på heltid, eller motsvara minst den sysselsättningsgrad som den ut- vecklingslediga är ledig från.

En anvisning får avse verksamhet på deltid, om den enskildas arbetsutbud understiger det arbetsutbud som motsvarar verksamhet på heltid och detta beror på

1.sjukdom eller sådan funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga,

2.föräldraledighet, eller

3.annat hinder som anmälts till och godtagits av Arbetsförmed- lingen.

30

SOU 2018:24

Författningsförslag

I fall som avses i andra stycket ska anvisningen göras för tid som motsvarar arbetsutbudet.

Vem som får anvisas till utvecklingsledighet

8 § En anvisning får göras för en person som vid utvecklingsledig- hetens början

1.har varit i arbete i tio år under de senaste 15 åren,

2.uppfyller arbetsvillkoret i lagen (1997:238) om arbetslöshetsför- säkring, och

3.har varit anställd hos arbetsgivaren de senaste tolv månaderna. Om en person redan har varit utvecklingsledig krävs att han eller

hon från det att utvecklingsledigheten avslutats på nytt uppfyller kraven i första stycket 1–3.

9 § Tid i arbete enligt 8 § första stycket 1 beräknas på grundval av arbetstagarens inkomst av inkomstslaget tjänst enligt inkomst- skattelagen (1999:1229). Med att ha varit i arbete i ett år avses att personen haft en inkomst i inkomstslaget tjänst på minst 92 700 kro- nor det året.

10 § Vid beräkning av anställningstid enligt 8 § första stycket 3 tillämpas 3 § första stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd.

11 § Utvecklingsledigheten får inte påbörjas efter utgången av den kalendermånad då personen uppnår en ålder som motsvarar lägsta ål- der för uttag av allmän pension, minskad med tre år.

12 § Den som ska vara ledig från en anställning får anvisas till ut- vecklingsledigheten om

1.det finns en överenskommelse mellan arbetstagaren och arbets- givaren om ledigheten,

2.en person som är inskriven vid den offentliga arbetsförmed- lingen anställs hos arbetsgivaren på en tjänst med minst samma sys- selsättningsgrad som den utvecklingslediga är anställd på, och

3.den lokala arbetstagarorganisationen har underrättats om över- enskommelsen för det fall arbetsgivaren är eller brukar vara bunden

31

Författningsförslag

SOU 2018:24

av kollektivavtal beträffande den kategori som den utvecklingslediga tillhör.

13 § I överenskommelsen enligt 12 § första stycket 1 ska förutsätt- ningarna för den utvecklingslediga att återgå i arbete i förtid framgå.

Utvecklingsledighetens innehåll

14 § Den utvecklingslediga får under ledigheten ägna sig åt utbild- ning, validering, arbetspraktik, prova annat arbete eller uppdrag och att starta näringsverksamhet. Den utvecklingslediga får även ägna sig åt en kombination av dessa.

Arbetsförmedlingen får meddela närmare föreskrifter om utveck- lingsledighetens innehåll.

Utvecklingsplan och aktivitetsrapporter

15 § Den utvecklingslediga ska tillsammans med Arbetsförmed- lingen upprätta en utvecklingsplan. Av utvecklingsplanen ska det framgå vilken eller vilka aktiviteter den utvecklingslediga ska ägna sig åt samt vad syftet med aktiviteterna är.

Arbetsförmedlingen får meddela närmare föreskrifter om utveck- lingsplanernas innehåll och hur de ska följas upp.

16 § Med utgångspunkt i den individuella utvecklingsplanen ska den som är utvecklingsledig regelbundet i en aktivitetsrapport redovisa hur utvecklingsplanen följs. Aktiviteterna ska redovisas en gång per månad.

Aktivitetsrapporten ska lämnas till Arbetsförmedlingen senast två veckor efter utgången av den period rapporten avser.

Arbetsförmedlingen ska skyndsamt granska inkomna aktivitets- rapporter.

Arbetsförmedlingen får meddela föreskrifter om hur aktivitetsrap- porten ska vara utformad samt när och hur den ska lämnas.

32

SOU 2018:24

Författningsförslag

Uppföljning

17 § I samband med att utvecklingsledigheten avslutas ska Arbets- förmedlingen tillsammans med den som varit utvecklingsledig följa upp utvecklingsplanen.

Sjukfrånvaro

18 § En person som är sjukfrånvarande på heltid från utvecklings- ledigheten ska skrivas ut från programmet om frånvaron har varat mer än 30 kalenderdagar i följd.

Arbetsförmedlingen ska inom 30 kalenderdagar från första sjuk- dagen undersöka om en utskrivning enligt första stycket kan und- vikas genom att aktiviteterna i utvecklingsplanen anpassas.

Återkallelse

19 § Arbetsförmedlingen ska återkalla en anvisning till utveck- lingsledigheten om den som anvisats efter överenskommelse med sin arbetsgivare återupptar arbetet hos denne.

Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart.

Omprövning och överklagande

20 § Arbetsförmedlingens beslut enligt denna förordning ska om- prövas hos myndighetens centrala enhet för omprövning, om det begärs av den som beslutet gäller. Vid omprövning får beslutet inte ändras till den enskildas nackdel.

En begäran om omprövning ska vara skriftlig. Begäran ska ges in till Arbetsförmedlingen och ska ha kommit in dit inom tre veckor från den dag då den som begär omprövning fick del av beslutet.

21 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut om omprövning av beslut enligt 18 § första stycket och 19 § får dock inte överklagas.

Om ett beslut överklagas innan det har omprövats ska överkla- gandet anses som en begäran om omprövning.

33

Författningsförslag

SOU 2018:24

Bemyndigande

22 § Arbetsförmedlingen får meddela ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2019.

34

SOU 2018:24

Författningsförslag

1.4Förslag till förordning om ändring i förordning (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten

Härigenom föreskrivs i fråga om förordning (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten att 9 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 §4

De arbetsmarknadspolitiska programmen är arbetsmarknads- politiska insatser som syftar till att stärka den enskildes möjligheter att få eller behålla ett arbete. Bestämmelser om programmen finns i

1.lagen (2000:625) om arbetsmarknadspolitiska program,

2.förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program,

3.förordningen (2015:503) om särskilt anställningsstöd,

4.förordningen (2017:462) om särskilda insatser för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga,

5.förordningen (2007:414) om jobb- och utvecklingsgarantin,

6. förordningen

(2007:813)

6. förordningen

(2007:813)

om jobbgaranti för

ungdomar,

om jobbgaranti för ungdomar,

och

 

 

 

7. förordningen (2017:820) om

7. förordningen (2017:820) om

etableringsinsatser för vissa nyan-

etableringsinsatser för vissa nyan-

lända invandrare.

 

lända invandrare, och

 

 

 

8. förordning (2018:000) om

 

 

utvecklingsledighet.

 

I förordningen (2017:819) om ersättning till deltagare i arbets- marknadspolitiska insatser finns bestämmelser om att den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program kan få ersättning.

En anvisning till ett program ska vara arbetsmarknadspolitiskt motiverad. Det betyder att en anvisning får göras endast om den framstår som lämplig både för den enskilde och ur ett övergripande arbetsmarknadspolitiskt perspektiv.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2019.

4 Senaste lydelse 2017:821.

35

Författningsförslag

SOU 2018:24

1.5Förslag till förordning om ändring i förordning (2017:819) om ersättning till deltagare i arbetsmarknadspolitiska insatser

Härigenom föreskrivs i fråga om förordning (2017:819) om ersätt- ning till deltagare i arbetsmarknadspolitiska program

dels att 4 kap 4 § och 6 kap 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det i förordningen ska införas tre nya paragrafer, 2 kap. 15 §, 6 kap. 15 och 16 §§,

dels att det närmast före 2 kap. 15 § ska införas en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

Aktivitetsstöd för utvecklingsledighet

15 §

Aktivitetsstöd får lämnas till den som deltar i utvecklingsledig- het enligt förordning (2018:000) om utvecklingsledighet.

Till den som är eller skulle ha varit berättigad till arbetslöshets- ersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring lämnas aktivitetsstöd med det belopp som skulle ha lämnats som arbetslös- hetsersättning under de första 100 dagarna av ersättningsperioden vid arbetslöshet.

Aktivitetsstöd som lämnas en- ligt andra stycket ska vara lägst 365 kronor per dag.

Aktivitetsstödets storlek gäller för utvecklingsledighet som pågår på heltid.

36

SOU 2018:24 Författningsförslag

4 kap.

4 §5

Aktivitetsstöd, utvecklingsersättning eller etableringsersättning får också lämnas till den som är anvisad till ett arbetsmarknads- politiskt program, även om personen inte deltar i insatser som ingår i programmet på grund av

1. kortvarig ledighet för enskild angelägenhet av vikt, dock under

högst tre dagar per tillfälle,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2. ett tillfälligt uppehåll i upp-

2. ett tillfälligt uppehåll i upp-

handlad arbetsmarknadsutbild-

handlad

arbetsmarknadsutbild-

ning eller annan utbildning som

ning eller annan utbildning som

ingår i programmet, om uppehållet

ingår i programmet, om uppehållet

är en följd av att utbildnings-

är en följd av att utbildnings-

anordnaren gör ett uppehåll i sin

anordnaren gör ett uppehåll i sin

verksamhet,

dock

högst

under

verksamhet,

dock

högst

under

10 ersättningsdagar

under

perio-

10 ersättningsdagar

under

perio-

den juni–augusti, eller

 

 

den juni–augusti,

 

 

 

 

3. ett tillfälligt uppehåll i in-

3. ett

tillfälligt

uppehåll i

in-

satserna som ingår i programmet

satserna som ingår i programmet

jobb-

och

utvecklingsgarantin,

jobb-

och

utvecklingsgarantin,

dock

under

sammanlagt

högst

dock

under

sammanlagt

högst

20 ersättningsdagar

under

en

20 ersättningsdagar

under

en

tolvmånadersperiod,

om

perso-

tolvmånadersperiod,

om

perso-

nen under uppehållet är beredd

nen under uppehållet är beredd

att ta aktiv del av Arbetsför-

att ta aktiv del av Arbetsför-

medlingens service i fråga om

medlingens service i fråga om

platsförmedling.

 

 

 

platsförmedling, eller

 

 

 

 

 

 

 

 

4. ett

tillfälligt

uppehåll

i

 

 

 

 

 

 

aktiviteterna som ingår i program-

 

 

 

 

 

 

met utvecklingsledighet, dock un-

 

 

 

 

 

 

der sammanlagt

högst 20 ersätt-

 

 

 

 

 

 

ningsdagar

under

en

tolv-

 

 

 

 

 

 

månadersperiod.

 

 

 

 

Ersättning

enligt

första

Ersättning

 

enligt

första

stycket 1 och 3 lämnas endast om

stycket 1, 3 och 4 lämnas endast

Arbetsförmedlingen har godkänt

om

Arbetsförmedlingen

 

har

att

personen inte deltar

i

godkänt att personen inte deltar i

5 Senaste lydelse 2017:819.

37

Författningsförslag

SOU 2018:24

programmet på grund av ledig- heten eller uppehållet. Ersättning enligt första stycket 2 lämnas endast om personen har anmält till Arbetsförmedlingen att han eller hon inte deltar i programmet på grund av uppehållet.

programmet på grund av ledig- heten eller uppehållet. Ersättning enligt första stycket 2 lämnas endast om personen har anmält till Arbetsförmedlingen att han eller hon inte deltar i programmet på grund av uppehållet.

6 kap.

1 §6

Varning och avstängning från rätt till ersättning tillämpas endast på aktivitetsstöd, utvecklingsersättning och etableringsersättning, med undantag för etableringsersättning som lämnas för deltagande i kartläggning och medverkan till upprättandet av en individuell handlingsplan.

För aktivitetsstöd för utveck- lingsledighet gäller istället för 2– 14 §§ vad som anges i 15 och 16 §§.

15 §

En programdeltagare ska var- nas om han eller hon under pro- gramtid utan godtagbart skäl inte har lämnat en aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen inom utsatt tid.

Om programdeltagaren miss- sköter sig enligt första stycket vid upprepade tillfällen ska han eller hon stängas av från rätt till ersätt- ning. Avstängningstiden ska vara 1 ersättningsdag vid det andra tillfället, 5 ersättningsdagar vid det tredje tillfället, 10 ersättningsdagar vid det fjärde tillfället och 45 ersätt-

6 Senaste lydelse 2017:819.

38

SOU 2018:24

Författningsförslag

ningsdagar vid varje ytterligare til- lfälle.

16 §

En programdeltagare ska stängas av från rätt till ersättning i 5 ersättningsdagar om han eller hon under programtid utan godtagbart skäl inte följer sin utvecklingsplan.

Om programdeltagaren vid upprepade tillfällen inte följer sin utvecklingsplan ska han eller hon stängas av från rätt till ersättning i 10 ersättningsdagar vid det andra tillfället och i 45 ersättningsdagar vid varje ytterligare tillfälle.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2019.

39

2. vid ett tillfälle avvisat någon insats, aktivitet eller annan arbets- marknadspolitisk åtgärd inom programmet,
3. utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller på grund av otill- börligt uppträdande skilts från sitt arbete, eller
4. utan godtagbart skäl inte följer sin utvecklingsplan enligt för- ordning (2018:000) om utveck- lingsledighet.

Författningsförslag

SOU 2018:24

1.6Förslag till förordning om ändring i förordning (2000:1418) om tillämpningen av vissa skyddsbestämmelser för sjukpenninggrundande inkomst

Härigenom föreskrivs i fråga om förordning (2000:1418) om till- lämpningen av vissa skyddsbestämmelser för sjukpenninggrun- dande inkomst att 4 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §7

Skyddsbestämmelserna ska tillämpas för en försäkrad som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program men inte får aktivitetsstöd, utvecklingsersättning eller etableringsersättning på grund av att han eller hon är avstängd från rätt till någon sådan ersättning enligt för- ordningen (2017:819) om ersättning till deltagare i arbetsmarknads- politiska insatser när han eller hon enligt den förordningen

1. inte medverkat till att upprätta en individuell handlingsplan, inte lämnat en aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen inom utsatt tid eller inte besökt eller tagit kontakt med Arbetsförmedlingen eller en kompletterande aktör vid en överenskommen eller på annat sätt bestämd tidpunkt,

2. vid ett tillfälle avvisat någon insats, aktivitet eller annan arbets- marknadspolitisk åtgärd inom programmet, eller

3. utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller på grund av otill- börligt uppträdande skilts från sitt arbete.

7 Senaste lydelse 2017:835.

40

SOU 2018:24

Författningsförslag

Skyddsbestämmelserna ska även tillämpas för en försäkrad som utan att vara avstängd från rätt till aktivitetsstöd, utvecklings- ersättning eller etableringsersättning inte får någon sådan ersättning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2019.

41

2 Utredningens arbete

2.1Uppdraget

Syftet med utredningen är enligt uppdraget (se bilaga 1) att skapa ett mer hållbart arbetsliv med minskad risk för ohälsa och arbetslöshet. Regeringen vill också stärka skyddet för arbetstagare, skapa ett tydli- gare regelverk och öka möjligheten för ett flexibelt arbetsliv.

Uppdraget har ett antal olika delar. De delar som ingår i detta del- betänkande innefattar att utreda:

Arbetstagares möjlighet till utveckling och omställning under ar- betslivet, samtidigt som andra får möjlighet till arbetslivserfaren- het, genom ett alterneringsår.

Arbetstidsbanker (arbetstidskonton) och arbetstidens förläggning som faktor för attraktiv arbetsmiljö.

Deltid som möjlighet.

I uppdraget ingår också att kartlägga kostnaderna för stressrelaterad sjukfrånvaro.

I den del av uppdraget som rör att ta fram förslag om ett alterner- ingsår har utredningen varit bunden till att arbeta fram ett förslag. När det gäller övriga delar av uppdraget har vi varit fria att själva be- döma behovet av förslag.

2.2Utredningens arbete med delbetänkandet

Utredningen påbörjade arbetet med den del av uppdraget som redo- visas i detta delbetänkande i juli 2017. Det här avsnittet beskriver hur vi har arbetat.

43

Utredningens arbete

SOU 2018:24

2.2.1Expertgrupp och referensgrupp

Arbetet i utredningen har genomförts i samarbete med utredningens expertgrupp och referensgrupp. Såväl experterna som representan- terna i referensgruppen har tagit del av utredningens texter under arbetets gång och ombetts lämna synpunkter på dessa. Vi har också haft stor hjälp av representanterna i referensgruppen och av exper- terna i vår informationsinhämtning och kvalitetssäkring. Utredningen står dock på egen hand för såväl innehållet i texterna som för slutsat- ser och förslag.

2.2.2Andra utredningar

Utredningen har, i enlighet med direktiven, samrått med Utred- ningen om översyn av regelverket i arbetslöshetsförsäkringen (2015 B). Utöver detta har utredningen även haft kontakt med andra relevanta utredningar, däribland Kommissionen för jämlik hälsa (SOU 2017:47), Arbetsmarknadsutredningen (A 2016:03), Valider- ingsdelegationen 2015–2019 (U 2015:10) samt Utredningen om in- rättande av Myndigheten för arbetsmiljökunskap (A 2017:04).

Utredningen har tagit del av resultatet av det utredningsarbete som regeringen har låtit genomföra av effekter av att arbete i vissa sektorer ofta organiseras så att heltid inte erbjuds i enlighet med det som aviserades i budgetpropositionen för 2017.

2.2.3Rapporter och andra underlag

Som en grund för såväl delbetänkandet som för det fortsatta arbetet med uppdraget har utredningen under hösten 2017 låtit göra en genomgång av ett urval centrala kollektivavtals regleringar av olika aspekter på arbetstid.

I arbetet med delbetänkandet har utredningen beställt ett externt framtaget underlag med en forskningsöversikt och analys av samban- det mellan stress och sjukfrånvaro. Underlaget har utarbetats av Walter Osika, docent i klinisk neurovetenskap vid Karolinska Insti- tutet, specialist i internmedicin, kardiologi och psykiatri.

Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har bidragit med metod- stöd när det gäller kostnaderna för stressrelaterad ohälsa. Försäk-

44

SOU 2018:24

Utredningens arbete

ingskassan har hjälpt till med att ta fram uppgifter om kostnader för stressrelaterad sjukfrånvaro. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och landstinget i Västernorrland har hjälpt till med att ta fram uppgifter om vårdkostnader för stressrelaterade diagnoser.

Arbetsmarknadsdepartementets analysfunktion har hjälpt till med att ta fram uppgifter ur Statistiska Centralbyråns (SCB) Arbets- kraftsundersökningar (AKU) om omfattningen av heltidsarbetande som önskar arbeta mindre. En tilläggsundersökning till AKU i form av en webbenkät om skäl till att heltidsarbetande vill gå ner i arbetstid har tagits fram av SCB på uppdrag av utredningen.

Linus Liljeberg, verksam vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), har hjälpt till med tolk- ningen av erfarenheterna av friåret i Sverige och alterneringsledig- heten i Finland.

Utredningen har inhämtat synpunkter från Inspektionen för ar- betslöshetsförsäkringen (IAF).

Utredningen har i sitt arbete träffat Industrins utredningsgrupp för omställning som är en gemensam arbetsgrupp mellan Teknik- företagen och IF Metall.

Utredningen har också varit i kontakt med tjänstemän vid det tys- ka Arbetsmarknadsdepartementet angående deras reformarbete av den tyska arbetslöshetsförsäkringen.

Vi har via relevanta parter i referensgruppen gått ut med en för- frågan om hur arbetstidskonton används.

2.2.4Studiebesök i Finland

I oktober 2017 besökte utredningen under två dagar Finland i syfte att i enlighet med direktiven studera den finska modellen för alter- neringsledighet. Under studiebesöket träffade vi arbetsmarknadens parter och representanter för departement, myndigheter och orga- nisationer som arbetar med den finska alterneringsledighetsmodel- len, se kapitel 10.

45

Utredningens arbete

SOU 2018:24

2.3Avgränsningar och definitioner

Utredningens uppdrag har en bred problembeskrivning och i arbetet med delbetänkandet har det ingått ett antal olika delupp- drag. Det har varit nödvändigt att göra prioriteringar och av- gränsningar för att kunna uppfylla uppdragets olika delar på ett bra sätt. Utredningen har genomgående försökt väga in de syn- punkter vi har fått från expertgruppen och referensgruppen när vi har gjort dessa prioriteringar och avgränsningar.

2.3.1Avgränsningar av uppdraget

Myndighetsstyrning

Den del av utredningens förslag som rör utvecklingsledighet, se kapitel 12, har beröringspunkter med frågor som rör regeringens styrning av sina myndigheter, framför allt Arbetsförmedlingen. Vi berör bara mycket översiktligt de frågeställningar som handlar om Arbetsförmedlingens uppdrag och arbetssätt. Ett viktigt skäl är den parallellt pågående Arbetsmarknadsutredningens (A 2016:03) arbete. Dessutom pågår ett omfattande förändringsarbetet inom Arbets- förmedlingen. Vi har därför bedömt det som mindre lämpligt att utarbeta konkreta förslag på hur myndigheten kan eller borde arbeta.

Utbildningsväsendet

Under arbetets gång har en rad frågeställningar som rör det reguljära utbildningsväsendet dykt upp. Inte minst gäller det frågor som rör innehåll och struktur för de utbildningar som finns tillgängliga. Vikten av att livslångt lärande ingår som perspektiv i utformningen av såväl generell som yrkesinriktad utbildning är en viktig faktor för att utredningens förslag om utvecklingsledighet, se kapitel 12, ska funge- ra på ett bra sätt. Kursutbudet behöver vara anpassat utifrån arbets- marknadens behov och utifrån de förutsättningar som gäller för de studerande vad gäller tid och plats för studierna för att fungera till- sammans med den modell för utvecklingsledighet som vi föreslår. Vi har dock inte sett att det ligger inom ramen för vår utrednings upp- drag att lösa dessa frågor.

46

SOU 2018:24

Utredningens arbete

2.3.2Definitioner av relevanta begrepp

Hållbart arbetsliv

Ett hållbart arbetsliv innebär att människor har möjlighet att arbeta ett helt arbetsliv. Det handlar om att minska riskerna för ohälsa kopplat till arbetslivet. Men lika viktigt är det att värna möjligheterna för alla att ta ansvar för sin egen anställningsbarhet och konkurrens- förmåga på arbetsmarknaden över hela arbetslivet. Förutsättningar för att trivas och utvecklas i sitt arbete är också en del av ett hållbart arbetsliv liksom inflytande i arbetet och över sin arbetstid.

Ett hållbart arbetsliv har plats för alla oavsett bakgrund, kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning, funktionsvariationer, ål- der och arbetsförmåga.

Ett av målen i Agenda 2030 är formulerat som Anständiga arbets- villkor och tillväxt (mål 8). I beskrivningen av målet anges att mer än hälften av världens arbetstagare befinner sig i osäkra anställningar, ofta instängda i en ond cirkel av lågproduktiva yrken med dålig lön och begränsad tillgång till både utbildning och socialförsäkringar. Ut- ifrån denna beskrivning anser vi att hållbart arbetsliv kan beskrivas i termer av trygga anställningar, högproduktiva yrken och god tillgång till utbildning och social trygghet.

I ett globalt perspektiv är kvinnor särskilt utsatta för de faktorer som gör arbetslivet ohållbart (osäkra anställningar, lågproduktiva yr- ken med låg lön och bristande tillgång till utbildning och socialför- säkringar). Ett av målen i Agenda 2030 handlar om att uppnå jäm- ställdhet, och alla kvinnors och flickors egenmakt. I regeringens be- skrivning av de globala målen beskrivs målet om jämställdhet både som ett mål i sig, men också som en förutsättning för att andra mål om hållbar utveckling ska kunna uppnås. Jämställdhetsperspektivet behöver därför integreras genomgående i arbetet med ett hållbart arbetsliv.

Kompetens och kompetensutveckling

Kompetens är ett stort och omfattande begrepp som har definierats på många olika sätt.

47

Utredningens arbete

SOU 2018:24

Ett flertal tidigare utredningar har behandlat kompetensbegrep- pet.1 I SOU 1998:77 Kompetens i småföretag definierades kompetens som kunskap kombinerad med vilja och förmåga att tillämpa kunska- pen samt att göra detta i samspel med andra. Standardiseringsinsti- tutet har definierat kompetens som förmåga och vilja att utföra en uppgift genom att tillämpa kunskaper och färdigheter.2 Näringslivets forskningsinstitut Ratio definierade 2017 i sitt forskningsprogram

”Kompetens för tillväxt” kompetens som förvärvad förmåga att på ett tillfredställande sätt utföra specifika arbetsuppgifter i konkreta situa- tioner. Eftersom det finns många typer av arbetsuppgifter finns det också enligt Ratio ett stort antal kompetenser. Kompetensen är inte heller statisk utan behöver kontinuerligt utvecklas och anpassas till nya förutsättningar och behov.3

En avgörande distinktion mellan olika definitioner av kompetens är om kompetens är något som kan finnas fritt från ett sammanhang och en konkret användning, eller om kompetensen per definition är kopplad till förmågan i ett specifikt (arbets)sammanhang. I det här delbetänkandet kommer vi framför allt att använda oss av begreppet kompetens (och kompetensutveckling) i betydelsen individens möj- lighet att utveckla sina kunskaper och färdigheter för att stärka sin förmåga att utföra en viss uppgift.

Kunskap och lärande kan ske på väldigt olika sätt. Det kan ske for- mellt eller icke-formellt men också informellt och rent av oavsiktligt.4 Fackförbundet Unionen publicerade 2016 resultatet av en med- lemsundersökning om kompetensutveckling. En av de svarande i undersökningen beskrev kompetens som ”en muskel som måste trä- nas och användas för att fungera”. Kompetens ska alltså inte ses som något man skaffar en gång för alla och sedan klarar sig med utan det är snarare en dynamisk och föränderlig kapacitet som måste fortsätta

att utvecklas och tränas under hela yrkeslivet.5

1Se till exempel SOU 1989:113, SOU 1992:1, SOU 1992:7 och SOU 1996:69.

2Svenskt Näringsliv och LO (2011), s. 46.

3Karlson m.fl. (2017), s. 24.

4Olofsson (2017).

5Unionen (2016).

48

SOU 2018:24

Utredningens arbete

Omställning och uppdatering

Enligt omställningsorganisationen Trygghetsrådet TRS innebär omställning att gå från ett tidigare arbete till ett nytt. Omställ- ning kan också syfta på själva förändringen i en organisation. Exempelvis att gå från ett produktionssätt till ett nytt. Om an- ställda behöver byta arbete är det då en effekt av omställningen i organisationen. Vi använder begreppet omställning i betydelsen byte av arbete eller byte av yrke.

All förändring i arbetslivet behöver inte betyda att byta yrke, arbetsplats eller ens arbetsuppgifter. Det kan också handla om att utveckla sin kompetens till nya förutsättningar i ett befintligt yrke och på samma arbetsplats. Faktum är att den som inte anpassar sig utifrån ändrade förutsättningar i arbetslivet med tiden kommer ha svårt att kunna arbeta kvar.

Internationellt används ibland begreppet adaptation för att beskriva utveckling som handlar om anpassning till nya förutsätt- ningar. Begreppet resilience brukar användas i sammanhanget hur stor strukturomvandling arbetsmarknaden kan hantera på sam- hällsnivå.6 Vårt förslag om utvecklingsledighet handlar i ett sam- hällsperspektiv om att öka arbetsmarknadens anpassningsförmå- ga till nya förutsättningar genom att bidra till anställdas behov av att uppdatera sin kompetens eller att utveckla ny kompetens för att ställa om i tid. I ett individperspektiv tycker vi att begreppet uppdatering av kompetens är att föredra. Vi använder begreppet uppdatering i betydelsen utveckling för att hantera ändrade för- utsättningar i arbetet.

Strukturomvandling

Strukturomvandling är både en förutsättning för och en följd av eko- nomisk tillväxt. Det handlar om i vilken takt arbetstillfällen skapas och försvinner och grundläggande är att strukturomvandlingen bidrar till att resurserna används där de värderas högst. Därmed blir den totala inkomsten högre.7 Strukturomvandling kan bestå av olika kom-

6Resiliens är förmågan hos till exempel ett ekosystem att återhämta sig eller motstå olika störningar (SAOL).

7SOU 2008:21.

49

Utredningens arbete

SOU 2018:24

ponenter och se ut på olika sätt. Omvandlingen inom en bransch kan ske genom produktionsminskning men också genom rationalisering (mekanisering, digitalisering). I båda fallen kan antalet anställda i branschen eller yrket minska men i det sistnämnda fallet innebär det också att arbetets innehåll och krav förändras.

Arbetstid

Begreppet arbetstid kan definieras på många olika sätt och anges i relation till olika mått. Ett vanligt mått är dagarbetstid eftersom det vanligaste är att arbeta lika många timmar (8) per vardag. Det före- kommer också att arbetstiden anges som veckoarbetstid, alltså hur många timmar som en person förväntas arbeta per vecka. Till exempel får den ordinarie arbetstiden enligt arbetstidslagen uppgå till högst 40 timmar i veckan. I andra sammanhang används också årsarbetstid, till exempel anges i lagen (2005:426) om arbetstid m.m. för flygper- sonal inom civilflyget att den sammanlagda arbetstiden inklusive viss beredskapstjänst får uppgå till högst 2 000 timmar under ett år. Det finns även flera årsarbetstidsavtal tecknade mellan arbetsmarknadens parter. Arbetstid kan också uttryckas som livsarbetstid, det vill säga den tid vi arbetar under hela vårt liv.

