sou 2018 22

Ett ordnat mottagande

– gemensamt ansvar för snabb etablering eller återvändande

Betänkande av Mottagandeutredningen

Stockholm 2018

SOU 2018:22

SOU och Ds kan köpas från Norstedts Juridiks kundservice. Beställningsadress: Norstedts Juridik, Kundservice, 106 47 Stockholm Ordertelefon: 08-598 191 90

E-post: kundservice@nj.se

Webbadress: www.nj.se/offentligapublikationer

För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Norstedts Juridik AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Svara på remiss – hur och varför

Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02).

En kort handledning för dem som ska svara på remiss.

Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remisser

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet

Omslag: Elanders Sverige AB

Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2018

ISBN 978-91-38-24776-1

ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för Arbetsmarknadsdepartementet

Regeringen beslutade den 5 november 2015 att ge en särskild ut- redare i uppdrag att föreslå åtgärder för att skapa ett sammanhållet system för mottagande och bosättning av asylsökande och ny- anlända (dir. 2015:107). Till särskild utredare utsågs samma dag då- varande landshövdingen Lars Bäckström. Lars Bäckström entledigades den 30 juni 2017. Från och med den 1 juli 2017 förordnades fil. mag. Martin Olauzon till särskild utredare. Övriga medverkande i utred- ningen anges på nästa sida.

Den 22 december 2016 beslutade regeringen att uppdraget i sin helhet skulle slutredovisas senast den 31 oktober 2017 (dir. 2016:112). I tilläggsdirektiv den 4 maj 2017 beslutade regeringen om ett utvid- gat uppdrag när det gäller tidiga insatser för asylsökande kvinnor och män och uppdrag att se över vissa förutsättningar för dagersätt- ningen (dir. 2017:48). Regeringen beslutade den 19 oktober 2017 om förlängd tid för utredningen till den 31 mars 2018 (dir. 2017:101).

Utredningen har tagit namnet Mottagandeutredningen.

Martin Olauzon svarar som särskild utredare ensam för inne- hållet i betänkandet. Han har tagit råd av och mottagit underlag från utredningens sakkunniga och experter som därigenom bidragit till betänkandet. I betänkandet används därför ”vi-formen”. Det hindrar inte att skilda uppfattningar kan finnas.

Utredningen överlämnar härmed betänkandet Ett ordnat mottag- ande – gemensamt ansvar för snabb etablering eller återvändande

(SOU 2018:22). Till betänkandet fogas tre särskilda yttranden. Utredningens uppdrag är härmed slutfört.

Stockholm mars 2018

Martin Olauzon

/Martin Johansson

Malin Gedda

Anton Ringström

Maria Nordin Skult

Jonas Widell

Förteckning över de som har deltagit i utredningens arbete

Särskilda utredare

Lars Bäckström, 2015-11-05 till 2017-06-30

Martin Olauzon, 2017-07-01 till 2018-03-31

Sakkunniga

Arbetsmarknadsdepartementet

Karin Frank, 2016-04-18 till 2018-03-31

Fredrik Lund, 2016-10-28 till 2018-03-31

Emil Plisch, 2016-04-18 till 2018-03-31

Hanna Zeland, 2016-04-18 till 2016-10-27

Finansdepartementet

Maria Antonsson, 2016-05-18 till 2018-03-31

Lars Davidsson, 2016-10-28 till 2018-03-31

Anna Kessling, 2016-04-18 till 2016-10-27

Therese Pelow, 2016-04-18 till 2016-10-27

Olle Rosén, 2016-04-18 till 2018-03-31

Sami Soliman, 2016-10-28 till 2018-03-31

Justitiedepartementet

Milot Dragusha, 2017-02-13 till 2018-03-31 Matilda Hultgren, 2016-04-18 till 2017-02-12 Ulrika Johansson Jordan, 2016-04-18 till 2016-10-27 Anna Malmström, 2016-10-28 till 2018-03-31

Socialdepartementet

Christopher Carlson, 2016-12-05 till 2018-03-31 Karin Stillerud, 2016-04-18 till 2016-12-04

Experter

Lars G Brandt, Länsstyrelsen i Västerbottens län, 2016-04-18 till 2018-03-31

Per Ibertsson, Arbetsförmedlingen, 2017-05-15 till 2018-03-31 Christine Johansson, Arbetsförmedlingen, 2016-04-18 till 2017-05-14 Karin Perols, Sveriges Kommuner och Landsting, 2016-04-18 till 2018-03-31

Jan-Olov Wallin, Migrationsverket, 2016-04-18 till 2018-03-31

Sekretariat

Malin Gedda, utredningssekreterare 2016-01-25 till 2018-03-31 Martin Johansson, utredningssekreterare 2016-04-11 till 2017-10-30, huvudsekreterare 2017-11-01 till 2018-03-31

Martin Olauzon, huvudsekreterare 2016-02-01 till 2017-06-30 Anton Ringström, utredningssekreterare 2017-05-15 till 2018-03-31 Maria Nordin Skult, utredningssekreterare 2016-01-18 till 2018-03-31 Jonas Widell, utredningssekreterare 2017-03-01 till 2018-03-31

Innehåll

Sammanfattning ................................................................		21
Lättläst sammanfattning.....................................................		29
Summary ..........................................................................		35
1	Författningsförslag.....................................................	45
Utredningens huvudförslag .................................................		45

1.1Förslag till lag om mottagande av asylsökande och vissa

andra utlänningar ....................................................................

1.2Förslag till förordning om mottagande av asylsökande

och vissa andra utlänningar ....................................................	58
1.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:38)
om mottagande av vissa nyanlända invandrare
för bosättning..........................................................................	66

1.4Förslag till förordning om mottagande av vissa

utlänningar i kommun ............................................................

1.5Förslag till lag om ändring i lagen (2001:454) om

behandling av personuppgifter inom socialtjänsten .............

1.6Förslag till lag om ändring i lagen (2002:546)

om behandling av personuppgifter i den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten.................................	72

1.7Förslag till lag om ändring i lagen (2008:344)

om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl..........................	74
1.8 Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)................	75
	7

Innehåll

SOU 2018:22

1.9Förslag till lag om ändring i lagen (2013:156) om

	samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare .............	77
1.10	Förslag till förordning om länsstyrelsernas uppdrag
	avseende asylsökande och ensamkommande barn ...............	78
1.11	Förslag till förordning om statlig ersättning
	för asylsökande m.fl. ..............................................................	82
1.12	Förslag till förordning om statlig ersättning
	för mottagandet av vissa utlänningar.....................................	91
1.13	Förslag till förordning om statlig ersättning
	för hälso- och sjukvård till asylsökande ..............................	100

1.14Förslag till förordning om ändring i förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten ........................................................................	105
1.15 Förslag till förordning om ändring i förordningen
(2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program..............	106

1.16Förslag till förordning om ändring i förordningen (2017:819) om ersättning till deltagare

	i arbetsmarknadspolitiska insatser.......................................	108
Utredningens alternativa upplägg.......................................		109
1.17	Förslag till lag om mottagande av asylsökande och vissa
	andra utlänningar..................................................................	109
1.18	Förslag till förordning om mottagande av asylsökande
	och vissa andra utlänningar ..................................................	120

1.19Förslag till lag om ändring i lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för

	bosättning .............................................................................	128
1.20	Förslag till förordning om mottagande av vissa
	utlänningar i kommun..........................................................	130
1.21	Förslag till lag om ändring i lagen (2002:546)
	om behandling av personuppgifter i den
	arbetsmarknadspolitiska verksamheten ..............................	133

SOU 2018:22 Innehåll

1.22	Förslag till lag om ändring i lagen (2008:344)
	om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl........................		135
1.23	Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)..............		136
1.24	Förslag till lag om ändring i lagen (2013:156) om
	samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare............		138
1.25	Förslag till förordning om länsstyrelsernas uppdrag
	avseende mottagandet av nyanlända invandrare
	och ensamkommande barn...................................................		139
1.26	Förslag till förordning om statlig ersättning
	för asylsökande m.fl..............................................................		142
1.27	Förslag till förordning om statlig ersättning
	för mottagandet av vissa utlänningar...................................		149
1.28	Förslag till förordning om statlig ersättning
	för hälso- och sjukvård till asylsökande...............................		157
1.29	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska
	verksamheten.........................................................................		162
1.30	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program ..............		163
1.31	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(2017:819) om ersättning till deltagare
	i arbetsmarknadspolitiska insatser .......................................		165
2	Uppdrag och arbete .................................................		167
2.1	Utredningens uppdrag..........................................................		167
	2.1.1	Utredningen har fått tre tilläggsdirektiv..............	168
	2.1.2	Tolkning av direktiv ..............................................	168
2.2	Utredningsarbetet.................................................................		169
2.3	Betänkandets upplägg...........................................................		169

Innehåll

SOU 2018:22

3	Mottagandet 1984–2017 .........................................		173
3.1	Mottagandet varierar kraftigt över tid.................................		173
	3.1.1	Asylsökande vistas i mottagandet i över ett år....	174
3.2	Mottagandets organisering och utveckling.........................		176
	3.2.1	Lokalt mottagande och Hela Sverige-strategin...	177
	3.2.2	Möjligheten att bo i en kommun begränsas ........	178
	3.2.3	Att bo i eget boende blir allt vanligare.................	179

3.2.4Minskad betydelse av överenskommelser

med eget boende ...................................................

179

3.2.5En skyldighet för kommuner att ta emot

nyanlända invandrare införs .................................

180

3.2.6Förändringar i mottagandet av

ensamkommande barn ..........................................

181

3.2.7Synen på hur väntetiden bör utnyttjas

har förändrats ........................................................

183

3.2.8Staten tar över ansvaret för nyanländas

		etablering ...............................................................	184
	3.2.9	Hösten 2015 har satt sina spår .............................	186
	3.2.10	Mottagandet ska bidra till EU:s mål ....................	186
4	Ett samhällsuppdrag i behov av förändring .................		189
4.1	Mottagandets konsekvenser, problem och brister .............		189

4.1.1Mottagandet varierar kraftigt

mellan kommuner .................................................

189

4.1.2Fragmenterad målbild försvårar helhet

	och samverkan.......................................................	192
4.1.3	Helhetsperspektiv saknas .....................................	194

4.1.4Ett ojämnt mottagande försvårar

normalisering.........................................................

194

4.1.5Ersättningssystemet är otydligt

		och allt för detaljerat.............................................	195
	4.1.6	Eget boende kan leda till sociala problem ...........	195
	4.1.7	Tidiga insatser kommer i andra hand...................	197
5	Ett mottagande där hela Sveriges förmåga tas tillvara ..		199
5.1	Komplexa utmaningar saknar givna lösningar ....................		199
	5.1.1	Mål och värden att förhålla sig till........................	200

SOU 2018:22		Innehåll
5.1.2	Val av ingångsvärden styr val av lösning ..............	201
5.2 Staten och kommunsektorn delar på ansvaret ....................		202
5.2.1	Rättssäker och snabb prövning.............................	202

5.2.2Effektiv ekonomisk ersättning

	till kommunsektorn...............................................	202
5.2.3	Ett flexibelt system som kan byggas ut................	203
5.2.4	Ett mottagande som ger en gemensam start........	204

5.2.5Normalisering och jämnare mottagande

över landet..............................................................

