Konstnär – oavsett villkor?

 

 

 

 

 

BETÄNKANDE

 

 

 

SOU 2018:23

Konstnär – oavsett villkor?

Betänkande av Konstnärspolitiska utredningen

Stockholm 2018

SOU 2018:23

SOU och Ds kan köpas från Norstedts Juridiks kundservice. Beställningsadress: Norstedts Juridik, Kundservice, 106 47 Stockholm Ordertelefon: 08-598 191 90

E-post: kundservice@nj.se

Webbadress: www.nj.se/offentligapublikationer

För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Norstedts Juridik AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Svara på remiss – hur och varför

Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02).

En kort handledning för dem som ska svara på remiss.

Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remisser

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet

Omslag: Elanders Sverige AB

Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2018

ISBN 978-91-38-24778-5

ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för Kulturdepartementet

Regeringen beslutade den 17 november 2016 att ge en särskild ut- redare i uppdrag att göra en översyn av de statliga insatserna och villkoren för professionellt verksamma konstnärer. Utredaren ska be- döma hur de statliga insatserna bidrar till att nå de kulturpolitiska målen och föreslå eventuella förändringar av insatserna för att anpassa dem till nuvarande förutsättningar och behov.

F.d. statsrådet Ann-Christin Nykvist förordnades den 17 november 2016 som särskild utredare. Utredningen har antagit namnet Konstnärs- politiska utredningen (Ku 2016:04).

Som experter förordnades den 1 februari 2017 departements- sekreteraren Niklas Briselius, Kulturdepartementet, departements- sekreteraren Sara Karlsson, Utbildningsdepartementet, departements- sekreteraren Sofi Knutas, Kulturdepartementet, och kanslirådet Esbjörn Åkesson, Socialdepartementet. Niklas Briselius entlediga- des fr.o.m. den 8 januari 2018 och i stället förordnades kanslirådet Robert Nilsson, Kulturdepartementet, som expert i utredningen.

Departementsrådet Göran Blomberg anställdes som huvudsekrete- rare den 22 november 2016, departementssekreteraren Helene Larsson anställdes som sekreterare och kommunikatör i utredningen den 15 februari 2017 och handläggaren Maria Lewenhaupt anställdes som sekreterare den 9 mars 2017. Maria Lewenhaupt sade upp sin anställ- ning och entledigades fr.o.m. den 1 augusti 2017. Juristen och bild- konstnären Anna Eineborg anställdes som sekreterare fr.o.m. den 28 augusti 2017. Kulturdepartementet har givit kanslirådet Claes Eriksson i uppdrag att biträda utredningen fr.o.m. den 22 maj 2017.

Utredningen överlämnar härmed betänkandet Konstnär – oavsett villkor? (SOU 2018:23). Utredningens uppdrag är därmed slutfört.

Stockholm i mars 2018

Ann-Christin Nykvist

/Göran Blomberg

Anna Eineborg

Claes Eriksson

Helene Larsson

Innehåll

Sammanfattning ................................................................

15

1

Författningsförslag.....................................................

31

1.1Förslag till förordning om statsbidrag till konstnärliga

produktionshus för ungdomar ...............................................

31

1.2Förslag till förordning med ändring i förordning (2010:2012) om fördelning av vissa statsbidrag till

 

regional kulturverksamhet......................................................

35

1.3

Förslag till förordning om statsbidrag till konstnärer ..........

37

2

Uppdraget och dess genomförande..............................

41

2.1

Utredningens direktiv.............................................................

41

2.2

Arbetets genomförande..........................................................

42

 

2.2.1

Externa möten med myndigheter och

 

 

 

intressenter...............................................................

42

 

2.2.2

Konsultuppdrag i avgränsade frågor.......................

44

 

2.2.3

Seminarier för fördjupade samtal ...........................

44

 

2.2.4

Krönikor för att bredda bilden av konstnären.......

46

2.3

Utredningens statistiska underlag .........................................

46

2.4

Betänkandets disposition........................................................

47

3

Konstnärerna i samhället............................................

49

3.1

Inledning .................................................................................

49

3.2

Konstnärer i äldre tid ..............................................................

49

3.3

Den nya tiden ..........................................................................

50

 

 

 

5

Innehåll SOU 2018:23

3.4

Konsten får nya välgörare under 1800-talet..........................

50

3.5

Kultur och bildning blir viktiga under 1900-talet.................

52

3.6

1960-talet: början till en samlad kulturpolitik ......................

54

3.7

Motiv för konstnärspolitik under 1970-talet ........................

54

3.8

Konstnärspolitiken stärks under 1990-talet..........................

58

3.9

Millennieskiftet och framåt....................................................

66

3.10

Summering ..............................................................................

70

4

Konstnärsbegreppet ...................................................

73

4.1

Inledning .................................................................................

73

4.2

Teorier om professioner.........................................................

74

4.3

Grundläggande konstnärliga färdigheter ..............................

77

 

4.3.1

Barnens skapande i förskolan .................................

78

 

4.3.2

Olika uttrycksformer i grundskolan ......................

79

 

4.3.3

Estetiska ämnen i gymnasieskolan .........................

79

 

4.3.4

Konstområden i kommunala kulturskolan............

80

4.4

Utbildning till konstnärliga professioner..............................

81

 

4.4.1

Eftergymnasial yrkesutbildning .............................

81

 

4.4.2

Konstnärlig högskoleutbildning.............................

83

 

4.4.3

Kungliga konstnärliga akademier ...........................

86

4.5

Kulturpolitikens insatser........................................................

87

 

4.5.1

Bidrag, stipendier och kollektiva ersättningar.......

87

 

4.5.2

Individuella ersättningar .........................................

89

 

4.5.3

Kulturinstitutioner och fria grupper......................

90

4.6

Kulturella och kreativa näringar ............................................

91

4.7

Arbetsförmedling för konstnärliga arbeten ..........................

92

4.8

Medlemskap i yrkesförbund ..................................................

93

4.9

Summering ..............................................................................

95

6

SOU 2018:23 Innehåll

5

Viktiga samhällsförändringar

....................................... 99

5.1

Inledning .................................................................................

99

5.2

En hållbar utveckling ..............................................................

99

5.3

Globalisering .........................................................................

102

5.4

Migration ...............................................................................

104

5.5

Urbanisering..........................................................................

105

5.6

Demografisk utveckling .......................................................

107

5.7

Digitalisering .........................................................................

110

5.8

Samhällsekonomin ................................................................

113

5.9

Offentliga utgifter för kultur ...............................................

114

5.10

Summering ............................................................................

116

6

Samhällsförändringarna och konstnärerna ..................

119

6.1

Inledning ...............................................................................

119

6.2

Digitaliseringens övergripande konsekvenser.....................

120

6.3

Marknaden för kulturella och kreativa näringar..................

122

 

6.3.1

Konsten i kärnan av de kulturella och kreativa

 

 

 

näringarna...............................................................

122

 

6.3.2

Sektorns bidrag till BNP .......................................

125

 

6.3.3

Sektorns varuexport ..............................................

127

 

6.3.4

Ramprogrammet Kreativa Europa........................

131

6.4

Arbetsmarknaden för upphovsmän och utövare ................

134

 

6.4.1

Konstnärerna i den digitala ekonomin .................

134

6.4.2Utvecklingen av kulturella och kreativa

 

näringar ..................................................................

137

6.4.3

Anställningsformer................................................

138

6.4.4

Företagsformer ......................................................

141

6.4.5

Kombinatörer ........................................................

144

6.4.6

Uppdragstagare......................................................

145

6.4.7

Sysselsättningsgrad................................................

146

6.4.8

Kvinnor och män på institutionerna ....................

146

7

Innehåll SOU 2018:23

6.5

Konstnärliga tekniker och uttryck ......................................

147

 

6.5.1

Traditionella butiker och handel på nätet ............

147

 

6.5.2

Analoga och digitala konstverk ............................

148

 

6.5.3

Fysiska och digitala publikmöten ........................

151

 

6.5.4

Digitala verktyg .....................................................

153

 

6.5.5

Ett vidgat konstbegrepp .......................................

155

6.6

Kultur i hela landet ...............................................................

159

 

6.6.1

Regionernas kulturverksamheter .........................

160

 

6.6.2

Var konstnärerna bor ............................................

163

 

6.6.3

Konstnärliga residens i regionerna .......................

165

6.7

Kulturen som samhällsnytta ................................................

166

 

6.7.1

Kultur och regional utveckling .............................

166

 

6.7.2

Kultur och hälsa ....................................................

167

6.8

Civilsamhället och konstbildning........................................

170

 

6.8.1

De konstbildande studieförbunden .....................

170

 

6.8.2

Andra konstbildande aktörer ...............................

172

 

6.8.3

Kritikerfunktionen ................................................

173

6.9

Internationella utbyten ........................................................

175

 

6.9.1

Internationella möten och nätverk .......................

175

 

6.9.2

Internationella konstnärliga residens ...................

179

 

6.9.3

Utvecklingssamarbete och fristäder .....................

181

6.10 Hat, hot och trakasserier mot konstnärer...........................

182

 

6.10.1

Konstnärernas utsatthet .......................................

183

 

6.10.2

Insatser till stöd för utsatta konstnärer ...............

186

6.11

Summering ............................................................................

188

7

Konstnärernas bakgrund, utbildning, inkomster och

 

 

trygghet

..................................................................

193

7.1

Inledning ...............................................................................

193

7.2

Bakgrundsfaktorer................................................................

194

 

7.2.1 ................................

Föräldrarnas utbildningsnivå

194

 

7.2.2 .............................

Konstnärernas utbildningsnivå

195

 

7.2.3 ....................................

Andelen kvinnor och män

197

 

7.2.4 ....................................................

Etnisk mångfald

199

8

SOU 2018:23

Innehåll

7.3 Utbildning och etablering ....................................................

201

7.3.1Grundskolan och den kommunala

 

kulturskolan ...........................................................

201

7.3.2

Gymnasieskolan.....................................................

204

7.3.3De eftergymnasiala och förberedande

 

skolorna..................................................................

206

7.3.4

Högskolan..............................................................

207

7.3.5

Etableringsfasen.....................................................

212

7.4 Konstnärernas inkomster .....................................................

214

7.4.1

Komplettering av inkomstuppgifter.....................

215

7.4.2

Lägre inkomster än andra......................................

216

7.4.3

Förvärvsinkomst för olika konstnärsgrupper ......

217

7.4.4

Förvärvsinkomst för kvinnor och män ................

219

7.4.5Förvärvsinkomst utifrån utländsk respektive

 

 

svensk bakgrund ....................................................

221

 

7.4.6

Gager och hobbyinkomster ..................................

222

 

7.4.7

Inkomst från företagande .....................................

223

 

7.4.8

Inkomster från konstnärlig verksamhet...............

223

 

7.4.9

Fler kompletteringsjobb .......................................

225

 

7.4.10

Ökade inkomstskillnader ......................................

226

 

7.4.11

Inkomster från offentliga förvärv av bildkonst ...

227

 

7.4.12

Den privata kulturkonsumtionen .........................

229

 

7.4.13

Mellanhänder mellan konstnärer och köpare.......

230

7.5

Konstnärernas sociala trygghet m.m. ..................................

232

 

7.5.1

Konstnärerna och socialförsäkringssystemen .....

232

 

7.5.2

Konstnärerna och försörjningsstöd......................

240

 

7.5.3

Konstnärerna och friskvård m.m..........................

240

 

7.5.4

Konstnärerna och arbetsmarknadspolitiken ........

241

 

7.5.5

Konstnärerna och pensionerna .............................

245

 

7.5.6

Skatter ....................................................................

248

7.6

Summering ............................................................................

250

8

Nuvarande insatser för konstnärerna..........................

255

8.1

Inledning ...............................................................................

255

8.2

Nationella mål för kulturpolitiken.......................................

256

8.3

Bidrag och stipendier för konstnärer...................................

257

9

Innehåll

 

SOU 2018:23

8.3.1

Ett- och fleråriga bidrag........................................

258

8.3.2

Projektbidrag.........................................................

261

8.3.3

Långtidsstipendier.................................................

263

8.3.4

Inkomstgarantier...................................................

265

8.3.5

Pensionsbidrag ......................................................

266

8.3.6

Bidrag till internationellt utbyte ..........................

268

8.3.7

Organisationsbidrag..............................................

270

8.3.8

Ansökningar och bifallsbeslut..............................

271

8.3.9

Priser, andra bidrag och stipendier.......................

277

8.4 Ersättning för utfört konstnärligt arbete ............................

284

8.4.1

Upphovsrätten ......................................................

285

8.4.2

Offentligrättsliga ersättningar..............................

291

8.4.3

MU-avtalet ............................................................

295

8.5Konstnärspolitiken och socialförsäkringssystemen

m.m.

.......................................................................................

297

8.5.1 ..

Ett - och fleråriga bidrag och långtidsstipendier

298

8.5.2 .........................................................

Projektbidrag

299

8.5.3 ...........

Individuella ersättningar till upphovsmän

300

8.5.4 ............................................................

MU - avtalet

301

8.5.5 ..........................................

Kommunala ateljéstöd

301

8.5.6 .............................................

Scenkonstallianserna

302

8.5.7Konstnärspolitiska insatser och

 

socialförsäkringssystemen m.m. ..........................

303

8.6 Insatser för att stärka konstnärernas arbetsmarknad .........

303

8.6.1

Centrala scenkonstinstitutioner...........................

305

8.6.2

Kultursamverkansmodellen ..................................

306

8.6.3

Skapande skola ......................................................

308

8.6.4

Radio och tv i allmänhetens tjänst .......................

311

8.6.5Filmproducenter, distributörer och

visningsfönster ......................................................

311

8.6.6Bokbransch, kulturtidskrifter och

främjandeorganisationer .......................................

312

8.6.7Bildkonstens utställare, verkstäder och

 

kooperativ ..............................................................

313

8.6.8

Civilsamhällets konstbildning ..............................

313

8.6.9

Enprocentregeln....................................................

315

8.6.10

Lagen om offentlig upphandling ..........................

317

10

SOU 2018:23 Innehåll

8.7

Länkar mellan konstnärer och arbetsmarknaden ................

320

 

8.7.1

Scenkonstallianserna..............................................

320

 

8.7.2

Centrumbildningar................................................

324

 

8.7.3

Af Kultur Media ....................................................

327

8.8

Konstnärspolitik i andra länder............................................

330

 

8.8.1

Den norska konstavgiften.....................................

331

 

8.8.2

Pensionsgrundande stipendier i Finland ..............

332

 

8.8.3

Särskild socialkassa i Tyskland..............................

333

 

8.8.4

Skattelättnader i Frankrike ...................................

333

8.9

Myndighetsstrukturen och styrningen................................

333

 

8.9.1

Instanser som fördelar bidrag och stipendier ......

333

 

8.9.2

Bedömningsgrupper ..............................................

335

 

8.9.3

Tillitsbaserad styrning i statsförvaltningen..........

339

8.10

Budgetramar ..........................................................................

341

8.11

Summering ............................................................................

342

9

Utredningens bedömningar och förslag ......................

347

9.1

Inledning ...............................................................................

347

9.2

En ny konstnärspolitik .........................................................

347

 

9.2.1

Motiv och inriktning .............................................

348

 

9.2.2

Konstnärsbegreppet ..............................................

351

9.2.3Åtgärder för att stärka konstnärernas

 

professionella arbete..............................................

353

9.2.4

Måluppfyllelse........................................................

355

9.3 De konstnärliga utbildningarna ...........................................

356

9.3.1

Allmänt om utbildningssystemet .........................

356

9.3.2Konstnärliga högskolornas satsningar

 

mot snedrekryteringar...........................................

359

9.3.3

Kulturskolans ansvar .............................................

360

9.3.4

Tillgänglighet till konstnärliga utbildningar ........

362

9.3.5

Konstnärliga produktionshus för ungdomar .......

363

9.3.6

Fortbildning för konstnärer..................................

367

9.4 Stärkt arbetsmarknad för konstnärer...................................

368

9.4.1

Allmänt om arbetsmarknaden för konstnärer .....

369

11

Innehåll

SOU 2018:23

9.4.2Digitaliseringens påverkan på konstnärernas

 

yrkesutövande .......................................................

373

9.4.3

Uppdrag om kulturella och kreativa näringar .....

379

9.4.4

Svenska projekt i EU:s ramprogram ....................

382

9.4.5

Stärkt arbetsmarknad genom residensprogram...

383

9.4.6

Offentliga inköp av konst.....................................

388

9.4.7

Konstens behov av mellanhänder.........................

393

9.4.8

Administrativt myndighetsstöd för konstnärer ..

402

9.5 Konst i hela landet ................................................................

404

9.5.1

Konstens betydelse i samhället.............................

404

9.5.2Konstnärens förutsättningar att verka i

 

regionerna ..............................................................

406

9.5.3

Kultursamverkansmodellen ..................................

410

9.5.4

Kulturarrangörer i hela landet ..............................

418

9.5.5

Konstbildningens betydelse .................................

419

9.6 Ersättningar för konstnärligt arbete....................................

421

9.6.1Allmänt om offentligrättsliga

 

ersättningssystem..................................................

421

9.6.2

Offentligrättsliga ersättningar..............................

422

9.6.3

MU-avtalet ............................................................

425

9.6.4

Upphovsrätten ......................................................

426

9.7 Nya bidragssystem ...............................................................

429

9.7.1

Konstnär som samlingsbegrepp ...........................

430

9.7.2

Bredd, genreöverskridande och flexibilitet..........

431

9.7.3

Konstnärlig kvalitet som tröskel ..........................

432

9.7.4

Både fysiska och juridiska personer .....................

433

9.7.5

Tre typer av bidrag och stipendier .......................

435

9.7.6

Arbetsstipendier....................................................

436

9.7.7

Projektbidrag.........................................................

436

9.7.8

Långtidsstipendier.................................................

437

9.7.9

Redovisning av bidrag ...........................................

438

9.7.10En ny fond för stöd till bild- och

 

formkonstnärer .....................................................

438

9.8 Konstnärernas sociala trygghet m.m. ..................................

440

9.8.1

Socialförsäkring och a-kassa.................................

440

9.8.2

Vissa skattefrågor ..................................................

445

9.8.3

Friskvård, arbetsskador och rehabilitering ..........

446

12

SOU 2018:23 Innehåll

9.9

Konstnärerna och pensionerna ............................................

447

 

9.9.1

Förbättrade pensioner för konstnärer..................

448

9.10

Förvaltningen av konstnärspolitiken ...................................

456

 

9.10.1

Den statliga styrningen .........................................

456

 

9.10.2

Organisationsstruktur...........................................

459

 

9.10.3

Bedömningsgrupper ..............................................

460

 

9.10.4

Analys och information ........................................

461

9.11

Budgetfrågor .........................................................................

462

 

9.11.1

Konstnärspolitikens budgetram ...........................

462

 

9.11.2

Pris- och löneomräkning.......................................

464

10

Konsekvenser av förslagen........................................

467

10.1

Konsekvenser för konstnärerna ...........................................

467

 

10.1.1

Utredningens förslag.............................................

468

 

10.1.2

Alternativa lösningar .............................................

469

 

10.1.3

Betydelsefulla samhällsförändringar.....................

470

 

10.1.4

Situationen för olika grupper konstnärer.............

471

 

10.1.5

Konstnärernas administrativa börda.....................

471

10.2

Konsekvenser för staten .......................................................

472

10.3

Övriga konsekvenser ............................................................

472

Bilaga

 

 

Bilaga 1 Kommittédirektiv 2016:93 ...........................................

473

13

Sammanfattning

I enlighet med sina direktiv har utredningen gjort en kartläggning av de statliga insatserna och villkoren för professionellt verksamma konst- närer. Utifrån denna lämnar utredningen förslag till förändringar och utveckling av konstnärspolitiken.

Konstnärerna i samhället

Inledningsvis beskriver utredningen konstens roll i samhället och hur konstnärsbegreppet används.

Motiven för konstnärspolitiken

Konsten har haft olika uppgifter inom samhället under historiens gång. Utredningen reflekterar över konstnärens historiska betydelse, från antik tid fram till våra dagar. Ett centralt perspektiv har vidare varit att urskilja de successivt framträdande motiven för den statliga konstnärspolitiken med sina tidiga formuleringar i början av 1900- talet fram till i dag. Konsten tjänar både samhälleliga mål och sina egna intressen. Samtidigt som politiken är angelägen att bekräfta betydelsen av konstens egenvärde, har konstens betingelser ändå i hög grad att göra med hur den tjänar olika syften. Den politik för konstnärerna och konsten som växer fram under 1900-talet och fram till i dag har haft ett antal urskiljbara motiv. Utredningen konstaterar att motiven för konstnärspolitiken inte försvinner utan ackumuleras efterhand till en allt bredare motivbild för politiken.

15

Sammanfattning

SOU 2018:23

Konstnärsbegreppet

Utredningen beskriver olika aktörers användning av begreppet konst- när och gör en kort teoretisk genomgång av professions- och konst- närsbegreppen. De avgränsningar och benämningar som används inom skol- och utbildningspolitiken, kulturpolitiken, näringspoli- tiken, arbetsmarknadspolitiken och i de yrkesförbund som finns på området redovisas. Jämförelsen visar att användningen av konst- närsbegreppet skiljer sig åt beroende på syftet med respektive verk- samhet.

Det är vanligt hos aktörerna med en uppräkning av konstformer och konstnärliga färdigheter, i form av yrken och professioner, för att ringa in och avgränsa insatser riktade mot konstnärer. Det finns också trösklar i form av exempelvis avgifter och inträdesprov. En viktig egenskap hos professionsfält generellt är deras autonomi och rätt att bestämma hur professionellt arbete ska värderas, t.ex. med begrepp som verkshöjd och kvalitet. Ett professionsfält är inte statiskt, utan rådande normer utmanas över tid.

Samhällsförändringarna och konstnärerna

Utredningen gör en genomgång av stora samhällsförändringar som ägt rum under de senaste decennierna. Klimatförändringar, globa- lisering, migration, urbanisering, de demografiska förändringarna och digitaliseringen lyfts fram som viktiga faktorer som påverkar sam- hället i stort och därigenom även konstnärerna. Hur samhällsekono- min har utvecklats det senaste decenniet har också stor betydelse. Strävan efter hållbar utveckling kan ses som övergripande för att möta aktuella samhällsutmaningar.

Utredningen konstaterar också att konsten sällan har uppfattats som en integrerad del av samhällsutvecklingen utan tilldelas ofta en plats i periferin. En medvetenhet saknas om hur konst och kultur kan tillföra viktiga värden brett i samhället.

16

SOU 2018:23

Sammanfattning

Digitaliseringen

Utredningens kartläggning visar att digitaliseringen är den förändring under senare tid som mest påverkar det konstnärliga yrkesutövandet. Utredningen konstaterar att konsten utgör kärnan i utvecklingen av de kulturella och kreativa näringarna – sektorer som utvecklas starkast i mogna ekonomier och där digitaliseringen är central.

Både produktion och distribution av konst digitaliseras i hög grad. För musik, film och litteratur är detta tydligast. För teater, dans och bildkonst ser utvecklingen delvis annorlunda ut.

Den digitala teknikutvecklingen med VR, AR, 3D m.m. ger konst- närerna nya verktyg och nya möjligheter till digitala konstnärliga uttryck. Tekniken ger även möjlighet att blanda konstnärliga ut- trycksmedel. Därmed utmanas också tidigare befästa genrebegrepp och gränsdragningar. Den digitala utvecklingen skapar nya möjlig- heter för konstnärerna men också nya utmaningar. Med nya affärs- och betalningsmodeller, svårigheter att hävda rättigheter, m.m. är det inte är givet att konstnärerna gynnas ekonomiskt.

Samhällsförändringarna har också inneburit att nya jobb kommit till och att yrkesområden som tidigare varit mer renodlat tekniska har fördjupats konstnärligt.

Digitaliseringen påverkar en arbetsmarknad som redan ändrats radikalt för konstnärerna. De fasta anställningarna har minskat och uppdragen som ofta är i projektform är kortare. Konstnärerna är i dag i allt högre grad s.k. kombinatörer som rör sig i ett gränsland mellan att vara arbetstagare, uppdragstagare och egenföretagare. Det här är tendenser som finns på arbetsmarknaden i stort och man kan säga att konstnärerna som grupp gått före.

Konst i hela landet och internationellt

En ökad medvetenhet har växt fram om betydelsen av kultur som regional och lokal utvecklingsfaktor. Flera aktörer har betonat vikten av var konstnärer lever och verkar spritt i regionerna, inte minst för att konstnärliga berättelser behöver komma från hela landet. Kultur- samverkansmodellen omfattar inte konstnärspolitiken, men nya ini- tiativ har tagits av regionerna med konstnärspolitiskt innehåll. T.ex. har konstnärliga residensprogam utvecklats på flera håll, vilket också bidrar till lokal utveckling i samhället och i de organisationer där

17

Sammanfattning

SOU 2018:23

residens inrättas. En mängd olika initiativ inom bl.a. filmen, bildkonsten och dansen som tar sin utgångspunkt i befintliga verk- samheter växer fram på olika platser. Konsulenterna, som finns över hela landet och inom ett flertal konstområden, är viktiga på sina respektive områden. Folkhögskolorna är en regional resurs för konstnärer, blivande och etablerade, med sina utbildningar inom de flesta konstområdena, sina kulturprogram och som arbetsgivare.

Konstnärerna söker sig framför allt till landets tre största städer, där arbetsmöjligheterna och den kritiska massan inom konstlivet är störst. Samtidigt möter man där en situation med högre levnads- omkostnader och större svårigheter att finna överkomliga arbets- lokaler. Utredningen konstaterar att konstnärerna genom digi- taliseringen befinner sig på en allt mer global arbetsmarknad, vilket till en del minskar betydelsen av var de geografiskt verkar. Konst- närernas internationella utbyte, t.ex. genom olika slags residens, är viktigt för en konstnärlig utveckling. Det ger också en större bredd i kulturutbudet i Sverige. Genom olika biståndspolitiska insatser kan också kulturens roll för yttrandefrihet och demokratisering främjas. Denna roll kan dessutom förstärkas genom Sveriges stora antal fristäder för konstnärer.

Konstnärernas bakgrund, utbildning, inkomster och trygghet

Utredningen tecknar en bild av hur konstnärens liv gestaltas från uppväxten, skolan, yrkesutbildningen till en konstnärlig profession, etableringen på den konstnärliga marknaden samt konstnärens in- komster från olika typer av källor, inkl. ersättningar, bidrag och stipendier samt av deras sociala trygghet.

Snedrekryteringen

Konstnärerna kommer oftast från hem med välutbildade föräldrar. Det är ungefär lika många kvinnor som män som är verksamma som konstnärer men med stora variationer inom olika konstområden. Över en tioårsperiod har andelen kvinnor ökat, vilket har resulterat i en jämnare balans mellan könen. Personer med utländsk bakgrund är sämre representerade bland konstnärerna än i befolkningen i stort.

18

SOU 2018:23

Sammanfattning

Förutsättningar för ett intresse och engagemang för de estetiska ämnena skapas tidigt i en individs liv, ibland redan i förskolan. Under den obligatoriska skolgången får alla elever möjlighet att utveckla sina skapande förmågor i ämnen som t.ex. bild, musik och slöjd. Hur intresset och engagemanget utvecklas kan antas i hög grad bero på individens socioekonomiska bakgrund.

Den snedrekrytering till yrket som blir synlig vid antagningen till de konstnärliga högskolorna grundläggs i unga år. Avgifterna till kulturskolan kan utgöra hinder för att få pröva och utveckla ett konstnärligt utövande och tillgängligheten till den kommunala kulturskolan varierar mellan Sveriges kommuner. I dag studerar inte alla elever i gymnasieskolan estetiska ämnen och en viss social snedrekrytering sker till det estetiska programmet. Efter gymnasie- skolan stöter den blivande konstnären på hinder i form av avgifts- belagda förberedande skolor. Söktrycket till den konstnärliga högskoleutbildningen är stort trots osäkra försörjningsmöjligheter efter avslutad utbildning.

Inkomsterna

Konstnärernas inkomstutveckling under den undersökta tioårs- perioden ligger långt under befolkningens inkomstutveckling och av- ståndet ökar. Många konstnärer har så låga inkomster att de inte kan antas kunna försörja sig på sitt konstnärskap. Samtidigt har en större andel av konstnärerna en högskoleutbildning än befolkningen i övrigt.

Inom de flesta konstområden ligger de kvinnliga konstnärernas lönenivåer under de manliga konstnärerna. På samma sätt ligger lönenivåerna för konstnärer med utländsk bakgrund under löne- nivåerna för konstnärer med svenskt ursprung. Dessutom ökar in- komstspridningen inom konstnärsgruppen. Digitaliseringen bidrar till lägre ersättningsnivåer och en ökad inkomstkoncentration till ett fåtal konstnärer, speciellt inom musikbranschen.

Konstnärerna har ofta oregelbundna inkomster som kan komma från flera olika håll och vara av olika slag, t.ex. inkomst av tjänst och inkomst av näringsverksamhet. Det resulterar i stora svårig- heter för berörda konstnärer att veta hur stor ersättningen kan bli från socialförsäkringsförmåner som är baserade på den sjukpen-

19

Sammanfattning

SOU 2018:23

ningsgrundande inkomsten (SGI). Konstnärer har ett lägre utnytt- jande av föräldrapenning, bostadsbidrag och försörjningsstöd än befolkningen i allmänhet, trots att konstnärer har en lägre genomsnittlig inkomst. För konstnärer som har inkomster både från anställning och från näringsverksamhet finns det också svårig- heter att beräkna a-kassa.

Konstnärer har i mindre grad en kollektivavtalad tjänstepension än befolkningen som helhet. Detta i kombination med låga in- komster medför risker för mycket låga pensioner.

Nuvarande insatser för konstnärerna

Utredningen beskriver de statliga bidrags- och ersättningssystemen. Vid sidan av de statliga insatserna uppmärksammas även ett stort antal icke-statliga finansieringskällor: kommunala och privata sti- pendier, akademiernas priser, belöningar och stipendier samt branschernas egna bidrag och stipendier. Organisationer som utgör länkar för konstnärerna till arbetsmarknaden redovisas.

Utredningen har också haft i uppdrag att sätta den svenska konstnärspolitiken i ett internationellt perspektiv. Exempel från Norge, Finland, Tyskland och Frankrike lyfts fram.

Statliga bidrag och stipendier

Det finns ett stort antal statliga ersättnings- och bidragsformer riktade till konstnärer. Gemensamt för dem är att de ska bidra till att de nationella målen för kulturpolitiken kan nås. Utredningen ana- lyserar hur statliga bidrag och stipendier till konstnärer samt ersätt- ning för utfört konstnärligt arbete fördelas utifrån ett antal perspektiv såsom mellan olika konstformer, mellan män och kvinnor, geo- grafiskt, antal, beviljandegrad m.m.

Utredningen gör en närmare beskrivning av hur beslutsproces- serna vid bidragsgivningen ser ut. Samtliga ansvariga instanser har sakkunniga bedömningsgrupper tillsatta på bestämd tid som antingen själva har mandat att besluta om bidrag, eller ger rekom- mendationer till beslut om bidrag. Frågor om jäv diskuteras.

De berörda aktörerna är överlag nöjda med själva bidrags- och ersättningsmodellen men menar att den är underfinansierad.

20

SOU 2018:23

Sammanfattning

Ersättningar för konstnärligt arbete

Om konstnärer ska kunna försörja sig på sitt konstnärskap krävs både att det finns en efterfrågan och att konstnärerna får en skälig ersättning för det arbete de utför. I den första delen kan konstateras att svenskarnas sammanlagda kulturkonsumtion har varit relativt stabil under det senaste decenniet. I den andra delen har upphovs- rätten en central betydelse – och i ökad grad genom digitaliseringen. En utmaning är att det på olika sätt har blivit svårare för konstnärerna att hävda sina inkomster. Det lagstiftningsarbete som pågår, natio- nellt och inom EU, är viktigt för att konstnärerna ska kunna stärka sin ställning.

Till upphovsrätten har även vissa offentligrättsliga ersättningar kopplats. Det gäller biblioteksersättningen till upphovsmän av litte- rära verk, visningsersättningen till bild- och formkonstnärer samt fonogramersättningen, vilka samtliga bygger på att staten ersätter användningen av konstverk, vid utlåning av litterära verk och musi- kalier i biblioteken, respektive placering av konstverk i den offent- liga miljön. Dessa ersättningar fördelas till en del individuellt, och till en del kollektivt till upphovsmän efter kvalitetsbedömning.

Det s.k. MU-avtalet, medverkans- och utställningsersättning till konstnärer, som tecknats mellan staten och ett antal organisationer på bild- och formområdet har starkt stöd bland intressenterna och har ökat konstnärers ersättning för utfört arbete. Samtidigt finns exempel på att kan det vara svårt att få ersättning för det för- beredande arbete som krävs inför en utställning.

Länkarna till arbetsmarknaden

Kulturpolitiska insatser med betydelse för konstnärerna sträcker sig långt utanför den egentliga konstnärspolitiken. Utredningen konsta- terar att kulturinstitutioner och andra aktörer som engagerar konst- närer i sin verksamhet har stor betydelse för konstnärerna. Genom dessa aktörers efterfrågan på konstnärliga tjänster skapas en stor del av konstnärernas arbetsmarknad. Det handlar om de centrala och regionala institutionerna inom teater, dans och musik, Skapande skola, public serviceföretagen, förlag, fria grupper, utställare på bild- och formområdet, främjandeorganisationer, musikarrangörer, beställ- lare och inköpare av konst till den offentliga miljön, m.m.

21

Sammanfattning

SOU 2018:23

En del av den befintliga konstnärspolitiken är det statliga stödet till de specialiserade centrumbildningarna och de tre scenkonst- allianserna. Arbetsförmedlingen Kultur Media, som finansieras över arbetsmarknadspolitiken, har beröringspunkter med centrum- bildningarnas och alliansernas verksamhet. Centrumbildningarna, scenkonstallianserna och Af Kultur Media erbjuder också kompe- tensutveckling av konstnärerna.

Konstbildning och konstförmedling ger viktiga förutsättningar för konstnärers möjligheter att försörja sig på sitt skapande. Till stor del pågår detta arbete inom folkbildningens organisationer och civilsamhällets föreningar med kurser, studiecirklar, utställningar m.m. Förutom att erbjuda konstnärer direkta arbetsmöjligheter ger det människor verktyg att tillägna sig en djupare förståelse av sammanhang kring verk och konstnärskap. Utredningen konstaterar att deltagandet minskar hos flera av aktörerna på bildningsområdet, vilket också kan få till följd att efterfrågan på konstnärligt arbete minskar. Det finns en risk för att det också leder till en minskad förståelse i samhället för konstnärlig verksamhet.

Andra förhållanden som kan leda till begränsningar av konst- närernas arbetsmarknad är ändrade förutsättningar för gallerier, kri- tiker m.fl. som kan betraktas som både grindvakter och förmedlare. Hot och hat mot konstnärer har blivit allt vanligare och digitali- seringen har också gjort att hot och hat är lättare att uttrycka. En arbetsmiljö med informella nätverk och otrygga anställningar har också gett utrymme för förtryck och allvarliga kränkningar inom just konstområdet, vilket det har vittnats om i #metoo-rörelsen.

Utredningens bedömningar och förslag

Utifrån den redovisade kartläggningen och analysen lämnar utred- ningen en rad bedömningar och förslag om åtgärder för en ny konst- närspolitik som ska stärka konstnärernas möjligheter att försörja sig på sitt konstnärliga arbete.

22

SOU 2018:23

Sammanfattning

En ny konstnärspolitik

Grunden för konstnärspolitiken är erkännandet av den betydelse konsten har för enskilda och för hela samhällets utveckling och vita- litet. Förändringar i omvärlden har lett till att konstnärernas bety- delse för samhällsutvecklingen har blivit tydligare. En ny konstnärs- politik ska kännetecknas av följande:

Konstnärspolitiken ska bidra till att konstens frihet, egenvärde och kvalitet värnas. Den ska bedrivas enligt principen om arm- längds avstånd. Den ska vara öppen för nya konstnärliga ut- tryck, tolkningar och avgränsningar.

Konstnärernas kunskaper och erfarenheter ska tas tillvara bättre vid förändring, utveckling och förnyelse i samhället. Det moti- verar att ansvar för konstnärernas villkor tas inom flera poli- tikområden.

Konstnärspolitiken ska medverka till att snedrekryteringen till konstnärliga högskoleutbildningar minskar.

Konstnärspolitiken ska bidra till att möjligheterna att verka professionellt i hela landet som konstnär förbättras.

De kulturinstitutioner med offentligt stöd som erbjuder publik- möten och arbetstillfällen för konstnärer ska ses som en integre- rad del av konstnärspolitiken.

Minskad snedrekrytering och mer fortbildning

De konstnärliga högskoleutbildningarna hör till de utbildningar inom högskolor som har mest omfattande snedrekrytering. För att komma till rätta med problemet krävs strategiska och långsiktiga insatser. Lärosätena har redan ett stort ansvar för att bredda rekryteringen. Utredningen föreslår att deras insatser förstärks. En åtgärd som bör prövas är att de konstnärliga högskoleutbildningarna i samarbete med lokala aktörer flyttar delar av sina aktiviteter till socioekonomiskt svaga bostadsområden. Lärosätena bör även kunna utveckla distans- utbildning i större utsträckning för att öka tillgängligheten till utbildningarna. Förutom lärosätenas ansvar bör Universitetskanslers- ämbetet få i uppdrag att i samråd med Universitets- och högskole- rådet utvärdera berörda universitets och högskolors arbete för att

23

Sammanfattning

SOU 2018:23

bredda rekryteringen till konstnärlig högskoleutbildning. Utred- ningen lyfter också fram vikten av att satsa på Kulturskolan.

För att förbättra förutsättningarna för konstnärernas professio- nella arbete och försörjning krävs att de konstnärliga utbildning- arna kompletteras med fortbildning. Fristående kurser bör erbjudas för att möta behov av och efterfrågan på ett livslångt lärande hos yrkesverksamma konstnärer. Syftet med utbildningarna bör vara att stärka en yrkesmässig utveckling och konstnärernas förutsättningar att leva på sitt konstnärliga arbete.

Nytt statsbidrag till konstnärliga produktionshus för ungdomar

Utredningen föreslår ett nytt statsbidrag för konstnärliga produk- tionshus för ungdomar, företrädesvis med placering i kommundelar med socioekonomiska utmaningar. Syftet med produktionshusen är att sänka trösklarna till konstnärligt arbete för ungdomar, att ge fler röster plats inom det konstnärliga fältet och att minska snedrekry- teringen till de konstnärliga högskolorna. Yrkesverksamma konst- närer bör knytas som mentorer till verksamheten. En ekonomisk ram på 50 miljoner kronor föreslås för det nya statsbidraget fr.o.m. 2020.

Digitaliseringen kräver insatser för konstnärerna

Digitaliseringen är den enskilt största omvärldsförändring som på- verkar konstnärernas villkor. Digitaliseringen kräver ett antal åtgärder för att stärka konstnärernas ställning och för att samhälle och individer fullt ut ska kunna ta del av och dra nytta av att konstnärernas skapande.

Utredningen föreslår att regeringen tar fram en samlad strategi för digitaliseringen av den offentligt finansierade kulturen och att ett samordningssekretariat inrättas vid Kulturrådet. Konstnärsnämnden ges i uppdrag att analysera konstnärernas förutsättningar att verka i det nya digitala landskapet och utveckla sin rådgivningsverksamhet avseende det digitala området. Tillväxtverket ges i uppdrag att främja konstnärernas utnyttjande av verkets tjänster som rör digitaliseringen samt att fortsatt utveckla analyser och strategier för att stärka de kulturella och kreativa näringarna. En ekonomisk ram på 100 miljoner kronor föreslås för genomförandet av den nationella strategin och för det digitaliseringsarbete som initieras av myndigheterna.

24

SOU 2018:23

Sammanfattning

Stärkt arbetsmarknad genom residensprogram

Utredningen ser möjligheter att inrätta ytterligare residensprogram. Utredningen föreslår att konstnärliga residens inrättas på statliga arbetsplatser. Verksamheten byggs upp successivt med början 2020. För att vara förmedlande länk mellan myndigheterna och konst- närerna föreslås att bolaget Till tillförs 5 miljoner kronor per år.

De internationella residensprogrammen inom Konstnärsnämnden föreslås utvecklas vidare på ytterligare områden. Konstnärsnämnden ska också tillsammans med Sida utveckla nya konstnärliga residens för att stärka en konstnärlig utveckling i Sverige och i biståndsländer. För dessa program förslår utredningen att Konstnärsnämnden tillförs ytterligare 10 miljoner kronor.

Satsningar på den offentliga konsten

När det offentliga bygger bör motsvarande en procent av byggkost- naderna avsättas för satsningar på offentlig konst. En enprocentregel bör vara flexibel och kunna anpassas till de förutsättningar som råder i enskilda projekt. Utredningen föreslår vidare att det ska framgå av de statliga fastighetsbolagens ägardirektiv att de har ansvar för att avsätta motsvarande en procent av byggkostnaderna till konstnärlig gestaltning.

För att Konstrådet ska kunna hävda enprocentsnivån på konst- närliga satsningar i den offentliga miljön föreslår utredningen att 10 miljoner kronor omfördelas inom Konstrådets anslag för ända- målet 2019 och 2020.

Ny allians för upphovsmän och satsningar på centrumbildningarna

Behovet av mellanhänder mellan konstnärerna och arbetsmarknaden har ökat, inte minst på grund av digitaliseringen. Utredningen före- slår en försöksverksamhet med en allians för upphovsmän efter den modell som finns på teater-, dans- och musikområdena. Ett stats- bidrag på 15 miljoner kronor per år föreslås för perioden 2020–2022. Kulturrådet ges i uppdrag att ta fram förslag på den närmare utform- ningen av alliansen.

25

Sammanfattning

SOU 2018:23

De konstnärliga centrumbildningarna bedriver ett viktigt arbete med arbetsförmedling och med kompetensutveckling av sina med- lemmar. Genom detta arbete och ett ökat samarbete med landsting och regioner skapas möjligheter för fler konstnärer att bo och verka i hela landet. Centrumbildningarnas arbete bör förstärkas och det statliga anslaget öka med 10 miljoner kronor fr.o.m. 2020.

Bättre möjligheter för konstnärerna att verka i hela landet

Konsten bidrar till lokal och regional utveckling och har en central roll för sammanhållningen av landet. Att konstnärer bor och verkar på en plats gör att fler perspektiv tillförs lokalsamhället. För att ta vara på de möjligheter konsten ger behöver förutsättningarna för konstnärer att etablera sig och verka i landets regioner förbättras.

Kultursamverkansmodellen har lett till en positiv utveckling av regionernas kulturverksamhet och konstnärsperspektivet har börjat utvecklas i kulturplanerna. Utredningen föreslår att den styrande förordningen för modellen ska vara tillitsbaserad, mindre detalj- reglerande och ge utrymme för nya konstnärliga uttryck. Resurserna till det professionella kulturlivet och konstnärerna i regionerna ska enligt utredningen förstärkas med 25 miljoner kronor fr.o.m. 2020.

Konstbildning och konstförmedling är viktiga delar av konst- närspolitiken. En utvecklad konstbildning inom civilsamhället stärker långsiktigt förståelsen för och efterfrågan på konstnärers arbete. Det statliga stödet till organisationer och föreningar som verkar på området föreslås öka med 5 miljoner kronor.

Ersättningar för konstnärligt arbete

De offentligrättsliga ersättningsystemen, som syftar till att ge konst- närer betalt för utfört konstnärligt arbete, är viktiga för många konst- närers möjligheter att leva på sitt konstnärskap. Visningsersättningen, inkl. den individuella visningsersättningen (IV), biblioteksersätt- ningen och talboksersättningen, bör finnas kvar i sina grundläggande former. Utlåningen av fonogram har dock minskat kraftigt och där- för bör behovet av fonogramersättningen prövas i särskild ordning.

MU-avtalet uppfattas som viktigt för att stärka bild- och form- konstnärers ersättning för utfört arbete i samband med utställningar.

26

SOU 2018:23

Sammanfattning

För att understryka avtalets betydelse föreslås fler myndigheter inom museisektorn få i uppdrag att redovisa utbetalda ersättningar enligt avtalet. För att förbättra utställningsarrangörers och främjandeorga- nisationers möjligheter att följa MU-avtalet ska det befintliga anslaget förstärkas med 5 miljoner kronor fr.o.m. 2020.

Med digitaliseringen följer nya förutsättningar som innebär att upphovsrättsliga bestämmelser behöver ses över för att stärka konst- närernas ställning och minska risken för obalans mellan förhandlings- parterna. Inom ramen för den pågående översynen av upphovsrätts- området i EU bör de frågor upphovsmannaorganisationerna lyfter prioriteras. På nationell nivå gäller det bl.a. att möjliggöra privat- personers delning av skyddade bilder genom de digitala platt- formarna.

Ny bidragsmodell och ny fond

De statliga regleringarna av statsbidragen till konstnärerna ska möjlig- göra en bred, genreöverskridande och flexibel hantering av bidragen och vara öppna för nya konstnärliga uttryck. Tre bidragstyper ska finnas, nämligen arbetsstipendier, projektbidrag och långtidssti- pendier. Inom dessa ramar ska det finnas utrymme för regeringen och för bidragsbeslutande instans att ange mer preciserade ändamål. Begreppet konstnär ska användas i styrdokument och författningar. Även i fortsättningen ska beslut om bidrag och stipendier till konstnärer grundas på bedömning av konstnärlig kvalitet, men även kunna ta hänsyn mottagarens behov av ekonomiska bidrag. Bidrag och stipendier till konstnärer ska kunna lämnas till både individer och grupper samt fysiska och juridiska personer.

Utredningen föreslår att en ny fond inrättas till förmån för bild- och formkonstnärer. Fonden ska finansieras med en konstavgift om högst 5 procent vid andrahandsförsäljning av den bildkonst som inte omfattas av följerätten. Fondens medel ska administreras av Konstnärsnämnden.

27

Sammanfattning

SOU 2018:23

Ökad social trygghet för konstnärerna

Socialförsäkringssystemen är i många avseenden uppbyggda för fast anställda arbetstagare med regelbunden inkomst. Det är förhållanden som sällan gäller för konstnärer.

Den parlamentariska socialförsäkringsutredningen har lämnat vissa förslag som gynnar konstnärerna men det behövs ytterligare åtgärder för att öka konstnärernas sociala trygghet. Det gäller regler för hur sjukpenningsgrundande inkomst (SGI) tillämpas för enskilda näringsidkare, ekonomisk trygghet vid sjukdom för konstnärer som har stipendier samt hur perioden för långa stipen- dier kan vara överhoppningsbar för a-kassa.

Vidare bör vissa skattemässiga hinder för konstnärerna undan- röjas när det gäller avregistrering av företag, definition av inkomst- slag och spridning av inkomst. Det är angeläget att mervärdes- skatten är teknikneutral för likvärdiga konstnärliga uttryck inom hela kulturområdet.

Konstnärernas pensioner är överlag låga. Detta är ett problem som kommer att förvärras för de i dag aktiva konstnärerna, efter- som många av dem kommer att sakna tjänstepension. En särskild utredning föreslås få i uppdrag att utreda hur en modell kan utfor- mas som ger samma fördelar som de kollektivavtalade tjänste- pensionerna för konstnärer som är verksamma som egenföretagare och/eller har anställningar utan tjänstepension. Ökade inkomster är dock viktigast för den framtida pensionen. Insatser för ett livslångt lärande ska också ingå i utredningsuppdraget. Konstnärsnämnden får i uppdrag att förbättra konstnärernas kunskap om pensions- systemet samt att också göra en utredning om konstnärers frisk- vård, arbetsskador och rehabilitering.

Statens styrning mer tillitsbaserad

Styrningen av den statliga konstnärspolitiken ska vara på armlängds avstånd och mer tillitsbaserad. Det innebär t.ex. att detaljeringsgraden i regeringens styrning genom de årliga regleringsbreven ska minska.

Den nuvarande myndighetsstrukturen har vuxit fram successivt och i praktiken finns det i dag överlappningar och omotiverade skillnader i villkoren för bidragsgivningen hos berörda instanser. Utredningen föreslår därför att samverkan mellan de bidrags-

28

SOU 2018:23

Sammanfattning

givande instanserna ska förstärkas. Konstnärsnämndens uppdrag att bevaka och informera om konstnärernas ekonomiska villkor ska utvecklas. De kvantitativa kartläggningarna ska kompletteras så att inkomster från konstnärliga verksamheter särredovisas.

Ökade resurser

Med utredningens förslag till utveckling av konstnärspolitiken bör dess budgetram öka med 225 miljoner kronor fr.o.m. 2020. De ökade utgifterna finansieras genom omprioriteringar inom utgiftsområde 17. För att säkra att ersättningar och bidrag till konstnärer inte löpande urholkas ska samtliga konstnärspolitiskt relaterade anslag inom ut- giftsområde 17 omfattas av statens pris- och löneomräkning. Utred- ningens förslag till reformram sammanfattas i tabellen nedan.

29

1 Författningsförslag

1.1Förslag till förordning om statsbidrag

till konstnärliga produktionshus för ungdomar

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag till konstnärliga produktionshus för ungdomar.

Statsbidrag lämnas i mån av tillgång på medel.

Ändamålet med statsbidraget

2 § Ändamålet med statsbidraget är att

förbättra förutsättningarna för ungdomar företrädesvis i om- råden med socioekonomiska utmaningar att utveckla sina konst- närliga förmågor,

fler röster ges plats inom det konstnärliga fältet,

ge förutsättningar för en breddad rekrytering till utbildningar på högskolenivå med inriktning mot konstnärlig examen.

Förutsättningar för statsbidrag

3 § Bidrag får lämnas i form av verksamhetsbidrag och projekt- bidrag. Bidraget ska

1.vara ett stöd för inrättande och drift av konstnärliga pro- duktionshus,

2.riktas företrädesvis till områden med socioekonomiska utma- ningar,

31

Författningsförslag

SOU 2018:23

3.stärka ungdomars förutsättningar att utveckla sina konst- närliga förmågor och att nå ut med sina konstnärliga uttryck till en publik,

4.vara öppet för alla nu kända och framtida konstformer.

4 § Bidrag får lämnas till verksamhetskostnader som hyra, löner, vissa investeringar m.m. för att inrätta och driva konstnärliga pro- duktionshus.

5 § Bidrag får även lämnas till tidsbegränsade projekt som bidrar till att utveckla verksamhet vid konstnärliga produktionshus.