Utöver de olika sätten att definiera arbetstid kan det också skilja sig mellan faktiskt arbetad tid, lagstadgad tid och avtalad tid. Den faktiskt arbetade tiden är den tid som individen lägger ned på sina arbetsuppgifter när olika frånvaroorsaker räknats bort. Den lagstad- gade arbetstiden är den som regleras i arbetstidslagen. Lagen är dis- positiv, vilket innebär att den kan ersättas med bestämmelser i kol- lektivavtal.8 På stora delar av arbetsmarknaden finns kollektivavtal med bestämmelser om arbetstidens längd, som i regel innebär en kortare arbetstid än den som arbetstidslagen fastställer.9

Arbetstidsbegreppet kan alltså definieras på olika sätt och innebära olika saker i olika branscher. Utredningen har valt att använda följan- de begrepp och definitioner:

8Ds 2000:22, s. 19.

9Ds 2000:22, s. 23.

50

SOU 2018:24

Utredningens arbete

Heltidsmått

Utredningens uppdrag att utreda om de befintliga möjligheterna till deltidsarbete är tillräckliga förutsätter att deltidsarbete sätts i relation till vad ett heltidsarbete är. Heltidsmåttet används ofta som referens- punkt. Med begreppet heltidsmått avses vanligen ett mått på högst 40 timmar i veckan, eller den arbetstid som normalt motsvarar heltid inom den bransch eller hos den arbetsgivare där arbetstagaren är anställd. Vad som normalt motsvarar heltid framgår oftast av kol- lektivavtalet i branschen.

Arbeta heltid

Att arbeta heltid innebär arbete på heltid utifrån heltidsmåttet.

Arbeta deltid

Arbete på deltid är en lägre arbetstid i relation till heltidsmåttet. Det kan både innebära att arbetstagaren har en deltidsanställning med en varaktig sysselsättningsgrad på deltid eller att arbetstagaren i grunden har en sysselsättningsgrad på heltid men under en period går ner till att arbeta deltid genom att till exempel vara föräldraledig på 25 procent.

Sysselsättningsgrad/Arbetstidsmått

Den arbetstid i relation till heltidsmåttet som gäller enligt arbets- tagarens anställningsavtal kallas för sysselsättningsgrad eller arbets- tidsmått. Sysselsättningsgraden/arbetstidsmåttet kan anges på olika sätt, till exempel som procent av heltidsmåttet eller som ett visst antal timmar att arbeta per vecka.

Partiell ledighet

Partiell ledighet innebär att arbetstagaren är tjänstledig från sin ordi- narie sysselsättningsgrad för att under en period arbeta mindre. När ledigheten avslutas sker en återgång till arbete på sysselsättningsgra- den enligt arbetstagarens anställningsavtal.

51

Utredningens arbete

SOU 2018:24

2.4Delbetänkandets disposition

Den del av utredningsuppdraget som redovisas i detta delbetänkande består av tre huvudsakliga delar. För det första en redovisning av upp- draget om arbetstidsbanker (arbetstidskonton) och arbetstidens för- läggning som faktor för attraktiv arbetsmiljö. För det andra en redo- visning av uppdraget att se över behovet av utökade möjligheter till deltid och för det tredje utredningens förslag om utvecklingsledighet. Kapitel 3 handlar om arbetsmarknads- och välfärdsutmaningar. Kapi- tel 4 beskriver dagens möjligheter till omställning och utbildning. Resultatet av utredningens arbete med uppdraget om arbetstids- banker (arbetstidskonton) och att analysera arbetstidens förläggning som en faktor för attraktiv arbetsmiljö presenteras i kapitel 5 och här finns också ett förslag på området. I uppdraget har också ingått att utreda kostnaderna för stressrelaterad sjukfrånvaro. Detta redovisas i kapitel 6, som även innehåller ett förslag. Kapitel 7 och 8 innehåller analys och förslag för den del av uppdraget som handlar om att undersöka behovet av utökade möjligheter att frivilligt arbeta deltid. I kapitel 8 återfinns de förslag utredningen lämnar på detta område. Kapitel 9 och 10 innehåller beskrivningar av friåret respektive alter- neringsledigheten i Finland. I uppdraget har också ingått att studera liknande ledighetsmodeller i andra relevanta länder och resultatet redovisas i kapitel 11. Kapitel 12 innehåller utredningens övervägan- den och förslag om utvecklingsledighet. I kapitel 13 redovisas kon- sekvensanalyser och i kapitel 14 finns författningskommentarer till utredningens förslag.

52

3Stort behov av uppdatering och omställning i tid

3.1Inledning

Globaliseringen, de demografiska utmaningarna och polariseringen på arbetsmarknaden har länge varit en del av den offentliga debatten. Frågorna är på inget sätt unika för Sverige; i hela världen diskuteras hur de stora globala trenderna ska hanteras. Sverige är en liten öppen ekonomi med hög ambitionsnivå vad gäller både välfärd och kunskap. Det har betydelse för hur de globala så kallade mega- trenderna påverkar oss.

Denna utredning handlar om balansen mellan arbete och fritid. Men den handlar också om balansen mellan politikens verktyg och arbetsmarknadens förmåga och frihet att hantera samhällsproblem och välfärdsbehov. En viktig utgångspunkt för arbetet är arbetsmark- nadens parters avsiktsförklaring för ett längre arbetsliv. I denna av- siktsförklaring enades parterna, förutom Svenskt Näringsliv,1 om be- hovet av omställning i tid och om behovet av insatser för ett hållbart arbetsliv.

1 Bakgrunden till att Svenskt Näringsliv valde att inte ställa sig bakom avsiktsförklaringen var följande tre punkter:

Svenskt Näringsliv kan inte ställa sig bakom en ytterligare höjning av LAS-åldern, vilket ger de anställda en ensidig rätt att kvarstå i tjänst. Svenskt Näringsliv ser gärna att fler arbetar längre upp i åldrarna, men det ska i så fall baseras på en ömsesidig överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Svenskt Näringsliv motsätter sig införande av riktålder i kringsystemen, dvs. sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna, då detta riskerar att bli mycket kostnadsdrivande.

Avsiktsförklaringen innehöll en skrivning med innebörden att om lagstiftaren genomför förändringar så förbinder sig arbetsmarknadens parter att verka för att genomföra mot- svarande ändringar i sina avtalsförsäkringar, dvs. ett direkt intrång i den svenska modellen och parternas rätt att självständigt i förhandlingar med varandra komma överens om villko- ren i dessa försäkringar m.m.

53

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

SOU 2018:24

Parternas inriktning: Parterna konstaterar att både med- arbetare och arbetsgivare skulle vinna mycket på om omställ- ning skedde i tid, dvs. innan akuta situationer uppkommer. Par- terna förordar breda politiska initiativ i syfte att underlätta vidareutbildning och karriärväxling under hela, men inte minst senare delen av arbetslivet. Detta skulle både kunna bidra till en bättre hälsa och till en förlängning av arbetslivet. Samtidigt måste synen på äldre arbetskraft förändras i Sverige så att inte värdefull kompetens ska gå förlorad.

Parterna noterar att utbudet av kortare kurser, distanskurser och annat som skulle kunna underlätta för personer mitt i arbetslivet att uppdatera sin kunskap är otillräckligt. Parterna ser det som angeläget att regeringen överväger förslag om hur utbildningssystemet bättre ska kunna motsvara enskildas möj- ligheter och arbetslivets efterfrågan.

Källa: Parternas avsiktsförklaring för ett längre arbetsliv (2016) Dnr: S2016/01389/SF.

I detta kapitel pekar vi på ett antal förhållanden som vi menar är så betydelsefulla för framtidens välfärdsutmaningar att samhället har goda skäl att bidra till omställning och uppdatering i tid.

Vi inleder kapitlet med att gå igenom ett antal aspekter av arbets- marknad och välfärd utifrån de utmaningar som kommer av demo- grafiska förändringar, teknikutveckling och omstruktureringen av arbetsmarknaden.

Avsnittet därefter handlar om arbetslivet utifrån olika perspek- tiv. Hur mycket arbetar vi i Sverige i jämförelse med andra länder? Hur länge arbetar vi? Och inte minst, vad tror och tycker vi själva om vårt arbetsliv?

3.2Arbetsmarknad och välfärd – utmaningar

De strukturella utmaningarna i ekonomin och i samhället som hel- het pekar mot ett allt större behov av omställning och uppdatering under individers arbetsliv. Det har inte varit vår uppgift att i den här utredningen göra någon omfattande genomgång av dessa stora frågor, men vi vill ändå i detta kapitel redovisa några faktorer vi har bedömt vara särskilt betydelsefulla. Vi inleder med ett citat hämtat från Budgetpropositionen 2018/19:

54

SOU 2018:24

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

Regeringen har särskilt pekat ut tre centrala samhällsutmaningar: digita- lisering, klimat och hälsa. Globalisering och digitalisering innebär stora omställningar och nya villkor för det svenska näringslivet. Ny teknik, nya arbetsmetoder och affärsmodeller växer fram som utmanar rådande strukturer och befintligt näringsliv. Det blir allt viktigare för företag och andra organisationer att utvecklas och konkurrera utifrån höga kunskaps- nivåer och god omställningsförmåga. Även det ökade behovet att nå en mer resurssnål och klimatsmart ekonomi skapar ett omvandlingstryck på näringslivets anpassnings- och innovationsförmåga.2

3.2.1Demografin och välfärden

Att allt fler blir allt äldre är en viktig pusselbit för att förstå behovet av hållbart arbetsliv. Den så kallade försörjningskvoten, eller hur många som arbetar i förhållande till hur många som inte arbetar, på- verkas direkt av hur hållbart arbetslivet är. Det finns många bra genomgångar av den demografiska utmaning vi står inför och här ska vi bara kort visa på en aspekt av den åldrande befolkningen.

Procent

Kvinnor

 

30

Andel 85+

 

25

Andel 65-84

 

20

 

15

 

10

 

5

 

0

 

Procent

Män

 

30

Andel 85+

 

25

Andel 65-84

 

20

 

15

 

10

 

5

 

0

 

Källa: SCB Befolkningsprognos.

2 Prop. 2018/19:1 UO 24, s. 56.

55

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

SOU 2018:24

Figur 3.1 visar att andelen i befolkningen som är 65 år eller äldre kommer att öka från 21 till 28 procent bland kvinnor och från 18 till 27 procent bland män under det närmaste seklet. Men figuren visar också att det är den så kallade gruppen äldre-äldre som kommer att öka. Det vill säga personer som är 85 år eller äldre. Bland männen handlar det om en ökning från knappt 2 till omkring 7,5 procent av samtliga män och bland kvinnorna om en ökning från drygt 3 till drygt 8,5 procent bland samtliga kvinnor. Andelen äldre i befolk- ningen som är i de åldrar där det är rimligt att förlänga arbetslivet kommer däremot att vara ungefär lika stor som i dag. Det innebär att det inte räcker att några i åldersgruppen 65+ kan arbeta längre för att klara välfärdsutmaningen för de äldre.

Demografin och välfärdens finansiering

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) redovisar i sin Ekonomi- rapport 2017 att utvecklingen av befolkningen i yrkesverksam ålder hittills har följt de beräknade kostnader som kommer av demografin relativt väl. Men de närmaste 20 åren kommer situationen att vara annorlunda. Då kommer befolkningens förändring som beror på antal och ålderssammansättning att kräva 1,6 procents kostnadsök- ning per år, förutsatt att alla ska få samma välfärd som i dag. Sam- tidigt ökar befolkningen i yrkesverksam ålder endast med cirka 0,6 procent per år.

Den kraftiga ökningen av befolkningen i yngre och äldre åldrar är nu betydligt snabbare än den för antalet personer i yrkesverksam ålder. Därför tilltar behovet av verksamhet mer än det som beräknas kunna finansieras genom ökad sysselsättning och därmed ökade skatteintäkter. Om inga åtgärder vidtas kommer det enligt SKL att vara ett gap mellan intäkter och kostnader på 59 miljarder kronor för kommun- och landstingssektorn år 2021.3

3 SKL (2017).

56

SOU 2018:24

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

3.2.2Globalisering och teknikutveckling

Internationalisering, eller globalisering, är begrepp som används för att beskriva hur människor, idéer, kapital och företag rör sig allt mer fritt över nationsgränser. Ibland beskrivs internationalisering som ett hot mot välfärdsstaten genom att företag och människor kan välja att etablera sig där produktionen är som billigast och skatterna är som lägst. Detta skulle kunna leda till nedåtriktad konkurrens och en för snabb strukturomvandling. Men det finns forskning som ifrågasätter detta samband och att en ambitiös välfärdsstat i stället kan öka ett lands konkurrenskraft.4

Enligt en relativt färsk empirisk studie från OECD finns det inga tydliga bevis för att globalisering i form av internationell handel på- verkar vare sig tillväxten eller sammansättningen i sysselsättningen i branscher inom OECD. Däremot pekar resultaten mot att import från Kina har bidragit till omvandlingen från tillverkningsindustri mot tjänstesektor.5

Förändringsförmåga

Strukturomvandling är helt nödvändigt för en fungerande arbets- marknad och ekonomi. Utan innovationer och nya idéer som får genomslag på arbetsmarknaden skulle såväl arbetsmarknad och ekonomi och välfärd helt stagnera så småningom. Omvandlings- takten kan vara olika hög beroende på konjunkturläge och även beroende på när så kallade tekniksprång inträffar. Omvandlingstak- ten kan också skilja sig åt mellan länder och Sverige har en tradition av att bejaka strukturomvandling.

Sverige rankas som världens näst mest innovativa ekonomi en- ligt den sammanvägda mätningen i det så kallade Global Innovation Index 2017. Endast Schweiz har högre poäng. När det gäller den del av indexet som rör arbetskraftens kunskap ligger Sverige också på andra plats sammanlagt. En del av området som mäter arbets- kraftens kunskap rör andelen som är sysselsatta i kunskapsintensiva

4Chen m.fl. (2014), i SOU 2017:47, s. 55.

5OECD (2017a), s. 81 ff.

57

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

SOU 2018:24

tjänster. Här är Sverige passerat av Luxemburg, Singapore, Schweiz och Norge.6

I en europeisk undersökning av arbetsvillkor utmärker sig de nordiska länderna tydligt när det gäller anställdas uppfattning om hur stor andel som har varit med om större omorganisering av verk- samheten, liksom om att ha lärt sig nya saker i arbetet under de senaste åren. Se figur 3.2.

50

40

30

20

10

0

Större

 

 

 

Danmark

 

 

 

 

Sverige

 

omstrukturering/

 

 

 

 

 

 

 

Finland

 

omorganisation

 

 

 

 

senaste tre

åren

 

 

Norge

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

20

40

60

80

100

Innebär ditt arbete att du får lära dig nya saker?

Anm: Fullständiga frågorna i undersökningen: Innebär ditt arbete att du får lära dig nya saker? samt Har det under de senaste tre åren skett någon omstrukturering eller omorganisation på din arbetsplats som avsevärt påverkar ditt arbete?

Källa: Eurofound (2015).

Hur ser strukturomvandlingen ut?

I beskrivningen av de så kallade globala megatrenderna ingår ofta ett antagande om att strukturomvandlingen är osedvanligt hög nu jämfört med tidigare. Framför allt handlar det om en omvandling från tillverkningssektor till tjänstesektor.

6 Global Innovation Index 2017.

58

SOU 2018:24

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

Finansiell verksamhet, företagstjänster

 

 

 

 

 

 

 

 

52

000

Vård och omsorg

 

 

 

 

 

22 500

 

 

 

Information och kommunikation

 

 

 

 

 

20 800

 

 

 

Byggverksamhet

 

 

 

 

 

19 600

 

 

 

Handel

 

 

 

 

 

17 600

 

 

 

 

Hotell och restaurang

 

 

 

 

10

200

 

 

 

 

Utbildning

 

 

 

 

10

000

 

 

 

 

Transport

 

 

 

 

4 900

 

 

 

 

 

Jordbruk, skogsbruk och fiske

 

 

 

 

1 500

 

 

 

 

 

Personliga och kulturella tjänster

 

-6 000

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillverkning, utvinning och energi

-

7 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-20 000

0

20 000

40 000

60 000

Källa: SCB, Kortperiodiska sysselsättningsstatistiken och egen bearbetning. 7

I figur 3.3 visas förändringen i antal sysselsatta per näringsgren i privata näringslivet mellan kvartal 4 2015 och kvartal 4 2017. Antalet anställda i privata näringslivet har under perioden ökat med cirka 146 000 personer. Drygt en tredjedel (52 000) av denna ökning är inom näringsgrenen finansiell verksamhet och företagstjänster. När-

7 Om Kortperiodiska sysselsättningsstatistiken: Samtliga aktiva arbetsställen i Företagsdatabasen (FDB) som har minst en anställd utgör ramen för undersökningen. Uppgifter avseende närings- livet samlas in via en webbenkät från ett urval av cirka 17 800 arbetsställen. Samtliga uppgifts- lämnare erbjuds även att lämna uppgifter via en postenkät. Stratifiering görs efter näringsgren och storleksklass. Storleksklasserna är anpassade efter strukturen i näringsgrenen i syfte att skapa homogena stratum. Strata innehållande arbetsställen med hundra anställda eller fler totalunder- söks. Observera att felmarginalerna för vissa branscher är upp till 15 procent, vilket gör att siffrorna inte ska tolkas allt för exakt.

59

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

SOU 2018:24

ingsgrenen bör i dag snarare kallas företagstjänster än finansiell verk- samhet. Omkring 40 procent av ökningen inom näringsgrenen för- klaras av en ökning i undergruppen företag inom uthyrning, fastig- hetsservice, resetjänster och andra stödtjänster. En lika stor andel beror på fler anställda inom undergruppen företag inom juridik, eko- nomi, vetenskap och teknik, inklusive konsultföretag inom teknik, PR och kommunikation.

Ett frågetecken här är till hur stor del det handlar om arbetstill- fällen som försvinner inom tillverkning och skapas inom tjänstesektor och till hur stor del det handlar om en mer slimmad arbetsmarknad. Det som tidigare var tjänsteyrken, men inom tillverkningsindustrin, köps allt mer in som externa tjänster. Det gör att omvandlingen från arbeten inom tillverkning till arbeten inom tjänstesektor inte på ett enkelt sätt går att mäta med statistik över var människor är anställda. Men själva renodlingen av verksamhet är också intressant i ett arbetsmiljö- och hållbarhetsperspektiv. Denna ökade speciali- sering beskrivs ibland som en intensifiering av arbetslivet.

Långtidsutredningen 2015 redovisade en prognos över struktur- omvandlingen långsiktigt på arbetsmarknaden. I figur 3.4 visas hur förskjutningen från tillverkning mot tjänster beräknas se ut under perioden 2013–2040 enligt Långtidsutredningens prognos.

Procentenheter

8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tjänster

 

Tillverkning

 

El, värme, Bygg,

 

 

Jord- och skogsbruk

 

-2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Transport

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Produktionsvärde

 

-6

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Arbetade timmar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: LU 2015 samt egen bearbetning.

60

SOU 2018:24

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

Övrig tillverkningsindustri som 2013 utgjorde drygt 11 procent av arbetade timmar i näringslivet förutspås minska till knappt 7 procent fram till 2040. Massa- och pappersvaruindustrin minskar från 1,6 till 1 procent av förädlingsvärdet i prognosen och nedgången är motsva- rande även för andelen arbetade timmar. När det gäller järn- och metallverk är nedgången betydligt större i andelen arbetade timmar jämfört med den prognosticerade nedgången i förädlingsvärdet. Hus- hållstjänster antas öka till att omfatta nästan var femte arbetad timme i näringslivet. Här ökar antalet arbetade timmar mer än förädlings- värdet. Som framgår är förändringen i antalet timmar totalt sett större än förändringen i förädlingsvärde totalt sett. Bakom detta ligger tek- nikutveckling i främst tillverkningsindustrin, som gör att det behövs färre arbetade timmar även vid en given produktion.

Grön omställning

Den stora framtidsutmaning som ligger i att ställa om till en miljö- och klimatmässigt hållbar värld skapar redan i dag och förväntas också på sikt skapa ett omfattande behov av strukturomvandling i ekonomin och på arbetsmarknaden. Grön omställning handlar om hur utveckling och tillämpning av ny teknik i produktionen kan underlättas.8 Att klara anpassningen till nya förutsättningar och ny teknik ställer ständigt nya krav på ny kunskap och kompetens. Ett konkret exempel är just hur ny miljövänlig teknik tas till vara. För att det ska kunna ske effektivt krävs det att kunskapen för att ta tillvara miljövänlig teknik finns på arbetsplatserna. Den gröna om- ställningen kommer att innebära ytterligare ökade behov av möjlig- heter till omställning och uppdatering av kompetens för de syssel- satta i jämförelse med vad vi har sett hittills.

Grön omställning innebär anpassning inom befintliga yrken och produktionsmetoder. Exempelvis att tillverkningsföretag ställer om till att tillverka grön teknik (till exempel vindkraftverksturbiner). Omställningen innebär då i regel att det kan behövas kompetens- utveckling och uppdatering av produktionsmetoderna, men inom ramen för yrken som har funnits sedan tidigare.

8 Arbetet i framtiden (2016b).

61

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

SOU 2018:24

Men grön omställning handlar också om framväxandet av helt nya varor och tjänster som på ett hållbart sätt ersätter äldre varor och tjänster. Ett exempel är streamingtjänster för musik och film, där digital teknik gör att produktion av fysiska cd-skivor med plastom- slag inte längre behövs. Ett annat exempel är att delvis ersätta möten och till och med konferensverksamhet på kursgårdar med digitala mötes- och konferenstjänster. Då handlar det om framväxandet av helt nya yrkeskategorier där det inte är självklart att den som har arbetat med produktion av den ursprungliga varan eller tjänsten ska arbeta med den produkt eller tjänst som ersätter. Det är troligt att frukostvärden på konferenshotellet har en lång väg att ställa om till att bli utvecklare för digitala konferensplattformar. Det gör att det krävs olika sorters omställning och uppdatering inom ramen för den gröna omställningen.

I en rapport från Internationella arbetsorganisationen (ILO) från 2013 utgår organisationen dels från att vårt nuvarande sätt att producera och konsumera inte är hållbart och dels från frågan om hur den gröna omställningens kostnader ska fördelas. Vissa män- niskor befinner sig i verksamheter där omställningen blir större och där kommer kostnaderna också att bli större. Organisationens slut- sats är att konsekvenserna av att avstå från en grön omställning drabbar alla och de menar därför att kostnaderna för omställningen behöver delas rättvist.9

3.2.3En tudelad arbetsmarknad och problem med matchning

Polariseringen på arbetsmarknaden brukar beskrivas som att arbets- marknaden växer i botten och toppen vad gäller kvalifikationskrav, medan arbeten som befinner sig i mitten försvinner. För Sveriges del har utvecklingen framför allt lett till en tillväxt av högkvalificerade jobb medan tillväxten av jobb med låga kvalifikationskrav varit mycket blygsam. OECD har i en av sina rapporter visat på att polariseringen sett olika ut i olika delar av världen men överallt utom i Japan har tillväxten varit större i jobben med höga kvalifikationskrav

9 ILO (2013).

62

SOU 2018:24

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

jämfört med tillväxten av andelen jobb med låga krav. Se figur 3.5. Det gör, lite förenklat, att en större andel av dem som ställer om från arbeten med medelhöga krav måste röra sig mot arbeten med högre krav jämfört med andelen som ställer om till jobb med lägre kvalifika- tionskrav.

10

 

 

 

 

 

 

 

 

5

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

-5

 

 

 

 

 

 

 

Låga krav

-10

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Medelhöga krav

 

 

 

 

 

 

 

 

-15

 

 

 

Höga krav

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: OECD, Employment Outlook 2017 samt egen bearbetning.

Ofta lyfts teknikutvecklingen som huvudförklaring till polariser- ingen. De mer rutinartade jobben inom till exempel administration och tillverkning kan allt mer ersättas med ny teknik.

En underlagsrapport till Långtidsutredningen 2015 (SOU 2015:90) behandlar hur utbildningssystemet bör anpassas utifrån de framtida behoven på arbetsmarknaden. Polariseringen på arbetsmarknaden ökar enligt rapporten behovet av utbildning för omställning. De som finns i mitten av kvalifikationsskalan behöver utbildning för omställning till arbeten med högre kvalifikationskrav för att und- vika att de ska konkurrera med arbetskraften med lägst kvalifika- tioner om jobben med lägst kvalifikationskrav. En konkurrens nedåt på kvalifikationsskalan för de som har de medelkvalificerade jobben i dag betyder i praktiken att de som är svagast på arbets- marknaden kommer att få mycket svårt att finna ett jobb. Ett annat

63

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

SOU 2018:24

skäl till att omställning till jobb med högre kvalifikationskrav be- hövs är att tillgodose kompetensförsörjningen för de högkvalifice- rade jobben.10

Allt större del av de arbetslösa har svårt att komma in på arbetsmarknaden

Arbetsförmedlingen har under lång tid beskrivit hur allt fler inskrivna vid Arbetsförmedlingen är svåra att matcha mot de lediga jobb som finns. I myndighetens Arbetsmarknadsrapport som kom i oktober 2017 beskrivs att trots en positiv utveckling på arbetsmarknaden minskar andelen som får osubventionerade arbeten. Skillnaden i arbetslöshet och sysselsättning växer mellan dem som har respektive dem som inte har gymnasieutbildning.11

Arbetsförmedlingen följer särskilt äldre, utrikesfödda, personer med funktionsnedsättning, personer utan fullständig gymnasieutbild- ning och nyanlända i termer av individer som har en extra hög risk för att ha svag ställning på arbetsmarknaden. Notera att det inte handlar om avgränsade grupper utan en äldre, nyanländ person med kort utbildning och funktionsnedsättning har sannolikt en särskilt svag ställning på arbetsmarknaden.

Matchning

Hur passar de arbetssökande till de lediga jobb som finns? Har de arbetslösa de kompetenser som krävs för de lediga jobben? Och är de sysselsatta rätt matchade för de jobb de har?

Matchning handlar både om hur de arbetssökande passar till de lediga jobb som finns och om de redan anställdas under-, över- eller felutbildning i deras anställningar.12

Riksrevisionen har i en av sina rapporter definierat matchningen på arbetsmarknaden som hur nya anställningar skapas för ett givet antal lediga jobb i förhållande till antalet arbetssökande.13 Ett av Ar- betsförmedlingens viktigaste uppdrag är att effektivt sammanföra

10SOU 2015:90.

11Arbetsförmedlingen (2017b).

12Karlsson m.fl. (2017), s. 12.

13Riksrevisionen (2017), s. 5.

64

SOU 2018:24

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

dem som söker arbete med dem som söker arbetskraft, det vill säga att bidra till matchningen av arbetssökande mot de lediga jobb som finns.14 Flera studier visar att matchningen på den svenska arbets- marknaden har försämrats de senaste åren.15 En fråga blir då vad detta beror på. Arbetsförmedlingen har lyft fram att det beror på en ändrad individsammansättning bland de arbetslösa. Med individsammansätt- ning menas till exempel andelen utrikesfödda, äldre, funktionsnedsat- ta eller personer med kort utbildning. En rapport från Riksrevisionen som kom i november 2017 visar att individsammansättningens roll är betydande, men att den bara förklarar cirka en tredjedel av den för- sämrade matchningen. I stället handlar försämringen enligt Riksrevi- sionen om en oförklarad generell jobbchansminskning för en förhål- landevis väletablerad grupp på arbetsmarknaden. Mot bakgrund av det lyfter Riksrevisionen frågan om en orsak till detta kan vara struk- turomvandlingen på arbetsmarknaden. Det vill säga att den försäm- rade matchningen skulle kunna handla om vilka typer av jobb som är lediga i dag jämfört med tidigare och om dessa stämmer överens med de arbetslösas kompetens eller inte.16

Skillnad i arbetskraftsdeltagande och sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda

Andelen arbetslösa är generellt högre bland utomeuropeiskt födda än bland personer födda i Sverige och personer födda i Europa. Andelen arbetslösa bland utomeuropeiskt födda kvinnor uppgick 2016 till 21,2 procent jämfört med 4,5 procent för inrikes födda kvinnor och 7,7 procent för europeiskt födda kvinnor. Arbetslösheten förutom- europeiskt födda män uppgick samma år till 23,2 procent, för inrikes födda män 5,1 och för europeiskt födda män 7,7 procent.

En bidragande faktor till att arbetslösheten har ökat bland utom- europeiskt födda under den senaste tioårsperioden är att arbetskrafts- deltagandet har ökat inom denna grupp.17 Tabell 3.1 visar arbets- kraftsdeltagande för utomeuropeiskt födda, födda i Europa och födda i Sverige under åren 2007–2016. Av tabellen framgår att det är större

14Förordning (2007:1030) med instruktion för Arbetsförmedlingen.

15Riksrevisionen (2017), s. 5.

16Riksrevisionen (2017).

17Prop. 2017/18:1 UO 13, bilaga 1.

65

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

SOU 2018:24

skillnad mellan kvinnor och män bland utrikesfödda jämfört med bland inrikes födda. Observera att nyanlända bara är en mindre del- mängd av gruppen födda utanför Europa.

Källa: BP 18, UO 13 Integrationsbilagan.

Tabell 3.2 visar att utrikesföddas kompetens inte används fullt ut. Tabellen visar hur stor andel av dem med eftergymnasial utbildning som har ett arbete som motsvarar deras utbildningsnivå. Bland per- soner födda i Sverige är det 65,8 procent bland männen och 69,9 pro- cent bland kvinnorna som har ett arbete i nivå med utbildningen. 30 procent av kvinnorna och 34 procent av männen med eftergym- nasial utbildning födda i Sverige har inte ett arbete som motsvarar deras utbildningsnivå. Bland personer födda utanför Europa är mot- svarande andelar 52 procent bland männen och 46 procent av kvin- norna.

Detta innebär i praktiken att högutbildade personer har arbeten som de med kort utbildning skulle kunna klara av. Orsaken kan vara svårigheter att validera utländsk utbildning eller att överföra kunska- pen till svensk arbetsmarknad men det kan också handla om diskri- minering.

66

SOU 2018:24

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: BP 18, UO 13 Integrationsbilagan.

3.2.4Arbetskraftsbrist

Arbetskraftsbrist i dag

Figur 3.6 visar det bristindex Arbetsförmedlingen regelbundet tar fram fördelat på yrkesgrupper. Det råder i dag brist inom en stor del av samtliga studerade yrken. För flera av de största yrkesgrupperna är bristsituationen allvarlig, vilket indikeras av ett högt bristindex.