204

5.2.6Negativa effekter av eget boende

kan begränsas .........................................................

204

5.2.7Sammanhållen väg mot etablering

eller återvändande..................................................

205

5.2.8Ett tydligt åtagande för det offentliga

för tidiga insatser ...................................................

205

5.2.9Gemensamt uppdrag med tydlig

		ansvarsfördelning...................................................	206
	5.2.10	En stärkt dialog och uppföljning..........................	207
6	Ankomst – ett första samlat möte med Sverige ...........		209
6.1	Ett ordnat mottagande i ankomstcenter..............................		209
	6.1.1	Alla tjänar på en rättssäker och snabb
		handläggning..........................................................	210
	6.1.2	Ett obligatoriskt första möte med Sverige...........	210
	6.1.3	Effektivisering genom ökad tillgänglighet...........	215

6.1.4Migrationsverket ska anvisa en kommun

inom en vecka ........................................................	219
6.2 Ankomstcenter samlas på ett fåtal platser...........................	220

6.2.1Variationerna försvårar dimensioneringen

av boendet ..............................................................

220

6.2.2Stora boenden med trygg miljö

vid strategiska orter ...............................................

222

6.2.3Långsiktiga åtaganden ger

	planeringsförutsättningar......................................	225
6.3 Ankomstcenter där individen står i centrum ......................		227
6.3.1	En trappa av insatser och aktiviteter ....................	228

Innehåll

SOU 2018:22

6.3.2Samhällsinformation om vägar till boende

och arbete ..............................................................

229

6.3.3Kartläggning av utbildning

och yrkeserfarenheter ...........................................

234

6.3.4Dagersättningen kopplas till krav

på deltagande .........................................................

236

6.3.5Hälsoundersökningar ska erbjudas

		i ankomstcentren...................................................	240
6.4	Andra former av misskötsamhet .........................................		243
6.5	Asylsökande barns skolgång underlättas ............................		244
	6.5.1	Bättre samarbete mellan stat och kommun .........	244

6.5.2Verksamhet för en strukturerad och

	meningsfull vardag ................................................	246
6.5.3	Behov av ytterligare utredning av vissa frågor.....	248

6.6Barnets bästa motiverar några förändringar

för ensamkommande barn ...................................................

249

6.6.1Ankomstanvisning skapar tydlighet

		och flexibilitet........................................................	250
	6.6.2	Utökad information om asylprocessen ...............	253
	6.6.3	Förändringar krävs om ensamkommande barn
		ska bo i ankomstcenter .........................................	254
7	En meningsfull och aktiv väntan................................		259

7.1Kommunerna får ansvar för vissa asylsökandes boende

under väntetiden...................................................................		259
7.1.1	Ett mottagande som förstärker såväl
	etablerings- som återvändandeperspektivet.........	260

7.1.2Ökad tillgänglighet ger bättre förutsättningar

	för återvändande....................................................	270
7.1.3	Ett jämnare och mer lättplanerat mottagande.....	271
7.1.4	Fler asylsökande till kommuner
	med goda etableringsförutsättningar ...................	276
7.2 Väntan med etableringsfrämjande insatser .........................		285

7.2.1Lokalt förankrad verksamhet för framtida

etablering ...............................................................

285

SOU 2018:22

Innehåll

7.2.2Tidiga insatser för att korta tiden

	till etablering ..........................................................	289
7.2.3	Att förstå och göra sig förstådd i samhället.........	291

7.2.4Kunskap om och kontakter med

arbetsmarknaden....................................................

294

7.2.5Verksamhet som motverkar passivitet vid lång

väntan .....................................................................

298

7.2.6Asylsökande som deltar i aktiviteter

	och insatser bör tillförsäkras visst skydd .............	299
7.2.7	Arbetsförmedlingens roll att ge stöd
	och service till asylsökande förtydligas................	302
7.3 Ett värdigt och socialt hållbart eget boende........................		305

7.3.1I vissa kommuner ska asylsökandes

eget boende prövas ................................................

306

7.3.2Eget boende minskar möjlighet att styra

mottagandet ...........................................................

312

7.3.3Eget boende är koncentrerat till

		ett antal kommuner ...............................................	313
8	Efter beslut.............................................................		317
8.1	Sömlös övergång från asylsökande till nyanländ.................		317
	8.1.1	Enhetlig och tydlig fördelning av ansvar..............	317
	8.1.2	Glappet försvinner när ledtider kortas.................	320

8.2Asylsökande med verkställbara beslut ska bo

i avresecenter .........................................................................		323
8.2.1	Ofta krävs ett självmant återvändande.................	323

8.2.2Obligatoriska avresecenter kan påskynda

återvändandet.........................................................

325

8.2.3Avresecenter etableras i dialog

		med kommunen.....................................................	330
	8.2.4	Ökad kunskap om vad som främjar
		återvändande ..........................................................	332
9	Mål, struktur och organisering för ett effektivare
	mottagande ............................................................		335
9.1	Det gemensamma ansvaret...................................................		335

Innehåll

SOU 2018:22

9.2	Ett övergripande mål för mottagandet................................		336
	9.2.1	Ett gemensamt mål för mottagandet ...................	336
	9.2.2	Varför ett gemensamt mål? ..................................	340
9.3	En ny lag om mottagandet av asylsökande införs ..............		342

9.3.1Vad en ny lag respektive förordningar

bör innehålla ..........................................................

343

9.4Uppgiftsöverföring, sekretess

och personuppgiftshantering...............................................		346
9.4.1	Vissa regeländringar är nödvändiga......................	347

9.4.2Migrationsverket ska fortsätta att tillämpa

utlänningsdatalagen...............................................

349

9.4.3Pågående reformer på grund av EU:s

dataskyddsreform..................................................

350

9.4.4Uppgiftsskyldighet för statliga myndigheter

	gentemot kommunerna ........................................	351
9.5 Samordningsnummer skulle underlätta processerna..........		352
9.5.1	Regeringen bör vidta åtgärder
	för att asylsökande ska kunna tilldelas
	samordningsnummer ............................................	353

9.6En ny organisering av mottagandet av asylsökande

och nyanlända .......................................................................		355
9.6.1	Statens ansvar inom mottagandet ........................	355
9.6.2	Kommunsektorns ansvar inom mottagandet......	361
9.7 Samråd mellan staten och kommunsektorn........................		364
9.7.1	Det behövs en fastlagd ordning för samråd.........	364

9.8En tydligare ordning för samarbetet med det civila

samhällets organisationer.....................................................

366

9.8.1Tydligt syfte med samarbetet med det civila

samhället ................................................................

367

9.8.2Staten bör ställa krav på organisationer

	i mottagandet.........................................................	368
9.8.3	Stärkt samverkan genom en nationell dialog.......	368
9.9 Beredskap för extraordinära händelser................................		370

9.9.1Systemet bör inte dimensioneras

för alla eventualiteter ............................................

371

SOU 2018:22 Innehåll

	9.9.2	En planering för rimliga variationer .....................	372
	9.9.3	Samhällets förmåga att klara extraordinära
		händelser ................................................................	372
10	Statlig ersättning till kommuner och landsting............		375
10.1	Ett enklare sätt att ersätta kommuner och landsting
	för deras åtaganden inom mottagandet ...............................		375
	10.1.1	Nuvarande system är otydligt och omotiverat
		detaljerat.................................................................	375
	10.1.2	Ersättning genom anslaget för
		kommunalekonomisk utjämning eller genom
		specialdestinerade statsbidrag? .............................	379
	10.1.3	Vi lämnar förslag till en principmodell
		för ersättning .........................................................	380
	10.1.4	Principer för fördelningen av kostnader
		mellan staten och kommunsektorn......................	381
	10.1.5	Statlig ersättning till kommuner
		för mottagande av asylsökande.............................	383
	10.1.6	Statlig ersättning till kommuner
		för mottagande av nyanlända invandrare .............	395
	10.1.7	Statlig ersättning till landsting för mottagande
		av asylsökande med flera.......................................	407
	10.1.8	Statlig ersättning till landstingen
		för mottagande av nyanlända invandrare .............	408
	10.1.9	Kommunsektorns kostnader för mottagandet
		behöver följas upp regelbundet och
		systematiskt ...........................................................	411
10.2	Ekonomiska incitament för hög måluppfyllelse .................		414
	10.2.1	Direkta sanktioner är olämpliga ...........................	414
	10.2.2	En målpeng för mottagandet av asylsökande.......	415
11	Konsekvensbeskrivningar..........................................		419
11.1	Utgångspunkter för analysen...............................................		419
	11.1.1	Kraven för konsekvensanalys................................	419
	11.1.2	Kostnader på kort och lång sikt............................	420
11.2	Utredningens förslag i korthet.............................................		421

Innehåll

SOU 2018:22

11.3 Konsekvenser för de offentliga finanserna .........................		422
11.3.1	Beräkningsantaganden ..........................................	423
11.3.2 Konsekvenser för statens finanser .......................		435
11.3.3	Förslag på finansiering..........................................	439

11.3.4Konsekvenser för kommuners och landstings

		finanser ..................................................................	441
11.4	Samhällsekonomiska konsekvenser.....................................		442
	11.4.1	Snabbare etablering ...............................................	442
	11.4.2	Ett effektivare återvändande.................................	443
	11.4.3 Minskad segregation och utsatthet ......................		444
11.5	Konsekvenser för kommuner och landsting.......................		444

11.5.1Konsekvenser för den kommunala

självstyrelsen..........................................................