Fördelning av statsbidrag

6 § Statens kulturråd ska prioritera ansökningar som har bäst förut- sättningar att uppfylla ändamålet i 2 §. Vid fördelning av bidrag bör hänsyns tas till

verksamhetens förankring i och samverkan med andra lokala verksamheter,

verksamhetens förankring i det professionella konstlivet,

möjligheten att utveckla lokal profilering av verksamheten.

Ärendenas handläggning och beslut om statsbidrag

7 § Statens kulturråd prövar frågor om bidrag enligt denna för- ordning.

8 § Ansökan om bidrag ska göras skriftligen och ges in till Statens kulturråd enligt myndighetens anvisningar.

9 § Ett krav på medfinansiering ska ställas som villkor för stats- bidrag. Ett beslut om statsbidrag får även förenas med andra vill- kor. Villkoren ska framgå av beslutet. I beslutet ska även sista dag för redovisning av bidraget enligt 11 § anges.

32

SOU 2018:23

Författningsförslag

Redovisning

10 § Den som har beviljats statsbidrag enligt denna förordning ska till Statens kulturråd redovisa hur medlen använts. Redovisningen ska innehålla en redogörelse för den verksamhet som medlen an- vänts till och de resultat som uppnåtts.

11 § Statens kulturråd ska senast den 15 maj varje år till regeringen lämna en sammanfattande redogörelse för den verksamhet som utbetalade bidrag har använts till, och om möjligt en samlad be- dömning av statsbidragets resultat i förhållande till dess syfte.

Återbetalning och återkrav

12 § Mottagaren av ett bidrag enligt denna förordning är åter- betalningsskyldig om

1.mottagaren av bidraget genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat sätt har orsakat att bidraget lämnats felaktigt eller med för högt belopp,

2.bidraget av något annat skäl har lämnats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta,

3.bidraget helt eller delvis inte utnyttjats eller inte använts för det ändamål som det har beviljats för,

4.det projekt som bidraget har lämnats för inte slutförs eller om bidraget av någon anledning har förbrukats,

5.mottagaren inte lämnar sådan redovisning som avses i 11 §,

eller

6.villkor i beslutet inte har följts.

13 § Om en bidragsmottagare är återbetalningsskyldig enligt 12 §, ska Statens kulturråd besluta att helt eller delvis kräva tillbaka bi- draget, inklusive ränta enligt räntelagen (1975:635). Om det finns särskilda skäl, får Kulturrådet besluta att efterge helt eller delvis avstå från återkrav och krav på ränta.

33

Författningsförslag

SOU 2018:23

Bemyndigande

14 § Statens kulturråd får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.

Överklagande

15 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2020.

34

SOU 2018:23

Författningsförslag

1.2Förslag till förordning med ändring i förordning (2010:2012) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet

Härigenom föreskrivs att 8 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

8 §

 

 

Med utgångspunkt i det ända-

Med utgångspunkt i det ända-

mål som anges i 4 § ska lands-

mål som anges i 4 § ska landstinget

tinget ansvara för att bidragsgiv-

ansvara för att

bidragsgivningen

ningen enligt denna förordning

enligt denna förordning främjar en

främjar en god tillgång för länets

god tillgång på olika kulturella och

invånare till

 

 

 

konstnärliga uttryck för länets in-

1. professionell teater-, dans-

vånare.

 

 

och musikverksamhet,

 

Landstinget

får

även lämna

2. museiverksamhet och mu-

statsbidrag till sådana verksamheter

seernas kulturmiljöarbete,

 

som bedrivs i form av länsöver-

3. biblioteksverksamhet

och

skridande kultursamarbeten om

läs- och litteraturfrämjande verk-

dessa uppfyller de krav på anknyt-

samhet,

 

 

 

ning till landstingets område eller

4. professionell bild- och form-

dess medlemmar som avses i 2 kap.

verksamhet,

 

 

 

1 § kommunallagen

(2017:725).

5. regional enskild arkivverk-

Landstinget får även lämna stats-

samhet,

 

 

 

bidrag till gränsöverskridande sam-

6. filmkulturell

verksamhet,

arbeten mellan olika kulturella och

och

 

 

 

konstnärliga uttryck.

 

7. främjande av hemslöjd.

 

 

 

 

Landstinget

får

även lämna

 

 

 

statsbidrag till sådana verksam-

 

 

 

heter som avses i första stycket

 

 

 

och som bedrivs i form av läns-

 

 

 

överskridande

samarbeten

om

 

 

 

dessa uppfyller de krav på an- knytning till landstingets om- råde eller dess medlemmar som avses i 2 kap. 1 § kommunallagen (2017:725). Landstinget får även

35

Författningsförslag

SOU 2018:23

lämna statsbidrag till överskri- dande samarbeten mellan olika konstområden.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2020.

36

SOU 2018:23

Författningsförslag

1.3Förslag till förordning om statsbidrag till konstnärer

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag till konstnärer.

Bidrag lämnas i mån av tillgång på medel.

Statsbidragets syfte

2 § Syftet med statsbidraget är att förbättra förutsättningarna för konstnärer att verka professionellt.

Allmänna förutsättningar för statsbidraget

3 § Bidrag får lämnas i form av arbetsstipendier, projektbidrag samt långtidsstipendier.

4 § Bidrag får om inte annat stadgas lämnas till individer, grupper, fysiska och juridiska personer.

5 § Bidrag får lämnas till konstnärliga samarbeten av professionell art mellan två eller flera konstnärer.

6 § Bidrag får lämnas till professionella konstnärer som har sin hu- vudsakliga konstnärliga verksamhet i Sverige eller som är stadig- varande bosatt i landet eller som vistas tillfälligt i landet inom ra- men för ett internationellt konstnärligt utbyte.

7 § Under förutsättning att bidraget lämnas till enskild konstnär under en tid av minst tre år ska det anses som inkomst av tjänst enligt 2 kap. 5 § 16 lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålders- pension.

37

Författningsförslag

SOU 2018:23

8 § Beslut om bidrag ska grundas på konstnärlig kvalitet och ska kunna ta hänsyn till mottagarens behov av ekonomiska bidrag.

9 § Bidrag får inte lämnas till den som har skulder för svenska skat- ter eller avgifter hos Kronofogdemyndigheten eller som är i likvi- dation eller försatt i konkurs.

Särskilda förutsättningar för arbetsstipendier

10 § Arbetsstipendier får lämnas för att ge en aktiv professionell konstnär en sådan ekonomisk trygghet under en viss tid att denne kan ägna sig åt konstnärlig yrkesutövning utan avbrott eller åt ex- periment och nydanande inom konstnärlig verksamhet.

11 § Arbetsstipendium får lämnas till samma professionella konst- när utan omprövning för högst fem år i sänder.

Särskilda förutsättningar för projektbidrag

12 § Projektbidrag får lämnas till målinriktat utvecklingsarbete av mer kostnadskrävande natur som kan antas få betydelse för ut- vecklingen av konsten i vid mening.

13 § Projektbidrag får inte lämnas till permanent finansiering av konstnärlig verksamhet.

Särskilda förutsättningar för långtidsstipendier

14 § Långtidsstipendier får lämnas för att ge en aktiv konstnär, som under en längre tid bedrivit en konstnärlig verksamhet av doku- menterat god kvalitet, arbetsmässig trygghet för att utveckla denna verksamhet.

15 § Långtidsstipendium får lämnas till samma konstnär för högst tio år i sänder.

38

SOU 2018:23

Författningsförslag

16 § Långtidsstipendium lämnas med ett årligt belopp motsvarande tre prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken.

Ärendenas handläggning

17 § Styrelsen för Sveriges författarfond prövar frågor om bidrag enligt denna förordning till konstnärer inom ordområdet. Konst- närsnämnden prövar frågor om bidrag enligt denna förordning till andra konstnärer.

18 § Ansökan om bidrag ska göras skriftligen och ges in till Konst- närsnämnden respektive Författarfonden.

19 § Beslut om bidrag får förenas med villkor. Dessa ska framgå av beslutet.

20 § Konstnärsnämnden och Författarfonden ska fortlöpande och i lämpliga former samarbeta med varandra samt med Statens kultur- råd och Statens musikverk i frågor som rör principerna för bidrag enligt denna förordning.

Redovisning

21 § Den som fått bidrag ska redovisa till Konstnärsnämnden respektive Författarfonden hur medlen har använts.

Återbetalning och återkrav

22 § Mottagaren av ett bidrag enligt denna förordning är åter- betalningsskyldig om

1.mottagaren av bidraget genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat sätt har orsakat att bidraget lämnats felaktigt eller med för högt belopp,

2.bidraget av något annat skäl än vad som avses i 1 har lämnats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta,

39

Författningsförslag

SOU 2018:23

3.bidraget inte används för det ändamål som det har beviljats

för,

4.det projekt som bidraget har lämnats för inte slutförts eller om bidraget av någon anledning har förbrukats,

5.mottagaren inte lämnar sådan redovisning som avses i 21 §,

eller

6.villkor i beslutet inte har följts.

23 § Om en bidragsmottagare är återbetalningsskyldig enligt 22 §, ska Konstnärsnämnden respektive Författarfonden besluta att helt eller delvis kräva tillbaka bidraget, inklusive ränta enligt räntelagen (1975:635). Om det finns särskilda skäl, får Konstnärsnämnden och Författarfonden besluta att efterge återkrav helt eller delvis.

Bemyndigande

24 § Konstnärsnämnden och Författarfonden får meddela de före- skrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.

Överklagande

25 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2020.

Genom förordningen upphör förordning (1976:528) om bidrag till konstnärer, förordning (1983:190) om pensionsgrundande konstnärsbidrag m.m. och förordning (1989:500) om vissa sär- skilda insatser på kulturområdet. Äldre föreskrifter gäller fort- farande i fråga om bidrag som beviljats före ikraftträdandet.

40

2Uppdraget och dess genomförande

2.1Utredningens direktiv

Enligt direktiven (dir. 2016:93) ska en särskild utredare göra en översyn av de statliga insatserna och villkoren för professionellt verksamma konstnärer. Utredaren ska bedöma hur de statliga in- satserna bidrar till att nå de kulturpolitiska målen och föreslå even- tuella förändringar av insatserna för att anpassa dem till nuvarande förutsättningar och behov. Direktiven återges i bilaga 1.

Direktiven kan sammanfattas i fyra teman som också varit sty- rande för hur arbetet har bedrivits:

En uppdaterad nulägesbild: Utredningen ska kartlägga och be- skriva konstnärernas förutsättningar att verka professionellt. Utifrån relevanta samhällsförändringar ska definitionen av be- greppet professionell konstnär analyseras. Ett särskilt delupp- drag avser en samlad kartläggning av digitaliseringens konse- kvenser för konstnärligt yrkesutövande.

En modern, jämlik och flexibel stödordning: Utredningen ska – med utgångspunkt i relevanta samhällsförändringar – analysera de befintliga statliga ersättnings- och stödsystemen för konst- närer och vid behov föreslå förändringar i systemen som kan underlätta konstnärernas förutsättningar att vara verksamma. Översynen ska beakta hur de statliga ersättnings- och stöd- systemen och socialförsäkringssystemen förhåller sig till varandra.

41

Uppdraget och dess genomförande

SOU 2018:23

Förutsättningar för konstnärlig yrkesverksamhet i hela landet: Utred- ningen ska analysera hur införandet av kultursamverkansmodellen har påverkat förutsättningarna att verka som professionell konst- när och föreslå eventuella förändringar för att förbättra möjlighet- erna att verka som professionell konstnär i hela landet.

Ett internationellt perspektiv: Utredningen ska i analyser och förslag sätta konstnärernas villkor och den svenska konstnärs- politiken i ett nordiskt och europeiskt perspektiv och, i den ut- sträckning det är relevant, i ett bredare internationellt pers- pektiv. Om möjligt ska goda exempel lyftas fram.

Under utredningsarbetets dialoger med myndigheter och intres- senter på det konstnärspolitiska området har diskussionerna utgått från dessa fyra teman. De har också varit styrande för hur utred- ningens bedömningar och förslag har utformats.

2.2Arbetets genomförande

Utredningen har arbetat öppet och transparent utifrån en kom- munikationsplan med utgångspunkt i de värderingarna. Målet har varit att alla som vill ska kunna ta del av utredningens uppdrag och få en tydlig inblick i utredningens arbete med möjlighet att föra fram idéer och inspel.

Med dessa utgångspunkter har utredningen haft ett stort antal externa möten, varit aktiv i sociala medier, anordnat och deltagit i seminarier och konferenser, anlitat konsulter för specifika del- uppdrag samt bjudit in externa krönikörer till utredningens egen webbplats. Det interna utredningsarbetet har pågått parallellt, med bearbetning av insamlat material och med produktionen av texter till detta betänkande.

2.2.1Externa möten med myndigheter och intressenter

Enligt direktiven ska uppdraget utföras i nära dialog med berörda myndigheter och intressenter. Utredningen har därför genomfört ett stort antal möten. I tabell 2.1 redovisas vilka myndigheter och intressenter utredningen träffat.

42

SOU 2018:23

Uppdraget och dess genomförande

1

2

 

 

3

4

5

6

7

8

9

Den absoluta merparten av möten har förberetts med skriftliga frågor. Efter mötena har minnesanteckningar tagits fram och stämts av med den externa parten, innan anteckningarna publicerats på utredningens webbplats samt spridits via sociala mediet twitter under användaren @konstnarspolu. Vid mötena har utredningen också bjudit in alla som önskar att inkomma med skriftliga syn-

1Arbetsförmedlingen Kultur Media kallas Af Kultur Media i fortsättningen av betänkandet.

2Statens Musikverk kallas Musikverket i fortsättningen av betänkandet.

3Sveriges kommuner och landsting kallas SKL i fortsättningen av betänkandet.

4Vid utredningens möte med centrumbildningarna deltog Centrum för dramatik, Dans- centrum, Författarcentrum, Konsthantverkscentrum, Konstnärscentrum, Musikcentrum, Teatercentrum och Översättarcentrum. Därefter har flera centrumbildningar inkommit med skriftliga svar på utredningens frågor.

5Sveriges författarfond kallas Författarfonden i fortsättningen av betänkandet.

6Möte i Kulturdepartementet med kulturråd placerade vid utlandsmyndigheter.

7Myndigheten för kulturanalys kallas Kulturanalys i fortsättningen av betänkandet.

8Statens Konstråd kallas Konstrådet i fortsättningen av betänkandet.

9Statens Kulturråd kallas Kulturrådet i fortsättningen av betänkandet.

43

Uppdraget och dess genomförande

SOU 2018:23

punkter och inspel. Flera intressenter har hörsammat den möjlig- heten.

2.2.2Konsultuppdrag i avgränsade frågor

Utredningen har i tre fall lämnat uppdrag till externa konsulter. Det har i varje fall handlat om avgränsade uppdrag inom direk- tivens ramar:

Digitaliseringens konsekvenser för konstnärligt yrkesutövande. En kartläggning för den konstnärspolitiska utredningen. Pratik Vithlani, vd och partner TYP Kulturkapital.

Kulturskapares villkor och kulturpolitiken – internationella exempel. En kartläggning för den konstnärspolitiska utredningen. Journalisten Marika Griehsel.

Socialförsäkringssystemens konsekvenser för konstnärernas villkor. Ekonomen Annika Creutzer.

De tre rapporterna har publicerats på utredningens webbplats. Alla tre rapporterna och de inspel som gjorts med anledning av dem har bidragit med viktiga underlag för utredningens bedömningar och förslag.

2.2.3Seminarier för fördjupade samtal

Utredningen har arrangerat och deltagit i flera seminarier. De tre konsultrapporterna har var och en behandlats vid särskilda seminarier, de båda första under Almedalsveckan i Visby 2017 och den sista vid ett seminarium anordnat av utredningen i Stockholm i januari 2018. Vid seminariet om digitaliseringens konsekvenser för konstnärernas villkor i Almedalen den 5 juli 2017 deltog en panel med Pratik Vithlani, rapportförfattare, Michael Porseryd, vd SF Studios, Susin Lindblom, förbundsdirektör Dramatikerförbundet, Rebecca Forsberg, konstnärlig ledare RATS teater och Marika Griehsel, journalist, moderator.

44

SOU 2018:23

Uppdraget och dess genomförande

Seminarium om digitaliseringens konsekvenser för konstnärernas villkor, Almedalen, den 5 juli 2017. Foto: José Figueroa/Kultur i Almedalen.

Utredningen deltog även i det nya kulturpolitiska konventet Folk och Kultur 2018 i Eskilstuna i februari 2018. Vid det tillfället redogjorde den särskilda utredaren Ann-Christin Nykvist för utredningens kartläggning och slutsatser. En panel bestående av Gunilla Carlsson, riksdagsledamot, Mats Hallberg, biträdande kultur- chef och Jerker Virdborg, författare kommenterade slutsatserna under ledning av Marika Griehsel, journalist. Utredningen har även redovisat sitt arbetsläge vid ett seminarium i riksdagen i november 2017 anordnat av ordföranden och vice ordföranden i riksdagens kulturutskott.

45

Uppdraget och dess genomförande

SOU 2018:23

2.2.4Krönikor för att bredda bilden av konstnären

För att ge utrymme för fler röster om konstnärspolitiken har utredningens möten och seminarier kompletterats med krönikor på utredningens webbplats.10 Totalt har sex krönikor publicerats. De är skrivna av följande personer:

Ylva Perera, författare och kritiker.

Johan Lundbladh, vd Tillt.

Kudzai Chimbaira, skådespelare och teaterregissör.11

Pontus Sundset Granat, dansare.

Åsa Lockner, konsthantverkare.

Pär Soini, vd BD Pop, musiker och låtskrivare.

Enligt webbstatistiken ledde krönikorna till att fler tog del av utredningens arbete.

2.3Utredningens statistiska underlag

Utredningen har haft värdefull hjälp av den statistik som Konst- närsnämnden samlat in inom ramen för sitt uppdrag att analysera konstnärernas förutsättningar för det konstnärliga skapandet. Myndigheten ska analysera och sprida kunskap om konstnärernas ekonomiska och sociala villkor. En första kartläggning genomfördes under perioden 2009–2011 och presenterades i flera rapporter.12 En uppföljande inkomstunderökning har därefter genomförts baserad på uppgifter från 2014.13 Den rapporten, kallad Inkomstundersökningen 2014 i fortsättningen av betänkandet, presenterades i december 2016, när utredningen just inlett sitt arbete.

Undersökningen bygger på registerdata baserade på konst- närsgruppens personnummer, i åldersspannet 20–66 år, hämtade

10www. konstnarspolitiskautredningen.se

11Kudzai Chimbaira avled i januari 2018.

12Konstnärsnämnden (2009). Konstnärernas inkomster. Konstnärsnämnden (2010). Konst- närernas inkomster ur ett jämställdhetsperspektiv. Konstnärsnämnden (2011). Konstnärernas inkomster, arbetsmarknad och försörjningsmönster.

13Konstnärsnämnden (2016). Konstnärernas demografi, inkomster och sociala villkor.

46

SOU 2018:23

Uppdraget och dess genomförande

från Statistiska centralbyrån för inkomståret 2014. Underlaget består av cirka 29 000 personer.14 Genom att använda en hel popu- lation av konstnärer, och inte ett urval, slipper man laborera med urvals- och bortfallsanalyser, samtidigt som det kan bli svårare att få fram uppgifter om t.ex. inkomster från det konstnärliga arbetet i förhållande till andra typer av inkomster. Vidare är det ett för- hållandevis stort tidsavstånd mellan de insamlade uppgifterna och de redovisade resultaten.

Utredningen har därför kompletterat statistiken i Inkomst- undersökningen 2014, dels med nya analyser genomförda av Statistiska centralbyrån baserade på samma urval men med inkomstuppgifter från 2015, dels med lönestatistik från scenkonst- området som visar på inkomster från enbart den konstnärliga verk- samheten. Även på andra områden har utredningen haft tillgång till statistiska uppgifter med bäring på utredningens uppdrag. Dessa uppgifter, tillsammans med källan, redovisas i samband med att de används i kommande kapitel.

2.4Betänkandets disposition

Efter detta inledande kapitel innehåller betänkandet ett kapitel 3 med en genomgång av de motiv som formulerats genom åren för politiska insatser till stöd för konstnärerna och deras arbete och ett kapitel 4 med en analys av konstnärsbegreppet. I kapitel 5 redovisas faktorer som förändrat samhället i stort och som av allt att döma kommer att vara viktiga även fortsättningsvis. Samhällsföränd- ringarnas konsekvenser för konstnärerna och deras förutsättningar att verka professionellt beskrivs i kapitel 6. Kapitel 7 omfattar en redogörelse av konstnärernas bakgrund, utbildning, inkomster och trygghet. I kapitel 8 redovisas de nuvarande insatserna för konst- närer, såväl statliga som andra. Utredningens bedömningar och förslag med anledning av analyserna i föregående kapitel presen- teras i kapitel 9. Det avslutande kapitel 10 innehåller en konse- kvensanalys. Utredningens direktiv återges i bilaga 1.

14 Enligt inkomstundersökningen 2014 finns det cirka 35 000 yrkesverksamma konstnärer i Sverige, varav 29 000 alltså ingår i undersökningen. När det gäller det totala antalet konst- närer har andra analyser kommit fram till både högre och lägre antal.

47

3 Konstnärerna i samhället

3.1Inledning

En avsikt med detta kapitel är att försöka spåra motiv som formu- lerats genom åren för politiska insatser till stöd för konstnärerna och deras arbete, med utgångspunkt i att det råder ett ömsesidigt beroende mellan samhället och konstnärerna.

Å ena sidan kan man konstatera att konsten inte föds i ett vakuum, utan i samhället. Det kan tyckas självklart, men konstnären är inte bara en del av, utan beroende av ett sammanhang, konstnärligt och samhälleligt. Å andra sidan ser vi att det också har formulerats ett beroende från samhällets sida, av konsten. Konsten gör något i samhället och det har ett samhälleligt värde.

3.2Konstnärer i äldre tid

Den ursprungliga betydelsen av ordet konst, efter tyskans kunst, är kunnande eller skicklighet. Det område vi i dag avser med ordet konst förtydligas först under 1600- och 1700-talen, med inrättan- det av kungliga akademier och den filosofiska diskussionen under upplysningstiden där Immanuel Kant är det centrala namnet.

Ändå ser vi att det sedan urminnes tider har funnits individer som i ett socialt sammanhang har skapat betydelsefulla och starkt meningsbärande konstnärliga verk. Ett litet antal av dessa verk, utförda i bestående tekniker, har överlevt in till vår tid. Den skicklighet i utförandet som dessa verk vittnar om gör det rimligt att anta att upphovsmännen varit erkända och värderats för sitt konstnärliga arbete. Från antiken känner vi namnen på skulptörer som Fidias och Polykleitos och målare som Polygnotos och Apelles. Homeros inleder raden av betydande skalder, de flesta i allra högsta

49

Konstnärerna i samhället

SOU 2018:23

grad levande ännu i vår tid som t.ex. Sapfo, Aiskylos och Sofokles, under romersk tid Catullus, Cicero med flera.

Under medeltiden betecknades ett kvalificerat utfört hantverk som konststycke och utfördes ofta av en grupp individer inom ramen för en mästares verkstad och med mästaren som ensam upphovsman. Kyrkan var den stora beställaren och skråväsendet reglerade detta konstnärliga utövande ända in i renässansen.

3.3Den nya tiden

Under renässansen strävade de främsta konstnärerna efter att fri- göra sig från de skrån de intill dess tvingats tillhöra, och därmed från de begränsningar den tillhörigheten inneburit i frihetsgrad och social status. Mötet med ett gryende vetenskapligt synsätt började göra avtryck i konsten. Ramarna för det konstnärliga arbetet sattes i allt väsentligt av beställarna som var hämtade ur samhällets högsta skikt vid sidan av kyrkan. Musikaliska upphovsmän, bildkonstnärer och författare hämtades också ofta ur kyrkans egna led och konst- en var en viktig förmedlare av det kristna budskapet. Under 1600- talet rörde sig konstnärer av alla slag mellan olika hov och städer i Europa och en liten grupp blev förmögna på sin konst och upp- nådde hög social status. Från 1700-talet blev också betoningen av konstnären och originaliteten en viktig utgångspunkt.

Konstnärernas friare ställning var kopplad till framväxten av nya grupper och institutioner i samhället som stärkte konstnärernas marknadsförutsättningar. Men det var först vid sekelskiftet 1700– 1800 som den genialiska konstnären träder fram, ibland ensam, fattig och i vissa fall även missförstådd av sin samtid, och då inte minst av akademierna som fungerade som sin tids grindvakt.

3.4Konsten får nya välgörare under 1800-talet

Under 1800-talet fick konsten nya välgörare och finansiärer i och med industrialismen, den ökande handeln, städernas framväxt, och det framväxande borgerskapet. Lagstadgad folkskola infördes i Sverige från 1842 och läskunnigheten blev alltmer allmän. Nya företeelser som tidningen, allmänna teatrar, stora nationalmuseer med konstbildande samlingar, konstsalonger, konserthus, opera,

50

SOU 2018:23

Konstnärerna i samhället

grammofonen gjorde entré. Allt detta anpassades främst efter den borgerliga publiken där kulturen och konsten fick bidra med so- ciala arenor. Samtidigt svarade också konsten mot ett behov av bearbetning av den stora samhällsomställning som det europeiska samhället genomgick, en utveckling som ökade behovet av konst- närer.1

Under 1800-talet skapades viktiga arenor för konsten. Planskiss från samma tid på Kungliga Stora teatern respektive Kungliga Dramatiska teatern i Stockholm.

Foto: Skara kommun/Flickr2

Kvinnor fick nu en alltmer betydelsefull roll som publik, läsare, deltagare, informella organisatörer, upphovspersoner och utövare inom de olika konstgenrerna. I Stockholm bildades Stockholms konstförening 1832 med syfte att upparbeta allmänhetens smak och på samma gång hjälpa konstnärerna genom att skapa en avsätt- ning för deras arbeten. Föreningen anordnade ”sammanträden av

1”Till sin kärna är den borgerliga kulturen inställd på universalism och expansion. Det borgaren uppfattar som det goda, det sanna, det sköna – det ska också gälla som gott, sant och skönt för alla andra människor. Sådan är ideologin. Och de borgerliga föreställningarna om renhet, om ett välordnat landskap, om ett reglerat arbetsliv, om vetenskapens nytta och vad konstens uppgift ska vara, har ju faktiskt spritt sig långt in i andra samhällsskikt. På det sättet går det att tala om ett ”förborgerligande” av samhället.” Prof. Jürgen Kocka intervjuad i Populär historia, nr 6/96.

2https://flic.kr/p/dgsjFe

51

Konstnärerna i samhället

SOU 2018:23

konstälskande och bildade personer till öfverläggningar i alla artist- iska ämnen”, arrangerade utställningar med både yngre och äldre konst och köpte verk av levande inhemska konstnärer som lottades ut bland föreningens medlemmar. Verksamheten vidgades till hela landet 1887 genom en sammanslagning av regionala konstförening- ar som vid denna tid hunnit skapas och gavs då namnet Sveriges Allmänna konstförening. Sveriges författarförening bildades 1893 och var öppen för alla slags skribenter. Föreningen kom bland annat att driva på i frågor om upphovsrätt och statliga stipendier till författare.3 Svenska teaterförbundet, som hade till uppgift att värna teateranställdas intressen, bildades redan 1894.

Den offentliga finansieringen av kulturen var ännu begränsad, i stället bars kulturlivet till stor del upp av förmögna privatpersoner och mecenater. Flera av dessa välgörare såg också investeringar i de fria konsterna som ett sätt att stärka sin sociala status i det övre samhällsskiktet. De stora europeiska huvudstäderna, som Paris, Wien och Berlin blev viktiga centralorter för ett internationellt konstnärligt avant-garde som samlades över konstgränser och där riktningar som realism och naturalism utvecklade en ny samhälls- kritik påverkad av omgivande sociala rörelser.

3.5Kultur och bildning blir viktiga under 1900-talet

Som ett led i de stora sociala samhällsförändringar som efter hand leder till det demokratiska välfärdssamhällets framväxt under tidigt 1900-tal, blev kultur och bildning för bredare grupper i samhället en angelägen fråga, inte minst genom initiativ från arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och folkbildningens aktörer. I Sverige ström- made landsbygdens befolkning in till städerna och nya arbetstill- fällen. Föreningen Skådebanan bildades 1910 för att nå ut med tea- tern till en ny publik. Under 1930-talet föddes folkhemmet som ett begrepp som samlade nationen i en orolig tid.

Förhoppningen att konsten ska bli allas egendom uttrycktes av den socialdemokratiske ecklesiastikministern Arthur Engberg, stödd på en rörelse som började vid sekelskiftet med viktiga opinionsbildare som

3 Det var först 1971 som Sveriges författarförbund bildas genom en sammanslagning av Fackförfattarnas organisation Minerva, Sveriges Ungdomsförfattareförening, Svenska Över- sättarförbundet och Sveriges författarförening.

52

SOU 2018:23

Konstnärerna i samhället

Ellen Key och skriften Skönhet för alla och som bars vidare av Gregor Paulson, bland annat genom skriften Vackrare vardagsvara.

I denna rörelse fanns tanken på konsten som fostrare och dess förmåga att förbättra individen. Kulturen gavs en vidare förståelse, nära kopplad till demokratiseringen av samhället. Detta var en pe- riod då också amatörkulturen blomstrade, ofta inom ramen för folkbildningens olika grenar. Samtidigt som strävandena riktade sig till bredare samhällsgrupper rådde ännu borgerlighetens kulturideal som måttstock för god konst. I arbetarrörelsens första kultur- program, kallad Demokratisk kulturpolitik (1938), motiverades en bred politisk ansats utifrån ett individperspektiv:

Det räcker inte med att dugliggöra sig för livets praktiska uppgifter. Människan vill också tillfredsställa sin skönhetslängtan, sin konstnär- liga åtrå, sitt behov av det som övergår tidens och rummets gränser. Hon vill lösas och hjälpas ur det vardagliga, det trista och grå. Konst- verket, boken, scenens skapelser, tonerna och de eviga budskapen ut- fylla, ge mening och lyftning åt hennes liv.4

Under 1930-talet inrättades Riksteatern och Konstrådet i denna anda och ytterligare andra nationella, regionala och kommunala kulturinstitutioner lades under kommande decennier till, med am- bitionen att fler skulle få möjlighet att möta konsten i alla dess olika uttryck. Det var en utveckling som också innebar att konstnä- rer fick nya arbetsmöjligheter genom offentligt finansiering. Konstnärernas riksorganisation bildades 1937 för att ge en samlad röst till landets bildkonstnärer. KRO drev bland annat frågan om 1-procentregeln och erbjöds att besätta platser i de statliga organ som inrättades på bildkonstområdet. Riksdagen fattade 1954 beslut om att ersättning skulle utgå till upphovsmän för utlån av deras verk på offentliga bibliotek. Året därefter inrättades Sveriges författarfond, med uppgift att fördela dessa medel till svenska för- fattare, översättare, tecknare och fotografer.

4 Jacobsson, Bengt (2014). Kulturpolitik, s. 146. Jacobsson citerar Lindroth (1970). Målen för den statliga kulturpolitiken, som menar att kulturpolitiken har tre ambitioner under denna period: att vara individorienterad, samhällsanpassande och samhällsförändrande.

53

Konstnärerna i samhället

SOU 2018:23

3.61960-talet: början till en samlad kulturpolitik

En ny epok inleddes i svensk kulturpolitik med det informella grupparbete som påbörjades 1963 under ledning av ecklesiastikmi- nister Ragnar Edenman5 och som gavs namnet Kulturrådet6. I denna rådgivande grupp ingick namnkunniga konstnärer från olika konst- områden. Edenmans efterträdare Olof Palme formaliserade Kultur- rådets arbete genom att tillsätta en utredning 1969 med samma namn och som under en följd av år kom att lämna ett antal för kultur- politiken viktiga betänkanden. Bakgrunden till detta arbete var den livliga riksdagsdebatt från tidigt 60-tal som engagerade samtliga partier.7 Den centrala frågan gällde behovet att sammanföra en tidigare splittrad politik till en mer genomtänkt helhet, motsvarande det förändringsarbete som samtidigt skedde inom andra politikområden. 1964 infördes de statliga konstnärsbelöningarna (senare kallade inkomstgarantier) till personer som genom konstnärlig verksamhet gjort mycket betydande insatser inom svenskt kulturliv. Belöningarna var utformade så att mottagaren garanterades en viss inkomst, ett bidrag som räknades av mot andra inkomster.8

3.7Motiv för konstnärspolitik under 1970-talet

I utredningen Kulturrådets betänkande Ny kulturpolitik slogs det fast att ”[e]tt övergripande mål för kulturpolitiken bör vara att den skall medverka till att skapa en bättre samhällsmiljö. De konstnär- liga uttrycksformerna kan tillsammans med massmedierna belysa samhällets sätt att fungera och därmed behovet av förändringar. Skapande verksamhet i enkla kollektiva former kan ge nya kontakt-

5Ragnar Edenman deltog redan i arbetet med det socialdemokratiska kulturprogrammet

Människan och nutiden (1952) som innebar att kulturen inbegreps i ”demokratiserings- arbetet” och sågs som en central del av samhället.

6Namnet Kulturrådet har i en historisk sekvens fått tre olika betydelser: först betecknar det den informella, rådgivande grupp som Ragnar Edenman knöt till sig, sedan den utredning som tillsattes av Olof Palme och slutligen den myndighet som inrättades 1975, Statens kulturråd.

7I riksdagen debatterades även frågan vilken kultursyn som skulle råda inom en statlig poli- tik. Riksdagsman Gunnar Adolfsson föreslog att det borde ske ”en övergång från den s.k. finkulturen till en enhetskultur – icke en borgarkultur, icke en arbetarkultur, utan helt enkelt en enhetskultur.” (citat från Klockar Linder (2014). Kulturpolitik. Formeringen av en modern kategori, s. 111 akad. avh. UU.

8Inkomstgarantin avskaffades av den borgerliga regeringen 2010, vilket innebär att inga nya garantier längre utfärdas och att de medel som frigörs när en mottagare avlider, går över till att finansiera långtidsstipendier.

54

SOU 2018:23

Konstnärerna i samhället

och uttrycksmöjligheter i samspelet mellan människor. Kulturpoli- tiken bör bidra till att forma ett nytt och vidare välfärdsbegrepp”. 9

Utredningen låg till grund för 1974 års kulturproposition.10 Här formas det som, med smärre justeringar, ska gälla för svensk kultur- politik under lång tid framöver. Nyckelbegrepp i propositionen var yttrandefrihet, decentralisering, jämlikhet, konstnärlig förnyelse och vård av kulturarvet. I propositionen läggs för första gången fram förslag till mål för hela det kulturpolitiska området.11 I ett brett poli- tiskt samförstånd beslutade sedan riksdagen att de kulturpolitiska målen skulle vara

att medverka till att skydda yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för att denna frihet skall kunna utnyttjas,

att ge människor möjligheter till egen skapande aktivitet och främja kontakt mellan människor,

att motverka kommersialismens negativa verkningar inom kultur- området,12

att främja en decentralisering av verksamhet och beslutsfunk- tioner inom kulturområdet,

att i ökad utsträckning utformas med hänsyn till eftersatta gruppers erfarenheter och behov,

att möjliggöra konstnärlig och kulturell förnyelse,

att garantera att äldre tiders kultur tas till vara och levandegörs samt

att främja ett utbyte av erfarenheter och idéer inom kultur- området över språk- och nationsgränserna.

9SOU 1972:66 och SOU 1972:67.

10Prop. 1974:28.

11I Klockare Linders avhandling beskrivs processen bakom den nya idén att formulera mål för kulturpolitiken. Tanken var att det övergripande målet skulle härledas ur eller överens- stämma med de övergripande målen för samhällets utveckling och de delmål som formu- lerades under detta mål skulle genom en successiv konkretisering formuleras som förut- sättningar att nå det övergripande målet, i en mål-medelkedja. (Klockare Linder, s. 137). Här ser vi begynnelsen på en mål- och resultatstyrning inom kulturpolitiken som börjat tillämpas brett inom den statliga politiken och som förknippats med principerna för New Public Management.

12Under riksdagsbehandlingen hade mer radikala formuleringar om kommersialismen som föreslagits tonats ned, men detta förblev det politiskt mest kontroversiella kulturpolitiska målet och avskaffades av en borgerlig regering 2010.

55

Konstnärerna i samhället

SOU 2018:23

Först 1975 fick konstnärernas situation sin första fördjupade be- handling inom den nya kulturpolitikens område. I betänkandet

Kulturrådet: Konstnärerna och samhället betonas den konstnärliga kreativitetens särställning i förhållande till annan kreativitet, eftersom den är ”det elementära instrumentet för alla mänskliga uttryck och därmed för all kommunikation.”13 Här gavs tydliga uttryck för tanken på kulturpolitikens emancipatoriska uppgift, medan den fostrande uppgiften får träda tillbaka något.

Alla de konstnärliga uttrycken tjänar individens medvetenhet och hennes förmåga att meddela sig med andra. Konstens frihet och möjligheterna till konstnärlig förnyelse blir angelägna för att de är så nära kopplade till individens frihet och möjligheter till själv- förverkligande. Vidare betonades värdet av det man kallar plural- ism: ”variationer i fråga om uttrycksformer, möjligheter att fram- föra olika åsikter och möjligheter att i sin helhet erbjuda ett rikt varierat innehåll måste vara ett grundläggande värde och det är en av kulturpolitikens uppgifter att skaffa fram resurser för detta.”14

På samhällsnivå finns här nära kopplingar till den vidare frågan om yttrandefrihet och fri opinionsbildning. Detta leder fram till uppfattningen att det är en central kulturpolitisk angelägenhet att konstnärernas villkor förbättras och att konstnärerna ges möjlighet att ”beskriva verkligheten på sina egna villkor”. Utredningen teck- nade en oroande fond av det kommersiella system som inte ansågs ge konstnärerna tillräcklig frihet, eftersom dess utgångspunkt var kravet på lönsamhet:

Samhället måste ta ansvar för att konstnärer och andra kulturarbetare, som inte kan finna adekvata utlopp för sitt skapande inom ramen för det marknadsekonomiska systemet, tillförsäkras rätten till menings- fullt arbete på annat sätt.15

Utredningen menade att de främsta möjligheterna att förbättra konstnärernas utkomstmöjligheter ligger i att ”öka förutsättning- arna att anlita konstnärerna och använda deras verk och andra in- satser och därmed tillmötesgå behov hos samhälle och individer”.16

13SOU 1975:14., s. 61.

14a.a. s. 62.

15a.a. s. 64.

16a.a. s. 15.

56

SOU 2018:23

Konstnärerna i samhället

En av de grundläggande principerna i den nya kulturpolitiken är den från Storbritannien importerade modellen med styrning genom armlängds avstånd. Beslut om stöd, bidrag och inköp av konst fat- tades med hjälp av sakkunniggrupper huvudsakligen bestående av konstnärer från respektive konstområden. Konstnärerna fick, som en senare utredare konstaterade, genom sina organisationer ett ”markerat inflytande över kulturpolitiken”.17 Konstnärerna fram- höll att de insatser som gjordes inte skulle betraktas som understöd eller bidrag, utan som en ersättning för samhällets utnyttjande av konsten. Konkret tog sig detta synsätt tidigast uttryck i biblio- teksersättningen för bokutlåning och senare i den s.k. individuella visningsersättningen för konstverk placerade i den offentliga miljön.

I den proposition som följde 1975 slog regeringen fast följande:

Människors behov av konstupplevelser och konstnärlig aktivitet är i vårt samhälle grunden för yrkesmässig konstnärlig verksamhet. Genom att konstnärerna skapar och förmedlar tillfällen till sådana upplevelser och genom att de fungerar som inspiratörer för skapande verksamhet har de en nyckelroll i kulturlivet. Konstnärerna skapar och röjer väg för nya synsätt och uttrycksformer. Detta är omistligt för den kulturella utveck- lingen och därmed av stor vikt för samhällsutvecklingen som helhet.18

Den tidiga kulturpolitiken fick nu två av sina mest centrala myndig- heter. Kulturrådet inrättades 1974 med ansvar för teater, dans, musik, film, litteratur, folkbibliotek, konst, museer och utställ- ningsverksamhet. Två år senare inrättades myndigheten Konst- närsnämnden, som fick ett samlat uppdrag att fördela individuella bidrag och stipendier till konstnärer.19 Båda dessa myndigheter övertog ansvar för bidragsgivning som tidigare legat spridda på olika organ och båda fick utöver det ansvar för att följa utveck- lingen på sina respektive områden. I enlighet med principen om armlängds avstånd fördelades bidrag till konstnärer och kultur- institutioner nu med stöd av sakkunniggrupper huvudsakligen be- stående av konstnärer från berörda områden.

17SOU 1990:39, s. 40.

18Prop. 1975/76:135, s. 200.

19Sveriges författarfond hade fortsatt till uppgift att fördela de medel som generades av bib- lioteksersättningen till svenska författare, översättare, tecknare och fotografer.

57

Konstnärerna i samhället

SOU 2018:23

3.8Konstnärspolitiken stärks under 1990-talet

Regionaliseringen av kulturpolitiken gavs redan 1974 en fram- skjuten plats inom kulturpolitiken. Den underliggande – och större

– frågan gäller hur deltagandet i kulturlivet kunde vidgas till nya grupper i samhället. Sociologisk forskning har under mitten av 1960-talet synliggjort det som beskrevs som en ”barriär” mellan de kulturformer som har högst prestige i samhället och befolkningen på landsorten och i arbetarklassen.20 Temat följdes upp genom Gunnar Svenssons rapport Kultur i hela landet från 1989.21 Den slog fast att ”[…]kulturintresset måste väckas hos allt fler män- niskor och kulturen måste få en starkare ställning i samhälls- planering på alla nivåer”. Och att ”[d]et är i lokalsamhället som konstnärliga initiativ tas och folkliga kulturaktiviteter rotas”. Det primära ansvaret för kulturinsatserna låg hos kommunerna, sam- tidigt som ”storstadsdominansen” behövde brytas.

I Gunnar Svenssons rapport fanns dock inget förslag som mer direkt rörde konstnärspolitiska insatser, utan de stöd som föreslogs riktade sig till kulturinstitutioner och föreningar. Med satsningar på att bygga upp regionala kulturinstitutioner kunde en publik i hela landet möta professionell konst och samtidigt stärkte detta konstnärernas arbetsmarknad.

Under 1990-talet växte också tankarna fram om kulturens bety- delse för lokal och regional tillväxt. Kulturen stärker platsens attraktivitet, vilket i sin tur leder till sysselsättning och tillväxt. John Myerscoughs studie The Economic Importance of the Arts in Britain från 1988 tillhörde de första som lyfter fram de resonemang om kulturens och konstens betydelse för samhällsekonomin i stort, och för regional utveckling och turism i synnerhet, som i dag går under namnet kulturella och kreativa näringar. I dessa näringars kärna ligger det konstnärliga arbetet och kulturarvets miljöer. I för- längningen av denna diskussion utvecklades tanken på konstnären som entreprenör och rationell aktör på marknaden, en omstridd uppfattning om konstnärens drivkrafter och självsyn. De kulturella och kreativa näringarna får så småningom ett allt starkare fäste i politiken, delvis med utgångspunkt i sökandet efter framtids-

20Se redovisning av Harald Swedners arbete i Klockar Linder (2014). Kulturpolitik. Forme- ringen av en modern kategori, akad. avh. UU, s. 84–100.

21Kultur i hela landet (Ds 1989:36), s. 8–14.

58

SOU 2018:23

Konstnärerna i samhället

branscher med tillväxtkraft, under en period då en stor del av indu- striproduktionen flyttar till låglöneländer. Ansvaret delas framöver av närings- och kulturpolitiken och Tillväxtverket driver frågorna i samverkan med Kulturrådet.22 Internationellt har frågan på senare tid också lyfts av Unesco.23

I direktiv från 1989 om en förnyad översyn av de statliga insats- erna för att förbättra konstnärskapets villkor gav regeringen motiv för en politik på området:

Att konstnärligt skapande har en grundläggande betydelse för den kulturella utvecklingen och därmed också för samhällsutvecklingen som helhet kan knappast bestridas. Konstnärliga och litterära yrkesut- övare har en nyckelroll i kulturlivet inte bara som skapare och för- medlare av konstupplevelser utan även som inspiratörer för skapande verksamhet. Ett väsentligt inslag i den statliga kulturpolitiken är därför att värna om konstnärlig yrkesverksamhet och konstnärligt utveck- lingsarbete. 24

Utredningen Konstnärens villkor pekade på tre huvudsakliga områ- den för en kommande konstnärspolitik.25 För det första framhölls behovet av sysselsättningsfrämjande insatser för konstnärer genom samverkan mellan kulturpolitik, arbetsmarknadspolitik och regio- nalpolitik. Inom de sysselsättningsfrämjande åtgärderna låg också efterfrågestimulerande insatser i form av ökad konstbildning, kultur i arbetslivet och kultur i skolan samt att ersättningar för det konstnärliga arbetet, inklusive skatter skulle ges en bättre lösning. Den andra huvudsynpunkten var att det behövdes ställas hårdare kvalitetskrav på och uppföljning av fördelade bidrag. För det tredje betonades det internationella perspektivet och behovet av ett ”in- tensivt kulturutbyte”. Utredaren menade att det internationella perspektivet inte fick stanna vid Europa, och pekade särskilt på betydelsen av kontakterna med kulturerna i tredje världen.

Syftet med politiken var enligt utredaren, att både stimulera och bredda efterfrågan samtidigt som konstnärerna ges drägliga arbets- förutsättningar. Samhället måste stödja konstnärlig verksamhet som av egen kraft har mycket svårt att överleva på marknaden.

22Tillväxtverket (2015). Förutsättningar för kulturella och kreativa företag.

23Se t.ex. Creative Economy Report 2013, Special Edition, United Nations/UNDP/UNESCO, 2013.

24Dir. 1989:30.

25SOU 1990:39.

59

Konstnärerna i samhället

SOU 2018:23

Förutom att stärka ett antal befintliga bidrag till fria konstnärer, till centrumbildningar och främjandeorganisationer menade utredaren att det mest angelägna var att kraftigt öka antalet inkomstgarantier till sammanlagt 300. ”Det kan inte vara rimligt att erkända konstnä- rer efter åratal av konstnärligt arbete skall vara hänvisade till arbets- löshetsunderstöd, beredskapsarbete och socialbidrag.”26

Med den parlamentariska utredningen Kulturpolitikens inriktning 1995 bekräftas begreppet konstnärspolitik ånyo genom att ges ett eget avsnitt i betänkandet.27 Motivet för en särskild politik riktad mot konstnärerna beskrivs i liknande termer som i tidigare utredningar och propositioner:

En av det konstnärliga arbetets viktigaste funktioner är av identifie- rande karaktär. Det erbjuder redskap för att fånga en verklighet som kan framstå som överväldigande i sin mångfald. För att kunna fylla denna funktion, krävs en utforskande och experimentell hållning. Ge- nom att vara förnyande inom sitt eget område kan konsten också ha en förnyande och vitaliserande effekt på det samhällsliv som den är en del av. Utvecklingsarbete måste få bedrivas utan att efterfrågan är säkrad och kräver därför ofta särskilt stöd för att kunna genomföras.28

Utredningen konstaterade att det behövs en samlad konstnärspoli- tik inom kulturpolitikens ram som innefattar ett samspel mellan åtgärder inom flera samhällsområden. Konstnärernas villkor avgörs till stor del genom att det finns kvalificerade utbildningar som ger goda förutsättningar att leva på sitt yrke, välfungerande upphovs- rättsliga ersättningar för användningen av konstnärliga verk, liksom en arbetsmarknadspolitik och ett skattesystem som ser till konst- närernas speciella förutsättningar. Det är frågor som ligger helt eller delvis utanför en kulturministers ansvar och som därför kräver förhandlingar inom regeringen.

Den konflikt mellan en marknad som ställer krav på lönsamhet å ena sidan och konstnärernas behov av frihet i sitt skapande å den andra, som ofta har betonats av tidigare utredningar, gavs ett mer neutralt uttryck. Utredningen konstaterade att den privata mark- naden är dominerande när det gäller efterfrågan på konstnärliga prestationer och att den samlade konstnärspolitikens första ansvar därför var att ”skapa förutsättningar för att kulturmarknaden ska

26SOU 1990:39, s. 18.

27SOU 1995:84.

28a.a. s. 230.

60

SOU 2018:23

Konstnärerna i samhället

fungera så väl som möjligt.”29 Denna marknad kommer dock, enligt utredningen, aldrig fullt ut att kunna finansieras av enskilda. Det offentliga har därför ett ansvar för att upprätthålla viktiga funk- tioner. Vissa av de insatser som behöver göras befinner sig utanför kulturpolitikens utgifts- och ansvarsområde. I det som är den första mer systematiska beskrivningen av en statlig konstnärs- politik lyfte utredningen fram att den ska verka genom att

stödja och stimulera kulturproduktion som annars har svårt att hävda sig,

främja efterfrågan och vidga arbetsmarknaden,

inköpa konstnärliga verk,

garantera ersättning för offentligt utnyttjande av konstnärliga verk,

ansvara för högre konstnärlig utbildning samt stöd till forskning och konstnärligt utvecklingsarbete,

ge stöd till konstnärliga experiment och tillfälle till arbetsro under längre eller kortare perioder,

verka för att skattelagstiftningen tar rimlig hänsyn till konstnä- rernas speciella arbetsförhållanden samt

verka för att arbetsmarknadspolitiken anpassas också till den konstnärliga arbetsmarknaden.30

Sedan följer beskrivningar av de huvudfrågor som ska hanteras: upphovsrättsfrågor, statliga ersättningar och bidrag, skatter och sociala avgifter samt arbetsmarknadspolitiska insatser.

Vid sidan av den kulturpolitiska utredningens arbete fattade reger- ingen beslut 1994 om att inrätta en fristående kulturfond, kallad Framtidens kultur. Fondens kapital om 500 miljoner kronor hämtades från de avvecklade löntagarfonderna.31 Framtidens kultur, som i sina

29a.a. s. 245.

30a.a. s. 246.

31Löntagarfonderna beslutades av riksdagen 1984 och upplöstes efter den borgerliga val- segern 1991. Det samlade kapitalet från löntagarfonderna användes därefter till flera olika syften, bl.a. till forskning genom medel till Riksbankens jubileumsfond, Stiftelsen strategisk forskning, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning och KK-stiftelsen. KK-stiftelsen startade också år 2000 ett program för ”upplevelseindustrin”, en inhemsk startpunkt för arbetet med de kulturella och kreativa näringarna.