67

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

SOU 2018:24

Bygg och anläggning

Pedagogiskt arbete

Data/IT

Hälso- och sjukvård

Tekniskt och naturvetenskapligt arbete

Installation, drift och underhåll

Socialt arbete

Hotell, restaurang och storhushåll

Tillverkningsarbete

Naturbruk

Transport

Service- och säkerhetsarbete

Administration, ekonomi och juridik

Försäljning, inköp och marknadsföring

Kultur, media och design

1

2

3

4

5

Not. Värde mellan 2,75–3,25 indikerar balans mellan utbud och efterfrågan. Ett lägre värde indikerar överskott och ett högre värde indikerar brist.

Källa: Arbetsförmedlingen, Var finns jobben 2017, SCB samt egen bearbetning .

Figuren visar att det sammanvägt för hela yrkesgrupper är brist på en stor del av arbetsmarknaden. Den mer finfördelade uppdelningen på enstaka yrken visar att det råder brist inom tre av fyra studerade yrken (139 av 189 yrken totalt). Det är alltså inte bara för akademiska jobb eller i offentlig sektor som det är brist på arbetskraft. Även i många yrken i privat sektor utan krav på akademisk utbildning är det i dag svårt med kompetensförsörjningen. Allra högst index har kockar och kallskänkor med ett index på 5,0. Specialistsjuksköterskor inom både akut och allmän hälso- och sjukvård, grundutbildade sjuk- sköterskor och förskollärare har alla ett bristindex på 4,9.18

18 Arbetsförmedlingen (2017d).

68

SOU 2018:24

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

Trender och prognoser från SCB

I Statistiska centralbyråns (SCB:s) undersökning Trender och pro- gnoser 2017 presenteras beräkningar över tillgången och efterfrågan på utbildade fram till 2035. Beräkningarna av den framtida tillgången på personer med olika utbildningar visar vad resultatet blir om ut- bildningssystemet förblir i stort sett detsamma som i dag och om in- divider väljer och slutför utbildningar på samma sätt och i samma takt som i dag. Syftet är att lyfta fram de obalanser mellan tillgång och efterfrågan som uppstår om utvecklingen fortsätter i nuvarande banor.

Prognosen tyder på en kraftig ökning av både tillgång och efter- frågan på arbetskraft fram till 2035. För eftergymnasialt utbildade kommer det enligt prognosen att vara någorlunda balans; både antalet utbildade med eftergymnasial utbildning och antalet arbeten med krav på eftergymnasial utbildning kommer att öka kraftigt.

För yrkesförberedande utbildningar på gymnasienivå förväntas efterfrågan öka starkt, men här beräknas tillgången minska vilket gör att underskottet på gymnasieutbildade med yrkesinriktning väntas bli allt större. Det väntas bli ett överskott på personer med högskoleför- beredande gymnasieutbildning.

Antalet arbeten som kräver högst grundskoleutbildning minskar kraftigt enligt prognosen samtidigt som det förväntas finnas ungefär lika många som har högst grundskoleutbildning. Det gör att det sannolikt kommer att bli ett allt större överutbud av arbetskraft inom dessa yrken.

SCB lyfter några yrkesgrupper som specifikt problematiska när det gäller bristsituationen. Det handlar bland annat om lärare och specialistsjuksköterskor men också om gymnasieingenjörer och industriutbildade inom teknikområdet. Även om efterfrågan på gym- nasieingenjörer och industriutbildade väntas minska är problemet att tillgången ser ut att minska ännu mer. När det gäller vården ser det ut att bli antalsmässigt störst brist på gymnasieutbildade vård- och omsorgsutbildade. Det ser enligt SCB:s prognos ut att bli svårt att utbilda tillräckligt många för att möta behoven inom äldreomsorgen även om satsningarna på yrkesvux kan komma att ha betydelse för att underlätta situationen. Figur 3.7 visar vilka yrken som bedöms ha den största antalsmässiga ökningen av arbetskraftsbrist fram till 2035.19

19 SCB (2017).

69

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

SOU 2018:24

Vård- och omsorgsutbildning, gymnasial nivå

 

 

 

 

143 000

 

Industriutbildning, gymnasial nivå

 

 

66 000

 

 

 

 

Gymnasieingenjörsutbildning

 

53 000

 

 

 

 

Ämneslärarutbildning

 

34 000

 

 

 

 

 

Lärarutbildning, grundskolans tidigare år

 

25 000

 

 

 

 

 

Fordonsutbildning, gymnasial nivå

 

22 000

 

 

 

 

 

Barn- och fritidsutbildning, gymnasial nivå

 

17 000

 

 

 

 

 

Byggutbildning, gymnasial nivå

 

15 000

 

 

 

 

 

El-, automations- och datorteknisk utbildning

 

14 000

 

 

 

 

 

Restaurang- och livsmedelsutbildning,…

 

13 000

 

 

 

 

 

Specialistsjuksköterskeutbildning,…

 

10 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

50 000

100 000

150 000

200 000

 

 

 

 

 

 

Antal

Källa: SCB, Trender och prognoser 2017.

3.3Arbetslivet

I avsnitt 3.2 har vi redovisat ett antal trender och utmaningar. Det här avsnittet inleds med att visa hur sysselsättning och arbetade timmar förhåller sig till genomsnittet i OECD. Därefter redogör vi för hur hållbart arbetslivet är i perspektivet inträdes- och utträdesålder för olika grupper på arbetsmarknaden. Avsnittet avslutas sedan med att vi försöker beskriva hur människor upplever sitt arbete och hur balan- sen mellan arbete och fritid fungerar.

70

SOU 2018:24

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

3.3.1Sysselsättning och arbetade timmar i Sverige och i andra länder

I OECD som helhet finns ett tydligt mönster att antalet arbetade timmar har minskat när välståndet har ökat. I Sverige skedde en brant nedgång under 1970-talet, därefter har antalet arbetade timmar per sysselsatt ökat trendmässigt.

BNP/Capita

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Arbetade timmar

60 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2 100

50 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2 000

40 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 900

30 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 800

20 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 700

10 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 600

0

 

 

 

1978

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2006

 

 

 

 

1 500

1970

1972

1974

1976

1980

1982

1984

1986

1988

1990

1992

1994

1996

1998

2000

2002

2004

2008

2010

2012

2014

2016

 

 

 

 

 

BNP per capita OECD

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BNP per capita Sverige

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Genomsnittligt antal (faktiskt) arbetade timmar OECD

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Genomsnittligt antal (faktiskt) arbetade timmar

Sverige

 

 

 

Not. BNP i 2010 års priser, USD.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: OECD och Världsbanken.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 3.8 visar att Sverige har färre arbetade timmar per sysselsatt i befolkningen i jämförelse med OECD som helhet. En viktig för- klaring är den höga sysselsättningsgraden för Sveriges del, framför allt för kvinnor. Eftersom det är vanligt med deltidsarbete bland kvinnor i Sverige blir antalet timmar per sysselsatt lägre jämfört med i en så kallad enförsörjarmodell som å andra sidan har en lägre sysselsätt- ningsgrad. Men det är också så att arbetstiden på årsbasis är kortare i Sverige i jämförelse med flera andra jämförbara länder. OECD redo- visar uppgifter om genomsnittligt antal arbetade timmar per vecka för heltidsanställda. I Sverige arbetar heltidsanställda i genomsnitt

71

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

SOU 2018:24

38,9 timmar. I ett nordiskt perspektiv varierar antalet arbetstimmar mellan Danmark (37,4), Norge (38,2) och Finland (39,1) respektive Island (43,7). Förutom Island arbetar heltidsanställda i Norden färre timmar per vecka jämfört med många andra länder. Genomsnittet bland OECD-länderna är 40,4 timmar. I Tyskland är genomsnittet 39,7 timmar och i Slovenien 40,7. Flest arbetade timmar per vecka bland anställda på heltid har Colombia (50) följt av Turkiet (49,3).20

Procent

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

75

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

70

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

65

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

55

 

Män, OECD

 

Kvinnor, OECD

 

 

Män, Sverige

 

 

Kvinnor, Sverige

 

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

2007

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

2008

2009

2010

2011

2012

2013

2014

2015

2016

Källa: OECD.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sedan 2009 har sysselsättningsgraden ökat snabbare i Sverige jäm- fört med OECD-genomsnittet för både kvinnor och män. Svenska kvinnors sysselsättningsgrad passerar/tangerar för närvarande den genomsnittliga för män i OECD.

Det går inte att se någon långsiktigt nedåtgående trend för genomsnittligt arbetade timmar i Sverige trots en starkare utveckling av välståndet i Sverige jämfört med i OECD som helhet. Bakgrunden är att Sverige under 1970-talet hade ett stort underskott i antalet arbe- tade timmar i förhållande till välfärdsambitionerna. Politiken och väl- färdssystemen kom att inriktas mot en tvåförsörjarmodell med fokus

20 OECD, LFS. Uppgifterna gäller 2016.

72

SOU 2018:24

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

på arbete. Antalet arbetade timmar per person i befolkningen 15– 64 år var 2016 114 timmar högre i Sverige jämfört med ett ovägt genomsnitt för 23 europeiska länder.21 Det innebär 2,8 veckors arbete per person och år extra. Om arbetslivet varar 40 år blir det drygt två års arbete extra per person i befolkningen tack vare en högre syssel- sättningsgrad. Bland de undersökta länderna är det bara Tjeckien, Lettland, Estland och Island som har ett högre antal arbetade timmar per person i befolkningen mellan 15–64 år jämfört med Sverige. Det skiljer 350 timmar per år mellan Sverige och Frankrike (som har lägst antal arbetade timmar per person mellan 15–64 år bland de under- sökta länderna).

3.3.2Livsarbetstid och pensionsålder

Arbetslivets längd i Sverige och i andra länder

I ett internationellt perspektiv har Sverige ett långt arbetsliv. Eurostat redovisar uppgifter med skattningar om arbetslivets varaktighet för en 15-åring och där är det endast Island och Schweiz som har fler antal år i arbetslivet i genomsnitt. I Sverige förväntas arbetslivet i genomsnitt vara i 41,3 år. Genomsnittet för EU 28 är 35,6. Island redovisar imponerande 47,4 år. De övriga nordiska länderna har något kortare förväntade arbetsliv än Sverige. I Italien förväntas arbetslivet vara i 31,2 år. Uppgifterna gäller 2016.22

Även när det gäller utträdesåldern faller Sverige väl ut i internatio- nell statistik. För män var pensionsåldern 2016 något högre än genomsnittet för OECD. Svenska mäns utträdesålder var 65,8 år jäm- fört med genomsnittet för OECD som var 65,1 år. För kvinnor är skillnaden större, utträdesåldern för kvinnor i Sverige är enligt OECD:s sätt att mäta 64,6 år jämfört med 63,6 i OECD som hel- het.23 För inträdesåldern har vi inte kunnat hitta internationellt jäm- förbara siffror.

21OECD, Eurostat samt egen bearbetning. Det genomsnittliga antalet arbetade timmar per sys- selsatt har räknats upp med antalet sysselsatta totalt och sedan fördelats på den totala befolkningen 15–64 år per land. Ingående länder: Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien, Lettland, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern, Österrike.

22Eurostats databas. Måttet är en skattning av hur långt en 15-årings arbetsliv förväntas bli.

23OECD, Ageing and Employment Policies – Statistics on average effective age of retirement.

73

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

SOU 2018:24

Inträdesålder och utträdesålder i Sverige

Pensionsmyndigheten redovisar återkommande genomsnittlig in- trädes och utträdesålder på arbetsmarknaden utifrån ett antal olika definitioner.

De mått som syftar till att ha ett samhällsekonomiskt perspektiv som visar när personer i genomsnitt börjar och slutar att försörja sig själva genom förvärvsarbete kallar Pensionsmyndigheten för inträde respektive utträde i lönearbete. Dessa baseras på registerdata. Grän- sen för när en person kan anses försörja sig är satt till en inkomst före skatt på 2,0 inkomstbasbelopp, vilket 2017 motsvarade 123 000 kro- nor. Rena löneinkomster och inkomster från aktivt bedriven närings- verksamhet räknas med. Däremot ingår inte förmåner. Föräldra- penning, sjukpenning, arbetslöshetsersättning, aktivitetsstöd med mera är också borträknade.

Genomsnittsåldern för inträde i lönearbete var 2015 26,7 år. För kvinnor var genomsnittsåldern för inträde omkring 28 år medan den för männen var cirka 25,5 år. Mellan 2013 och 2015 sjönk inträdes- åldern med drygt ett år för kvinnor och med nästan två år för män. Finanskrisen påverkade inträdesåldern kraftigt, främst för männen vars inträdesålder i lönearbete höjdes med mer än 4 år mellan 2008 till 2009.

Ett mått som bygger på genomsnittligt deltagande på arbetsmark- naden om minst 20 timmars arbete per vecka ger en betydligt lägre inträdesålder. 2016 var den genomsnittliga inträdesåldern i arbets- kraften 22,4 år. Kvinnor studerar i större utsträckning än män vilket ger en högre inträdesålder på arbetsmarknaden bland kvinnor än bland män. Under de senaste åren har nivåerna legat relativt konstant kring 22 år för män och 23 år för kvinnor. Före 1990-talskrisen var dock inträdesåldern något högre för män än för kvinnor.24

Utträdesåldern ur lönearbete är enligt Pensionsmyndigheten 62,2 år 2015. Utträdet ur intjänande till pensionssystemet är högre, 66,2 år. Den långsiktiga trenden för utträdesåldern är stigande, vilket beror på att människor jobbar högre upp i åldrarna jämfört med tidigare. Lägre mortalitet i de förvärvsaktiva åldrarna bidrar också till en högre utträdesålder. Färre med sjukersättning har också bidragit till en högre ålder för utträde ur lönearbete. Mellan 2013 och 2015

24 Pensionsmyndigheten (2017).

74

SOU 2018:24

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

höjdes den genomsnittliga utträdesåldern ur lönearbete från 61 år för både kvinnor och män till knappt 62 år för kvinnor och knappt 63 år för män.25

Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) har i en studie undersökt skälen till att fler arbetar längre än tidigare. Resulta- ten visar att bättre folkhälsa, ökad utbildningsnivå men också strik- tare regler för beviljad sjukersättning (tidigare kallat förtidspension) har haft betydelse. Däremot ger data inget stöd för att det förlängda arbetslivet beror på bättre arbetsmiljö.26

Längre arbetsliv är en förutsättning för hållbara pensioner

Pensionssystemet är konstruerat för att vara långsiktigt finansiellt hållbart. Det betyder att när vi lever allt längre men inte anpassar arbetslivets längd i motsvarande utsträckning kommer pensionerna att sänkas.

Konjunkturinstitutet har räknat utifrån ett scenario där den ökade livslängden till 2/3 används till ett längre arbetsliv. Det motsvarar att utträdesåldern höjs med 1,5 år fram till 2040. I detta scenario faller ersättningen från inkomstpension och garantipension från dagens knappt 50 procent av den genomsnittliga lönen per person (löne- summan) till drygt 35 procent 2040.27

För att kunna hålla en konstant relation mellan pensionerna och de arbetandes inkomster är behovet av ökad sysselsättning och längre arbetsliv ännu större. Denna problemställning tittar pensions- gruppen, en arbetsgrupp med representanter för de riksdagspartier som stod bakom pensionsöverenskommelsen, på. Det är sannolikt att de äldres arbetsmarknadssituation kommer att få allt större betydelse framöver.

25Pensionsmyndigheten (2017).

26Laun och Palme (2017).

27Konjunkturinstitutet (2017b), s. 34 f.

75

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

SOU 2018:24

Ojämn fördelning

Den genomsnittliga åldern för inträde och utträde på arbetsmarkna- den berättar något om de stora trenderna. Men spridningen i inträ- des- och utträdesåldrar är minst lika viktigt i perspektivet hållbart arbetsliv. För att arbetslivet ska kunna kallas hållbart räcker det inte att några kan och vill arbeta allt fler år medan andra inte orkar eller inte vill arbeta ett långt arbetsliv.

I en studie från 2012 genomförde Pensionsmyndigheten en enkät bland äldre, både bland pensionerade och bland de som fortfarande var i arbete, för att se på skillnader mellan olika grupper. Resultaten visade att kvinnor med kort utbildning, tunga jobb och hälsoproblem tenderar att gå i pension tidigt och att högavlönade tjänstemän och chefer som är vid god hälsa tenderar att gå i pension sent. Av studien framkom det även att alla som vill fortsätta jobba inte har den möj- ligheten och att något som skulle få fler att arbeta längre är bättre arbetsförhållanden och arbetsvillkor.28

Procent

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Män

 

Kvinnor

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

16-29 år

 

 

 

30-49 år

 

50-64 år

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: SCB AMU.

28 Arnek (2012).

76

SOU 2018:24

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

Det är vanligt med oro för att arbetet innebär hälsorisker. Enligt Arbetsmiljöundersökningen (AMU)29 är det ungefär lika vanligt oav- sett kön bland unga medan skillnaden mellan könen ökar med åldern, se figur 3.10. Bland män är det 30–49-åringar som är mest oroliga medan det bland kvinnor är klart störst andel som är oroliga för att arbetet medför hälsorisker bland 50–64-åringar. Fler än hälften upp- ger oro, varav 20 procent svarar att de i hög grad har skäl att känna oro för arbetets framtida hälsorisker.

Det är betydande skillnader mellan offentlig och privat sektor när det gäller andelen som upplever att de har skäl att oroa sig för att arbetet på sikt kan innebära hälsorisker. Bland kvinnor i kommuner och landsting är det mer än hälften som säger sig i viss eller hög grad ha skäl till oro. Se figur 3.11. I privat och statlig sektor är skillnaderna mellan kvinnor och män små, medan den inom kommunal sektor är betydligt större, över 10 procent.

Procent

70

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Män

 

 

Kvinnor

 

 

Män och kvinnor

 

60

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Samtliga sektorer

Statlig sektor

Kommunal sektor Privat sektor

Landsting

 

Källa: SCB, AMU.

Anm. Antalet svarande män som arbetar inom landsting är för litet för att kunna redovisas.

29 Arbetsmiljöundersökningen är en urvalsundersökning som genomförs av SCB på uppdrag av Arbetsmiljöverket. De tillfrågade består av ett delurval av Arbetskraftsundersökningen (AKU). Den senaste omgången genomfördes 2015 och intervjuerna gjordes under senhösten.

77

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

SOU 2018:24

24 procent av kvinnorna i kommunal sektor (22 procent av kvinnorna som arbetar i landsting) säger sig i hög rad ha skäl till oro för att arbetet på sikt kan innebära hälsorisker. Motsvarande andel bland män i kommunal sektor är 14 procent. I privat sektor svarar 15 pro- cent av kvinnorna och 14 procent av männen att de i hög grad har skäl till oro.

I Arbetsmiljöundersökningen ställs även en fråga till dem över 50 år om de bedömer att de kommer att orka arbeta fram till ordinarie pensionsålder. 10 procent av männen och 12 procent av kvinnorna svarar att de inte kommer att orka.

Utmaningen innebär både att sysselsatta ska orka ett långt pro- duktivt arbetsliv men också att kompetensen ska vara gångbar under fler år än tidigare samtidigt som förändringstakten i arbetslivet ökar. Sannolikheten att den utbildning en individ skaffar sig i 20-årsåldern ska räcka hela arbetslivet blir med andra ord allt lägre.

Äldre som drabbas av arbetslöshet har svårt att hitta tillbaka

I en IFAU-rapport på temat arbetsmarknadens tudelning beskrivs hur äldre som blir arbetslösa är i en särskilt utsatt position och att äldre har väsentligt svårare att hitta tillbaka till arbete igen jämfört med övriga.

Att förebygga arbetslöshet genom att satsa på fortlöpande ut- bildning för äldre sysselsatta är extra viktigt. Att det offentliga väntar tills äldre har blivit arbetslösa med att erbjuda utbildning är sannolikt inte effektivt eftersom sådan utbildning inte verkar påverka chanserna att komma tillbaka i arbete särskilt mycket.30

De flesta äldre har lång yrkeserfarenhet, men äldre kan sakna eller ha lägre formell utbildning. Det kan ge problem om de lediga jobben finns i andra branscher där arbetsgivarna ställer krav på att de sökande ska ha en viss formell utbildning. Värdet av tidigare yrkeserfarenhet och annan informell kompetens kan också vara svår att överföra till andra branscher. Brist på humankapital kan därför vara ett viktigt problem för äldre när det gäller omställning.31

30Mayhew och Rijkers (2004).

31Eriksson m.fl. (2017), s. 69.

78

SOU 2018:24

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

Möjligheterna att på egen hand skaffa sig formell utbildning i äldre åldrar är begränsade, inte minst på grund av att studiemedelssystemet har en övre åldersgräns. Det finns också indikationer på att äldre anställda får ta del av kompetensutveckling i lägre utsträckning än yngre anställda. Av SCB:s redovisning av vuxnas studiedeltagande framgår det att yngre i högre utsträckning än äldre tar del av formell personalutbildning. Bland sysselsatta 25–24-åringar deltog 7 procent i formell personalutbildning 2016. Motsvarande andel för sysselsatta 35–54-åringar var 4 procent och bland sysselsatta 55–64-åringar 2 procent. När det gäller icke-formell personalutbildning är det där- emot inga större skillnader beroende på ålder, andelarna varierar mel- lan 54 och 60 procent mellan de tre åldersgrupperna.32 Se även kapitel 4. Delvis är det naturligt att äldre i lägre utsträckning än yngre tar del av formell personalutbildning eftersom en investering i sådan utbild- ning ofta blir mindre lönsam ju äldre den anställda är.33

Enligt IFAU:s rapport är det utifrån forskningen troligt att av- kastningen på åtgärder riktade till äldre maximeras om de sätts in tidigt, är yrkesinriktade och om de sker på eller nära arbetsplatserna.34

3.3.3Balansen mellan arbete och fritid

OECD publicerar återkommande en studie av hur livskvaliteten utifrån ett antal olika aspekter och perspektiv utvecklas i OECD- länderna. Den senaste upplagan kom i november 2017. Ett av de mått som används är balansen mellan arbete och fritid (work-life balance). Måttet baseras på både arbetad tid och på ledig tid. Sverige placerar sig i topp, tillsammans med de övriga nordiska länderna, både när det gäller balansmåttet för arbete och fritid och för det sammanvägda måttet för livskvalitet. När även materiellt välstånd inkluderas faller Sverige ännu bättre ut i en internationell jämförelse.35

32SCB:s Statistikdatabas, Vuxnas deltagande i utbildning 2016.

33Eriksson m.fl. (2017), s. 72.

34Eriksson m.fl. (2017), s. 104 f.

35OECD (2017b), s. 29 ff.

79

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

SOU 2018:24

Livskvalitet

10

 

 

 

 

 

 

 

 

NOR

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

9

 

 

 

 

FIN

 

ISL

CHE

SWE

 

8

 

 

 

 

DNK

NLD

 

 

CAN

 

 

 

 

 

 

 

NZL

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

7

 

 

 

 

 

IRL

GBR

 

LUX

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

 

AUT

 

AUS

 

 

 

 

 

ESP

 

BEL

 

 

 

 

 

 

 

 

 

DEU

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5

 

 

EST

SVNJPN

 

 

 

USA

 

 

 

 

 

 

FRA

 

 

 

 

4

 

 

ITA

 

KOR

 

 

 

 

 

 

SVK

 

 

CZE

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3

GRC

 

 

 

 

 

 

 

 

POL

MEX

 

ISR

 

 

 

 

 

 

 

LVA

 

PRT

 

 

 

 

 

 

2

HUN

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

CHL

TUR

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

 

 

 

 

 

 

 

 

Materiellt välstånd

Källa: OECD (2017).36

Vi verkar alltså i en internationell jämförelse ha det riktigt bra i Sverige när det gäller såväl livskvalitet som helhet som när det gäller balansen mellan arbete och fritid. Men vad visar våra nationella data om hur balansen mellan arbete och fritid ser ut för olika grupper?

Ett antal av frågorna i den ovan nämnda Arbetsmiljöundersök- ningen fångar balansen mellan arbete och fritid och nedan redovisar vi ett urval av dessa.

36 Materiella förhållanden omfattar 10 indikatorer utifrån tre olika dimensioner: inkomst och välstånd, arbete och inkomst samt boende. Livskvalitet omfattar 15 indikatorer som spänner över 8 dimensioner: balans mellan arbete och fritid, hälsa, utbildning och kompetens, sociala kontakter, samhällsengagemang och offentlig styrning, miljökvalitet, personlig säkerhet och subjektivt välbefinnande. Länderna tilldelas en ”poäng” för respektive indikator utifrån deras relativa prestation. Den diagonala linjen visar var länder som har balans mellan materiella förhållanden och livskvalitet hamnar. (Egen översättning).

80

SOU 2018:24

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: SCB AMU.

Tabell 3.3 visar hur stor andel som svarar att de regelbundet är för trötta eller saknar tid för familj och vänner. Totalt sett är det 8 procent som instämmer. I statlig och i kommunal sektor är det dubbelt så stor andel kvinnor som män som svarar att de varje vecka är för trötta eller saknar tid för familj och vänner. Antalet svarande män inom landstingssektorn är för få för att resultaten ska kunna redovisas.

Källa: SCB AMU.

Det är betydligt vanligare att de som arbetar i privat sektor känner att de förväntas vara tillgängliga på telefon på fritiden, se tabell 3.4. När det gäller nåbarhet på mejl är skillnaderna mellan sektorerna små med undantag av att det är betydligt lägre andel inom landstingssektorn som uppger att de förväntas läsa jobbmejl när de är lediga. Till skillnad mot de flesta andra arbetsmiljöfaktorer är det en större andel män än kvinnor som upplever förväntningar på nåbarhet på telefon

81

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

SOU 2018:24

och mejl. Inom privat sektor är dock skillnaderna mellan kvinnor och män små när det gäller förväntningar på nåbarhet.

Källa: SCB AMU.

Tabell 3.5 visar att mellan 30 och 40 procent upplever att de varje vecka måste hoppa över lunchen, arbeta över eller ta med sig jobbet hem. Det är relativt få svarande för denna fråga vilket gör att skill- naderna mellan kön och mellan sektorer inte är statistiskt säker- ställda.

Källa: SCB AMU.

Sex av tio svarar att de är nöjda med sina arbetstider. Det gäller både kvinnor och män. Mest nöjda är anställda i statlig sektor (omkring sju av tio är nöjda) och lägst andel nöjda finns inom landstingssektorn (55 procent nöjda). Även om de flesta är nöjda med sina arbetstider är drygt en av tio missnöjda. 13 procent instämmer i att de är missnöj- da med sina arbetstider. Minst missnöjda är sysselsatta i statlig sektor och mest missnöjda är sysselsatta i landstingssektorn, se tabell 3.6.

82

SOU 2018:24

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

3.3.4Förväntningar om behov av omställning

OECD beskrev 2007 att en förutsättning för att arbetskraften ska kunna vara konkurrenskraftig i en allt mer globaliserad och kunskaps- baserad värld är att det finns möjligheter att fylla på med kunskaper i form av lärande under hela arbetslivet. I rapporten betonades att i samhällsekonomisk och sysselsättningspolitisk synvinkel håller den enskildas förmåga till livslångt lärande på att få allt större betydelse.37 Frågan om det livslånga lärandets betydelse har inte minskat i bety- delse under det senaste decenniet – tvärtom.

I en undersökning om arbetsvillkoren i Europa som genomförts av Eurofound ställs frågor om hur de sysselsatta ser på sitt framtida arbetsliv. En av dessa frågor är huruvida den svarande tror att hen kan arbeta kvar på sitt nuvarande arbete fram till 60 års ålder.

Källa: Eurofound (2015).

Det är en lägre andel i Sverige jämfört med i EU som genomsnitt som anser att de inte kommer att kunna utföra det arbete de har tills de är 60 år gamla. Men i den yngsta åldersgruppen, personer under 35 år, är det i stort sett lika många i Sverige som i övriga EU som inte tror att de kommer att kunna ha samma eller liknande arbete till 60 års ålder. Fler än en tredjedel av sysselsatta under 35 år ser framför sig att de kommer behöva byta arbete eller yrke.

Mer än var tionde som är från 35 år och uppåt anser inte att de kommer att kunna ha samma arbete fram till 60 års ålder. För åldersgruppen 50 år och över innebär det att 14 procent bedömer att de kommer behöva byta arbete under den närmaste tioårsperioden.

Att en större andel yngre jämfört med äldre inte tror sig kunna utföra det nuvarande arbetet tills de är 60 år gamla kan tolkas som att

37 OECD (2007).

83

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

SOU 2018:24

farhågorna man har som ung inte riktigt verkar stämma. En annan tolkning kan vara att de som behöver byta i stor utsträckning redan har gjort det innan de blir 50.

I samma undersökning ställs även en fråga om det skulle vara lätt eller svårt att hitta ett liknande arbete med samma lön om personen blir arbetslös eller säger upp sig. Knappt fyra av tio i åldersgruppen 50 år och äldre i Sverige tror att det skulle vara lätt. I åldersgruppen 35–49 år är det fler än fem av tio och bland de yngsta är det fler än sex av tio som tror att det skulle gå lätt. I jämförelse med andra länder är det fler bland dem som är 50 eller äldre som tror att det skulle gå lätt att hitta ett liknande arbete i de nordiska länderna i jämförelse med andra EU-länder.38

En annan fråga i Eurofounds undersökning handlar om de sva- rande upplever att de har behov av ytterligare utbildning eller lärande för att klara sina arbetsuppgifter på ett bra sätt.

Källa: Eurofound (2015).

Av tabell 3.8 framgår det att andelen i Sverige som upplever att de behöver ytterligare utbildning för att klara sitt arbete är i stort sett samma som genomsnittet för EU. Drygt var tionde person i Sverige i åldrarna 35 år och uppåt säger sig behöva mer utbildning för att klara arbetet. I Finland är det en lägre andel som upplever att de behöver mer utbildning, medan andelen är högre i Tyskland.