444

11.5.2Övriga konsekvenser för kommuner

och landsting .........................................................	447
11.6 Övriga konsekvenser............................................................	448
11.6.1 Konsekvenser för brottsligheten
och det brottsförebyggande arbetet.....................	448

11.6.2Konsekvenser för sysselsättning och offentlig

	service i alla delar av landet...................................	449
11.6.3	Konsekvenser för små företags förutsättningar..	449
11.6.4	Konsekvenser för jämställdheten mellan
	kvinnor och män ...................................................	449

11.6.5Konsekvenser för möjligheten att nå

		de integrationspolitiska målen..............................	451
	11.6.6 Konsekvenser för barn och unga..........................		451
	11.6.7	Konsekvenser för hbtq-personer .........................	452
12	Utredningens alternativa upplägg ..............................		455
12.1	En komplex utmaning kan lösas på olika sätt.....................		455
12.2	Utgångspunkter för ett mottagandesystem med statligt
	ansvar och koncentrerad struktur........................................		456
	12.2.1	Prövningen i fokus................................................	456

12.2.2Jämnare fördelning först efter

uppehållstillstånd ..................................................	456
12.3 Staten kan inte lösa allt på egen hand..................................	457

SOU 2018:22 Innehåll

13	Mottagandecenter för ankomst, väntan
	och återvändande ....................................................		459
13.1	Obligatoriska boenden för snabbare prövning
	och återvändande ..................................................................		459
	13.1.1	Ett ordnat mottagande i mottagandecenter.........	460
	13.1.2	Sammanhållet mottagande
		med verksamhetsperspektiv..................................	461
	13.1.3	Ett boende under hela asyltiden ...........................	462
13.2	Center i kommuner med rätt förutsättningar.....................		464
	13.2.1	Långsiktig planering ger stabilitet ........................	464
	13.2.2	Lokalisering för en snabb och rättssäker
		asylprocess .............................................................	465
	13.2.3	Självhushåll för en mer normal vardag .................	467
13.3	Sammanhållet mottagande påskyndar etablering................		468
	13.3.1	Anvisning ska ske i samband med
		uppehållstillstånd...................................................	470
	13.3.2	En kommun kan anvisas redan under asyltiden...	471
13.4	Ett mottagande där individen står i centrum ......................		472
	13.4.1	Mottagandecentren ska lägga grunden för
		den fortsatta vistelsen i Sverige eller för
		återvändande till annat land ..................................	473
	13.4.2	Kartläggning i två olika spår..................................	473
	13.4.3	Utökad samhällsinformation för vissa
		asylsökande ............................................................	474
13.5	Asylsökande barns skolgång underlättas.............................		476
13.6	Väntan med etableringsfrämjande insatser..........................		477
	13.6.1	Mottagandet ska stödja framtida etablering.........	478
	13.6.2	Undervisning i svenska för de som bor
		i centren..................................................................	479
	13.6.3	Arbetsförmedlingen ansvarar för
		arbetsmarknadsinriktade insatser...........................	480
	13.6.4	Migrationsverket ska motverka passiv väntan .....	482
13.7 Tydligare samarbete med det civila samhället .....................			483
	13.7.1	Tydligt uppdrag att samarbeta med det civila
		samhället.................................................................	484

Innehåll

SOU 2018:22

13.8	Ett värdigt och socialt hållbart eget boende
	under asyltiden......................................................................		485
13.9	Barnets bästa motiverar några förändringar
	för ensamkommande barn ...................................................		486
13.10	Statlig ersättning till kommuner och landsting ..................		486
	13.10.1	Ersättning till kommuner för asylsökande
		med flera ................................................................	487
	13.10.2	Ersättning till kommuner för nyanlända
		invandrare ..............................................................	488
	13.10.3	Ersättning till landsting för asylsökande
		med flera ................................................................	489
	13.10.4	Ersättning till landsting för nyanlända
		invandrare ..............................................................	489
	13.10.5	Motiv för målpeng saknas .....................................	490
14	Konsekvensbeskrivningar av utredningens alternativa
	upplägg	..................................................................	491
14.1	Utredningens förslag i korthet ............................................		491
14.2	Offentligfinansiella .......................................konsekvenser		492
	14.2.1 ..........................................	Beräkningsantaganden	492
	14.2.2 .......................	Konsekvenser för statens finanser	495
	14.2.3 ..........................................	Förslag på finansiering	498
	14.2.4	Konsekvenser för kommuners och landstings
	..................................................................	finanser	498
14.3	Samhällsekonomiska .....................................konsekvenser		499
	14.3.1 ..............................	Mindre effekt på etableringen	499
	14.3.2 .............................	Större effekt för återvändande	499
	14.3.3 .........	Mindre effekt på segregation och utsatthet	500
14.4	Konsekvenser .......................för kommuner och landsting		500
14.5	Övriga konsekvenser............................................................		501
15	Genomförande.........................................................		503
15.1	En reform .....................................kräver planering och tid		503
	15.1.1 ..........................................	Tidsfaktorn avgörande	503
	15.1.2 .......................	Bättre förutsättningar för samspel	504

SOU 2018:22 Innehåll

15.2	Bosättningslagen fungerar bättre än förväntat....................		504
	15.2.1 Kommunerna har löst sina nya uppgifter.............		505
15.3	Ett genomförande av huvudförslaget där kommunerna
	och staten delar på uppgiften ...............................................		506
	15.3.1	Vad ska göras?........................................................	506
	15.3.2	Framförhållning.....................................................	508
	15.3.3 Olika tidsperspektiv på skilda delar
		av reformen ............................................................	509
	15.3.4 Landshövdingar och länsstyrelser en viktig
		resurs ......................................................................	509
15.4	Ett genomförande av det alternativa upplägget
	där staten tar huvudansvaret.................................................		510
15.5	Samordning och mandat att genomföra reformer ..............		510
16	Författningskommentarer .........................................		513
Utredningens huvudförslag ...............................................			513
16.1	Förslaget till lag om mottagande av asylsökande
	och vissa andra utlänningar ..................................................		513
16.2	Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:38)
	om mottagande av vissa nyanlända invandrare
	för bosättning........................................................................		526
16.3	Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:454) om
	behandling av personuppgifter inom socialtjänsten ...........		526
16.4	Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:546)
	om behandling av personuppgifter i den
	arbetsmarknadspolitiska verksamheten...............................		527
16.5	Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:344)
	om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl........................		527
16.6	Förslaget till lag om ändring i skollagen (2010:800)...........		528
16.7	Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:156) om
	samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare............		528

Innehåll

SOU 2018:22

Utredningens alternativa upplägg.......................................	529
16.8 Förslaget till lag om mottagande av asylsökande
och vissa andra utlänningar ..................................................	529

16.9Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare

för bosättning .......................................................................

539

16.10Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:546) om behandling av personuppgifter


	i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten .....................		540
16.11	Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:344)
	om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. ......................		541
16.12	Förslaget till lag om ändring i skollagen (2010:800) ..........		541
16.13	Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:156)
	om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare.....		542
Särskilda yttranden ..........................................................			543
Referenser.......................................................................			549
Bilagor
Bilaga 1		Kommittédirektiv 2015:107.........................................	561
Bilaga 2		Kommittédirektiv 2016:112.........................................	573
Bilaga 3		Kommittédirektiv 2017:48...........................................	575
Bilaga 4		Kommittédirektiv 2017:101.........................................	581
Bilaga 5 Kontakter under utredningsarbetet ............................			583

Sammanfattning

Mottagandeutredningen har fått i uppdrag av regeringen att föreslå ett sammanhållet system för mottagande av asylsökande och ny- anlända. Utredningen redovisar i detta betänkande ett huvudförslag där staten, kommunerna och landstingen tar ett gemensamt ansvar för mottagandet. Detta förslag förordar utredningen.

Vi redovisar även ett alternativt upplägg där staten tar ansvar för mottagandet av asylsökande på i huvudsak egen hand.

Reformer behövs

Regeringens direktiv och utredningens analys delar bilden av ett mottagande i behov av reformer. En central utgångspunkt har varit att åtgärda bristen på helhetsperspektiv i mottagandet. Avsaknaden av helhets- och systemtänkande leder till långa väntetider, försenad etablering eller återvändande liksom till höga kostnader för sam- hället och enskilda.

En allvarlig brist i nuvarande mottagande är att planering och lokalisering av verksamheten utgår från var det finns tillgängliga bostäder. Då andra aspekter, som förutsättningar för etablering eller ett jämnare mottagande mellan landets kommuner, inte beaktas kan inte dagens ordning lösa uppgiften på ett långsiktigt hållbart sätt.

Särskilt allvarligt är att ett begränsat antal kommuner fått ta ett oproportionerligt stort ansvar med betydande påfrestning på välfärds- verksamheter och lokalsamhälle som följd.

Det stora utnyttjandet av eget boende för asylsökande förstärker en ojämn fördelning mellan kommuner och bidrar inte sällan till en socialt icke önskvärd situation. Samtidigt kan eget boende ha posi- tiva effekter.

Sammanfattning

SOU 2018:22

Systemet för ersättningar till kommuner och landsting är ineffek- tivt och administrativt betungande. Kommunsektorn tvingas i dag vänta allt för länge på ersättning från staten.

Ett system för ordning och reda

Problemen ovan ger att vi lämnar förslag till ett sammanhållet mot- tagandesystem utifrån följande ställningstaganden:

–Koncentrera resurser tidigt i processen. Utredningens förslag bygger på att använda resurser tidigt under mottagandet i syfte att indi- viderna ska komma rätt från början genom ett samlat möte med Sverige i obligatoriska ankomstcenter.

–Förkorta väntetider och använd väntan aktivt. Genom vistelse i ankomstcenter ges möjligheter till en rättssäker och snabb pröv- ningsprocess där asylsökande och myndigheter finns tillgängliga för varandra. Tiden ska nyttjas aktivt med obligatorisk samhälls- information och kartläggning liksom hälsoundersökning.

–Etablering eller återvändande i fokus från start. Den väntetid som kan uppstå efter ankomstcentret används till fortsatt samhälls- information, undervisning i svenska eller insatser för att för- bereda för ett effektivt återvändande. Fokus ska redan från start ligga på individens etablering i Sverige eller på återvändande till annat land.

–Minska behovet av eget boende (EBO). Förslagen innebär att eget boende för asylsökande sker under ordnade former. Dels genom att erbjuda ett ordnat mottagande som alternativ, dels genom att begränsa möjligheterna till eget boende genom en social pröv- ning.

–Ta tillvara hela Sveriges kapacitet och kompetens. Huvudförslaget bygger på att staten, kommunerna och landstingen, utifrån en tydlig ansvarsfördelning och ordning för finansiering, gemen- samt sköter mottagandet. Därmed utnyttjas den samlade kapa- citeten och kompetensen i 290 kommuner och 20 landsting liksom hos staten i detta komplexa samhällsuppdrag.

SOU 2018:22

Sammanfattning

Ett samlat första möte med Sverige

Att göra rätt från början, att koncentrera resurser och insatser tidigt i asylprocessen för att motverka att asylsökande passiveras av en lång väntan är en tanke som vägleder mottagandet i andra jämför- bara länder. En snabb och effektiv start på en asylsökandes vistelse i Sverige ger väsentliga vinster såväl för myndigheter som för den enskilde.

Mottagandeutredningen föreslår därför att staten inrättar ankomst- center för samtliga asylsökande. Centren ska möjliggöra en snabb och rättssäker prövning, tydligare styrning och skapa ordning och reda i mottagandet. I centren är det obligatoriskt för alla asylsök- ande att bo och delta i verksamheten. Asylansökan bör endast kunna lämnas in vid ett ankomstcenter eller vid gränsen.

Ankomstcentren ska ge ett samlat första möte med Sverige där de asylsökande finns tillgängliga för myndigheterna samtidigt som de snabbt får träffa relevanta aktörer. Tiden i ankomstcentret ska användas effektivt. Fokus ska ligga på att direkt komma igång med prövningen liksom på att utföra de åtgärder som kräver personlig medverkan.

De asylsökande ska även få grundläggande samhällsinformation. En första kartläggning av utbildnings- och yrkesbakgrund ska ske och en hälsoundersökning erbjudas.

Under tiden i ankomstcentret sker också anvisning till fortsatt boende i syfte att staka ut en tydlig väg för den fortsatta tiden i Sverige.