61

Konstnärerna i samhället

SOU 2018:23

stadgar var ålagd att konsumera upp sitt kapital, hade som syfte att ”under minst tio år ge ekonomiskt stöd till långsiktiga och nyska- pande kulturprojekt.” Stödet skulle stimulera det regionala kulturlivet i vid mening och stärka tillväxt och utveckling. Stadgarna föreskrev även att stiftelsen skulle söka samfinansiering till projekten genom att engagera lokala och regionala intressen. Genom en tillväxt i fond- kapitalet kunde verksamheten bedrivas fram till 2010.

I propositionen Kulturpolitik (prop. 1996/97:3) angav regering- en att statens insatser inom konstnärspolitiken skulle syfta till att

skapa förutsättningar för ett aktivt kulturliv som ger arbete och försörjning åt konstnärerna och rika upplevelser för medborgarna,

skapa sådana villkor för de professionella konstnärerna att de kan basera sin försörjning på ersättning för utfört konstnärligt arbete,

anpassa regelverken på alla politikområden så att rimlig hänsyn tas till konstnärernas speciella förhållanden,

ge möjlighet till konstnärlig förnyelse och utvecklingsarbete genom olika former av direkt konstnärsstöd samt

förbättra möjligheterna till internationellt konstnärligt utbyte.

Regeringen lade i propositionen fram ett flertal förslag på förbätt- ringar inom konstnärspolitikens olika delområden. Det område som ansågs mest eftersatt var bild- och formkonsten. I linje med Kulturutredningens förslag återinrättades den individuella vis- ningsersättningen som medgav ersättning till bildkonstnärer för offentligt exponerade verk som inte längre var i konstnärens ägo.32 Förebild för ersättningen var den redan etablerade biblioteksersätt- ningen och den nyinrättade upphovsrättsorganisationen Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS) fick till uppgift att fördela medlen. Vidare inrättades det internationella ateljécentrumet Iaspis inom Konstnärsnämnden. Iaspis skulle ansvara för utbyte med de inter- nationella ateljécentrum som stod öppna för svenska konstnärer i andra länder och erbjuda motsvarande möjligheter för utländska

32 Ersättningen hade funnits tidigare, men upphört under en period. Nu fick den en delvis ny utformning vad gällde fördelningen av medlen.

62

SOU 2018:23

Konstnärerna i samhället

konstnärer i Sverige. Förutom ateljéprogram skulle Iaspis också ordna utställningar och organisera föreläsningar och seminarier.

Regeringen föreslog därutöver att flera av de redan etablerade bidragen skulle förstärkas och underströk samtidigt att det skulle vara en myndighetsuppgift att fortlöpande anpassa bidragsformer och belopp till de aktuella behoven inom olika konstarter. Reger- ingen lyfte i propositionen också särskilt fram betydelsen av in- komstgarantierna och långtidsstipendierna för att ”ge aktiva konst- närer som dokumenterat konstnärlig verksamhet av god kvalitet en ekonomisk och arbetsmässig trygghet”.

I propositionen aviserade regeringen att en utredning skulle till- sättas i syfte att studera de befintliga arbetsmarknadsstödens för- hållande till och betydelse för de konstnärspolitiska målsättningarna.

I utredningen Arbete åt konstnärer fastslogs att det rådde en överetablering av konstnärer på arbetsmarknaden och att ett hu- vudskäl till detta var att arbetsmarknadspolitiken hade en för generös definition av konstnärsyrket i förhållande till kulturpoli- tiken.33 Kulturpolitikens kärna är konstens kvalitet framhöll utre- daren, medan arbetsmarknadspolitiken förhåller sig neutral till konstens kvalitet.34 För att råda bot på detta föreslog utredningen att

Af Kultur ges en särställning inom Arbetsmarknadsverket,

mottagargruppen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder inom kulturområdet begränsas,

Af Kultur ges en exklusiv rätt att besluta om åtgärder inom kulturområdet,

en inomkonstnärlig bedömning införs av Af kulturs målgrupp och för åtgärder inom området,

AMS kulturarbetardelegation återges en starkare roll,

medelsanvändningen blir fri och inga volymkrav ställs på Af Kultur samt

det satsas på vägledning och utbildning.

33SOU 1997:183. Utredaren Anders Forsman, biträdd av ett stort antal experter, genom- förde uppdraget på åtta månader under 1997.

34a.a. s. 9.

63

Konstnärerna i samhället

SOU 2018:23

I propositionen Kulturpolitik hade regeringen uttryckt att ytter- ligare ansträngningar måste göras för att hitta stödsystem som generellt förbättrar konstnärernas villkor och gör det möjligt att ha kontinuitet i det konstnärliga skapandet.35 Hösten 1996 tillsattes därför en utredning med uppgift att ”lämna förslag till utformning av ett kulturpolitiskt grundat generellt stöd till främst konstnärliga och litterära egenföretagare samt redovisa konstnärers och för- fattares ekonomiska förhållanden.”36 I direktiven konstateras vidare att konstnärlig verksamhet sällan medger ”produktivitetsökning eller rationaliseringar av den art som förekommer i annan närings- verksamhet”. För många konstnärer skulle ett sådant förhållnings- sätt innebära att man tvingas göra avkall på den konstnärliga integriteten. I stället blir man beroende av sidoinkomster för sin försörjning.37

Utredningen Generella konstnärsstöd avfärdade tanken på att inrätta ett generellt konstnärsstöd, inte för att man bedömde det som tekniskt omöjligt, utan av huvudsakligen två andra skäl. 38 Det första var att de medel som stod till utredningens förfogande endast räckte till motsvarande en tiondel av vad konstnärernas ”brödjobb” vid denna tidpunkt uppgick till, vilket gjorde att ett sådant stöd blev försumbart. Det andra skälet var att konstnärerna, enligt utredningen, själva ogärna ville bli en grupp som var mer bidragsberoende än andra i samhället. Därmed återgick utredningen till det som regeringen i propositionen Kulturpolitik angett vara det övergripande syftet för statens konstnärspolitiska insatser ”att skapa sådana villkor för de professionella konstnärerna att de kan basera sin försörjning på ersättning för utfört konstnärligt arbete.” Resultatet blev förslag på en palett av insatser, dels riktade direkt till konstnärerna, dels ett paket för att öka efterfrågan på konst- närers arbete, där avsikten var att stärka vart och ett av leden mellan den yrkesverksamma konstnären och hans/hennes publik. Det noterades återigen att de olika konstformerna och yrkena hade olika behov och sätt att fungera, vilket innebar att lösningar inte

35Prop. 1996/97:3.

36Dir. 1996:80.

37Utredningen tillkom efter mångåriga framstötar från konstnärsorganisationerna med önskemål om ett generellt utformat statligt konstnärsstöd med särskild inriktning på egenföretagande konstnärer.

38SOU 1997:184.

64

SOU 2018:23

Konstnärerna i samhället

kan vara generella, utan måste anpassas efter dessas olika förut- sättningar.

I propositionen Konstnärernas villkor39 tog regeringen ställning till förslag som lämnats av utredningen Arbete åt konstnärer, av utredningen Generella konstnärsstöd samt av Konstnärsersättning- sutredningen. Regeringen drog av dessa slutsatsen att statens in- satser för konstnärerna borde stärkas och inriktas på att ”höja ersättningen för utfört konstnärligt arbete och att stimulera konst- närernas arbetsmarknad så att en ökad efterfrågan uppstår.”40 Förutom det nyss nämnda övergripande syftet med konstnärs- politiken menade regeringen att ”[s]tatens insatser bör syfta till ett aktivt kulturliv som ger arbete och försörjning åt konstnärerna och rika kulturupplevelser för medborgarna.”41 Här uttalades nu också mycket tydligt att de föreslagna åtgärderna skulle ”nyttjas för att undanröja rådande skillnader i villkor mellan kvinnor och män inom konstnärsyrket”, vilket innebar att ett nytt kriterium ska till- lämpas i bidragsgivningen vid sidan av konstnärlig kvalitet.

I det paket av insatser på de olika konstområdena som föreslogs låg ett nytt stöd till ”vissa utställare”, riktat till verksamheter som bedrev fortlöpande utställningsverksamhet inom bild- och formkonst. Tanken var att dessa utställare ska stimuleras att ställa ut samtida och nyskapande konst som mötte svagt kommersiellt intresse. Dessa utställare skulle också motta medel för betalning av utställningsersätt- ning till konstnärerna. Vidare infördes ett nytt utrustningsstöd till de kollektiva konstnärliga verkstäderna. Båda dessa bidrag fördelades av Kulturrådet. Medlen som Konstnärsnämnden fördelade till bild- och formkonstnärer stärktes. Inom ton- och musikområdet infördes en ny ersättning till upphovsmän och utövande konstnärer för utlåning av fonogram i de offentliga biblioteken. Bidragen till fria grupper, arrangerande musikföreningar, lokala och regionala teater-, dans- och musikinstitutioner ökades. Ett par andra nyheter var inrättandet av den första alliansen, kallad den tredje anställningsformen inom tea- tern, eller Teateralliansen, samt dramatikerstödet till nyskriven svensk dramatik. Även betydelsen av centrumbildningarnas arbetsförmed- lande verksamhet bekräftades med nya medel.

39Prop. 1997/98:87.

40a.a. s. 9.

41a.a., s. 9.

65

Konstnärerna i samhället

SOU 2018:23

3.9Millennieskiftet och framåt

Den 28 juni 2007 fattade en relativt nytillträdd borgerlig regering beslut om att tillsätta en utredning med uppgift att se över kultur- politikens inriktning och arbetsformer – den tredje gången den samlade kulturpolitiken skulle granskas sedan 1972 och där möjlig- heten att förnya de kulturpolitiska målen skulle övervägas.42 Av ut- redningsdirektiven framgick följande:

Kulturens frihet skall värnas och främjas. Kulturen är en sammanhål- lande kraft i de mänskliga gemenskaperna. Den är nödvändig för sam- hällets, demokratins och förvärvslivets existens och utveckling. Det konstnärliga skapandet och människors ideella kulturengagemang be- hövs i det demokratiska samtalet och skall därför tas till vara och uppmuntras. Professionella kulturskapare skall ha goda villkor. […]

Kulturens värden skall vara tillgängliga för alla – genom bildningsar- bete, genom möjligheter till eget skapande och genom möjlighet att ta del av professionellt konstnärligt skapande. Jämställdhet skall vara en central fråga för kulturpolitiken.43

Vidare slog direktiven fast att ”[d]e centrala uppgifterna för staten bör vara att främja ett fritt konst- och kulturliv som är öppet och tillgängligt för alla.”

I sitt betänkande från 2009 gjorde Kulturutredningen bedöm- ningen att

den nuvarande kulturpolitikens inriktning på specifika konstoriente- rade insatser bör ersättas med en politik där konstens ställning stärks inom ramen för de generella samhälleliga processerna och där konsten och konstnärerna ges möjlighet att ta ett större utrymme på den sam- hälleliga arenan.[…]Vi vill ha fortsatt starkt fokus på de konstnärliga uttrycksformerna och på kulturskaparnas villkor och vi vill att kultur- politiken ska ha en organisation och arbetsformer som säkerställer detta.[…] Konstens roll i samhället behöver stärkas och den organisa- tion vi förordar bör vara speciellt inriktad på detta. Som grundstrategi för arbetet förordar vi satsningar för att bättre än hittills integrera konsten och det konstnärliga arbetet med andra samhällsprocesser.44

42Regeringen Reinfeldt tillträdde i september 2006.

43Dir. 2007:99.

44SOU 2009:16, del 3, s. 114.

66

SOU 2018:23

Konstnärerna i samhället

Kulturutredningen framhöll vidare:

En ny, medborgarorienterad och samhällsinriktad kulturpolitik måste enligt vår uppfattning ha ett starkt konstpolitiskt inslag. De enskilda konstnärernas möjligheter och förutsättningar för att fördjupa och ut- veckla sina konstnärliga uttryck är synnerligen viktiga för att kulturpo- litiken i stort ska kunna fungera. I det sammanhanget är ett generöst stipendiesystem av avgörande betydelse.45

Utredningen såg också att det fanns skäl att inte låta ”stipendie- systemet” ingå i den omfattande regionalisering av kulturpolitiken som man föreslog, utan stipendier skulle fortsatt fördelas centralt.

Ett huvudnummer i Kulturutredningen 2009 var, vid sidan av regionaliseringen, bildandet av ”sfärer” utifrån befintliga och, som man menar, besläktade verksamheter. Konstrådet borde därför t.ex. inordnas i den sfär som kallades Samtid, historia och livsmiljö:

Bildkonstens funktion av [att] visa samtiden, löper risken att reduceras till enbart estetik – formen tar över innehållet och den kommunikativa potentialen – om den inte ges plats i samhället.46

Vidare att

kulturmiljöverksamhet och estetisk och konstnärlig verksamhet [fogades samman] till ett bredare perspektiv, som i princip omfattar ett samlat kulturpolitisk tänkande. Det sätt vi föreslår för att åstadkomma detta är att samla flera av kulturpolitikens uppgiftsområden som har, eller kan få, en tydlig inriktning mot samhällsbyggnads- och miljöfrågor i en större organisation. Konsten och kulturarvet närmar sig samtiden från två håll och med olika tekniker och metoder. Men syftet är detsamma – att göra samtiden synlig och möjliga att ändra för människor.47

Enligt denna syn borde Konstrådet föras samman med Nämnden för hemslöjdsfrågor och Arkitekturmuseet i myndigheten för arki- tektur, form och design, allt inom ramen för sfären Samtid, historia och livsmiljö.

Ett annat viktigt grundtema för utredningen var det man kallar ”aspektpolitiken”, kulturens samspel med andra politikområden, där ett av perspektiven gällde de kulturella näringarna och samar- betet mellan kultur- och näringspolitik.

45a.a. s. 127.

46a.a. s. 102.

47a.a. s. 104.

67

Konstnärerna i samhället

SOU 2018:23

Kulturutredningen föreslog att det inte längre skulle finnas ett mål som syftar på konstnärlig kvalitet bland de kulturpolitiska målen. Skälet var att begreppet hittills inte kunnat preciseras, och att den konstnärliga utvecklingen regelmässigt brutit mot gällande normer för kvalitet. Dessutom noterade man att det hade en tendens att gynna etablerade uttrycksformer och konstnärsgenerationer, till men för den konstnärliga friheten.48 Utredningen bedömde också att målet om kommersialismens negativa verkningar inte längre var relevant. Både offentlighet och marknad behövs för ett fungerande samhälle och för en fungerande demokrati. Samtidigt framhöll man att allt offentligt kulturstöd i grunden motiveras av att marknaden behövde korrigeras genom offentliga stöd för kulturyttringar som inte klarar sig på marknaden.

I de nya kulturpolitiska mål som föreslogs i propositionen Tid för kultur 2009 betonades betydelsen av konstnärlig kvalitet dock tydli- gare än i de tidigare målen.49 Samtidigt betonades att innebörden i kvalitetsbegreppet inte skulle slås fast, eftersom det varierar mellan tid och plats, från genre till genre och mellan grupper och individer. Regeringen framhöll att kvalitetsfrågan inte bör vara föremål för politikernas överväganden. Utgångspunkten för regeringens politik var fortsatt att professionella kulturskapare ska kunna försörja sig på sin konstnärliga eller kulturella yrkesverksamhet samt att beroendet av de generella trygghetssystemen därmed ska minska.

Det motiv som formuleras i propositionen för en politik till stöd för konstnärer var följande:

Konstnärligt skapande handlar i väsentliga avseenden om att göra an- norlunda, utforska nya områden, överskrida gränser, synliggöra olika aspekter av vår tillvaro och att göra detta med största möjliga kraft och trovärdighet, i det medium man valt att arbeta. Konsten och de hu- manistiska vetenskaperna ger oss viktiga kunskaper och möjlighet att reflektera över våra liv och över samhället och dess utveckling.

48SOU 2009:16, del 2, s. 46.

49Prop. 2009/10:3.

68

SOU 2018:23

Konstnärerna i samhället

Återigen markerades att det var

kulturpolitikens uppgift att bidra till att det finns ekonomiska och andra förutsättningar för den skapande verksamhet som inte annars skulle komma till uttryck – inte minst när det gäller förnyelse och ut- veckling av kulturen. En del i detta är att verka för goda villkor för de professionella kulturskaparnas konstnärliga arbete.50

Regeringen ville även framöver fokusera på stabila bidrags- och er- sättningssystem som främjar och stimulerar till konstnärlig utveck- ling på en hög kvalitativ nivå, såväl nationellt som internationellt. Utgångspunkten för politikområdet – där konstnärerna nu ofta be- nämns kulturskapare – var att de insatser som var riktade till kultur- skaparna dels värnar ”den konstnärliga friheten genom att stödja konstnärligt förnyelse- och utvecklingsarbete, dels [beaktar] kultur- skaparnas ekonomiska, upphovsrättsliga och sociala villkor.”51 Med detta som utgångspunkt bedömde regeringen att frågor om upphovs- rätt, förhållandet till andra samhällssektorer och kulturskaparnas roll i samhället kommer att vara av särskild betydelse.52

Även om det alltså fanns en betydande kontinuitet i målsätt- ningarna på området blev arbetslinjen en av de centrala utgångs- punkterna i den nya konstnärspolitik som presenteras inom ramen för regeringens proposition 2009.53 Det kulturutredningen kallat ”aspektpolitik” bekräftas till stor del genom att propositionen öns- kade en ökad samverkan mellan olika områden som kunde vidga kulturskaparnas arbetsmarknad och ge kulturinstitutionerna andra möjligheter att nå nya publikgrupper. Särskilt tydligt syntes detta i de delar som behandlar de kulturella och kreativa näringarna. För- utom att en handlingsplan för dessa näringar lanserades, gjordes kopplingar till entreprenörskap och behovet av ett ökat kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan nationella och regionala aktörer inom kultur-, närings- och den regionala tillväxtpolitiken.

50a.a. s. 30.

51a.a. s. 52.

52a.a. s. 53.

53”Regeringens arbetsmarknadspolitiska reformer har genomförts med arbetslinjen som ut- gångspunkt och med avsikt att skapa fler och nya vägar tillbaka till arbetslivet. Även inom kulturpolitiken har arbetslinjen varit gällande. Exempel på insatser sedan 2006 är utbyggnad av alliansmodellen, införandet av Skapande skola och närmare samverkan mellan kultur och näringsliv. Regeringen har därmed, till den sedan länge etablerade målsättningen om att konstnärer ska kunna leva av sin konstnärliga verksamhet, adderat ett offensivt förhåll- ningssätt med arbetslinjen som utgångspunkt.” a.a. s. 53.

69

Konstnärerna i samhället

SOU 2018:23

3.10Summering

Konsten tilldelas olika uppgifter inom samhället under historiens gång. Inskriven i samhället tjänar den både samhälleliga mål och sina egna intressen, lever både i ett beroende och i en med tiden växande strävan efter att formulera och leva efter egna mål. Det kan verka motsägelsefullt att, samtidigt som politiken är angelägen att bekräfta betydelsen av konstens egenvärde, har konstens beting- elser i hög grad ändå att göra med hur den kan användas för olika syften. För även om konstnärerna, tillsammans med andra centrala aktörer på konstfältet, äger frågan om vad som är och vad som inte är konst, är konstens finansiering beroende av finansiärens upp- fattning om vad konsten anses kunna användas till. Som finansiär formulerar även staten sina motiv för en konstnärspolitik. Statens intresse av konsten kan då skilja sig från de motiv som konstnä- rerna själva skulle kunna formulera. I det här kapitlet har det huvudsakliga perspektivet varit just att urskilja de successivt framträdande motiven för den statliga konstnärspolitiken, med sina tidigaste formuleringar i början av 1900-talet fram till i dag.

70

SOU 2018:23

Konstnärerna i samhället

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tabellen ska inte uppfattas som en fullständig eller slutgiltig lista över förekommande motiv, utan är ett urval som varit möjlig att göra inom ramen för denna utredning. I den mån det har funnits en viss ordningsföljd över tid i uttalade motiv för en politik till stöd för konstnärerna, kan man se att inget av motiven ”dör bort”, utan snarare ackumuleras de efter hand till en allt bredare motivbild för politiken.

71

4 Konstnärsbegreppet

4.1Inledning

Enligt direktiven ska utredningen, utifrån relevanta samhällsför- ändringar, analysera definitionen av begreppet professionell konst- när. Även om det är ett begrepp under ständig omprövning, inne- fattar det enligt direktiven upphovspersoner och kulturutövare inom samtliga konstområden.1 Konstnärsbegreppet har också varit ett återkommande samtalsämne vid de dialoger som utredningen haft med olika intressenter.

Samtalen har kretsat kring några olika gränsdragningsfrågor. Hur avgränsas det aktuella området, vilka konstområden, konstnärliga färdigheter, yrken och professioner ska ingå? Hur avgörs det om en person befinner sig innanför eller utanför det aktuella området, om vederbörande ska antas till en konstnärlig utbildning, beviljas ett kul- turpolitiskt eller näringspolitiskt stöd, omfattas av en arbetsmark- nadspolitisk åtgärd eller om vederbörande ska antas som medlem i ett yrkesförbund? Hur och i vilken grad påverkas det aktuella området av förändringar i omvärlden? Finns det en öppenhet för att flytta grän- sen för att inkludera nya konstområden, färdigheter och professio- ner? Även frågan om den övergripande terminologin har diskuterats. Är begreppen konstnär och kulturskapare synonyma eller skiljer sig betydelsen av de båda begreppen åt och vilka skäl talar för och emot att använda det ena eller andra inom i första hand kulturpolitiken?

En jämförelse mellan olika politikområden och de avgränsningar som görs på resp. område visar att svaren på frågorna skiljer sig åt beroende på syftet med avgränsningen. Detta kapitel inleds med en kort teoretisk ansats kring professioner och konstnärsbegreppet.

1 I utredningsdirektiven används begreppet upphovsperson. Utredningen har för sin del valt att använda det juridiska begreppet upphovsman, som naturligtvis ska uppfattas könsneutralt.

73

Konstnärsbegreppet

SOU 2018:23

Därefter redovisas en jämförelse av de avgränsningar som används inom skol- och utbildningspolitiken, kulturpolitiken, näringspoli- tiken, arbetsmarknadspolitiken och i de yrkesförbund som finns på detta område. Avslutningsvis summerar utredningen hur begreppet hanteras i olika avseenden.

4.2Teorier om professioner

Ett sätt att analysera begreppet professionell konstnär är att se närmare på definitionen av vad en profession är. Det är vanligt att man sätter likhetstecken mellan profession och yrke. I den sam- hällsvetenskapliga terminologin är definitionen ofta snävare och profession beskrivs som ett yrke vars auktoritet och status bygger på hög formell utbildning som ofta är universitetsbaserad.2 Till ut- bildning och skicklighet läggs i vissa definitioner till att de som gör ett speciellt arbete betraktas som en grupp.3

Även om det finns många, ofta kvalitativa vetenskapliga studier av enskilda professioner anses professionsforskningen ha haft pro- blem med att formulera en tillräckligt precis definition. De flesta moderna sociologiska definitioner betonar anknytningen till högre formell utbildning, då främst vid universiteten. Universitets- utbildning ger formell meritering i form av examensbevis, som oftast utgör en ”ovillkorlig inträdesbiljett” till det professionella yrkeslivet. Relationen mellan vetenskap och profession förstås alltså ungefär som relationen mellan grundforskning och tillämpad vetenskap, eller: kun- skapsproduktion (forskning), distribution (universitetsundervisning) och tillämpning (yrkespraktik).

2Nationalencyklopedin.

3Cambridge Dictionary: Profession any type of work that needs special training and parti- cular skill, often one that is respected because it involves a high level of education. The people who do a particular type of work is considered as a group.

74

SOU 2018:23

Konstnärsbegreppet

Vem som räknas som professionell konstnär beror på många olika faktorer . Foto: Said Karlsson/Folio.

75

Konstnärsbegreppet

SOU 2018:23

En andra huvudpunkt i definitionen är som sagt att yrket åtnjuter en relativt hög status och prestige. När dessa båda punkter kopplas samman får vi definitionen: akademiskt förankrad och hög status. En annan ingång är att sociala grupper använder makt för att max- imera sina egna belöningar och privilegier genom att begränsa till- gången till dem, dvs. genom att utesluta andra grupper.4

Adjektivet professionell kommer av det latinska ordet ”pro- fessio” som betyder uppgift, yrke.5 En person som utför något pro- fessionellt gör något ”som utförs på ett fackmässigt godtagbart sätt” Läser man vidare finns också betydelsen ”som utför något yrkesmässigt som även kan utföras amatörmässigt; ofta med bibetydelse av skicklighet o.d.” Motsats till att vara yrkesmässig är någon som är amatörmässig. Synonymer för professionell är: yrkesmässig; yrkes-; fackmanna-; expert-; rutinerad; pro-; proffs. Ett ord som många kan ha en åsikt om är ”expertmässig” som här är synonymt med ”professionell”. Ordet professionell kopplas till person som agerar yrkesmässigt och med skicklighet av någon som tillhör eliten inom sitt yrke. Motsatsen är då amatörmässig eller oprofessionell. Någon riktig definition för vad som utgör gränsen mellan professionella och amatörer är svår att fastställa.6

Ofta vägs följande aspekter samman när man ska beskriva be- greppet professionell konstnär: konstnärlig utbildning, konstnär- ligt kunnande, sysselsättningsgrad i konstnärlig verksamhet, om- fattningen av det offentliga framträdandet som konstnär. Dessa faktorer utgör också en sammanvägning som ligger till grund för ett ev. medlemskap i många konstnärsorganisationer. I ordet pro- fessionell läggs ofta att ha som mål att kunna försörja sig på sitt konstnärskap och få merparten av sin inkomst från det. Professio- nalitet kan däremot gälla både för den som är professionell och för den som är amatör.

Utifrån Pierre Bourdieus teori om professioner är det konstnär- liga området ett fält där makt utövas, precis som på andra fält i samhället där människor och institutioner strider om något de har gemensamt. Fältet har en hög grad av autonomi. De agerande på

4Thomas Brante (2009). Vad är en profession? Teoretiska ansatser och definitioner. Lunds Universitet.

5Svensk Ordbok, s. 619.

6Agneta Carlslund (2008). Professionell musiker eller amatörmusiker – vad definierar gränsen.

Kungl. Musikhögskolan i Stockholm.

76

SOU 2018:23

Konstnärsbegreppet

fältet äger i hög grad att bestämma över vilka värden som gäller på fältet, utan inflytande utifrån. Fältet är ett professionsfält, där ett yrkesutövande står i centrum. Inom fältet pågår en kamp om infly- tande över vilket värdesystem som ska gälla och hur status ska för- delas. Den grupp inom fältet som bekräftas tydligast av rådande system är den dominerande gruppen. Från tid till annan uppstår uppror mot den dominerande gruppen och dess värden, vilket be- kämpas av dem som vill upprätthålla status quo.

Eftersom det är en viktig fråga för fältet som sådant att upprätt- hålla sin autonomi, är det också enligt Bourdieu en viktig fråga att vakta fältets gränser. Överträdelser inifrån och ut straffas av de dominerande genom att den som överträder förlorar status. Över- trädelser utifrån och in bevakas så att den som träder in avkrävs tydliga investeringar i de värden som råder på fältet, eller i det Bourdieu kallar för symboliskt kapital. Annars beviljas inte inträdet.

Bourdieu talar om yrkesgrupper och om att medlemskap i gruppen beslutas av de personer som redan är medlemmar. Klass- iska professioner är läkare, advokat och forskare. För att ha tillträde till gruppen behöver en investering göras av den som söker gruppens erkännande som innebär ett accepterande och över- tagande av de normer för utövande av professionen som de domi- nerande inom gruppen definierar, explicit eller ofta implicit. Det den inträdande på fältet, liksom de som redan befinner sig där, behöver investera i kallar Bourdieu för symboliskt kapital och habitus, ett för fältet korrekt sätt agera.

4.3Grundläggande konstnärliga färdigheter

Barn och unga kan på ett oförmedlat sätt ge sig i kast med att spela ett instrument, sjunga, måla eller rita, slöjda, skriva en egen historia eller agera i en film de gör själva. Här ser vi amatörkulturens be- gynnelse, av stor betydelse för konsten i samhället, men utan att man behöver belasta dessa verksamheter med frågan om det som sker är konst i en mer specifik mening eller om de utövande ska kallas konstnärer eller kulturskapare. Ändå sker det tidigt under uppväxten en viss sortering i konstområden och av olika färdig- heter förknippade med dessa.

77

Konstnärsbegreppet

SOU 2018:23

4.3.1Barnens skapande i förskolan

Redan i läroplanen för förskolan nämns barnens eget kulturska- pande som en viktig uppgift. I förskolans uppdrag ingår bl.a. att utveckla barns förmågor och barns eget kulturskapande.7

Den närmare utformningen av barnens konstnärliga upplevelser och egna skapande utformas på olika nivåer i samhället och kan variera en hel del. I grunden ligger dock den självklara rätten för barn att på ett lekfullt och stimulerande sätt komma i kontakt med kultur och konstformer som kanske inte finns på ett självklart sätt i det egna hemmet och som kan väcka nyfikenheten att lära sig mer. Det handlar inte om prestationer utan om att väcka lusten hos bar- nen att upptäcka nya saker och att själva våga uttrycka sig.

Introduktionen till konsten och skapandet börjar tidigt.

Foto: Helene Larsson/Konstnärspolitiska utredningen.

7 Läroplan för förskolan 98, reviderad 2016, s. 6.

78

SOU 2018:23

Konstnärsbegreppet

4.3.2Olika uttrycksformer i grundskolan

I läroplanen för grundskolan är det ett av flera mål att varje elev efter genomgången grundskola kan använda och ta del av många olika uttrycksformer såsom språk, bild, musik, drama och dans samt har utvecklat kännedom om samhällets kulturutbud.8

I den konkreta undervisningen tar sig detta uttryck i att eleverna kan ha lektioner i t.ex. bild med olika tekniker, musik med olika instrument och genrer, trä- och syslöjd med olika material och tek- niker och att undervisningen i svenska bl.a. kan omfatta läsning av skönlitteratur med olika stilar och genrer och uppsatsskrivning. Eftersom grundskolan är obligatorisk finns det inga trösklar i form av avgifter eller förkunskaper att ta sig över för eleverna när det gäller att ta del av undervisningen. Alla elever ska fullgöra utbild- ningen.

4.3.3Estetiska ämnen i gymnasieskolan

I gymnasieskolan används begreppet estetiska ämnen som en sam- lingsbeteckning för undervisning om olika konstformer och om mellanmänskliga relationer. I examensmålen för estetiska program sägs följande:

Estetiken kan förstås som specifika konstformer likaväl som en del av kulturen, definierad som formerna för kommunikation, samexistens och gemensam förståelse mellan människor. Utbildningen ska ge ele- verna möjlighet att arbeta skapande. Både individuellt och i samverkan med andra ska eleverna ges möjlighet att utveckla förmågan att kom- municera tankar och idéer med estetiska uttrycksmedel. Under utbild- ningen ska eleverna därför pröva såväl ett konstnärligt som ett veten- skapligt förhållningssätt.9

Det estetiska programmet har fem inriktningar: bild och formgiv- ning, dans, estetik och media, musik samt teater. Inom de olika inriktningarna finns det olika kurser med en mer precis inriktning. Under senare år har det förts en diskussion om de estetiska ämne- nas plats i gymnasieskolans nationella program. Sedan 2011 är de inte längre obligatoriska, men i regeringsförklaringen i september

8Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011, avsnitt 2.2. Kunskaper.

9Skolverkets webbplats i september 2017.

79

Konstnärsbegreppet

SOU 2018:23

2017 aviserar regeringen att alla nationella program ska få ett este- tiskt ämne.10 Regeringen föreslår i en lagrådsremiss den 19 februari 2018 att ett estetiskt ämne ska ingå i de nationella programmen i gymnasieskolan. Lagändringarna föreslås träda i kraft 1 januari 2019 och tillämpas första gången på utbildning som påbörjas höst- terminen 2019.

Elever som väljer det estetiska programmet behöver i normal- fallet inte passera någon tröskel i form av avgifter eller antagnings- prov. Det finns dock gymnasier med estetisk specialinriktning där antagningen delvis bygger på elevens konstnärliga färdigheter.11

4.3.4Konstområden i kommunala kulturskolan

Många barn och unga deltar även i undervisning i en kommunal kulturskola, en verksamhet med rötter i den kommunala musiksko- lan som går tillbaka till 1940-talet.12 Kulturskolan spelar en viktig roll i utbildningsprocessen för att förbereda elever för eftergymna- siala och högskoleutbildningar, inte minst på musikområdet. När verksamheten omvandlades från musik- till kulturskolor på 1970- och 1980-talen var det för att man ville erbjuda fler konstområden än musik.

Det saknas en formell beskrivning av vad det innebär att vara en kulturskola. Den målbild som finns kan beskrivas enligt följande:

Kulturskolan är en organisation där minst tre av ämnena musik, bild- konst, teater, dans och film/video finns som frivillig regelbundet åter- kommande verksamhet för barn och ungdom efter skoldagens slut. Verksamheten ska ha som mål att en integration av ämnena kommer till stånd.13

Det finns inga formella trösklar i form av förkunskaper för den som vill delta i kulturskolan. Däremot tar många kommuner, men

10Regeringsförklaringen den 12 september 2017, s. 11.

11Det gäller t.ex. Stockholms musikgymnasium. Den som söker en körsångsutbildning måste göra ett antagningsprov. Provet består av två delar: ett skriftligt musikprov och ett sångprov. Proven poängsätts och läggs samman med elevens meritvärde från grundskolans slutbetyg. Uppgift hämtad från webbplatsen för Stockholms stad.

12Verksamheterna i landets kulturskolor beskrivs i Kulturskoleutredningens betänkande En inkluderande kulturskola på egen grund (SOU 2016:69). I den ideella, partipolitiskt och fackligt obundna föreningen Kulturskolerådet samverkar kommunerna för en tillgänglig och högkvalitativ kulturskoleverksamhet.

13SOU 2016:69, s. 59.

80

SOU 2018:23

Konstnärsbegreppet

inte alla, ut terminsavgifter och instrumenthyror, vilket i sig kan vara ett hinder för deltagande. I dag står intäkter från avgifter och instrumenthyror för elva procent av kulturskolornas intäkter vilket är ungefär samma nivåer som på 1970-talet. Kulturrådet fördelar sedan 2015/2016 cirka 100 miljoner kronor årligen i stöd till kommuner för att minska ojämlikheten i kulturskolan. Fr.o.m. 1 januari 2018 har ett nationellt kulturskolecentrum inrättas vid Kulturrådet.14 För detta ändamål tillförs myndigheten 10 miljoner kronor fr.o.m. 2018 (se vidare avsnitt 7.3.1).

4.4Utbildning till konstnärliga professioner

Utbildningen till konstnärliga yrken sker i huvudsak på högskole- nivå, men det finns också utbildningar på lägre nivåer, t.ex. inom konstområdet för dans, närmare bestämt för den klassiska baletten. Därtill finns det ett flertal konstnärliga utbildningar under det pa- raply som numera kallas eftergymnasial yrkesutbildning. Dessa utbildningar är alla inriktade på yrkeskunskaper inom specifika delar av de olika konstområdena, kunskaper som ofta kopplas till en form av yrkeskodex. Utöver att utbildningarna kan leda till en konstnärlig högskoleexamen är det också relevant att beskriva re- sultatet av utbildningarna på olika nivåer som att studenterna blir innehavare av olika konstnärliga professioner.

4.4.1Eftergymnasial yrkesutbildning

För den som vill satsa på sitt musicerande, målande, filmande, age- rande, m.m. och utveckla sitt konstnärskap finns möjligheten att söka sig till någon av de många eftergymnasiala yrkesutbildningar som finns runtom i landet. Det är en utbildningsform som finns sedan hösten 2015. Då överfördes drygt 100 tidigare s.k. komplet- terande utbildningar till ett nytt regelverk, varav 65 procent var av högskoleförberedande karaktär.

En enskild fysisk eller juridisk person som anordnar en utbild- ning kan få stöd för utbildningen genom att den ställs under stat-

14 Budgetpropositionen 2018 (prop. 2017/18:1, utg.omr. 17), s. 34.

81

Konstnärsbegreppet

SOU 2018:23

lig tillsyn, berättigar de studerande till studiestöd eller berättigar till statsbidrag. Ansökan om stöd ges in till Myndigheten för yr- keshögskolan. Utbildningarna ska förbereda för högskoleutbild- ningar som kan leda fram till konstnärliga examina, medverka till att utveckla ett kvalificerat yrkeskunnande inom det konstnärliga eller kulturella området eller ha ett innehåll som syftar till att bevara eller utveckla kulturarvet.15 Statsbidraget för konst- och kulturutbildningar och vissa andra utbildningar uppgick 2016 till 109,8 miljoner kronor, vilket motsvarar 1 442 årsplatser, exklusive kostnader för studiestöd. Det sammantagna statliga stödet i form av statsbidrag för de ännu pågående kompletterande utbildning- arna och utbildningarna enligt det nya regelverket uppgick 2016 till 133,6 miljoner kronor. Det är en minskning med 9,8 miljoner kronor jämfört med föregående år.16

Enligt Myndigheten för yrkeshögskolan är utbildningarna inom konst och kultur uppdelade i två kategorier:

Högskoleförberedande utbildningar inom det konstnärliga om- rådet som kan leda till vidare studier på konst-, musik-, dans-, cirkus- eller teaterhögskolor.

Yrkesinriktade utbildningar inom det konstnärliga och kulturella området, samt utbildningar inom kulturarvsområdet, exempelvis bildkonst, formgivning, design, dans, musik, teater, musikalar- tisteri, inredning, medieproduktion, skrivande, mode, textil, smide, folkdans och nyckelharpsbygge.

Bland cirka femtiotalet anordnare av dessa konst- och kultur- utbildningar finns Kulturama i Stockholm, Nyckelviksskolan i Lidingö, Eric Sahlström Institutet i Tobo, Stiftelsen Fryshuset i Stockholm, Folkuniversitetet i Örebro, Göteborg, m.fl. städer, Dômen Konstskola i Göteborg, Stiftelsen Stenebyskolan i Dals Långed, Stiftelsen Capellagården i Färjestaden, Folkuniversitetet Balettakademien i Stockholm och Tillskärarakademin i Malmö. Inom varje utbildningsanordnare finns det flera specialiserade ut- bildningar med inriktning på att lotsa studenterna mot en konst- närlig profession.

15Budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1, utg.omr. 16), s. 151.

16Budgetpropositionen för 2018 (prop. 2017/18:1, utg.omr. 16), s. 150.

82

SOU 2018:23

Konstnärsbegreppet

Utbildningsanordnarna tar studerandeavgifter för undervisning- en. Hur stora avgifterna är varierar mellan olika utbildningar och beror dels på kostnader inom de olika teknikerna, dels på hur mycket de får i statsbidrag. I allmänhet söker studenterna med praktiska prover som ligger till grund för att bli antagen till utbild- ningen.17

Vid sidan av de utbildningar som samordnas av Myndigheten för yrkeshögskolan finns det också andra utbildningsanordnare, inte minst bland landets många folkhögskolor, som vänder sig till ung- domar som vill utveckla sin konstnärliga förmåga. Ett exempel på ytterligare en typ av utbildningsanordnare är Base23 Stockholm Dance Academy som bedriver utbildning med flera inriktningar som syftar till en framtid inom dans eller musikal. Eleverna ansöker genom en audition och delas in i grupper efter ålder och kunskap.18

4.4.2Konstnärlig högskoleutbildning

Utbildning till konstnärliga professioner finns inom högskolan sedan 1977. Kungl. Konsthögskolan, Kungl. Musikhögskolan i Stockholm, Konstfack och Stockholms konstnärliga högskola bru- kar ofta benämnas konstnärliga högskolor. Det finns dock sam- mantaget 15 lärosäten som har tillstånd att utfärda konstnärliga examina på grundnivå och/eller avancerad nivå.19 Dessa är:

Beckmans Designhögskola.

Ersta Sköndal Bräcke högskola, i kyrkomusik.

Göteborgs universitet: konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitet omfattar Akademin Valand, Högskolan för design och konsthantverk samt Högskolan för scen och musik.

Högskolan i Borås: Textilhögskolan.

Karlstads universitet: Musikhögskolan Ingesund.

Konstfack.

17Myndigheten för yrkeshögskolans webbplats i september 2017.

18Webbplatsen för Base23 i september 2017.

19Med konstnärlig högskoleutbildning avses i betänkandet utbildning på högskolenivå med inriktning mot konstnärlig examen. Med konstnärliga högskolor avses i betänkandet samt- liga universitet och högskolor som har examenstillstånd för konstnärlig examen.

83

Konstnärsbegreppet

SOU 2018:23

Kungl. Konsthögskolan.

Kungl. Musikhögskolan i Stockholm.

Linnéuniversitetet: fakulteten för konst och humaniora.

Luleå tekniska universitet: institutionen för konst, kommuni- kation och lärande omfattar Musikhögskolan i Piteå och Teater- högskolan i Luleå.

Lunds universitet: konstnärliga fakulteten omfattar Konsthög- skolan i Malmö, Musikhögskolan i Malmö samt Teaterhög- skolan i Malmö.

Mälardalens högskola: akademin för utbildning, kultur och kom- munikation.

Stockholms konstnärliga högskola: är en sammanslagning av Dans- och Cirkushögskolan, Operahögskolan i Stockholm och Stockholms dramatiska högskola, vilken i sin tur var en sam- manslagning av Teaterhögskolan i Stockholm och Dramatiska institutet.

Umeå universitet: humanistiska fakulteten och teknisk-natur- vetenskapliga fakulteten vid Umeå universitet omfattar institu- tionen för estetiska ämnen, Konsthögskolan och Designhög- skolan i Umeå.

Örebro universitet: Musikhögskolan.

Förutom konstnärliga examina på grundnivå och avancerad nivå finns sedan 2010 även konstnärliga examina på forskarnivå. Fyra universitet och högskolor har tillstånd att utfärda konstnärlig doktorsexamen: Göteborgs universitet, Högskolan i Borås (inom området textil och mode), Lunds universitet samt Stockholms konstnärliga högskola (inom området konstnärliga praktiker).

84

SOU 2018:23

Konstnärsbegreppet

Den konstnärliga färdigheten förfinas under högskoleutbildningarna . Foto: Hero/Folio

I styrande dokument för utbildningarna, av såväl formell som in- formell karaktär, kombineras adjektivet ”konstnärlig” med ett eller flera substantiv: högskola, utbildning, forskning, doktorand, examen, doktorsexamen, licentiatexamen, fakultet, område, verk, grund, kom- petens, verksamhet, skicklighet och utvecklingsarbete. I högskole- förordningens examensordning anges ett ramverk för vad som krävs för att en student ska kunna uppnå en konstnärlig examen. Det handlar om att studenten ska visa kunskap, förståelse, färdigheter och förmågor inom sitt huvudområde. Studenten ska även visa förmåga att reflektera över konstnärliga, samhälleliga och etiska aspekter.20 Därutöver har lärosätena utvecklat lokala utbildningsplaner, kurs- planer och styrdokument. När Universitetskanslersämbetet prövar examenstillstånd eller utvärderar kvalitet utarbetas, baserat på ex- amensordningen, kriterier för bedömargrupperna.

För antagning till konstnärliga utbildningar krävs både grund- läggande och särskild behörighet. Grundläggande behörighet krävs för all högskoleutbildning och innebär för studier på grundnivå

20 Högskoleförordningen (1993:100), bil. 2, Konstnärliga examina.

85

Konstnärsbegreppet

SOU 2018:23

förenklat en högskoleförberedande examen i gymnasieskolan med lägst betyget E i svenska och engelska. Särskild behörighet inne- fattar i de flesta fall godkända antagningsprov och eventuella andra specifika krav, t.ex. tidigare examen.21 För studier på avancerad nivå krävs en tidigare kandidatexamen om minst 180 högskolepoäng.

Inom dessa utbildningsområden ryms det ett stort antal olika inriktningar som syftar till att utveckla studenternas färdigheter på olika musikinstrument, eget skapande inom olika konstarter, peda- gogik, scenkonstgenrer, etc. Bland de olika utbildningsvägarna finns såväl inriktningar för upphovsmän som för utövande konst- närer. Ansvaret för att vid behov tillföra nya inriktningar inom de olika utbildningsområdena ligger i princip på högskolorna själva. Erfarenheten säger dock att riksdag och regering behöver tillföra resurser via anslagen till utbildning respektive forskning och ut- bildning på forskarnivå för att nya utbildningsplatser ska komma till.

Vissa förändringar har skett bland utbildningsområdena under senare år. Så har t.ex. cirkuskonstens olika yttringar tillförts utbild- ningen på dansområdet vid Stockholms konstnärliga högskola.22 Det finns också en författarutbildning på högskolenivå.23 Den sär- skilda utbildningen för fotografi som tidigare fanns på Konstfack har avvecklats, liksom den utbildning för monumentalkonst som tidigare fanns på Kungl. Konsthögskolan.

4.4.3Kungliga konstnärliga akademier

De tre kungliga konstnärliga akademiernas – Svenska Akademien, Kungl. Akademien för de fria konsterna (Konstakademien) och Kungl. Musikaliska Akademien (Musikaliska Akademien) – verk- samhet handlar bl.a. om att de ska främja utbildningskvaliteten inom respektive konstområden. Därtill delar de årligen ut bety- dande belopp i olika typer av priser och stipendier, baserade på avkastningen från stiftelser och fonder som akademierna förvaltar.

21Antagningsprov används med stöd i 7 kap. 14 § högskoleförordningen (1993:100).

22Nycirkusutbildning på kandidatnivå inleddes 2005 på Danshögskolan. 2010 bytte hög- skolan namn till DOCH, Dans och Cirkushögskolan.

23Masterprogrammet i Litterär gestaltning vid Akademins Valand vid Göteborgs universitet är en tvåårig författarutbildning.

86

SOU 2018:23

Konstnärsbegreppet

Inriktningen på verksamheterna följer de konstarter som de är satta att främja. Konstakademien lämnar stipendier och belöningar till bildkonstnärer och arkitekter.24 Musikaliska Akademien riktar stipendierna mot konstmusik, jazz- och folkmusikområdet samt till dirigenter, kompositörer och instrumenttekniker.25 Svenska Akademien i sin tur lämnar sina stipendier i huvudsak till författare, översättare, bibliotekarier, språkforskare och kulturjournalister, men det finns även exempel på stipendier till scenartister, regissörer och dramatiker.26

4.5Kulturpolitikens insatser

För den som genomgått utbildning till en konstnärlig profession och söker sig en framtid som professionell konstnär kan det nät av kulturinstitutioner och fria grupper som finns vara framtida arbets- givare inom vissa konstområden. Det system med stipendier, bi- drag och ersättningar riktade till enskilda konstnärer som erbjuds inom det kulturpolitiska fältet är också viktiga. Sådana insatser finns på både statlig, regional och kommunal nivå. I detta avsnitt ligger fokus på det statliga systemet och de kriterier som sätts upp.

4.5.1Bidrag, stipendier och kollektiva ersättningar

I den årliga budgetpropositionen är de konstnärspolitiska bidragen, stipendierna och ersättningarna sorterade i sex konstområden: bild/form, musik, teater, dans, film och ord.27 I samma proposition används två olika begrepp för vilka som är målet för insatserna, nämligen konstnärer resp. kulturskapare.

De konstnärspolitiska bidrag, stipendier och ersättningar som fördelas av Konstnärsnämnden och Författarfonden regleras i grunden av en förordning från 1976 om bidrag till konstnärer.28 I förordningen nämns inte de sex konstområdena, men i det årliga regleringsbrevet gör regeringen en uppdelning av bidragsanslaget

24Webbplatsen för Kungl. Konstakademien i september 2017.

25Webbplatsen för Kungl. Musikaliska Akademien i september 2017.

26Webbplatsen för Svenska Akademien i september 2017.

27Se t.ex. Budgetpropositionen 2017 (prop. 2016/17:1, utg.omr. 17), s. 99.

28Förordning (1976:528) om bidrag till konstnärer.

87

Konstnärsbegreppet

SOU 2018:23

5:2 mellan bl.a. bidrag till bild- och formkonstnärer, bidrag till dra- matiker, författare, översättare och kulturjournalister samt bidrag till konstnärer inom områdena musik, teater, dans och film.29 Vid fördelningen av bidragen, stipendierna och kollektiva ersättningar- na är de sex konstområdena alltså väl etablerade.30

Inom dessa konstområden ryms det flera yrken och profession- er. I förordningen från 1976 anges att det inom ord-området kan riktas bidrag och stipendier till dramatiker, författare, översättare och kulturjournalister. Inom övriga områden överlämnas det i större grad till myndigheten att avgöra vilka yrken och professioner som kan komma i fråga för bidrag, stipendier och ersättningar.31

Konstnärsnämndens tillämpning utgår från att ansökningar till samtliga bidragsformer inom respektive konstform ska bedömas utifrån konstnärlig verksamhet och kvalitet samt ekonomiska be- hov. Myndigheten strävar också så långt möjligt efter mångfald och spridning när det gäller konstnärliga genrer, ålder, kön och verk- samhetsort.32 Enligt Författarfondens bestämmelser kan s.k. sär- skild biblioteksersättning tilldelas en upphovsman som avser att uteslutande eller huvudsakligen vara litterärt verksam som förfat- tare, översättare, tecknare eller fotograf och som på ett överty- gande sätt, med hänsyn till både kvalitet och kvantitet, dokumente- rat sin verksamhet.33

Utöver att konstnären ska vara aktiv för att kunna komma i fråga för bidrag, stipendier och kollektiva ersättningar får denne inte delta i grundläggande konstnärlig utbildning.34 Därutöver byg- ger systemet på kvalitativa bedömningar av ansökningarna och en modell med grupper av sakkunniga konstnärer som i praktiken avgör bidragsfördelningen. I de dialoger utredningen haft med fö- reträdare för berörda intressenter finns det en betydande uppslut- ning kring systemet, som anses ge en legitimitet kring bidragsgiv- ningen och en autonomi för professionen. Det har inte uttryckts

29Regleringsbrev för 2017 avseende Konstnärsnämnden, anslag 5:2.