Megatrender som globalisering, urbanisering och digitalisering skapar nya möjligheter för kvinnor och män, men väcker också nya frågor. Människor kan också komma att behöva ställa om mitt i livet.

38 Eurofound (2015).

84

SOU 2018:24

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

Det är angeläget ur ett jämställdhetsperspektiv att motverka risken att kvinnor genom ökad digitalisering och mer flexibla arbetsvillkor tar ännu större ansvar för det obetalda hem- och omsorgsarbetet. I detta sammanhang är det viktigt att diskutera hur kvinnor (och män) bättre ska kunna dra nytta av de fördelar som digitaliseringen och den tekniska utvecklingen kan erbjuda.

3.4Sammanfattande iakttagelser

Prognoserna inför framtiden är samstämmiga. Det kommer att finnas ett omfattande behov av strukturomvandling på arbetsmarknaden framöver. Samtidigt behöver människors arbetsliv förlängas i takt med att vi blir allt äldre.

Det finns flera faktorer som gör att vi har goda förutsättningar att klara denna utmaning, Sveriges höga ambitioner på jämställdhets- området har gett resultat. Sverige tillhör de länder i världen som har högst sysselsättningsgrad bland kvinnor. Bakom detta ligger en lång- siktig och medveten uppbyggnad av skatte- och välfärdssystem som stimulerar och mobiliserar till arbete för såväl kvinnor som män. Utbildningsnivån är hög i Sverige i ett internationellt perspektiv. Pen- sionssystemet är konstruerat för att skapa drivkrafter för ett långt arbetsliv. Resultaten visar att fler faktiskt arbetar längre nu jämfört med tidigare.

Sverige verkar i en internationell jämförelse ha högre livskvalitet såväl i sin helhet som när det gäller balansen mellan arbete och fritid.

Den övergripande utmaningen för samhället är att klara kompe- tensförsörjningen på en arbetsmarknad med en hög förändringstakt. Vi menar att investeringar i ett mer hållbart arbetsliv är helt nöd- vändiga. Att vänta med insatser för uppdatering och omställning tills arbetslösheten är ett faktum är inte någon bra strategi. Det riskerar att leda till utslagning av äldre från arbetsmarknaden, och till att de som försöker etablera sig tvingas konkurrera med överkvalificerade om arbeten med låga kvalifikationskrav. Vi tror att det finns en out- nyttjad potential i att ge fler möjlighet att uppdatera sina kunskaper och få en nystart senare i arbetslivet.

Ett sätt att underlätta kompetensförsörjningen är att skapa bättre förutsättningar för personer att klara anpassningen till nya krav senare i livet eller att ställa om och hitta en ny inriktning. Syftet bör

85

Stort behov av uppdatering och omställning i tid

SOU 2018:24

vara att skapa möjligheter för individer att ta ansvar för sin egen anställningsbarhet långsiktigt. Det handlar då om både innehåll och stöd i omställningen och om försörjning och trygghet under omställ- nings/uppdateringstiden.

Hållbarhetsfrågor, oavsett om det handlar om miljön eller om arbetslivet, har det gemensamt att det krävs en långsiktighet i per- spektiven och ett mod att prioritera det som behövs på sikt framför det som är kortsiktigt enklast.

86

4Omställning och kompetensutveckling i dag

4.1Inledning

En arbetstagares kompetens har betydelse både för möjligheterna att behålla arbetet hos nuvarande arbetsgivare och för möjligheten att kunna söka sig vidare till en annan anställning. I detta kapitel beskri- ver vi befintliga strukturer som syftar till uppdatering av kompetens eller omställning för vuxna som är etablerade på arbetsmarknaden.

4.2Arbetsgivarens ansvar för kompetensutveckling

Arbetsgivaren har ett ansvar att sörja för kompetensutveckling och vidareutbildning för sina anställda. Den anställda har också själv ett ansvar för att bidra till sin kompetensutveckling.1 Var gränsen för arbetsgivarens ansvar för kompetensutveckling går är inte någon lätt fråga. Frågan om arbetstagares kompetensutveckling är en intresse- fråga för arbetsmarknadens parter och regler om kompetensut- veckling finns i ett flertal kollektivavtal på olika nivåer.2

Frågan kan också enligt en artikel skriven av docent Carin Ulander-Wänman, lektor i arbetsrätt vid Umeå Universitet, ställas i relation till kraven på tillräckliga kvalifikationer i lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS). En arbetstagare måste nämligen uppfylla villkoret om tillräckliga kvalifikationer i LAS kärnparagrafer3 för att lagens skyddsregler ska bli tillämpliga. Den kompetensutveckling arbetstagaren enligt LAS har rätt till är enligt Ulander-Wänman

1Ulander-Wänman (2017).

2Ds 2002:56, s. 394.

3LAS 7, 22 och 25 §§.

87

Omställning och kompetensutveckling i dag

SOU 2018:24

kortsiktig och handlar om att arbetstagaren ska kunna utföra före- liggande arbetsuppgifter här och nu. Enligt Ulander-Wänman fram- går det inte klart om arbetstagare har rätt att få kunskapsutveckling för att bibehålla eller öka sin kompetens i yrket eller i relation till utvecklingen i branschen. En genomgång av Arbetsdomstolens praxis på området visar också att arbetstagarens inställning till att utvidga sina arbetsuppgifter eller till att delta i kompetensutvecklande insatser har betydelse för bedömningen om tillräckliga kvalifikationer i förhållande till LAS.4

Hur mycket kompetensutveckling sker på arbetsplatserna i dag? Kompetensutveckling sker till stor del genom den personalutbildning arbetsgivaren står för. Personalutbildning definieras av Statistiska centralbyrån (SCB) som utbildningsaktiviteter som helt eller delvis bekostas av arbetsgivaren, eller som bedrivs på betald arbetstid. Kost- nader som arbetsgivaren står för kan vara kursavgifter, böcker eller annat studiematerial.

Personalutbildning är vanligtvis icke-formell utbildning, men kan också vara formell utbildning. Personalutbildning kan dock inte vara informellt lärande. Med formell personalutbildning menas utbildning som bedrivs inom det reguljära utbildningsväsendet, medan icke- formell utbildning sker utanför det reguljära utbildningsväsendet och till exempel kan bestå av kurser, seminarier, föreläsningar och hand- ledning i arbetet.5

Av den senaste statistiken från SCB från 2018 framgår att bland de som var sysselsatta i åldern 25–64 år hade 59 procent genomfört minst en personalutbildningsaktivitet under de senaste 12 månaderna. Det var en högre andel kvinnor (63 procent) än män (56 procent) som deltog. Ju högre utbildningsnivå de sysselsatta hade, desto större andel hade deltagit i personalutbildning. Detta gällde både för kvin- nor och för män. Det vanligaste skälet till att delta i personalutbild- ning var för att kunna utföra sitt arbete bättre. Ungefär 75 procent av utbildningsaktiviteterna hade gett stor eller ganska stor nytta inom 12 månader.6

4Ulander-Wänman (2017).

5SCB (2018), s. 13 f.

6SCB (2018), s. 18 f.

88

SOU 2018:24

Omställning och kompetensutveckling i dag

4.2.1Finansförbundets rapport om kompetensutveckling

I en rapport från Finansförbundet 2016 redovisas resultatet av en enkätundersökning om kompetensutveckling som utförts av Novus där 4 960 av Finansförbundets medlemmar blivit intervjuade. Bland de som erhållit kompetensutveckling under det senaste året svarade 85 procent att de haft nytta av den kompetensutveckling de tagit del av. Enbart 26 procent ansåg att den avsatta tiden för att hålla sig upp- daterad i sin yrkesroll räcker. Undersökningen visade också att 40 procent av den planerade kompetensutvecklingen ställs in, framför allt på grund av hög arbetsbelastning.7

4.3Omställningsorganisationerna

Omställningsavtalen och de därtill knutna omställningsorganisatio- nerna är ytterligare ett exempel på att kompetensfrågan är en fråga som arbetsmarknadens parter är engagerade i. Sedan mitten av 1970- talet har omställningsavtal mellan arbetsmarknadens parter tecknats inom allt fler branscher. I dag finns det ett tiotal omställningsavtal och trygghetsfonder som tillsammans omfattar större delen av arbetsmarknaden.8

Omställningsavtalen förvaltas av kollektivavtalsstiftelser och verk- samheterna finansieras av att arbetsgivarna betalar in en procentuell andel av lönesumman. I de omställningsavtal som finns på den privata marknaden finns i gengäld skrivningar om möjligheter för parterna att enas om på vilket sätt de ska arbeta med att frångå turord- ningsreglerna enligt LAS, så kallade avtalsturlistor.9 De fem största omställningsorganisationernas räckvidd framgår av tabell 4.1.

7Finansförbundet (2016).

8Trygghetsstiftelsen (2016a), s. 7.

9Martinsson (2005).

89

Omställning och kompetensutveckling i dag

SOU 2018:24

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

*Avgiften är i dagsläget 0,3 procent av lönesumman för Svenskt Näringslivs medlemsföretag och 0,6 procent för de företag som inte är medlemmar i Svenskt Näringsliv, men har tecknat ett kollektivavtal med ett LO-förbund.

**SKL: 0,1 och Pacta: 0,3

Källa: Egen bearbetning av Omställnings/trygghetsorganisationernas årsredovisningar och uppgifter lämnade till utredningen.

Innehållet i omställningsavtalen ser olika ut. Majoriteten av avtalen förutsätter att arbetstagaren är tillsvidareanställd och har sagts upp på grund av arbetsbrist för att något stöd ska aktualiseras. Några avtal ger även stöd till arbetstagare vars visstidsanställning har avslutats eller om arbetstagaren har sagts upp på grund av personliga skäl som beror på ohälsa.

Avtalen omfattar både praktiskt och ekonomiskt stöd till arbets- tagare som sägs upp inom det aktuella avtalsområdet. Syftet är att öka tryggheten för de anställda och att förbättra deras möjligheter till en ny anställning. Vilka resurser som finns tillgängliga, vilka insatser som används och stödets omfattning varierar dock mellan omställnings- organisationerna. Det finns också skillnader när det gäller hur stödet levereras. Några av omställningsorganisationerna har en egen upp- byggd rådgivningsfunktion medan andra använder sig av externa leverantörer.

Det varierar också hur efterfrågat omställningsorganisationernas arbete är. Av tabellen nedan framgår antal inkomna ärenden till de olika organisationerna 2016.

90

SOU 2018:24

Omställning och kompetensutveckling i dag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: Egen bearbetning

Tabellen visar att det finns skillnader mellan de olika arbetsmarknads- sektorerna. Medan organisationerna inom den privata sektorn till- sammans fick lite drygt 27 000 nya ärenden under 2016 var mot- svarande siffra för det statliga området 2 300 och för det kommunala cirka 400.

Den hjälp som omställningsorganisationerna erbjuder i samband med arbetsbristuppsägningar är en viktig del i det omställningssystem som arbetsmarknadens parter skapat. Nedan redogörs sektorsvis för antalet personer som har fått stöd av de olika organisationerna och hur det har gått för dem som har fått hjälp. Organisationerna arbetar också med olika verksamheter och försöksverksamheter med fokus på omställning i tid, det vill säga innan en arbetsbristsituation uppstår. Nedan redogörs för de verksamheter utredningen har hittat som är inriktade på omställning i tid.

4.3.1Privat sektor

Omställningsorganisationerna TRR Trygghetsrådet, Trygghetsfon- den TSL och Trygghetsrådet TRS hör alla till den privata sektorn på arbetsmarknaden.

2016 sökte 12 592 tjänstemän stöd hos TRR Trygghetsrådet. 81 procent av de aktivt arbetssökande tjänstemän som TRR stöttade under 2016 fick ny anställning, 7 procent startade eget företag och 4 procent började studera.10

10 TRR Trygghetsrådet (2016).

91

Omställning och kompetensutveckling i dag

SOU 2018:24

Trygghetsfonden TSL beviljade 2016 omställningsstöd till 14 134 personer och 73,6 procent av de deltagare som avslutade sina omställ- ningsprogram i december 2016 hittade ett jobb.11

Under 2016 beviljades 342 personer stöd av Trygghetsrådet TRS och nästan 90 procent av de som var aktivt arbetssökande fick nytt arbete, startade eget eller påbörjade längre studier.12

TRR Trygghetsrådet och Trygghetsfonden TSL bedriver i dag inte något proaktivt arbete. Trygghetsrådet TRS däremot ger stöd för verksamhets- och kompetensutveckling.

Trygghetsrådet TRS stöd för verksamhets- och kompetensutveckling och omställning vid ohälsa

Utöver arbetet med omställning för uppsagda och tidsbegränsat an- ställda arbetar Trygghetsrådet TRS med förebyggande stöd till anslut- na organisationer. Stödet kan ske i form av utvecklingsprojekt i en enskild organisation, eller som kompetensutveckling i yrkesgrupper eller branscher. Syftet med stödet är att skapa livskraftiga organisa- tioner med personal som har rätt och aktuell kompetens.

Sedan 2004 finns möjligheten till ekonomiskt stöd för verk- samhets- och kompetensutveckling.13 Det får då inte vara aktuellt med uppsägningar på arbetsplatsen och det lokala facket eller perso- nalrepresentanter och ledningen måste vara överens och tillsammans söka stödet. 2016 deltog 727 medarbetare i aktiva projekt och fick genom detta möjlighet till kompetensutveckling.14

En arbetstagare som riskerar att bli uppsagd eller är uppsagd på grund av ohälsa kan numera också få personligt omställningsstöd av Trygghetsrådet TRS. Den 1 januari 2017 övergick en tidigare fyraårig försöksverksamhet till att bli permanent. En arbetstagare kan få per- sonligt omställningsstöd om det finns risk för uppsägning av hälso- skäl, när personen har varit sjuk i sex månader och Försäkringskassan bedömer att hen har arbetsförmåga och kan söka annat arbete på den

11Trygghetsfonden TSL (2016).

12Trygghetsrådet TRS (2016).

13Stöd kan erbjudas till kompetensutvecklande åtgärder som arbetsgivaren tillsammans med de anställda eller fackliga företrädare för de anställda funnit kunna förebygga uppsägningar, se Omställningsavtal, Arbetsgivaralliansen PTK Svensk Scenkons från och med 2017-01-01,

2§ Moment 6.

14Trygghetsrådet TRS (2016).

92

SOU 2018:24

Omställning och kompetensutveckling i dag

öppna arbetsmarknaden. Även tidsbegränsat anställda omfattas av stödet, om villkoren är uppfyllda. Även den som har blivit uppsagd av personliga skäl, om orsaken är ohälsa, omfattas av stödet. Syftet är att personen ska få ökade möjligheter att hitta ett nytt arbete. Arbets- givaren och arbetstagaren ansöker tillsammans om personligt omställ- ningsstöd.

4.3.2Statlig sektor

På det statliga området anmäldes 2 305 nya ärenden till Trygghets- stiftelsen 2016. För de personer som omfattades av Trygghetsstif- telsens stöd under året fick drygt 81 procent av de tillsvidareanställda ett nytt jobb eller annan lösning15 innan uppsägningstidens slut och drygt 86 procent av de tidsbegränsat anställda fick en lösning inom nio månader från uppsägningen.16

Sedan 2015 pågår också ett arbete med proaktiva åtgärder på det statliga området.

Lokala omställningsmedel till proaktiva åtgärder på det statliga området17

2015 slöt parterna på det statliga området ett avtal om lokala omställ- ningsmedel där 0,3 procent av lönesumman årligen avsätts till pro- aktiva omställningsåtgärder, alltså till det förebyggandet arbetet. Bak- grunden var att de centrala parterna beslutat att sänka avgiften till Trygghetsstiftelsen och låta sänkningen finansiera ett partsgemen- samt lokalt omställningsarbete med stöd av lokala omställningsmedel.

Ett syfte är att skapa ett långsiktigt lokalt omställningsarbete som både stödjer arbetstagarnas och verksamhetens utveckling. Ett annat syfte är att skapa förutsättningar att arbeta ett långt arbetsliv.

Avtalet reglerar hur de lokala parterna ska besluta om vad pengarna ska användas till. Utgångspunkten är myndighetsledningens analys av vilken utveckling och omställning myndighetens anställda

15T.ex. längre studier.

16Trygghetsstiftelsen (2016b).

17Avtal om lokala omställningsmedel mellan Arbetsgivarverket och OFR:s förbundsområ- den inom det statliga förhandlings området sammantagna, Saco-S, Facket för Service och Kommunikation (SEKO).

93

Omställning och kompetensutveckling i dag

SOU 2018:24

behöver för att utvecklas i takt med omgivningen. Utifrån den analy- sen ska sedan parterna gemensamt bestämma vad som ska finansieras av de olika omställningsmedlen.

Trygghetsstiftelsens roll i det proaktiva omställningsarbetet är att stödja de lokala parternas arbete genom att sprida kunskap och inspi- ration. Detta för att en ändamålsenlig och effektiv användning av de lokala omställningsmedlen ska uppnås.

Var tredje år med början 2018 ska partsgemensamma uppfölj- ningar genomföras om hur arbetsgivaren och de lokala arbetstagar- organisationerna använder omställningsmedlen.

4.3.3Landsting och kommunal sektor

Under 2016 tog Omställningsfonden emot 392 anmälningar om uppsagda medarbetare och under året gick 76 av de aktiva jobbsökare som lämnat Omställningsfonden vidare till nytt arbete och 6 procent gick vidare till studier.18

På det kommunala området pågår sedan 2017 en treårig försöks- verksamhet inom Omställningsfondens område. Inom den mindre omställningsorganisationen KFS-företagens trygghetsfond pågår också försök med proaktiva åtgärder. Utredningen har också hittat ett exempel på individuella kompetenskonton i Gävle kommun.

Omställningsfonden - försök med tidig lokal omställning

Parterna19 enades 2017 om ett nytt avtal om tidig lokal omställning som knöts till det befintliga omställningsavtalet. Avtalet om tidig lokal omställning (TLO-KL) är en bilaga till omställningsavtalet (KOM-KL). Huvudsyftet med TLO-KL är att undvika framtida uppsägningar på grund av arbetsbrist.

Till skillnad från KOM-KL gäller TLO-KL även de arbetstagare som inte är uppsagda. Det finns inte heller något krav på viss anställ- ningstid och visstidsanställda kan i det enskilda fallet, efter arbets- givarens beslut, omfattas.

18Omställningsfonden (2018).

19SKL/Pacta har enats med Svenska Kommunalarbetareförbundet, Akademikeralliansen, Vision och Akademikerförbundet SSR med flera, Vårdförbundet och Fysioterapeuterna om ändringar i Allmänna bestämmelser och i Omställningsavtalet.

94

SOU 2018:24

Omställning och kompetensutveckling i dag

TLO-KL har två inriktningar. Den ena är att det kan tillämpas på anställda som riskerar uppsägning på grund av aktuell eller framtida arbetsbrist. Den andra inriktningen är att det kan tillämpas på an- ställda som har nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom eller arbetsskada.

Överenskommelsen innebär att lokala omställningsmedel tillgäng- liggörs till tidiga omställningsåtgärder. Det ges en möjlighet för alla arbetsgivare att avropa 0,3 procent av lönesumman för berörda orga- nisationer, till lokala omställningsåtgärder under perioden 2017–2019.

Enligt SKL handlar TLO-KL om att ställa om organisation och medarbetare så att framtida kompetensbehov tillgodoses och att framtida arbetsbristsituationer därmed minimeras eller undviks och även att de anställdas arbetsförmåga tillvaratas. Det är verksamhets- behovet och det faktum att kommunal- och landstingssektor står inför personal- och kompetensförsörjningsbrist som enligt SKL har format innehållet i TLO-KL.

I jämförelse med KOM-KL når TLO-KL en bredare målgrupp och det handlar enligt SKL inte bara om ett individperspektiv utan också om ett verksamhetsperspektiv och om proaktiva åtgärder. På sin hemsida listar SKL att de lokala omställningsmedlen bland annat kan användas i följande typer av situationer:

Medarbetare som riskerar att sägas upp på grund av arbetsbrist till följd av beslut om att höja kompetensnivån i verksamheten eller beroende på förändrade behov i verksamheten, erbjuds omställ- ningsstöd i syfte att få kompetens för annan tjänst.

Medarbetare som har identifierats som övertaliga och riskerar att sägas upp på grund av arbetsbrist kan erbjudas omställningsstöd i syfte att få kompetens för annan tjänst.

Medarbetare som inte kan återgå i befintlig anställning, men har en konstaterad arbetsförmåga efter avslutad rehabilitering, kan erbju- das omställningsstöd i syfte att få kompetens för annan tjänst.

Organisationer som står inför en omställning erbjuds utbildning och stöd i det svåra samtalet och hantering av en arbetsbrist- situation.

Stöd kan ges genom enskilda samtal till medarbetare som arbetar inom verksamhet som är föremål för arbetsbrist.

95

Omställning och kompetensutveckling i dag

SOU 2018:24

Innan periodens slut 2019 ska en partsgemensam utvärdering göras.

KFS-företagens trygghetsfonds försök med proaktiva åtgärder

Under 2017 påbörjade KFS-företagens trygghetsfond en försöks- verksamhet med proaktiva åtgärder. Enligt fondens hemsida är syftet med verksamheten att så proaktivt som möjligt bidra till utveckling och trygghet. Meningen är att fonden ska finansiera kompetens- utveckling tillsammans med medlemsföretagens egen finansiering. De medlemsföretag som är aktuella är de som står inför förändringar inom sin verksamhet som innebär att de måste kompetensutveckla personal för att undvika framtida uppsägningar då verksamheten kommer att kräva andra kompetenser än i dag.

2017 fördes en dialog med några medlemsföretag för att försöka hitta möjliga vägar att starta upp projektet. Dock har inte något sådant kommit igång under året. Budgetposten finns med även under 2018 och förhoppningen enligt fondens hemsida är att kunna få igång ett projekt under året.

Gävle kommuns kompetenskonto

I Gävle kommun ges arbetstagarna möjlighet att avsätta lön till ett kompetenskonto. Arbetsgivaren sätter då av lika stor del som arbets- tagaren till kompetenskontot. Möjlighet att bestämma om avsättning sker vid varje årlig löneöversyn och det är arbetstagaren som avgör storleken på avsättningen samt när den ska inledas och hur länge avsättningen ska ske. Totalt får högst 100 000 kronor avsättas till kontot vilket innebär att behållningen på kompetenskontot som mest kan uppgå till 200 000 kronor. De medel som finns på respektive individs kompetenskonto tas sedan ut som lön vid studier. Utbetal- ningen ersätter inkomstbortfall under studieledighet och uppgår maximalt till arbetstagarens lön vid tjänstledighetstillfället. Arbets- tagaren ansöker om ledighet senast två månader före studierna påbör- jas. Det är arbetstagaren som avgör vilken utbildning som ledigheten avser. Med utbildning avses alla typer av organiserade studier. Ledig- heten kan tas ut på heltid eller på deltid. Omfattningen av tjänst-

96

SOU 2018:24

Omställning och kompetensutveckling i dag

ledigheten ska motsvara omfattningen av studierna.20 Om arbets- tagaren inte längre vill använda de pengar som avsatts och avsluta avsättningen utbetalas den avsatta summan som en engångsutbetal- ning vid nästa löneutbetalning. Av Gävle kommuns 7 000 medarbe- tare är det 5 medarbetare som har använt sig av möjligheten att av- sätta lön till kompetenskonto.21

4.4Stöd till arbetslösa

För den som är eller riskerar att bli öppet arbetslös och är arbets- sökande på Arbetsförmedlingen finns olika stöd att få.22 Vi har valt att redovisa stöden inom de arbetsmarknadspolitiska programmen lite närmare då vårt förslag om utvecklingsledighet kommer att knyta an till regelverket kring programmen.

4.4.1Arbetsmarknadspolitiska program

Syftet med de arbetsmarknadspolitiska programmen är att stärka individens förutsättningar att få eller behålla ett arbete, samt att samtidigt stimulera arbetsgivare att anställa arbetssökande som be- döms ha svårt att få ett arbete. Insatserna består av program med akti- vitetsstöd eller utvecklingsersättning, stöd till arbetsgivare vid anställ- ning och insatser för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Programmen delas in i två huvudgrupper, var- av en är program med aktivitetsstöd och en är program med lönestöd. Behovet av programmen med aktivitetsstöd och utformningen av dessa program påverkas i relativt hög grad av konjunkturläget och situationen på arbetsmarknaden. När det kommer till programmen med lönestöd anpassas de främst till individens behov och styrs mindre av förändringar i konjunkturen.23

20Gävle kommun (2013).

21Information från Gävle kommun till utredningen 2018-02-23.

22Den arbetsmarknadspolitiska verksamheten bedrivs i form av platsförmedling, vägledning, arbetsmarknadspolitiska program, arbetsplatsintroduktion, arbetslivsinriktad rehabilitering, och verksamhet för unga med funktionshinder. Verksamheten omfattar också frågor om vissa anställningsfrämjande åtgärder, arbetstillstånd och arbetslöshetsförsäkringen. Förordning (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten 5 §.

23Arbetsförmedlingen (2017a), s. 7 f.

97

Omställning och kompetensutveckling i dag

SOU 2018:24

De arbetsmarknadspolitiska programmen regleras i många olika bestämmelser.24 Inom ramen för förordning (2000:634) om arbets- marknadspolitiska program finns följande program:

arbetsmarknadsutbildning,

validering,

arbetspraktik,

arbetsträning för vissa nyanlända,

stöd till start av näringsverksamhet,

förberedande insatser, och

projekt med arbetsmarknadspolitisk inriktning.

Det är Arbetsförmedlingen som, om inte annat föreskrivs, ansvarar för programmen och anvisar personer till arbetsmarknadspolitiska program. En anvisning till ett program innebär att den som anvisas erbjuds att ta del av programmet. En anvisning får göras för en person som är minst 25 år25, är eller riskerar att bli arbetslös och söker arbete genom Arbetsförmedlingen. Den som deltar i ett arbetsmarknads- politiskt program enligt förordningen kan få aktivitetsstöd enligt för- ordning (2017:819) om ersättning till deltagare i arbetsmarknadspoli- tiska insatser.

Nedan beskrivs kortfattat de program som vi ser kan ha koppling till utformandet av vårt förslag om utvecklingsledighet.

24 Bestämmelser finns i:

1.lagen (2000:625) om arbetsmarknadspolitiska program,

2.förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program,

3.förordningen (2015:503) om särskilt anställningsstöd,

4.förordningen (2017:462) om särskilda insatser för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga,

5.förordningen (2007:414) om jobb- och utvecklingsgarantin, 6. förordningen (2007:813) om jobbgaranti för ungdomar, och

7.förordningen (2017:820) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare.

25Det finns ett antal undantag från ålderskravet på 25 år, se vidare 9 §.

98

SOU 2018:24

Omställning och kompetensutveckling i dag

Arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildning är en yrkesinriktad utbildning. I syfte att förbättra matchningen på arbetsmarknaden ska programmet motver- ka att brist på arbetskraft uppstår genom att arbetslösa erbjuds ut- bildning i bristyrken. Tidsperioden för utbildningen är som längst sex månader, men vid behov får anvisningen förlängas. Arbetsmarknads- utbildningar bedrivs som ett eget program och som en aktivitet inom jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för ungdomar.26

Arbetsmarknadsutbildningen anpassas till efterfrågan på arbets- marknaden och det är Arbetsförmedlingen som upphandlar utbild- ningarna. På Arbetsförmedlingens hemsida går det att se vilka utbild- ningar som är möjliga att ta del av just nu.

Validering

Personer som saknar ett formellt intyg på en viss kompetens som hon eller han besitter kan få sina kunskaper och färdigheter synlig- gjorda och erkända vid en validering. Med validering avses en process som innebär en strukturerad bedömning, värdering, dokumentation och erkännande av kunskaper och kompetens som personen besitter oberoende av hur de har förvärvats.27 Det finns i dag möjlighet att vali- dera kompetens inom den kommunala vuxenutbildningen, yrkeshög- skolan, högskolan och inom arbetslivet. Inom ramen för de arbets- marknadspolitiska programmen kan validering av en arbetssökandes kunskaper och kompetens göras.

Sedan den 1 februari 2016 är validering ett arbetsmarknadspoli- tiskt program, vilket innebär att deltagaren får aktivitetsstöd under tiden i validering. Enligt Arbetsförmedlingen är det viktigt att valider- ing stöds av andra processer för att syftet ska uppnås. En validering bör därför föregås av informations- och vägledningsinsatser till indi- viden om möjligheter, rättigheter och vägval. Det är också av stor vikt att det efter valideringen sker relevanta insatser.28

Om en person behöver få sina yrkeskunskaper bedömda finns det 25 olika branschmodeller, omfattandes cirka 140 yrkesroller, där

26Arbetsförmedlingen (2017a), s. 13.

27Förordning (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program 13 §.

28Arbetsförmedlingen (2017a), s. 27.

99

Omställning och kompetensutveckling i dag

SOU 2018:24

bedömningen består av både praktiska och teoretiska prov. Myndig- heten för yrkeshögskolan är den myndighet som arbetar med branschvalidering och de har bland annat tagit fram en standard för branschvalidering av yrkeskompetens. Myndigheten driver också Branschnätverket för validering, där representanter för branscher, arbetsmarknadens parter och olika myndigheter deltar.

Valideringsdelegationen 2015–2019 (U 2015:10) har i uppdrag att följa, stödja och driva på ett samordnat utvecklingsarbete inom valideringsområdet. I sitt delbetänkande (SOU 2017:18) har delega- tionen lagt fram ett förslag på en nationell strategi för validering. Dele- gationens uppdrag ska slutredovisas senast den 30 december 2019.

Stöd till start av näringsverksamhet

Med stöd till start av näringsverksamhet menas stöd till en närings- idkares försörjning under inledningsskedet av näringsverksamheten.