Ankomstcenter på rätt plats och med rätt förutsättningar

De statliga ankomstcenter vi föreslår utgör en viktig investering för ett långsiktigt hållbart mottagande. Det är därför centralt att de utformas och lokaliseras så att verksamheten kan bedrivas effektivt.

Utredningen anser att centren bör vara större anläggningar där samtliga relevanta aktörer är representerade med rätt bemanning, kompetens och närvaro.

De kommuner där centren lokaliseras ska ha goda förutsätt- ningar för detta. Det bör handla om större kommuner som ur olika aspekter, exempelvis närhet till internationell flygplats, är lämpliga

Sammanfattning

SOU 2018:22

för en lokalisering. Inrättandet av ankomstcenter bör ske i dialog med berörd kommun.

Ankomstcentren anskaffas på långsiktiga avtal för kostnadseffek- tivitet och kontinuitet.

Väntan i kommun – att komma rätt från start

Samtliga kommuner ska dela på ansvaret att erbjuda vissa asyl- sökande boende och tidiga insatser efter den inledande vistelsen i ankomstcentren. Det ger goda förutsättningar för en aktiv och men- ingsfull väntan på beslut.

Bosättningslagens principer gäller därmed från start för många asylsökande. Detta förstärker kopplingen mellan tiden som asyl- sökande och som nyanländ invandrare. Det möjliggör förberedelse för etablering tidigt efter ankomsten och bidrar till ett helhets- perspektiv på den enskildes första tid i Sverige.

Förslaget sätter ett tydligt fokus på etableringsförutsättningar vid anvisningen. Det ger bättre planeringsförutsättningar för kom- munerna samtidigt som ansvaret fördelas jämnare mellan dessa. Förslaget innebär att många asylsökande får ett bättre alternativ till eget boende och att fler omfattas av ett ordnat mottagande. När hela landets kapacitet tas till vara blir det också enklare att klara variationer av antalet asylsökande.

Mottagande är inte en verksamhet som är väsensskild från väl- färdsuppdraget i stort. Det är i hög grad kommunsektorn som har den kompetens och kapacitet som krävs för uppdraget. Normali- sering är effektivt när staten använder sig av en tillgänglig resurs och ersätter kommunsektorn för deras insatser i stället för att bygga upp parallella statliga strukturer.

Bostadssituationen är ansträngd i nästan hela Sverige. Resultatet av bosättningslagen visar dock att de allra flesta kommuner har förmåga att ordna boenden åt nyanlända invandrare. Vi menar också att kommunerna har bättre förutsättningar att identifiera och använda tillgängliga bostäder än vad som är fallet om man går via centrali- serade upphandlingar där den lokala kunskapen inte tas tillvara. Kommunerna får med förslaget också ett viktigt inflytande över planeringen av boenden till skillnad från när staten fattar beslut om lokalanvändningen. Migrationsverket ska även säga upp de lägen-

SOU 2018:22

Sammanfattning

heter man hyr i flera kommuner så att dessa kan användas i den kommunala bostadsplaneringen.

Länsstyrelserna får vidare ett ansvar för att stötta kommunerna i anskaffandet av boenden liksom tillgång till utvecklingsmedel för att stimulera nya lösningar inom området.

Väntan i kommun kommer dock inte att gälla för samtliga asyl- sökande. Personer som antas ha små möjligheter att få uppehålls- tillstånd eller vars ärenden handläggs enligt Dublinförordningen ska vänta kvar i statens ankomst- eller avresecenter.

Lokal förankring i tidiga insatser

Utredningen anser det centralt att mottagandet ger asylsökande förutsättningar för att förbereda sig för etablering i Sverige såväl som för återvändande till ett annat land. Passivitet och dåligt ut- nyttjad väntetid ska undvikas.

Bland de insatser som är mest angelägna att börja med är tydlig samhällsinformation som ger den asylsökande kunskap om det land man befinner sig i, vad som förväntas av en och vad man själv kan förvänta sig av vistelsen i Sverige.

Vidare är språkundervisning central liksom kunskap om den svenska arbetsmarknadens funktionssätt och regelverk.

Genom att kommunerna ges huvudansvaret för tidiga insatser till de asylsökande som har en god prognos för bifall ges insatserna en lokal förankring vilken stärker förutsättningarna för etablering.

Insatserna ska ges i form av en trappa. Ju längre tid man väntar desto mer fördjupas innehållet.

Ett effektivt återvändande

För att upprätthålla en långsiktig och human migrationspolitik som värnar asylrätten är det avgörande att personer som har ett verk- ställbart avlägsnandebeslut återvänder snabbt.

Frågor om återvändande har generellt sett inte varit i fokus i mottagandet. Utredningen anser därför att insatser på detta område bör utvecklas.

Sammanfattning

SOU 2018:22

Med den ökade tydlighet som våra förslag innebär ges bättre förutsättningar för förberedelser för ett effektivt återvändande. Tidiga och tydliga signaler om vad som är rimligt att förvänta sig av asyl- processen liksom insatser som fokuseras på återvändande är avgör- ande för om återvändandet ska fungera väl.

Mottagandeutredningen föreslår också att det ska vara obliga- toriskt att bo i ett avresecenter för personer med verkställbara av- lägsnandebeslut samt för personer med beslut om överföring enligt Dublinförordningen.

Eget boende (EBO) begränsas

Sverige använder eget boende för asylsökande i en grad som saknar motsvarighet i något jämförbart land. Under rätt förutsättningar kan eget boende vara positivt. I vissa kommuner har dock boende- formen lett till betydande sociala problem för enskilda och lokal- samhället.

Utredningens förslag om en tydligt utpekad väg för den asyl- sökande kommer att innebära ett lägre utnyttjande av eget boende under dåliga sociala förhållanden. Trots detta kompletteras för- slagen med en tydlig begränsning av möjligheten till eget boende.

Utgångspunkten för utredningens förslag är att en prövning av boendet ska säkerställa att detta är socialt hållbart. Prövning ska bara ske i kommuner med socioekonomiskt utsatta stadsdelar. Migra- tionsverket prövar, efter ansökan från den asylsökande, boendet utifrån kriterier som storlek på bostad och antal boende.

Asylsökande som väljer att bo i ett eget boende som inte lever upp till kriterierna i den sociala prövningen förlorar rätten till dag- ersättning och särskilt bidrag. Vidare ska asylsökande som inte klarar av sin försörjning flytta till ett offentligt anordnat boende. Asyl- sökande har alltså inte rätt att få boendet ordnat av den kommun man befinner sig i.

SOU 2018:22

Sammanfattning

Initialt mottagande av ensamkommande

Mottagandeutredningen föreslår att det införs en ny ersättning för beredskap till ankomstkommuner för ensamkommande barn. Staten ersätter kommunerna för den beredskap de upprätthåller för att klara en snabb uppgång av antalet ensamkommande barn.

Utredningen föreslår också att Migrationsverket ska kunna göra en så kallad ankomstanvisning. Detta för att göra det möjligt för kommunerna i ett län att dela på ansvaret för det initiala mottag- andet i situationer då det kommer många ensamkommande barn.

Effektivare ersättning till kommunsektorn

Frågan om en tillitsfull samverkan mellan staten och kommun- sektorn är avgörande för att mottagandet ska fungera. Utredningens förslag till nytt ersättningssystem präglas därför av att tydlighet främjar tillit och att skattemedel ska användas effektivt.

Förslaget innebär att man går från fokus på detaljer till fokus på väsentligheter. Ersättningarna ska vara förutsägbara och utbetalas snabbt och utan mer än nödvändig ärendehantering. Förslaget med- för därför lägre kostnader för administration.

Vårt förslag bygger nästan uteslutande på schablonersättningar som betalas ut utan ansökan. Kommunerna ska ersättas för sina nya uppgifter genom schablonersättningar för boende för asylsökande, tidiga insatser för asylsökande och insatser för barn i ankomst- center. Ersättningen för asylsökande barn i förskola och skola ska betalas ut utan ansökan. Staten ska ersätta kommunerna för initiala kostnader för mottagande av nyanlända invandrare, inklusive för- sörjningsstöd de två första åren, genom en schablonersättning. Ersätt- ning till landsting för hälsoundersökningar ska betalas ut utan an- sökan. Grundersättningen och vissa ventiler för höga kostnader kopplade till enskilda fall behålls.

Systematisk uppföljning av kostnader liksom inbyggda incita- ment för att främja måluppfyllelse ingår också i det nya ersättnings- systemet.

Sammanfattning

SOU 2018:22

Skillnader i ett alternativt upplägg

Under utredningens arbete har vi sett exempel på tillitsfullt sam- arbete mellan statliga myndigheter och kommuner. Vi har även sett exempel på motsatsen.

Brist på tillitsfull samverkan skulle kunna försvåra genomföran- det av utredningens huvudförslag. Utredningen väljer därför att lägga fram ett alternativt upplägg för att ge staten handlingsmöjlig- heter om man inte skulle komma överens med kommunerna om genomförandet av huvudförslaget.

I stort överensstämmer det alternativa upplägget med huvud- förslaget. Staten ansvarar dock i detta alternativ själv för boende och tidiga insatser för samtliga asylsökande under hela asyltiden.

Förslaget om ankomstcenter och koncentrerade insatser tidigt är desamma. Begränsningen av eget boende likaså. Utgångspunkten om schablonbaserade ersättningar till kommunsektorn kvarstår även om det blir färre uppgifter som kommunerna ska ersättas för.

De mest påtagliga skillnaderna är tre till antalet. För det första tar staten alltså själv ansvar för boende och tidiga insatser för samtliga asylsökande under hela asyltiden. För det andra är det alter- nativa upplägget än mer fokuserat på prövningsprocessens behov. För det tredje innebär det alternativa upplägget avsevärt mer geo- grafiskt koncentrerade lösningar än när samtliga kommuner delar på uppgiften att ordna boende och tidiga insatser.

Det alternativa upplägget kan dock inte ses som ett helstatligt spår där staten löser alla uppgifter på egen hand. Enligt utredningens uppfattning vore det ineffektivt att bygga upp parallella statliga funktioner för till exempel skola, sjukvård och socialtjänst. Inom dessa områden finns kompetensen inom kommunsektorn. Denna bör nyttjas även i ett alternativt upplägg och staten ska då ersätta kommuner och landsting för deras insatser genom ett reformerat ersättningssystem.

Lättläst sammanfattning

Mottagandeutredningen har undersökt hur Sverige på ett bättre sätt

ska kunna ta emot de flyktingar som kommer hit.

Vi föreslår att staten, kommunerna och landstingen ansvarar för detta tillsammans.

Vårt näst bästa förslag är att staten gör det själv.

Olika namn på flyktingar

När människor frågar om de får stanna i Sverige kallas det för att de ansöker om asyl.

De är asylsökande.

Det kan vara barn som kommer ensamma eller vuxna och barn i familj.

Den som får stanna i Sverige får asyl.

Då kallas man för nyanländ eller flykting. Man är en person som nyss anlänt till Sverige och fått tillstånd att stanna här.

Sveriges sätt att ta emot asylsökande och flyktingar behöver förändras.

Idag får många människor som söker asyl i Sverige vänta alldeles för länge.