30Bidragsverksamhetens indelning i fem konstområden framgår av Konstnärsnämndens webbplats i september 2017 och av myndighetens årsredovisningar. I förordningen (1982:600) om Sveriges bildkonstnärsfond pekar regeringen ut konstområdet för bild och form.

31I förordning (1989:500) om vissa särskilda insatser på kulturområdet, som också fördelas av Konstnärsnämnden, nämns två kategorier av professioner som kan komma i fråga för bidrag på musikområdet: tonsättare och andra upphovsmän resp. fonogramartister.

32Konstnärsnämndens webbplats i september 2017.

33Författarfonden. Verksamhetsberättelse för år 2016, s. 22.

343 § förordning (1976:528) om bidrag till konstnärer.

88

SOU 2018:23

Konstnärsbegreppet

något behov av ytterligare avgränsningar, genom att det t.ex. skulle införas uttryckligt krav på en genomförd konstnärlig utbildning för att öka kvaliteten på ansökningarna eller genom att vissa yrken och professioner skulle namnges i regelverket för att öka tydligheten i bidragsgivningen.

Det rådande systemet med kvalitetsbedömningar anses av ansva- rig myndighet leda till att de som beviljas stöd också har en konst- närlig professionalitet. Genom att inte peka ut yrken eller profes- sioner kan de som ansöker om stöd vara friare att göra det från flera av de bidragsformer som finns för olika konstformer. Enligt nämnden har man också fångat upp nya strömningar i konstnärs- kollektivet.35 Samtidigt har utredningen även tagit del av kritik mot att bidragsgivningen baseras på ett korporativt system, där det gäller att vara en del av de viktiga nätverk som i mångt och mycket präglar respektive profession i konstlivet. Utredningen återkom- mer till frågan i kapitel 8.

4.5.2Individuella ersättningar

De individuella ersättningsystem som finns vid sidan av de kollek- tiva ersättningarna i konstnärspolitiken fördelas inte efter bedöm- ning av konstnärlig kvalitet utan faller ut till upphovsmännen enligt en fördelningsnyckel. Biblioteksersättningen lämnas till upphovs- män till litterära verk, illustratörer, bildkonstnärer och fotografer med utgångspunkt i de kommunala bibliotekens utlåning. På bild- konstområdet fördelas individuell visningsersättning till bild- och formkonstnärer med utgångspunkt i de konstverk som finns place- rade i den offentliga miljön. Fonogramersättning lämnas till upp- hovsmän av musikaliska verk och utövande musiker för utlåning av deras fonogram och musikalier på folk- och skolbibliotek.

35 Minnesanteckningar från utredningens möten med Konstnärsnämnden i mars och sep- tember 2107.

89

Konstnärsbegreppet

SOU 2018:23

4.5.3Kulturinstitutioner och fria grupper

Vid sidan av de insatser som redovisas inom verksamhetsområdet kulturskaparnas villkor i regeringens årliga budgetproposition finns även bidragen till institutioner, fria grupper, konsthallar, arrangö- rer, bokförlag och andra kulturverksamheter som i många fall är en förutsättning för att konstnärerna ska nå en publik och få en för- sörjning. Även dessa delar av kulturpolitiken är därför av största intresse från ett konstnärspolitiskt perspektiv.

De statliga kulturinstitutionerna får sina bidrag direkt från reger- ingen medan lokala och regionala institutioner i huvudsak får sina bidrag via Kulturrådet, inom ramen för kultursamverkansmodellen. Till de institutioner som får sina statsbidrag direkt från regeringen hör Operan, Dramaten, Riksteatern, Dansens hus, Unga Klara och Drott- ningholms slottsteater. Inom ramen för det kulturpolitiska fältet finns även de stöd som riktas till det s.k. fria kulturlivet. Det är i första hand Kulturrådet som hanterar dessa stöd, men även Musikverket får lämna projektbidrag till juridiska och fysiska personer som är verksamma inom musikområdet.36

Det handlar alltså här om bidrag som lämnas till kollektiv, i form av institutioner och grupper, som inom sig rymmer många olika yrkesgrupper, varav en större eller mindre del kan betraktas som konstnärer. Även inom de renodlat konstnärliga institu- tionerna finns det vanligtvis yrkesgrupper som inte är att betrakta som konstnärliga, t.ex. inom personal- och ekonomiadministration. Regeringens styrning av dessa bidrag är sådan att den i inte betonar vissa professioner eller yrken. För de båda nationalscenerna Dramaten och Operan pekar regeringen dock på hantverksskick- ligheten i ateljéer och verkstad som särskilt angelägen vid sidan av den konstnärliga kärnan i verksamheten.

De tre scenkonstallianserna – Teateralliansen, Dansalliansen och Musikalliansen – inrättades mellan 1999 och 2008 och erbjuder en villkorad grundanställning för frilansande utövare inom respektive konstområde. De anställda skådespelarna, dansarna och musikerna tar tjänstledigt från respektive scenkonstallians när de arbetar och

36 Kulturrådets bidragsgivning utgår från förordning (2012:516) om statsbidrag till det fria kulturlivet inom teater-, dans- och musikområdet samt förordning (1998:1368) om stats- bidrag till vissa utställare inom bild- och formområdet. Musikverkets bidragsgivning utgår från förordning (2010:1921) om statsbidrag till musiklivet.

90

SOU 2018:23

Konstnärsbegreppet

återvänder mellan sina olika uppdrag. Kraven för att bli anställd i scenkonstallianserna är högt ställda och bygger på mångårig yrkes- förankring i branschen. Det görs även kopplingar till det offentliga kulturstödet.37

4.6Kulturella och kreativa näringar

De kulturella och kreativa näringarna har lyfts upp som ett begrepp i samband med regional och lokal utvecklingspolitik, där vissa forskare har hävdat att satsningar på dessa näringar är särskilt främjande för en positiv utveckling.38 Under åren 2010–2012 ge- nomfördes också en särskild satsning på kulturella och kreativa näringar i Sverige, inom ramen för en handlingsplan.

I den uppföljningsrapport om satsningen åren 2010–2012 som riksdagens näringsutskott lämnade i januari 2017 förs ett resone- mang om lämplig avgränsning av begreppet. Vilka som räknas in kan nämligen ha betydelse för de näringar som hamnar utanför eftersom dessa kanske inte kan räkna med samma status och möjlighet till offentligt stöd som de som inkluderas. Enligt rap- porten kan avgränsningen också variera beroende på syftet. Om statligt stöd ska lämnas kan det handla om en snävare avgränsning. Handlar det däremot om att beskriva sektorns bidrag till ekonomin tenderar avgränsningen att bli vidare.39

En av de myndigheter som ansvarade för handlingsplanen är Tillväxtverket. I en rapport från verket anges de delbranscher som i Sverige brukar anses utgöra dessa näringar: arkitektur, dataspel, design och formgivning, film, foto, konst, kulturarv, litteratur, media och marknadskommunikation, mode, musik, scenkonst, slöjd och hantverk samt upplevelsebaserat lärande.40 Det är näringspolitiska förutsättningar som styr verksamheten vid Tillväxtverket och därför handlar det i första hand om att främja näringar som långsiktigt kan klara sig på egna ben.

37Musikalliansens webbplats i september 2017.

38Den som oftast tillskrivs denna teori är den amerikanske forskaren Richard Florida och hans skrifter om Den kreativa klassens framväxt.

39Näringsutskottet (2017). Uppföljning av handlingsplanen för kulturella och kreativa näring- ar 2010–2012, s. 28–29.

40Tillväxtverket. Förutsättningar för kulturella och kreativa företag. Företagens villkor och verklighet 2014.

91

Konstnärsbegreppet

SOU 2018:23

Enligt Tillväxtverket utgörs de kulturella och kreativa näring- arna oftast av professionellt verksamma konstnärer. Företagandet är ett verktyg för konstnärerna att kunna skapa och/eller utföra annat arbete med kulturell bas. Kulturella och kreativa näringar har både likheter och olikheter jämfört med andra typer av företag. En likhet är att alla vill tjäna pengar, men för konstnärer är det sällan den enda drivkraften. Till exempel kan konstnärlig integritet eller utrymme för den kreativa processen påverka. De kulturella och kreativa företagen strävar också, i likhet med andra företag, efter innovation men då vanligen i meningen konstnärlig förnyelse.41

Inom ramen för regeringens exportstrategi har Tillväxtverket fått uppdraget att i samverkan med Kulturanalys, Kulturrådet, Tillväxtanalys och Statistiska centralbyrån ta fram definitioner för och sammanställa relevant statistik som möjliggör en ekonomisk analys av utvecklingen av kulturella och kreativa näringar i Sverige. Uppdraget redovisades hösten 2017.42

4.7Arbetsförmedling för konstnärliga arbeten

Arbetsförmedlingen (Af) Kultur Media är en specialarbetsförmedling dit den som har yrkesutbildning, lång erfarenhet och som söker jobb inom kultur- och medieområdet kan vända sig. Verksamheten är rikstäckande, med kontor i Stockholm, Göteborg och Malmö.

För att bli inskriven vid Af Kultur Media, och därmed få tillgång till arbetsförmedlingens matchningsservice, måste den arbets- sökande ha ett yrke inom Af Kultur Medias ansvarsområde och kunna visa på en utbildnings- eller yrkesmässig förankring i yrket. Verksamheten är organiserad i fyra branscher, med var sitt natio- nellt branschråd: 1) film, 2) ord och media, 3) bild och form samt 4) scen och ton. I varje branschråd sitter företrädare för arbets- givar-, bransch- och intresseorganisationer och inom resp. område finns det angivet på förmedlingens webbplats vilka yrken som är aktuella för inskrivning. Inom scen och ton är det 81 yrken som listas, inom bild och form är det 21 och inom film, ord och media är 86 yrken listade.

41Minnesanteckningar från utredningens möte med Tillväxtverket i april 2017.

42Tillväxtverket (2017). Kreametern. En guide till svensk statistik för kulturella och kreativa näringar. Rapport 0233.

92

SOU 2018:23

Konstnärsbegreppet

Till stöd för verksamheten finns det övergripande Rådet för kulturarbetsmarknaden med sakkunniga ledamöter från samtliga kultur- och medieområden, med företrädare för arbetsgivare, fack- liga organisationer, kommuner, landsting, statliga myndigheter och utbildningsväsendet. Rådet är ett av myndighetens nationella sam- verkansorgan, med uppgift att vara ett forum för diskussion om hur den statliga arbetsmarknadspolitiken bättre kan anpassas till kulturarbetsmarknaden.

Det förs en återkommande diskussion i råden om hur avgräns- ningen av verksamheten ska göras och om nya yrken ska inklude- ras. Ett färskt exempel är när yrkesgruppen ”grafiska formgivare” nyligen fördes upp som en kategori inom Bild och Form. Diskus- sionen fördes i Rådet för kulturarbetsmarknaden och när alla var överens om att integrera den nya kategorin fattades det formella beslutet av myndigheten. Allmänt gäller att nya kategorier till- kommer när det finns en bransch som efterfrågar dem, t.ex. inom spelindustrin. Utgångspunkten är de yrkesbeteckningar som finns listade av Statistiska centralbyrån i s.k. SSYK-koder.43

Det räcker dock inte för den arbetssökande att ange ett relevant yrke för att bli inskriven på Af Kultur Media. I första hand ska den sökande ha fullgjort en för yrket godkänd högre konstnärlig ut- bildning eller motsvarande utbildning. Saknas en utbildning eller om det gått mer än tre år sedan utbildningen avslutades ska den sökande kunna visa att hon eller han har arbetat inom yrket genom återkommande professionella engagemang. För den som är fri konstnär och alltså inte har anställning på sitt område kan det i stället handla om att visa upp bevis på mottagna konstnärsstipen- dier, genomförda gestaltningsuppdrag eller deltagande i utställning på konstmuseum, konsthall eller erkänt galleri.

4.8Medlemskap i yrkesförbund

Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS) är sedan 1959 ett organisatoriskt paraply för rikstäckande organi- sationer vars enskilda medlemmar utgörs av konstnärliga och litterära yrkesutövare och vars huvudsakliga ändamål är att tillvarata

43 Minnesanteckningar från utredningens möte med Af Kultur Media i augusti 2017.

93

Konstnärsbegreppet

SOU 2018:23

medlemmarnas kulturpolitiska och fackliga intressen. I dag företrä- der KLYS 14 medlemsorganisationer inom områdena ord, ton, scen/film och bild/form.44

Bland de olika medlemsorganisationerna i KLYS finns t.ex. Sveriges Författarförbund, Konstnärernas riksorganisation och Tea- terförbundet. Dessa tre organisationer får här ge exempel på vilka villkor som gäller för medlemskap i konstnärliga yrkesförbund. De representerar konstnärer som genomgått vissa utpekade konstnärliga utbildningar och/eller som är yrkesverksamma. Inom varje organisa- tion ryms det ett stort antal yrken.

Grunden för medlemskap i Sveriges Författarförbund är att man ”offentligen dokumenterat sig som litterär yrkesutövare. Den som offentliggjort två verk av konstnärligt eller vetenskapligt värde ska anses vara berättigad till medlemskap.” Ansökan bedöms av för- bundets invalsnämnd. För att bli invald krävs i princip svenskt medborgarskap, men utländsk medborgare som stadigvarande bor i Sverige kan också bli medlem. Det är dock inte ett krav att förfat- tandet ska vara på svenska.45

För att bli medlem i Teaterförbundet för scen och film krävs att man är konstnärligt verksam som sångare, dansare, skådespelare, artist, regissör, scenograf, kostymtecknare och koreograf. Ett sätt att belägga detta är att visa på genomförd utbildning, men det går också att peka på avtalsenliga anställningar med viss längd inom förbundets område.46

Medlem i Konstnärernas Riksorganisation (KRO) kan varje svensk, eller i Sverige verksam utländsk medborgare, bli som är yrkes- verksam konstnär, dvs. bildkonstnär, konsthantverkare, formgivare och likvärdiga yrkesgrupper. Även här är genomförd konstnärlig utbildning ett viktigt kriterium. Men det går också att meritera sig med t.ex. medlemskap i likvärdig utländsk konstnärsorganisation.47

44Webbplatsen för KLYS i september 2017.

45Författarförbundets webbplats i september 2017.

46Webbplatsen för Teaterförbundet för scen och film i september 2017.

47Webbplatsen för KRO i september 2017.

94

SOU 2018:23

Konstnärsbegreppet

4.9Summering

Som framgår av genomgången av de olika sektorerna är det vanligt med en uppräkning av konstformer och konstnärliga färdigheter, i form av yrken och professioner, för att ringa in och avgränsa mellan insatser som riktas till konstnärer eller kulturskapare. För att avgöra vem som kan kvala in till dessa insatser används också olika tillvägagångssätt. De begrepp och avgränsningar som används inom olika sektorer sammanfattas i tabell 4.1. Dessa bygger på offentliga riktlinjer som utfärdats av regeringen, myndigheter och organisationer.

95

Konstnärsbegreppet

SOU 2018:23

Som framgår av tabellen finns det både likheter och olikheter mellan de olika sektorerna när det gäller val av samlingsbegrepp som används, vilka konstformer och färdigheter som omfattas samt vilka trösklar som formulerats.

Samlingsbegrepp

I den mån ett samlingsbegrepp används för att ringa in och beskriva de olika insatserna är det vanligast med en variant av konst, konst- när eller konstnärlig. Som alternativ används också begreppen kultur, kulturella och kulturskapare. Begreppen definieras dock inte närmare. Under utredningens insamlingsfas har frågan om lämpligt begrepp också diskuterats. Slutsatsen är att konstnärer är den gängse benämningen och kulturskapare ett tänkbart alternativ.

Det finns för- och nackdelar med de båda begreppen. Konstnär är etablerat sedan länge för att omfatta utövare och upphovsmän inom alla konstformer och det finns ett viktigt värde i detta. Det är dock förhållandevis vanligt att människor utanför den närmaste kretsen av berörda uppfattar att begreppet enbart syftar på bild- konstnärer och man alltså inte tänker att t.ex. skådespelare eller författare omfattas. Inom andra konstformer än bildkonsten an- vänds inte heller begreppet konstnär på ett lika självklart sätt för att beskriva de egna utövarna. När begreppet kulturskapare används är det oftast för att betona bredden i det fält som ska täckas in.48

Konstformer

I frånvaro av begreppsdefinitioner används uppräkningar av olika konstformer för att ringa in det större fält som avses. Av tabell 4.1 framgår att de klassiska konstformerna dominerar, dvs. teater, dans och musik – ibland med opera och cirkus som särskilt utpekade – tillsammans med bild, form, litteratur och film. Det måste anses vara okontroversiellt att dessa ingår i det konstnärspolitiska fältet, med reservation för att det inom varje konstform finns flera

48 Se t.ex. Marika Griehsel. Kulturskapares villkor och kulturpolitiken – internationella ex- empel. En kartläggning för den konstnärspolitiska utredningen.

96

SOU 2018:23

Konstnärsbegreppet

färdigheter i form av yrken och professioner, varav de flesta men inte alla handlar om konstnärlighet.

I kolumnen med konstformer nämns dock fler än de klassiska. Det gäller bl.a. arkitektur, design, mode och slöjd. Alla dessa kan sägas ha en fot i det konstnärliga, i meningen något unikt med ett värde i sig självt, samtidigt som de också har en fot i den eko- nomiska eller vardagliga nyttan. Deras konstnärlighet kan inte betraktas som sekundär eller indirekt i förhållande till de renodlade konstformerna utan de bör bedömas utifrån sina egna förut- sättningar.

Konstnärliga färdigheter

Det stora antalet konstnärliga yrken och professioner som redo- visats i detta kapitel visar bl.a. på den betydande bredden och på hur olika instanser utifrån sina specifika målsättningar formulerar sig för att fånga upp nya konstnärliga uttryck. Det är presta- tionerna som kan hänföras till dessa yrken och professioner som kan berättiga enskilda konstnärer bidrag och ersättningar, vilket gör att gränsdragningen gentemot yrken och professioner som inte omfattas av bidragsmöjligheterna kan vara nog så grannlaga.

En del av analysen har handlat om i vilken grad de olika sekto- rerna har, eller inte har, en öppenhet för att inkludera nya konst- närliga uttryck, konstområden, professioner och yrken. Ett ex- empel som diskuterats under senare tid gäller upphovsmän inom dataspelsområdet. En fråga som har aktualiserats är om spel ska jämställas med t.ex. film och musik när det gäller kulturpolitiska stöd.49

Trösklar

Att identifiera vilka konstområden, professioner och yrken som ska rymmas i de olika sektorerna är en sak. Det är en annan sak att avgöra om enskilda individer har uppnått en tillräcklig konstnärlig höjd på sitt konstnärskap för att antas till en utbildning, för att kunna få offentliga stipendier och bidrag eller för att omfattas av

49 Förslag: Ge spel kulturstöd. Inslag på Kulturnytt, Sveriges Radio, den 22 maj 2017.

97

Konstnärsbegreppet

SOU 2018:23

Arbetsförmedlingens matchningsservice. För de hinder som måste övervinnas i dessa steg använder utredningen samlingsbegreppet trösklar. De trösklar som används i de olika sammanhangen handlar om avgifter i Kulturskolan, antagningsprov till konstnärliga högskolor, krav på kvalitet för kulturpolitiska stöd och relevant utbildning och yrkesförankring vid arbetsförmedling och medlemskap i yrkesförbund.

Ingenstans i det nuvarande konstnärspolitiska bidragssystemet används begreppet professionell för att skilja på behöriga och icke behöriga konstnärer. Söker man på synonymer kommer ord som yrkesskicklighet och kompetens upp och dess motsatsord är amatörmässig. I den meningen kan sannolikt en student med ge- nomgången konstnärlig utbildning uppfattas vara professionell, liksom den som passerar kvalitetskraven vid en ansökan om sti- pendier och bidrag från Konstnärsnämnden eller Författarfonden. I begreppet professionell finns i vissa sammanhang en underför- stådd eller uttalad tanke om att den som är professionell också ska kunna försörja sig helt eller delvis på sitt konstnärskap. Med den senare tolkningen skulle det bara vara inom ramen för Arbetsför- medlingen och yrkesförbunden som trösklarna motsvarar kraven på professionalitet.

98

5 Viktiga samhällsförändringar

5.1Inledning

Enligt utredningens direktiv behöver den statliga konstnärspoli- tiken utgå från ett bredare perspektiv än hittills. Konstnärernas förutsättningar att verka professionellt behöver därför beskrivas med utgångspunkt i relevanta omvärldsförändringar.

Klimatförändringar, globalisering, migration, urbanisering, de demografiska förändringarna och digitaliseringen lyfts fram som viktiga faktorer som påverkar samhället i stort och därigenom även konstnärerna. Hur samhällsekonomin har utvecklats det senaste decenniet är också av betydande intresse. Strävan efter hållbar ut- veckling kan ses som övergripande när det gäller att möta de sam- hällsutmaningar som finns. I detta kapitel beskriver utredningen de viktigaste samhällsförändringarna, hur de påverkar kulturområdet på ett övergripande plan och hur konst och kultur kan bidra till samhällsutvecklingen. I kapitel 6 redovisas mer konkret hur konst- närernas förutsättningar att verka professionellt påverkats av dem.

5.2En hållbar utveckling

På FN:s toppmöte i New York i september 2015 antogs Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling. De syftar till att utrota fattigdom och hunger, förverkliga de mänskliga rättigheter- na för alla, uppnå jämställdhet och egenmakt för alla kvinnor och flickor samt säkerställa ett varaktigt skydd för planeten och dess naturresurser.1 Sammanlagt 17 globala mål syftar till att skapa so- cial, ekonomisk och miljömässig hållbarhet.

1 17 globala mål för en hållbar utveckling, se www.regeringen.se

99

Viktiga samhällsförändringar

SOU 2018:23

Globala målen för hållbar utveckling.

Bild: United Nations Development Programme (UNDP).

Klimatförändringarna utmanar människans livsmönster på ett ge- nomgripande sätt och den hållbara utvecklingen berör därför allt från klimatet och resursförbrukningen, den tekniska utvecklingen, fattigdomsbekämpningen, urbaniseringen, stadens och landsbyg- dens utveckling och ner till individuella konsumtionsbeslut.

Ett av målen i Agenda 2030 (mål 8) tar sikte på att främja makro- ekonomisk stabilitet och gott investeringsklimat, sysselsättning och anständiga arbetsvillkor. Mer än hälften av världens arbetstagare be- finner sig i osäkra anställningar, ofta instängda i en ond cirkel av låg- produktiva yrken med dålig lön och begränsad tillgång till både utbildning och socialförsäkringar. Världens ekonomier växer men utan att fler nya jobb skapas.

Den representativa demokratin försvagas på många håll i världen och nationalismen breder ut sig i väst igen. Ett mål i agendan (mål 16) handlar om fredliga och inkluderande samhällen. Begrep- pen demokrati och mänskliga rättigheter återfinns inte uttryckligen under detta mål men är tydligt i den politiska deklarationen i Agenda 2030. I juli 2017 presenterade Sverige en rapport om ge- nomförandet av Agenda 2030 på FN:s politiska högnivåmöte för hållbar utveckling. I rapporten uppmärksammas kulturens roll i samhällsutvecklingen. Under mål 10 som handlar om att minska ojämlikheten inom och mellan länder lyfter regeringen fram sitt

100

SOU 2018:23

Viktiga samhällsförändringar

arbete för att skapa bredare tillgång till kultur över hela landet, exempelvis genom satsningar på kultur- och musikskolor och läs- främjande.2 Under mål 16, som handlar om att främja fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling, tillhandahålla till- gång till rättvisa för alla samt bygga upp effektiva och inkluderande institutioner med ansvarsutkrävande på alla nivåer, poängterar också regeringen att ”Ett vitalt kulturliv och värnandet av kultur- arvet är en förutsättning för ett inkluderande och demokratiskt samhälle.”3 Sverige har kommit långt i genomförandet av agendans mål men flera utmaningar återstår.4 Det fortsatta arbetet genomsy- rar alla politikområden. Under våren 2016 gav regeringen 86 myn- digheter i uppdrag att bidra med underlag för Sveriges genom- förande av Agenda 2030. Inom kulturområdet tillfrågades endast Riksantikvarieämbetet.5

Unesco ska stödja världens länder att uppnå de globala målen. De nationella kulturpolitiska målen som styr Kulturrådets verk- samhet rimmar väl med Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling. Som nationell kontaktpunkt för Unescos 2005- konvention har Kulturrådet ytterligare ett uppdrag som går i sam- klang med agendan. Kulturrådet har i sammanhanget framhållit att konst- och kulturaktörer spelar en avgörande roll får att uppnå agendan och konstaterar att kulturaktörer, institutioner och fria ut- övare redan är med på Agenda 2030-tåget, och har varit med där redan innan världssamfundet fattade sina beslut.

Kulturrådets och Konstnärsnämndens chefer skrev 2107 under en avsiktsförklaring tillsammans med 50 andra myndighetschefer om att samverka för att uppnå de globala målen.6 Flera kulturmyndigheter, bl.a. Kulturrådet och Konstnärsnämnden, har sedan 2017 i uppdrag att återrapportera måluppfyllelsen gentemot Agenda 2030. Inom ramen för Agendan 2030-arbetet lyfts sålunda fram att kulturaktörer i kraft av sin konstnärliga frihet kan bidra till andra politikområden som bi-

2Sverige och Agenda 2030 — rapport till FN:s politiska högnivåforum 2017 om hållbar utveckling.

3a.a. s. 38.

4Statistiska centralbyrån (2017). Statistisk uppföljning av Agenda 2030.

5Uppdrag till statliga myndigheter att bidra med underlag för Sveriges genomförande av Agenda 2030 (Fi2016/01355/SFÖ).

6www.kulturradet.se/nyheter/2017/Agenda-2030---globala-malen-for-hallbar-utveckling/

101

Viktiga samhällsförändringar

SOU 2018:23

drar till samhällsutvecklingen. Också forskning pekar på att kulturen har en central betydelse för att uppnå en hållbar utveckling.7

5.3Globalisering

Globalisering syftar i vid mening på handelns och arbetskraftens rörlighet, gränsöverskridande investeringar och kapitalflöden samt utbyte av information och teknologi mellan länder. Även mjukare begrepp såsom kultur, miljö, attityder och livsåskådning kan om- fattas av begreppet globalisering. Globaliseringen har framför allt möjliggjorts av minskade kommunikations- och transaktionskost- nader till följd av teknologiska framsteg och politiska beslut. Det är ingen ny företeelse men den kraftiga minskningen av dessa kostna- der de senaste decennierna har lett till en dramatisk ökning av glo- bala transaktioner samt att allt fler länder deltar i den globala eko- nomin. Globaliseringen har således intensifierats och vanligtvis är det denna intensifieringsfas som avses med begreppet.8

Globaliseringen präglas av att länder, företag och marknader är sammanflätade med varandra. Möjligheterna till produktion, kon- sumtion och kommunikation har förändrats dramatiskt, främst genom omfattande teknikutveckling vilket har skapat många nya möjligheter för aktörerna på marknaden.9 De positiva effekterna ska dock inte skymma de problem som globaliseringen medför. Finanskrisen, klimatpåverkan och fördelningsproblemen har utma- nat globaliseringens kärnvärden, liksom en ökande nationalism i många länder. Inkomstskillnaderna har ökat i nästan alla länder, inklusive Sverige. De som har möjlighet att verka på en interna- tionell marknad har ökat sina inkomster mer än andra och kapitalet har koncentrerats på färre aktörer.10

Det som globaliseringen i grunden handlar om – ökad samver- kan över gränser – är dock något positivt och dessutom något som

7Exempelvis Paul James (2015). Urban sustainability in Theory and Practice Circles of Sus- tainability:”Taking all of this together, sustainability thus relates not only to questions of environmental crisis or to the nexus between economy and ecology. It also concerns the human condition from the local to the global, including both the nature of urban settle- ments and the forms that community life takes. It concerns the basis question of how we are to live.”

8Globaliseringsrådet (U 2006/9119/IS).

9Gestaltad livsmiljö – en ny politik för arkitektur, form och design (SOU 2015:88).

10Framtidskommissionen. Svenska framtidsutmaningar (Ds 2013:19).

102

SOU 2018:23

Viktiga samhällsförändringar

är nödvändigt för att de stora utmaningarna och omställningsbeho- ven som finns i världen ska kunna mötas. Centralt i globaliseringen är kunskap. I begreppet inkluderas kreativitet, förmåga att tänka i system, entreprenörskap och kulturskapande.

Globaliseringens kulturella dimension beskrivs ibland som en mjukare del av begreppet. Den kulturella globaliseringen är inget entydigt fenomen. Å ena sidan växer en global kultur fram men å andra sidan finns det en global obalans när det gäller kunskap om kultur i andra länder. Ekonomiska, teknologiska och sociala fak- torer i miljön driver den kulturella och konstnärliga evolutionen i nya, ofta oförutsedda riktningar. Globaliseringen har också på många håll uppfattats som ett hot mot lokala traditioner och sed- vänjor som väljs bort av den yngre generationen till fördel för en mer internationellt delad kultur.11 Samtidigt finner marginaliserade kulturuttryck gemenskap med likar långt bortom sin egen geografi och stärks av detta. Genom globaliseringen överskrids tidens och rummets gränser allt mer frekvent. Konstnärer lånar och kombine- rar olika element. I diskussionen har den kulturella globaliseringen framställts som ett närliggande begrepp till mångkultur och att det kanske går att påstå att mångkultur är den nationella manifesta- tionen av den globala kulturella rörligheten.12

Regeringens Globaliseringsråd verkade under perioden 2006– 2009 och hade till uppgift att fördjupa kunskaperna om och bredda det offentliga samtalet kring vad som krävs för att Sverige ska hävda sig väl i en värld präglad av fortsatt snabb globalisering.13 Bland de förslag som Globaliseringsrådet för fram för att möta globaliseringens utmaningar ingår uppmuntran av kreativitet och kultur.14

I en av rådets rapporter konstateras att Sverige uppfattas som ett svagt eller ointressant kulturland.15 Man menade att även om svensk samtida kultur i vid bemärkelse uppmärksammas interna- tionellt faller kulturfrågorna mellan stolarna när det gäller främjan-

11Även Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet, antagen 2003, kan ses i ljuset av denna reaktion; Text of the Convention for the Safeguarding of the Intangible Cultural Heritage.

12Finska kulturtidskriften Ny Tid (2011).

13U2006/9119/IS.

14Globaliseringsrådet slutrapport Bortom krisen – Om ett framgångsrikt Sverige i den globala ekonomin (Ds 2009:21), s.19.

15Globaliseringsrådet. Sverige i världen (Ds 2008:82).

103

Viktiga samhällsförändringar

SOU 2018:23

det av Sverigebilden. Rådets lösning var att ge Kulturrådet ett vid- gat uppdrag att presentera svensk kultur utomlands. Globali- seringsrådets förslag ledde dock inte till att myndigheten fick ett sådant uppdrag.

5.4Migration

Den ökade globaliseringen resulterar även i att migrationen ökar. Många människor tvingas fly undan krig, våld, förtryck, naturkata- strofer och klimatförändringar men en del migrerar av andra skäl. Det kan handla om att bilda familj, studera eller arbeta i ett annat land.

Enligt Världsbanken finns det över 250 miljoner internationella migranter i världen. Det är en ökning med mer än 35 miljoner männi- skor jämfört med 2010.16 Cirka 65,5 miljoner människor var på flykt undan krig och våld i slutet av 2016. Av dessa var 40,3 miljoner in- ternflyktingar och 22,5 miljoner flyktingar eller asylsökande i ett annat land.17 FN:s flyktingorgan UNHCR ser en global trend där allt fler tvingas lämna sina hem, på grund av både nya och utdragna kon- flikter i världen.

Sveriges stigande antal invånare har berott på ett ökat antal asyl- sökande, en tilltagande arbetskraftsinvandring från övriga Europa, ett ökat antal utländska studenter som kommer till Sverige och ett växande antal svenskar som återvänt efter att ha bott utomlands.18 Genom medlemskapet i EU har migrationen mellan Sverige och EU:s länder ökat.

Vid millennieskiftet år 2000 hade Sverige cirka 8,9 miljoner in- vånare. Femton år senare, 2015, uppgick befolkningen till cirka 9,8 personer. Migrationen till och från Sverige stärker landets interna- tionalisering på en mängd områden, språkligt, kulturellt och eko- nomiskt.19

16Världsbanken. Migration and Remittances Factbook 2016.

17UNHCR (2017). Global trends.

18Enligt Statistiska centralbyrån avses med invandrare personer som redovisas som inflyttade från utlandet i folkbokföringen. Det inkluderar även personer som återvänder till Sverige efter en tids vistelse utomlands. För att räknas som invandrad krävs att man har för avsikt att stanna i Sverige i minst tolv månader samt har uppehållstillstånd/uppehållsrätt (gäller inte nordiska med- borgare) och folkbokför sig i landet.

19Enligt webbplatsen för Statistiska centralbyrån i mars 2018 uppgår Sveriges befolkning till

10128 320 personer. Av dessa är cirka 1,9 miljoner utrikes födda.

104

SOU 2018:23

Viktiga samhällsförändringar

5.5Urbanisering

Samtidigt som globaliseringen medfört ökad internationell konkur- rens, ökad specialisering och ökat handelsutbyte har befolkningen alltmer koncentrerats till storstäderna. Det är inte bara en nödvän- dighet för många att flytta till staden utan många människor ser också fördelar med det urbana livet. Sverige har en stark urbanise- ringstrend som är jämförbar med andra likartade länder i Europa. I Sverige bor cirka 85 procent av befolkningen i tätorter. I de tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö bor cirka

50procent av hela Sveriges befolkning.20

Allt fler bor i de växande storstadsregionerna som har en bety-

dande befolkningstillväxt. Glesbygden och mindre orter utanför pendlingsstråken riskerar därmed att få en negativ befolkningsut- veckling. De unga som studerar eller är yrkesverksamma flyttar till storstadsregionerna eller universitetsorter medan en högre andel äldre bor kvar i glesbygden.

Ett underskott av unga i reproduktiv ålder medför färre antal födda barn i regioner som redan har en hög andel av äldre och be- folkningsstrukturen fortsätter att utvecklas i obalans.21 Samtidigt visar befolkningsstatistiken att befolkningen i avlägset belägna landsbygdskommuner har ökat mellan 2014 och 2016 och att tren- den visar en avtagande befolkningsminskning även i mycket av- lägsna landsbygdskommuner. En bidragande orsak till detta är im- migrationen.22

I januari 2017 lämnade den parlamentariska landsbygdskommit- tén sitt betänkande till regeringen med förslag om en sammanhål- len landsbygdspolitik. Det övergripande målet för utvecklingen i ett trettioårsperspektiv är en livskraftig landsbygd med likvärdiga möjligheter till företagande, arbete, boende och välfärd. Kommit- tén lyfter fram att kulturen spelar en viktig roll i att skapa attrak- tiva livsmiljöer och att den kan bidra till landsbygdernas livskraft och utveckling. Kommittén föreslår att Kulturrådet och Kultur- analys ska få uppdrag som syftar till att göra kulturen mer tillgäng-

20Avser Stockholms län, Region Skåne och Västra Götalandsregionen. Där bor 5,3 miljoner personer.

21Långtidsutredningen. Demograns regionala utmaningar (SOU 2015:101), bilaga.

22Budgetpropositionen 2018 (prop. 2017/18:1, utg.omr. 23), s. 21.

105

Viktiga samhällsförändringar

SOU 2018:23

lig i landsbygderna.23 En proposition om en sammanhållen lands- bygdspolitik lämnades i mars 2018.24 I propositionen gör reger- ingen bedömningen att tillgången till kultur bör vara god i hela landet och att skillnader över landet i tillgången till kultur bör minska. För att ytterligare stärka kulturverksamheter i de glesaste landsbygderna avsätter regeringen medel för tidsbegränsade pilot- projekt i dessa områden.25

Konstnärsnämnden framhåller i ett spontant svar på remissen av landsbygdsutredningen att konstnärerna till 70 procent bor i de tre storstadsregionerna och att trenden går mot ökad storstadscentre- ring. Konstnärsnämnden framhåller dock att konstnärerna är en i mycket hög grad mobil yrkesgrupp och att deras bostadsort inte alltid säger var de skapar, visar eller producerar sin konst. Den stora storstadskoncentrationen visar dock vikten av en strategisk kultur- politik för att tillgängliggöra samtida konst i olika former i hela landet. Konstnärsnämnden framhåller civilsamhällets roll samt att fler kulturmyndigheter bör omfattas av uppdrag för att göra kul- turen mer tillgänglig i landsbygderna.26

Kulturrådet har i rapporten Statliga kulturutgifter i ett regionalt perspektiv 2015–2016 sammanställt 28 statliga kulturmyndigheters och andra statliga institutioners regionala utfall under de två åren.27 I figur 5.2 presenteras den regionala fördelningen av de statliga kulturutgifterna 2016.

23För Sveriges landsbygder – en sammanhållen politik för arbete, hållbar tillväxt och välfärd

(SOU 2017:1).

24Prop. 2017/18:179.

25a.a. s. 73–75.

26Konstnärsnämnden. Remissvar (Dnr KN 2017/27).

27Kulturrådet. Statliga kulturutgifter i regionalt perspektiv 2015–2016.

106

SOU 2018:23

Viktiga samhällsförändringar

Källa: Kulturrådet.

Totalt har drygt 5 miljarder kronor härletts till enskilda regioner 2016, varav 44 procent har härletts till Stockholm. Den primära anledningen till att en så hög andel av de statliga kulturutgifterna är härledda till Stockholm är att många centrala museer samt Operan och Dramaten bedriver sin verksamhet där. Gotlands höga andel beror framför allt på att en stor del av Riksantikvarieämbetets verk- samhetskostnader är härledda till regionen.28

5.6Demografisk utveckling

Generellt sett är det två trender som har styrt befolkningsutveck- lingen i de flesta OECD-länder under de senaste decennierna, näm- ligen dels att befolkningen föder färre antal barn, dels att medellivs- längden ökar till följd av bättre levnadsförhållanden och medicinska

28 a.a.

107

Viktiga samhällsförändringar

SOU 2018:23

framsteg.29 En allt äldre befolkning innebär att allt färre personer i yrkesverksam ålder ska försörja allt fler som är äldre och som gått i pension. Det innebär också stora konsekvenser för sjukvård, pen- sionssystem och sociala tjänster. Befolkningens åldrande innebär dessutom att ålderssammansättningen bland dem som arbetar kommer att förändras så att arbetskraften blir allt äldre.

Figur 5.3 illustrerar den ökade andelen äldre i befolkningen ge- nom att visa antalet människor i Sverige som blir över 100 år.

10 000

Prognos

9 000

8 000

7 000

6 000

5 000

4 000

3 000

2 000

1 000

0 1960 1970 1980 1990 2000 2010 2020 2030 2040 2050 2060

Källa: Statistiska centralbyrån.

Antalet som fyllt 100 år har mer än 15-faldigats sedan 1970. Det är den åldersklass som har ökat mest procentuellt sett och ökningen förväntas fortsätta, särskilt med den stora gruppen av fyrtiotalister. År 2060 beräknas det finnas nästan 9 000 personer som fyllt 100 år eller mer.30 Figur 5.4 visar hur befolkningspyramiden ser ut i Sverige i dag.

29Framtidskommissionen. Svenska framtidsutmaningar (Ds 2013:19).

30Uppgifter från Statistiska centralbyrån.

108

SOU 2018:23

Viktiga samhällsförändringar

Källa: Statistiska centralbyrån.

Befolkningspyramiden i figur 5.4 ser snarare ut som ett torn än som en pyramid. Vid vissa ställen är staplarna särskilt långa. Det beror på att det finns många i åldersgrupperna 20–24 år, 45–49 samt 65–69 år i Sveriges befolkning just nu. Och det i sin tur beror fram- för allt på att det föddes många barn på 1940- och 1960-talen, samt i början av 1990-talet. Mot bakgrund av figur 5.3 kommer troligtvis också de övre staplarna i pyramiden bli allt längre i framtiden. Sam- tidigt har tidigare sjunkande födelsetal återhämtat sig något, vilket kan förbättra försörjningskvoten på sikt.

Trenden är inte bara att vi lever längre utan att vi får allt fler friska år efter pensionering. De äldres syn på sig själva och sam- hällets uppfattning om dem påverkas av detta. En bild är att de äldre genom sin erfarenhet och förmåga att hitta sammanhang har viktiga erfarenheter att bidra med till samhället. Här finns en kopp- ling till såväl eget skapande som viljan att ta del av och vara delaktig

109

Viktiga samhällsförändringar

SOU 2018:23

i kulturlivet.31 Ökad livslängd gör också att vi blir beroende av att leva på pension under flera år.

5.7Digitalisering

Av alla omvärldsförändringar är digitaliseringen den som på det mest grundläggande sättet omformat och fortsätter att omforma vårt samhälle. Det som i början i stor utsträckning handlade om automatisering har i dag nya fokus, exempelvis på artificiell intelligens. Digitaliseringen påverkar i allt snabbare takt i stort sett alla typer av verksamheter. Det gäller allt ifrån styrning av offentlig verksamhet till privat kommunikation. Sociala medier påverkar våra relationer, nya förutsättningar för handeln skapar nya slags tjänster och möjligheter att bearbeta stora mängder av information på individnivå ger nya svar till både företag och forskare.

En bild av digitaliseringens genomslag kan man få via konsu- menternas medieutgifter. Utgifterna tar en allt större plats i hus- hållsbudgeten och de har i Sverige ökat med 20 procent på tre år. Ökningen för strömmade abonnemang för film, TV och musik beskrivs som explosionsartad. Strömningen har ökat med 40 pro- cent de senaste tre åren och bedöms att fortsätta öka framöver.32

Digitaliseringen har också lett till förändringar i hur och var människor arbetar. Ett avgörande och nytt steg i digitaliseringen var introduktionen av den smarta mobilen som kombinerar telefo- nen med datorn, kameran, GPS-tekniken, mediaspelaren, trådlöst nätverk och Bluetooth. Genom de ”appar” (applikationer, mjuk- varuprogram) som utvecklas för denna plattform kan numera ett närmast oändligt antal funktioner hanteras inom samma apparat i fickformat. Spel, böcker, film, musik, möjligheten att producera egen text, ljud och bild till publicerbart format, tidningsläsning, kostnadsfri global interaktiv kommunikation är bara en del av de möjligheter som delas av den tredjedel av världens befolkning som i dag beräknas äga en smart mobil.33

Tekniken möjliggör möten och sammankopplingar globalt, inom landet och mellan stad och landsbygd. Samtidigt som digitali-

31Bodil Jönsson (2012). Tid för det meningsfulla.

32Undersökning från Institutet för reklam och mediestatistik IRM.

33Statista, www.statista.com.

110

SOU 2018:23

Viktiga samhällsförändringar

seringen utvecklar produktion och konkurrenskraft ligger den också till grund för den ökade automatiseringen och robotiseringen i arbetslivet. Vetenskapliga rapporter gör gällande att detta kan leda till att så mycket som hälften av nuvarande arbetstillfällen kan för- svinna i denna process. Detta kan i sin tur leda till arbetslöshet, minskade skatteintäkter och sociala spänningar.34

Regeringen beslutade i september 2011 om en bred och sam- manhållen strategi för it-politiken. Det it-politiska målet var att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möj- ligheter. Ett syfte med strategin var att samordna regeringens insat- ser och åtgärder på it-området. För kulturområdet formulerades att samlingar och arkiv i ökad utsträckning ska bevaras digitalt och tillgängliggöras elektroniskt för allmänheten. Alla statliga institu- tioner som samlar, bevarar och tillgängliggör kulturarvsmaterial och kulturarvsinformation ska ha en plan för digitalisering och tillgänglighet.35

Sex år senare, i september 2017, beslutade regeringen om en di- gitaliseringsstrategi. Målet för politiken på området är fortsatt att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möj- ligheter. Strategin anger inriktningen för hur digitaliseringspoliti- ken ska bidra till konkurrenskraft, full sysselsättning samt ekono- miskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling. Strategin inne- håller delmål på fem områden – digital kompetens, digital trygghet, digital innovation, digital ledning och digital infrastruktur. Under rubriken Digital innovation nämns bl.a. att digitalisering kan un- derlätta tillgång till kultur och ge möjlighet till egen medverkan i kulturella processer.36

I november 2017 lämnade regeringen skrivelsen Hur Sverige blir bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter – en skri- velse om politikens inriktning till riksdagen. Riksdagen behandlar regeringens digitaliserings- och bredbandsstrategier.37 Det fram- hålls att regeringens vision om ett hållbart digitaliserat Sverige står för långsiktighet där mervärdet av digitalisering tillvaratas och

34Stiftelsen för strategisk forskning (2014). Vartannat jobb automatiseras inom 20 år – utma- ningar för Sverige.

35Näringsdepartementet. It i människans tjänst – en digital agenda för Sverige (Dnr N2011/342/ITP).

36Regeringskansliet (2017). För ett hållbart digitaliserat Sverige – en digitaliseringsstrategi.

37Regeringens skrivelse 2017/18:47.

111

Viktiga samhällsförändringar

SOU 2018:23

risker längs vägen hanteras. Den sociala aspekten lyfts fram eftersom digitalisering har potential att höja livskvaliteten genom tillgång till såväl samhällsservice som medier och kultur. När det gäller att värna demokratin i digitala miljöer nämns att ett fritt kulturliv som grundas på och värnar yttrandefriheten bidrar till en viktig samhällsdebatt. Digitaliseringen bidrar i stor utsträckning till ett skifte från fysiska tillgångar till immaterialrättsliga. Syftet med regeringens satsningar på ett effektivt immaterialrättsligt skydd, stödåtgärder för innovatörer och information till företag, organisa- tioner och allmänhet ska bidra till ett hållbart digitalt skapande. Uppfinningsrikedom, skaparkraft och digitalisering behöver tas till vara. Regeringen menar att det därför behövs lagliga attraktiva tjänster för att främja användning av kreativt och innovativt innehåll.

Samtidigt lyfts nu också mer problematiska sidor av den expan- derande digitaliseringen och då framför allt utvecklingen av trafi- ken på internet. De stora plattformarna, de flesta med bas i Silicon Valley, innehar i dag i praktiken monopol på sina tjänster och har nu utvecklats till världens högst värderade företag. De är huvudsak- ligen inriktade på att sälja reklam som kan anpassas för individuella användare med hjälp av den omfattande information företagen för- fogar över om personernas tidigare aktiviteter på nätet. ”Safe har- bour”- principen innebär att företagen utan större kostnad kan distribuera upphovsrättsligt skyddat material, vilket hotar att un- derminera upphovsmännens inkomstmöjligheter via till exempel strömningstjänster. Vidare kritiseras de, i synnerhet efter miss- tankar om den ryska inblandningen i det amerikanska president- valet, för att agera publicistiskt utan att ta publicistiskt ansvar.38 I korthet beskrivs förhållandet till plattformsföretagen som att ”an- vändaren är inte en kund, utan produkten”, dvs. användaren är den produkt som säljs av plattformsföretagen till aktörer som vill förmedla reklam till kunden.

Tillgång till bredband håller på att bli en förutsättning för att kunna ta del av grundläggande samhällsservice och att fullt ut vara delaktig i samhället. I framtiden kommer många av våra välfärdstjänster att bäras av den digitala infrastrukturen. Visionen i regeringens bredbands-

38 Se Jonathan Taplin (2017). De ansvarslösa. Hur Google, Facebook och Amazon kapade nätet och tog kontroll över våra liv, eller Al Franken (2017). We must not let big tech threaten our security, freedoms and democracy, i The Guardian.

112

SOU 2018:23

Viktiga samhällsförändringar

strategi från december 2016 är ett helt uppkopplat Sverige. Det ska skapa förutsättningar för att bo och verka i hela landet, driva tillväxt och innovativ produktion. På kort sikt höjs målsättningen till att 95 procent av alla hushåll och företag bör ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s redan år 2020. På längre sikt bedömer regeringen att det behövs mål på två områden; tillgång till snabbt bredband i hela Sverige samt till stabila mobila tjänster av god kvalitet – där ledordet är ”användning utan upplevd begränsning”.39

5.8Samhällsekonomin

I dag har Sverige en stark ekonomi jämfört med bl.a. flera av de övriga länderna inom EU.

Mellan 1995 och 2007 ökade svensk BNP med 3,3 procent per år i genomsnitt, vilket kan jämföras med 2,8 procent per år i genom- snitt i OECD. Denna jämförelsevis goda utveckling för svensk ekonomi var inte minst en följd av en kraftig tillväxt relaterad till informations- och kommunikationsteknologi.40 Tjänstesektorn är i dag en stor del av Sveriges bruttonationalprodukt. I termer av nä- ringslivets förädlingsvärde står tjänsteproduktionen för två tredje- delar av produktionen.41

I en rapport från EU 2016 konstateras att de kulturella och kreativa näringarna i dag står för cirka 12 procent av EU:s samlade BNP och att den sysselsätter 7,5 procent av alla anställda inom den totala ekonomin. Dessutom har denna sektor klarat sig väl genom den nedgång i ekonomin som ägde rum efter finanskraschen 2008, vilket kan tolkas som att den äger stor ekonomisk motståndskraft. Sektorn domineras av mindre företag, 95 procent har färre än tio anställda. Rapporten framhåller också betydelsen av dessa näringar för samhällelig och kulturell utveckling, liksom för andra näringars utveckling inom ekonomin.42

39Regeringskansliet. Sverige helt uppkopplat 2025 – en bredbandsstrategi (N2016/08008/D).

40Långtidsutredningen. Sveriges ekonomi – scenarier fram till år 2060 (SOU 2015:106), bilaga 1.

41https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Ekonomi/Produktion-och- Investeringar/Tjansteproduktionens-sammansattning/

42Europeiska kommissionen (2015). Boosting the competitiveness of cultural and creative industries for growth and jobs: ”CCIs are not only of high economic importance, they also play an important role in societal and cultural development and they are in a position to foster spillover effects to other industries and act as catalysts for innovation in the overall economy.”

113

Viktiga samhällsförändringar

SOU 2018:23

Sverige hanterade den ekonomiska krisen runt 2008 bättre än många andra länder vilket bidragit till att landet placerat sig allt högre i välståndsligan och låg 2016 på en tiondeplats.43 En intres- sant iakttagelse i sammanhanget är att Sverige hörde till ett av de länder som under den ekonomiska krisen inte skar ner sin kultur- och utbildningsbudget.