Till skillnad från andra arbetsmarknadspolitiska program kan stödet även ges till personer som inte är öppet arbetslösa, under förutsättning att de är bosatta inom ett så kallat stödområde.

Stödet lämnas endast till den som bedöms ha goda förutsättningar att driva sitt företag. Det krävs också att verksamheten bedöms ge en varaktig sysselsättning och en tillfredställande lönsamhet. Stödet ges som längst i sex månader, men en förlängning av stödet kan ske i vissa fall.

4.5Utbildning för personer som är etablerade på arbetsmarknaden

I detta avsnitt beskrivs kort studiemedelssystemet samt deltagande i olika utbildningsformer för dem som är etablerade på arbets- marknaden. Eftersom utbildningssystemet och studiemedelssystemet i stor utsträckning är gemensamt för samtliga när det gäller vuxna (personer över 18 år) blir det delvis en generell beskrivning. När det är möjligt har vi i statistiken avgränsat gruppen till personer över 35 år. Etableringsåldern på arbetsmarknaden är för de allra flesta lägre än så, men syftet med avgränsningen är att ringa in de som har hunnit arbeta ett antal år efter studietiden och sedan återvänder till studier.

100

SOU 2018:24

Omställning och kompetensutveckling i dag

4.5.1Studiestöd

Med studiestöd avses studiehjälp, studiemedel och studiestartsstöd29.

Studiehjälp, består i huvudsak av studiebidrag som lämnas till hel- tidsstuderande i gymnasieskolan och får lämnas längst till och med det första kalenderhalvåret det år den studerande fyller 20 år.

Studiemedel, består av studiebidrag och studielån och får lämnas till studerande på eftergymnasial nivå och till vuxna studerande på grundläggande och gymnasial nivå. Studerande på grundläggande och gymnasial nivå kan få studiemedel från och med det andra kalenderhalvåret det år de fyller 20 år. Det finns ingen nedre åldersgräns för studiemedel för studerande på eftergymnasial nivå.

Studiestartsstöd, lämnas till personer som har kort tidigare utbild- ning och ett stort behov av utbildning på grundläggande och gym- nasial nivå för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden. Stödet får lämnas till vissa personer som är arbetssökande från och med det kalenderhalvår som den studerande fyller 25 år.

Alla studerande som uppfyller vissa grundvillkor har rätt till studie- medel. Utbildningen måste ge rätt till studiemedel och den studeran- de måste studera på minst 50 procent av heltid och i minst tre veckor. Studiemedel får lämnas längst till och med det kalenderår då den studerande fyller 56 år. Rätten att låna begränsas dock från och med 47 års ålder genom en så kallad lånetrappa. Den som har haft studie- medel måste uppvisa tillräckliga studieresultat för att kunna beviljas nya studiemedel. Det finns dock vissa undantag när studiemedel får lämnas även utan prövning av studieresultat, exempelvis om det är fråga om äldre studieresultat.30

Studiemedel kan lämnas under olika lång tid beroende på utbild- ningsnivå och den studerandes utbildningsbakgrund. För studier på eftergymnasial nivå kan studiemedel lämnas i maximalt 120 veckor, för studier på gymnasial nivå får studiemedel lämnas i maximalt 80 eller 120 veckor beroende på om den studerande har en gymnasie- utbildning eller motsvarande sedan tidigare eller inte. För studier på

29Bestämmelserna som reglerar rätten till studiestöd återfinns i studiestödslagen (1999:1395), studiestödsförordningen (2000:655), i lagen (2017:527) om studiestartsstöd och förordningen (2017:532) om studiestartsstöd samt i föreskrifter som har meddelats av CSN.

30Studiestödslagen (1999:1395) 3 kap. 6 och 7 §§.

101

Omställning och kompetensutveckling i dag

SOU 2018:24

grundläggande nivå lämnas studiemedel i maximalt 40 veckor till den som har en grundskoleutbildning sedan tidigare, och i maximalt

80 veckor för den som inte har det. Studiestartsstöd för studier på heltid får lämnas i högst 50 veckor, för studier på deltid får studie- startsstöd lämnas under högst 100 veckor. Det antal veckor den stu- derande har haft med studiestartsstöd påverkar inte den maximala tid som studiemedel kan lämnas för.

För den som är 40 år eller äldre går det att få ytterligare högst 40 veckor med studiemedel om det finns särskilda skäl.

Studiemedlens nivå

Tabell 4.2 visar nivån på studiemedlen 2018. Av särskild betydelse för vuxenstuderande är tilläggsbidraget som betalas till studerande med barn under 18 år (vårdnad) och tilläggslånet som kan betalas ut till studerade över 25 år och utges till den som tidigare har haft en arbetsinkomst på en viss nivå.

Källa: CSN

102

SOU 2018:24

Omställning och kompetensutveckling i dag

Studiemedlen består av en bidragsdel och en lånedel. Det finns två bidragsnivåer, en generell och en högre nivå. Den högre bidrags- nivån får enligt studiestödslagen under vissa förutsättningar lämnas till studerande från och med det kalenderår då den studerande fyller 25 år för studier på grundläggande- och gymnasial nivå. Det högre bidraget får även under vissa förutsättningar lämnas till studerande som är yngre än 25 år och som är arbetslösa. Det högre bidraget kan även lämnas till högskolestuderande på viss kompletterande pedagogisk utbildning.

I budgetpropositionen för 2018 (UO15) har regeringen också aviserat att även studerande i åldern 20–24 år som har studerat på ett introduktionsprogram i gymnasieskolan och som därefter utan avbrott fortsätter studier på ett introduktionsprogram eller påbör- jar studier på grundläggande eller gymnasial nivå inom komvux eller motsvarande utbildning i folkhögskola under vissa förutsätt- ningar ska få den högre bidragsnivån inom studiemedlen.

Studiemedel bland personer mellan 30–59 år

Tabell 4.3 visar antalet studerande med studiemedel i åldrarna 30– 59 år under 2016. Drygt 100 000 personer fick grundbidrag för studier under 2016. Omkring 70 procent av de studerande som fick grundbidrag var kvinnor och 30 procent var män. Bland de studerande i åldersgruppen som tog grundlån var omkring 65 pro- cent kvinnor och 35 procent var män.

Källa: CSN

103

Omställning och kompetensutveckling i dag

SOU 2018:24

I tabell 4.4 visas utbetalt studiemedel under 2016. Totalt betalades 5,7 miljarder kronor i studiemedel till studerande som var mellan 30 och 59 år gamla under 2016.

Källa: CSN

Tidigare modeller med studiestöd för äldre studerande

Det nuvarande studiemedelssystemet infördes 2001. Fram till dess fanns under ett antal år olika modeller för studiemedel där ersätt- ningen baserades på arbetslöshetsersättningens nivå för den som behövde studera senare i livet. Stödets totalbelopp för dessa bidrag plus lån uppgick till samma belopp som den ersättning den stude- rande skulle ha fått i arbetslöshetsersättning efter skatt.

Utbildningsbidrag

Utbildningsbidrag gavs till dem som genom dåvarande Arbetsmark- nadsverket deltog i arbetsmarknadsutbildning. Bidragets storlek varierade beroende på om kursdeltagaren uppfyllde villkoren för ersättning från en arbetslöshetskassa eller inte. För den som var an- sluten till en arbetslöshetskassa var stödet lika stort som ersättningen vid arbetslöshet.

Under en kortare period (1993–1994) fanns en mindre förmånlig variant (Ubl) inom utbildningsbidraget som liknade Svuxa (se nedan) med en bidrags- och en lånedel. Det gavs till personer under 25 år i upphandlade utbildningar och till samtliga i det reguljära utbildnings- systemet.

104

SOU 2018:24

Omställning och kompetensutveckling i dag

Det var de lokala arbetsförmedlingarna som beslutade om utbild- ningsbidrag, men det var Försäkringskassan som beräknade ersätt- ningens nivå och skötte utbetalningarna.31

Särskilt vuxenstudiestöd (Svux)

Svux infördes 1975 och syftet var att ersätta inkomstbortfall vid stu- dier. Stödet var inriktat mot dem som hades störst behov av utbild- ning och stöd och gavs främst till studier på grundskole- och gym- nasienivå. Inom högskoleområdet var det i mitten av 1990-talet bara yrkestekniska högskoleutbildningar och specialpedagogiska utbild- ningar som gav rätt till Svux. Det fanns ett krav på fyra års förvärvs- arbete för att få tillgång till Svux. Den övre åldersgränsen var 50 år även om det gick att göra undantag om det fanns särskilda skäl.

Svux var samordnat med det dåvarande studiemedelssystemet, bland annat vad gällde regler för hel- och deltidsstudier och prövning av studieresultat. Det gick dock inte att få ersättning för utlands- studier.

Stödets nivå påverkades av inkomsten före studiernas början. För den som tillhörde en arbetslöshetskassa relaterades nivån till den dag- penning som den studerande skulle ha haft om hen varit arbetslös och erhållit utbildningsbidrag. För den som inte tillhörde en arbetslös- hetskassa gällde liksom för utbildningsbidrag en lägsta dagpenning.

Svux bestod av vuxenstudiebidrag och studielån. Bidraget var skattepliktig inkomst. För den som tillhörde en arbetslöshetskassa var vuxenstudiebidraget 65 procent av utbildningsbidraget i arbets- marknadsutbildning. Storleken på lånedelen anpassades så att vuxen- studiebidraget tillsammans med lånedelen blev lika stort som utbild- ningsbidraget efter skatt. För den som inte var ansluten till arbetslös- hetskassa var bidraget 32,5 procent av utbildningsbidragets minimi- nivå. Men då gick det i stället att ta ett högre lån så att stödet totalt motsvarade utbildningsbidraget efter skatt.

Ansökan om Svux gjordes till CSN och det gick att ansöka fyra gånger om året. Beslut fattades av CSN:s lokalkontor. Utbetalning av ersättningen gjordes månadsvis i efterskott, sedan den studerande

31 SOU 1996:90, s. 35.

105

Omställning och kompetensutveckling i dag

SOU 2018:24

sänt in studieintyg som visade närvaro respektive frånvaro i utbild- ningen under den gångna månaden.

1994/95 var det drygt 17 000 studerande som tog del av Svux. Omkring 7 500 av dessa studerade på grundskolenivå och ungefär lika många på gymnasienivå. Drygt 2 000 studerade på högskolenivå.32

Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (Svuxa)

Svuxa tillkom 1984 och fick i samband med 1990-talskrisen stor om- fattning. Motivet var att arbetslösa skulle ges möjlighet att få vuxen- studiestöd utan hänsyn till reglerna om urval i Svux-systemet.

Svuxa kunde beviljas för studier på grundskolenivå och för högst två terminer för utbildning på gymnasienivå. Sökanden skulle vara arbetslös och anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen, ha förvärvsarbetat minst tre år och fylla minst 21 år under det kalenderår då utbildningen började.

Till skillnad från Svux var bidraget 65 procent av utbildnings- bidraget oavsett om den studerande tillhörde en arbetslöshetskassa eller inte. Det fanns inte heller några särskilda ansökningstider. I öv- rigt var reglerna desamma som för särskilt vuxenstudiestöd.

Under 1994/95 fick knappt 60 000 studerande Svuxa, varav om- kring 16 000 studerade på grundskolenivå. Drygt hälften av antalet bidragstagare utnyttjade möjligheten till lån.33

Särskilt utbildningsbidrag UBS

UBS var huvudsakligen avsett för dem som var mellan 25 och 55 år och som saknade gymnasiekompetens. Ersättningen var på samma nivå som arbetslöshetsersättningen. När UBS fasades ut ersattes det av ett kommunalt rekryteringsbidrag som var inriktat på dem med allra lägst motivation och kortast utbildning.34 Rekryteringsbidraget finns inte längre, däremot finns det likheter mellan rekryterings- bidraget och studiestartsstödet som infördes 2017, se avsnitt 4.5.2.

32SOU 1996 :90, s. 29 ff.

33SOU 1996:90, s. 33.

34SOU 1996:90.

106

SOU 2018:24

Omställning och kompetensutveckling i dag

Studiedeltagande bland personer över 35 år

Det totala antalet studerande i åldrarna 35–64 år under hösten 2016 var knappt 200 000, varav 64 procent var kvinnor och 36 procent var män. Det var få studerande som var 65 år eller äldre, både bland kvinnor och bland män, även om antalet kvinnor som var 65 år eller mer som ägnade sig åt övriga studier var nära 2 000. Se figurerna 4.1 och 4.2.

Antal

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

35 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

29 464

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

25 499

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

25 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

18 093

 

 

18 114

 

 

 

 

 

 

20 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

14 051

 

 

 

 

 

 

 

15 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

8 276

 

 

 

6 537

 

 

 

10 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 685 3 674

 

 

1 812

5 000

 

 

 

 

 

 

 

74

811

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KOMVUX

högskoleutbildning

övriga studerande

KOMVUX

högskoleutbildning

övriga studerande

KOMVUX

högskoleutbildning

övriga studerande

KOMVUX

högskoleutbildning

övriga studerande

 

 

 

35-44 år

 

 

45-54 år

 

 

55-64 år

 

65+ år

 

Källa: SCB

107

Omställning och kompetensutveckling i dag

SOU 2018:24

Antal

35 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

22 706

 

 

 

 

 

 

 

 

 

25 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

11 860

 

 

 

13 052

 

 

 

 

 

 

15 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

7 893

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3 245

5 075

 

 

1 641

5 298

 

 

 

5 000

 

 

 

 

729

68

814

664

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KOMVUX

högskoleutbildning

övriga studerande

KOMVUX

högskoleutbildning

övriga studerande

KOMVUX

högskoleutbildning

övriga studerande

KOMVUX

högskoleutbildning

övriga studerande

 

 

 

35-44 år

45-54 år

 

55-64 år

 

65+ år

 

Källa: SCB

Kommunal vuxenutbildning

Kommunernas vuxenutbildning består av kommunal vuxenutbildning (komvux) innefattandes utbildning i svenska för invandrare (sfi) och särskild utbildning för vuxna (särvux). Både komvux och särvux finns på grundläggande nivå, motsvarande grundskole- och gymnasial nivå. Komvux på gymnasial nivå består av kurser som är samma som i gymnasieskolan, såväl teoretiska som yrkeskurser. Målet för komvux är enligt skollagen att vuxna ska stödjas och stimuleras i sitt lärande. De studerande ska ges möjlighet att utveckla sina kunskaper och sin kompetens i syfte att stärka sin ställning i arbets- och samhällslivet samt att främja sin personliga utveckling. Utgångspunkten för utbild- ningen ska vara den enskildas behov och förutsättningar. Studier inom teoretiska områden genomförs ofta för behörighet till högre studier. Teoretiska studier förväntas för den studerande leda till arbe- te på samma sätt som studier av yrkeskurser.

108

SOU 2018:24

Omställning och kompetensutveckling i dag

Högskola

Verksamhetsområdet universitet och högskolor omfattar utbildning och forskning vid statliga universitet och högskolor som omfattas av högskolelagen (1992:1434) samt utbildning och forskning vid enskil- da utbildningsanordnare som har tillstånd att utfärda examina enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda examina.

Det finns för närvarande 15 statliga universitet och 16 statliga hög- skolor. Därutöver finns det enskilda utbildningsanordnare. Målet för verksamhetsområdet är att utbildning och forskning vid universitet och högskolor ska hålla en internationellt sett hög kvalitet och bedri- vas effektivt.35

Yrkeshögskola

Till området eftergymnasial yrkesutbildning i statsbudgeten hör yrkeshögskolans utbildningar samt utbildningar som bedrivs med stöd av förordningen (2013:871) om stöd för konst- och kulturut- bildningar och vissa andra utbildningar. Här ingår också utbildningar som fortfarande bedrivs med stöd av den numera upphävda förord- ningen (2000:521) om statligt stöd till kompletterande utbildningar.

Målen för yrkeshögskolan finns i lagen (2009:128) om yrkeshög- skolan och förordningen (2009:130) om yrkeshögskolan. Det ska inom yrkeshögskolan säkerställas att eftergymnasiala yrkesutbild- ningar som svarar mot arbetslivets behov kommer till stånd, att sta- tens stöd fördelas effektivt, att utbildningarna håller hög kvalitet och att behovet av eftergymnasiala yrkesutbildningar inom smala yrkes- områden som avses leda till förvärvsarbete för de studerande eller till en ny nivå inom deras yrke tillgodoses. Utbildningarna ska vidare bidra till att bryta traditioner i fråga om könsbundna utbildnings- och yrkesval.36

35Prop. 2017/18:1 UO 16.

36Prop. 2017/18:1 UO 16.

109

Omställning och kompetensutveckling i dag

SOU 2018:24

4.5.2Satsningar på ökad rekrytering till vuxenutbildning, högre utbildning m.m.

Under 2015 påbörjade regeringen satsningen på ett kunskapslyft. Kunskapslyftet innebär framför allt satsningar på nya utbildnings- platser inom yrkesinriktad kommunal vuxenutbildning, folkhög- skolan, yrkeshögskolan, universitet och högskola men också andra reformer. En sådan reform är rättigheten till behörighetsgivande stu- dier inom kommunal vuxenutbildning som trädde i kraft i januari 2017. En annan är införandet av regionalt yrkesvux. Ytterligare en reform som föreslås i budgetpropositionen för 2018 är ett statsbidrag till etablering och utbyggnad av lärcentrum.

Genomförda reformer och pågående arbete inom studiestödssystemet med koppling till studerande inom vuxenutbildning

Den 2 juli 2017 infördes studiestartsstödet.37 Syftet med studie- startsstödet är att öka rekryteringen till studier bland arbetslösa personer med stort utbildningsbehov för att stärka deras möjlig- heter att etablera sig på arbetsmarknaden.

I dag är det arbetslösa personer med stort utbildningsbehov som kan ha rätt till studiestartsstödet. Enligt budgetpropositionen 2018 har regeringen för avsikt att se över genomförbarheten och ändamåls- enligheten i att vidga stödet till att omfatta även kortutbildade lång- tidssjukskrivna med stort utbildningsbehov.

Regeringen avser också att införa en möjlighet för personer att, vid särskilda skäl, kunna vara deltidssjukskrivna med en heltids- ersättning inom studiemedelssystemet från och med den 1 juli 2018. Förändringen är i linje med det förslag som presenterades i betän- kandet Mer trygghet och bättre försäkring (SOU 2015:21). Att införa en generell möjlighet till deltidssjukskrivning vid studier behö- ver enligt regeringen utredas ytterligare. Regeringen har därför tillsatt en utredning som ska titta på bland annat detta.38

Dessutom föreslår regeringen i budgetpropositionen att studie- medlens totalbelopp ska höjas från och med den 1 juli 2018. Förslaget

37Lagen (2017:527) om studiestartsstöd.

38Se vidare dir. 2017:80.

110

SOU 2018:24

Omställning och kompetensutveckling i dag

innebär att bidragsdelen inom studiemedlen höjs med cirka 300 kro- nor per studiemånad. Med den ordinarie prisbasbeloppsjusteringen förväntas studiemedlens totalbelopp (bidrag och lån) bli cirka 11 300 kronor per studiemånad.39

Omfattande satsningar på vuxenstuderande

Regeringen bedömer att antalet vuxna studerande på gymnasial nivå kommer att öka de kommande åren. Ett skäl är det stora antalet nyanlända som kom till Sverige under 2015. Ett annat skäl är den satsning på gymnasiekompetens bland vuxna som har genomförts i form av att en rätt till behörighetsgivande utbildning inom komvux.

Mer än hälften av studiemedelstagarna (51 procent) är yngre än 25 år. Av studerande vid komvux uppbär 36 procent studiemedel och bland högskolestuderande är det 71 procent som uppbär studiemedel i någon form. Att en lägre andel uppbär studiemedel vid komvux för- klaras delvis av att många studerar på deltid och sannolikt har andra försörjningskällor.40

I budgetpropositionen för 2018 föreslår regeringen satsningar på kunskapslyftet i form av fler utbildningsplatser inom regionalt yrkes- vux, yrkeshögskolan, folkhögskolan samt ökade resurser till univer- sitet och högskolor. Regeringen tillför i budgeten 2018 medel för omkring 18 000 ytterligare platser inom kunskapslyftet. 2021 omfat- tar kunskapslyftet totalt drygt 93 000 platser.41 Satsningarna är omfat- tande och en utmaning blir att fylla platserna med studerande under de närmaste åren.

4.5.3Vuxenutbildningens effekter

Här redovisas resultat från ett antal studier av effekter av vuxen- utbildning. De flesta bygger på effekter för arbetslösa som studerar. Vi har inte hittat några som bygger på effekter av omställning i tid, det vill säga effekter av att personer som är i arbete studerar.

39Prop. 2017/18:1 UO 15.

40Prop. 2017/18:1 UO 15.

41Prop. 2017/18:1.

111

Omställning och kompetensutveckling i dag

SOU 2018:24

Det första kunskapslyftet 1997–2002

Kunskapslyftet42 var en satsning på vuxenutbildning under 1997– 2002. Kunskapslyftet innebar att arbetslösa med kort utbildning kunde välja teoretiska studier med ett särskilt bidrag motsvarande arbetslöshetsersättning.

Resultat som presenterades i en studie från Institutet för arbets- marknadspolitisk utvärdering (IFAU) och som avsåg effekter för deltagare i början av kunskapslyftet (1997 och 1998) tydde på att deltagande män fick arbete i högre utsträckning än de som inte deltog. Däremot verkar utbildningen inte ha lett till högre lön. För deltagande kvinnor fanns inga effekter på vare sig sannolikheten att få ett arbete eller på inkomsten. Resultatet kan bero på att männen i högre utsträckning än kvinnorna läste kurser som värderades på arbetsmarknaden, men det kan också ha varit konjunkturen som på- verkade kvinnor och män olika. Studien innehöll även en analys av påverkan på arbetsmarknaden som helhet (jämviktseffekten) och resultatet tydde på att det varit en undanträngning av yrken med krav på kort utbildning.43

I en större studie av både individeffekter och jämviktseffekter av kunskapslyftet fann forskarna att effekterna för deltagarna var posi- tiva. Effekterna var ännu större när man tog hänsyn till att arbets- marknaden förändrades som en följd av kunskapslyftet. Satsningen innebar att fler arbetsgivare efterfrågade gymnasieutbildade, vilket gynnade deltagare som fick gymnasiekompetens inom kunskaps- lyftet.44

I en annan, nyare, studie från IFAU studerades särskilt kortut- bildade kvinnor som relativt nyligen hade varit föräldralediga och som var arbetslösa eller utanför arbetskraften när de påbörjade utbildning inom kunskapslyftet. Resultaten visade att komvuxdeltagarna på sikt fick både högre sysselsättning och högre löneinkomster än jämför- bara individer som inte deltog. Efter sex år var sysselsättningsgraden 10 procent högre än jämförbara kvinnors sysselsättningsgrad och de

42Ej att förväxla med det nuvarande kunskapslyftet, som är ett sammanfattande begrepp för regeringens satsningar på fler utbildningsplatser, att rekrytera fler till studier inom vuxen- utbildning, högre utbildning och annan utbildning för vuxna.

43Albrecht m.fl. (2004).

44Albrecht m.fl. (2004).

112

SOU 2018:24

Omställning och kompetensutveckling i dag

kortsiktiga kostnaderna under och direkt efter utbildningstiden väg- des med råge upp av en högre livsinkomst på längre sikt.45

Är yrkesinriktad vuxenutbildning bättre än generell (teoretisk)?

Från forskarhåll och även från politiskt håll hävdas det ofta att inriktningen på vuxenutbildning bör vara yrkesinriktad och gärna arbetsplatsnära för att på bästa sätt underlätta återgång i arbete för arbetslösa. Men generell (teoretisk) utbildning kan öka flexibiliteten inför förändringar på arbetsmarknaden. Teoretiskt är det därför möj- ligt att generell utbildning kan vara bättre på längre sikt jämfört med yrkesutbildning, åtminstone för vissa grupper.

En studie från IFAU har jämfört generell (teoretisk) och yrkesinriktad utbildning för vuxna för att se om det alltid stämmer att yrkesinriktad utbildning fungerar bäst. I studien jämfördes arbets- inkomster 1990–2010 för individer som 1997 deltog i program med yrkesinriktad respektive teoretisk utbildning på gymnasienivå (kom- vux). Resultaten visade att efter fem till sju år var det mycket riktigt yrkesutbildningen som var mest effektiv. Men efter fler år hade olika grupper olika relativa effekter. Bland kortutbildade kvinnor var effekterna efter 10–15 år större för generell utbildning jämfört med för yrkesutbildning. För andra var resultaten antingen ickesignifi- kanta eller till yrkesutbildningens fördel.46

Slutsatsen är att även generell utbildning kan vara väl motiverad i ett omställningsperspektiv, åtminstone för vissa grupper.

Avkastning på utbildning för äldre

Den tid en person har kvar i arbetslivet efter det att utbildningen är klar har direkt påverkan på om utbildningsinvesteringen lönar sig rent ekonomiskt eller inte. Utöver antalet år i arbetslivet spelar även san- nolikheten att vara sysselsatt och lönen roll för hur stor avkastningen på utbildning för en äldre person blir. Observera att utbildning också kan bidra med helt andra värden än de som går att mäta i pengar, men här är fokus på de rent ekonomiska konsekvenserna av utbildning.

45Bergemann och van den Berg (2014).

46Stenberg och Westerlund (2014).

113

Omställning och kompetensutveckling i dag

SOU 2018:24

Det finns ett fåtal studier som undersöker effekterna av studier specifikt för äldre. Mayhew och Rijkers (2004) drar utifrån framför allt erfarenheter från Storbritannien slutsatsen att utbildning riktad till äldre (personer över 54 år) arbetslösa troligen har en begränsad effekt på chansen att få ett jobb.

I en IFAU-rapport menar författarna dock att det är rimligt att det finns en viss positiv individeffekt också för äldre som deltar i ut- bildning, även om hänsyn tas till att den tid som utbildningen kan ge utdelning för individen blir kortare ju äldre personen är. Samhälls- ekonomiskt kan det vara mer tveksamt om det lönar sig att satsa på utbildning för äldre. Enligt IFAU:s rapport är det utifrån forskningen troligt att avkastningen på åtgärderna maximeras om de sätts in tidigt, är yrkesinriktade och om de sker på eller nära arbetsplatserna.47

I Skolverkets uppföljning av sysselsättning efter avslutade studier inom kommunal vuxenutbildning (komvux) konstaterar Skolverket att yrkesinriktade utbildningar inom komvux rent generellt genererar ett bra utfall när man ser till arbetsmarknadsetablering, såväl bland utrikesfödda som bland svenskfödda elever.48

Av uppföljningen framgår att sysselsättningen efter studierna varierade beroende på studiernas inriktning och omfattning. De som huvudsakligen hade läst teoretiska kurser var i lägst utsträckning etablerade på arbetsmarknaden. De studerade i stället vidare på uni- versitet och högskola i högst utsträckning. För de som hade läst yrkeskurser och i synnerhet mot en specifik yrkesinriktad utbildning var det tvärtom. Efter studierna befann de sig i större grad på arbets- marknaden och läste i mycket liten utsträckning vidare.

Av de som hade läst en yrkesutbildning motsvarande ett år eller längre hade hälften en etablerad ställning på arbetsmarknaden ett år efter studierna. Om även andelen med osäker eller svag ställning räk- nas med var det 87 procent som hade en anknytning till arbetsmark- naden. Motsvarande andel för de som hade läst en kortare yrkesut- bildning (6–12 månader) var 76 procent. Även vid beaktande av syssel- sättningen året närmast före yrkesstudierna visar resultaten enligt Skolverket på en relativt god arbetsmarknadsetablering i vid bemär- kelse oavsett tidigare sysselsättning. Det var dock betydligt vanligare

47Eriksson m.fl. (2017), s. 72 och s. 104 f.

48Skolverket (2017), s. 42.

114

SOU 2018:24

Omställning och kompetensutveckling i dag

för dem som redan var etablerade innan yrkesstudierna att vara det även efteråt.49

4.6Exempel på förslag för livslångt lärande

Frågan om livslångt lärande och kompetensutveckling senare i livet är en återkommande fråga. Nedan ges några exempel på detta.

4.6.1Översyn av lag (2013:948) om stöd vid korttidsarbete50

Korttidsarbete innebär mycket kortfattat att arbetstagarens arbetstid och lön tillfälligt minskar och kan användas av företag när efterfrågan i ekonomin faller kraftigt. Arbetsgivare, arbetstagare och staten delar på kostnaderna för korttidsarbetet.

Syftet är att hålla sysselsättningen uppe vid allvarliga kriser genom att göra det möjligt för företag att behålla arbetskraft i stället för att genomföra uppsägningar. Statligt subventionerat korttidsarbete till- lämpas som längst i 24 månader när det råder en synnerligen djup lågkonjunktur eller det är sannolikt att en sådan lågkonjunktur är nära förestående. Det är regeringen som får meddela föreskrifter om att stöd vid korttidsarbete ska lämnas.

I början av 2018 beslutade regeringen att tillsätta en utredning som ska se över det statliga stödet vid korttidsarbete. Utredaren ska bland annat analysera om det finns behov av att koppla ihop systemet med åtgärder som till exempel validering, utbildning eller annan kom- petensutveckling för de arbetstagare som deltar i korttidsarbete. Den första delen av uppdraget, som rör ett mer konkurrenskraftigt system för stöd vid korttidsarbete, ska redovisas senast den 15 juni 2018. Den andra delen som handlar om validering, utbildning och annan kompetensutveckling ska redovisas senast den 17 december 2018. 51

49Skolverket (2017).

50Se vidare Ds 2012:59.

51Dir. 2018:5.