De får vänta på ett svar om de får stanna. De får vänta på att börja jobba.

Lättläst sammanfattning

SOU 2018:22

De får vänta på en bostad. Det är jobbigt att vänta och allt detta kostar pengar.

Vi har undersökt

hur Sverige kan göra detta

på ett bättre och smartare sätt.

Med våra förslag kan väntetiderna bli kortare.

Vi vill göra det enklare att samarbeta för alla som möter flyktingarna under deras första tid i Sverige.

Den första tiden i Sverige är viktig. Då vill vi att många saker ska ske.

Det går lättare om allt finns på samma ställe.

Ankomstcenter

Därför föreslår vi ankomstcenter. Där måste alla asylsökande bo och delta i tidiga insatser

som vi snart ska förklara.

Ansökan om asyl bör bara kunna lämnas in i ett ankomstcenter

eller vid gränsen till Sverige.

I ett ankomstcenter ska vi samla allt som en asylsökande behöver:

•asylprövning

•information om Sverige

•hälsoundersökning

•frågor om utbildning och vad man arbetat med tidigare

•kontakt med myndigheter

•förberedelse för flytt till annan kommun i Sverige

SOU 2018:22

Lättläst sammanfattning

• förberedelse för att återvända till ett annat land.

När alla asylsökande finns på samma plats

går det snabbare för de svenska myndigheterna att hjälpa till.

Därför föreslår vi också att

möjligheterna till eget boende (EBO) minskar.

Vi föreslår att dessa ankomstcenter ska finnas i stora kommuner

som har nära till en flygplats.

Det kommer bli stora anläggningar där olika myndigheter ska få plats.

Personer som troligtvis inte får stanna i Sverige ska bo kvar i dessa ankomstcenter

eller i ett avresecenter. Där väntar man

innan avresan från Sverige är bokad.

Andra kan få vänta i en kommun

Alla Sveriges 290 kommuner ska ta emot asylsökande,

som ännu inte fått uppehållstillstånd och som först bott på ett ankomstcenter.

Kommunerna ska ta fram boenden

och hjälpa dem under deras första tid i Sverige.

Migrationsverket ska lämna tillbaka

de lägenheter som de hyr i olika kommuner.

Vi tycker att kommunerna ska sköta boendena själva.

Länsstyrelserna får ett uppdrag

att hjälpa kommunerna med boenden.

Lättläst sammanfattning

SOU 2018:22

Tidiga insatser

Vad gör man när man väntar?

Kommunerna ska ge dem som väntar tidiga insatser. Det kan vara:

•information om Sveriges lagar och regler

•kurser i svenska

•information om hur det går till att arbeta i Sverige.

Ju längre tid man väntar, desto mer ska man få lära sig.

De som inte får asyl

de som inte får stanna i Sverige måste lämna landet snabbt.

De måste bo på ett avresecenter.

Färre i eget boende (EBO)

Vissa kommuner har tagit emot

väldigt många asylsökande i eget boende (EBO). Ibland har det inte fungerat bra.

Om någon ansöker om eget boende i dessa kommuner så kommer Migrationsverket kontrollera

•hur stor bostaden är

•hur många som bor i den.

Om den asylsökande ändå väljer att bo där, så förlorar han eller hon pengar.

Ingen dagersättning

eller särskilt bidrag betalas ut.

Asylsökande som inte klarar sig utan dessa pengar ska bo i ett ankomstcenter

eller i det boende som Migrationsverket föreslår.

SOU 2018:22

Lättläst sammanfattning

Ensamkommande barn

Vi föreslår en ny ersättning till kommuner så att de kan vara förberedda

att ta emot barn

som kommer ensamma till Sverige.

Staten ska ge pengar för dessa förberedelser till kommunerna.

När det (an)kommer många barn samtidigt till Sverige behöver flera kommuner dela på arbetet. Migrationsverket ska kunna bestämma

vilka barn som ska till vilka kommuner under den första tiden.

Migrationsverket ska peka, anvisa och säga: ”Där ska du bo.”

Det ska kallas för en ankomstanvisning.

Pengar till kommunerna på nytt sätt

Vi föreslår ett nytt system för hur pengar från staten

ska betalas till kommunerna och landstingen. Det blir ett nytt ersättningssystem

där vi använder oss av schabloner.

Det betyder att vi räknar ut

ungefär hur mycket pengar som går åt. Pengarna kan då betalas ut snabbare.

Staten ska ta reda på

hur mycket pengar kommunerna gör av med. Vi måste veta vad flyktingmottagandet kostar i en kommun.

Lättläst sammanfattning

SOU 2018:22

Vårt näst bästa förslag

Ibland är det lätt att samarbeta

för statens myndigheter och kommunerna. Ibland är det svårt.

Därför har vi tagit fram ett alternativt förslag

där staten själv sköter mottagandet av alla asylsökande.

Vårt alternativa förslag är annorlunda på tre sätt:

1.Staten tar ensam ansvar för boende och tidiga insatser

för alla asylsökande under hela asyltiden.

2.Det viktigaste är att det går fort och lätt att pröva ansökan om asyl.

3.Statens ankomstcenter kommer bli stora och bara finnas i några stora kommuner.

Men vi ska inte starta nya statliga skolor, sjukhus eller statlig socialtjänst.

Skola, vård och socialtjänst ska även i fortsättningen

skötas av kommuner och landsting.

Summary

The Inquiry on the reception and housing of applicants for asylum and newly arrived immigrants was tasked by the Government with proposing a cohesive system for the reception of applicants for asylum and newly arrived immigrants. In this report, the Inquiry outlines a main proposal in which central government, the municipalities and the county councils take joint responsibility for reception. The Inquiry recommends adopting this proposal.

We also outline an alternative in which primarily central govern- ment takes full responsibility for reception.

Reforms needed

The Government’s terms of reference and the Inquiry’s analysis both show that the reception system needs reforming. One key starting point was to remedy the lack of a holistic perspective in the reception system. The lack of a holistic and systematic approach means long waiting times, delayed establishment or return, and high costs for society and individuals.

A serious shortcoming in the existing reception system is that measures are planned and located on the basis of where there is available housing. Because other aspects, such as the prospects of establishment or a more even reception between the country’s municipalities, are not considered, the existing system cannot fulfil this task in a long-term and sustainable manner.

Particularly serious is the fact that a limited number of munici- palities have had to take a disproportionately high level of responsi- bility, resulting in considerable pressure on welfare services and local communities.

Summary

SOU 2018:22

The high incidence of asylum seekers arranging their own accom- modation aggravates the uneven distribution between municipalities and often contributes to a socially undesirable situation. However, asylum seekers arranging their own accommodation can also have positive effects.

The system of compensation to municipalities and county coun- cils is inefficient and administratively burdensome. The municipal sector is currently forced to wait much too long for compensation from central government.

An orderly system

In light of the abovementioned problems, we propose a cohesive reception system based on the following standpoints:

–Concentrate resources early in the process. The Inquiry’s proposal is based on the use of resources early in the reception process so that individuals end up in the right place from the outset, by having a coherent first encounter with Sweden at an obligatory arrival centre.

–Shorten waiting times and use the waiting time actively. A stay at an arrival centre provides the opportunity for a legally secure and rapid examination in which the asylum seeker and govern- ment agencies are accessible to each other. The time should be used actively for obligatory surveying of asylum seekers’ skills and provision of information on Swedish society, as well as a health examination.

–Establishment or return in focus from the outset. The waiting time that accrues after leaving the arrival centre should be used for continued information on society, surveying, teaching in Swedish or measures to prepare for efficient returns. From the outset, the focus should be on the individual’s establishment in Sweden or on their return to another country.

–Reduce the need for arranging one’s own accommodation. The proposals involve asylum seekers arranging their own accommo- dation in an orderly manner. This involves offering an orderly reception system as an alternative, and limiting the possibilities

SOU 2018:22

Summary

for asylum seekers to arrange their own accommodation by con- ducting a social examination.

–Make use of the capacity and expertise of all of Sweden. The main proposal entails central government, the municipalities and the county councils jointly organising reception on the basis of a clear division of responsibility and orderly financing. This means making use of the total capacity and expertise in the 290 munici- palities and 20 county councils, as well as of central government, in this complex social mission.

A coherent first encounter with Sweden

Getting it right from the outset and concentrating resources and measures early on in the asylum process to prevent asylum seekers becoming passive during the long wait are the ideas that guide the reception system in other comparable countries. A quick and efficient start to an asylum seeker’s stay in Sweden provides substantial bene- fits for both government agencies and individuals.

The Reception Inquiry therefore proposes that central govern- ment set up arrival centres for all asylum seekers. These centres will enable a swift examination according to the rule of law, clearer governance and a more orderly reception system. It will be obliga- tory for all asylum seekers to live in these centres and take part in the activities there. It will only be possible to submit an application for asylum at an arrival centre or at the border.

The arrival centres will function as a ‘one stop shop’ where asylum seekers are available for the government agencies and where they can quickly come into contact with the relevant actors. The time spent at the arrival centre should be used efficiently. The focus will be on immediately getting started with the examination and conducting the measures that require personal involvement.

Asylum seekers will receive basic information about Swedish society. An initial survey of asylum seekers’ professional and edu- cational backgrounds will be conducted, and a health examination will be offered.

During their time at the arrival centre, asylum seekers will also be allocated future accommodation in order to stake out a clear path for their continued stay in Sweden.

Summary

SOU 2018:22

Arrival centres in the right places and with the right conditions

The state arrival centres we are proposing would be an important investment for a long-term, sustainable reception system. It is there- fore crucial that they be designed and placed so that they can be run efficiently.

The Inquiry considers that the centres should be large facilities where all relevant actors are represented with the right staffing levels, expertise and presence.

The municipalities in which the centres are located must have the right conditions for this. They should be large municipalities that are suited in various regards to having the centres placed there, such as proximity to an international airport. The establishment of arrival centres must take place in dialogue with the municipality concerned.

The arrival centres should be acquired on long-term contracts for the sake of cost-effectiveness and continuity.

Waiting in the municipality – being placed correctly from the outset

All municipalities must share the responsibility for offering certain asylum seekers accommodation and early measures following their initial stay at an arrival centre. This will provide good conditions for an active and meaningful period of waiting for a decision.

The principles of the Act on reception for settlement of certain newly arrived immigrants (the Reception for Settlement Act) will therefore apply from the outset for many asylum seekers. This will strengthen the link between the time spent as an asylum seeker and the time spent as a newly arrived immigrant. It will also enable pre- parations to be made for early establishment following arrival and contribute to a holistic approach to the individual’s initial period spent in Sweden.

The proposal places a clear focus on the conditions for establish- ment at the time of settlement. It will allow municipalities to plan better and distribute the responsibility more evenly between munici- palities. The proposal will mean many asylum seekers having better

SOU 2018:22

Summary

options for organising their own accommodation and more being offered an orderly reception system. When the whole country’s capacity is used, it is also easier to cope with fluctuations in the number of asylum seekers.