Det finns också andra, bredare index som speglar länders väl- stånd än de som endast mäter BNP per capita t.ex. Human Deve- lopment Index (HDI) som är en sammanvägning av förväntad livs- längd, utbildningsnivå och BNP.44 År 2015 kom Sverige på plats 14 i detta index. I ett annat liknande index, utvecklat av OECD, ligger Sverige för närvarande på fjärde plats efter Norge, Danmark och Australien.45

Att Sverige trots sin rikedom har brister när det gäller integra- tion, och att det finns många människor som lever under knappa förhållanden och i socialt utanförskap, visar att framtidsutmaning- arna också rymmer frågor kring rättvisa och social sammanhållning. En utmaning handlar om att sysselsättningen fortfarande är betyd- ligt lägre bland människor med utländsk bakgrund än bland dem som har svensk bakgrund.46 Ungefär 1 miljon, en femtedel av ar- betskraften (15–74 år), är född utomlands och bland dem är arbets- lösheten nästan tre gånger så hög som för inrikes födda.47 Det be- gränsar deras möjligheter samtidigt som det innebär att kompetens inte tas till vara och att det uppstår risk för sociala slitningar.48

5.9Offentliga utgifter för kultur

De sammanlagda medlen till kultur, folkbildning och medier från stat, regioner/landsting och kommuner uppgick år 2016 till drygt 27 miljarder kronor. Det motsvarade 2 724 kronor per invånare. Staten och kommunerna stod för den största delen av de offentliga

43OECD sammanställer varje år medlemsländernas köpkraftsjusterade BNP per capita i den så kallade välståndsligan. Måttet kan ses som en indikator på levnadsstandarden i de olika länderna eftersom det både tar hänsyn till hur mycket som produceras per invånare och hur högt prisläget är i de jämförda länderna.

44United Nations Development Programme.

45www.oecdbetterlifeindex.org

46Framtidskommissionen. Svenska framtidsutmaningar (Ds 2013:19).

47Akademikernas A-kassa (2017). Arbetslöshetsrapporten.

48Framtidskommissionen. Svenska framtidsutmaningar (Ds 2013:19).

114

SOU 2018:23

Viktiga samhällsförändringar

utgifterna för kultur – 44 respektive 41 procent. Motsvarande siffra för regioner/landsting var 15 procent. Statens utgifter för kultur i bred mening var 11,9 miljarder kronor. Jämfört med 2015 är detta en ökning med 608 miljoner kronor.49

Statens utgifter för kulturpolitiska insatser, exkl. medier och folkbildning, har under en följd av år legat på i storleksordningen 0,8 procent av statsbudgeten, vilket framgår av tabell 5.1.

Källa: Kulturanalys. Samhällets utgifter för kultur 2016. Kulturfakta 2017:4.

Anmärkning: Statsbudgeten beräknad som totala utgiftsområdena 1–27 i statsbudgetens utfall.

Förslagen som lämnas i 2018 års budgetproposition, inklusive tidi- gare aviserade anslagsförändringar, innebär en ökning av den stat- liga kulturbudgeten med cirka 745 miljoner kronor i jämförelse med budgeten för 2017, varav pris- och löneomräkningen utgör cirka 104 miljoner kronor.50

En återkommande diskussion inom den svenska kulturpolitiken gäller i vilken grad de statliga anslagen följer kostnadsökningarna. En rapport från Kulturanalys visar att anslagen till länsteatrarna visserligen förstärkts i relation till inflationen, men försvagats i förhållande till lönekostnadsutvecklingen. Det innebär att den genomsnittliga länsteatern har fått allt sämre förutsättningar att anställa personal i dag, trots de senaste årens resursförstärkningar. Av analysen framgår även att det statliga kulturmiljövårdsanslaget

49Kulturanalys. Samhällets utgifter för kultur 2016. Statens utgifter för kultur omfattar tre huvudområden: kultur, folkbildning och medier.

50Budgetpropositionen 2018 (prop. 2017/18:1, utg. omr. 17). Till kulturbudgeten räknas områdena kulturområdesövergripande verksamhet, teater, dans och musik, litteraturen, läsandet och språket, bildkonst, arkitektur, form och design, kulturskaparnas villkor, arkiv, kulturmiljö, museer och utställningar samt film.

115

Viktiga samhällsförändringar

SOU 2018:23

inte har ökat. Det har legat på samma nivå under hela 2000-talet och inte räknats upp i relation till pris- och löneutvecklingen. Även de årliga budgetunderlagen från Kulturrådet indikerar att urholkade anslag snarare är en generell fråga för kultursektorn och Kultur- analys utgår därför från att den påvisade utvecklingen inte är specifik för länsteatrarna och kulturmiljöområdet utan för kultur- området i stort.51

De sammanlagda medlen för kultur i regionerna/landstingen uppgick 2016 till 4,2 miljarder kronor, vilket var oförändrat i för- hållande till 2015. Kulturens andel av samtliga regioners/landstings totala verksamhetskostnader var cirka 1,5 procent åren 2007–2016, med mindre variationer mellan åren. Kommunernas sammanlagda kulturutgifter uppgick 2016 till cirka 11,3 miljarder kronor. Jämfört med 2015 är detta en ökning med 277 miljoner kronor. Kulturens andel av samtliga kommuners totala verksamhetskostnader var 2,2 procent och denna andel har minskat under 10-årsperioden 2007– 2016, från 2,4 procent till 2,2 procent.

5.10Summering

Redovisningen i detta kapitel visar att världen förändrats på ett genomgripande sätt under de senaste decennierna. Omvärlden har blivit alltmer komplex och det finns många nya utmaningar som behöver mötas.

Den ökade migrationen, urbaniseringen och en allt äldre befolk- ning är faktorer som påverkar samhället i hög grad. Globaliseringen har lett till ett ökat välstånd och ett utökat samarbete länder emellan, men också till ökade inkomstskillnader och en ökad världsekonomisk sårbarhet. Digitaliseringen genomsyrar nu i stort sett allt vi gör och är också den förändring som mest påtagligt omformar vårt samhälle. De ekonomiska, sociala och miljömässigt hållbara perspektiven är viktiga för framtida beslut som kommer att forma vår omvärld. De globala målen i Agenda 2030 synliggör tydligt denna utveckling.

51 Kulturanalys. Kulturanalys 2017. En lägesbedömning i relation till de kulturpolitiska målen.

Rapport 2017:2.

116

SOU 2018:23

Viktiga samhällsförändringar

Alla människor måste i större eller mindre utsträckning förhålla sig till hur omvärlden har förändrats och vad detta har fått för konsekvenser. Konstnärernas arbete kan bidra till en identitet och ett engagemang, konsten underhåller, stimulerar och överraskar och kan bära på en stor visionär kraft. Då samhället blir alltmer komplext blir också den konstnärliga tolkningen av omvärlden allt viktigare för samhällets och individernas förståelse av sin samtid.

I det politiska samtalet ges konsten sällan en tydlig roll i ut- vecklingen av samhället, utan ses ofta som något som finns i periferin. I flera aktuella beslutsprocesser, eller i regeringens styr- ning av förvaltningen, räknas sällan kultur och konst in som fakto- rer av betydelse. Förutom i remisser som direkt handlar om kultur eller konst anmodas sällan kulturmyndigheter och organisationer inom konst- och kulturområdet att inkomma med yttranden. Kultur och konst är inte särintressen, utan områden som är djupt integrerade i samhällslivet. Det behövs en större förståelse för att konsten kan tillföra viktiga värden i beslutsprocesser som rör fler områden i samhället.

Digitaliseringen ger konsten en central betydelse, även om medvetenheten om detta fortfarande är låg. Konsten är kärnan i en betydande del av den digitala ekonomin. Ett kulturellt och kreativt innehåll är det som driver plattformar för olika sorters konst- yttringar som t.ex. musik, film och litteratur som sprids över hela världen.

I en framtida utveckling kommer förmågan att tänka kreativt och att skapa att bli allt viktigare. Konstnärer har ofta stor kunskap om samhällets styrkor och svagheter och kan många gånger tidigt fästa uppmärksamhet på pågående samhällsförändringar, t.ex. när demokratier försvagas. I ett globalt perspektiv kan konsten och konstnärerna ha en roll i relationen till tredje land och bistånd, för att främja yttrandefrihet och demokratisering.

På lång sikt kommer troligtvis en stor del av våra arbeten automatiseras och arbetsmarknaden förändras. En meningsfull sysselsättning kan då komma att efterfrågas av dem som kommer att stå utan ett traditionellt arbete. Konsten kommer att bli betydelsefull för att bidra till upplevelsen av en meningsfull tillvaro.

Sverige är ett land med högt välstånd, som i ett internationellt perspektiv nått långt i sin välfärdsutveckling. De kulturella och kreativa näringarna står för 12 procent av EU:s samlade BNP och

117

Viktiga samhällsförändringar

SOU 2018:23

sysselsätter många. Digitaliseringen med det konstnärliga skapan- det i centrum ger dessa näringar stora tillväxtmöjligheter. Statens utgifter för kultur har under en följd av år legat stilla på 0,8 procent av statsbudgeten. Anslag på kulturområdet har urholkats i för- hållande till lönekostnadsutvecklingen på grund av att de inte omräknats.

118

6Samhällsförändringarna och konstnärerna

6.1Inledning

Hur samhällsförändringarna och i synnerhet digitaliseringen under de senaste decennierna har påverkat konstnärernas förutsättningar att verka professionellt är en viktig fråga som ställs i direktiven till utredningen och den har också varit återkommande i de dialoger som utredningen haft med olika intressenter.

Av kapitel 5 framgår att klimatförändringarna, globaliseringen, digitaliseringen, migrationen, urbaniseringen, den åldrande befolk- ningen och samhällsekonomins utveckling är faktorer som för- ändrat samhället i stort och som på olika sätt också påverkar konstnärernas förutsättningar att verka professionellt. Dessa sam- hällsförändringar hänger intimt ihop och påverkar varandra.

Analysen i detta kapitel är tematisk och beskriver hur konstnä- rerna påverkas av de redovisade samhällsförändringarna. Det är konsekvenser som många har pekat på som viktiga för att förstå och beskriva utvecklingen i Sverige på ett övergripande plan samti- digt som de har en central betydelse för det konstnärliga yrkesutö- vandet. Utredningen har mot den bakgrunden identifierat följande för konstnärerna viktiga samhällsförändringar:

digitaliseringens genomgripande konsekvenser,

en förändrad marknad och ett ökat intresse för kulturella och kreativa näringar,

en förändrad arbetsmarknad för upphovsmän och utövande konstnärer,

nya konstnärliga tekniker och uttryck,

119

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

fler nationella och internationella utbyten,

nya förutsättningar för civilsamhället och konstbildningen samt

nya uttryck för hot, hat och trakasserier mot konstnärer.

6.2Digitaliseringens övergripande konsekvenser

Digitaliseringens genomgripande konsekvenser för konstnärerna gäller såväl nya tekniker för det konstnärliga arbetet, som konstnä- rernas möjligheter att få betalt för sina prestationer och för att bredda sin marknad.

I den rapport om digitaliseringens konsekvenser för konstnär- ligt yrkesutövande som en konsult tagit fram på utredningens upp- drag konstateras bl.a. att de studier av digitaliseringen som hittills gjorts inte beaktat konstnärernas situation och digitaliseringens konsekvenser för dem.1 Rapporten, tillsammans med synpunkter som olika intressenter lämnat till utredningen, ligger till grund för analysen i detta kapitel.

En slutsats i rapporten är att konstnärernas yrkesutövande fort- satt kommer att påverkas starkt av digitaliseringen. Alla aktörer inom konstområdet använder sig i dag av den digitala tekniken i sina verksamheter. Konsumenterna har i stor utsträckning anpassat sig till den digitala utvecklingen och de har ökat sin konsumtion av digitala medier och kanaler.

Vissa konstformer har utvecklats snabbt och är fullt ut digitali- serade, medan andra bara är i början av detta utvecklingsarbete. Populärmusiken, litteratur, film och media kan betraktas som digi- taliserade i alla led. Inom scenkonsten och bildkonsten handlar det fortfarande främst om ett fysiskt möte med publiken och digitali- seringen är inriktad på distributionsledet.

Även om digitaliseringen påverkar konstnärsområdena på olika sätt finns det gemensamma drag. De viktigaste kan sammanfattas i följande punkter:

1 Pratik Vithlani. Digitaliseringens konsekvenser för konstnärligt yrkesutövande – en kartlägg- ning för den konstnärspolitiska utredningen.

120

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

Digitaliseringen ger alla konstområden betydande möjligheter att hitta nya konstnärliga metoder, tekniker och uttryck.

Möjligheterna att publicera och sprida konstnärliga verk är oändliga men det är svårt att nå fram till betalande köpare. Kon- sumenternas betalningsvilja tenderar att minska och konsumen- terna vill ha mer till en lägre kostnad.

Konstnärernas kreativitet och skapande är kärnan i kulturella och kreativa näringar.

Värdekedjor och affärsmodeller förändras. Det finns en risk för att en skev inkomstfördelning uppstår och att den också ökar inom de olika konstområdena. Allt färre konstnärer tar en allt större del av inkomsterna. Det kan påverka upphovsmän och utövare negativt, leda till minskad mångfald i det konstnärliga uttrycket och ytterst till att kärnan i väsentliga delar av den digi- tala ekonomin urholkas.

Konstnärerna får svårt att enbart försörja sig på det som kanali- seras via internet. Betydelsen av den traditionella konsumtionen av konstnärliga uttryck ökar då detta påverkar konstnärernas in- komster.

Upphovsrätten kan utmanas av tekniska innovationer och för- ändrade affärsmodeller. Upphovsrättens betydelse har ökat på grund av utvecklingen. Den ökade digitaliseringen kan försvåra kontrollen av att de upphovsrättsliga reglerna följs. De kollek- tiva förhandlingsorganisationernas betydelse ökar inte minst för yngre konstnärer och upphovsmän med smalare konstnärliga ut- tryck.

Konstnärerna behöver stöd av olika slag för att kunna ta tillvara de positiva möjligheter som digitaliseringen ger.

Digitaliseringen påverkar sålunda konstnärernas yrkesutövning och möjligheter att försörja sig på många plan. Genom att upphovs- männens och utövarnas skapande är centralt för mellanleden i de kultu- rella och kreativa näringarna påverkas också andra delar av ekonomin.

121

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

6.3Marknaden för kulturella och kreativa näringar

Digitaliseringen av samhället har påverkat den kommersiella mark- naden för konsten och kulturen på flera sätt. Digitaliseringen har varit avgörande för de kulturella och kreativa näringarnas utveck- ling, samtidigt som de kulturella och kreativa näringarna i sig har drivit på den digitala utvecklingen och skapat nya marknader för konst och kultur.

6.3.1Konsten i kärnan av de kulturella och kreativa näringarna

Konsten och kulturpolitiken står vanligtvis inte i fokus för det po- litiska intresset eller för företagsamheten i samhället. Konsten ses snarare som ett särintresse och är sällan integrerad i stora visioner för den övergripande utvecklingen av framtidens samhälle. I många av de branscher som i första hand har använt den digitala tekniken står däremot konsten i centrum. Den samlade bedömningen i den konsultrapport som utredningen beställt är att konst och kultur inte befinner sig i periferin utan tvärtom är kärnan av den digitala utvecklingen av kulturella och kreativa näringar, i stark kontrast till hur det ser ut i samhällsekonomin i stort. Enligt rapporten är denna insikt inte vitt spridd bland aktörerna själva inom konst- och kulturområdet.2

Den digitala ekonomins centrala aktörer består av de multina- tionella företag som står bakom de dominerande plattformarna som Google, Apple, Facebook och Amazon, och de multinationella streamingföretag som producerar ett kulturellt innehåll, som Netflix, C More, Viaplay och HBO. Enligt uppgift räknar Netflix att ha nått intäkter under 2017 som överstiger 11 miljarder dollar. Antalet nya abonnenter i USA under ett kvartal 2017 var 850 000 och motsvarande tillskott av abonnenter i övriga världen var 4 450 000.3

2Pratik Vithlani. Digitaliseringens konsekvenser för konstnärligt yrkesutövande – en kartlägg- ning för den konstnärspolitiska utredningen.

3Webbplatsen för Dagens Industri i oktober 2017.

122

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

Användningen av streamingtjänster ökar bland den svenska befolkningen .

Foto: Folio Images/Folio.

Försäljningen av konstnärliga verk genom digitala tjänster har ökat väsentligt tack vare de tekniska möjligheterna för strömmad musik, olika tjänster för strömmade filmer och serier, s.k. SVOD- och VOD- tjänster, samt e-böcker och ljudböcker.4 Nästan hälften av befolk- ningen, 46 procent, hade under 2016 tillgång till ett abonnemang på en musiktjänst som Spotify, Apple Music och Youtube Red.5 När det gäller intäkterna från inspelad musik uppgick intäkterna för musik- branschen i Sverige 2015 till cirka två miljarder kronor, vilket är en ökning med 12 procent jämfört med året innan. Orsaken till föränd- ringen är främst ökade intäkter från strömmad musiklyssning samt ökade intäkter från utlandet.6 Under senare tid har fler aktörer tillfört nya strömningstjänster till marknaden. Det gäller den stora under- hållningskoncernen NBC Universal som erbjuder realityserier samt

4VOD-tjänster (Video On Demand) är t.ex. Svt Play, SF Anytime osv. SVOD-tjänster (Subscription Video On Demand) är t.ex. Netflix, Viaplay, C More, HBO Nordic osv.

5Myndigheten för press, radio och tv. Mediekonsumtion 2017.

6Musiksverige. Musikbranschen i siffror. Statistik för 2016.

123

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

abonnemangstjänsten Abundo som till en fast månadskostnad ger användaren fri tillgång till teater, konserter och bio.7

Som framgår av figur 6.2 med uppgifter från 2016–2017 är inter- nethandeln/bokklubbar den största försäljningskanalen i bok- branschen, medan försäljningen i den fysiska bokhandeln minskar.8 Statistik från 2017 års försäljning visar att de digitala abonnemangs- tjänsterna ökat med 50,1 procent jämfört med 2016, varav e-böcker ökat med 96,9 procent och digitala ljudböcker med 47,4 procent. Samtidigt ökade den totala bokförsäljningen med 4,2 procent.9

1 000 000

 

900 000

 

800 000

 

700 000

 

600 000

 

500 000

 

400 000

 

300 000

 

200 000

 

100 000

 

0

 

Första kvartal 2016

Första kvartal 2017

Digitala abonnemangstjänster

Dagligvaruhandel

Fysisk bokhandel

Internetbokhandel/bokklubb

Kommentar: Digitala abonnemangstjänster omfattar e-böcker och digitala ljudböcker.

Källa: Svenska Bokhandlareföreningen och Svenska Förläggareföreningen. Bokförsäljningsstatistiken, första halvåret 2017.

När det gäller SVOD-tjänster i form av Netflix, C More, Viaplay, HBO, m.fl. hade över 50 procent av svenska befolkningen tillgång till något abonnemang under 2016. Som framgår av figur 6.3 har

7Artiklar i Dagens Nyheter den 23 februari och den 1 mars 2018.

8Svenska Bokhandlareföreningen och Svenska Förläggareföreningen. Bokförsäljningsstati- stiken, första halvåret 2017.

9Svenska Förläggareföreningen. Boken 2018 – marknaden, trender och analyser. Digitala abonnemangstjänster är t.ex. BookBeat, Nextory och Storytel.

124

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

tillgången på SVOD-tjänster ökat. Mellan 2015 och 2017 ökade tillgången till någon sådan tjänst från 40,3 procent av befolkningen till 53,6 procent.10

60

 

 

50

 

 

40

 

 

30

 

 

20

 

 

10

 

 

0

 

 

2015:Q1

2016:Q2

2017:Q1

C More

HBO Nordic

Viaplay

Netflix

Någon av dem

 

Kommentar: Tillgång till SVOD-tjänster i hemmet hos befolkningen i Sverige 9–99 år.

Källa: Myndigheten för press, radio och tv. Mediekonsumtion 2017.

 

De flesta kurvorna pekar alltså uppåt när det gäller den digitala ekonomin. Som kommer att framgå i kommande avsnitt är dock fortfarande den traditionella kulturkonsumtionen större än den digitala. Samtliga konstformer påverkas av digitaliseringen, men i olika grad.

6.3.2Sektorns bidrag till BNP

En ny tjänst – Kreametern – ska möjliggöra en ekonomisk analys av utvecklingen för de kulturella och kreativa näringarna i Sverige.11 Tjänsten är framtagen i samverkan mellan Tillväxtverket, Kultur-

10Myndigheten för press, radio och tv. Mediekonsumtion 2017.

11Uppgifterna från Kreametern är hämtade från pressmeddelande från Tillväxtverket den 6 november 2017: Kulturföretagande växer och exporterar för miljarder. Statistiken från Kreametern (rapport 0233) finns att hämta på webbplatsen för Tillväxtverket.

125

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

analys, Tillväxtanalys, Kulturrådet och Statistiska Centralbyrån på uppdrag av regeringen. I rapporten har även Konstnärsnämnden medverkat. Av statistiken framgår t.ex. att det finns 128 000 verk- samheter inom kulturella och kreativa näringar.12 Sektorns bidrag till BNP var minst 130 miljarder kronor eller 3,1 procent år 2015, men andelen är sannolikt högre eftersom tjänsteexporten för närvarande inte går att mäta. Enligt uppgift som lämnats till utredningen finns det drygt 146 000 personer som är anställda inom de kulturella och kreativa näringarna i Sverige. Det kan jäm- föras med fordonsindustrin som anställer cirka 120 000 personer.13 I figur 6.4 redovisas hur de offentliga respektive privata delarna av de kulturella och kreativa näringarna bidrar till BNP.

150 000

100 000

50 000

0

2010

2011

2012

2013

2014

2015

Totalt offentlig verksamhet kulturella och kreativa näringar

Totalt näringsverksamhet kulturella och kreativa näringar

Totalt bidrag till BNP kulturella och kreativa näringar

Källa: Kreametern.

Av figuren framgår att den privata näringsverksamheten står för ett betydligt större bidrag till BNP än den offentliga. Av de offentliga bidragen står den kommunala sektorn för cirka 70 procent. Nä- ringarnas totala bidrag har ökat under den undersökta femårs- perioden 2010–2015.

12Av Kreametern (s. 18–25) framgår vilka branscher som ingår i statistiken över kulturella och kreativa näringar.

13Volante (2012). Kulturella och kreativa näringarna 2012 – statistik och jämförelser.

126

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

När den svenska musikbranschen redovisar sin ekonomiska ut- veckling noterar man en omsättning 2016 på nästan tio miljarder kronor, vilket var en ökning med cirka nio procent jämfört med året innan. Den starka utvecklingen förklaras dels av större intäkter från konserter och festivaler, dels av den starka exporten, inte minst på det upphovsrättsliga området. Intäkterna fördelar sig mellan konserter och festivaler (55 procent), inspelad musik (20 procent) och upp- hovsrätter (25 procent).14

Svenska gallerier och konsthandlare omsatte cirka 1,3 miljarder kronor år 2015. Det är en ökning med nära 432 miljoner kronor i fasta priser sedan 2008. Samtidigt har antalet galleri- och konsthan- delsföretag minskat under samma period från 923 företag år 2008 till 809 företag år 2015. Auktionsföretagens försäljning av konst uppgick till 361 miljoner kronor år 2016 – en ökning med 28,3 pro- cent mot föregående år. I dessa siffror ingår endast en avgränsad del av auktionsmarknaden som utgörs av följerättsbaserad försälj- ning.15

Antalet verksamheter inom kulturella och kreativa näringar har enligt Kreametern ökat i samtliga län i Sverige de senaste fem åren. Ökningen är relativt sett störst på Gotland, och med flest antal verksamheter i Stockholms län. Det har skett en ökning i flera branscher, bl.a. inom arkitektur, dataspel och film & tv. I andra branscher har antalet verksamheter minskat, till exempel inom konst, press och reklam. Könsfördelningen mellan dem som arbe- tar inom dessa näringar är ganska jämn. Inom några branscher är dock männen i majoritet, till exempel inom musik.

6.3.3Sektorns varuexport

Sveriges exportstrategi beslutades av regeringen i september 2015 och innehåller totalt 22 insatser för att öka svensk export samt lan- dets attraktionskraft för investeringar, turism och talanger.16 En av delinsatserna är att tillsammans med berörda aktörer genomföra en satsning för att öka internationaliseringen inom de kulturella och kreativa näringarna samt främja kulturdriven export. Det bedöms

14Musiksverige. Musikbranschen i siffror. Statistik för 2016.

15KRO. Konstbranschen i siffror 2017.

16Sveriges exportstrategi. Regeringens skrivelse 2015/16:48.

127

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

allmänt finnas en stor potential för utveckling av den kulturella och kreativa sektorn, vilket också ökar konstnärernas möjligheter att leva av sitt konstnärskap. Samtidigt finns det områden som enligt många kräver ytterligare kunskapsuppbyggnad. Det gäller statistik, finansiering, nya affärsmodeller och inte minst utveckling av de upphovsrättsliga regelverken.

Enligt Tillväxtverket är de kulturella och kreativa näringarna över- lag mer internationella till sin karaktär än övriga företag. Nästan vart tredje av dessa företag exporterade under 2013. Det är nästan dubbelt så mycket jämfört med samtliga företag.17 I figur 6.5. redovisas de kulturella och kreativa näringars varuexport under perioden 2010– 2015.

25 000

 

 

 

 

 

20 000

 

 

 

 

 

15 000

 

 

 

 

 

10 000

 

 

 

 

 

5 000

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

2010

2011

2012

2013

2014

2015

Källa: Kreametern.

 

 

 

 

 

Varuexporten har ökat från 16,2 miljarder kronor 2010 till 20,6 miljarder kronor 2015, vilket är en ökning med 27 procent. Bakom dessa siffror ligger utvecklingen i flera branschgrupper inom den relativt vida definition som används för kulturella och kreativa näringar. I tabell 6.1 redovisas utvecklingen mellan 2010 och 2015 för några av de branscher som ingår i statistiken.

17 Tillväxtverket. Förutsättningar för kulturella och kreativa företag. Företagens villkor och verklighet 2014.

128

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: Kreametern.

Den överlägset största delen av varuexporten kommer från mo- debranschen och det är också där den största ökningen finns under den undersökta perioden, från 10,5 miljarder kronor till 15,8 mil- jarder kronor.18 Musiken är annars den bransch som det allmänt talas om i samband med export av svensk kultur. I statistiken från Kreametern ingår musiken i scenkonstbranschen vars årliga varu- export under perioden har legat på runt 300 miljoner kronor.

När musikbranschen själv redovisar statistiska uppgifter om den egna utvecklingen är det betydligt högre belopp som anges.19 En förklaring till skillnaden kan vara att stora delar av den svenska kommersiella musikbranschen är global. Som exportintäkter räknas svensk musik som framförts i utlandet när intäkterna tas upp i bo- lag registrerade i Sverige, svenska rättighetshavares upphovs- rättsliga intäkter från framföranden av deras musik utomlands samt svenska musikbolags licensiering till en part i ett annat land.20 Mot den bakgrunden redovisas den svenska musikexportens intäkter per år under perioden 2010–2016 i figur 6.6.

18Enligt Kreametern (s. 48–49) domineras den svenska modebranschen av många små före- tag, enskilda designer och modeskapare, samt av några få större butikskedjor som H&M och Lindex. Tar man bort ”de större kedjorna från mätningarna har de mindre, designdrivna företagen ökat sin export med nästan 70 procent de senaste fem åren.

19Organisationen Musiksverige publicerar branschstatistik sedan 2012.

20Musiksverige. Musikbranschen i siffror. Statistik för 2016.

129

Samhällsförändringarna och konstnärerna

 

 

 

 

SOU 2018:23

2500

 

 

 

 

 

 

2000

 

 

 

 

 

 

1500

 

 

 

 

 

 

1000

 

 

 

 

 

 

500

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

2010

2011

2012

2013

2014

2015

2016

Källa: Musiksverige. Musikbranschen i siffor. Statistik för 2016.

 

 

 

Enligt branschens uppgifter var värdet av musikexporten 2016 i det närmaste två miljarder kronor, vilket motsvarade 20 procent av den totala omsättningen i branschen. Det konstateras att intäktsut- vecklingen även hänger samman med den svenska kronans växel- kurs. Allmänt gäller att när kronan är svag gentemot en utrikes valuta får den svenska exporten en skjuts. Då är det särskilt intres- sant att musikexporten haft en så positiv utveckling åren 2010– 2013, trots att kronans växelkurs då var stark. Sedan första kvartalet 2013 och fram till 2016 har kronan försvagats och det har gynnat den svenska musikexporten.

Värdet på den svenska varuexporten av bildkonst har legat på mellan 100 miljoner kronor och 350 miljoner kronor per år sedan 1995. Variationen har dock varit stor mellan enskilda år. Av den totala omsättningen för gallerier och konsthandlare stod exporten för 39 procent 2016. Exporten har också ökat snabbare än den in- hemska marknaden sedan 2008.21

För den som vill engagera sig som professionell mellanledsaktör finns ett statligt kulturexportstöd att ansöka om. Stödet syftar till att få fler sådana aktörer inom litteratur-, dramatik-, scenkonst-

21 KRO. Konstbranschen i siffror 2017.

130

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

samt bild- och formkonstområdena som kan marknadsföra och visa upp svensk konst och kultur vid internationella branschträffar. Under perioden 2016–2018 kan bidrag sökas från en pott om en miljon kronor per år. Bidraget fördelas av Kulturrådet men finansieras av Tillväxtverket och delas ut under fyra löpande utlys- ningsperioder varje år.

En annan aktör på området är Export Music Sweden, som verkar för att öka musikexportintäkter från den svenska musikindustrin. Det görs bl.a. genom närvaro på branschmässor, seminarier, festi- valer och andra händelser ute i världen. Det kan också handla om deltagande i seminarier och paneldiskussioner. Verksamheten byg- ger delvis på stöd från Kulturrådet, Musikverket och Tillväxtverket. Enligt en synpunkt som framförts till utredningen är det svenska stödet till musikexport litet, särskilt om man jämför med det betydligt större stödet till motsvarande verksamhet i Finland.22

6.3.4Ramprogrammet Kreativa Europa

Ett sätt för organisationer inom konstområdet att stärka det inter- nationella och europeiska kultursamarbetet är stödet genom Krea- tiva Europa, EU:s ramprogram (2014–2020) för de kulturella och kreativa sektorerna. Programmets övergripande mål är att skydda, utveckla och främja Europas kulturella och språkliga mångfald samt kulturarv. Genom programmet får aktörer inom konst och kultur, tv, film och dataspel möjlighet att samarbeta internationellt och nå ut till en europeisk publik.

Ramprogrammet har en budget på 1,46 miljarder euro och be- står av delprogrammen Kultur och MEDIA samt ett sektorsöver- gripande programområde. I Sverige är Kulturrådet kontaktpunkt för delprogrammet Kultur och Svenska Filminstitutet är kontakt- punkt för delprogrammet MEDIA. I uppdraget ingår att i samver- kan med berörda aktörer främja svenska ansökningar till program- met Kreativa Europa och att redovisa strategiska insatser och upp- nådda resultat. Arbetet ska ske i samverkan mellan Kulturrådet och Svenska Filminstitutet.23

22Minnesanteckningar från utredningens möte med bl.a. Musikförläggarna i oktober 2017.

23Kulturrådets webbsida i december 2017.

131

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

Till skillnad från föregående programperiod 2007–2013 när det fanns ett separat Kulturprogram, finns under perioden 2014–2020 ett gemensamt program med två delprogram: Kultur (alla konst- och kulturformer) och MEDIA (film, tv och dataspel). I det sek- torsövergripande programområdet görs specialutlysningar med olika teman. 2016 utlystes stöd till samarbetsprojekt med fokus på migra- tion och inkludering. Av 274 ansökningar från hela Europa beviljades 12 och från Sverige och Italien kom flest organisationer som fick stöd, 9 respektive 17 organisationer. Kommissionen uppmärksam- made två av projekten med svenska projektledare, Historieberättarnas Storytellers without borders och Färgfabrikens Shared History. Totalt fördelades cirka 2,3 miljoner euro till organisationer i Europa och projekt med svenska aktörer beviljades 970 240 euro.

Under 2016 lanserade EU-kommissionen sin satsning som ska göra det lättare för små och medelstora företag inom de kulturella och kreativa näringarna att få lån från banker och andra investerare. Banker och andra låneinstitut (privata, offentliga eller semioffentliga) kan ansöka om att vara part till Europeiska investeringsfonden (EIF) och i förlängningen ge lån till verksamheter/organisationer inom de kultu- rella och kreativa näringarna. Det nya lånegarantiinstrumentet om- fattar 121 miljoner euro av Kreativa Europas totala budget och ska ge 600 miljoner euro i lån till kulturella och kreativa företag inom EU.

Syftet är att de kreativa och kulturella sektorerna ska få tillgång till mer kapital och på så vis kunna utveckla sina verksamheter. Utlys- ningen är öppen till 2020 men ingen svensk bank eller annan aktör har hittills ansökt om garantin, vilket innebär att än så länge får svenska kulturaktörer inte del av denna möjlighet. Det är än så länge bara i ett mindre antal EU-länder där det finns intermediärer som ger lån via EIF.24 EU-rådet och EU-kommissionen har under hösten 2017 uttalat sin ambition att utöka stödet till lånegarantiinstrumentet inför nästkommande EU-budget, som kommer att gälla fr.o.m. 2021.

24 Underlag från Kulturrådet i januari 2018.

132

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: Kulturrådets årsredovisning 2016.

Beslut om stöd inom Kreativa Europa fattas av Education, Audio- visual and Culture Executive Agency (EACEA) i Bryssel, och kon- kurrensen om de tillgängliga medlen var stor vid 2016 års fördelning inom delprogrammet Kultur. Budgeten för europeiska samarbets- projekt 2016 var lägre än för tidigare år under programperioden.25 Av tabell 6.2 framgår att den svenska medverkan av de större europeiska samarbetsprojekten har minskat sedan 2014. Medverkan i de mindre europeiska samarbetsprojekten har däremot ökat. Det låga antalet beviljade bidragsansökningarna från Sverige har genom åren kriti- serats. Under EU:s förra kulturprogram 2007–2013 motsvarande de svenska ansökningarna endast en procent av alla ansökningar, och de stora svenskstyrda projekten var extremt få.

I 2016 års utlysning sökte totalt 50 svenska organisationer stöd för mindre samarbetsprojekt och 27 svenska organisationer sökte stöd för större samarbetsprojekt. Projekten omfattade olika typer av ut- vecklingsarbete, till exempel om tillgänglighet, publikutveckling och digitalisering. Söktrycket visar att intresset för att samarbeta inter- nationellt är stort, men oavsett om en ansökan beviljas eller inte inne- bär planeringen av en gemensam, omfattande projektansökan i sig en stärkt internationalisering av den svenska kultursektorn eftersom det skapas ett stort antal partnerskap, nätverk och internationella kon- takter. Att planera en ansökan innebär därmed en ökad kapaci- tetsbyggnad för de deltagande organisationerna.26

25Kulturrådets årsredovisning 2016, s. 41.

26a.a. s. 41.

133

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

6.4Arbetsmarknaden för upphovsmän och utövare

En av de frågor som diskuterats med olika intressenter under ut- redningens insamlingsfas är i hur hög grad konstnärernas arbets- marknad skiljer sig ifrån eller liknar den övriga arbetsmarknaden. Tidigare utredningar om konstnärernas villkor har på goda grunder kunnat visa hur upphovsmäns och utövande konstnärers villkor på arbetsmarknaden, med korta uppdrag, ofrivilligt företagande och osäkra anställningsvillkor, varit relativt särpräglande för den delen av arbetsmarknaden.

En konsekvens av den senaste periodens samhällsförändringar är att den generella arbetsmarknaden allt mer tycks likna konstnärer- nas. Vidare har den ökade insikten om att konstnärliga verk och prestationer också bidrar till en betydande del av samhällsekonomin genom de kulturella och kreativa näringarna i viss mån förändrat synen på arbetsmarknaden för upphovsmän och utövare. Frågan är därmed om man längre kan betrakta konstnärernas arbetsmarknad som särpräglad. Svaret har betydelse för vilka typer av konstnärs- politiska åtgärder som kan förväntas vara mest verkningsfulla.

6.4.1Konstnärerna i den digitala ekonomin

Att den digitala ekonomin har en stark utveckling och att omsätt- ningen i de kulturella och kreativa näringarna är hög innebär inte att konstnärerna alltid gynnas ekonomiskt.27 En viktig del av konstnärernas inkomstmöjligheter bygger på den lagstadgade upp- hovsrätten, som ger upphovsmannen rätt att bestämma över det som skapats och genom avtal bestämma vilka nyttjanden och till vilken ersättning verket får användas. I och med digitaliseringen ökar möjligheterna att kopiera och på olika sätt sprida upphovs- rättsligt skyddat innehåll. Problemen för konstnären gäller möjlig- heten att behålla kontrollen över verken när digitaliseringen kan leda till oöverblickbara konsekvenser efter att verket tillgänglig- gjorts för allmänheten.

27 På Musikerförbundets webbplats kommenterar ordförande Jan Granvik i november 2017 Musiksveriges statistikrapport om musikbranschens ökande omsättning under föregående år. Trots framgången får de flesta inom musikområdet små ersättningar.

134

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

I syfte att kunna anpassa sig till nya möjligheter och nya affärs- modeller är i regel de branschaktörer som önskar förvärva rättig- heterna måna om att förvärva så breda rättigheter som möjligt av upphovsmannen, för att kunna ha en stor flexibilitet om så krävs i framtiden.28 Dessa ersättningsstrukturer kan bli till nackdel för konstnärerna som vill ingå avtal, samtidigt som de vill ha rimlig kompensation och kunna överblicka konsekvenserna av ett avtal. Det har också inneburit ökade inkomstskillnader inom de olika konstområdena.29 På exempelvis musikområdet har affärsmodeller som tillgodosett efterfrågan skapats, men diskussion om fördel- ningen av ersättningen mellan tillhandahållare av tjänsten och ut- övare och skivbolag uppstått. Avtalen om rättigheterna har blivit alltmer komplicerade och kräver kunskaper som många konstnärer inte besitter i dag.30

Etablerade och nuvarande ersättningsformer har inte heller per automatik följt med när verk sprids alltmer digitalt vilket kan illu- streras av ett exempel gällande biblioteksutlåningen av e-böcker. Allt fler konsumenter väljer t.ex. digitala läsupplevelser i smarta telefoner, surf- och läsplattor. Utlåning av digitala format som exempelvis e-böcker regleras genom avtal mellan bokförlagen, för- fattare och bibliotek och den statliga biblioteksersättningen omfat- tar inte utlåning av e-böcker. Biblioteken betalar i stället ersättning för sina utlån till förlag och upphovsmän. Enligt aktörer inom området innebär detta att de digitala lånen är så kostsamma för biblioteken att deras utrymme för inköp av tryckta böcker har minskat.31

En väsentlig iakttagelse från den konsultrapport som tagits fram på utredningens uppdrag och från aktörer inom området är att av- saknaden av klargörande ersättningsmodeller till upphovsmän vid digital spridning bromsar utvecklingen inom området. Andra ut- maningar är att illegal streaming och illegal fildelning fortfarande är ett problem för aktörer inom exempelvis film-, bok- och dataspels- området. Inom bildkonsten efterlevs inte den lagstadgade följerät- ten fullt ut trots att redovisning till följd av digitaliseringens möj-

28Pratik Vithlani. Digitaliseringens konsekvenser för konstnärligt yrkesutövande – en kartlägg- ning för den konstnärspolitiska utredningen.

29a.a.

30Underlag från Teateralliansen i september 2017.

31Underlag från Författarcentrum i april 2017.

135

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

ligheter borde kunna underlätta ett redovisningsförfarande.32 En annan utmaning är att digitala plattformar såsom exempelvis Youtube genom stora mängder användargenererat material tillgo- doser konsumenternas efterfrågan. Om inte rättigheterna är klare- rade till materialet på plattformen utgår heller ingen ersättning till upphovsmännen för den användningen även om den kan vara omfattande.

Plattformarna uppger sig arbeta för att smidigt kunna klarera material och utge ersättning, men på grund av den stora omfatt- ningen av uppladdat material är de beroende av att rättighets- havarna bevakar sina rättigheter och påtalar oklarerat material till plattformen som då kan avlösas genom upphovsrättslig ersättning. Den pågående EU-översynen på upphovsrättsområdet vittnar dock om att kommissionen uppfattar att det råder en obalans mellan aktörerna på marknaden och att det finns oklarheter kring vissa regler inom upphovsrätten. Det är därför möjligt att vissa anpass- ningar av upphovsrättslagen är att vänta.

De organisationer som företräder upphovsmännen i dessa frågor (exempelvis Bildupphovsrätt, Stim och Copyswede) har också tagit strid på olika sätt för att upprätthålla upphovsrätten i den digitala miljön. Ett uppmärksammat exempel i närtid som avgjordes i dom- stol är det beslut i Högsta domstolen 2016 och den dom i Patent- och marknadsdomstolen 2017 som i ett mål mot Wikimedia Sverige slår fast att bildkonstnärernas upphovsrätt gäller på samma sätt för bilder på offentlig konst som för bilder på en konstsamling när de läggs ut på nätet i en databas. Domen innebär att konstnärer ska tillfrågas innan publicering i databasen sker och att de har rätt att få betalt när deras verk används (bildlicens). Bildupphovsrätt menar att det enligt domen även är klarlagt att inte heller privatpersoner lagligt kan lägga upp bilder i sociala medier på offentlig konst utomhus utan att betala en avgift. Bildupphovsrätt har till utred- ningen framfört att upphovsrättslagen bör ses över för att tydlig- göra att privatpersoner ska ha möjlighet att lägga upp foton på offentlig konst i sina sociala medier. Enligt Bildupphovsrätts förslag skulle detta kombineras med att de sociala mediekanalerna/platt- formarna betalar ersättning för användningen till upphovsmännen

32 Regeringen har lämnat proposition 2017/18:92 om förstärkt följerätt, som beskrivs när- mare i kapitel 8 och 9.

136

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

via en särskild avtalsordning som löser av denna användning kollektivt. Bildupphovsrätt kan sedan fördela ersättningen till konstnärerna.33

6.4.2Utvecklingen av kulturella och kreativa näringar

Det kulturpolitiska förhållningssättet till kulturella och kreativa näringar vilar på en grundläggande respekt för kulturens egenvärde, parat med insikten att näringsverksamheter där värdet utgörs av kulturella varor, tjänster eller processer får en allt större betydelse för samhällsutvecklingen. De kulturella och kreativa näringarna ses exempelvis som en katalysator för innovativ näringsutveckling ut- anför de egna näringarna, då den kopplar ihop branscher och kun- skapsområden på nya sätt.34 Mot den bakgrunden är det viktigt att kulturella och kreativa sektorn har samma förutsättningar och ut- vecklingsmöjligheter som andra näringsgrenar.

De delsektorer som vanligtvis anses ingå i definitionen av kultu- rella och kreativa näringar är arkitektur, design och formgivning, film och foto, konst, kulturarv, litteratur, dataspel media, mode, musik, måltid, scenkonst, slöjd och hantverk, upplevelsebaserat lärande, m.m. Ett stort intresse finns också för kopplingen mellan besöksnäringen och kulturupplevelser. Detta ska dock inte ses som en uttömmande lista då nya innovativa sätt, särskilt mot bakgrund av den digitala utvecklingen, att arbeta inom området ständigt till- kommer. Begreppet kulturella och kreativa näringar (KKN) används ofta inom EU bl.a. i samband med framtagandet av nya program, i regionala utvecklingsplaner och rådets och kommissionens arbets- planer. På den statliga nivån tydliggjordes begreppet i den handlings- plan som beslutades av regeringen för perioden 2009–2012.35

Handlingsplanen omfattade ett fördjupat samarbete mellan i första hand kulturpolitiken och näringspolitiken. De myndigheter som föreslogs få uppdrag genom handlingsplanen var t.ex. Kultur- rådet, Konstnärsnämnden, Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet,

33Minnesanteckningar från utredningens möte med Bildupphovsrätt i oktober 2017.

34Regeringen. En nationell strategi för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft 2015–2020

(N2015.31).

35Kulturdepartementet och Näringsdepartementet (2009). Handlingsplan för kulturella och kreativa näringar.

137

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

Svenska Filminstitutet, Tillväxtverket, Tillväxtanalys och Vinnova. Ett syfte var att överbrygga de s.k. stuprör som ofta försvårar sektorsövergripande satsningar. Handlingsplanen innebar också att myndigheterna från de olika politikområdena kunde hitta gemen- samma synsätt och samarbeten.

Kulturrådet stödjer bl.a. konstnärers och kulturföretagares arbets- marknad genom stöd till konstnärliga centrumbildningar och scen- konstallianser. Myndigheten verkar också för att kulturen ska påverka delar av välfärds- och utbildningssektorerna och för en närmare sam- verkan mellan kultur och näringsliv. Man anordnar eller medverkar vid informations- och utbildningstillfällen om kulturella och kreativa när- ingar i samverkan med andra myndigheter och andra parter.

Enligt Tillväxtverket utgörs de kulturella och kreativa näringar- na oftast av professionellt verksamma konstnärer. Företagandet är ett verktyg för konstnärerna att kunna skapa och/eller utföra annat arbete med kulturell bas. Jämfört med andra typer av företag har kulturella och kreativa näringar både likheter och olikheter. En likhet är att alla vill tjäna pengar, men för konstnärer är det sällan den enda drivkraften. Till exempel kan konstnärlig integritet eller utrymme för den kreativa processen påverka. De kulturella och kreativa företagen strävar också, i likhet med andra företag, efter innovation men då vanligen i meningen konstnärlig förnyelse.36

6.4.3Anställningsformer

Traditionellt har det funnits en tydlig skillnad på kulturarbets- marknaden mellan de konstnärer som befinner sig inom en konst- form som erbjuder möjligheten till tillsvidareanställningar på in- stitutioner och de som befinner sig inom konstformer som inte erbjuder några anställningsmöjligheter. I praktiken har det handlat om utövande konstnärer på scenkonstområdet i den förstnämnda kategorin, och om upphovsmän och andra utövande konstnärer inom t.ex. bild- och formkonst, musik, litteratur och film i den andra kategorin. Utformningen av den nuvarande konstnärspoliti- ken utgår i hög grad från den uppdelningen.

36 Minnesanteckningar från utredningens möte med Tillväxtverket i april 2017.

138

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

Situationen har dock förändrats. Skillnaden mellan de båda ka- tegorierna har minskat genom att tillsvidareanställningar blivit färre över tid. Fortfarande är scenkonstområdet i huvudsak ensamt om egna institutioner, men anställningsformerna vid dessa har gått från fasta anställningar till fler visstidsanställningar med olika längd. I mitten av 1970-talet togs ett viktigt steg för ökad trygghet när tillsvidareanställningar infördes för konstnärlig personal på landets teaterinstitutioner. Tidigare hade man som längst haft ettårskon- trakt, men nu fick alla som haft engagemang på en institution un- der tre år en fast anställning det fjärde året. På 1990-talet fanns det emellertid inte längre utrymme att tillsvidareanställa fler och ett arbete påbörjades för att se över de befintliga anställnings- formerna.37

Andelen med fast anställning och regelbunden inkomst minskar i hela konstnärskretsen. Ungefär 56 procent av alla konstnärer hade 2014 inkomst från enbart anställning. Motsvarande i hela befolk- ningen var 80 procent. Tio år tidigare var det 65 procent av konst- närerna, men samma andel av hela befolkningen.38 Det visar att allt färre konstnärer försörjer sig endast på inkomster av anställning.

Konstnärsnämndens enkätundersökning från 2008 visade att en tredjedel av alla som hade anställning var fast anställda på heltid. Det var ungefär lika vanligt som projektanställningar vilket framgår av figur 6.7.39 Det är bara de som är tillsvidareanställda, på hel- eller deltid, som omfattas av lagen om anställningsskydd, LAS.

37Detta möjliggjordes i förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter.

38Konstnärsnämnden. Inkomstundersökningen 2014.

39Konstnärsnämnden (2008). Konstnärers inkomster, arbetsmarknad och försörjningsmönster.

139

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

Tillsvidare - heltid

Tillsvidare - deltid

Visstid - heltid

Visstid - deltid

Timanställd - heltid

Timanställd - deltid

Projektanställd

Källa: Konstnärsnämnden (2008). Konstnärers inkomster, arbetsmarknad och försörjningsmönster.

I begreppet inkomst av anställning ingår allt från fast anställning till enstaka uppdrag som bedöms vara inkomst av arbete, dvs. A-inkomst i deklarationen, och inte inkomst i näringsverksamhet. Statistiken säger inte något om arbetsinkomsterna kommer av konstnärligt ar- bete eller av annat försörjningsarbete som inte ingår i den konst- närliga verksamheten. Uppgifterna avser alltså tio år gamla förhåll- landen. Med stor sannolikhet har under dessa år andelen med fast heltidstjänst minskat och de tillfälliga anställningarna ökat.

Numera har de flesta teaterinstitutionerna en blandning av an- ställningsformer för den konstnärliga personalen: tillsvidare- anställda, personal med två- till femårskontrakt, varav två- och tre- åriga kontrakt är vanligast, samt anställda med kortare kontrakt på tre månader, ett halvår eller år. Enligt Teaterförbundet för scen och film är det ett ideal för verksamhetens kontinuitet och förnyelse att respektive grupp står för en tredjedel vardera av personalstyrkan. Kortare kontrakt har tidigare betytt högre ersättning, men i dag görs även andra tolkningar av gällande avtal som ibland har inne- burit att kortare kontrakt gett lägre ersättning, vilket förbundet är starkt kritisk emot.40

40 Minnesanteckningar från utredningens möte med Teaterförbundet i juni 2017.

140

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

Även inom andra konstområden, som i huvudsak inte erbjuder anställningsmöjligheter, har det under utredningens dialoger pekats på liknande exempel. Förr kunde bildkonstnärer bli anställda inom ett konstnärligt projekt eller som tecknare på en tidning. Förut- sättningar för det förefaller i princip inte finnas längre.

6.4.4Företagsformer

En stor del av konstnärerna driver företag. För att räknas som nä- ringsverksamhet ska en verksamhet enligt skattelagstiftningen vara självständig, varaktig och i vinstsyfte. Det finns samtidigt flera fö- retagsformer att välja bland.