115

Omställning och kompetensutveckling i dag

SOU 2018:24

4.6.2Regeringens analysgrupp Arbetet i framtidens förslag om kompetensförsäkring

Regeringens analysgrupp för Arbetet i framtiden föreslog 2016 att det borde tillsättas en utredning som skulle ta fram ett konkret förslag på en kompetensförsäkring. Analysgruppen menade att det i dag saknas nödvändiga verktyg som ger alla människor som har ett arbete verkliga möjligheter att använda det utbildningsutbud som finns. Verktygen skulle både innefatta möjligheter till vägledning och rådgivning och bättre ekonomiska förutsättningar att ta del av kom- petensutvecklande aktiviteter mitt i yrkeslivet. Förslaget riktade sig till personer över 30 år som har arbete, oavsett om man var anställd eller egen företagare. Analysgruppen såg tre huvudsakliga delar fram- för sig:

Upplysning och information

Vägledning

Kompetensförsäkring

Analysgruppens förslag byggde på att arbetsmarknadens parter skulle involveras och ta stort ansvar för konstruktionen av modellen för livslångt lärande.52

4.6.3Sacos förslag om vägar till ny kunskap

Saco kom 2017 med rapporten Vägar till ny kunskap. Syftet med rapporten är att kartlägga utbudet av utbildning i Sverige och granska hur de som är högskoleutbildade kan finansiera ytterligare studier senare i livet.

Saco föreslår ett antal åtgärder för hur dagens system kan förbätt- ras. Bland annat att det behövs en större mångfald i utbudet av utbildningar och där förslaget att yrkeshögskolans spetsas med pro- gram och kurser även för personer med högskoleutbildning är en del. En annan fråga som lyfts är hur äldre högskoleutbildade i behov av kompetensutveckling ska kunna antas på enstaka kurser på avancerad nivå.

52 Arbetet i framtiden (2016a).

116

SOU 2018:24

Omställning och kompetensutveckling i dag

Utöver att det måste finnas ett kursutbud som stämmer överens med de behov som finns krävs också enligt Saco en möjlighet för individen att finansiera sina studier. Finansieringsförslag som enligt Saco bör utredas är om studiemedelsystemet bör utvidgas för de som är äldre, om det ska bli tillåtet att studera i större omfattning och samtidigt ha rätt till arbetslöshetsersättning och om heltidsstudier med aktivitetsstöd ska gälla fler personer än det gör i dag. För perso- ner som är sysselsatta tar Saco upp löneväxling till kompetens- utveckling som ett förslag. Antingen i form av ett bruttolöneavdrag som vid pensionsavsättningar i dag, eller som ett avdragsgillt indi- viduellt sparande för kompetensutveckling. Ett ytterligare förslag är att ge arbetsgivarna skattelättnader för satsningar på personalutbild- ning. Avslutningsvis lyfter Saco att det behövs bra och effektiv vali- dering av yrkeskunskaper på nationell nivå och att det också behövs kvalificerad yrkes- och utbildningsvägledning för högskoleutbildade äldre personer.53

4.6.4Akademikerförbundet SSR:s förslag om valideringsår

Akademikerförbundet SSR presenterade 2013 ett förslag om valider- ingsår. Syftet med det föreslagna valideringsåret är att ge utlands- födda med utländsk examen möjlighet att under ett år kunna validera och vid behov komplettera sin utbildning.

Inspiration till den tekniska konstruktionen i förslaget hämtades från friårsmodellen. Ett villkor för rätt till valideringsår utifrån för- slaget är att en valideringsplan ska godkännas av en myndighet som en heltidsverksamhet under tolv månader. En möjlighet till tjänst- ledighet från arbetsgivaren är också en förutsättning och enligt förslaget är det önskvärt att en vikarie ersätter under valideringstiden.

I förslaget ingår även att det under valideringstiden ska finnas en så kallad etableringslots som stöttar den som validerar sin kompetens.

Tillgång till relevanta kurser för komplettering är en förutsättning för att det ska fungera och här tänker sig Akademikerförbundet SSR att högre utbildning ska bereda plats åt de som antas till valider- ingsåret och eventuellt också att Arbetsförmedlingen kan upphandla platser på relevanta kurser.

53 Saco (2017b).

117

Omställning och kompetensutveckling i dag

SOU 2018:24

I rapporten uppskattade Akademikerförbundet SSR att det 2013 fanns omkring 100 000 högutbildade akademiker som hade ett arbete som inte krävde akademisk utbildning, omkring 20 000 av dessa uppskattades vara samhällsvetare.54

4.7Exempel på tidigare modeller för stöd till omställning i tid

Tanken om förebyggande arbetsmarknadspolitik är långt från ny. Här ges ett par exempel på modeller.

4.7.1Kompetenskonton

Skandias kompetenskonto

År 1998 lanserade försäkringsbolaget Skandia en ny produkt: Kom- petensförsäkring. Den var utformad som en kapitalförsäkring med tre parter: Försäkringsbolaget, arbetsgivaren och den anställda. Arbets- givaren och arbetstagare tecknade varsitt konto hos försäkrings- bolaget. Sedan tecknades ett avtal om att maximalt 5 procent av lönen från vardera arbetsgivare och arbetstagare fick sättas in på respektive konto. Behållningen på de båda kontona kunde sedan användas när den anställda var ledig för kompetenshöjande åtgärder. Om arbets- tagaren lämnade anställningen fick hen behålla de pengar som satts in på det egna kontot. För att få del av arbetsgivarens insättning var för- utsättningen deltagande i utbildning som uppfyllde villkoren i avtalet med arbetsgivaren, uppsägning på grund av arbetsbrist eller dödsfall.

Den stora skillnaden jämfört med IKS-modellen (nedan) var att arbetsgivaren gavs inflytande över användningen av kompetensmed- len.55 I en utvärdering som gjordes av Svenskt Näringsliv bedömdes erfarenheterna som övervägande positiva.56

54Akademikerförbundet SSR (2013).

55Ericson (2002).

56Hansson och Färm (2002).

118

SOU 2018:24

Omställning och kompetensutveckling i dag

Kompetenskonton – IKS

Mot bakgrund av behovet av kompetensutveckling löpande under arbetslivet tillsatte regeringen 1999 en utredning för att utforma ett statligt stöd för individuell kompetensutveckling. Syftet var att skapa incitament för individen att frivilligt avsätta en del av sin inkomst till framtida kompetensutveckling. Detta skulle åstadkommas med hjälp av skattelättnader och subventioner och även genom att arbetsgivare fick reducerade arbetsgivaravgifter för pengar som sattes av på kom- petenskonton. Målet var att hela arbetskraften så småningom skulle ha ett eget kompetenskonto och att systemet skulle fungera som ett komplement till befintlig vuxenutbildning.

Deltagandet skulle enligt förslaget vara frivilligt och tolkningen av vad som var kompetenshöjande insatser skulle vara generös. Arbets- givarens medverkan skulle inte krävas, däremot såg utredningen det som önskvärt att det generella systemet kompletterades med avtal och överenskommelser som innebar att arbetsgivarna medverkade.57

Förslaget mötte kritik. Bland annat befarade LO att det skulle ge negativa fördelningseffekter eftersom högavlönade skulle kunna sätta av mer pengar. Svenskt Näringsliv varnade för hobbyutbildning om arbetsgivarna inte skulle få ha något att säga till om kring innehållet i kompetensutvecklingen.58

I april 2002 kom regeringens proposition Ett system för indi- viduell kompetensutveckling som innehöll en omarbetad variant av utredningens förslag. Subventionerna på sparandet slopades och arbetstagaren skulle kunna flytta pengarna på kontot utan straff- avgifter. Subventionen flyttades i stället till att göra uttaget vid kompetenshöjande åtgärder mer förmånligt.59

I samband med en inledande skatteväxling 2000 avsattes 1,15 mil- jarder kronor årligen för ett system med individuell kompetensut- veckling, IKU. När den dåvarande regeringen valde att avsluta upp- byggnaden av kompetenskontona i 2004 års budgetproposition moti- verades det med att det trots betydande ansträngningar inte hade gått att konstruera ett tillfredsställande system för kompetenssparande som fått brett stöd hos arbetsmarknadens parter.

57SOU 2000:119.

58Ericson (2002).

59Prop. 2001/02:175.

119

Omställning och kompetensutveckling i dag

SOU 2018:24

Den dåvarande regeringens uppfattning var dock att det fortfa- rande var prioriterat att genomföra åtgärder som ökar möjligheterna till ett livslångt lärande och därför avsattes en del av medlen i syste- met till kompetensutveckling för personal som arbetar med vård och omsorg av äldre (450 miljoner kronor 2005 och 300 miljoner kronor 2006 och 2007). Möjligheterna till studiemedel för äldre förbättrades från höstterminen 2006, vilket innebar ökade resurser om 100 mil- joner kronor 2006 och 250 miljoner kronor årligen från och med 2007. Resterande medel som 2000 avsattes för IKS föreslogs återgå till den gröna skatteväxlingen. De medel som hämtades in till syste- met från energiskattehöjningar användes som delfinansiering av den slopade arvs- och gåvoskatten.60

4.7.2Utbildningsvikariat i två omgångar

1991–1999

Den arbetsmarknadspolitiska åtgärden utbildningsvikariat infördes första gången 1991 och innebar att utbildning av en anställd kom- binerades med en vikariatsanställning av en arbetslös samtidigt som arbetsgivaren fick ett bidrag till kostnaden för vikarien.61 Tanken var bland annat att Arbetsförmedlingen skulle få ökade möjligheter att ordna fram vikariat åt arbetslösa för att ge dem värdefull arbetslivs- erfarenhet.62

Från början var den ekonomiska stimulansen för arbetsgivaren utformad som ett avdrag från arbetsgivaravgiften. 1995 infördes också en möjlighet för bidrag till arbetsgivare med högst fyra anställ- da.63 I budgetpropositionen 1994/95 konstaterades att utbildnings- vikariaten alltsedan de infördes budgetåret 1991/92 i störst utsträck- ning beviljats offentliga arbetsgivare. Under budgetåret 1993/94 del- tog cirka 11 600 personer i snitt per månad i utbildningsvikariat och cirka 40 000 personer deltog under budgetåret som helhet. Av dem som påbörjade utbildningsvikariat budgetåret 1993/94 var 73 procent kvinnor.64

60Prop. 2004/05:1.

61Förordning (1995:714) om utbildningsvikariat.

62Sacklén (2002).

63Förordning (1995:714) om utbildningsvikariat.

64Prop. 1994/95:100 bil. 11, s. 65 f.

120

SOU 2018:24

Omställning och kompetensutveckling i dag

Regeringen ansåg våren 1995 i propositionen En effektivare arbets- marknadspolitik m.m. att utbildningsvikariaten var en smidig åtgärd som visat sig vara mycket effektiv för att höja kompetensen hos an- ställda, men att de dessvärre inte kunnat utnyttjas av småföretag eftersom dessa ofta hade alltför låga utgifter för arbetsgivaravgifter för att kunna utnyttja avdragsmöjligheten fullt ut. Regeringen ansåg att det var angeläget att åtgärda detta hinder då det inom småföreta- gen bedömdes finnas en stor utvecklingspotential som kunde gene- rera fler anställningstillfällen i framtiden.65 Förordningen om utbild- ningsvikariat upphävdes 1999.

2002 publicerade IFAU en studie om utbildningsvikariat. Studien baserades på information om cirka 8 000 personer som under fjärde kvartalet 1994 antingen deltog i utbildningsvikariat eller var öppet arbetslösa. Syftet var att undersöka om deltagande i utbildningsvika- riat påverkade sannolikheten att den arbetslösa skulle få ett reguljärt jobb.

Undersökningen visade att anställningssannolikheten 3–6 måna- der efter avslutat vikariat hade ökat med i genomsnitt cirka 10 pro- cent för de arbetslösa som haft utbildningsvikariat. På längre sikt, 12– 18 månader efter åtgärdens slut, var effekten mindre men fortfarande positiv.

Utbildningsvikariaten gick dock främst till individer med relativt god förankring på arbetsmarknaden och de som tilldelades vikariaten skulle ha haft större möjligheter att hitta ett arbete än en genom- snittlig arbetslös, även utan deltagande i åtgärden.66

2006–2007

2006 infördes utbildningsvikariat på nytt, men i en något annorlunda form.67 Stöd till utbildningsvikariat fick den här gången lämnas till arbetsgivare i de verksamheter som kommuner och landsting, oavsett driftsform, ansvarade för och som avsåg vård och omsorg. Syftet med utbildningsvikariaten var att stimulera anställningar av personer som var arbetslösa och att bidra till stärkt kvalitet inom vård och omsorg genom kompetensutveckling av personalen. Satsningen var kopplad

65Prop. 1994/95:218, s. 44.

66Sacklén (2002).

67Se förordning (2005:1206) om utbildningsvikariat.

121

Omställning och kompetensutveckling i dag

SOU 2018:24

till den offentliga utredningen Kompetensstegen (SOU 2007:88) som fick i uppdrag att främja genomförandet genom att ge stöd och råd till arbetsgivare.

Grundtanken var fortfarande att arbetsgivaren anställde en vikarie medan en redan anställd genomgick utbildning. Vikarien skulle ha varit arbetslös under minst en månad. Utbildningen skulle vara inriktad mot omsorg och vård och den anställda som utbildade sig behöll sina anställningsförmåner under utbildningstiden. Varje an- ställd kunde få stödberättigad heltidsutbildning i högst tolv månader. Ekonomiskt stöd utgick till arbetsgivaren i form av stöd till löne- kostnad och utbildningskostnad.

I Kompetensstegens betänkande Att lära nära redovisas omfatt- ningen av utbildningsvikariaten. Utbildningarna genomfördes i stor utsträckning för hela grupper av anställda. För de kommuner som hade utbildningsvikarier under första halvåret 2006 hade drygt hälften av de tillfrågade använt sig av olika former av validering före utbild- ningsinsatsen. Studierna hade i regel bedrivits på deltid, främst halv- fart. Varje anställd vikarie motsvarade i genomsnitt två anställda i utbildning. Totalt anställdes 3 300 personer som vikarier under 2006, vilket motsvarade ungefär det dubbla antalet i utbildning, cirka 6 500 personer. Det är dock rimligt att anta att antalet anställda i utbildning över året varit något lägre då en del av dem som påbörjade studier under första halvåret även fortsatte sina studier under andra halvåret.68

Att programmet skulle bli verklighet från och med den 1 januari 2006 blev känt i början av oktober 2005. Programmet avskaffades sedan i oktober 2006. Kompetensstegen (SOU 2007:88) ansåg i sitt betänkande att det var problematiskt med ett så hastigt införande och avskaffande av en utbildningssatsning. Det är i utbildningssamman- hang enligt kommittén nödvändigt att ha både framförhållning och ett långsiktigt perspektiv. Kommittén lyfte också att det är en tids- mässigt krävande process att identifiera den personal som är i behov av utbildning samt att i vissa fall motivera samma personer att faktiskt börja studera. Vidare ansågs att en del av villkoren inte var anpassade till vård- och omsorgsområdet. Kravet att vikarien skulle ha varit arbetslös under minst en månad ansågs inte passa in i kommunernas verksamhet, där många redan anställda och därmed kända timvikarier

68 SOU 2007:88, s. 198 f.

122

SOU 2018:24

Omställning och kompetensutveckling i dag

inte kunde komma ifråga som vikarier inom ramen för utbildnings- vikariaten. 69

4.8Sammanfattande iakttagelser: det behövs något för dem som har jobb

En grundprincip i den svenska välfärdsmodellen är att trygghets- systemen bygger på att skapa trygghet när något väl har inträffat, exempelvis sjukdom och arbetslöshet. En förebyggande ersättning är inte på samma sätt inkorporerad i välfärdsmodellen som vi tänker på den. Men att utbildning från förskola till universitet är avgiftsfritt och att studiemedelssystemet subventioneras kan ses som ett slags före- byggande ersättning som motiveras med det framtida behov sam- hället har av en välutbildad befolkning. I framtiden ser utredningen utifrån bakgrundsbeskrivningen i kapitel 3 ett allt större behov av fortlöpande investeringar i befolkningens utvecklings- och omställ- ningsförmåga och kompetens och här saknas i dag det offentliga som aktör.

Arbetsmarknadens parter tar i dag ett stort och viktigt ansvar vid omställning, framför allt vid arbetsbristsituationer då arbetstagaren har blivit uppsagd. Det finns också flera goda exempel på att om- ställningsavtal som ger förebyggande stöd till kompetensutveckling och omställning håller på att växa fram. Här skiljer det sig mellan den privata sektorn å ena sidan och statlig, landsting och kommunal sek- tor på den andra sidan. Inom den privata sektorn har det mellan PTK och Svenskt Näringsliv pågått förhandlingar om ett nytt omställ- ningsavtal rörande just de här frågorna, vilka senast avslutades 2015 utan att något nytt avtal träffades. När detta skrivs pågår också samtal mellan LO och Svenskt Näringsliv om trygghet och omställning på arbetsmarknaden efter att LO bjudit in till förhandlingar om detta.70

Då det pågående arbetet med omställning i tid inom statlig, landsting och kommunal sektor är så pass nya går det inte i dags- läget att säga något om vad dessa har givit för resultat. Av naturliga skäl är också parternas stöd till kompetensutveckling i regel inriktat på arbete inom samma bransch. När det gäller behov av kom-

69SOU 2007:88, s. 201 f.

70LO (2017) och Svenskt Näringsliv (2017).

123

Omställning och kompetensutveckling i dag

SOU 2018:24

pletterande grundutbildning och utbildning för den som vill eller måste byta bana i arbetslivet utan att det föreligger en arbetsbrist- situation finns i dag inte samma tydliga partsansvar. Från ett sam- hällsekonomiskt perspektiv är det viktigt med en möjlighet att ta sig vidare i arbetslivet även för dem som arbetar på arbetsplatser utan kollektivavtal.

För att få tillgång till de arbetsmarknadspolitiska programmen krävs i dag i de allra flesta fall att personen är arbetslös.

Kommunerna ansvarar för grundutbildning och staten för efter- gymnasial utbildning. Det finns dock en stor zon mellan företags- specifika kurser där arbetsgivaren har ett ansvar att stå för perso- nalutbildning och det reguljära utbildningssystemet. Vid studier som är relevanta för det nuvarande arbetet men som också stärker individens ställning på övriga delar av arbetsmarknaden är det inte lika självklart att det är arbetsgivarens ansvar.

Omläggningen till allt mer utbildningar i program och färre fri- stående kurser inom den högre utbildningen är också ett problem i ett omställningsperspektiv. Här ser utredningen positivt på det upp- drag regeringen i februari 2018 gav till Verket för innovationssystem (Vinnova). Uppdraget innebär att Vinnova ska genomföra insatser för att stärka kompetensförsörjningen inom enligt regeringen strate- giskt viktiga områden. Insatserna ska främja det livslånga lärandet genom ett mindre antal pilotprojekt gällande flexibla korta högskole- kurser på avancerad nivå för redan yrkesverksamma specialister.71

Studiemedelssystemet är en viktig del av möjligheterna för livs- långt lärande. Även om en del anpassningar av systemet har gjorts för att underlätta studier vid omställning finns begränsningar. Begräns- ningen av maximalt antal veckor med studiemedel och kravet på att tidigare studier ska ha klarats av gör också att de som kanske har störst behov av studier för omställning kan vara helt exkluderade från studiemedelssystemet. För den som har använt upp maximalt antal veckor med studiemedel eller har ett studiemisslyckande bakom sig finns i regel ingen ordnad finansiering för den som inte är arbetslös.

Det är i detta sammanhang utredningen ser ett behov av den modell för utvecklingsledighet som vi föreslår i kapitel 12. Vi föreslår en modell där det offentliga tar ett ansvar för att stötta etablerade arbetstagare som har behov av att uppdatera sin kompetens eller att

71 Regeringen (2018).

124

SOU 2018:24

Omställning och kompetensutveckling i dag

utveckla ny kompetens för att ställa om i tid. Modellen bör byggas så att den offentliga modellen kompletterar men inte tränger undan partsuppbyggda lösningar. Arbetsmarknadens parters kunskap bör också användas för att en offentlig modell för omställning och kom- petensutveckling ska vara arbetsmarknadsrelevant.

125

5Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

5.1Inledning

Utredningen har haft i uppdrag att analysera och sammanställa forsk- ning om hur modeller för arbetstidens förläggning påverkar arbets- platsens attraktivitet och produktivitet med särskilt fokus på hälsa, sjukfrånvaro, jämställdhet och utveckling i arbetet.

Utredningen har också haft i uppdrag att kartlägga förekomsten av arbetstidsbanker, som vi här har valt att kalla arbetstidskonton, och hur de påverkar faktiskt arbetad tid för olika grupper. Vi har också haft i uppdrag att analysera om det utöver arbetsmarknadens parters överenskommelser finns behov av reglering av arbetstidskon- ton. I uppdraget har även ingått att utreda hur en eventuell reglering av arbetstidskonton ska utformas och förenas med arbetsmarknadens parters arbete på området.

Då både uppdraget om arbetstidsmodeller och uppdraget om arbetstidskonton handlar om arbetstid har vi valt att redovisa dessa två delar av uppdraget samlat i det här kapitlet.

Inledningsvis görs en mycket översiktlig genomgång av arbetstid, arbetsmiljö och hälsa i stort. Sedan följer ett avsnitt om modeller för arbetstidens förläggning. Vad finns det för arbetstidsmodeller och vad vet vi om dem? Fokus ligger på offentligfinansierad verksamhet, då det är här vi har funnit mest underlag när det gäller arbets- tidsmodeller. Vi kan redan inledningsvis konstatera att det har varit svårt att få en bild av förekomsten av olika arbetstidsmodeller, vilka som finns och hur vanliga de är. Det finns också förvånansvärt lite forskning som är inriktad på effekter av de olika modellerna. De fåtal studier vi har hittat handlar främst om påverkan på hälsan, ofta mätt som sjukfrånvaro, av olika former av arbetstidsförlägg- ning. Påverkan på jämställdhet mellan kvinnor och män förekom-

127

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

SOU 2018:24

mer också som studieobjekt. När det gäller utveckling i arbetet har vi i princip inte hittat något underlag. Vår bild är att arbetsmiljö- forskning ofta är inriktad på att förebygga ohälsa på individnivå snarare än att studera organisatoriska faktorer, som till exempel arbetstidsmodeller. Avsnittet om arbetstidsmodeller avslutas med våra slutsatser och ett förslag för bättre kunskapsunderlag.

Därefter redovisas utredningens kartläggning av förekomsten av arbetstidskonton i kollektivavtal. Hur många arbetstagare omfattas och hur påverkar arbetstidskonton den faktiskt arbetade tiden? Av- snittet avslutas med utredningens överväganden och bedömningar.

5.2Arbetstid, arbetsmiljö och hälsa

5.2.1Två modeller för att förstå kopplingen mellan arbetsmiljö och hälsa

Enligt Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) kan de två modeller som beskrivs i detta avsnitt användas i studier av sam- band mellan arbetsförhållanden och depressionssymtom respektive symtom på utmattningssyndrom. Även om de är delvis överlap- pande förklarar var och en för sig olika delar av de samband som kan finnas mellan arbetsmiljö och dessa tillstånd.1

Krav-kontrollmodellen

Den vanligaste förklaringsmodellen för att beskriva sambandet mellan hälsa och arbetsmiljö i termer av organisatoriska och psyko- sociala faktorer är den så kallade krav-kontrollmodellen.2

Enligt modellen kan en person klara höga psykiska krav om det samtidigt finns stor möjlighet till kontroll. Höga krav utan kontroll riskerar däremot att resultera i att arbetstagare blir uttröttade, medan kombinationen med låga krav och låg kontroll kan leda till att arbets- tagare blir uttråkade och passiva.

Skälet till att höga krav kan fungera om det kombineras med hög grad av kontroll är att detta tillstånd stimulerar till utveckling.

1SBU (2014), s. 46.

2Modellen togs ursprungligen fram av Karasek och har sedan utvecklats mer av Karasek och Theorell.

128

SOU 2018:24

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

Det finns två aspekter av kvantitativa krav; arbetstidernas längd och intensiteten i arbetet. Vid sidan av dessa kvantitativa krav finns det också kvalitativa krav; exempelvis krav på koncentration, uppmärksamhet, arbetsroller eller känslomässigt engagemang.

Med kontroll i arbetet avses handlingsutrymme. Ibland skiljer man på kontroll i själva arbetet och kontroll över sin arbetslivs- situation, exempelvis risken för att förlora arbetet eller möjligheten att kunna byta arbete. När det gäller kontroll i arbetet brukar man skilja på möjlighet att påverka hur och när arbetet utförs (på- verkansmöjligheter – decision authority) och möjlighet att använda och utveckla sin kunskap och erfarenhet (kontroll över kunskap eller stimulans – skill discretion).3 Den faktor som har visat sig ha störst påverkan på hälsan är graden av kontroll över kunskap och stimulans. Det finns till exempel studier som visar på ett starkt samband mellan låg grad av kontroll över kunskap och stimulans och tidigare pension.4

I Statistiska centralbyråns (SCB:s) arbetsmiljöundersökning (AMU), se även kapitel 3, redovisas resultatet baserat på krav- kontrollmodellen för de svarande.

Procent

100

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

90

 

20

34

27

 

80

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

70

 

 

 

 

 

 

 

 

24

 

 

23

 

60

 

 

 

 

 

 

21

 

50

 

 

 

 

 

 

18

 

 

18

 

40

 

 

 

 

 

 

18

 

30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

37

27

32

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

Män

 

Kvinnor

 

Totalt

 

 

 

 

 

 

Källa: SCB AMU.

Hög anspänning (höga krav, liten kontroll)

Aktiva jobb (höga krav, stor kontroll)

Passiva jobb (låga krav, liten kontroll)

Låg anspänning (låga krav, stor kontroll)

3SBU (2014), s. 43 f.

4Lund och Villadsen (2005).

129

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

SOU 2018:24

Figur 5.1 visar att det är betydande skillnader mellan kvinnor och män när det gäller krav och kontroll i arbetet. Var femte sysselsatt man har en kombination av höga krav och liten kontroll i arbetet. Det kan jämföras med att motsvarande gäller för var tredje syssel- satt kvinna. När det gäller den andra änden av skalan, kombina- tionen låg anspänning och stor kontroll, är förhållandet det om- vända, fler män än kvinnor befinner sig inom denna kombination. För de två mellankategorierna, som kallas för aktiva respektive passiva jobb, är skillnaden mellan kvinnor och män liten.

Källa: SCB AMU

När materialet delas upp efter sektor framgår det att skillnaden mellan kvinnor och män kvarstår. I kommunal sektor är det nästan dubbelt så vanligt bland kvinnor jämfört med bland män att ha hög anspänning i arbetet, se tabell 5.1. I landstingssektorn är det för få svarande män för att det ska gå att redovisa dessa, men för kvinnor är det varannan sysselsatt som upplever hög anspänning i arbetet.

Ansträngnings-belöningsmodellen

En annan ofta använd modell för att förklara sambandet mellan arbetsmiljö och hälsa bygger på att det bör finnas en balans mellan den ansträngning en arbetsuppgift kräver och den belöning indivi- den får för att utföra uppgiften.

Ansträngning kan avse såväl omgivningens förväntningar som individens egna krav på sig själv. I jämförelse med krav-kontroll- modellens kravbegrepp avser begreppet ansträngning mer indivi- dens upplevelse av vilken ansträngning som krävs.

130

SOU 2018:24

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

Med belöning avses konkreta belöningsmekanismer som lön, möjlighet till befordran och sociala förmåner eller status, men också psykologiskt erkännande som exempelvis återkoppling på arbetet.

Betydelsen av bristande balans mellan ansträngning och belö- ning (effort-reward imbalance, ERI) för framför allt depressions- symtom, men även i viss utsträckning för symtom på utmattnings- syndrom, har prövats i flera undersökningar.5 SBU hänvisar till tre separata studier där forskarna har undersökt sambandet mellan obalans i ansträngning och belöning och depressionssymtom på arbetsplatser i Europa. Två av studierna rörde offentlig sektor och hälsovård och en av studierna spände över olika yrken och sektorer. Sammanfattningsvis fann studierna ett samband mellan obalans i ansträngning och belöning och depressionssymtom. Materialet kunde inte analyseras uppdelat på kvinnor och män.6

5.2.2Friskfaktorer i arbetslivet

Under 2007 och 2008 bedrevs forskningsprojektet Hälsa och fram- tid, där friskfaktorer på organisatorisk nivå i privata företag stude- rades. Projektet innehöll fyra delstudier och innefattade både enkä- ter och analys av registerdata.

I en intervjustudie med drygt 200 intervjuer på 28 representativa företag undersökte forskarna vilka organisatoriska faktorer som var förknippade med låga sjuktal. De faktorer som visade sig kunna kopplas till lägre sjukfrånvaro var att det fanns strategier och pro- cesser för ledarskap, tillgång till utveckling för medarbetare, bra kommunikation och inkludering av medarbetare, att företaget hade tydliga mål och visioner samt tillgång till företagshälsovård. Fors- karnas slutsats var att det går att påverka sjukfrånvaron med hjälp av medvetna organisatoriska strategier.7

I ett uppföljande forskningsprojekt gjordes motsvarande analys av kommuner och landsting. Forskarna fann mindre skillnader vad gäller organisatoriska faktorer i offentlig sektor jämfört med studien av privata företag. När det gäller ledningsstrategier hittades inget samband mellan mer eller mindre friska arbetsplatser. Däremot

5SBU (2014), s. 46.

6SBU (2014), s. 127.

7Stoetzer m.fl. (2014), s. 193–205.

131

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

SOU 2018:24

fanns ett samband mellan friska arbetsplatser och uppföljning och kontroll genom direktkontakt.

Strukturer för intern rörlighet och kompetensutveckling sam- varierade också med friska arbetsplatser. När det gäller innehållet i utbildning var det möjligheten till utbildning utifrån individuella önskemål och utöver den ordinarie personalutbildningen som var positivt för hälsan.

Delaktighet i termer av möjligheter att kunna föra fram klago- mål och idéer var en annan sak som kännetecknade friska arbets- platser.

När det gäller arbetsorganisation och arbetsbelastning visade resultaten att det som skilde friska från mer sjuka arbetsplatser var chefens agerande när det gäller att stötta i prioriteringar och att själv vara en bra förebild genom att till exempel gå hem i tid.