The reception of asylum seekers is not hugely different from the provision of welfare in general. It is very much the municipal sector that has the expertise and capacity required for this. Normalisation is efficient when central government uses an available resource and compensates the municipal sector for its measures, instead of building up parallel state structures.

The housing situation is acute almost everywhere in Sweden. However, the results of the Reception for Settlement Act show that the majority of municipalities are able to organise accommo- dation for newly arrived immigrants. We also consider that the municipalities are better placed to identify and use available housing than would be the case if a centralised procurement process were used that did not make use of local knowledge. The proposal also gives the municipalities important influence over the planning of accommodation as opposed to when central government makes decisions on local use. The Swedish Migration Agency will also return the apartments it has rented in several municipalities so that they can be used in municipal housing planning.

In addition, the county administrative boards will be responsible for supporting municipalities in the acquisition of housing and access to development funding to stimulate new solutions in this area.

However, not all asylum seekers will spend their waiting period under municipal supervision. People considered to have little chance of being granted a residence permit or whose case is being pro- cessed under the Dublin Regulation will remain in state arrival or departure centres.

Local involvement in early measures

The Inquiry considers that it is essential that the reception system gives asylum seekers the right conditions to prepare for their establish- ment in Sweden or for their return to another country. Passivity and poor use of waiting times must be avoided.

Summary

SOU 2018:22

One of the most important things to start with is to provide clear information about society, giving asylum seekers knowledge about the country they are in, what is expected of them and what they themselves can expect from their stay in Sweden.

Language training is also essential, as is knowledge about the Swedish labour market, its rules and the way it functions.

Giving the municipalities the main responsibility for early measures for asylum seekers with good chances of staying means that there is a local involvement in these measures, which strengthens the conditions for establishment.

Measures provided are to be stepped up over time. The longer a person waits, the more extensive the content.

Efficient returns

To maintain a long-term and humane migration policy that protects the right to asylum, it is essential that returns of people who have been issued with a removal order can be enforced quickly.

On the whole, return issues have not been in focus in the reception system. The Inquiry therefore considers that measures in this area should be developed.

The greater clarity offered by our proposals would provide better conditions for preparing efficient returns. Early and clear signals about what is reasonable to expect from the asylum process and measures focusing on returns are crucial if the returns system is to function.

The Reception Inquiry also proposes that it should be obligatory for people issued with enforceable refusal-of-entry or expulsion orders, as well as people issued with a transfer order under the Dublin Regulation, to live in a departure centre.

Restrictions on people arranging their own accommodation

Sweden allows asylum seekers to organise their own accommoda- tion to an extent that is unique among comparable countries. In the right circumstances, this can be positive. However, in some munici-

SOU 2018:22

Summary

palities, this solution has led to considerable social problems for individuals and local communities.

The Inquiry’s proposal on a clearly identified path for asylum seekers will mean that they are able to a lesser extent to arrange their own accommodation when the social conditions are poor. Despite this, the proposals will be supplemented with clear limitations on the possibility of people arranging their own accommodation.

The point of departure for the Inquiry’s proposals is that an inspection of the accommodation must ensure that it is socially sustainable. Inspections will only take place in municipalities with socio-economically disadvantaged neighbourhoods. Following an application from an asylum seeker, the Swedish Migration Agency will inspect the housing on the basis of criteria such as size, number of residents and whether it is located in a socio-economically dis- advantaged residential area.

Asylum seekers who choose to live in their own accommodation that has not been approved will lose the right to a daily allowance and a special allowance. Moreover, asylum seekers who are unable to support themselves must move to public sector accommodation. Asylum seekers are therefore not entitled to having their accommo- dation arranged by the municipality in which they are located.

Initial reception of unaccompanied minors

The Reception Inquiry proposes the introduction of a new form of preparedness compensation for municipalities that receive un- accompanied minors. Central government will compensate munici- palities for their preparedness to handle a rapid increase in the number of unaccompanied minors.

The Inquiry also proposes that the Swedish Migration Agency should be able to determine where minors are sent. This is to enable the municipalities in a county to share the responsibility for the initial reception in situations where large numbers of unaccompanied minors arrive.

Summary

SOU 2018:22

More efficient compensation for the municipal sector

Trust-based collaboration between central government and the municipal sector is crucial if the reception system is to work. The Inquiry’s proposal for a new compensation system is therefore characterised by the ideas that clarity promotes trust and that tax revenue is used effectively.

The proposal entails moving from a focus on details to a focus on the essentials. Compensation must be predictable and disbursed quickly, with just the necessary processing. The proposal therefore also entails lower administrative costs.

Our proposal is based almost exclusively on standard compen- sation that is paid without the need to apply. The municipalities are to be compensated for their new tasks through standard compen- sation for housing asylum seekers, early measures for asylum seekers and measures for children in arrival centres. Compensation for asylum-seeking children in preschool and school will be paid with- out the need to apply. Central government will compensate munici- palities for the initial costs of receiving newly arrived immigrants, including income support during the first two years, through standard compensation. Compensation to county councils for health examinations will be paid without the need to apply. The basic level of compensation and certain exceptions for high costs linked to individual cases will be kept.

Systematic follow-up of costs and built-in incentives to promote the achievement of targets will also be included in the new compen- sation system.

Differences in an alternative system

Shared responsibility requires trust. During the course of the In- quiry’s work, we have seen good examples of trusting cooperation between central government agencies and municipalities. We have also seen examples to the contrary.

Lack of trustful co-operation between the state, the municipalities and the county councils could make it difficult to implement The Inquiry’s main proposal. The Inquiry therefore also presents an alternative way to arrange the reception of asylum seekers and newly arrived immigrants in order to give the state a way to act if it will

SOU 2018:22

Summary

not be possible to reach an agreement with the municipalities on implementing the main proposal.

The main proposal is largely the same as the alternative system. The proposal on arrival centres and concentrated measures early in the reception process are the same. The restrictions on allowing asylum seekers to organise their own accommodation are also the same. The starting point concerning standard compensation to the municipal sector remains, although there would be fewer tasks for which the municipalities would receive compensation.

There would be three most obvious differences. Firstly, central government would take responsibility itself for accommodation and early measures for all asylum seekers during the asylum process.

Secondly, the alternative system is more focused on the needs of the examination process.

And thirdly, the alternative system would entail considerably more solutions concentrated in geographical areas than when all munici- palities share the task of organising accommodation and early mea- sures.

However, the alternative system cannot be seen as a fully central government track in which central government solves everything itself. In the Inquiry’s view, it would be inefficient to build up parallel state functions for schooling, medical care and social ser- vices, for example. Expertise in these areas is in the municipal sector. This expertise should be used in the alternative system too, and central government would then compensate municipalities and county councils for their measures through a reformed compensation system.

1 Författningsförslag

Utredningens huvudförslag

Mottagandeutredningen redovisar ett huvudförslag där staten, kom- munerna och landstingen tar ett gemensamt ansvar för mottagandet av asylsökande och nyanlända invandrare. Därutöver redovisas ett alternativt upplägg där staten tar ansvar för mottagandet på i huvudsak egen hand. Betänkandets upplägg finns närmare beskrivet i kapi- tel 2.

1.1Förslag till lag om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

Lagens innehåll

1 § I denna lag finns bestämmelser om

–boende,

–insatser och aktiviteter, samt

–bistånd för asylsökande och vissa andra utlänningar (asylmot- tagandet).

Utlänningar som omfattas av lagen

2 § Denna lag omfattar utlänningar som

1. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a §§

Författningsförslag

SOU 2018:22

utlänningslagen (2005:716) eller motsvarande äldre bestämmelser (asyl- sökande), eller

2. har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller uppe- hållstillstånd efter tillfälligt skydd med stöd av bestämmelserna i 21 kap. utlänningslagen och som inte är folkbokförda här i landet.

3 § Barn under 18 år som saknar uppehållstillstånd och som inte vistas på ett kommunalt eller statligt ordnat boende omfattas inte av denna lag, om de bor hos en vårdnadshavare som har uppehålls- tillstånd.

Utlänningar som är medborgare i någon av Europeiska unionens medlemsstater omfattas av denna lag endast om det finns synner- liga skäl för det.

Utlänningar som avses i 2 § första stycket 1 som har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och vars rätt till bistånd enligt denna lag har upphört omfattas inte av lagen om de ansöker om ett fort- satt tillstånd på samma grund eller ansöker om ett nytt tillstånd med stöd av någon bestämmelse i lagen (2016:752) om tillfälliga begräns- ningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, och ansö- kan har kommit in till Migrationsverket innan det tidigare tillståndet har upphört att gälla.

En utlänning som vistas här med stöd av ett tidsbegränsat uppe- hållstillstånd enligt 5 kap. 15 eller 15 b § utlänningslagen (2005:716) omfattas inte av denna lag. Detsamma gäller en utlänning för vilken en ansökan om ett sådant tillstånd är under prövning.

4 § I 13–15 §§ finns särskilda bestämmelser om mottagande av barn som vid ankomsten till Sverige är skilda från båda sina föräld- rar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i för- äldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan sådan ställföre- trädare (ensamkommande barn). Bestämmelserna är tillämpliga endast så länge barnet är att anse som ensamkommande.

5 § Ett beslut om överföring enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelands- medborgare eller en statslös har lämnat in i någon medlemsstat

SOU 2018:22

Författningsförslag

(omarbetning) (Dublinförordningen) ska anses som ett beslut om avvisning eller utvisning vid tillämpningen av denna lag.

Förhållandet till socialtjänstlagen

6 § Rätt till bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) föreligger inte om motsvarande förmån kan utgå enligt denna lag. Rätt till bistånd föreligger inte heller för bostadskostnader.

Grundläggande ansvarsfördelning

7 § Migrationsverket har huvudansvaret för mottagandet av de ut- länningar som omfattas av denna lag.

Migrationsverket har ansvar för att driva ankomstcenter och avresecenter, men får även uppdra åt andra att driva sådana center.

Kommunerna har ansvar för att efter anvisning ordna boenden för utlänningar som omfattas av denna lag.

Boende

Ankomstcenter

8 § Migrationsverket ska tilldela de utlänningar som omfattas av denna lag plats i ett ankomstcenter.

Syftet med ankomstcenter är att underlätta

1.utredningen i ärendet om uppehållstillstånd,

2.lämnandet av information om handläggningen av ärendet om uppehållstillstånd, individens rättigheter och skyldigheter, och det svenska samhället,

3.kartläggningen av utlänningens bakgrund, och

4.planeringen av boendet i en kommun enligt 11 §. Migrationsverket får anvisa en annan plats för utlänningens boende.

9 § En utlänning ska bo i ett ankomstcenter eller på en annan an- visad plats under 30 dagar från det att en ansökan om uppehålls- tillstånd lämnas in.

Migrationsverket får fatta beslut om att förlänga den tid som an- ges i första stycket.

Författningsförslag

SOU 2018:22

10 § Migrationsverket ska registrera de utlänningar som omfattas av denna lag vid ett ankomstcenter.

Boende i en kommun

11 § En kommun är skyldig att efter anvisning ta emot en utlän- ning som omfattas av denna lag för boende i kommunen.

Migrationsverket får besluta om anvisning enligt första stycket.