Den vanligaste företagsformen är enskild näringsverksamhet. För att starta en enskild näringsverksamhet behöver man inte satsa kapital. Det är en företagsform där privatpersonen som ensam ägare driver och ansvarar för företaget och företagets organisa- tionsnummer är detsamma som personnumret. Det är privat- personen och inte företaget som till exempel hyr en lokal eller är part i en domstolsprocess. Det betyder också att privatpersonen måste betala företagets skulder om inte pengarna i företaget räcker till.

En del konstnärer har handelsbolag. Det gäller för tre procent av kvinnorna och fem procent av männen. Ett handelsbolag ägs och drivs att två parter. Inte heller här finns något krav på satsat kapital, men delägarna är personligt och solidariskt ansvariga för företagets skulder.

141

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

Allt fler konstnärer har enskild näringsverksamhet.

Foto: Maskot/Folio

Den andra vanligaste företagsformen bland konstnärerna är aktie- bolag, eller fåmansaktiebolag som det kallas när det är ett litet bo- lag med en eller kanske två ägare. För att starta aktiebolag krävs ett aktiekapital på 50 000 kronor. Ägaren är inte personligt ansvarig för bolagets skulder. Den som har ett aktiebolag och tar ut lön betraktas som anställd i företaget. Sju procent av kvinnliga konst- närer har fåmansaktiebolag och 13 procent av de manliga konstnä- rerna. En del konstnärer är också verksamma inom en ekonomisk eller ideell förening. Även i dessa fall betraktas de som tar ut lön som anställda.

Andelen konstnärer som deklarerar enskild näringsverksamhet har ökat kraftigt mellan åren 2004 och 2014. Drygt 50 procent av alla konstnärer har i dag enskild näringsverksamhet. I hela befolk- ningen är motsvarande siffra 10 procent. Det är ungefär lika många kvinnor som män bland konstnärerna som har firma.41 Det är stor skillnad mellan olika konstnärsgrupper när det gäller företagande.

41 Konstnärsnämnden. Inkomstundersökningen 2014.

142

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

Bland komponister och fotografer är andelen som har någon form av företag över 80 procent. Bland musikalartister är det bara drygt 20 procent. I den senare gruppen finns troligen fler möjligheter att gå mellan tidsbegränsade anställningar utan krav på att vara företa- gare. Det är en kraftig ökning av näringsverksamhet inom framför allt dans och musik, från 11 till 28 procent respektive 26 till 44 procent. Det bekräftar att områden som traditionellt sett haft hög andel anställning omvandlats till att konstnärer tar uppdrag i egen firma.

Många konstnärer är numera också anslutna till s.k. egenanställ- ningsföretag. En fjärdedel av de egenanställda i landet finns på kul- tur- och medieområdet.42 Modellen innebär att uppdragstagaren blir anställd i ett faktureringsföretag under den tid som uppdraget pågår och det är detta företag som fakturerar kunden, betalar ut lön till uppdragstagaren och redovisar skatter och sociala avgifter till skattemyndigheterna. En uppfattning som har kommit fram under utredningens samtal med olika aktörer är att dessa företag ger en falsk trygghet för frilansande konstnärer som inte vill starta eget företag men som inte kan få uppdrag på annat sätt. Det finns bl.a. en osäkerhet om vilka rättigheter som en egenanställd har när det gäller a-kassa.43

De flesta som deklarerar enskild näringsverksamhet är också löntagare. Bara 12 procent har enbart inkomst från näringsverk- samhet. 23 procent av konstnärerna har både näringsinkomst (F- skatt) och löneinkomst (A-skatt). I hela befolkningen är det bara 3 procent som har motsvarande kombination. Det sker dock en generell förflyttning på arbetsmarknaden mot att arbetssökande har F-skattsedel. Arbetssökande inom kultur- och mediearbets- marknaden är en grupp som i den meningen går före, där trenderna är mest synliga. Den gamla normen med tillsvidareanställningar har bytts ut mot att många uppdragstagare måste vara företagare för att komma i fråga för jobb.44

42Tankesmedjan Futurion (2017). Egenanställningar, den svenska partsmodellens ingenmans- land.

43KLYS (2017). Egenanställningsföretag – ingen lösning för kulturskapare.

44Minnesanteckningar från utredningens möte med Af Kultur Media i augusti 2017.

143

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

6.4.5Kombinatörer

Många konstnärer är vad som brukar kallas kombinatörer, vilket beskrivits som grupper som rör sig i det gränsland som omfattar arbetstagare, uppdragstagare och egenföretagare.45 Kombinatörer har ofta inkomster av olika slag vid flera olika tillfällen under ett inkomstår med allt vad det innebär av osäkerhet, ovisshet om er- sättningar från socialförsäkringarna, administration, skatteberäk- ningar och mycket annat.

Den ökade förekomsten av kombinatörer på arbetsmarknaden är alltså en generell trend som även gäller på den övriga arbets- marknaden. Man talar bl.a. om gig-ekonomin. Däremot skiljer sig fortfarande konstnärsgruppen från andra grupper genom det stora antalet uppdrag man har som kombinatör. Resultatet av en analys från 2014 av de 9 441 personer som var inskrivna vid Af Kultur Media redovisas i figur 6.9.46

 

3000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2500

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Antal inskrivna

2000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1500

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

500

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20+

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Antal arbeten

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: Arbetsförmedlingen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

45Konstnärerna och trygghetssystemen (SOU 2003:21).

46Presentation av Analysavdelningen vid Arbetsförmedlingen vid utredningens möte med Rådet för kulturarbetsmarknaden i september 2017.

144

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

Av de inskrivna 2014 hade 8 750 personer haft minst ett arbete som genererat en kontrolluppgift. I genomsnitt handlade det om tre arbeten per person, men det var inte ovanligt med betydligt fler. Totalt 170 av de inskrivna hade haft tio eller fler arbeten. Drygt en tredjedel av dem som hade kontrolluppgift var egenföretagare. Detta är ett resultat som visar hur det ser ut för den grupp som är inskriven på kulturarbetsförmedlingen och som aktivt söker arbete.

6.4.6Uppdragstagare

Många konstnärer tar olika former av uppdrag. Hur ett uppdrag ska definieras har diskuterats länge – frågan är om personen som utför uppdraget är en osjälvständig uppdragstagare eller en självständig? I det första fallet definieras uppdragstagaren som arbetstagare i det senare som företagare. Detta har betydelse för bland annat beräk- ning av arbetslöshetsersättningen.

I utredningar gjorda av Inspektionen för arbetslöshetsför- säkringen (IAF) har påtalats svårigheterna med gränsdragningen.47 Frågan har även varit uppe i Parlamentariska socialförsäkrings- utredningen (PSFU) men där föreslås inga ändringar från dagens regler. En tanke som PSFU för fram är en schablonregel där den med färre än tre uppdrag ska räknas som arbetstagare och den med fler som företagare. Men tanken avfärdas i det att den skulle kunna skapa nya gränsdragningsproblem.

Reglerna för uppdragstagare i arbetslöshetsförsäkringen ger alltså utrymme för olika tolkningsmöjligheter. Detta gäller särskilt konstnärer som ofta har flera tidsbegränsade uppdrag eller anställ- ningar. Därmed kan det vara svårt att bedöma när eller om en konstnärlig verksamhet upphört. En fråga som lyfts vid flera till- fällen är om det behövs en ny kategori mellan anställd och egen- företagare. Invändningar mot en sådan lösning är att gränsdrag- ningen mellan arbetstagare och företagare skulle luckras upp samt att nya gränsdragningsproblem sannolikt skulle uppstå.

47 IAF. Uppdragstagare i arbetslöshetsförsäkringen (2016:3) och Översyn av branschspecifik specialreglering (2017:12).

145

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

6.4.7Sysselsättningsgrad

Oberoende av anställning eller näringsverksamhet är det intressant hur kulturarbetsmarknaden utvecklas. I och med digitaliseringen finns det tecken som tyder på att arbetsmarknaden för konstnärer- na breddats en del. De strömmade ljudböckerna växer kraftigt vilket bl.a. har ökat efterfrågan på skådespelare som kan läsa in böcker för avlyssning. Det som betraktas som konstnärliga yrken inom scenkonsten har också förändrats en hel del på några decen- nier. Det som tidigare var betraktat som en teknisk profession, t.ex. belysningstekniker eller maskör, är i dag konstnärliga professioner i form av ljusdesigner och maskdesigner.48 För t.ex. fotografer, gra- fiker och illustratörer, är medieföretag, spelbolag, animationsföre- tag, AR- och VR-teknikföretag och närliggande kreativa näringar en ny kundgrupp.

Enligt en prognos från Arbetsförmedlingen väntas sysselsätt- ningen inom kultur och media under 2018 öka med 1,7 procent eller 1 000 personer. Filmbranschen räknar med en stark utveckling under 2018 och många filmarbetare kommer därför att behöva re- kryteras. Även inom bild och form räknar uppdragsgivarna med att sysselsätta fler då efterfrågan på offentlig konst ökar när kommu- ner och landsting bygger nytt. Inom ord- och mediaområdet fort- sätter dock arbetsgivarna att minska antalet anställda, medan man inom scen- och tonområdet räknar med att behovet ligger kvar på samma nivå som under 2017.49

6.4.8Kvinnor och män på institutionerna

Under 2017 publicerade Kulturanalys Norden en kartläggning över hur många kvinnor och män som är anställda inom den statligt finansierade kultursektorn i de nordiska länderna samt i vilka roller och på vilka positioner de finns. Majoriteten av de anställda vid de nordiska kulturinstitutionerna arbetar inom administration, service- och tekniska yrken. Utöver dessa yrkeskategorier finns ett flertal konstnärliga yrken såsom skådespelare, regissör, curator, konstnärlig ledare, musiker, dirigent och scenograf. Könsfördel-

48Minnesanteckningar från utredningens möte med bl.a. Svensk Scenkonst i oktober 2017.

49Prognos från Arbetsförmedlingen enligt pressmeddelande den 19 september 2017.

146

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

ningen i dessa yrken har sannolikt betydelse för fördelningen av makt och inflytande inom den konstnärliga verksamheten på inst- itutionerna.

År 2015 hade 18 procent av de anställda kvinnorna vid de svenska kulturinstitutionerna konstnärliga tjänster, medan motsva- rande andel bland männen var närmare 29 procent. Om jämförelsen begränsas till de anställda som är verksamma inom scenkonst och musik i Sverige är skillnaderna ännu tydligare. Drygt 35 procent av de anställda kvinnorna har konstnärliga tjänster på dessa områden, vilket ska jämföras med 50 procent av de anställda männen. Sverige, som har en hög andel kvinnor anställda på kulturinstitutionerna på samtliga kulturområden, har enligt kartläggningen lägst andel kvin- nor på konstnärliga tjänster i Norden.50

6.5Konstnärliga tekniker och uttryck

Digitaliseringen påverkar även det konstnärliga arbetet på ett mer jordnära plan. Det handlar om den traditionella distributionen via butikerna för försäljning av böcker, skivor, bild- och formkonst och video/dvd, de analoga pappersböckerna, tidningarna och vinyl- och cd-skivorna, liksom det fysiska mötet mellan publiken och verken inom teater, musik, dans och opera. På alla dessa områden har det under de senaste tjugo åren varit en omfattande utveckling, vilket också har fått konsekvenser för konstnärerna.

6.5.1Traditionella butiker och handel på nätet

Handeln med fysiska varor har tagit olika vägar genom historien. Från de årliga marknaderna med varor man inte kunde framställa själv, via beställning av varor från andra orter per postorder till mo- derna varuhus, snabbköp och specialbutiker med alla tänkbara varor.51

I slutet på 1990-talet började de första försöken med handel av fysiska produkter från digitala webbplatser. Ett exempel från den

50Kulturanalys Norden (2017). Jämställd kultur –s Kvinnor och män på statligt finansierade kulturinstitutioner i Norden.

51Webbplatsen för Handelns historia i november 2017.

147

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

tiden är företaget Boo.com, med säte i London, som planerade att sälja sportkläder och skor över hela världen. Varorna skulle inte vara billigare än i den vanliga handeln men företaget skulle stå för distributionen. Webbplatsen var dock bristfälligt designad, och föreställningen att kläder och skor kan skickas oprövade av kon- sumenten var ännu inte etablerad i breda befolkningslager. Försälj- ningen gick inte som planerat och företaget gick i konkurs i maj 2000. Företaget har därefter fått representera det som har kommit att kallas internetbubblan.52

Ett par decennier senare har den digitala handeln formligen ex- ploderat och numera finns det knappast några varor som inte kan köpas på nätet. På kulturområdet är det i första hand fyra typer av varor som påverkats av denna utveckling: böcker, skivor/cd med musik, bild- och formkonst och video/dvd med film. För inte allt- för många år sedan fanns det fortfarande, åtminstone i medelstora svenska städer, särskilda boklådor, skivbutiker, konsthandlare och videouthyrare. Numera är den försäljningen i hög grad flyttad till nätet. År 2000 hade t.ex. den traditionella bokhandeln en mark- nadsandel på 97 procent, 2011 hade denna marknadsandel fallit till 63 procent.53 Mellan 2016 och 2017 minskade den fysiska bok- handeln sin försäljning med 4,5 procent medan internetbokhandel ökade med 5 procent.54

För konsumenten finns flera fördelar med en digitaliserad handel, bl.a. att varorna skickas hem och att nätet rymmer ett be- tydligt bredare sortiment än det som den enskilda bokhandeln, skivbutiken, konsthandeln eller videobutiken kan tillhandahålla. För konstnärerna torde förekomsten av fysiska butiker ha ett värde som skyltfönster för konstverken, men viktigare är hur försäljning och ersättningar påverkas av de nya sätten att konsumera.

6.5.2Analoga och digitala konstverk

De konstnärliga produkter som säljs har också digitaliserats i viss grad. På musik- och filmområdet talar man numera om vinyl, dvd och strömmad musik och film. På litteraturområdet handlar det om

52Uppgifterna om företaget Boo.com är hämtade från Wikipedia.

53Läsandets kultur (SOU 2012:65), s. 579.

54Svenska Förläggareföreningen. Boken 2018 – marknaden, trender och analyser.

148

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

pappersböcker, e-böcker och ljudböcker. I och med digitaliseringen har också nya försäljningskanaler uppkommit. De olika konstfor- merna har dock kommit olika långt i sina respektive strukturom- vandlingar.

Musiksektorn har påverkats i grunden av digitaliseringen. Enligt Musikförläggarna kommer den framtida utvecklingen av musik- branschen på den internationella scenen sannolikt att omfatta VR- tekniken, t.ex. att avlidna artister kan uppträda under konserter i form av hologram. När det gäller konsumenternas betalningsvilja för upplevelsen av musik bygger denna numera huvudsakligen på prenumerationer av streamingtjänster. Genom att betala cirka 1 200 kronor om året i abonnemangskostnad t.ex. till Spotify lägger den vanlige konsumenten i själva verket troligtvis mer pengar på musik än när denne köpte CD-skivor eller skivor av vinyl. Inom filmbran- schen har antalet biobesök varit relativt konstant sedan 2001. År 2016 gjordes knappt 17 miljoner biobesök.55 Däremot ser allt färre svenska filmer på bio, biobesöken på svenska filmer har under 2017 minskat med 22 procent jämfört med året innan.56 Som framgår i figur 6.2 har antalet abonnemang av SVOD-tjänster som t.ex. Net- flix, C More, Viaplay och HBO däremot ökat.

Enligt aktörerna inom musikbranschen har den kommersiella delen av branschen inga problem med att anpassa sig till digitali- seringens förutsättningar. Svårigheterna med digitaliseringen av musiken är att bibehålla bredden och värna om de smalare aktörer- na och genrerna. STIM har t.ex. ett fördelningssystem där en nämnd av ämnesexperter gör en omfördelning av en del av intäk- terna till sociala, kulturella och utbildningsrelaterade ändamål. Det handlar om icke-sökbara medel som för närvarande i huvudsak tillfaller konstmusiken. Inriktningen på dessa medel är dock ifråga- satta av andra delar av branschen.57

Musikbranschens totala intäkter under 2016 var 10 miljarder kronor, vilket är en ökning med 9 procent jämfört med 2015. I lik- het med tidigare år stod konsertintäkterna för drygt hälften av dessa intäkter. Konsertintäkterna uppgick 2016 till 5,5 miljarder kronor, vilket var en ökning med 14 procent från år 2014. Det är

55Kulturanalys. Kulturen i siffror 2017.

56Sveriges Biografägareförbund. Svensk Biografstatistik, Tredje kvartalet 2017.

57Minnesanteckningar från utredningens möte med bl.a. Musikförläggarna i oktober 2017.

149

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

den största uppmätta ökningen på konsertområdet sedan 2007.58 Intäkterna är dock även inom livemusikområdet koncentrerade till några få bolag och många mindre arrangörer av musikevenemang har försvunnit.

På litteraturområdet är omställningen inte lika dramatisk som på musikområdet. Enligt Svenska Förläggareföreningen handlar det för författare och förlag i grunden om att ge ut en berättelse. For- men för berättelsens återgivning, i tryckt eller digital form, är inte avgörande. E-boken har en liten marknad i Sverige, men däremot växer de strömmade ljudböckerna kraftigt, vilket bl.a. ökat efter- frågan på skådespelare som kan läsa in böcker för lyssning. Det faktum att mervärdeskatten för tryckta böcker är 6 procent men 25 procent på digitala böcker håller tillbaka utvecklingen för den digitala boken. Här finns olika vägar framåt. I Norge har National- biblioteket digitaliserat alla böcker utgivna i Norge från 1600-talet fram till och med år 2000. Man kan inte ladda ner böckerna, där- emot streama och göra textsökningar i den gigantiska textmäng- den. För detta har förlag och författare fått statlig ersättning. Lik- nande försök görs av Kungliga Biblioteket i Sverige, men utan att det finns motsvarande statliga medel.59

På andra konstområden, som t.ex. för bildkonstnärer, konst- hantverkare och slöjdare, kan näthandelsföretag som säljer hant- verk, design, och form vara ett sätt att utöka sin kundkrets och öka möjligheterna att få högre intäkter. Inom bildkonstområdet har digitaliseringen åstadkommit en ökad tillgänglighet både för den enskilda konstnären och för den tilltänkta köparen eller utställ- ningsarrangören. Möjligheten till matchning mellan bildkonstnärer och marknadens aktörer har förbättrats. Matchningen sker mellan å ena sidan enskilda konstnärer, gallerier, konsthallar och utställ- ningsplatser och å andra sidan uppdragsgivare inom t.ex. offentlig konst och utsmyckning eller andra konstnärliga projekt.

För bildkonstnärer är aktiv närvaro på sociala medier viktig. En amerikansk studie från företaget Invaluable visar att 22,7 procent av konstköparna där hittar nya verk via sociala medier jämfört med 15,9 procent via gallerier. Upptäckten sker i den digitala miljön,

58Musiksverige. Musikbranschen i siffror. Statistik för 2016.

59Minnesanteckningar från utredningens möte med bl.a. Svenska Förläggareföreningen i oktober 2017.

150

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

medan den ekonomiska transaktionen sker inom den traditionella marknaden.60 Digitaliseringen har resulterat i att det ställs högre krav på att konstnärerna själva ska kunna hantera ny teknik och att de ska finnas närvarande i digitala sammanhang.61 Samtidigt som digitaliseringen har skapat helt nya förutsättningar för snabb, bred och billig informationsspridning har det totala informationsflödet expanderat och det krävs därför både strategisk kompetens och kontinuerligt nätverksbyggande för att man ska lyckas tränga ige- nom informationsflödet och väcka ett intresse hos mottagarna.62

6.5.3Fysiska och digitala publikmöten

Scenkonstens olika uttryck bygger i hög grad fortfarande på mötet mellan publik och konstnärligt verk, med skådepelare, dansare, sångare och musiker i samma rum som publiken. I och med digi- taliseringen har det dock uppkommit möjligheter att sprida före- ställningar från institutionerna i hela världen och i storstäderna till människor som bor på mindre orter där kulturutbudet är mindre. Den ökade tillgängligheten av konst är även viktig för människor med funktionsnedsättningar som kan ha svårt att sig till en föreställning, konsert eller utställning. Det digitala verket kan då underlätta tillgängligheten till konst inom olika områden.

Dramaten och Stockholms konserthus har numera egna play- kanaler och Operan, Riksteatern och Folkets Hus och Parker arbe- tar med digitalt överförda scenkonstupplevelser. Andra exempel är Göteborgs symfoniker (GSO Play) och Musik i Syd Channel. Tekniken ger nya möjligheter, t.ex. att de deltagande artisterna kan befinna sig på olika platser och ändå delta i samma föreställning. Både från arbetsgivarna i Svensk Scenkonst och från arbetstagarna i Teaterförbundet för scen och film betonas att det inte får handla om enkla och statiska inspelningar av befintliga föreställningar, utan att de konstnärliga kvalitetskraven fortfarande ska gälla,

60Pratik Vithlani. Digitaliseringens konsekvenser för konstnärligt yrkesutövande – en kartlägg- ning för den konstnärspolitiska utredningen.

61Underlag från Teateralliansen i september 2017.

62Underlag från Danscentrum i oktober 2017.

151

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

samtidigt som ersättningen till inblandade parter inte får för- sämras.63

I samband med att denna fråga har diskuterats har utredningen uppmärksammats på att mervärdesskattesatserna för direktsänd scenkonst är 6 procent men 25 procent för inspelade föreställningar som inte visas direkt. Det hela är en konsekvens av hur Skatte- verket tolkar att skattesatsen för tillträde till biografföreställningar höjts från 6 procent till 25 procent fr.o.m. den 1 januari 2017.64 Enligt Svensk Scenkonst missgynnar mervärdesskattesystemet de icke direktsända föreställningarna. Inget tyder emellertid på att digitala sändningar skulle konkurrera ut live-upplevelser, snarare lockar de till fler besökare på institutionerna.65 Regeringen har in- för 2018 tillfört Dramaten, Operan och Riksteatern sammanlagt 15 miljoner kronor årligen 2018–2020 för satsningar på digitala utsändningar av föreställningar.66

63Minnesanteckningar från utredningens möte med bl.a. Svensk Scenkonst i oktober 2017 och från utredningens möte med Teaterförbundet för scen och film i maj 2017.

64Prop. 2012/13:22 och prop. 2015/16:1.

65Minnesanteckningar från utredningens möte med bl.a. Svensk Scenkonst i oktober 2017.

66Budgetpropositionen 2018 (prop. 2017/18:1, utg. omr. 17).

152

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

Fler kan ta del av opera. Direktsänd opera på bio är ett initiativ från Folkets Hus och Parker. Foto: Folkets Hus och Parker.

6.5.4Digitala verktyg

Det finns en mängd exempel på hur nya digitala verktyg har för- ändrat förutsättningar och möjligheter för konstnären. I dag kan t.ex. en scenograf skriva ut sin scenografi i en 3D-skrivare, det finns led-teknik, surroundteknik, nya styrningssystem, VR-teknik och AR-teknik. VR-teknik möjliggör för användaren att förflytta sig in i en digitalt skapad situation eller miljö. Användaren uppfat-

153

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

tar sig vara i en annan virtuell verklighet genom användandet av en kamerarigg som filmar i 360 grader, vilket ger en sfärisk effekt. Försök har gjorts att återskapa filmer, scenkonstupplevelser och livehändelser så att fler åskådare ska kunna få en upplevelse som motsvarar den som uppstår vid en föreställning. VR-tekniken kan också innebära att fler konsumenter blir villiga att betala för scen- konstupplevelser. Digitaliseringen har också inneburit ny teknik som t.ex. 3D-scanners, som digitaliserar tredimensionella objekt. Ritningar av föremål kan laddas ner från internet och skrivas ut i hemmet. Upphovsmän kan t.ex. erbjuda mönster, form och design i digital form, för nedladdning och utskrift i en 3D-skrivare. Med denna teknik kan föremål massproduceras och kopieras. Det finns dock en risk att kombinationen 3D- skrivare och scanners kan leda till illegal kopiering av konsthantverk och slöjd. De nya teknikerna är resurskrävande och svåra att hitta utanför storstäderna, vilket ytterligare kan bidra till konstnärernas svårigheter att leva på landsbygden och producera sin konst där.67

Bland de aktörer inom området som utredningen har träffat finns en efterfrågan på ett resurscentrum för scenkonst där en- skilda upphovsmän, scenkonstnärer och aktörer kan få tillgång till kunskap och teknik för till exempel digital publicering, digital scenografi och trailerproduktion. Under 2013 gav regeringen Kultur- rådet i uppdrag att utreda vilka förutsättningar som behöver finnas för att scenkonsten med digitala hjälpmedel ska bli mer tillgänglig och scenkonstbranschen arbetar sedan flera år tillbaka med att ut- veckla scenkonst för olika digitala plattformar. För att fortsätta att undersöka möjligheter och utmaningar för digitaliseringen har också Teaterförbundet för scen och film och Svensk Scenkonst tillsatt en arbetsgrupp.68

67Underlag från Sveriges konstföreningar i oktober 2017.

68Pratik Vithlani. Digitaliseringens konsekvenser för konstnärligt yrkesutövande – en kartlägg- ning för den konstnärspolitiska utredningen.

154

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

Studenter under kursen Sculpture Modeling with a Digital Touch, där de jobbar med allt från de äldsta skulpturteknikerna till de senaste.

Foto: Kungl. Konsthögskolan, Stockholm.

6.5.5Ett vidgat konstbegrepp

Konst är traditionellt uppdelat i olika konstområden såsom dans, teater, film, litteratur, musik och bild och form. Ur konstnärens perspektiv är dock indelningen mer eller mindre oväsentlig. Konst- närer har i alla tider utforskat gränserna för konstens olika genrer, arbetat gränsöverskridande, utvidgat de redan existerande genrerna genom nya uttryck och förhållningssätt och därigenom skapat nya konstformer. Det alltmer komplexa samhället under de senaste de- cennierna har bidragit till en allt tydligare utveckling mot att gamla konstgenrer utökas med nya och att gamla genrer också har blivit bredare och innehåller fler uttryck. De senaste decenniernas stora samhällsförändringar som klimatpåverkan, urbaniseringen, migra- tionen, digitaliseringen, ökade sociala och ekonomiska klyftor och den krympande tillgången på icke förnybara resurser ställer dess- utom krav på nya angreppssätt i den konstnärliga processen. Konstnärligt utforskande och prövande kan ses som centrala kom- ponenter för utvecklingen av ett hållbart samhälle. Det blir t.ex. allt vanligare att forskare och doktorander inom konst samverkar inom närliggande kunskapsområden och miljöer och att konstnärer överhuvudtaget arbetar alltmer tvärvetenskapligt. Betydelsen av

155

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

interkulturella utbyten, ett utvidgat genusbegrepp och normkritik har också påverkat den samtida konsten.

Ett flertal konstgenrer som räknas som nya har funnits en längre tid men det konstnärliga innehållet i genren har fördjupats och genren har till slut räknats som en ny konstart. Ett exempel på det är samtida cirkus som relativt nyligen registrerats som eget konstområdet hos olika bidragsgivare, medan det i vissa fall ännu ingår under exempelvis teater.69 Ingen entydig definition finns heller av vad som räknas in under begreppet, vilket gör att tolkningen kan variera.

Under 2017 fick Kulturrådet i uppdrag att undersöka situatio- nen för den professionella samtida cirkusen samt göra en bedöm- ning av behovet av eventuella ytterligare statliga insatser på området. Det sammantagna intrycket som Kulturrådet fått av kart- läggningen är att den samtida cirkusen är ett konstområde som har stor potential att utvecklas än mer i landet. Enligt branschens egna beräkningar gjorda 2015 fanns då omkring 350 utövare verksamma inom samtida cirkus, varav 50 var verksamma huvudsakligen i utlandet. 2015 fanns det ett 60-tal cirkuskompanier varav två tredjedelar var baserade i Stockholms län, ett tiotal befann sig i Skåne och resten var spridda över landet. I landet finns en stor aktör, Cirkus Cirkör, som har statligt stöd som regional insti- tution. Tre organisationer arbetar på olika sätt främjande för den samtida cirkusen: den nationella branschorganisationen Manegen och plattformarna Subtopia i Stockholm och Karavan i Malmö. Statlig finansiering till området samtida cirkus utgår i första hand från Kulturrådet och Konstnärsnämnden inklusive Kulturbryggan. Under perioden 2012–2016 har det sammanlagda statliga stödet till cirkusområdet ökat från 9,4 till 13,5 miljoner kronor. Universitets- utbildningen i cirkus vid Stockholms konstnärliga högskola är numera väletablerad och sedan starten 2005 har 86 individer av- slutat kandidatprogrammet i cirkus. Enligt rapporten har utbild- ningen bidragit till att det skapas än fler kompanier med välut- bildade artister i Sverige.70

69Cirkus Cirkör tillsammans med Varieté Vaudeville fick stöd från Kulturrådet första gången 1997.

70Kulturrådet (2017). Professionell samtida cirkus - en kartläggning.

156

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

Cirkusen räknas i dag som ett eget konstområde.

Foto: Love Strandell/Folio.

157

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

Ett annat exempel på en genre som funnits länge men som numera räknas som en konstnärlig genre är spel eller game art. På 1960-talet utkom ett av de första interaktiva grafiska datorspelen och har sedan dess haft en explosiv utveckling med alltifrån arkadspel till verklighetsbaserade PC-spel med 3D-grafikkort till komplicerade online spel med alltmer avancerat konstnärligt innehåll. Spelindustrin har dessutom länge varit inspirerande för och använts inom andra konstområden som t.ex. experimentell musik, performance, inter- aktiv konst eller annan konst som har det digitala som sitt medium och spelindustrin har självklart länge även inspirerats av konsten.71

Andra exempel på konst som anses relativ ny är graffiti och an- nan urban konst. Grafisk design var tidigare något som befann sig i skärningspunkten mellan konst och hantverk men räknas i dag också som en konstnärlig yrkeskategori.72 Kulturbryggan använder en hel del nya definitioner av konst- och kulturområden för sin bi- dragsgivning, såsom deltagarkultur (som t.ex. lajv, cosplay, interak- tiv teater och deltagarfestivaler), spel (t.ex. spel där utövaren an- vänder dator eller spel som bräd-, figur-, konflikt- eller rollspel) och transmedia (t.ex. berättelser som skapas och rör sig över mul- tipla, mediala plattformar där nytt innehåll presenteras i varje medi- al del av narrativet).

Den digitala utvecklingen har överlag möjliggjort fler avancerade uttryck och att fler konstarter blandas samman inom i stort sett alla konstformer. Ny, mer avancerad och lättillgänglig teknik har också gjort att konstbegreppet blivit bredare. Yrken som tidigare ansågs vara rent tekniska, som t.ex. maskör eller ljustekniker, har ändrats och ett flertal yrken inom ljud, ljus och mask anses nu vara konstnärliga.73 Ny avancerad teknik har också möjliggjort att ett konstnärligt uttryck kan kombineras med en avancerad funktion, t.ex. smarta textilier och högteknologiska kläder. Det konstnärliga uttrycket och den avancerade funktionen kombineras ofta med en hållbar produktion. En effekt av digitaliseringen och nya konstom- råden är att nya möjligheter till arbetstillfällen för konstnärer kan uppstå från andra branscher eller genreöverskridande kulturuttryck.

71Nationalencyklopedin.

72Arbetsförmedlingen har nyligen tagit in grafiska designers i de yrkeskategorier som kan vara inskrivna i Af Kultur Media.

73Minnesanteckningar från utredningens möte med Musikförläggarna, Svensk Scenkonst och Svenska Förläggareföreningen i oktober 2017.

158

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

Kompositörer, bildkonstnärer och dramatiker efterfrågas exempelvis i utvecklingen av digitala spel och i reklambranschen.74

Inom den internationella konstscenen har ett flertal nya nätverk uppstått som arbetar med ett fritt förhållande till genrer, t.ex. Ruangrupa från Indonesien och Chimurenga från Sydafrika. Inter- nationellt finns också ett flertal tvärvetenskapliga utbildningar där t.ex. konst och teknik förenas och där eleverna t.ex. lär sig att skapa en virtuell koreografi eller skräddarsy robotar.

Att nya konstområden uppkommer och att gamla utvidgas in- nebär att bidragsgivande myndigheter och organisationer också behöver bredda de formella definitioner av konst som de tidigare haft. Det kan i praktiken innebära att referensgrupper kan behöva inhämta extern expertkunskap och eventuellt utföra ett mer inten- sivt arbete med att uppsöka nya målgrupper. Ett utvidgat konstbe- grepp innebär också ett större antal konstnärer som ska dela på de bidragsbelopp och andra ersättningar som finns tillgängliga.

6.6Kultur i hela landet

Den kulturpolitiska ambitionen att sprida kultur i hela Sverige är lika gammal som politikområdet. Tillkomsten av verksamheterna i Konstrådet, Rikskonserter, Riksteatern och Riksutställningar, lik- som utbyggnaden av regionala länsteatrar, länsmusik och länsmu- seer, motiverades alla av den politiska övertygelsen om att alla medborgare, oavsett var de bor, ska ha möjlighet att ta del av ett kvalitativt utbud av kultur. Det är dock ingen lätt ambition att för- verkliga i ett till ytan stort land med liten befolkning. Många kulturpolitiska utredningar och projekt har haft i uppdrag att utveckla politiken på det här området. I dessa politiska ambitioner och uppdrag har vanligtvis inte konstnärspolitiken stått i fokus, men som anställda på regionala scenkonstinstitutioner eller som boende utanför storstadsområdena är konstnärerna likafullt be- rörda. En av de senaste decenniernas största kulturpolitiska refor- mer är den s.k. kultursamverkansmodellen som infördes 2011. Det är en modell för fördelning av statliga medel till regional och lokal kulturverksamhet. Tanken med modellen är att öka det regionala

74 Pratik Vithlani. Digitaliseringens konsekvenser för konstnärligt yrkesutövande – en kartlägg- ning för den konstnärspolitiska utredningen.

159

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

inflytandet samtidigt som ansvars- och rollfördelningen mellan nationell, regional och lokal nivå skulle tydliggöras. Modellen redovisas närmare i kapitel 8 och 9.

6.6.1Regionernas kulturverksamheter

Regionerna har stor betydelse för möjligheterna att verka som konstnär i hela landet, i rollen som uppdragsgivare, arbetsgivare, bidragsgivare och strukturhållare. Samtliga regioner har en kultur- förvaltning som ansvarar för regionens kulturella satsningar, men arbetet har utvecklats sig på delvis olika sätt. I avsnittet följer några exempel på den stora mångfald av de regionala kulturverksamheter som finns runt om i hela landet.

Ett exempel är Region Skåne som valt en organisatorisk lösning där de inte bedriver någon egen konstnärlig produktion. Alla orga- nisationer och aktörer ligger utanför regionens förvaltningsstruk- tur. I stället bedriver sakkunniga kulturutvecklare ett strategiskt utvecklingsarbete med verksamhetsbidrag, utvecklingsbidrag, dia- logstöd samt strategisk bidragsgivning gentemot såväl kommuner såväl som andra för konstfältet relevanta intressenter. Enligt kul- turförvaltningen har denna organisatoriska lösning, tillsammans med en utökning av antalet bidragsmottagare (institutioner, orga- nisationer, kollektivverkstäder och centrumbildningar) förutsätt- ningar att utgöra långsiktigt starka länkar i arbetet med konst och kulturfältets infrastruktur.75

Ett annat exempel på regional kulturverksamhet är Dansnät Sverige, som är ett fristående nationellt nätverk för den samtida danskonsten där dansscener, institutioner, regionala dans- och mu- sikverksamheter samt kommunala och regionala kulturförvaltningar samverkar för att stärka danskonsten. Kulturrådet gjorde en översyn av dansområdet 2014 där det bl.a. konstateras att den fria sektorn är viktig för dansområdets utveckling. Den nationella infrastrukturen på dansområdet är förhållandevis svag och därför har arrangörsnätverket Dansnät Sverige fått stor betydelse för spridningen av danskonst i landet.76 Flera av de intressenter inom dansområdet som utredningen

75Underlag från Region Skåne i november 2017.

76Konstnärsnämnden/Kulturrådet (2015). Översyn av statens nuvarande insatser inom dans- området.

160

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

haft dialog med pekar på betydelsen av lämpliga lokaler och svårig- heten att få tag på sådana. Intressenterna menar ett det behövs ett tydligt ansvarstagande vad gäller stöd till daglig träning och repeti- tionslokaler från både lokal och regional nivå. Det som finns i dag är otillräckligt och behöver utvecklas för att skapa bättre möjligheter för konstnärer att vara verksamma runt om i landet.

Fler intressanta exempel från regionernas arbete med olika kultur- verksamheter är internationella festivaler i Göteborg, där konstnärer i kommunerna runt omkring storstaden kopplar på det givna temat och blir en del av festivalerna. Det leder till större uppmärksamhet av festi- valerna i hela regionen, samtidigt som det också ger festivalerna till- gång till nya konstnärskap. Göteborgs Internationella Konstbiennals GIBCA Extendend är ett exempel, Göteborg filmfestival ett annat.

I Östergötland ges alla barn från 6 år tillgång till scenkonst ge- nom den regionala teaterverksamheten utan kostnad för skolorna. Västra Götalandsregionen har utvecklat ”kultursystem” som syftar till att skapa lokala konstnärliga kluster genom samverkan mellan region, kommun och framför allt mellan konstnärer som bor geografiskt nära varandra. En metod som regionen anser fungera väl och som leder till inflyttning och motverkar centralisering till storstaden. Ett exempel är Not Quite i Fengersfors, Dalsland.

I Sörmland finns samarbetsprojektet Väg 223 som löper från Nyköping till Mariefred och som knyter ihop kulturhändelser längs med vägen. I Region Västerbotten finns t.ex. Norrlands Nätverk för Musikteater och Dans, NMD, ett samarbete mellan de fyra Norrlandslänen Västernorrland, Norrbotten, Västerbotten och Jämtland. Syftet är att bidra till spridning av dans- och musik- teaterproduktioner genom turnéstöd och nätverksaktiviteter. De ensembler som ingår i nätverket är NorrlandsOperan i Umeå, Norrdans i Härnösand, Barn- och ungdomsoperan inom Estrad Norr i Östersund samt Piteå Kammaropera.77

I regionerna finns även ett antal institutioner inom filmområdet som är viktiga aktörer inom den nationella filmproduktionen. Det finns 19 regionala resurscentrum i Sverige som bland annat arbetar med utveckling av filmpedagogisk verksamhet, visning av film och talangutveckling. Stödet till regionala resurscentrum för film och video ingår i samverkansmodellen. För att stärka långfilmsproduk-

77 Underlag från Region Västerbotten i februari 2017.

161

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

tion i regionerna ges statligt stöd via Filminstitutet till fyra regio- nala filmproduktionscentrum: Film i Väst, med bas i Trollhättan, Filmpool Nord, med bas i Luleå, Film i Skåne, med bas i Ystad och Filmregion Stockholm-Mälardalen, med bas i Solna.

Ett annat exempel är FilmCentrum Syd som samarbetar med folkhögskolorna i Skurup och Fridhem som båda har filmlinjer i sitt utbildningsutbud. FilmCentrum Syd samarbetar därtill nära Film i Skåne och Folkets Bio Malmö, två viktiga aktörer inom den regionala och lokala filmscenen. Folkhögskolorna och Film- Centrum Syd arbetar i ett återkommande projekt där elever från folkhögskolorna besöker Filmcentrum i Malmö som står för under- visning och workshops. En annan region som arbetar med film är Region Östergötland genom Norrköpings filmfond som har växt fram under några år. Ett antal medieutbildningar i regionen gene- rerade ett inflöde av filmare. Dessa organiserade sig för några år sedan i föreningen Östergötlands Förenade Filmare (ÖFF). Genom föreningen och ett kvalitativt filmskapande, fick filmarna fram sina önskemål till politiker som såg behoven och möjligheterna inom den framväxande filmbranschen. Norrköpings kommun avsatte medel till en kommunal filmfond och regionen gav Film i Öst i uppdrag att arbeta med förutsättningarna för professionellt film- skapande i Östergötland.78

I Landstinget i Kalmar län är Ateljéhus Pukeberg ett exempel på ett konstnärligt kluster där flera konstnärer inom olika genrer arbe- tar i egna ateljéer, har offentliga uppdrag, ställer ut lokalt och in- ternationellt och har uppdrag som lärare i kulturskolan, folkhög- skolor, Capellagården och Linnéuniversitetet. Överlag betyder folk- högskolorna mycket för regionerna genom sin utbildning av blivande konstnärer, de kulturprogram de arrangerar och deras samverkan med det omgivande samhället. De är också viktiga som arbetsgivare och uppdragsgivare till konstnärerna. Folkhögskolorna bidrar därigenom till att skapa en kritisk massa som kan behövas för att konstnärer ska vilja verka och bo i en region.

En annan viktig funktion för spridningen av konst i hela landet är regionernas konsulenter. Det finns konsulenter inom ett flertal konstområden, t.ex. dans, cirkus, teater, konst, slöjd, bibliotek och musik samt allmänt konst- och kulturfrämjande. De allra flesta

78 Underlag från Region Östergötland i januari 2018.

162

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

konsulenter har regionerna eller landstingen som arbetsgivare, men det finns också konsulenter som är anställda av skolväsendet, studie- förbund, regionala organisationer eller kyrkliga samfund. De regio- nala konsulenternas uppgift är att vidareutveckla och stärka sina respektive konstområden genom att bygga upp kontakter och nät- verk mellan kulturinstitutioner, skolor, kommuner och konstnärer och att främja människors möjligheter att möta konst. De kan också arbeta med kompetensutveckling, förmedling av konst, marknads- föring och kommunikation, utbudsdagar och arrangörsstöd av olika slag.79 Vissa konsulenter har ett särskilt fokus på barn och ungdomar. De regionala konsulenternas interna nätverk är viktiga. T.ex. har konstkonsulenterna en aktiv förening med verksamhet över hela landet, Konstkonsulenterna i Sverige. Även danskonsulenterna har en aktiv förening, Samarbetsrådet för Regional Dansutveckling (SRD).80

6.6.2Var konstnärerna bor

jag […] både ser möjligheter och svårigheter med att verka utanför framförallt Stockholmsregionen. Visst är det så att det är svårare med möten varje dag, att man kan missa möjligheter som dyker upp med kort varsel och att man inte har samma antal scener, speltillfällen och publikunderlag som finns i de mest tätbefolkade områdena i Sverige, men! En plats utanför detta kan också skapa möjligheter. Om männi- skor samarbetar och det finns infrastruktur, tjänster och möjligheter så kan kreativa nätverk bildas som inte kan matchas på [andra] platser.81

Pär Soini, BD Pop

Under utredningens dialoger med berörda intressenter om förut- sättningarna för konstnärerna att verka i hela landet framträder två parallella utvecklingstendenser: en politiskt prioriterad regionali- sering och en hög grad av urbanisering. Å ena sidan finns det en väl utbyggd struktur av regionala kulturinstitutioner som anställer eller på annat sätt anlitar konstnärer. Det finns också en uttalad ambi- tion från statens sida genom kultursamverkansmodellen och från SKL:s sida att kulturen och dess utövare ska nå medborgarna i hela

79Stockholms läns landsting (2015). Framtidens stöd - En översyn av Stockholms läns lands- tings kulturstöd.

80Konstkonsulenterna i Sverige (2016). Uppdrag regionalt konstfält – Konstkonsulentfunk- tionen och kulturpolitikens regionalisering.

81Krönika: Vad gör det för skillnad om musiker finns i hela landet? www.konstnärspolitiskautredningen.se

163

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

landet. Å andra sidan visar t.ex. Konstnärsnämndens Inkomst- undersökning 2014 att 69 procent av konstnärerna är folkbokförda i de tre storstadsregionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Flertalet konstnärer är dock väldigt mobila i sitt yrkesutövande. De är bosatta i storstadsområdena men är verksamma runt om i hela landet och även internationellt. Att vara anställd på en regional institution innebär alltså inte att konstnären nödvändigtvis bor på orten, utan kan pendla mellan t.ex. Stockholm och Umeå.

Enligt aktörer som utredningen träffat har det ur ett kulturpolitiskt perspektiv dock stor betydelse med lokalt yrkesverksamma konstnä- rer, eftersom man ser att de bidrar till ett mer utvecklat kulturliv på orten och till att kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet präglar samhällets utveckling. En annan uppfattning, som kommit till uttryck från konstnärernas sida, är att det krävs en viss ”kreativ massa” för att ett konstnärskap ska kunna utvecklas i sitt skapande och att det sammanhanget i första hand finns att tillgå i storstäderna.82

En förutsättning för att konstnärer ska kunna leva och verka på en plats är ofta att de har tillgång till lokaler för sin verksamhet. Det kan vara repetitionslokaler, studios, verkstäder eller ateljéer. De är viktiga produktionsplatser för den konst som senare kommer samhället till del men de kan också vara viktiga för att stärka den konstnärliga identiteten, skapa nätverk och möjlighet att utbyta erfarenheter och kunskap konstnärerna emellan. Produktions- platserna hjälper ofta till att skapa ett konstnärligt kluster, som i sin tur stärker platsens identitet, attraktivitet och utveckling.

Intressenter som utredningen har haft dialog med vittnar om att det i storstadsregionerna finns en stor brist på tillgängliga lokaler för konstnärlig produktion. KLYS menar att kommunerna bör inkludera kultur och konst som riktvärden för utvecklingen av kommunen på samma sätt som planering av t.ex. grönytor och parkeringsnormer. I denna utveckling av kommunerna bör också produktionsplatser för konstnärer ges en självklar plats. I KRO:s kartläggning Årets konstkommuner 2017 framkommer att endast 17 procent av landets kommuner har en policy eller strategi för att skapa en samhällsutveckling som genomsyras av kultur. KLYS menar vidare att bostadsbolagen måste övertygas om värdet av att ha konstnärliga verksamheter i sina bestånd, även på längre sikt.

82 Minnesanteckningar från utredningens möte med SKL i april 2017.

164

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

Människor vill ofta bo där konstnärer är verksamma och konst och kultur bidrar ofta i hög utsträckning till platsers attraktivitet.83

6.6.3Konstnärliga residens i regionerna

Inom det regionalpolitiska området finns det en utveckling av konstnärliga residens runt om i landet. Konstnärer verksamma i storstäder behöver former för att nå ut med sitt skapande i hela landet och de konstnärer som är verksamma på landsbygd och i mindre orter behöver ha möjlighet till mobilitet, byte av miljö inom Sverige men även i utlandet. Den konstnärliga verksamheten i ett residens behöver inte låsas fast vid en institution utan kan också utföras i friare organisatoriska former t.ex. genom ett fördjupande av konstnärskapet på en ort för att därefter flytta till en annan plats.

Art Inside Out, en residensverksamhet i Halland.

Foto: Adde/ Art Inside Out, Region Halland.

83 Transit Kulturinkubator (2017). Förstudie av infrastruktur för konstproduktion i Stock- holmsregionen.

165

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

Ett intressant exempel på detta är Art Inside Out i Halland som startade sin verksamhet 2016. Art Inside Out bygger på residens och drivs av de halländska kommunerna Kungsbacka, Varberg, Falkenberg, Hylte, Halmstad och Laholm tillsammans med Region Halland. Konstnärer bjuds in att under en period arbeta med sitt skapande i residens på plats i Halland. De erbjuds också stöd, till exempel finansiering, boende och arbetslokaler. Varje residens är unikt och utformas efter lokala förutsättningar och önskemål. Ett annat exempel är det residens för i Sverige verksamma komponister som Konstnärsnämndens internationella musikprogram skapat i samarbete med Studio Acusticum och Piteå kommun.

Konstnärsnämnden framhåller att ett väl genomtänkt och inrät- tat residens har positiv effekt i det lokalsamhälle, den organisation eller institution som väljer att inrätta ett sådant. Myndigheten anser vidare att residensformen är en verksam form för att skapa mobili- tet och tillgång till kvalitativt samtida konstskapande i hela landet. Residensverksamhet för konstnärer inom alla konstområden har haft en kraftfull utveckling globalt under de senaste tio åren. Bilden av hur ett residens ska se ut har förskjutits och utvecklats, delvis på lite olika sätt inom olika konstområden. Enligt Konstnärsnämnden kan residenset främja det konstnärliga skapandet på ett regionalt och lokalt plan samt öka den regionala och lokala kompetensen och främjandet av konstnärernas internationalisering.84

6.7Kulturen som samhällsnytta

Kulturen och konsten har ofta kommit att kopplas till olika typer av samhällsnytta, t.ex. regional utveckling och förbättrad hälsa. Satsning- ar på dessa områden ger arbetstillfällen till konstnärer och producerar värden för samhället som är svåra att åstadkomma på annat sätt.

6.7.1Kultur och regional utveckling

En av de bästa effekterna av att flytta till en mindre ort som konstnär, eller konsthantverkare i mitt fall, är att jag blivit så synlig. Möjligheterna till uppdrag och inkomster för mitt företag finns fortfarande till största delen på mer tätbefolkade platser men jag har på ett år fått ett större

84 Information lämnad av Konstnärsnämnden vid möte med utredningen i november 2017.

166

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

socialt nätverk med bredare spektrum på kunskaper, utbildningar och resurser än jag haft tidigare. Allt går liksom att lösa och jag upplever att människor omkring mig är väldigt generösa med både sin tid och sina lokaler/verktyg. Och vice versa förstås. Vi behöver ju varandra.85

Åsa Lockner, konsthantverkare

Flera aktörer har uttryckt vikten av att konstnärer lever och verkar över hela landet, framför allt för att det behöver finnas konstnärliga berättelser från hela landet. Ett annat perspektiv som framkommer inom arbetet med regionala utveckling är att kulturen är av stor betydelse för den sociala sammanhållningen i en region. Kultur har likt utbildning, infrastruktur, boende, arbetsmarknad, service och it en viktig roll i det som gör en plats attraktiv för människor att bo och verka på. Kulturen tillsammans med föreningsliv är en viktig del i främjandet av demokrati och människors deltagande i sam- hällslivet och ses som en av byggstenarna i den regionala utveck- lingen och i arbetet med att skapa tillväxt i hela Sverige.

I den nationella strategin för hållbar regional tillväxt och attrak- tionskraft 2015–2020 lyfter regeringen fram kulturlivet och dess aktiviteter som en kraft som ”främjar och utvecklar människors krea- tivitet, vilket är av betydelse för förnyelse och innovationsförmåga i glesbygd, landsbygd, tätorter, städer och storstäder.” och att det därför är viktigt att främja kultur och fritidssektorn samt kulturarvet.86 I strategin lyfter man fram att genom att vårda, utveckla och tillgäng- liggöra kultur och kulturmiljöer ger man också förutsättningar för ett breddat näringsliv där kulturella och kreativa näringar tillsammans med besöksnäringen kan ta större plats. De kulturella och kreativa näringar bidrar i sin tur till innovativ näringsutveckling, då de kopplar samman branscher, kompetens och kunskapsområden på nya sätt, vilket kan ge framgång i andra näringar och skapa vägar till nya marknader.