Det systematiska arbetsmiljöarbetet i friska kommuner och lands- ting var mer strukturerat och strategiskt jämfört med kommuner och landsting med högre sjukfrånvaro.8

I studien av kommuner och landsting ingick en enkätundersök- ning bland långtidssjukskrivna i kommuner och landsting.9 Kortare arbetstid rangordnades som nummer tre bland betydelsefulla fakto- rer för återgång i arbete, efter egen vilja och minskade symtom eller besvär. I enkäten frågades även efter om det var privatlivet eller arbetet som orsakat hälsobesvären. Knappt 68 procent ansåg att förhållanden i arbetet var skälet till sjukfrånvaron och knappt 33 procent svarade att det var besvär orsakade av hem eller familj som orsakat sjukfrånvaron. Även om de flesta ansåg att besvären orsakats av arbetslivet var det bara knappt 14 procent som hade an- mält någon form av arbetsskada.10

8Svartengren m.fl. (2013), s. 39–47.

9Samtliga med mer än 90 dagars sjukskrivning under 2007 och 2008 erbjöds att svara på en- käten. Det var totalt nästan 2 500 individer varav drygt 1 200 svarande. Svarsfrekvensen var

49procent.

10Svartengren m.fl. (2013), s. 75 f.

132

SOU 2018:24

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

5.2.3Vad är en attraktiv arbetsmiljö?

Vad som är en attraktiv arbetsmiljö låter sig inte lätt definieras och är ett forskningsområde i sig. Nedan redogörs endast för en metod för hur attraktiv arbetsmiljö kan mätas.

Att mäta attraktiva arbetsplatser

Forskare från Arbetslivsinstitutet och Högskolan i Dalarna tog i mit- ten av 00-talet fram ett verktyg för att mäta arbetsplatsers attrak- tivitet.11 Metoden bygger på en modell med tre huvudkategorier:

Attraktiva arbetsförhållanden

Attraktivt arbetsinnehåll

Arbetstillfredsställelse.

Attraktiva arbetsförhållanden innehåller enligt modellen olika dimen- sioner som beskriver förutsättningar för arbete. Till exempel arbets- tid, fysisk arbetsmiljö, lön och relationer. Attraktivt arbetsinnehåll innehåller dimensioner som handlar om sådana förmågor och egen- skaper som den anställda använder sig av under utförandet av arbetet, till exempel förtrogenhet, handlingsfrihet och tankearbete. Arbets- tillfredsställelse innehåller dimensioner som handlar om sådant som den anställda upplever att utförandet av arbetet ger. Exempel på såda- na dimensioner är erkänsla, stimulans och resultat. Varje dimension innehåller i sin tur ett antal kvaliteter. Tillsammans utgör kvaliteter och dimensioner olika aspekter av attraktivt arbete.12

Med den ovan beskrivna modellen som utgångspunkt skapade forskarna ett frågeverktyg, som kan användas på arbetsplatser som vill arbeta med och utveckla attraktiva arbeten i syfte att kunna rekrytera, behålla och engagera personal. Frågeverktyget innehåller bakgrundsfrågor om hur centralt arbetet är och anledningar till varför man arbetar och består till huvuddelen av ett åttiotal påståenden som arbetstagarna får ta ställning till. Dels avseende hur

11Örjestål (2004) och Uhlin (2004).

12Se vidare Åteg m.fl. (2004), samt Åteg (2006).

133

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

SOU 2018:24

viktigt påståendet är för att ett arbete ska vara attraktivt, dels hur väl det stämmer med de svarandes nuvarande arbete.13

Frågeverktyget Attraktivt arbete, tillsammans med komplet- terande frågor om arbetsengagemang, arbetsförmåga och självskat- tad hälsa, har använts inom hälso- och sjukvården som en del i ett forskningsprojekt om attraktiva arbetsplatser inom operationssjuk- vård. Det övergripande syftet med projektet var att få kunskap om specialistsjuksköterskors och undersköterskors arbete på opera- tionsavdelningar samt vilka faktorer som arbetstagarna anser vara viktiga för ett attraktivt arbete.

Slutsatserna av projektet var att relationer, ledarskap och status bedömdes som mest viktiga för arbetets attraktivitet. Den största skillnaden mellan hur attraktiv en faktor bedömdes och hur det såg ut i verkligheten var lönen, organisationen och den fysiska arbets- miljön. Attraktiva faktorer som inte tidigare undersökts i förhål- lande till sjuksköterskebrist och som därför behöver undersökas ytterligare var arbetsplatsens lokalisering, fysisk arbetsmiljö och utrustning.

Slutsatsen var att åtgärder som innebär förbättringar inom fak- torerna lön, organisation och fysisk arbetsmiljö, förtydliganden om vad som ska styra arbetet, samt att öka arbetstagarnas inflytande i arbetet kan öka attraktiviteten och i och med det bli ett sätt att behålla arbetstagarna på operationsavdelningar.14

5.2.4Arbetstidens betydelse för hälsa

2014 publicerade SBU en systematisk litteraturöversikt på temat

Arbetsmiljöns betydelse för symtom på depression och utmattnings- syndrom. I översikten behandlas arbetstid som en av dessa arbets- miljöfaktorer.

Arbetstid rör frågorna om när arbetet sker, om tiderna är regel- bundna och arbetets omfattning. Arbete under kväll, natt och tidig morgon stör enligt SBU:s forskningsöversikt dygnsrytmen och kroppens biologiska klocka påverkas. Även det sociala livet kan påverkas.

13Hedlund m.fl. (2010).

14Björn (2016), s. 62 f.

134

SOU 2018:24

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

Fria arbetstider, gränslösa arbetstider och flextid ger de anställda större möjlighet till inflytande över sin tid. Detta kan enligt SBU ge individen möjligheter till pauser när hen känner behov av det. Det kan vara positivt i termer av ökade möjligheter till återhämt- ning och vila. Men det kan också leda till att arbete och fritid flyter ihop på ett okontrollerbart sätt och att det kan vara svårt att koppla bort tankar på arbetet under fritiden.15

Utifrån SBU:s litteraturgenomgång saknas tillräckligt veten- skapligt stöd för att fastställa ett samband mellan depression och växlande arbetstid. Detsamma gäller för arbetsveckans längd för män. Däremot finns ett begränsat samband mellan depression och arbetsveckans längd för studier som rör kvinnor och för studier som omfattar både kvinnor och män. Totalt fann SBU sex relevanta studier av medelhög kvalitet, varav tre var från Europa och tre var från Nordamerika.

Det vetenskapliga underlaget var otillräckligt för att avgöra om det fanns något samband mellan arbetsveckans längd och använd- ning av antidepressiva läkemedel.

När det gäller utmattningssyndrom saknas tillräckligt vetenskap- ligt stöd för att fastställa något samband med arbetsveckans längd. Växlande arbete finns inte med i redovisningen, sannolikt på grund av för få studier.16

SBU lyfter att det finns behov av studier med huvudfokus på olika arbetstidsaspekter i relation till symtom på depression respek- tive utmattningssyndrom.17 Ett annat område där kunskapen enligt SBU är otillräcklig är vad det kan innebära för utveckling av sym- tom på depression och utmattning att kombinationseffekter av flera samtidigt förekommande påfrestningar förekommer. Till exem- pel att påfrestande arbetstider förekommer samtidigt som en arbets- tagare har en intensivt koncentrationskrävande arbetssituation.18

15SBU (2014), s. 48 f.

16SBU (2014), s. 88 ff.

17SBU (2014), s. 32.

18SBU (2014), s. 320.

135

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

SOU 2018:24

5.2.5Skiftarbete kopplat till ohälsa

Åkerstedt, Ingre och Kecklund, verksamma vid Stressforsknings- institutet, publicerade 2010 rapporten Arbetstider, hälsa och säkerhet

– en uppdatering av aktuell forskning. I rapporten gick forskarna igenom bland annat effekten av skiftarbete i vården. Enligt de stu- dier som refereras i rapporten har skiftarbete en kraftig påverkan på sömnen i form av sömnbrist, vilket ökar olycksrisken. Dessutom finns ett fåtal studier som påvisar samband mellan skiftarbete och cancer, hjärt- och kärlsjukdomar och magsår. Även självrapporte- rade besvär som lägre välbefinnande har ett samband med skift- arbete.19

Samma forskare publicerade 2012 rapporten Vad kännetecknar bra och dåliga skiftscheman? I studien drar de slutsatsen att kort framförhållning, kort dygnsvila och delade skift bör undvikas. Även många skift i rad, periodplanering, långa skift och varierande starttider bör undvikas så långt det går. Positiva arbetstidsfaktorer är enligt forskarna dagarbete, mycket inflytande över arbetstiden eller frånvaro av de negativa faktorerna.20

Att det finns vetenskapliga belägg för att uppkomst av sömn- störningar är kopplat till skiftarbete bekräftas också av i en av Fortes rapporter från 2015.21

5.2.6Flexibla arbetstider

I en forskarantologi från Arbetsmiljöverket om gränslöst arbete behandlar ett kapitel skrivet av professor Göran Kecklund frågan om flexibla och gränslösa arbetstider och dess konsekvenser för återhämtning och hälsa.

Enligt Kecklund är flexibla arbetstider ett komplext begrepp som grovt kan delas in i två kategorier: flexibilitet utifrån verksamhetens behov och flexibilitet där arbetstagaren får möjlighet att själv bestämma över, eller påverka, sina arbetstider. Slutsatsen är att båda typerna av flexibilitet är vanligt förekommande i arbetslivet och att det finns fördelar och nackdelar med dem båda.22

19Åkerstedt m.fl. (2010).

20Åkerstedt m.fl. (2012).

21Forte (2015a), s. 26 f.

22Arbetsmiljöverket (2018).

136

SOU 2018:24

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

Arbetstidsmodeller som bygger på arbetstider som är verksam- hetsanpassade och planeras i perioder innebär ofta att arbetstiderna blir mer varierande, oförutsägbara och oregelbundna. Därigenom kan det bli svårare att planera för återhämtning. Om arbetstiderna innebär korta vilotider och ständigt ändrade sömntider kan sömnen störas. Samtidigt innebär det fördelar om de anställda får möjlighet att påver- ka schemaläggningen. Riskerna med flexibiliteten kan också reduceras om schemaläggningen baseras på vetenskapliga råd och rekommen- dationer för långsiktiga hållbara arbetstider.

De individanpassade arbetstiderna kan innebära ett schema som passar bättre med arbetstagarens sociala behov och livsstil. Det är också möjligt att de ger bättre återhämtning och att sömnmönstret passar bättre med arbetstagarens egen dygnsrytm, vilket kan bidra till bättre hälsa på lång sikt.

Både arbetstagaren och arbetsgivaren har här enligt Kecklund ett ansvar. Den enskilda arbetstagarens strategi för att hantera flexibla arbetstider har sannolikt stor betydelse; det är viktigt att individen själv kan sätta gränser för att undvika en obalans mellan arbete och återhämtningsbehov. Enligt Kecklund är dock kunskapen om indi- viduella skillnader och om hur många som har problem med att han- tera flexibla arbetstider mycket begränsad. Arbetsgivaren å sin sida har ett ansvar för att undvika obalans mellan arbetsbelastning och återhämtning. Detta kan bland annat göras genom att arbetet orga- niseras så att intensiva arbetsperioder följs av lugnare där återhämt- ning och sociala behov kan prioriteras. Det är också enligt Kecklund viktigt att arbetsgivaren respekterar de anställdas återhämtningsbehov och planerar så att arbetet inte tar över arbetstagarens liv eller mins- kar möjligheten att varva ner på kvällen innan det är dags att sova.23

5.2.7Arbetstiden och dess förläggnings betydelse för jämställdhet mellan kvinnor och män

Arbetstidens koppling till jämställdhet mellan kvinnor och män är dubbel och tolkningen av effekterna beror på vilket perspektiv som anläggs. Å ena sidan kan kortare arbetstid ses som att det förbättrar jämställdheten i och med att det blir lättare att kombinera familj och

23 Arbetsmiljöverket (2018).

137

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

SOU 2018:24

arbete, framför allt för kvinnor. Å andra sidan kan det ses som problematiskt ur jämställdhetssynpunkt. Om det främst är kvinnor som arbetar kortare tid leder det till lägre inkomster, pensioner och kanske också till att det obetalda hemarbetet fördelas mer ojämnt än om män och kvinnor hade arbetat lika mycket. Arbetstidsförlägg- ningens betydelse kan ses ur samma dubbla perspektiv. Flexibilitet i arbetstidsförläggning är å ena sidan positivt för många på individnivå, men å andra sidan kan det i en ojämställd kontext ge negativa jäm- ställdhetskonsekvenser, både på individ och på systemnivå.

Flexibla arbetstidsmodeller inom kvinnodominerade branscher kan rentav ses som ett instrument för att bevara ojämlikheten och för att behålla och stärka den arbetsdelning som är etablerad mellan män och kvinnor. Individuellt anpassade och flexibla arbetstider blir en del av lösningen på samhällets behov av att få tillgång till kvinnors arbets- kraft utan att männens villkor och förhållanden förändras.24

5.2.8Regelverket om arbetstidens förläggning

Arbetstidslagen

Arbetstidslagstiftningen bygger på arbetsgivares och arbetstagares gemensamma ansvar för att arbetstiden förläggs på ett tillfredsstäl- lande sätt. Det ankommer på arbetsmarknadens parter att med lagen som utgångspunkt lösa aktuella arbetstidsfrågor ute på arbets- platserna. Arbetstidslagen kompletteras eller ersätts av ett stort antal kollektivavtal, vilket i realiteten betyder att hanteringen av arbetstids- frågorna i dag till stor del sköts av arbetsmarknadens parter.25

Arbetstidslagen (1982:673) innehåller regler om arbetstidens längd och förläggning. Lagen gäller varje verksamhet där en arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning, med några få undantag26 och syftet med lagen är att ge ett skydd mot alltför stora uttag av arbetstid.27 I lagen finns bestämmelser om att ordinarie arbetstid får uppgå till högst 40 timmar i veckan och hur många timmar jourtid som får tas ut. Lagen reglerar också hur många timmar övertid det

24Tullberg (2003).

25Gullberg m.fl. (2014), s. 37.

26Se lagens 2 §.

27Arbetsmiljöverket (2015), s. 7.

138

SOU 2018:24

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

är tillåtet att arbeta och vad som gäller för mertid vid deltidsanställ- ningar.

Vad gäller arbetstidens förläggning finns det regler för när arbets- tagaren ska informeras om arbetstidsförläggningen. Även vad som gäller för minsta dygns- och veckovila och vad som gäller vid natt- arbete är reglerat inom ramen för reglerna kring arbetstidens förlägg- ning liksom frågor om raster och måltidsuppehåll.

Det är Arbetsmiljöverket som har ansvar för tillsynen av att lagen följs och myndigheten får meddela de förelägganden eller förbud som behövs för att lagen och föreskrifter som meddelas med stöd av lagen ska följas. Ett beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Lagen innehåller också straffbestämmelser.

Genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får undantag göras från lagen i dess helhet, eller från ett antal i lagen angivna bestämmelser. Några bestämmelser får även göras avvikelser från med stöd av kollektivavtal som har slu- tits av en lokal arbetstagarorganisation. Sådana avvikelser gäller under en tid av högst en månad, räknat från dagen för avtalets ingående.28 Om det inte finns något kollektivavtal på arbetsplatsen eller om par- terna inte lyckats komma överens kan Arbetsmiljöverket bevilja dis- pens från många av lagens regler om arbetstidens längd och förlägg- ning. Som en allmän förutsättning för ett undantag gäller att det ska finnas särskilda skäl. Exempel på särskilda skäl är att något oförutsett har inträffat som har lett till försening i verksamheten.29

Vid avvikelser, både i kollektivavtal och när Arbetsmiljöverket beviljar dispens, måste hänsyn tas till de begränsningar som finns i EU:s arbetstidsdirektiv30 och i arbetsmiljölagens bestämmelser.31 Av- vikelserna måste hålla sig inom arbetstidsdirektivets gränser och inte innebära mindre förmånliga villkor för arbetstagarna än vad som följer av direktivet. Skulle avvikelserna innebära mindre förmånliga villkor är avtalet ogiltigt. Denna så kallade EU-spärr har betydelse vid avvikelser som gäller sammanlagd arbetstid, dygnsvila, nattarbete, veckovila och raster.32

28Se vidare arbetstidslagen 3 §.

29Arbetsmiljöverket (2015), s. 47.

30Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden.

31Gullberg m.fl. (2014), s. 37.

32Arbetsmiljöverket (2015), s. 16.

139

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

SOU 2018:24

Arbetstidslagen kompletteras av arbetstidsförordningen (1982:901). Förordningen innehållet bland annat bemyndiganden för Arbets- miljöverket att meddela föreskrifter om lagens tillämpning.

Föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö

Föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö (OSA-före- skrifterna) som gäller från och med den 31 mars 2016 reglerar kun- skapskrav, mål, arbetsbelastning, arbetstid och kränkande särbehand- ling. OSA-föreskrifternas 12 § innehåller riktlinjer för arbetstidens förläggning:

Arbetsgivaren ska vidta de åtgärder som behövs för att motverka att arbetstidens förläggning leder till ohälsa hos arbetstagarna.33

Kopplat till 12 § finns även Arbetsmiljöverkets allmänna råd:

Allmänna råd: Arbetsgivaren bör redan vid planeringen av arbe- tet ta hänsyn till hur arbetstidens förläggning kan inverka på arbetstagarnas hälsa. Exempel på förläggning av arbetstider som kan medföra risker för ohälsa är

1.skiftarbete,

2.arbete nattetid,

3.delade arbetspass,

4.stor omfattning av övertidsarbete,

5.långa arbetspass, och

6.långtgående möjligheter att utföra arbete på olika tider och platser med förväntningar på att vara ständigt nåbar.

Arbetsgivaren bör särskilt uppmärksamma möjligheterna till återhämtning. Arbetsgivaren bör även ta hänsyn till att arbets- tidens förläggning påverkar risken för olyckor. I arbetstids- lagen (1982:673) anges gränser för hur många timmar arbets- tagare som mest får arbeta och vilka viloperioder de minst ska ha. Arbetstidslagen anger därmed de yttersta gränserna för arbetstiden men innehåller inga regler om hur arbetsgivaren ska ta hänsyn till arbetstidens förläggning i arbetsmiljöarbetet.

33 AFS 2015:4.

140

SOU 2018:24

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

5.3Arbetstidsmodeller

Utredningen har inte kunnat hitta någon regelrätt översyn av olika arbetstidsmodeller. Arbetslivsinstitutet genomförde en studie av olika former för arbetstidsförkortning omkring millennieskiftet.34 Trots att den studien nu är relativt gammal är det den mest heltäck- ande genomgång vi har hittat. Utöver det har utredningen tagit emot en skrivelse från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) där organisationen redogör för sin bild av olika arbetstidsmodeller som förekommer inom kommuner och landsting.35

Utifrån vår genomgång är det tydligt att erfarenheterna av arbetstidsmodeller har varit blandande. Olika modeller har införts, slopats och stöpts om. I en artikel i Vårdfokus från 2009 ges exem- pel på många landsting som då slopat eller ändrat arbetstids- modeller. En bred flora av lokala arbetstidsmodeller övergavs till förmån för centrala arbetstidsmodeller.36 På flera ställen pågår också ett arbete med frågorna kring arbetstidens förläggning, till exempel har Kalmar kommun infört ett arbete med hälsosamma scheman på socialförvaltningen.37 SKL uppger också att flera av deras arbetsgivare ser över sina modeller.

Från arbetstagarhåll har det lyfts att arbetstidsmodeller har in- förts i syfte att lösa en ansträngd personalsituation och snarare har ökat än minskat pressen på de anställda. Det har också upplevts som svårt att kunna lägga in tillräckligt antal timmar från tidban- kerna för att undvika löneavdrag vid årets slut. Från samma håll har blandningen mellan dag och natt och långa pass lyfts som risker för arbetsmiljön.

Från arbetsgivarhåll verkar invändningarna framför allt ha varit en kostnadsfråga, men också en fråga om att det är svårt att moti- vera förmånliga arbetstidsmodeller för vissa arbetstagargrupper när inte alla kan få del av dem.

34Malmberg m.fl. (2003).

35SKL (2018).

36Nyman (2009).

37Se vidare Kalmar kommun (2017).

141

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

SOU 2018:24

5.3.1Exempel på olika former av arbetstidsmodeller

Vad är en arbetstidsmodell?

I princip är allt arbete organiserat utifrån någon form av arbets- tidsmodell. 40 timmar per vecka jämnt fördelat på fem av veckans dagar är ju också det en form av arbetstidsmodell.

När vi har tittat på frågan om modeller för arbetstidens förlägg- ning är vår bild att olika modeller i störst utsträckning förekommer inom landsting och kommunal sektor. Detta beror förmodligen på att verksamheten behöver bedrivas oavsett tidpunkt på dygnet, veckodag eller årstid. Därför innehåller också de centrala kollektiv- avtalen inom dessa områden arbetstidsbestämmelser som har an- passats efter dessa verksamhetsbehov. De centrala avtalen ger också goda möjligheter till lokala överenskommelser.

Enligt SKL är det inom landstingen mycket vanligt med lokala avtal om arbetstidsmodeller och omfattningen har ökat under de senaste 15 åren. Uppskattningsvis handlar det om flera hundra olika modeller. I kommunerna kan det förekomma lokala arbetstidsmo- deller i vissa verksamheter, men det är inte lika vanligt som i lands- tingen. Ökningen av förekomsten av arbetstidsmodeller beror en- ligt SKL på verksamhetens behov och att det varit ett sätt för arbetsgivaren att klara kompetensförsörjningen alla veckans dagar, dygnet runt.

Nedan redogör vi för de arbetstidsmodeller som vi hittat och som prövats i syfte att öka attraktiviteten i någon aspekt i förhål- lande till en traditionell organisering av arbetstiden. Ren förkort- ning av arbetstiden har inte inkluderats, som till exempel de försök som pågår med 6 timmars arbetsdag.

Utöver arbetstidsmodellerna i landsting och kommunal sektor har förtroendearbetstid lyfts till utredningen som en central modell för framför allt akademiker. Vi redogör därför också kort för denna modell.

Ett lägre heltidsmått

Vid en viss andel av arbetstiden på natt eller vid ständig natt under schemaperioden får arbetstagaren ett lägre heltidsmått (jämfört med centralt kollektivavtal). En variant av denna modell är att tim-

142

SOU 2018:24

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

mar under både sen kväll och natt får ett högre värde. Kompen- sationen ges även här vanligen i form av ett lägre heltidsmått under schemaperioden (mellan 32–38 timmar per vecka).38

Poängmodeller

På en del arbetsplatser används poängmodeller som innebär att dygnets alla timmar har olika värden beroende på hur attraktiva de är att arbeta på. Att arbeta nätter och helger ger högre poängvärde än att arbeta dagtid. Dessa poäng kan omvandlas till pengar enligt principen ju högre poäng desto högre ersättning.39

I vissa poängmodeller går det att välja mellan att ta ut poängen som kontant ersättning eller som arbetstidsförkortning.40

Årsarbetstid

Årsarbetstid innebär att arbetstiden för ett helt år fastställs vid ett tillfälle. Arbetstiden förläggs utifrån arbetstagarnas önskemål samt verksamhetens behov. Om årsarbetstid tillämpas finns även en tim- bank för aktuellt år med plus- och minustid.41 Även kombination med så kallade poängmodeller verkar förekomma.

Individuell schemaläggning

Denna modell kallas ofta önskeschema eller tvättstugemodell. En vanlig variant är att årsarbetstiden delas in i flera schemaläggnings- perioder under ett år.

Modellen innebär att arbetstagarna inom ramen för verksam- hetens behov av bemanning själva får lägga sitt arbetstidsschema. Önskeschema kan dock vara ett lite missvisande begrepp då det i praktiken är omöjligt för alla arbetstagare att få sina önskemål till- godosedda.42

38SKL (2018).

39Kommunal (2018).

40SKL (2018).

41Kommunal (2018).

42Arbetsmiljöverket (2018).

143

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

SOU 2018:24

3–3-modeller

3–3-modeller finns i olika varianter. De bygger på principen arbete i tre dagar och sedan ledig i tre dagar, oavsett vardagar eller helg. Men arbetsgivarna får även schemalägga arbetstagarna ytterligare ett antal av de lediga dagarna.43

Denna modell beskrevs i Arbetslivsinstitutets översikt som rela- tivt vanlig inom kommunal vård och omsorg i början av 2000-talet. Här beskrevs också att de så kallade extradagarna är tänkta att ut- nyttjas till utbildning, intern vikarie samt extraresurs vid arbets- toppar, det vill säga dagar som arbetsgivaren till stor del kan sägas disponera över. I några kommuner användes även extradagarna enligt Arbetslivsinstitutet till tid för friskvård, egen kompetens- utveckling och administrativ tid.44

90/10-modeller

Modellen ligger nära arbetstidsförkortning men tanken är att icke schemalagd tid ska användas till kompetensutveckling eller hälso- främjande arbete.

Arbetstidsmodell 90/10 innebär 90 procent genomsnittlig vecko- arbetstid som heltidsmått och 10 procent arbetstidsförkortning. Arbetstidsförkortningen benämns ”förtroendetid” och är tid som medarbetaren förfogar över. Hur förtroendetiden används följs upp av chef i årliga utvecklingssamtal. För deltidsanställda som arbetar minst 75 procent reduceras arbetstiden i motsvarande omfattning.45 Denna modell användes exempelvis tidigare i Östergötlands läns landsting.

På Norra Älvsborgs Lasarett i Trollhättan pågår för närvarande ett tvåårigt projekt som kallas för 80:10. Det bygger på 80 procent schemalagt arbete, 10 procent kompetensutveckling och 10 procent hälsofrämjande aktiviteter, som träning eller tidigare hämtning på förskola. Bakgrunden till projektet var en hög sjukfrånvaro.46

43Kommunal (2018).

44Malmberg m.fl. (2003).

45Landstinget i Östergötland (2014).

46Ejd (2017).

144

SOU 2018:24

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

Delade turer

I en del verksamheter är arbetet mer intensivt vid vissa tidpunkter på dygnet. En del arbetsgivare väljer då att ha deltidsanställda som arbetar när arbetet är som mest intensivt för att sedan gå hem. Andra arbetsgivare tillämpar så kallat delade turer, vilket innebär att arbetstagarna arbetar några timmar på morgonen, är lediga utan lön ett antal timmar mitt på dagen och arbetar igen ett antal timmar på kvällen.47 Delade turer är en vanlig schemakomponent på arbets- platser där arbetstiderna behöver verksamhetsanpassas utifrån att verksamheten har en ojämn belastning under dygnet, till exempel inom lokaltrafiken och inom restaurangbranschen där produktions- kraven varierar kraftigt över dygnet.48

Förtroendearbetstid

Förtroendearbetstid innebär att arbetstagare med hänsyn till sina arbetsuppgifter har förtroendet att själv disponera över sin arbets- tid. Det finns inte något bestämt arbetstidsmått utan det är arbets- uppgifternas krav som påverkar arbetstidens omfattning vid varje tillfälle. Syftet är dock inte att arbetstagaren ska arbeta mer eller mindre än vad ordinarie arbetstidsmått medger. Det är arbetsgiva- ren som med stöd av sin arbetsledningsrätt bestämmer vilka arbets- uppgifter som ska utföras.49

5.3.2Vad vet vi om resultaten av olika arbetstidsmodeller?

Av en av Fortes förstudier inför utlysning av forskningsmedel fram- går att det finns svagt stöd för en gynnsam effekt av organisatoriska interventioner med inriktning på arbetsscheman.50 Forte identifierar också ett antal kunskapsluckor, bland annat att det finns ett tydligt behov av välgjorda implementeringsstudier av organisatoriska fakto-

47Kommunal (2018).

48Arbetsmiljöverket (2018).

49Arbetsgivarverket m.fl. (2013).

50Forte (2015a), s. 43.

145

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

SOU 2018:24

rer med ett genusperspektiv. Andra kunskapsluckor gäller hur skift- arbete ska organiseras för att minimera de negativa hälsoeffekterna.51

I en äldre kartläggning av arbetstidsförkortningar från dåvaran- de Arbetslivsinstitutet togs flera olika typer av flexibla arbets- tidsmodeller upp. Jämfört med traditionell schemaläggning gav modellerna enligt Arbetslivsinstitutet generellt positiva effekter som ökad trivsel, samt ökad delaktighet och inflytande. Det var dock svårt att utifrån kartläggningen se att sjukfrånvaron minskade och minskad tid för återhämtning och vila som kan uppstå i sam- band med att arbetstagare sparar tid i timbanker lyftes av Arbets- livsinstitutet som en hälsorisk.52

Utöver Arbetslivsinstitutets och Fortes rapporter har vi hittat följande utvärderingar om olika modeller för arbetstidens förlägg- ning. Vi vill betona att framställningen nedan inte ger en heltäck- ande bild.

Uppföljning av lokala arbetstidsmodeller i landsting 2014

2014 gjorde SKL i samverkan med landstingen en uppföljning av lokala arbetstidsmodeller. Uppföljningen visade att samtliga lands- ting gav förmånligare kompensation i lokala arbetstidsmodeller än vad som ges i de centrala kollektivavtalen. Beroende på olika lokala förutsättningar och verksamhetens behov varierade kompensatio- nen både mellan och inom landstingen.

Det fanns enligt uppföljningen två arbetstidsmodeller som var vanligare än andra. Båda gällde ett lägre heltidsmått än i centrala avtal vid en viss andel av arbetstiden på natten eller vid ständig natt, alternativt på sen kväll och natt. Tillsammans täckte de två model- lerna cirka 80 procent av de arbetstagare som omfattades av en lokal arbetstidsmodell. Extra kontant ersättning beroende på antalet tim- mar eller pass som arbetstagaren arbetade nätter eller helger före- kom också och poängmodeller tillämpades också men i mycket begränsad omfattning.