12 § En kommun får erbjuda ett boende åt en utlänning i en annan kommun, om kommunerna har ingått en överenskommelse om detta och det finns synnerliga skäl.

Boende för ensamkommande barn

13 § En kommun är skyldig att efter anvisning ta emot ensam- kommande barn för boende i kommunen.

14 § Migrationsverket ska besluta om anvisning enligt 13 §. Ett så- dant beslut kan avse barnets boende under

1.det inledande skedet av mottagandet (ankomstanvisning), eller

2.den återstående delen av mottagandet (boendeanvisning).

15 § När Migrationsverket anvisat en kommun ska det anses att barnet vistas i den kommunen i den mening som avses i 2 a kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453).

Social prövning av eget boende

16 § Migrationsverket beslutar efter ansökan från en kommun om att det i kommunen ska införas en ordning med social prövning av boenden som utlänningar ordnar på egen hand.

Den sociala prövningen enligt första stycket innebär att Migra- tionsverket prövar om boendet ska godkännas.

SOU 2018:22

Författningsförslag

17 § En ordning med en social prövning får införas i kommuner där social och ekonomisk utsatthet förekommer eller i kommuner som tagit emot många utlänningar i eget boende under längre tid.

18 § I de kommuner där en ordning med social prövning har in- förts ska den som själv vill ordna sitt boende ansöka om att boendet ska prövas. Ansökan ska ges in till Migrationsverket.

För att boendet ska bli godkänt ska det ha en skälig boende- standard och vara av lämplig storlek för det antal personer som ska bo i det.

Avresecenter

19 § Migrationsverket ansvarar för avresecenter. Syftet med dessa center är att förbereda återvändandet till ett annat land och under- lätta avresan från Sverige.

20 § Migrationsverket ska tilldela en utlänning plats i ett avrese- center om

1.ett beslut om avvisning, eller utvisning, eller om överföring enligt Dublinförordningen har fattats,

2.beslutet kan verkställas, samt

3.synnerliga skäl mot placering i avresecentret inte föreligger.

21 § En utlänning ska bo i ett avresecenter från det att han eller hon tilldelas en plats enligt 20 § och fram till dess att rätten till bi- stånd enligt denna lag upphör.

Insatser och aktiviteter

Syftet med insatserna och aktiviteterna

22 § Utlänningar som omfattas av denna lag ska erbjudas insatser som syftar till att förbereda för etablering i Sverige eller återvändande till ett annat land och aktiviteter som syftar till en meningsfull vardag.

Författningsförslag

SOU 2018:22

Kommunernas ansvar

23 § En kommun ska erbjuda verksamhet åt de barn som vistas i ett ankomstcenter. Syftet med verksamheten är att förbereda barnet för fortsatt lärande, med utgångspunkt i barnets ålder och utbild- ningsbakgrund.

Uppgifter som framkommer om barnets utbildningsbakgrund och annan information som är relevant för en skolhuvudman att känna till ska dokumenteras och överlämnas till den kommun där barnet bor efter vistelsen i ett ankomstcenter, om barnets vårdnads- havare samtycker till det.

24 § En kommun ska erbjuda utlänningar

1.undervisning i svenska och lokalt anpassad samhällsinforma- tion, och

2.insatser som syftar till att ge kunskap om och kontakter med den svenska arbetsmarknaden.

Kommunens ansvar för insatser enligt första stycket omfattar ut- länningar som har fyllt 18 år och som inte har getts en plats i gym- nasieskola eller gymnasiesärskola och som har undantag från kravet på arbetstillstånd.

25 § En kommun ska erbjuda utlänningar som nämns i 24 § andra stycket tillfälle att delta i aktiviteter i syfte att motverka passiv väntan på ett beslut om uppehållstillstånd. Utlänningen ska dessförinnan ha deltagit i insatser enligt 24 § första stycket 1.

Erbjudandet enligt första stycket ska lämnas när det har gått sex månader sedan ansökan om uppehållstillstånd lämnades in.

26 § Kommunernas ansvar enligt 24 och 25 §§ upphör när Migra- tionsverket har meddelat ett beslut i ett ärende om uppehållstill- stånd.

Arbetsmiljölagen

27 § Utlänningar som deltar i en insats eller en aktivitet enligt denna lag ska inte anses som arbetstagare.

SOU 2018:22

Författningsförslag

De ska dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1–9 §§, 3 kap. 1–4 och 6–13 §§, 4 kap. 1–4 och 8–10 §§, 5 kap. 1–3 §§ samt 7–9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160).

Därvid ska vad i arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivare gälla den som svarar för den verksamhet i vilken utlänningen deltar.

Begränsningar beträffande insatser och aktiviteter

28 § En utlänning ska inte erbjudas insatser och aktiviteter enligt denna lag om han eller hon

1.försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd genom att hålla sig undan,

2.underlåter att bo i ett ankomstcenter eller avresecenter enligt 9 eller 21 §, eller

3.bor i ett eget boende i en kommun där en ordning med social prövning har införts enligt 16 § och boendet inte har godkänts av Migrationsverket.

Bistånd

Olika former av bistånd

29 § Bistånd enligt denna lag lämnas i form av boende, dagersätt- ning och särskilt bidrag.

Ansvariga myndigheter

30 § Migrationsverket svarar för att ekonomiskt bistånd i form av dagersättning och särskilt bidrag lämnas enligt denna lag.

Migrationsverket eller en kommun svarar för att bistånd i form av boende lämnas enligt denna lag.

Boende

31 § En utlänning som omfattas av denna lag har rätt till bistånd i form av boende.

Författningsförslag

SOU 2018:22

Dagersättning

32 § En utlänning som omfattas av denna lag och som saknar egna medel har rätt till bistånd för sin dagliga livsföring (dagersättning).

Särskilt bidrag

33 § Utöver dagersättning enligt 32 § har en utlänning som om- fattas av denna lag även rätt till bistånd för andra angelägna behov (särskilt bidrag).

Rätten till bistånd

34 § Bistånd enligt denna lag lämnas till utlänningar under förut- sättning att de är registrerade vid ett ankomstcenter.

Dagersättning och särskilt bidrag får inte betalas ut för tid då en utlänning deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program som kan ge rätt till ersättning för deltagande i arbetsmarknadspolitiska insatser.

Utlänningar som vistas på ett statligt ordnat boende har rätt till bistånd även efter det att de har beviljats uppehållstillstånd, om de inte anvisats eller kunnat utnyttja en anvisad plats i en kommun.

Utlänningar som inte vistas på ett statligt ordnat boende har rätt till bistånd även under en månad från den dag de har beviljats uppe- hållstillstånd.

35 § En utlänning har inte rätt till dagersättning eller särskilt bidrag under den tid han eller hon

1.underlåter att bo i ett ankomstcenter eller avresecenter enligt 9 eller 21 §, eller

2.bor i ett eget boende i en kommun där en ordning med social prövning har införts enligt 16 § och boendet inte har godkänts av Migrationsverket,

Den som förlorar rätten till dagersättning och särskilt bidrag en- ligt första stycket ska dessförinnan ha erbjudits plats i ett center.

36 § Den som har inkomst av förvärvsarbete eller som har annan inkomst eller egna tillgångar och som har ett statligt eller kommu- nalt ordnat boende ska betala ett skäligt belopp som ersättning till

SOU 2018:22

Författningsförslag

Migrationsverket. När kost ingår i inkvarteringen ska skälig ersätt- ning betalas även för detta.

Nedsättning av dagersättning med mera

37 § Dagersättning enligt 32 § får sättas ned för en utlänning som fyllt 18 år om han eller hon

1.försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd genom att inte medverka till att klarlägga sin identitet,

2.försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd genom att hålla sig undan, eller

3.väljer att inte delta i de insatser och aktiviteter som reger- ingen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, har angett ska vara obligatoriska att delta i.

Nedsättning enligt första stycket får dock inte avse den del av ersättningen som är avsedd att täcka utgifter för utlänningens egen mathållning. Vidare får nedsättning enligt första stycket 3 endast ske om utlänningen kan tillförsäkras en rimlig levnadsstandard.

38 § Dagersättningen får sättas ned helt för en utlänning om han eller hon även efter det att nedsättning har gjorts enligt 37 §

1.försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd genom att inte medverka till att klarlägga sin identitet, eller

2.försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd genom att hålla sig undan,

om utlänningen erbjuds plats på ett boende och fri kost ingår i den erbjudna inkvarteringen.

39 § Bestämmelserna om nedsättning av dagersättning i 37–38 §§ tillämpas också i de fall en utlänning utan giltigt skäl vägrar att med- verka till åtgärd som är nödvändig för att ett beslut om avvisning eller utvisning ska kunna verkställas.

Upphörande av rätten till bistånd enligt denna lag

40 § Rätten till bistånd enligt denna lag upphör

1. när uppehållstillstånd ges utom i fall som avses i 2 § 2 samt 34 § tredje och fjärde stycket, eller

Författningsförslag

SOU 2018:22

2. när utlänningen lämnar landet.

För en vuxen utlänning som inte bor tillsammans med ett eget barn under 18 år eller ett barn under 18 år för vilket han eller hon får anses ha trätt i föräldrarnas ställe upphör rätten till bistånd, om det inte är uppenbart oskäligt, också

1.när utlänningens tidsfrist för frivillig avresa enligt 8 kap. 21 § första stycket utlänningslagen (2005:716) löper ut, eller

2.när beslutet om avvisning eller utvisning får laga kraft, om be- slutet inte innehåller någon tidsfrist för frivillig avresa.

Rätten till bistånd upphör dock inte när den tidsfrist som anges

iandra stycket 1 löper ut om beslutet om avvisning eller utvisning då inte får verkställas till följd av att Migrationsverket eller en dom- stol har beslutat om inhibition eller har beviljat ny prövning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen. Rätten till bistånd upphör då, om det inte är uppenbart oskäligt, i stället en vecka efter det att beslutet om avvisning eller utvisning på nytt blir verkställbart.

41 § Om rätten till bistånd har upphört enligt 40 § andra eller tredje stycket och Migrationsverket eller en domstol därefter beslutar om inhibition i verkställighetsärendet eller beviljar ny prövning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen (2005:716), har utlänningen efter anmä- lan till Migrationsverket åter rätt till bistånd enligt denna lag. Blir beslutet om avvisning eller utvisning på nytt verkställbart upphör rätten till bistånd, om det inte är uppenbart oskäligt, en vecka efter den tidpunkten.

42 § Den som håller sig undan så att ett beslut om avvisning eller utvisning inte kan verkställas har inte rätt till bistånd.

43 § Om Migrationsverket eller en kommun begär det ska Polis- myndigheten lämna den hjälp som behövs för att verkställa ett be- slut enligt denna lag att en utlänning som inte längre har rätt till bistånd i form av boende ska lämna sin plats vid boendet.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1.det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åt- gärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 eller 10 a § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2.det annars finns synnerliga skäl.

SOU 2018:22

Författningsförslag

Övrigt

Överklagande av beslut

44 § Migrationsverkets beslut enligt denna lag får överklagas till all- män förvaltningsdomstol.