6.7.2Kultur och hälsa

Att kunna delta i och utöva kulturaktiviteter är en viktig del av demokratin och de mänskliga rättigheterna. Deltagande i kultur- livet kan bland annat bidra till personlig utveckling, stärkt själv-

85Krönika: Stad och land – möjligheter och svårigheter för en verksam konstnär www.konstnärspolitiskautredningen.se

86En nationell strategi för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft 2015–2016.

167

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

känsla och välbefinnande, liksom till ett livslångt lärande och en inklu- dering i sociala sammanhang. Konst och kultur kan förebygga ohälsa i livets olika skeden, och användas hälsofrämjande och rehabiliterande inom hälso- och sjukvården. Eget skapande och deltagande i olika konstnärliga och kulturella uttrycksformer är också viktigt för barns och ungas hälsa, utveckling och inlärning.

Cirkus med syftet att locka fram lusten att röra sig, och att pröva göra det man annars inte vågar. Foto: Simon Sjörén/ Skapande Hälsa i Åre.

Det finns omfattande forskning som visar kulturens breda betydelse för hälsa och välbefinnande ur olika avseenden.87 Det arbete som be- drivs utifrån kulturpolitiska målsättningar inom kultursektorn, bidrar dessutom i stor utsträckning till att uppfylla delar av de folkhälso- politiska målsättningarna. Exempel på aktiviteter inom kultur och hälsa som kan förbättra hälsan är dans för unga med psykisk ohälsa, dans för vuxna med Parkinson, minnesträning med hjälp av museers

87 Se exempelvis Eva Bojner Horwitz m.fl. (2015). Kultur och folkhälsa — antologi om forskning och praktik, Ola Sifurdson (red) (2014). Kultur och hälsa, ett vidgat perspektiv, och Region Skåne (2014). Vändpunkt — Förslag om kultur och hälsa i nordisk samverkan, rapport till Nordiska ministerrådet.

168

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

utställningar, musik- och bildterapi, biblioterapi och litteraturterapi. Vissa landsting har ”kultur på recept” eller kulturunderstödd rehabili- tering där patienten får möjlighet att måla, delta i sy- eller träslöjd, körsång och dans. Patienten kan också ta del av kulturupplevelse som konserter, teaterföreställningar och konstutställningar.

En kommission för jämlik hälsa tillsattes 2015 och fick i uppgift att lämna förslag som kan bidra till att hälsoklyftorna i samhället minskar. I yttranden över betänkanden från Kommissionen konsta- terar Kulturrådet att på samma sätt som folkhälsan är ett sektor- överskridande ansvar för flera politikområden, så är flera politik- områden i samhället ansvariga för att inbegripa konst och kultur i sin verksamhet för att på detta sätt öka folkhälsan.

Ett flertal projekt inom kultur och hälsa har pågått och pågår runt om i Sverige. Landets samtliga vårdcentraler har fått information i form av en kulturhälsobox som innehåller material om dans, musik, bild, teater och film, men även övningar i stillhet, skrivna och fram- tagna av spjutspetsforskare, författare och kulturproducenter. Ett Kompetenscentrum för kultur och hälsa har startat inom landstinget i Stockholms län för att hälso- och sjukvården ska kunna ta del av kulturens potential, så att konst och kultur med tiden integreras i länets vård- och omsorgsverksamheter. Centrum för kultur och hälsa vid Göteborgs universitet arbetar brett inom området kultur och hälsa och främjar forskning, utbildning och utvärdering inom området.

En internationell konferens om kultur och hälsa och det aktuella forskningsläget kommer att arrangeras hösten 2018 i Köpenhamn där såväl kulturaktörer som sjuk- och hälsovården är målgrupper för konferensen. Vidare har regeringen våren 2017 mottagit slut- betänkandet Nästa steg mot en mer jämlik hälsa (SOU 2017:47) som remitterats under 2017.88 För att stärka en nationell överblick över området kultur och hälsa har regeringen också gett Kulturrådet i uppdrag att genomföra en översikt om hur det strategiska arbetet, utifrån forskning och beprövad erfarenhet, bedrivs i samtliga län och hur kunskapsutbyte och samverkan kan vidareutvecklas. En redo- visning ska lämnas till Kulturdepartementet och Socialdepartementet senast 20 augusti 2018.89

88Enligt propositionsförteckningen är propositionen En god och jämlik hälsa – en utvecklad folkhälsopolitik planerad att lämnas till riksdagen i mars 2018.

89Budgetpropositionen 2018 (prop. 2017/18:1).

169

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

6.8Civilsamhället och konstbildning

Civilsamhället är ett omfattande begrepp och definieras som en arena, skild från staten, marknaden och det enskilda hushållet, där människor, grupper och organisationer agerar tillsammans för ge- mensamma intressen.90 Inom konstområdet handlar det främst om organisationer som på olika sätt har en konstbildande verksamhet, t.ex. studieförbund, folkhögskolor, konstföreningar eller andra konstbildande organisationer. Dessa är viktiga för konstnärerna på två sätt. Dels kan de vara uppdragsgivare till konstnärerna vid ut- ställningar, föreställningar, konserter och föreläsningar. Dels har de en konstbildande verksamhet som är viktig för publikens inställ- ning till och kunskap om konst och därmed är de också viktiga för samhället i stort. Även tidningar, dagspress och public service har en konstbildande funktion som blir allt viktigare då den samtida konsten ibland kan upplevas som svårtillgänglig.

6.8.1De konstbildande studieförbunden

Rapporten Studieförbund 2015 från Kulturanalys visar att de tio studieförbund som finns i dag sammantaget står för en mycket omfattande bildnings- och kulturverksamhet i samhället.91 Under 2015 deltog cirka 1,7 miljoner deltagare i studiecirklar och av dessa utgjordes 630 000 av unika deltagare. Studiecirklar med humanist- iska, språkliga och konstnärliga ämnen stod under 2015 för cirka 70 procent av studiecirkelverksamheten. Inom dessa ämnen var musik, dans och dramatik de populäraste inriktningarna. Studie- förbunden har också annan verksamhet i form av kulturprogram, t.ex. föreställningar, evenemang eller föreläsningar. I rapporten framkommer att de olika studieförbundens kulturprogram hade cirka 20 miljoner deltagare eller besökare under 2015.

Studieförbundens verksamhet finansieras i huvudsak av statsbi- drag, men även landsting och kommuner bidrar. År 2015 fördelade staten cirka 1,7 miljarder kronor, medan landsting och kommuner

90Prop. 2009/10:55, bet. 2009/10:KrU7, rskr. 2009/10:195.

91I rapporten Studieförbund 2015 från Kulturanalys är dessa Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Folkuniversitetet (FU), Ibn Rushd, Kulturens bildningsverksamhet (KBV), Med- borgarskolan, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet (NBV), Sensus, Studiefrämjandet, Studieförbundet Bilda och Studieförbundet Vuxenskolan (SV).

170

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

bidrog med cirka 300 miljoner kronor vardera. Staten fördelar även medel till särskilda satsningar inom studieförbunden, till exempel till arbetet med nyanlända. Till detta ska läggas att det finns ett stort antal ideellt engagerade i studieförbunden och dess olika med- lemsorganisationer och föreningar.

I figur 6.15 redovisas hur studiecirkelverksamheten har utveck- lats under perioden 2002–2015.

Studiecirklar

 

Annan folkbildningsverksamhet92

 

Källa: Kulturanalys.

Figuren visar att studiecirkelverksamheten tydligt minskat räknat i antal deltagare under perioden. Minskningen sker i de flesta studie- förbund, men är störst i de större. ABF och Studieförbundet

92 Inom Annan folkbildningsverksamhet genomförs bildnings- och kulturverksamhet i friare och flexiblare former än i till exempel studiecirkeln. Det kan till exempel handla om prova- på-dagar eller helgkurser.

171

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

Vuxenskolan har tappat nära 400 000 deltagare under perioden. Samtidigt visar figuren att antalet kulturprogram har ökat.

En av de största aktörerna på området är Svenska kyrkan som 2001 redovisade 112 000 sångare i någon av Svenska kyrkans körer. Mer än 3 000 personer spelade i någon form av instrumental- ensemble i Svenska kyrkans regi. Antalet anlitade instrumentalister uppgick till närmare 14 000 och sångarna till drygt 5 000.93

6.8.2Andra konstbildande aktörer

Vid sidan av studieförbundet finns det ett antal andra konst- bildande verksamheter som arbetar för att medborgarna ska komma närmare konsten i bred mening, både som publik och som medverkande. Som exempel kan nämnas Folkets Hus och Parker, Bygdegårdarna, Sveriges konstföreningar, Konstfrämjandet, Skåde- banan och Amatörkulturens samrådsgrupp.

Sverige har en lång tradition av konstföreningar, både allmänna och så kallade arbetsplatsföreningar. År 2016 var 692 konstföreningar anslutna till Sveriges Konstföreningar. Av dessa var 334 allmänna konstföreningar, 357 arbetsplatskonstföreningar och 1 konstnärs- driven konstförening.94 Antalet medlemmar uppgår till cirka 170 000. Enligt Sveriges konstföreningar har konstföreningarna minskat i antal det senaste decenniet och därmed har cirka 1 000 utställningsrum förlorats, främst i de större städerna. Detta leder både till minskade visningsmöjligheter för konstnärerna, till att färre konstintresserade har möjlighet att se konst på sin hemort och till färre inköp både från privatpersoner och konstföreningar.

De flesta konstföreningar som har försvunnit är konstförening- ar på arbetsplatser som inte har ersatts av något annat. En viktig förändring för konstföreningarna på arbetsplatser är att den vinst i de konstlotterier som förekommer på arbetsplatserna har börjat förmånsbeskattas om arbetsplatsen subventionerar inköpen av konstverken till lotteriet. Detta gör också att villkoren för konst- föreningarna på arbetsplatserna har försämrats. Under 1999 köpte

93Folkbildning i brytningstid – en utvärdering av studieförbund och folkhögskolor

(SOU 2004:30), s. 179.

94Sveriges konstföreningars verksamhetsberättelse 2016.

172

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

konstföreningarna konstverk för 120 miljoner kronor, men inkö- pen har sjunkit kraftigt under senare år.95

Konstfrämjandet är en annan viktig aktör inom konstbildning- en. Organisationen sprider konst över hela Sverige genom produk- tion av nya konstverk, projekt, utställningar, böcker och möten. Konstfrämjandet har ett stort antal medlemmar som består av olika medlemsorganisationer och folkrörelser, t.ex. studie- och fackför- bund, och andra intresseorganisationer. Genom sina olika distrikt når organisationen hela landet.96

Folkets Hus och Parker är med sina cirka 500 samlingslokaler över hela landet viktiga för att konstnärer och konstnärliga grupper ska kunna nå ut med sina verk. Därutöver producerar organisatio- nen föreställningar med fria teatergrupper, konstutställningar och filmprogram som lokala föreningar kan nyttja. Lokalerna har dock generellt sett ett stort upprustningsbehov och enligt Folkets Hus och Parker är det en brist att Boverkets stöd till allmänna samlings- lokaler, som ökat de senaste åren, inte omfattar folkparkerna. Med- lemsantalet i riksorganisationen har sjunkit över tid, men har stabi- liserats sedan 2000. Fortfarande läggs lokala föreningar ner, men det kommer i stället nya, baserade i grupper och i miljöer som inte traditionellt varit medlemmar i Folkets Hus och Parker.97

6.8.3Kritikerfunktionen

Utredningen har även uppmärksammats på frågan om betydelsen av en aktiv konstkritik och av aktuella recensioner som en viktig del av det offentliga samtalet om konsten i samtiden. Medierna är centrala aktörer som avgör vilka händelser och fenomen som upp- fattas vara av betydelse i samtiden. Hur konst blir synligt och uppmärksammas i medierna är därför en central fråga för utred- ningen. En diskussion om kritikens utveckling och synlighet i me- dier pågår i Sverige såväl som i flera andra länder, och ofta med samma förtecken. Det uttrycks en oro över att utrymmet för en kvalificerad kritik av konstnärliga verk har minskat i dagstidning-

95Underlag från Sveriges konstföreningar i oktober 2017.

96Konstfrämjandets webbplats i mars 2018.

97Minnesanteckningar från utredningens möte med Folkets Hus och Parker i november 2017.

173

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

arna över tid, och alltmer ersatts av nöjesjournalistik och ett popu- lärkulturellt innehåll. Frågan om vad som är kritikens uppgift är en central fråga i debatten, men kanske ännu mer frågan om hur kriti- ken ska finansieras.

300

 

 

 

 

 

 

 

 

274

 

250

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

200

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

173 171

158

159

 

 

 

141 129

 

 

 

150

 

 

 

128

 

 

 

100

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Aftonbladet

 

DN

 

Expressen

 

SvD

 

2007 2017

Källa Aftonbladet.

Forskningsprojektet Kulturjournalistikens världar vid Stockholms universitet är en större studie om hur journalistiken om kultur i ett antal större tidningar och radio och tv har utvecklats från mitten av 1980-talet. Forskningen visar att mängden artiklar, inslag och pro- gram i press, radio och teve som handlar om kultur har ökat över tid. Andelen kritik minskar däremot, men inte tydligt i absoluta tal. En nyligen gjord undersökning visar att antalet recensioner av litteratur, film, musik, scenkonst, konst/arkitektur och radio/tv i Aftonbladet, DN, Expressen och SvD har minskat med i genom- snitt 21 procent mellan 2007 och 2017, se figur 6.16.98

Att skriva kritik eller recensioner är ofta en bisyssla, men som är sämre arvoderad än mycket annat skrivande för medier, sett i för- hållande till den tid detta arbete kräver. En bakomliggande faktor

98 Den vikande kritiken, artikel i Aftonbladet den 13 februari 2018.

174

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

för utvecklingen är de tryckta tidningarnas alltmer ansträngda eko- nomi. Frånvaron av en kvalificerad kritik riskerar att leda till minskad förståelse för den aktuella konsten och därmed till en ökad distans mellan konstnärerna och deras publik. Dessutom har kritiken en viktig roll att spela för det inomkonstnärliga samtalet och den diskussion som ständigt behöver föras om kvalitet i konsten. En stor del av detta samtal har i dag flyttat över till sociala medier och kulturtidskrifterna. Där pågår det med begränsad eller ingen arvodering och i mer slutna kretsar. Enligt intressenter som utredningen har haft dialog med präglas litteraturkritiken av en ökad amatörisering. Samtidigt som tidningars och tidskrifters re- censioner blir färre, ökar antalet amatörrecensioner och i och med de sociala mediernas inträde kan numera alla recensera konst utan utbildning eller tidigare professionell erfarenhet av kritikeryrket.

6.9Internationella utbyten

Konstnärer har i alla tider rört sig inom och över nationsgränser för att hämta inspiration, utveckla sin talang, bygga nätverk och för att få avsättning för sina verk. Influenser och möten med konstnärer och publik från andra regioner och länder bidrar till den konstnär- liga utvecklingen hos svenska konstnärer och ger också en större bredd i det kulturutbud som publiken i Sverige kan ta del av. Med digitaliseringen och globaliseringen har konstnärernas strävan att nå ut i världen underlättats ytterligare. Den nya tekniken gör att nya och gamla kontakter nås mycket snabbare och att konstnären med en enkel knapptryckning kan nå hela världen med sitt skap- ande. Trots detta är det fysiska resandet och utbytet fortsatt bety- delsefullt.

6.9.1Internationella möten och nätverk

Med den nya teknikens alla möjligheter att kommunicera kunde det ligga nära till hands att misstänka att resandet och de fysiska mötena skulle minska i omfattning. Någon sådan trend låter sig dock inte spåras för konstnärerna. Ett nationellt och internationellt utbyte och nätverkande på plats har fortfarande en stor betydelse och dragningskraft. Många av de intressenter utredningen har haft

175

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

dialog med pekar på att inte minst det internationella nätverkandet har ökat under de senaste decennierna i både intensitet och omfång och på att de internationella och interkulturella organisationernas betydelse för konstnärerna har ökat.

Konstnärsnämnden pekar på att svenska konstscener inte alls var lika internationaliserade för 20 år sedan som de är i dag. Det var då initiativet om ett konstnärligt residensprogram väcktes och som i dag har växt till en betydelsefull del av myndighetens verksamhet. Samtidigt är unga konstnärer inte lika beroende av statliga initiativ som tidigare utan det är snarare myndigheten som får följa konst- närerna för att upptäcka var konstnärliga ”hubbar” växer upp. Klas- siska sådana är New York, Berlin och London, men i dag finns de snarare i Indonesien och Sydafrika. Var en ny konstnärligt ”hubb” ska uppstå vet man inte i förväg, utan det visar sig när den har uppstått.99

Från de konstnärliga högskolornas sida betonas vikten av att studenterna får nya influenser, vilket bl.a. sker via internationellt rekryterade professorer som kan bidra med nya intryck och sak- kunskaper under utbildningstiden, men även efter utbildningen då konstnären ska etablera sig på marknaden. Dessa nätverk är för utomstående, inte minst på bildkonstområdet, relativt undflyende och svåra att få grepp på för en utomstående betraktare, men det kan samtidigt vara en poäng med nätverken som gynnar berörda konstnärskap.100

Allt fler verksamheter inom kultursektorn drivs av nätverk, inte minst i och med den ökade digitaliseringen. Skälen för enskilda konstnärer att ingå i ett nätverk kan vara att utveckla sitt konstnär- skap, utbyte av kunskap, hjälp med kontakter, information och marknadsföring och därigenom hitta nya uppdrag och eventuella anställningar. Nya former av informationsvägar har blivit allt vikti- gare i takt med att rörligheten hos konstnärer ökar och strukturer- na på marknaderna förändrar sig. Det är samtidigt exempel på för- hållanden som är viktiga för konstnären utan att de nödvändigtvis kan kopplas till åtgärder inom ramen för den statliga konstnärspoli- tiken.

99Minnesanteckningar från utredningens möte med Konstnärsnämndens residensprogram i november 2017.

100Minnesanteckningar från utredningens möte med fyra konstnärliga högskolor i oktober 2017.

176

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

Samtidigt finns det också en bild av att svenska konstnärer kan ha svårt att veta vart de ska vända sig när de vill nå ut utanför Sverige. Därför arrangeras möten av svenska ambassader, i samar- bete med lokala partners, där svenska konstnärer får möta in- hemska arrangörer, institutioner med flera. Detta uppfattas som särskilt viktigt för konstnärsgrupper som har en större marknad internationellt än i Sverige, vilket exempelvis gäller inom opera. För att de svenska konstnärerna ska kunna medverka krävs dock enligt Sveriges kulturråd olika typer av resestipendier.101

Konstnärsnämnden ser även en stor potential i utbytet mellan konstnärer verksamma i Sverige och konstnärer i länder med svaga demokratier, begränsad yttrandefrihet och begränsad konstnärlig frihet. Där har de internationella nätverken av konstnärer stor betydelse, då arbetet för demokrati och yttrandefrihet lätt kan spri- das i dessa nätverk.102 Internationaliseringen påverkar i stort sett alla konstformer, men i några fall handlar det om ett mer institutionaliserat samarbete över nationsgränserna. Det gäller t.ex. inom dansen, operan och musiken. Dans- och operaföreställningar över hela världen är regelmässigt sammansatta av konstnärer med många olika nationaliteter, medan t.ex. en teaterföreställning i Sverige primärt spelas med skådespelare som har svenska som modersmål.

En annan observation är att den ökade migrationen bland be- folkningen i världen i stort har gjort den svenska konstscenen mer internationell. Det har under lång tid kommit utlandsfödda konst- närer till Sverige som t.ex. sökt asyl eller som fått arbets- eller uppehållstillstånd men som av olika skäl inte kunnat fortsätta sin konstnärliga yrkesverksamhet. Deras yrke har heller inte uppmärk- sammats av de svenska myndigheter konstnärerna har kommit i kontakt med under processen för att få tillstånd att bo och arbeta i Sverige. På senare tid har flera projekt startat runt om i landet för att dessa konstnärer ska få möjlighet att återuppta sina yrken bl.a. genom att de får samverka med konstnärer som redan är etablerade i Sverige. Af Kultur Media arbetar nu med att identifiera dessa konstnärer.

101Minnesanteckningar från utredningens möte med Sveriges kulturråd i oktober 2017.

102Konstnärsnämndens budgetunderlag 2016–2018.

177

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

Vernissage av Konsten att delta på Konstnärshuset i Stockholm.

Foto: Konstnärernas Riksorganisation

Riksteatern, Teaterförbundet för scen och film, Svensk Scenkonst och Arbetsförmedlingen genomförde under 2017 pilotprojektet Kompetensintegration för att ge nyanlända professionella kulturar- betare en ingång i den svenska kulturbranschen samt utveckla breddad rekrytering, bl.a. genom praktik på Dramaten och Ope- ran.103 Under 2017 fortsatte KRO sitt projekt Konsten att delta: bild och form, som är uppbyggt som ett mentorskapsprogram och drivs i samarbete med Svenska Tecknare, Illustratörcentrum, Svenska Fotografers Förbund och KLYS. Syftet är att underlätta för utlandsfödda konstnärer, nyanlända likväl som personer som varit i Sverige under en längre tid, att komma in i den svenska kul- tursektorn.

I rapporten Kultur med olika bakgrund har Kulturanalys bl.a. undersökt representationen av personer med utländsk bakgrund bland de anställda med konstnärliga yrken vid statligt finansierade

103 Budgetpropositionen 2018 (prop. 2017/18:1, utg.omr. 17), s. 57.

178

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

kulturinstitutioner mellan 2001 och 2015. I slutet av under- sökningsperioden, dvs. år 2015, är personer med utländsk bakgrund mycket väl representerade bland anställda med ett konstnärligt yrke och detta hänger tydligt samman med den höga andelen anställda med utländsk bakgrund vid orkestrar och scenkonst- institutioner. I början av perioden var andelen anställda med konst- närligt yrke vid orkestrar och nationella scenkonstinstitutioner strax under 20 procent men ökade till 25 procent 2015, med en lite snabbare ökningstakt från och med 2011.

Enligt rapporten har andelen personer med utländsk bakgrund som har ett konstnärligt yrke inom området orkestrar ökat från 23,6 procent år 2000 till 43,4 procent år 2015. Eftersom orkester- området framstår som ett område som tydligt har en stor andel med utländsk bakgrund bland anställda med konstnärliga yrken kan det kanske här finnas särskilda förutsättningar som skiljer sig från andra konstområden. Till exempel kan det finnas särskilda skatte- regler (så kallad expertskatt) som gynnar anställning av utlands- födda framför anställda med inhemsk bakgrund, men snarare är den hårda internationella konkurrensen den främsta anledningen till den höga representationen av personer med utländsk bakgrund inom orkesterområdet. Mycket tyder på att en internationell arbetsmarknad för musiker, med stor rörlighet mellan olika länder, spelar större roll för utfallet av utländsk bakgrund än invandring och integration i det svenska kulturlivet av personer med utländsk bakgrund med uppväxt i Sverige.104

6.9.2Internationella konstnärliga residens

Konstnärliga residens har haft stor betydelse för många konstnä- rers förutsättningar att verka eftersom de underlättar för och ger konstnärer möjlighet att flytta runt i världen. De har också blivit en betydelsefull del av den samtida lokala konstscenen genom att sammanlänka den lokala och den globala konstvärlden. Ett konst- närligt och kulturellt utbyte och samarbete genom ett residenspro- gram kan också öka förståelsen mellan länder och kulturer.105

104Kulturanalys (2017). Kultur med olika bakgrund, s. 64.

105Policyhandbok för konstnärliga residens, rapport från en OMC-grupp med bl.a. Konst- närsnämnden som medverkande.

179

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

Vid Konstnärsnämnden finns tre internationella program: Konstnärsnämndens internationella program för bild- och form- konstnärer, (Iaspis), Konstnärsnämndens internationella musik- program och Konstnärsnämndens internationella dansprogram. De tre programmen har funnits olika länge och har olika stora resurser till sitt förfogande. Programmen omfattar ett utbyte i båda rikt- ningarna, utländska konstnärer i Sverige och svenska konstnärer i andra länder. Totalt ägde 972 kulturutbyten rum under 2016, vilket var en ökning med 10 procent jämfört med året innan. De flesta utbytena har skett genom svenska konstnärers resor till utlandet. Av de 73 kulturutbyten som skett vid Konstnärsnämndens resi- densplatser står Iaspis för 44, dansprogrammet för 16 och musik- programmet för 13. Totalt kom 131 utländska konstnärer till Sverige 2016 med stöd av myndighetens bidrag till internationellt kulturutbyte.106

Elektronmusikstudion, EMS, är ett nationellt center för elektron- musik och ljudkonst som sedan 2011 är en del av Musikverket. Studiorna är belägna på Söder Mälarstrand i Stockholm och tar årligen emot ett hundratal svenska musiker och konstnärer för att skapa sin musik. Varje år gästas EMS också av ett 80-tal internationella ton- sättare från olika delar av världen.107 Under 2016 arbetade 102 inter- nationella gästtonsättare vid studion, vilket var ett rekord.108

Residensverksamhetens betydelse för ett framgångsrikt konst- närligt utbyte mellan Sverige och andra länder bekräftas även av de svenska kulturråden. Genom att konstnärerna får verka i andra miljöer utvecklas deras konstnärskap, vilket de också har nytta av vid återkomsten till Sverige. Det är samtidigt viktigt att utbytet är ömsesidigt, så att utländska konstnärer kan få tillgång till residens i Sverige. Utvecklingen har kommit olika långt i de länder där svenska kulturråd är stationerade. Tyskland har kommit längst i utvecklingen av residens. I Ryssland är residens inte en prioriterad fråga, därför arbetar den svenska ambassaden för att skapa residens

106Konstnärsnämndens årsredovisning 2016.

107EMS har utgjort navet för elektronmusik och ljudkonst i Sverige sedan starten 1964 då EMS bildades som en del av Sveriges Radio. Sveriges Radio avsade sig huvudmannaskapet för EMS 1969 och EMS blev då en statligt finansierad stiftelse. 1985 flyttade studion in i sina nu- varande, specialdesignade lokaler på Söder Mälarstrand i Stockholm.

108Musikverkets årsredovisning 2016.

180

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

tillsammans med Nederländerna, Österrike och Finland, medan verksamheten håller på att byggas upp i Sydafrika och i Turkiet.109

6.9.3Utvecklingssamarbete och fristäder

Det svenska utvecklingssamarbetets stöd till kulturella projekt har tidigare haft som ambition att stärka människors kreativitet och identitet. Det har också varit ett verktyg för att stärka demokratin och arbeta med mänskliga rättigheter. Sidas kultur- och medieenhet avvecklades 2008. Då hade regeringen beslutat om nya strategier för samarbetsländer och ökat stöd till bland annat medier och yttrandefrihetsinsatser snarare än till renodlade kulturprojekt.

Kulturen är fortfarande en del av Sidas utvecklingssamarbete men det svenska stödet till kulturprojekt har minskat avsevärt. Andra aktörer än Sida har dessutom bidragit till arbetet med biståndsprojekt inom kulturen. Under 2011 och 2014 slöts t.ex. en överenskommelse mellan Sida och Kulturrådet som innebar att Kulturrådet fick i uppdrag att administrera och fördela bistånds- medel till aktörssamverkansprojekt inom kulturområdet. Under perioden fördelades totalt cirka 16 miljoner kronor.110 Även Svenska Institutet har ett antal projekt som finansieras av Sida, t.ex. Creative Force som ger bidrag till internationella projekt som använder kultur eller media för att stärka demokrati, mänskliga rättigheter eller yttrandefrihet i de 27 programländerna och pro- jektet Sweden@ som vill öka medvetenheten om den kulturella och kreativa sektorns betydelse för utvecklingen av ett samhälle.

Sedan 2013 har Konstnärsnämnden och Kulturrådet i uppdrag att främja kulturens roll för yttrandefrihet och demokratisering och sedan 2014 att verka för synergier med biståndspolitiska insatser. Under 2016 beviljade Konstnärsnämnden 174 konstnärer inom alla konstområden genom myndighetens bidrag till inter- nationellt kulturutbyte som sker på konstnärernas egna initiativ i länder där Sida har fasat ut samarbeten. Motsvarande antal beviljade bidrag var 119 under 2015 och 83 under 2014. Därutöver har

109Minnesanteckningar från utredningens möte med Sveriges kulturråd i oktober 2017.

110Kulturrådet (2014). Slutrapport gällande aktörssamverkan inom kulturområdet.

181

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

Konstnärsnämnden en residensverksamhet som omfattat 13 konst- närer som rest till eller kommit till Sverige från dessa länder.111

Ytterligare ett sätt att öka kunskapen och förståelsen om ytt- randefrihetens betydelse är att på olika sätt verka för att fler kom- muner och regioner tar emot fristadskonstnärer. Systemet med fristadskonstnärer startade 2006 då nätverket The International Cities of Refuge Network (ICORN) bildades. ICORN är en internationell självständig medlemsorganisation för städer, kommuner, landsting eller regioner som arbetar för yttrandefrihet. Varje medlem i ICORN är en fristad som ger temporärt residens för förföljda författare, journalister, musiker, filmare, fotografer, curators, bildkonstnärer, dramatiker skådespelare, regissörer osv. Fristadskonstnären bjuds in av en svensk kommun eller region och får en fristad under två år för att kunna leva i trygghet och fortsätta att arbeta med sitt yrke. Allt fler kommuner och regioner ansluter sig till systemet med fristads- konstnärer och det finns i dag 23 fristäder i Sverige. Vissa fristäder har flera platser och tar då vanligtvis emot konstnärer verksamma inom olika konstområden.112 I april 2017 lämnades rapporten Fri- stadssystemet i Sverige – Erfarenheter av och förslag till förbättringar till regeringen.113 Rapporten beskriver fristadssystemet i Sverige och innehåller förslag på hur fristadssystemet kan stärkas. I Kulturrådets regleringsbrev för 2018 öronmärker regeringen medel för en nationell samordnare av fristadssystemet.

6.10Hat, hot och trakasserier mot konstnärer

Frågan om hot och hat i det offentliga rummet har stått högt upp på den dagspolitiska agendan under flera år. Forskningsrapporter och utredningar har pekat på en ökad polarisering i samhället, i Sverige liksom i många andra länder. Det nya, digitala medieland- skapet har i grunden förändrat hur människor kommunicerar med varandra. Från att ha varit en kanal för spridning och information, är internet och sociala medier numera en interaktiv mötesplats. På

111Konstnärsnämndens årsredovisning 2016.

112Webbplatsen för Kulturrådet i oktober 2017.

113Rapporten skrevs av Kerstin Brunnberg, f.d. vd för Sveriges Radio och f.d. ordförande i Kulturrådet, som i februari 2016 fick i uppdrag att biträda Regeringskansliet i arbetet med att stödja och främja fristadssystemet.

182

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

så vis har digitaliseringen skapat förutsättningar för ett mer öppet och inkluderande samtal och ökad delaktighet, samtidigt som de går snabbare och lättare att sprida personligt färgade uttryck för hot och hat. Det finns också belägg för att det hot och hat som förekommer i det offentliga rummet och i de digitala miljöerna förstärks av könsrelaterade trakasserier, sexism och rasism.114 Konstnärer tenderar att vara särskilt utsatta för hot och hat efter- som deras arbete bygger på att engagera människor på ett synligt sätt i det offentliga rummet. Konstnärliga uttryck och verk kan sända särskilda budskap och uttrycka symboliska värden på ett kraftfullt sätt och kan därför bli en måltavla för hot och hat.

6.10.1Konstnärernas utsatthet

Våren 2016 presenterade Kulturanalys rapporten Hotad kultur? Rapporten är inriktad på bildkonstnärer och författare samt jour- nalister som är medlemmar i Författarförbundet. Var tredje sva- rande uppger att de någon gång har utsatts för hot, trakasserier, stöld, våld eller skadegörelse som varit kopplad till deras yrkes- utövning. Var sjätte bildkonstnär och författare har utsatts vid minst ett tillfälle under de senaste tolv månaderna. Författare ut- sätts oftare för någon typ av personligt riktat hot, medan bild- konstnärer i högre grad drabbas av stöld och skadegörelse eftersom de ofta arbetar med fysiska konstverk i offentliga miljöer. Sociala medier var den vanligast förekommande kanalen för hot och trakasserier bland författarna.

I Konstnärsnämndens rapport Konstnärernas arbetsmiljö från 2017 undersöks arbetsmiljön för konstnärer inom samtliga konst- områden: bild och form, dans, film, musik, ord och teater. 25 pro- cent av konstnärerna har utsatts för diskriminering under senaste året och 15 procent har utsatts för trakasserier och mobbning. Av de utsatta har över en tredjedel avstått från konstnärlig verksamhet som till exempel framträdanden, publicering och medverkan. Enligt rapporten är konstnärer med utländsk bakgrund mer utsatta, i synnerhet för våld.

114 Kulturdepartementet (2017). Till det fria ordets försvar. Åtgärder mot utsatthet för hot och hat bland journalister, förtroendevalda och konstnärer.

183

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

Det finns ytterligare rapporter som bidrar till en breddad och fördjupad förståelse för utsattheten för konstnärer. I rapporten Värdar eller väktare? från Kulturanalys från 2016 framgår bl.a. att konstnärer eller verk som behandlar rasism samt queera och femi- nistiska verk tenderar att vara föremål för hot och hat. I rapporten Utsatta museer? från 2017 kartlägger Kulturanalys förekomsten av skadegörelse, våld och hot riktade mot museer och museimyndig- heter. Den visar bl.a. att personalen på vart tredje museum någon gång utsatts för våld och hot under 2015.

I samband med #metoo-uppropet hösten 2017 har ett stort an- tal svenska vittnesmål kommit fram om sexuella trakasserier och övergrepp mot kvinnor inom branscherna för bl.a. teater, dans, musik, bild och form, film, fotografi och medier. Berättelserna har spridits i sociala medier under hashtaggarna #tystnadtagning, #visjungerut, #tystdansa, #deadline, #konstnärligfrihet och #ex- ponerad m.fl. Genom att berätta om vad som hänt vill kvinnorna uppmärksamma frågan och få ett slut på trakasserierna och över- greppen, men det har också kommit att handla om tystnadskulturer på arbetsplatser och arbetsgivares ansvar att förebygga och följa upp kränkande beteenden. Inom kultursektorn har uppropet upp- märksammat att vissa utnyttjar sina framstående positioner till att kränka och utföra övergrepp på yngre, kvinnliga kollegor.

184

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

#tystnadtagning var film- och teaterbranschens upprop mot sexuella övergrepp och trakasserier. Foto: Skärmdump från Svenska Dagbladet.i januari 2018.

I det sammanhanget har också den relativt otrygga arbetsmark- naden på kulturområdet pekats ut som en förklaring till att trakas- serierna och övergreppen kunnat fortsätta. Konstområdet styrs dessutom i stor utsträckning av informella nätverk där personliga relationer är avgörande. Enligt en granskning av Sveriges Radios ekoredaktion 2010 hade var tredje kvinna inom teater och film i Sverige blivit utsatt för sexuella trakasserier. Ett faktum är att många undviker att anmäla ett övergrepp på grund av rädsla för att inte få fler jobb. Eftersom filmen och scenkonstområdet numera i hög grad är ett frilansområde, med korta anställningar och oro för att inte kunna få fortsatt engagemang, ökar risken för att konstnä-

185

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

rer utsätts för maktutövningar och trakasserier.115 Konstnärsnämn- dens arbetsmiljörapport är en av få studier som ger en helhetsbe- skrivning av arbetsmiljön för konstnärer inom alla konstområden och också en av få studier som särskilt efterfrågat förekomsten av sexuella trakasserier. Rapporten visar bland annat att kvinnliga konstnärer utsätts för sexuella trakasserier i mycket högre grad än sina manliga kollegor och att det är vanligare att utövande konstnä- rer inom dans och teater utsätts för sexuella trakasserier än upp- hovsmän inom musik och litteratur.116

6.10.2Insatser till stöd för utsatta konstnärer

Regeringen beslutade i juli 2017 om en handlingsplan till det fria ordets försvar i syfte att stärka arbetet med att förebygga och han- tera hot och hat mot journalister, politiskt förtroendevalda och konstnärer. Handlingsplanen innehåller riktade åtgärder för journa- lister, förtroendevalda och konstnärer, men också generella åtgär- der som ska vara ett grundläggande stöd, tillgängligt för alla.117

En del av handlingsplanen är att Konstnärsnämnden fått ett uppdrag att utveckla former för att ge stöd till utsatta konstnärer. Som en del av uppdraget arbetar myndigheten med att ta fram en webbaserad guide för att ge stöd till konstnärer när det gäller hot, hat, våld, trakasserier och diskriminering. Guiden ska bl.a. samla information om arbetsmiljöfrågor och vad man kan göra som utsatt konstnär. I handlingsplanen redovisar regeringen också hur det straffrättsliga skyddet ska stärkas. I propositionen Ett starkt straff- rättsligt skydd för den personliga integriteten föreslås bl.a. att straff- bestämmelserna om olaga hot, ofredande, grovt förtal och föro- lämpning ska förtydligas och moderniseras. För olaga hot och ofre- dande föreslås även vissa utvidgningar av det straffbara området. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag, som därmed trätt i kraft den 1 januari 2018.118

115Intervju med Anna Carlsson, ordförande för Teaterförbundet för scen och film på webbplatsen för Sveriges Radio, publicerad den 2 november 2017.

116Konstnärsnämnden (2017). Konstnärers arbetsmiljö.

117Kulturdepartementet (2017). Till det fria ordets försvar. Åtgärder mot utsatthet för hot och hat bland journalister, förtroendevalda och konstnärer.

118Prop. 2016/17:222, bet. 2017/18:KU13.

186

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

Bland de olika yrkesförbunden på kulturområdet har bl.a. KRO publicerat en lathund som informerar om hot och hat och de åtgärder som går att sätta in. Teaterförbundet för scen och film betonar på sin webbplats att sexuella trakasserier är förbjudet enligt diskrimineringslagen och hänvisar till handboken Bryt tystnaden utgiven av TCO. Där finns berättelser och verktyg för hur sexuella trakasserier kan förebyggas och hanteras. Handboken går också igenom arbetstagarnas rättigheter och arbetsgivarens skyldig- heter.119

Frågan om sexuella trakasserier inom scenkonstområdet lyftes av Svensk Scenkonst och Norsk teater-och orkesterförening (NTO) på PEARLE:s årsmöte i Madrid i slutet av november. En- ligt Svensk Scenkonst är frågan aktuell på högsta politiska nivå i flera andra europeiska länder och kommer följas upp på nästa möte med de europeiska arbetsgivarorganisationerna i Tallinn under våren.120

#metoo-uppropet har resulterat i flera politiska initiativ. Kultur- departementet har genomfört möten med ansvariga institutioner och intresseorganisationer för att understryka behovet av en förändring och peka på arbetsgivarnas ansvar. Även riksdagens kulturutskott har uppmärksammat frågan. När det gäller konkreta åtgärder för att komma till rätta med problemet visar exempel från andra länder att kartläggningar för att klargöra förekomsten av sexuella trakasserier på arbetsplatsen är viktiga,

Sexuella trakasserier är en form av diskriminering. Den 1 januari 2017 skärptes diskrimineringslagen. Den skärpta lagen innebär att alla arbetsgivare är skyldiga att bedriva ett systematiskt arbete för att förebygga diskriminering på arbetsplatser. Regeringen menar dock att den senaste tidens uppror inom ramen för #metoo visar att det krävs tydligare riktlinjer till arbetsgivare om vad den skärpta lagen kräver. I december 2017 presenterade därför regeringen de första tio kulturpolitiska stegen som ska stärka arbetet för att före- bygga och hantera sexuella trakasserier och övergrepp inom kultur- sektorn. De tio stegen innehåller bl.a. krav på att Operan, Dramaten och Riksteatern ska rapportera till regeringen om hur de synliggör

119Resp. organisations webbplats i oktober och november 2017.

120Uppgifter från Svensk Scenkonst medlemsbrev från den 15 december 2017. PEARLE – Live Performance Europe är en sammanslutning som representerar mer än 7 000 organisa- tioner inom scenkonstområdet i Europa.

187

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

sitt arbete mot sexuella trakasserier, att särskilt vikt läggs vid arbete mot sexuella trakasserier i Kulturrådets stöd till regionerna och att säkerställa att utdrag ur belastningsregister begärs av uppdragstagare i anslutning till föreställningar med barn.

Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke pekar i en de- battartikel på att arbetsgivare, enligt skärpt lagstiftning, ska arbeta aktivt för att motverka diskriminering på arbetsplatser. Det betyder i praktiken att alla arbetsgivare med fler än 25 anställda inte kan nöja sig med att konstatera att man har en policy om jämställdhet, allas lika värde och trygghet. I stället ska ett aktivt arbete bedrivas och dokumenteras på arbetsplatsen. I det sammanhanget har Diskrimineringsombudsmannen (DO) en särskilt viktig roll.121

6.11Summering

De kulturella och kreativa näringarna utgör en betydande del i den digitala ekonomin. Försäljningen av konstnärliga verk genom digitala tjänster har ökat väsentligt tack vare nya tekniska lösningar som ger strömmad musik, ljudböcker, filmer och andra konst- och kulturupplevelser.

Digitaliseringen

Att den digitala ekonomin har en stark utveckling och att om- sättningen i de kulturella och kreativa näringarna är hög innebär inte att konstnärerna alltid gynnas ekonomiskt. I och med digitali- seringen har inkomstskillnaderna ökat, ett fåtal får en allt större del av intäkterna, och det blir allt svårare att värna om smala aktörer, t.ex. inom musikbranschen. Digitaliseringen har också möjliggjort att kopiering och spridning av upphovsrättsligt skyddat innehåll har ökat, vilket riskerar leda till oöverblickbara konsekvenser efter att verket tillgängliggjorts för allmänheten. Ersättningsstrukturerna har inte följt med denna utveckling. Avtalen mellan konstnärer och aktörer inom området har blivit alltmer komplicerade och kräver dessutom kunskaper som många konstnärer saknar i dag.

121 Alice Bah Kuhnke. Så ska vi få stopp på övergreppen på jobbet. Artikel publicerad i Afton- bladet den 22 november 2017.

188

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

När det gäller konsumtionen av böcker, musik, film och bild- och formkonst har digitaliseringen resulterat i förändrade köp- beteenden. Inom vissa områden är dock det fysiska verket fort- farande det viktigaste, t.ex. inom scenområdet och inom bild- och formkonstområdet. Digitala produktioner av scenkonst har dock blivit allt vanligare.

Digitala verktyg har förändrat förutsättningar och möjligheter för många konstnärer och konstbegreppet har i dag vidgats, mycket tack vare digitala tekniker, men också av att redan existerande prak- tiker numera räknas som konstnärliga då de konstnärliga kvalite- terna har fördjupats.

Villkor på arbetsmarknaden

När det gäller konstnärernas arbetsmarknad har de fasta anställ- ningarna blivit allt färre över tid och en stor andel av konstnärerna driver numera företag i form av enskild firma. Drygt 50 procent av alla konstnärer har i dag enskild näringsverksamhet. I hela befolk- ningen är motsvarande siffra 10 procent. Många konstnärer är dessutom i allt större omfattning kombinatörer, dvs. både arbets- tagare, uppdragstagare och egenföretagare. Statistiken visar att det är vanligt bland arbetssökande konstnärer att ha många arbeten under ett år. Korta anställningar och uppdrag blir allt vanligare bland konstnärerna.

Konstnärernas arbetsvillkor har på ett genomgripande sätt förändrats genom digitaliseringen, som innebär ökade möjligheter att nå ut med konstnärliga verk, men som också leder till en ökad inkomstspridning inom gruppen. Upphovsmännens förhandlings- position har försvagats i det nya landskapet och mellanhändernas betydelse har ökat. Samtidigt är de traditionella kanalerna fort- farande de största inkomstkällorna för de flesta av konstnärerna. Kulturinstitutionernas och andra kulturverksamheters efterfrågan på konstnärliga tjänster utgör fortfarande en betydande del av konstnärernas arbetsmarknad.

189

Samhällsförändringarna och konstnärerna

SOU 2018:23

Konst i hela landet

Rätten att ta del av kultur i hela landet förverkligas genom kultur- samverkansmodellen, genom regionernas och kommunernas eget arbete och genom de nationella organisationer som har verksamhet över hela landet. De konstnärliga residensen är viktiga satsningar. Residens i regionerna kan bidra till att konstnärer kan leva och verka över hela landet.

Kultur och konst har kommit att kopplas allt närmare olika typer av samhällsnyttor som t.ex. kultur och hälsa, regional utveck- ling, m.m. men utan att konstens egenvärde därför ifrågasätts. Tvärtom är respekten för egenvärdet en förutsättning för att kunna leverera den efterfrågade nyttan.

Spridningen av konst genom studieförbunden och andra konstbildande aktörer har förändrats de senaste decennierna. Ett flertal av de konstbildande aktörerna har tvingats minska sin verksamhet, vilket i förlängningen påverkar arbetstillfällen för konstnärer och den allmänna konstbildningen i samhället i stort. En oro finns att kritiken som publiceras i våra större medier har fått sämre ekonomiska förutsättningar och får mindre utrymme. Frånvaron av en kvalificerad kritik riskerar att leda till en minskad förståelse för konst och en ökad distans mellan konstnärerna och deras publik.

Internationellt utbyte

Konstnärernas internationella utbyte, t.ex. genom olika slags residensprogram, är väsentligt för konstnärlig utveckling och ger också en större bredd i det kulturutbud som publiken i Sverige kan ta del av. Genom olika biståndspolitiska insatser kan också kultu- rens roll för yttrandefrihet och demokratisering främjas. Denna roll kan dessutom förstärkas genom Sveriges stora antal fristäder för konstnärer. Arbetet med fristäder för konstnärer från andra länder kan också bidra till arbetet mot hot och hat mot konstnärer.

190

SOU 2018:23

Samhällsförändringarna och konstnärerna

Hot och hat mot konstnärer

Hot och hat mot konstnärer har blivit allt vanligare och digitali- seringen har också gjort att hot och hat är lättare att uttrycka. De informella nätverken, otrygga anställningar och beroendeförhåll- landen har också gett utrymme för förtryck och allvarliga kränk- ningar inom just konstområdet, vilket det har vittnats om i #metoo-rörelsen.

191

7Konstnärernas bakgrund, utbildning, inkomster och trygghet

7.1Inledning

Enligt direktiven ska utredningen kartlägga och beskriva konstnä- rernas förutsättningar att verka professionellt. Konstnärer har alltid ställts inför olika möjligheter och utmaningar i sin yrkesverksam- het, beroende på inom vilket konstområde de verkar. Det konstate- ras att konstnärskollektivet är en heterogen grupp, både beträf- fande inkomster och arbetsvillkor. Samtidigt uppvisar de olika konstnärsgrupperna många likheter vad gäller de utmaningar de ställs inför.

Utmaningarna med bäring på konstnärernas villkor har diskute- rats och analyserats i flera sammanhang, i tidigare konstnärspoli- tiska utredningar, i myndigheters rapporter och i underlag från olika intresseorganisationer på konstnärsområdet. Utredningen har därför haft tillgång till ett omfattande underlag som har komplette- rats med intryck och uppgifter från de dialoger som utredningen fört med ett stort antal intressenter. Vissa särskilda materialin- samlingar har också genomförts.1

Analysen i detta kapitel är sorterad i tre avsnitt: den blivande konstnärens bakgrund från uppväxten, utbildningsnivå, könstill- hörighet samt etnicitet (7.2), konstnärens utbildningsväg till en profession och den följande etableringsfasen (7.3) och den profes- sionella konstnärens inkomster (7.4). Avslutningsvis redovisas socialförsäkringssystemens påverkan på konstnärernas villkor och trygghet (7.5).

1 Arbetets genomförande redovisas i kapitel 2.

193

Konstnärernas bakgrund

SOU 2018:23

7.2Bakgrundsfaktorer

Alla barn och unga ska genom undervisningen i förskolan, för- skoleklassen och den obligatoriska skolan få möjlighet att utveckla sina skapande förmågor. Efter att ha avslutat den obligatoriska skolgången studerar en del elever vidare vid olika estetiska utbild- ningar och blir så småningom också professionella konstnärer. Det finns naturligtvis många förklaringar till varför individer gör olika typer av livsval, och någon fullständig bild är inte möjlig att få. Det går ändå att peka på några centrala yttre faktorer med betydelse för förutsättningarna för att bli konstnär. I detta avsnitt redovisas några sådana faktorer som i empiriska undersökningar traditionellt har visat sig ha betydelse för unga människors val att satsa på en framtid som konstnärer. Dit hör föräldrarnas utbildning och bety- delsen av konstnärens könstillhörighet och etnicitet.

7.2.1Föräldrarnas utbildningsnivå

Den bild som framträder vid utredningens dialoger är att konstnä- rer har det sämre ställt ekonomiskt än andra grupper i samhället, men att de samtidigt har en förhållandevis god socioekonomisk bakgrund. En förklaring kan vara att den blivande konstnären måste ha en relativt ekonomiskt trygg bakgrund för att våga satsa på en utbildning som i många fall kräver avgiftsbelagda för- beredande skolor och en högskoleutbildning som kanske inte leder till en säker försörjning eller en tydlig arbetsmarknad. Den stabila socioekonomiska bakgrunden för konstnärerna handlar bl.a. om att föräldrarna har en hög utbildningsnivå. Detta kan i sin tur innebära en förståelse för, eller t.o.m. en förväntan om nästa generations in- riktning på högre utbildning. I tabell 7.1 redovisas utbildningsnivån för konstnärernas föräldrar.

194

SOU 2018:23

Konstnärernas bakgrund

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: Konstnärsnämnden. Inkomstundersökningen 2014.

Som framgår av tabellen har konstnärsgruppen i betydligt större utsträckning än befolkningen i övrigt föräldrar med hög utbildning. Nästan hälften av konstnärerna har minst en förälder med efter- gymnasial utbildning, medan motsvarande andel i hela befolkning- en är en fjärdedel.