Enligt SKL var det också vanligt att lokala arbetstidsmodeller kombinerades med individuell schemaplanering och tidbanker. Det

51Forte (2015a), s. 6.

52Malmberg m.fl. (2003), s. 42 f.

146

SOU 2018:24

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

innebär att arbetstagarna utifrån verksamhetens bemanningsbehov själva förlägger sina arbetspass och även kan föra arbetstid mellan schemaperioderna.

Uppföljningen visade att arbetsgivarna var övervägande positiva till de lokala arbetstidsmodellerna, som bedömdes ha ökat attrakti- viteten och gjort det lättare att bemanna under obekväma arbetstider. De ansågs även ha gett en mer flexibel och verksamhetsanpassad bemanning. För att behålla de positiva effekterna behövs enligt studien uppföljning och det behövs även kunskap hos chefer och arbetstagare om hur arbetstidsförläggningen påverkar arbetsmiljön. Annars finns det enligt SKL en risk för att individuell schemapla- nering och hög kompensation under obekväma arbetstider kan göra att arbetstagare förlägger arbetstiden på ett ohälsosamt sätt.

Individuell schemaläggning

Arbets- och miljömedicin vid Universitetssjukhuset i Örebro och Landstingshälsan i Värmland gjorde 2016 en utvärdering av två olika arbetstidsmodeller vid akutmottagningen på sjukhuset i Arvika. Från att personalen använt önskeschema (individuell schemaläggning) in- fördes ett fast skiftschema under cirka fem månader och därefter återgick personalen till att använda önskeschema igen.

Utvärderingen genomfördes genom frågeformulär och hälsokon- troller på en utvald interventionsgrupp och en kontrollgrupp.53

Utvärderingen visar att bytet till det fasta skiftschemat ledde till både positiva och negativa förändringar. Enligt personalen blev det med det fasta skiftschemat rättvisare arbetstider, till viss del bättre framförhållning och personalen blev mindre beroende av schema- läggaren. Det fasta schemat medförde dock försämrade möjligheter att själv kunna planera sin ledighet och anpassa det till sitt sociala liv. Att kunna planera och styra sin arbetstid för att samla ihop till långledighet var något som personalen värderade högt. Personalen tyckte också att personalstyrkan användes på ett mindre effektivt sätt med det fasta schemat.

Med det fasta skiftschemat minskade antalen tillfällen med kort nattvila och som en följd av det minskade olika sömnbesvär

53 Gidlöf-Gunnarsson och Warg (2016), s. 7 f.

147

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

SOU 2018:24

genomgående. Även kognitiva besvär och fysisk och känslomässig trötthet minskade. En slutsats av de objektiva mätningarna var en- ligt rapportförfattarna att kombinationen av fast schema, hälsokon- troll och råd om levnadsvanor påverkade hälsan i positiv riktning.

Efter återinförandet av önskeschema var det fler som tänkte på sin hälsa vid schemaläggningen. Återinförandet medförde något sämre sömnkvalitet och mindre möjligheter till återhämtning. Per- sonalen blev åter mer beroende av schemaläggaren och framförhåll- ningen blev sämre, samtidigt som personalen återigen upplevde att personalen användes mer effektivt och att möjligheterna för längre ledigheter och semesterplanering förbättrades.54

Att arbetstagarna själva kan planera sitt schema kan också ha fördelar för återhämtningen. En studie som Arbetsmiljöverket tar upp i sin antologi om gränslöst arbete visade till exempel att då kvällsmänniskor i större utsträckning valde att arbeta på natten och kvällen i stället för dagtid innebar det att de fick arbetstider som bättre passade deras sömn- och vakenhetsrytm, vilket kan minska risken för olyckor och sjukdomar. En annan studie visade att åter- hämtningsbehovet och sömnbesvären minskade när tre arbetsplat- ser införde skiftscheman där arbetstagarna själva fick planera sina arbetstider. Arbetsplatserna skilde sig dock åt och på en av dem visades inga positiva effekter.

Ett antal nackdelar med egen schemaläggning som tas upp i Arbetsmiljöverkets antologi är bristande framförhållning, konflik- ter i arbetsgruppen när personalen inte kommer överens samt en risk att arbetstagarna prioriterar långa ledigheter. Det innebär att arbetstiderna kan bli väldigt komprimerade och innehålla långa arbetspass och många arbetsdagar i följd.55

I en studie av arbetsorganisationen inom äldreomsorgen (refere- rad i avsnitt 5.2.7. ovan) problematiserades individuell schemalägg- ning i ett jämställdhetsperspektiv. Slutsatsen var att flexibla arbets- tidsmodeller inom kvinnodominerade branscher kan ses som ett sätt att bevara och till och med stärka ojämställdheten mellan kvin- nor och män. Med hjälp av flexibel schemaläggning tar kvinnorna

54Gidlöf-Gunnarsson och Warg (2016), s. 5.

55Arbetsmiljöverket (2018).

148

SOU 2018:24

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

ansvaret familj och hem medan män inte behöver vara flexibla på samma sätt.56

3–3-modeller

3–3-modellen utvärderades av Arbetslivsinstitutet på uppdrag av Landstinget i Östergötland 2005. De verksamheter som ingick i utvärderingen var närsjukvård och akutmottagning. Även om det inte handlade om regelrätt forskning menade rapportförfattarna att stu- dien kunde användas som underlag för att dra slutsatser på liknande sätt som om det hade varit forskning.

Resultaten av studien visade på positiva effekter som en följd av 3–3-systemet. Det sätt att förlägga arbetstid som systemet innebär hade enligt studien inneburit goda möjligheter för personalen att återhämta sig både fysiskt och mentalt. Personalens hälsa förbättrades liksom trivsel och motivation. Både långtids- och korttidssjukfrån- varo minskade. Arbetsglädjen ökade också enligt resultaten av stu- dien. De positiva resultaten medförde dessutom enligt studien ett ökat intresse för lärande och bättre patientbemötande (kvalitet).

Modellen medförde ökade lönekostnader. Lönekostnadsökningen kunde enligt beräkningar som gjordes kompenseras av minskade kostnader för sjukfrånvaro och övertid.

Av utvärderingen framgick det att 3–3-system tycks passa för verksamheter som pågår dygnet runt veckans alla dagar och som ställer krav på fysisk och mental återhämtning. För att kunna upp- nå positiva effekter med denna arbetstidsmodell måste personalen vilja förlägga sin arbetstid på det sätt som modellen innebär.57

Förtroendearbetstid

2002 genomförde forskare vid avdelningen för stressforskning på Karolinska Institutet en studie om förtroendearbetstid med syftet att studera hur förtroendearbetstid påverkar stress, arbetstrivsel och hälsa. I undersökningen intervjuades cirka 70 medarbetare med förtroendearbetstid inom dåvarande fackförbundet Sif (numera

56Tullberg (2003).

57Andersson och Jonsson (2005).

149

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

SOU 2018:24

Unionen). Som jämförelsegrupp fungerade arbetstagare anställda på dåvarande fackförbundet HTF (numera Unionen) som inte hade förtroendearbetstid. En enkät delades ut till samtliga anställda inom Sif (80 procent svarsfrekvens) och HTF (86 procent svars- frekvens). Slutligen genomfördes en intensivstudie på 30 personer vardera från Sif och HTF. Intensivstudien innebar att man förde dagbok under 2 veckor, bar en aktivitetsmätare för mätning av sömn, samt insamling av salivprov.

Sammanfattningsvis kom studien fram till att förtroendearbets- tid gjorde att trivseln ökade och att arbetstagarna fick bättre möj- ligheter att påverka förläggningen av arbetstiden. Den ökade egen- kontrollen över arbetstiden innebar sociala fördelar, som till exem- pel mer tid för familjeumgänge och ärenden. Effekterna på hälsa och stress var små, men goda möjligheter att påverka arbetstiden var i alla fall förenad med låg stress och få hälsobesvär.

Nackdelarna med förtroendearbetstid handlade enligt rapport- författarna främst om otydliga gränser mellan arbete och fritid. De individer som var missnöjda med förtroendearbetstid hade ett mer styrt och bundet arbete och därmed små möjligheter att påverka sin arbetssituation. Det verkade enligt rapportförfattarna som om arbetstagare som hade låg egenkontroll i arbetet kände sig pressade av att arbetet inte gynnades av fria arbetstider.58

5.3.3Slutsatser och förslag

Förslag: Myndigheten för arbetsmiljökunskap bör få i uppdrag att sammanställa kunskap om arbetstidsmodellers påverkan på arbetsmiljön och hur de påverkar arbetstagarnas hälsa, samt jäm- ställdheten i arbets- och familjeliv.

Skäl för utredningens förslag: Undersökningar av friskfaktorer visar på att organisation och ledarskap liksom arbetets innehåll har betydelse. Kunskapen om hur arbetstidens förläggning hänger samman med attraktiva arbetsplatser är fortfarande relativt begrän-

58 Kecklund m.fl. (2002), s. 5.

150

SOU 2018:24

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

sad. Det finns pågående forskning, till exempel AFA-försäkrings FoU-program Hållbart arbetsliv där åtta projekt ingår.59

När det kommer till olika arbetstidsmodeller har vi, inom ramen för vårt uppdrag, inte funnit någon sammanställning av befintlig kunskap och de utvärderingar vi hittat har varit få. Utifrån det vi har hittat kan det konstateras att skiftarbete och kort om tid för åter- hämtning är en riskfaktor. Arbetstidsmodeller av typen tvättstuge- schema kan innebära en risk för arbetsmiljön om det övergripande ansvaret för arbetstider och arbetsmiljö blir otydligt. Att själv kunna påverka arbetstidens förläggning kan upplevas som positivt samtidigt som det kan innebära kortare viloperioder med sämre möjligheter till återhämtning. Då individen genom till exempel individuell schema- läggning själv kan styra över arbetstidens förläggning är en intressant fråga hur det förhåller sig till arbetsgivarens arbetsmiljöansvar. Ut- ifrån vårt underlag är det svårt att dra några generella slutsatser.

Den 1 juni 2018 ska den nya Myndigheten för arbetsmiljökun- skap vara igång. Myndigheten kommer att ha i uppdrag att sam- manställa och sprida kunskap om arbetsmiljö och utvärdera ut- formningen, genomförandet och effekterna av arbetsmiljöpoliti- ken. Enligt regeringen kan den nya myndigheten bidra till att öka utbytet mellan forskning och praktik. Myndigheten ska inte be- driva eller finansiera forskning, men kan ändå enligt regeringen få betydelse för utvecklingen inom berörda forskningsområden. Sam- manställningar och analyser av befintliga forskningsresultat kan en- ligt regeringen bidra till att synliggöra framtida problem och möj- ligheter inom arbetsmiljöområdet, vilket kan ge forskare idéer till ny forskning.60

Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) är ett forskningsråd och en statlig myndighet under Socialdepartementet. På uppdrag av regeringen initierar och finansierar Forte forskning

59De åtta programmen är Vägar till ett hållbart digitalt arbetsliv, Att styra med hållbarhet: Styrelsens påverkan på det hållbara arbetslivet, Arbetsplatsernas strategier för ett hållbart arbetsliv – attraktiva arbeten och anpassning av arbetet till anställdas arbetsförmåga, Orga- nisatoriska strategier för att stödja vitalitet och lärande under första anställningstiden i yrken med höga emotionella krav, Hållbar socialtjänst – relationen mellan arbetsmiljö och verk- samhetsstyrning, Funktionellt delat ledarskap – en modell för hållbart chefskap i skola och förskola?, Strategier för att stoppa de stigande sjukskrivningstalen i kontaktyrken – hur bör de utformas?, Att förebygga psykisk ohälsa på arbetsplatsen: En implementeringsstudie på organisations-, chefs- och medarbetarnivå inom skolan. Se vidare på AFA:s hemsida www.afaforsakring.se/forskning/fou-program/hallbart-arbetsliv/ (hämtad 2018-02-26).

60Dir. 2017:94.

151

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

SOU 2018:24

inom hälsa, arbetsliv och välfärd. Forte utvärderar också forsk- ningens effekter och hur resultaten kan omsättas i praktiken. Varje år förmedlar Forte cirka 550 miljoner kronor till både grundlägg- ande och behovsstyrd forskning.61

Mot bakgrund av att utredningens bild är att kunskapen inom det här området är begränsad och att kunskapssammanställningar saknas föreslår vi att Myndigheten för arbetsmiljökunskap i ett första steg ska sammanställa den kunskap som i dag finns om arbetstidsmodel- ler. Framför allt handlar det om att samla och systematisera de erfa- renheter som finns lokalt, men det kan också handla om att analysera arbetstidsmodeller i ett kvalitativt perspektiv. Utifrån vad Myndig- heten för arbetsmiljökunskaps sammanställning visar kan det bli aktuellt att regeringen ger Forte i uppdrag att stödja forskning inom det här området.

5.4Kartläggning av arbetstidskonton i kollektivavtal

Ett av utredningens uppdrag har varit att kartlägga förekomsten av så kallade arbetstidskonton och hur de påverkar faktiskt arbetad tid för olika grupper, samt att analysera om det utöver arbetsmark- nadens parters överenskommelser finns behov av reglering av så kallade arbetstidskonton. I uppdraget har också ingått att utreda hur en eventuell reglering av så kallade arbetstidskonton ska utfor- mas och förenas med arbetsmarknadens parters arbete på området.

Med arbetstidskonton avses enligt utredningens direktiv konton där arbetstidsförkortning beräknas och samlas. Olika kollektivavtal har olika regler för hur mycket som kan tas ut i ledighet eller pengar.

Utredningen är medveten om att det inom kommunal- och landstingssektorn finns andra lösningar för arbetstidsförkortningar än just arbetstidskonton. Samma sak gäller för det statliga området. Då vårt uppdrag har avsett förekomsten av arbetstidskonton och inte arbetstidsförkortningar i stort kommer följande framställning endast att handla om arbetstidskonton. När vi har tittat på frågan har vi alltså inte tittat på avtal med generellt kortare ordinarie arbetstid. Vi har kartlagt om det i de centrala kollektivavtalen finns

61 Forte (2018).

152

SOU 2018:24

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

bestämmelser om arbetstidsförkortning som tjänas in och utifrån det delat upp bestämmelserna i två kategorier:

Den första kategorin kallar vi intjänad arbetstidsförkortning, vilket också kan uttryckas som kompensationsledighet. Enkelt beskrivet innebär det att kollektivavtalen innehåller en bestäm- melse om att den anställda tjänar in ett visst antal timmar per år och att de intjänade timmarna sedan tas ut som ledighet. Ledig- het som inte har tagits ut under aktuellt uttagsår betalas oftast vid uttagsårets slut ut i kontanter eller som avsättning till pen- sion.

Den andra kategorin kallar vi arbetstidskonton, vilka också ibland kallas arbetstidsbanker. Enkelt beskrivet innebär modellen att kollektivavtalen innehåller bestämmelser om att den anställda tjänar in tid till ett individuellt arbetstidskonto och den anställda sedan kan välja om det som har tjänats in tas ut som betald ledighet, pensionsavsättning eller som kontant betalning.

Den stora skillnaden mellan de två kategorierna är att den första innebär en arbetstidsförkortning, då det som tjänas in i regel tas ut i ledighet, men när det gäller arbetstidskonton beror det på den an- ställdas val om det blir någon faktisk arbetstidsförkortning eller inte.

Gränsdragningen mellan våra kategorier är inte knivskarp. Det finns bestämmelser av ”hybrid-karaktär”, där den anställda har en valmöjlighet mellan ledighet och pensionsavsättning, men inte till kontant betalning. Dessa varianter har tagits med i kategorin intjänad arbetstidsförkortning för att avgränsa dessa mot det speciella med arbetstidskonton, nämligen valet att kunna ta ut det avsatta löneutrymmet i kontant betalning. Ytterligare ett skäl som gör gränsdragningen svår är att för det fall den intjänade arbetstidsförkortningen inte har tagits ut under aktuellt uttagsår kan det finnas bestämmelser om att tiden i stället ska betalas ut i kontanter eller som avsättning till pension.

Framställningen nedan bygger på en genomgång av 181 centrala kollektivavtal. Urvalet består av de 100 största avtalen uttryckt som antal arbetstagare kompletterat med 81 avtal för att få ett represen- tativt urval av kollektivavtal på svensk arbetsmarknad. Urvalet baseras på de avtal för löner och allmänna villkor som fanns regi- strerade hos Medlingsinstitutet i oktober 2017.

153

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

SOU 2018:24

Ett kollektivavtal som tecknas mellan en arbetsgivarorganisation och flera arbetstagarorganisationer räknas som flera avtal då det är så avtalen är registrerade hos Medlingsinstitutet.

166 avtal i kartläggningen omfattar cirka 1 900 000 arbetstagare hemmahörande inom den privata sektorn. Utöver dem ingår 15 av- tal inom de statliga, landstingskommunala och kommunala sekto- rerna omfattandes cirka 1 250 000 arbetstagare.

5.4.1Förekomsten av intjänad arbetstidsförkortning

Vår kartläggning visar att totalt 22 av de genomgångna centrala kollektivavtalen, vilka omfattar cirka 300 000 arbetstagare, inne- håller bestämmelser om intjänad arbetstidsförkortning.

Byggavtalet som exempel

För arbetstagare som omfattas av Byggavtalet mellan Sveriges Bygg- industrier och Svenska Byggnadsarbetareförbundet gäller att heltids- anställda arbetstagare som arbetat hela perioden 1 april till 31 mars tjänar in rätt till arbetstidsförkortning med 40 timmar per år för intjä- nandeåret. Efter att intjänandeåret har löpt ut har arbetstagaren rätt att under kommande årsperiod den 1 april till och med den 31 mars, kallat uttagsåret, ta ut ledighet med utgående lön i den omfattning som tjänats in. Om anställningen upphör utan att arbetstidsförkort- ning har tagits ut eller om intjänad arbetstidsförkortning inte har tagits ut vid uttagsårets utgång får arbetstagare i stället ersättning med utgående lön vid uttagsårets utgång eller tidpunkten för anställ- ningens upphörande.62

62 Byggavtalet, Riksavtal 2017 mellan Sveriges Byggindustrier och Svenska Byggnadsarbetare- förbundet 2017-05-012020-04-30.

154

SOU 2018:24

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

Vilka branscher omfattas av intjänad arbetstidsförkortning?

De 20-talet kollektivavtal som enligt vår kartläggning innehåller intjänad arbetstidsförkortning återfinns bland följande arbetsgivar- parter, vilket också ger en bild av inom vilka branscher som omfat- tas av intjänad arbetstidsförkortning:

Föreningen Vårdföretagarna63

Grafiska Företagens Förbund

Motorbranschens arbetsgivareförbund

Måleriföretagen i Sverige

Plåtslageriernas Riksförbund

Samhallförbundet

Sveriges Bussföretag

Sveriges Byggindustrier

Tjänsteförbunden64

Visita

5.4.2Förekomsten av arbetstidskonton

Vår kartläggning visar att totalt 40 centrala kollektivavtal, vilka om- fattar cirka 600 000 arbetstagare, innehåller någon form av arbets- tidskonto. Den vanligaste konstruktionen är den som beskrivs in- ledningsvis, men det finns flera varianter. Både när det gäller hur tiden till arbetstidskonton tjänas in och till vad avsättningen får användas till.

Det finns i regel ett stort utrymme för lokala överenskommel- ser. Det finns också avtal som förutsätter lokal överenskommelse för avsättning till kontot.

63Endast avtalet för personliga assistenter mellan Föreningen Vårdföretagarna och Svenska Kommunalarbetareförbundet.

64De centrala skrivningarna i dessa avtal lyder ”Har lokalt överenskommit om kortare arbetstid överenskommits enligt de centrala avtalen 1998–2006 ska förkortningen tillämpas eller ”Har lokalt överenskommits om kortare arbetstid överenskommits enligt de centrala avtalen 1998–2006 ska förkortningen fortsätta gälla om de lokala parterna inte kommer

överens om annat.”

155

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

SOU 2018:24

Några exempel

Installationsavtalet

För arbetstagare som omfattas av Installationsavtalet mellan EIO- Elektriska Installatörsorganisationen och Svenska Elektrikerförbun- det gäller att för varje arbetstagare som har uppnått sex månaders sammanhängande anställning inrättas en individuell tidbank som lö- per under kalenderåret och som nollställs vid varje årsskifte. Tid till tidbank tjänas in genom arbetstidsförkortning, övertidsarbete, av- brott i dygnsvila under helg och vid traktamentsarbete. Tid som tjänats in kan tas ut som betald ledighet, avsättning till pensionskonto eller kontant ersättning. Om valet av pensionspremie medför lägre skattekostnader för arbetsgivaren i förhållande till lön ska pensions- premien ökas med mellanskillnaden.

Teknikavtalet

Det finns två Teknikavtal. Ett mellan Teknikarbetsgivarna och IF Metall och ett mellan Teknikarbetsgivarna på ena sidan och Ledarna, Sveriges Ingenjörer och Unionen på den andra. Vad gäller bestäm- melserna om arbetstidskonton är de likalydande i de båda avtalen.

För varje fullgjord arbetsvecka förs tid över till en tidbank. De lokala parterna kan enas om att tiden helt eller delvis ska schemaläg- gas i stället för att föras till tidbank. Efter överenskommelse mellan den anställda och arbetsgivaren kan tiden tas ut som betald ledighet eller som kontant betalning som motsvarar lön per timme. Den tid i tidbanken som vid årsskiftet överstiger 100 timmar ska ersättas ge- nom att ett belopp som motsvarar aktuell lön per timme betalas in som premie till pensionsförsäkring till den anställda. Om den anställ- da senast den 15 januari påföljande år begär det kan även övrig tid som finns i tidbanken också betalas in som pensionspremie. Om ut- tag i form av pensionspremie medför lägre skattekostnader för arbetsgivaren i förhållande till uttag i form av lön ska pensionspre- mien ökas med mellanskillnaden.

156

SOU 2018:24

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

Livsmedelsavtalet

Parter i Livsmedelsavtalet är Livsmedelsföretagen och Livsmedels- arbetarförbundet. Bestämmelserna om arbetstidskonton i Livs- medelsavtalet innebär att individuella arbetstidskonton finns för alla anställda. Till varje arbetstidskonto avsätts ett belopp som beräknas per kalenderår. Underlag är den lön som betalats ut under kalen- deråret. Beloppet på arbetstidskonton kan sedan tas ut som betald ledighet, deltidspensionspremie eller kontant ersättning. Från och med 2015 har möjligheten att välja pensionspremie ersatts av möj- ligheten att välja deltidspensionspremie. Bestämmelserna tillämpas om de lokala parterna inte kommer överens om annat.

Vilka branscher omfattas av arbetstidskonton?

De 40-tal avtal som enligt vår kartläggning innehåller arbetstids- konton återfinns bland följande arbetsgivarparter, vilket också ger en bild av inom vilka branscher som omfattas av arbetstidskonton:

EIO – Elektriska Installatörsorganisationen

Energiföretagens arbetsgivarförening

Fastigo – Fastighetsbranschens Arbetsgivarorganisation

Industriarbetsgivarna

IKEM – Innovations- och Kemiarbetsgivarna

IT och Telekomföretagen

Livsmedelsföretagen

Teknikarbetsgivarna

Trä- och Möbelföretagen

VVS Företagen

Av dessa är Industriarbetsgivarna, IKEM – Innovations- och kemi- arbetsgivarna, Livsmedelsföretagen, Teknikföretagen, Trä- och Möbel- företagen parter i Industriavtalet, vilket visar att förekomsten av arbetstidskonton är vanligt inom industrisektorn.

157

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

SOU 2018:24

5.4.3Hur påverkar arbetstidskonton den faktiskt arbetade tiden?

Avtalskonstruktionen med arbetstidskonton innebär, som tidigare beskrivits, att arbetstagaren kan välja mellan betald ledighet, pen- sionspremie och kontant betalning. Vid valet betald ledighet blir det en arbetstidsförkortning. Valet av pensionspremie kan vara både ett sätt att minska livsarbetstiden genom att det ökar möjlig- heten till att gå tidigare i pension, men det kan också vara ett sätt att höja nivån på pensionen. Om arbetstagaren väljer kontant be- talning medför avtalen inte någon arbetstidsförkortning. Det är alltså inte säkert att arbetstagarnas faktiskt arbetade tid påverkas av arbetstidskonton.

För att kunna svara på hur den faktiskt arbetade tiden påverkas behöver vi veta hur varje arbetstagare individuellt har valt. Det gör det svårt att bedöma i vilken utsträckning arbetstiden generellt faktiskt har förkortats till följd av att det på vissa områden finns arbetstidskonton.

Det finns inte någon samlad statistik över utfallet av avtalen med arbetstidskonton. Utredningen har därför tagit hjälp av arbets- marknadens parter för att försöka få en bild av hur arbetstids- konton används. Utifrån resultatet av vår kartläggning har vi vänt oss till Svenskt Näringsliv, Saco, TCO, LO samt Ledarna.65 De centrala partsorganisationerna har sedan varit behjälpliga med att fråga sina respektive förbund. Generellt har det visat sig vara svårt för förbunden att ta fram uppgifter om användningen av arbets- tidskonton.

Svenskt Näringsliv har uppgett att de inte har tillgång till någon statistik över uttaget. Lokala parter, respektive arbetsgivare och arbetstagare, har getts stort utrymme att disponera över frågan och eftersom Svenskt Näringsliv inte känner till hur det faktiskt ligger till vill man inte heller spekulera. På arbetstagarsidan har vi fått svar från totalt åtta av de organisationer som har arbetstidskonton i sina avtal, av dessa har tre svarat att de inte har någon information om uttagen.

65 Frågorna som utredningen ställde var ”Har ni några siffror på hur det ser ut på de områden där era kollektivavtal innehåller arbetstidskonton? Hur har avsättningen till arbetstidskontona tagits ut? Vi är intresserade av all er kunskap, från rena siffror till hur ni bedömer att arbetstidskontona används. Om möjligt vill vi ha uppgifterna fördelat på kvinnor och män.”

158

SOU 2018:24

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

Nedan redovisas en sammanställning av de uppgifter vi har fått in och det är viktigt att vara medveten om att sammanställningen inte ger någon helhetsbild. Uppgifterna, som bygger på informa- tion från respektive arbetstagarorganisation, ska betraktas med stor försiktighet. Vår förhoppning är att redovisningen ändå ger infor- mation om hur arbetstidskonton, åtminstone för några avtal, an- vänds och hur de påverkar den faktiskt arbetade tiden på just de arbetsplatserna.

Ledarna har uppgett till utredningen att deras bild är att arbets- tidskonton till största delen tas ut i form av ledig tid, men att det varierar ordentligt både mellan företag och delbranscher.

Sveriges Ingenjörer har uppgett till utredningen att de inte har några närmare siffror på hur uttagen sker, men att de på några av avtalsområdena har en bild av att behållningen på arbetstidskonton till största del tas ut som ledig tid.

GS – Facket för skogs-, trä- och grafisk bransch

GS uppger till utredningen att förbundet inte har gjort någon egen utredning avseende hur deras medlemmar valt att använda sina arbetstidskonton. De menar att det förmodligen skiljer sig mycket åt mellan förbundets avtal Träindustriavtalet, Sågverksavtalet och Skogsavtalet på grund av att branscherna ser så olika ut. Till exem- pel är sågverk processindustrier med en stor andel skiftgående per- sonal. De får mer frilagda ledighetsperioder jämfört med träindu- stribranschen som har mer av dagtidsarbete. Inom Skogsavtalets område vittnar GS lokala företrädare om att väldigt många väljer kontant uttag av arbetstidskonton, inte minst den stora andelen utländsk arbetskraft som arbetar säsongsvis.

Mot bakgrund av information från Fora, dit avsättningen till pension går och en undersökning som arbetsgivarsidan tog fram efter avtalsrörelsen 2013 med uppgifter som lämnats av riksavtals- bundna företag, är det GS uppfattning att andelen som väljer av- sättning till pension generellt är mycket låg. För Träindustriavtalet omfattar val till pensionsavsättningar troligen under 5 procent av de anställda. I fördelningen mellan kontant uttag och betald ledig- het tyder allt på att en majoritet väljer betald ledig tid.

159

Arbetstidsmodeller och arbetstidskonton

SOU 2018:24

I samband med avtalsrörelsen 2017 frågade GS ett antal verk- stadsklubbar vid större företag inom Träindustriavtalets område om hur medlemmarna väljer. De förtroendevalda uppgav att cirka 80 procent av deras medlemmar väljer betald ledig tid.

Svenska Byggnadsarbetareförbundet

Svenska Byggnadsarbetareförbundet (Byggnads) har fyra kollektiv- avtal med intjänad arbetstidsförkortning: Byggavtalet, Plåt- och ventilationsavtalet, Glasmästeriavtalet och Entreprenadmaskinav- talet. Byggnads uppfattning är att det stora flertalet som har en tillsvidareanställning väljer att ta ut sin arbetstidsförkortning i form av ledighet. När det gäller de som har en tidsbegränsad anställning väljer de flesta att ta ut kontant betalning vid anställningens avslu- tande. Detta eftersom den anställda måste tjäna in rätten till arbets- tidsförkortning innan den kan tas ut.

Ett av Byggnads avtal, Teknikinstallationsavtalet VVS & Kyl, innehåller arbetstidskonto. Byggnads uppfattning är att det stora flertalet som har en tillsvidareanställning väljer att ta ut sin arbets- tidsförkortning i form av ledighet. Vid 2017 års avtalsförhandlingar nämnde arbetsgivarna för Byggnads att cirka 5–7 procent av de an- ställda valde pensionsavsättning. När det gäller de som har en tids- begränsad anställning väljer de flesta att ta ut kontant betalning vid anställningens avslutande.

Livsmedelsarbetarförbundet

Livsmedelsarbetarförbundet har genomfört två undersökningar av hur deras medlemmar har valt att ta ut sitt arbetstidskonto.

2012 gjordes en undersökning på förbundets arbetsplatsklubbar om hur medlemmarna valde i februari 2012. 142 av arbetsplats- klubbarna svarad