Av inkomstundersökningen 2014 framgår också att i de yngre åldersgrupperna har än fler konstnärer föräldrar med högre utbild- ning. Detta kan spegla att utbildningsnivån i Sverige höjs, men också att den sociala snedrekryteringen till yrket ökar. Bland de olika konstformerna finns den största andelen med högutbildade föräldrar inom filmen, 55 procent, medan den lägsta andelen finns inom bild- och formområdet, 41 procent.2

7.2.2Konstnärernas utbildningsnivå

Utbildningsnivån skiljer sig markant mellan konstnärsgruppen och befolkningen. I befolkningen har 60 procent grundskola eller gym- nasieutbildning som högsta utbildning. I konstnärsgruppen är denna andel 30 procent. I konstnärsgruppen har i stället nästan hälften eftergymnasial utbildning 3 år eller mer, mot 25 procent i befolkningen. Kvinnor har högre utbildning än män, både i befolk- ningen och i konstnärsgruppen.

Utbildningsnivån bland konstnärer i åldern 20–64 år, samtliga och fördelat på kvinnor och män, redovisas i tabell 7.2.

2 Konstnärsnämnden. Inkomstundersökningen 2014.

195

Konstnärernas bakgrund

SOU 2018:23

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: Konstnärsnämnden. Inkomstundersökningen 2014, tabell 14.

Kommentar: Övriga befolkningens andelar anges inom parentes.

Som framgår av tabellen är det en betydligt större andel av konstnärerna som har en eftergymnasial utbildning jämfört med befolkningen som helhet. Enligt inkomstundersökningen 2014 är det ordområdet som har störst andel konstnärer med lång utbild- ning. Det är 60 procent i den gruppen som har 3 års eftergymnasial utbildning eller mer. Även inom bild och form och teater har hälften av konstnärerna eftergymnasial utbildning i minst 3 år eller mer. Minst andel med längre eftergymnasial utbildning finns inom området dans, 29 procent.

Andelen konstnärer med forskarutbildning är ungefär lika stor som i hela befolkningen, cirka en procent. Konstområdet ord skiljer sig dock markant från övriga områden. Av dem som ingår i konstområdet ord har 7 procent forskarutbildning. Kvinnor har högre utbildning än män inom alla konstområden utom teater. Störst är skillnaden inom musik där 54 procent av kvinnorna mot 37 procent av männen har minst 3 års eftergymnasial utbildning.

196

SOU 2018:23

Konstnärernas bakgrund

7.2.3Andelen kvinnor och män

Frågan om jämställdheten inom konstnärsområdet har berörts vid flera tillfällen vid utredningens dialoger. Frågan rymmer många aspekter och utredningen återkommer därför till frågan i flera av- snitt. I detta avsnitt handlar det om hur stor andel av de yrkesverk- samma konstnärerna som är kvinnor och hur många som är män.3 I tabell 7.3 redovisas antalet och andelen kvinnor och män inom olika konstområden och professioner.

3 De statistiska undersökningar som utredningen har tagit del av inom det konstnärspolitiska området har endast rört konstnärer som haft könstillhörighet kvinna eller man.

197

Konstnärernas bakgrund

SOU 2018:23

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: Konstnärsnämnden. Inkomstundersökningen 2014, tabell 1.

Enligt Inkomstundersökningen 2014 är det totala antalet konstnärer i stort sett jämnt fördelad mellan kvinnor och män. Av de totalt cirka 29 000 konstnärerna i undersökningen är 49,4 procent kvinnor och 50,6 procent män.

En jämförelse med motsvarande inkomstundersökning från 2004 visar att andelen kvinnor ökat inom alla konstområden och av yrkeskategorierna är det endast koreografer som har en mindre

198

SOU 2018:23

Konstnärernas bakgrund

andel kvinnor 2014 än 2004.4 Den största ökningen av andelen kvinnor hade yrkeskategorin musikalartist, från 36 procent 2004 till cirka 60 procent 2014. Inom de olika konstområdena och yrkes- kategorierna finns dock stora skillnader. Inom konsthant- verk/form/design är 80,8 procent kvinnor och hos komponisterna är 79,3 procent män. På motsvarande sätt finns det betydligt fler kvinnor än män inom dansen. Den jämnaste könsfördelningen finns inom ordområdet, med en svag övervikt för kvinnor.

Även om det totalt sett finns ungefär lika många kvinnor som män som är yrkesverksamma konstnärer så är en del av förutsätt- ningarna att verka som konstnär olika för kvinnor och män, vilket kan speglas i viljan eller förmågan att bilda familj. Enligt en rapport från Konstnärsnämnden från 2010 är 35 procent av de kvinnliga konstnärerna barnlösa.5 Motsvarande siffra i den kvinnliga befolk- ningen i övrigt är 27 procent. En förklaring till detta förhållande kan vara att konstnärligt arbete många gånger ger otrygga inkomst- och arbetsmarknadsförhållanden, obekväma arbetstider och krav på omfattande tidsinvesteringar. Konstnärligt yrkesverksamma män är däremot i mindre utsträckning barnlösa än män i befolkningen i övrigt. I konstnärsgruppen har 32 procent av männen inga barn och i den manliga befolkningen i övrigt är siffran 36 procent.

Rapporten visar också att bland de konstnärligt verksamma är en större andel av männen gifta, registrerad partner eller sambo än vad kvinnorna är. Det är också vanligare bland konstnärligt verksamma män att vara gift, partner eller sambo, än vad det är för män i befolkningen i övrigt. Att vara gift, ha en partner eller sambo kan skapa ekonomiska förutsättningar för att vara konstnär och här är alltså förutsättningarna olika för kvinnor och män.

7.2.4Etnisk mångfald

Jag fick tips om att gå med i olika skådespelar- och kulturmaillistor, kulturella grupper på sociala medier med mera, skapa eget nätverk, jobba och kämpa dubbelt så hårt, ta egna initiativ som steg till att bygga ett ”svenskt” CV. Tipsen jag fick gav mig en så kallad reality-

4Konstnärsnämnden (2009). Konstnärers inkomster – en statistisk undersökning av SCB inom alla konstområden 2004–2005.

5Konstnärsnämnden/Marita Flisbäck, (2010). Konstnärernas inkomster ur ett jämställdhets- perspektiv - Ekonomi, arbete och familjeliv.

199

Konstnärernas bakgrund

SOU 2018:23

check, då jag insåg att för en icke svensk-modersmålstalande skåde- spelare var villkoren hårdare. Språkkravet skapar distans som gör att erfarenheten som nyanländ blir svår.6

Kudzai Chimbaira, skådespelare och regissör

Begreppet mångfald rymmer den mer övergripande frågan om mångfalden av konstnärliga uttryck, tillgänglighet och utbud, men också vikten av att alla ska kunna ta del av och bidra till kulturens utveckling oavsett ålder, funktionsnedsättning, bostadsort, kön, etnicitet eller sexuell läggning. I dag saknas statistiskt underlag om representationen av sexuell läggning och funktionsnedsättning inom konstnärsgruppen. Följande avsnitt behandlar den etniska mångfalden med stöd av Konstnärsnämndens inkomstundersökning.

När frågan om etnisk mångfald kommit upp vid utredningens dialoger är ett vanligt förhållningssätt att frågan är viktig, att vissa åtgärder genomförs för att få en större mångfald, men att det fort- farande återstår mycket att förbättra. Vid dialogerna bekräftas svå- righeterna för konstnärer med utländsk bakgrund att vara yrkes- verksamma på samma villkor som andra konstnärer, då de inte har tillgång till samma resurser och nätverk.

I tabell 7.4 redovisas hur stor andel av konstnärsgruppen respektive befolkningen i sin helhet som har utländsk bakgrund.7

Källa: Konstnärsnämnden. Inkomstundersökningen 2014, tabell 12 och 13.

6Krönika: Hur är det att vara konstnär i ett nytt land? www.konstnärspolitiskautredningen.se/

7Enligt Statistiska centralbyrån, SCB, definieras personer med utländsk bakgrund som utrikes födda eller inrikes födda med två utrikes födda föräldrar.

200

SOU 2018:23

Konstnärernas bakgrund

Av tabellen framgår att 22,4 procent av den svenska befolkningen är utrikes födda eller har två utrikes födda föräldrar, medan mot- svarande andel i konstnärsgruppen är 15,8 procent.

Enligt Inkomstundersökningen 2014 är andelen konstnärer med utländsk bakgrund störst i åldersgruppen 30–39 år. Av dem hade 18 procent utländsk bakgrund. Andelen konstnärer med ut- ländsk bakgrund var minst i åldersgruppen 20–29 år, vilket kan tolkas som att det finns en lång etableringstid för konstnärer i Sverige.

Jämför man bland konstformerna är andelen med utländsk bak- grund störst bland dansare, 30 procent, medan t.ex. inom musik- och teaterområdet har vardera 13 procent utländsk bakgrund. När konstnärerna delas in efter födelseland ser fördelningen 2014 i stort sett ut som 2004.

7.3Utbildning och etablering

Vägen till ett konstnärligt yrke utgår i många fall från ett stort in- tresse för ett konstnärligt område redan i den obligatoriska skolan som sedan kan utvecklas i gymnasieskolan, i de eftergymnasiala och förberedande skolorna och i de konstnärliga högskolorna. I detta avsnitt redovisas de steg som kan tas mot ett yrke som konstnär och de olika slags utbildningsvägar som finns.

7.3.1Grundskolan och den kommunala kulturskolan

Grundskolan är viktig för att alla barn och ungdomar ska kunna ta del av och lära känna olika konstnärliga uttryck och få en för- ståelse för konst i bred bemärkelse. Antalet timmar i de estetiska ämnena i grundskolan, bild, musik och slöjd, har länge varit konstant och grundskoleelever i dag har tillgång till dessa ämnena i samma utsträckning som grundskoleelever för över trettio år sedan.8 Enligt en analys från Skolverket visar flickor och elever som har föräldrar med minst eftergymnasial utbildning ett större intresse och engagemang för ämnena bild och musik än pojkar

8 Jämför skollagen (1985:1100) med skollagen (2010:800) där antal timmar är oförändrade.

201

Konstnärernas bakgrund

SOU 2018:23

och elever som har föräldrar med lägre utbildningsnivå. De två förstnämnda grupperna är också mer aktiva på fritiden i bild- och musikrelaterade aktiviteter än andra elever.9

Musikverkstad med elever i årskurs två på Simrishamns Kulturskola

Foto: Charlotta Wasteson/Flickr10.

Den kommunala kulturskolan är ett mycket viktigt komplement till den vanliga skolan och drygt 200 000 barn deltar årligen i dess ämneskurser.11 Kurserna är öppna från att barnet börjar i grundskolan till och med sista året i gymnasieskolan.12 Vissa kurser är öppna även för barn i förskolan. Verksamheten är i huvudsak finansierad och styrd utifrån kommunala ambitioner och förutsättningar. I princip samtliga kommuner har deltagaravgifter av varierande storlek. Endast ett fåtal kommuner tar inte ut någon avgift. I de kommuner där man prövat att sänka avgiften eller ta bort den helt har ansökningar från områden med låga inkomster ökat avsevärt.13 Det finns dock fortfarande

9Skolverket (2015). Bild, musik och slöjd i grundskolan.

10https://flic.kr/p/RZF4JV

11Det kan jämföras med att 1 024 000 barn går i grundskolan och cirka 344 000 ungdomar går i gymnasieskolan.

12I vissa kommuner är kulturskolan öppen för deltagare upp till 25 år.

13Nyhetsnotis på Kulturskolerådets webbplats i maj 2017.

202

SOU 2018:23

Konstnärernas bakgrund

kommuner som saknar en kulturskola. En aktuell statlig utredning visar att verksamheten i huvudsak når barn med högutbildade för- äldrar, att kvaliteten är skiftande, att det kan finnas omfattande köer och att bristen på lärare hotar verksamheten på lång sikt.14

Det har vidtagits en rad åtgärder för att stödja en jämlik utveck- ling av kulturskolan som gör den mer tillgänglig och jämlik. Ett nyligen infört statligt bidrag om 100 miljoner kronor fördelas årligen av Kulturrådet.15 Riksdagen har med anledning av budget- propositionen för 2018 beslutat att tillföra Kulturrådet 10 miljoner kronor årligen för att inrätta ett nationellt kulturskolecentrum. Centret ska ha i uppdrag att samordna och stödja den kommunala kulturskolan. I uppdraget ska också ingå att fördela statliga bidrag, ansvara för statistik, följa och sprida forskning samt identifiera utbildnings- och utvecklingsbehov.16

Regeringen har i budgetpropositionen 2018 tagit initiativ till en permanent satsning på ett s.k. kulturskolekliv för att förbättra förutsättningarna att rekrytera lärare till den kommunala kultur- skolan. För satsningen tillförs 25 miljoner kronor för 2018, och 40 miljoner kronor årligen fr.o.m. 2019.17 Som en del i det arbetet har regeringen beslutat om ett gemensamt uppdrag till Universi- tets- och högskolerådet och Kulturrådet att tillsammans kartlägga behovet av högskoleutbildning med relevans för den kommunala kulturskolan.18 Vidare kommer ett antal lärosäten väljas ut för satsningen på utbildning för lärare och pedagoger till kulturskolan men också för vidareutbildning av lärare och pedagoger som redan arbetar i kulturskolan.

Förutom kulturskolan finns även andra aktörer som arbetar med barn och unga i skolan. Ett exempel är Stiftelsen Berättarministeriet som verkar i Södertälje, Husby och Hagsätra i Stockholm samt Gamlestaden i Göteborg. Berättarministeriets verksamhet avser att stötta lärare med program som ska locka eleverna, oavsett kunskaps- nivå, att erövra det skrivna ordet. Programmen vänder sig främst till

14Kulturskoleutredningen. En inkluderande kulturskola på egen grund, (SOU 2016:69).

15Förordningen (2015:998) om statsbidrag till kommuner som bedriver musik- och kultur- skoleverksamhet.

16Budgetpropositionen 2018 (prop. 2017/18:1, utg. omr. 16), s. 34.

17a.a. s. 34.

18Utbildningsdepartementet (U2018/00410/UH).

203

Konstnärernas bakgrund

SOU 2018:23

elever i årskurs 2–5, är förankrade i läroplanen och syftar till att verka som ett ämnesövergripande stöd för lärare.

7.3.2Gymnasieskolan

Alla nationella program i gymnasieskolan innehöll kärnämnet este- tisk verksamhet före gymnasiereformen 2011. Sedan 2011 är este- tiska ämnen inte längre obligatoriska på gymnasieskolans alla na- tionella program. En viktig möjlighet till ett möte med konst och skapande föll därmed bort för en betydande andel av Sveriges gymnasieelever. Enligt aktörer som utredningen träffat är det be- kymmersamt att de estetiska ämnena generellt fått en svagare ställning i grund- och gymnasieskolan, eftersom de är viktiga förmedlare av kunskap i konstnärliga ämnen och i förlängningen ger förutsättningar för en bredare rekrytering till de konstnärliga högskolorna och det konstnärliga yrket.

I regeringsförklaringen i september 2017 aviserar regeringen att ett estetiskt ämne återigen ska ingå i alla nationella program i gym- nasieskolan. I en promemoria från Utbildningsdepartementet före- slås att denna förändring ska gälla fr.o.m. 2019. Promemorian har remissbehandlats och ärendet bereds i Regeringskansliet.19 Den slutgiltiga behandlingen av frågan är klar först efter avlämnandet av detta betänkande.

Den tillgång som Sveriges gymnasielever i dag har till de konst- närliga ämnena är framför allt de ämnen som finns i det estetiska programmet. Hösten 2016 var 343 900 elever inskrivna i gymnasie- skolan. Hur många av dessa som väljer att gå det estetiska pro- grammet, vilken utbildningsnivå deras föräldrar har samt hur många av eleverna som har utländsk bakgrund framgår av tabell 7.5.20

19Utbildningsdepartementet. Ökade möjligheter till grundläggande behörighet på yrkesprogram och ett estetiskt ämne i alla nationella program (U2017/03537/GV). Frågan redovisas även i budgetpropositionen för 2018 (prop. 2017/18:1, utg. omr. 16).

20Statistiskt underlag från Skolverket i oktober 2017.

204

SOU 2018:23

Konstnärernas bakgrund

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: Skolverket.

Tabellen visar att det är i genomsnitt cirka 13 procent av eleverna som har en utländsk bakgrund och 61 procent har föräldrar med hög utbildning. Andelen elever med utländsk bakgrund har dock ökat över tid. Samtidigt har andelen med högutbildade föräldrar också ökat. Fördelningen mellan kvinnor och män ligger stabilt på 65/35 procent. Värt att notera är att det har skett en fördubbling av antalet elever under den undersökta perioden.

Beroende på hur man definierar estetiska ämnen finns det också estetiska ämnen på flera yrkesprogram, särskilt på hantverkspro- grammet. Yrkesdansarutbildningen är dessutom ett tydligt estetiskt program. Som avvikelser finns också särskilda varianter inom det estetiska området vilka godkänns av Skolverket. Dessutom finns estetiska spetsutbildningar och det förekommer också att elever på andra program läser estetiska ämnen. Sådana finns bl.a. inom pro- gramfördjupningen på några program. Programfördjupningen är en lista på kurser som Skolverket tar fram för varje program. Kurserna på listan ska ligga inom ramen för programmens examensmål och syftar till att bredda och fördjupa programmens karaktär. Estetiska ämnen finns bl.a. på listan för humanistiska programmet och teknikprogrammet. Huvudmannen väljer kurser från listan. Elever på nationella program ska också erbjudas minst ett estetiskt ämne inom individuellt val.

205

Konstnärernas bakgrund

SOU 2018:23

7.3.3De eftergymnasiala och förberedande skolorna

Konkurrensen för att komma in på de konstnärliga högskolorna är stor och utan studier på en förberedande skola är det svårt att bli antagen. Det finns olika vägar för den blivande konstnären vid val av förberedande skola. Det finns ett 50-tal anordnare av eftergymnasiala eller högskoleförberedande konst- och kulturutbildningar. De som är längre (20 veckor−3 år) berättigar till studiemedel och är avgifts- belagda. De utbildningar som är kortare (1 dag−30 veckor) är ofta koncentrerade på att ge fördjupning inom ett specifikt område, berättigar inte till studiemedel och är avgiftsbelagda. Avgifterna till kurserna varierar från cirka 5 000 kronor för en kortare kurs upp till 346 000 kronor för en längre kurs. Under 2015 gick knappt 3 000 elever vid en konst- och kulturutbildning.21

Den blivande konstnären kan också välja att gå en förberedande utbildning på en folkhögskola. I dag finns 154 folkhögskolor, varav en majoritet har anknytning till någon av landets folkrörelser. Ut- över de nationella folkrörelsedrivna folkhögskolorna finns även självstyrande samt lokalt eller regionalt föreningsdrivna folkhög- skolor. En bred kursverksamhet bedrivs av folkhögskolorna på olika nivåer, med både korta och långa kurser. De långa kurserna finns att tillgå som både allmän och särskild kurs. Inom allmän kurs erbjuds folkhögskolans deltagare komplettering av grundskole- och gymnasieutbildning, medan särskild kurs erbjuds inom specialom- råden, bland annat inom konstnärliga ämnen såsom litteratur, konst och musik. De allra flesta deltagare vid en folkhögskola deltar i kulturverksamhet som en del av sina studier oavsett kurs. Folkhögskolorna bedriver även vissa yrkesutbildningar, exempelvis till journalist, dramapedagog och kantor. Folkhögskolorna är öppna för alla vuxna, och har en nedre åldersgräns på 18 år för sina allmänna kurser. Undervisningen på folkhögskolorna är kostnads- fri, och statligt studiestöd kan sökas för att ta del av undervisning- en.22 Under 2015 gick cirka 5 500 elever en estetisk utbildning vid en folkhögskola.

21Av dessa gick 1 300 på högskoleförberedande utbildningar, 400 på yrkesinriktade utbild- ningar och 1 300 på utbildningar inom kulturarvsområdet enligt Myndigheten för yrkes- högskolan.

22Uppgifter från Folkbildningsrådet.

206

SOU 2018:23

Konstnärernas bakgrund

Vid utredningens dialoger har det framhållits att det kan ge en fördel för dem som kan finansiera kostnaderna för sin förbere- dande utbildning framför dem som inte har råd. Även studie- medlens betydelse har uppmärksammats i utredningens dialoger. Under åren på en förberedande skola måste eleven oftast ta stu- dielån för att finansiera studieavgifter och uppehälle. Eftersom det bara går att få studiemedel i motsvarande sex år på eftergymnasial nivå kan det vara svårt att vara berättigad till studiemedel för att fullfölja högskoleutbildning på masternivå då studenten redan har flera års studier med studiemedel bakom sig.

7.3.4Högskolan

Som beskrivs i avsnitt 4.4.2 har sammantaget 15 universitet och högskolor tillstånd att ge utbildning som leder till en konstnärlig examen. Samtliga har ett mycket begränsat antal utbildningsplatser och i regel många sökande. Antagningen sker genom lokal an- tagning med konstnärligt antagningsprov.

Utbudet av konstnärliga utbildningar eller program på olika ni- våer och studentantalet på dessa har ökat under de senaste decenni- erna. Program med inriktning mot konstnärlig examen (i fortsätt- ningen konstnärliga program) hade 1994 drygt 1 800 helårsstu- denter. År 2013 hade detta antal ökat till cirka 3 100 helårsstu- denter eller med 72 procent. Hälften av dessa helårsstudenter fanns 2013 vid de fyra konstnärliga högskolorna i Stockholm.23

Den 1 juli 2007 genomfördes en större reform av den svenska utbildnings- och examensstrukturen i form av ändringar i bl.a. hög- skolelagen och högskoleförordningen med anledning av förslagen i propositionen Ny värld – ny högskola.24 Förändringarna innebär bl.a. en indelning av den högre utbildningen i tre nivåer – grund- nivå, avancerad nivå och forskarnivå – och en revidering av exa- mensbeskrivningarna där generella examina fick mer utförliga be- skrivningar än tidigare. En ytterligare del i reformen var införandet av särskilda konstnärliga examina på grundnivå och avancerad nivå: konstnärlig högskoleexamen om 120 högskolepoäng, konstnärlig

23SOU 2015:70.

24Prop. 2004/05:162, bet. 2005/06:UbU3, rskr. 2005/06:160, bet. 2005/06:UbU15, rskr. 2005/06:214.

207

Konstnärernas bakgrund

SOU 2018:23

kandidatexamen om 180 högskolepoäng, konstnärlig magisterexa- men om 60 högskolepoäng och konstnärlig masterexamen om 120 högskolepoäng.

Examina på forskarnivå delas in i licentiatexamen och doktors- examen. Konstnärlig licentiatexamen och konstnärlig doktorsexamen infördes 2010.25 För att få utfärda examina på forskarnivå krävs för såväl universitet som högskolor ett tillstånd från Universitets- kanslersämbetet. I dag har fyra universitet och högskolor tillstånd att utfärda konstnärlig doktorsexamen: Göteborgs universitet, Högsko- lan i Borås (inom området textil och mode), Lunds universitet samt Stockholms konstnärliga högskola (inom området konstnärliga prak- tiker). Till och med 2016 har åtta konstnärliga licentiatexamina och 27 konstnärliga doktorsexamina utfärdats sedan denna möjlighet infördes.26 Det finns också doktorander med konstnärlig bakgrund som inte får en konstnärlig doktorsexamen utan en generell dok- torsexamen. Exempelvis får vissa av Konstfacks doktorander en gene- rell examen genom Kungl. Tekniska högskolan.

Den konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitet genom- förde 2016 en enkätundersökning bland dem som läst en konstnär- lig utbildning vid Göteborgs universitet mellan 2010 och 2015.27 Liknande alumnundersökningar har gjorts av den konstnärliga fa- kulteten vid Lunds universitet 2010 och vid Kungl. Konsthögsko- lan 2012.28 En majoritet av alumnerna i de olika undersökningarna var överlag nöjda med sin utbildning och de ansåg som regel att den haft stor betydelse för deras konstnärliga utveckling, vilket också bekräftas av de aktörer inom utbildningsväsendet som utredningen har träffat. Enligt Universitetskanslersämbetet håller de konstnär- liga högskoleutbildningarna en hög kvalitet. Utbildningarna ifråga- sätts ibland utifrån vilken nytta de bidrar med, men de aktörer som utredningen träffat menar att det är bättre att tala om vilken bety- delse professionella konstnärer har för samhället. Den uppfattning som kommit fram vid flera av utredningens dialoger är att det inte utbildas för många konstnärer i Sverige. Det konstnärliga högsko-

25Stockholms konstnärliga högskola fick examensrätt på forskarnivå 2016.

26Universitetskanslersämbetets (UKÄ) årsrapport från 2017.

27Konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitet omfattar Akademin Valand, högskolan för design och konsthantverk (HDK) samt högskolan för scen och musik.

28Konstnärliga fakulteten vid Lunds universitet omfattar Teaterhögskolan, Konsthögskolan och Musikhögskolan. De är alla placerade i Malmö.

208

SOU 2018:23

Konstnärernas bakgrund

leområdet är överlag en dynamisk sektor där man över tid kan se att studentantalet växer, antalet utbildningar ökar i antal och bredd, och där det finns ett utbrett nytänkande som bl.a. har lett till att den konstnärliga forskningen har haft en positiv utveckling.

Vid anslagsberäkningen för universitet och högskolor används en modell med ersättningsbelopp per student inom olika utbild- ningar. De olika ersättningsnivåerna ska spegla vilka kostnaderna är för att bedriva en utbildning inom respektive område.29 Modellen omfattar i dag totalt sexton utbildningsområden, varav sju avser dans, design, konst, media, musik, teater och opera. Dessa och yt- terligare fyra utbildningsområden avseende 2018 redovisas i tabell 7.6. Ersättningen utgår per helårsstudent och per helårsprestation.

Källa. Budgetpropositionen 2018 (prop. 2017/18:1, utg.omr. 16), s. 242.

De konstnärliga utbildningarna har de högsta ersättningarna, både vad avser helårsstudenter och helårsprestationer. Högsta ersätt- ningarna utgår för utbildningarna inom opera och media. Bland de olika konstformerna är ersättningen lägst för musik. Som framgår

29 Modellen beskrivs i betänkandet Högskolans styrning – en utvärdering (SOU 2000:82), s. 107–114.

209

Konstnärernas bakgrund

SOU 2018:23

av tabellen ersätts utbildningarna inom t.ex. det humanistiska och samhällsvetenskapliga området med betydligt lägre belopp.

En bestämmelse i högskolelagen som infördes 2001 innebär att högskolorna aktivt ska främja och bredda rekryteringen till hög- skolan.30 Utöver högskolornas uppdrag har även Universitets- och högskolerådet i uppdrag att främja breddad rekrytering till högsko- lan och arbetar med främjandeuppdraget bl.a. genom att stödja lärosäten i deras arbete med breddad rekrytering. Universitet- och högskolerådet konstaterar 2016 i sin kartläggning av högskolornas rekrytering att konstnärliga högskoleutbildningar hör till de mest snedrykterande när det gäller socioekonomisk bakgrund.31 De konstnärliga högskolorna har arbetat aktivt med frågan om sned- rekryteringen genom åren. Frågan är komplex och olika aspekter påverkar utfallet av rekryteringen. Högskolorna själva anger svårig- heter att nå nya grupper av sökande. För att minska snedrekryte- ringen diskuteras också alternativa antagningsmodeller och vissa av lärosätena anordnar också förberedande projekt.32

Som ett exempel deltog Konstfack under 2015–2017 i Nyhets- byrån, ett projekt där ungdomar 15–25 år från Tensta och andra Stockholmsförorter drev en fristående nyhetsredaktion. Satsningen gjordes i samarbete med Enheten för journalistik, medier och kom- munikation (JMK) vid Stockholms universitet, Streetgäris och Tensta konsthall med stöd av Allmänna Arvsfonden. Stockholms konst- närliga högskola anger i sin årsrapport från 2016 att för en faktisk, genomgripande och långsiktigt hållbar inkludering krävs ett medvetet arbete på alla plan i verksamheten. Det handlar t.ex. om en breddad rekrytering när det gäller såväl lärare som övrig personal, en kritisk genomlysning av vilka normerande blickar som påverkar och utgör innehållet i kurser och utbildningar samt återkommande påminnelser om att en aktiv medveten inkludering finns med i olika former av uppföljningar av verksamheten.

En omständighet som kan påverka mångfalden på svenska uni- versitet och högskolor är att under 2011 infördes anmälnings- och studieavgifter för studenter från länder utanför EU/EES och

301 kap. 5 § högskolelagen (2001:1263).

312015 fick Universitet- och högskolerådet uppdrag från regeringen att kartlägga och analysera lärosätenas arbete med breddad rekrytering och breddat deltagande som 2016 resulterade i rapporten Kan excellens uppnås i homogena studentgrupper?

32a.a.

210

SOU 2018:23

Konstnärernas bakgrund

Schweiz, så kallat tredje land, som inte deltar i utbytesprogram. För studieavgifterna gäller att den studieavgiftsfinansierade verksam- heten ska bära sina kostnader, alltså ha full kostnadstäckning. Läro- sätena beslutar själva om storleken på avgifterna. Kravet på full kostnadstäckning innebär att avgifterna blir förhållandevis höga i ett internationellt perspektiv, i genomsnitt ungefär 100 000 kronor per läsår. För konstnärliga utbildningar kan avgifterna vara upp till en halv miljon kronor per läsår. Anmälningsavgiften är lika för alla universitet och högskolor, 900 kronor. Antalet studenter från tredje land minskade kraftigt på grund av de nya villkoren hösten 2011. Hösten 2010 var de 7 400 och hösten 2011 hade de minskat till cirka 1 500, vilket var en nedgång med 80 procent.33

Under #metoo-uppropet som startade hösten 2017 (se avsnitt 6.10.2) har ett flertal vittnat om övergrepp som har skett på lärosäten. Enligt ministern för högre utbildning, Helene Hellmark Knutsson, är studenter på konstnärliga högskolor särskilt utsatta. Hon menar att i hela högskolesektorn finns starka beroendeställ- ningar, bland annat mellan student och lärare och mellan doktorand och handledare. De konstnärliga högskolorna har en extra dimension av riskfaktorer på grund av att lärare ofta har enskild undervisning med eleverna, mycket verksamhet på kvällstid och ett omfattande bruk av tillfälliga gästlärare, som ofta inte ingår i skolornas arbete med värdegrund och arbetsmiljöfrågor. Hon framhåller också att risken för trakasserier inom de konstnärliga sektorerna inte för- svinner efter examen utan att maktberoendena hög grad kvarstår när studenterna kommer ut i yrkeslivet eftersom det råder väldigt hög konkurrens i dessa branscher. Det är svårt att få anställningar och ofta är man i beroendeställning även i arbetslivet.34 Regeringen har inför 2018 gett i uppdrag till Universitets- och högskolerådet att samlat synliggöra universitets och högskolors arbete med att mot- verka sexuella trakasserier. I regleringsbrevet till universitet och högskolor ombeds lärosätena att synliggöra sitt arbete.

33Universitetskanslersämbetets årsrapport 2015.

34Större risk för sexuella trakasserier på konstnärliga högskolor, artikel i Dagens Nyheter den

25januari 2018.

211

Konstnärernas bakgrund

SOU 2018:23

7.3.5Etableringsfasen

Trappsteget mellan utbildning och det professionella livet som dansare är väldigt högt och att få jobb direkt är absolut inget man kan ta för gi- vet. Det är så många faktorer som spelar in: tillgången på jobb, vara rätt för det som är i ropet just nu, hitta sitt rörelsespråk, ens egen skicklighet och individualitet – inte minst utseende, personlighet och dansteknik, när och var man befinner sig. Att vara på rätt plats vid rätt tillfälle är fundamentalt.35

Pontus Sundset Granat, dansare

Efter utbildningen är konstnären redo att arbeta som yrkesverksam konstnär. Detta innebär att konstnären lämnar utbildningen med sin fasta struktur i form av terminer och kurser och i stället står inför en rad ställningstaganden som vart och ett kan ha stor bety- delse för konstnärens fortsatta väg.

Vid de dialoger utredningen haft har delvis olika bilder lämnats. Från ansvariga högskolor och vissa intresseorganisationer konstate- ras att studenterna får relevant utbildning för sina professioner och att de också förbereds för att hitta rätt bland de olika försörj- ningsmöjligheter som i praktiken erbjuds. Här spelar olikheter i arbetsmarknaden en stor roll. För vissa grupper finns möjligheter till anställning och för andra är egenföretagande det vanliga. Från andra intressenter, som t.ex. Konstakademien, påtalas att åt- minstone bildkonststudenter har svårt att etablera sig på mark- naden, som i deras fall inte erbjuder anställningar på institutioner.

Enligt en rapport från Universitetskanslersämbetet (UKÄ) var andelen etablerade lägst för dem som slutfört konstnärliga utbild- ningar samt generella program och kurser inom området huma- niora och konst.36 UKÄ konstaterar dock att det är mindre lämpligt att använda etableringsmåttet inom det konstnärliga området ef- tersom det där förekommer bland annat stipendier, vilka inte räk- nas som förvärvsinkomst.37 Bland dem som tog ut en konstnärlig examen 2012/13 hade 33 procent etablerat sig på arbetsmarknaden

35Krönika: En dansares resa genom livet. www.konstnärspolitiskautredningen.se

36UKÄ (2015). Etableringen på arbetsmarknaden för högskoleutbildade 2013. Rapport 2015:26.

37Med etablering avses enligt UKÄ att individen hade ett förvärvsarbete i november månad, en arbetsinkomst som översteg en viss nivå samt inte hade varit arbetslös någon gång under uppföljningsåret.

212

SOU 2018:23

Konstnärernas bakgrund

2014. Detta kan jämföras med att samma år hade 72 procent av de 16 000 som tog ut en generell examen 2012/13 etablerat sig.38 De flesta konstnärliga högskolor erbjuder i dag yrkesförberedande kurser. Som ett exempel kan nämnas Stockholm School of Entre- preneurship (SSES) som är ett samarbete mellan fem skolor i Stockholm: Handelshögskolan i Stockholm, Karolinska institutet, Konstfack, Kungl. Tekniska högskolan och Stockholms universitet. Konstfackstudenter har här möjlighet att delta tillsammans med studenter och lärare från andra medlemsinstitutioner i utbildningar i entreprenörskap. SSES erbjuder också doktorandprogram.

En kommentar från dialogen med de konstnärliga högskolorna är att flertalet studenter redan är etablerade under utbildningen genom att de t.ex. har medverkat i stora utställningar eller deltar i internationella nätverk eller projekt. Den kritiska fasen i ett konst- närskap inträder därför senare, cirka tio till femton år efter examen då konstnärerna kanske behöver lära sig nya tekniker eller fortbilda sig på andra sätt och det finns ett behov av att delta i nya nätverk och samtal. Enligt de konstnärliga högskolorna skulle det behövas insatser för konstnärerna i denna fas i ett konstnärskap för att möta behovet av ett livslångt lärande.39 Andra aktörer menar också att klimatet har hårdnat inom bildkonsten för medelålders och äldre konstnärer, speciellt kvinnliga äldre konstnärer som har allt svårare att försörja sig på sitt konstnärskap. Det ställs i dag allt hårdare krav på genomgången högre konstutbildning för att ta kunna söka bidrag, vilket har medfört att många äldre konstnärer som varit verksamma länge och tidigare fått ta del av bidragen inte längre uppfyller kraven.40

38UKÄ:s årsrapport 2017.

39Minnesanteckningar efter utredningens möte med fyra konstnärliga högskolor i oktober 2017.

40Underlag från Sveriges konstföreningar i oktober 2017.

213

Konstnärernas bakgrund

SOU 2018:23

7.4Konstnärernas inkomster

Bakom varje författare med tid och plats att utöva sin konst finns ma- teriella förutsättningar. Det är ärvda pengar, det är brödjobb, det är pe- rioder av stipendier. 41

Ylva Perera, författare

När konstnären har utbildat sig till en profession, eller på annat sätt förberett sig för ett professionellt konstnärskap, handlar tillvaron om att uppnå livsvillkor där det är möjligt att helt eller delvis leva på sitt konstnärskap. I den meningen skiljer sig inte konstnärernas ambitioner från vad som gäller för andra nyutexaminerade akade- miker färdiga att ta sina första steg på sin yrkesbana och med en önskan om att hitta en försörjning. Dock ser förutsättningarna för att gå i land med uppgiften åtminstone delvis annorlunda ut för konstnärerna än för andra yrkesgrupper.

Det kan handla om att hitta en anställning eller projekt som kan ge inkomster eller starta ett eget företag. Andra frågor som inställer sig är var det finns tillgång till bostad, ateljéer, studios eller öv- ningslokaler? Vilken marknadsmässig efterfrågan och konstnärligt erkännande har det egna konstnärskapet? Är det nödvändigt med ett extra arbete vid sidan av? Vilka stipendier och bidrag kan sökas? Vilka konstnärliga organisationer är lämpliga att bli medlem i och hur ska det personliga kontaktnätet utvecklas? Är det möjligt att få en rimlig ersättning vid sjukdom eller arbetslöshet och hur blir det så småningom med pensionen?

Inom den statliga konstnärspolitiken har det länge funnits en vilja att skapa sådana villkor för de professionella konstnärerna att de kan basera sin försörjning på ersättning för utfört konstnärligt arbete. Det har handlat om att förstärka ersättningarna för utfört arbete och om att stimulera konstnärernas arbetsmarknad så att en ökad efterfrågan uppstår. Tanken har varit att en ökad efterfrågan leder till ökade arbetsmöjligheter och därmed till ökade inkoms- ter.42 Det är på detta sätt också tydligt att det från statens perspek-

41Krönika: Framtiden som författare handlar inte om mig, utan om oss. www.konstnärspolitiskautredningen.se/

42Beskrivningen av konstnärspolitikens inriktning är hämtad från prop. 1997/98:87 Konst- närernas villkor. Formuleringen om konstnärernas möjligheter att försörja sig på sin konst- närliga verksamhet återfinns också i budgetpropositionen för 2018 (prop. 2017/18:1, utg. omr. 17).

214

SOU 2018:23

Konstnärernas bakgrund

tiv gäller att den huvudsakliga inkomsten för professionella konst- närer bör komma från marknaden.

En bedömning av i vilken mån konstnärerna kan försörja sig på sin konstnärliga verksamhet väcker emellertid flera frågor. Upple- velsen av att vara tillräckligt försörjd är t.ex. i hög grad subjektiv och för att bedöma nivån på inkomsterna från den konstnärliga verksamheten, jämfört med andra eventuella inkomster, behöver det bl.a. klargöras om de stöd och stipendier som är en del av konstnärspolitiken ska räknas in. Vid utredningens dialoger med olika intressenter på området har det genomgående hänvisats till Konstnärsnämndens inkomstundersökning från 2014 som den till- gängliga källan för en aktuell beskrivning konstnärernas villkor.

7.4.1Komplettering av inkomstuppgifter

För att beskriva konstnärernas inkomster använder inkomst- undersökningen begreppet sammanräknad förvärvsinkomst på års- basis. Där ingår deklarerade uppgifter om inkomst av tjänst och inkomst av näringsverksamhet. I inkomst av tjänst ingår lönein- komst, ersättningar från Försäkringskassan och A-kassa samt pen- sion. Inkomst av näringsverksamhet omfattar överskottet efter schablonavdrag för egenavgifter för dem som har enskild firma och handelsbolag. Dessutom ingår skattepliktiga stipendier samt skat- tefria stipendier och bidrag från Konstnärsnämnden och Författar- fonden.

Det är med andra ord ett brett spektrum av förvärvade inkomst- er som ingår i Konstnärsnämndens inkomstundersökning. Det går därmed inte att skilja ut vilka inkomster som kommer från just en konstnärlig verksamhet och vad som eventuellt kommer från andra källor. Vidare blandas arbetsinkomster med intäkter från socialför- säkringar och A-kassa liksom bidrag och stipendier från Konst- närsnämnden och Författarfonden.43 En sådan total bild av inkoms- terna är på ett sätt både relevant och sann, inte minst utifrån konstnärernas situation. Det är ytterst den samlade inkomsten som avgör om man kan försörja sig eller inte.

43 Däremot kan underlaget användas för att skilja på löneinkomster resp. inkomst av närings- verksamhet.

215

Konstnärernas bakgrund

SOU 2018:23

Från ett konstnärspolitiskt utredningsperspektiv kan det dock behövas en något mer uppdaterad och finfördelad bild. Utredning- en har därför kompletterat Inkomstundersökningen på två sätt. Dels har Statistiska centralbyrån på utredningens uppdrag gjort en ny körning av centrala delar av inkomstundersökningen baserat på inkomstuppgifter från 2015, för att därigenom få färskare uppgifter att bygga utredningens slutsatser på. Frågan har varit om nya in- komstuppgifter ändrar resultatet på något avgörande sätt eller inte. Dels har organisationerna Svensk Scenkonst och Teaterförbundet för scen och film ställt uppgifter från sin lönestatistik till utred- ningens förfogande, vilket alltså är inkomster enbart från en konst- närlig verksamhet.

7.4.2Lägre inkomster än andra

Konstnärernas inkomstutveckling över tid och hur den skiljer sig från övriga arbetsmarknaden kan sammanfattas i några centrala faktauppgifter:

– Medianinkomsten för hela befolkningen under 2014 var 290 000 kronor. Medianinkomsten för en konstnär var samtidigt 217 800 kronor, vilket alltså motsvarar tre fjärdedelar av in- komsten hos befolkningen i stort.

Inkomstutvecklingen bland konstnärer har varit mycket sämre än för hela befolkningen under perioden 2004–2014. Fyra pro- cents real ökning mot 18 procent för hela populationen. In- komstskillnaderna i hela konstnärsgruppen har ökat under perioden 2004–2014.

Bland konstnärer har en större andel högskoleutbildning. Bland dem med minst tre års eftergymnasial utbildning är den genom- snittliga årsinkomsten för befolkningen i övrigt 354 000 kronor. Men för konstnärer är snittinkomsten 232 000 kronor, vilket är 65 procent av vad andra med motsvarande utbildningsnivå tjänar. Konstnärer har en medianinkomst i nivå med den del av befolkningen som enbart har grundskoleutbildning.

Många konstnärer har inkomster som är så låga att de inte kan antas försörja sig själva på sitt konstnärliga arbete. I den tiondel med lägst årsinkomster finns det flera grupper som tjänar under

216

SOU 2018:23

Konstnärernas bakgrund

10 000 kronor per år. Bildkonstnärer i den sämst betalda tiondelen har en årsinkomst på under 6 000 kronor och motsvarande grupp inom konsthantverk/form/design har en årsinkomst på under 7 000 kronor.

I den tiondel med högst årsinkomster har konstnärer en snittin- komst i nivå med resten av befolkningen. De högre inkomsterna finns inom konstområden som teater, ord och musik. De lägsta inkomsterna finns inom film, bild och form. Dans ligger mitt emellan dessa inkomstgrupper.

Konstnärernas inkomster skiljer sig åt beroende på om de endast har löneinkomster, har en kombination av lön och närings- verksamhet eller enbart har en näringsverksamhet. Högst in- komstläge har gruppen med både löneinkomst och inkomst av näringsverksamhet, medan gruppen med enbart näringsverksam- het har lägst inkomster.

Inkomstuppgifterna visar att det finns betydande variationer inom gruppen konstnärer, men sammantaget gäller att konstnärer har högre utbildning men lägre inkomster än befolkningen i stort.

7.4.3Förvärvsinkomst för olika konstnärsgrupper

Den nya statistiken från Statistiska centralbyrån baseras på samma population som användes i den första redovisningen. Urvalsperso- nerna har därmed hunnit bli ett år äldre. I tabell 7.7 redovisas den sammanräknade förvärvsinkomsten för de berörda konstnärsgrup- perna från inkomståren 2014 och 2015. Av tabellen framgår även inkomstläget i hela befolkningen 2014 och 2015. I redovisningen används medianvärden i stället för aritmetiska medelvärden, ef- tersom medianen inte påverkas av extrema värden.

217

Konstnärernas bakgrund

SOU 2018:23

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: Statistiska centralbyrån.

Tabellen visar att filmen är det konstområde som har lägst median- inkomst, medan teatern är området med den högsta inkomstnivån. Till professionerna med lägst medianinkomst hör komponist/ musiker, bildkonstnär och konsthantverkare, medan de högsta me- dianinkomsterna finns i grupperna scenograf, musiker och teater- regissör.

Vid en jämförelse mellan åren 2014 och 2015 framgår att media- ninkomsten ökade mer för konstnärerna än för hela befolkningen i

218

SOU 2018:23

Konstnärernas bakgrund

samma åldrar, 6 procent mot 4 procent. De yrkesgrupper som hade de största ökningarna är musikalartist, med en ökning med 17 pro- cent, och konsthantverkare, med 15 procents ökning. Även för dramatiker/dramaturg, översättare, koreograf och scenograf låg medianinkomsten 2015 mer än 10 procent högre än 2014. Clown är den enda yrkesgruppen som hade lägre medianinkomst 2015 än 2014, en minskning med en procent.

Resultaten från Inkomstundersökningen 2014 visade att median- inkomsten för samtliga konstnärer motsvarade 75 procent av median- inkomsten för hela befolkningen. I och med att medianinkomsten ökat mer för konstnärsgruppen än för befolkningen är motsvarande siffra för 2015 76 procent. I huvudsak är det samma mönster som uppträder oavsett om inkomstuppgifterna hämtas från 2014 eller 2015. Den långsiktiga trenden, baserat på en jämförelse mellan inkomst- undersökningarna 2004 och 2014, är att inkomstskillnaderna mellan konstnärerna och övriga befolkningen har ökat. För tio år sedan motsvarade konstnärernas lönenivå 85 procent av inkomstläget i hela befolkningen.44

7.4.4Förvärvsinkomst för kvinnor och män

Enligt direktiven ska utredningens konsekvensbeskrivning göras utifrån bl.a. ett jämställdhetsperspektiv. Förhållanden som har samband med kön ska göras synliga och konsekvenser för respek- tive kön analyseras.45 Som framgått ovan består det totala antalet konstnärer av cirka hälften kvinnor, hälften män. Situationen ser dock annorlunda ut när man studerar inkomstnivåerna för de båda grupperna. I tabell 7.8 presenteras den sammanräknade förvärvs- inkomsten för kvinnliga respektive manliga konstnärer 2014. Av tabellen framgår även inkomsterna för motsvarande grupper i hela befolkningen.

44Konstnärsnämnden. Inkomstundersökningen 2014.

45Enligt direktiven ska konsekvensbeskrivningen även göras utifrån ett mångfaldsperspektiv. Förhållanden som har samband med ålder och socioekonomi ska göras synliga och konse- kvenserna för respektive grupp analyseras.

219

Konstnärernas bakgrund

SOU 2018:23

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: Konstnärsnämnden. Inkomstundersökningen 2014, tabell 21 och 22.

De kvinnliga konstnärernas medianinkomst uppgår till 84,6 pro- cent av de manligas. Det är något högre jämfört med motsvarande förhållande i befolkningen som helhet, där kvinnors medianlön motsvarar 80,9 procent av männens. Inom samtliga konstområden

220

SOU 2018:23

Konstnärernas bakgrund

ligger kvinnornas lönenivå under männens. I bara fem av nitton professioner har kvinnorna högre medianinkomst än männen, t.ex. bland bildkonstnärer, författare av facklitteratur och teaterregis- sörer. Den största skillnaden till männens fördel finns bland foto- graferna.

7.4.5Förvärvsinkomst utifrån utländsk respektive svensk bakgrund

På samma sätt som det finns en snedrekrytering till konstnärsyrket finns det en obalans när det gäller förvärvsinkomster, beroende av om konstnären har en utländsk eller svensk bakgrund. I tabell 7.9 redovisas inkomsterna under 2014 och 2015 för olika grupper som illustrerar denna obalans.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Tabellen visar en tydlig skillnad i medianinkomst beroende på vilken bakgrund man har. Konstnärer födda i Sverige med två inri- kes födda föräldrar har högre medianinkomst än konstnärer med en eller två utrikesfödda föräldrar. Jämfört med hela befolkningen kommer ingen av konstnärsgrupperna upp till medianinkomsten i hela befolkningen.

Vid en jämförelse mellan åren 2014 och 2015 visar det sig att medianvärdet ökat något mer för konstnärerna med utländsk bak- grund än för dem med svensk bakgrund. För utrikes födda och för

221

Konstnärernas bakgrund

SOU 2018:23

inrikes födda med två utrikes födda föräldrar var ökningen 9 pro- cent mot 5 procent för inrikes födda med två inrikes födda för- äldrar. Det medför att utrikes födda 2015 hade en inkomst på 83 procent av vad inrikes födda med två inrikes födda föräldrar hade, jämfört med 2014 då den var 80 procent.

7.4.6Gager och hobbyinkomster

För konstnärer finns en särskild regel för gage.46 Ett gage kan vara en större summa som inte bara ska täcka till exempel tiden för ett framförande utan även förberedelsetiden, exempelvis repetitionstid. Gaget ska därför räknas om till ett antal timmar som räknas om till ett antal arbetsdagar. De påverkar i sin tur exempelvis a-kassan och sjukpenning. En arbetad timme räknas till ett värde på 173 kronor före skatt (2017). Det motsvarar en månadslön vid heltid på ungefär 27 500 kronor.

Konstnärer och andra kan ha inkomst av tjänst där de själva ska betala egenavgifter eller särskild löneskatt. Det kan till exempel gälla ”arvode eller royalty för utfört enstaka konstnärligt, litterärt, vetenskapligt etc. arbete om inte utbetalaren ska betala arbetsgivar- avgifter på beloppet”. Det kan också gälla om det finns flera upp- drag på under 10 000 kronor per utbetalare. Utbetalarna behöver då inte betala sociala avgifter men tillsammans kommer beloppen upp i nivå över 10 000 kronor och därmed ska det betalas egenavgifter.

Det andra fallet där en A-inkomsttagare kan behöva betala soci- ala avgifter själv är då det rör sig om hobbyinkomster. I vad mån konstnärer har hobbyinkomster är inte känt. Troligen är det främst de som har enstaka inkomster, vid sidan om den fasta anställning- en, som få räkna dessa extra inkomster som hobbyinkomst och inte som inkomst av näringsverksamhet. Om en hobbyinkomst ger överskott ska det betalas sociala avgifter på överskottet. Ett under- skott kan kvittas ett senare år mot inkomster i samma hobby. Vad som räknas som hobbyinkomst har betydelse bland annat för be- räkning av a-kassa.

46 Uppgifterna i avsnitt 7.4.6 och 7.4.7 är hämtade från Annika Creuetzers rapport Social- försäkringssystemens konsekvenser för konstnärernas villkor.

222