Migrationsverkets beslut om anvisning får dock inte överklagas.

45 § Migrationsverkets beslut får överklagas till den förvaltnings- rätt inom vars domkrets utlänningen vistades när beslutet fattades.

Beslut i fråga om ekonomiskt bistånd enligt denna lag gäller omedelbart.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Rätt att föra talan

46 § Den som har fyllt 16 år har rätt att själv föra sin talan i mål eller ärenden enligt denna lag.

Delgivning

47 § I mål eller ärende enligt denna lag får delgivning inte ske en- ligt 34–38 och 47–51 §§ delgivningslagen (2010:1932). I mål vid all- män förvaltningsdomstol får dock delgivning ske enligt 48 § första stycket 1 samma lag, om utlänningen har lämnat landet.

Tystnadsplikt

48 § Den som är eller har varit verksam inom verksamhet som drivs av enskild på uppdrag av Migrationsverket eller en kommun, får inte obehörigen röja vad han eller hon då har fått veta om en- skildas personliga förhållanden.

Statlig ersättning

49 § En kommun som har ordnat bistånd i form av boende eller svarat för någon annan insats enligt denna lag har rätt till ersättning från staten.

Författningsförslag

SOU 2018:22

Krig och krigsfara med mera

50 § Regeringen får meddela särskilda föreskrifter som avviker från denna lag, om Sverige är i krig eller krigsfara eller det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigs- fara.

Bemyndiganden

51 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela förskrifter om

1.vilka grupper av utlänningar som ska bli föremål för anvis-

ning,

2.förfarandet för fördelningen av anvisningar mellan kommuner,

3.vilka kriterier som får beaktas vid fördelningen av anvisningar, och

4.inom vilken tidsfrist mottagande i kommun ska ske.

52 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.kriterier för bedömningen av vilka kommuner som ska om- fattas av en ordning med social prövning av boenden som utlän- ningar ordnar på egen hand,

2.ansökningsförfarandet vid en prövning enligt 16 §,

3.förandet av en förteckning över de kommuner som omfattas av en ordning med social prövning,

4.de kriterier som ska beaktas vid en social prövning enligt 18 § av boenden som utlänningar ordnar på egen hand och ansöknings- förfarandet vid en sådan prövning, och

5.den sociala prövningen i övrigt.

53 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.de närmare förutsättningar som ska gälla för att utlänningen ska erbjudas insatser och aktiviteter,

2.vilka insatser och aktiviteter som ska vara obligatoriska för ut- länningen att delta i, och

3.insatsernas och aktiviteternas närmare innehåll och omfattning.

SOU 2018:22

Författningsförslag

54 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fast- ställer grunder för beräkning av de belopp som avses i 32–33 och 36 §§ samt meddelar närmare föreskrifter om i vilka fall dagersätt- ning och särskilt bidrag får beviljas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020, då lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. ska upphöra att gälla.

Författningsförslag

SOU 2018:22

1.2Förslag till förordning om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar

Regeringen föreskriver följande.

Inledande bestämmelser

1 § I denna förordning finns kompletterande bestämmelser till lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlän- ningar.

I förordningen (xxxx:xx) om mottagande av vissa utlänningar i kommun finns bestämmelser om anvisning och mottagande i kom- mun av sådana utlänningar som omfattas av lagen (xxxx:xx) mot- tagande av asylsökande och vissa andra utlänningar.

Social prövning av eget boende

2 § En ansökan enligt 16 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asyl- sökande och vissa andra utlänningar ska ges in till Migrationsverket senast den 1 juli för att kommunen ska kunna omfattas av en ord- ning med social prövning under nästföljande år.

Den kommun som anser att den sociala prövningen ska upphöra i kommunen ska anmäla detta till Migrationsverket.

3 § Migrationsverket ska föra en förteckning över de kommuner där en ordning med en social prövning av utlänningars eget boende har införts.

4 § En ansökan enligt 18 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asyl- sökande och vissa andra utlänningar ska göras skriftligt.

Ansökan ska ges in på förhand av den som har för avsikt att flytta till ett eget boende.

Ansökan ska innehålla en förklaring på heder och samvete att de uppgifter om boendet och personliga förhållanden som lämnas i an- sökan är riktiga. Förklaringen ska vara underskriven av den sökande.

SOU 2018:22

Författningsförslag

5 § Den som ansöker om social prövning eller bor i ett boende som har godkänts vid en sådan prövning ska till Migrationsverket an- mäla sådana ändrade förhållanden som kan påverka rätten till eget boende.

6 § Har en ansökan om social prövning avslagits, ska beslutet del- ges den sökande.

Vissa närmare bestämmelser om mottagandet

7 § Utlänningar som omfattas av 2 § 1 lagen (xxxx:xx) om mot- tagande av asylsökande och vissa andra utlänningar ska inom tre dagar efter det att de lämnat in en ansökan om uppehållstillstånd av Migrationsverket förses med ett dokument som intygar att inne- havaren är asylsökande.

Vad som sägs i första stycket gäller inte om utlänningen hålls i förvar.

8 § När Migrationsverket eller en kommun tilldelar en utlänning som omfattas av 2 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar plats på ett boende ska verket eller kommunen, om han eller hon samtycker till det, se till att familjer i största möjliga utsträckning hålls samman.

9 § Migrationsverket ska så snart som möjligt försöka hitta familje- medlemmar till barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomst- en står utan sådan ställföreträdare och som omfattas av 2 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra ut- länningar.

Författningsförslag

SOU 2018:22

Insatser och aktiviteter

Information i ankomstcenter

10 § Migrationsverket ska, i samverkan med Arbetsförmedlingen, Arbetsmiljöverket och Tillväxtverket samt andra relevanta aktörer informera utlänningar om deras rättigheter och skyldigheter och lämna grundläggande information om det svenska samhället.

När det gäller utlänningar som enligt 11 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar ska anvisas boende i en kommun ska informationen särskilt fokusera på förut- sättningarna att arbeta under asyltiden och den svenska arbetsmark- naden och om bostadsmarknaden.

Det är obligatoriskt för utlänningar att delta i verksamheten enligt första stycket. I 37 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar finns bestämmelser om nedsättning av dagersättning för utlänningar som inte deltar i obligatorisk verk- samhet.

11 § Migrationsverket ska informera barn och dess vårdnadshavare om rätten till utbildning.

12 § Migrationsverket ska informera utlänningar om de förmåner som finns och om vad de ska göra för att få dessa. Verket ska också informera dem om skyldigheten att anmäla ändrade förhållanden enligt 5 och 22 §§.

Informationen ska lämnas så snart som möjligt och inte senare än 15 dagar efter det att ansökan om uppehållstillstånd har lämnats in.

Informationen ska ges skriftligen och på ett språk som de som ska ta emot informationen kan förväntas förstå. Vid behov får in- formationen även lämnas muntligen.

13 § Migrationsverket ska informera utlänningar om organisationer eller grupper av personer som tillhandahåller särskild juridisk råd- givning och om organisationer som kan bistå eller informera dem i fråga om villkoren för mottagandet, inklusive hälso- och sjukvård.

SOU 2018:22

Författningsförslag

Kartläggning i ankomstcenter

14 § Arbetsförmedlingen ska inom sju dagar från att ansökan om uppehållstillstånd har lämnats in kartlägga utlänningens utbildning och yrkeserfarenheter.

Arbetsförmedlingens ansvar enligt första stycket omfattar utlän- ningar som har fyllt 18 år och som enligt 11 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar ska anvisas boende i en kommun.

Det är obligatoriskt för utlänningen att bistå Arbetsförmed- lingen i kartläggningen enligt första stycket. I 37 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar finns bestämmelser om nedsättning av dagersättning för utlänningar som inte deltar i obligatorisk verksamhet.

Samverkan med organisationer i det civila samhället

15 § Migrationsverket ska, i samverkan med det civila samhällets organisationer, erbjuda utlänningar som bor i ankomst- och avrese- center aktiviteter som syftar till en meningsfull vardag och insatser som syftar till att underlätta ett återvändande till ett annat land.

Migrationsverket ska ansvara för att kontrollera att organisationer som erbjuder verksamhet inom asylmottagandet uppfyller vissa grund- läggande krav. Organisationens syften och verksamheter ska överens- stämma med demokratins idéer samt med det allmännas uppdrag att verka för jämlikhet och att barnets rätt tas till vara. Den erbjudna verksamheten ska överensstämma med det övergripande målet för asyl- mottagandet.

Kontroll av arbetsgivare och anordnare

16 § Innan en utlänning erbjuds insatser eller aktiviteter enligt 24 eller 25 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar eller enligt 15 § som är förlagda till en arbetsplats ska den ansvariga myndigheten

Författningsförslag

SOU 2018:22

1.innan någon erbjuds insatsen inhämta information för att säker- ställa att arbetsgivaren eller anordnaren inte har näringsförbud, skatte- skulder som har lämnats till Kronofogdemyndigheten för indriv- ning eller betalningsanmärkning som inte är obetydlig, och

2.samråda med den lokala arbetstagarorganisation som arbetsgiv- aren eller anordnaren är skyldig att förhandla med enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

Dagersättning

17 § Dagersättningen enligt 32 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar ska täcka kostnader för livsmedel, kläder och skor, fritidsaktiviteter, hygienartiklar och andra förbrukningsvaror.

Dagersättningen ska även täcka utgifter för hälso- och sjukvård, tandvård samt läkemedel om inte annat följer av förordningen (1994:362) om vårdavgifter m.m. för vissa utlänningar.

18 § När fri mat ingår i inkvarteringen lämnas en reducerad dag- ersättning.

Dagersättning per person lämnas med följande belopp.

	Dagersättning inkl.	Dagersättning exkl.
	egen mathållning	egen mathållning
Ensamstående	71 kr	24 kr
Sammanboende	61 kr	19 kr
Barn 0–3 år	37 kr	12 kr
Barn 4–10 år	43 kr	12 kr
Barn 11–17 år	50 kr	12 kr
Hemmavarande
vuxen	61 kr	19 kr

För familjer som har fler än två barn lämnas hel dagersättning endast för de två äldsta barnen. För vart och ett av de yngre barnen lämnas dagersättning med hälften av det belopp som gäller för barnet enligt tabellen.

SOU 2018:22

Författningsförslag

19 § Vid bedömningen av om en utlänning saknar egna medel ska inkomster av förvärvsarbete som understiger beloppen för dagersätt- ning inte beaktas.

Särskilt bidrag

20 § Särskilt bidrag enligt 33 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar lämnas för kostnader som uppstår på grund av särskilda behov. Det särskilda bidraget får avse kostnader som är nödvändiga för en dräglig livsföring, till exempel kostnader för vinterkläder, glasögon, kosttillskott, utrustning för personer med funktionsnedsättning och spädbarnsutrustning.

Att särskilt bidrag i vissa fall får lämnas för avgifter för sjukvård, läkemedel och tandvård framgår av förordningen (1994:362) om vårdavgifter m.m. för vissa utlänningar.

Ansökan och anmälan om ändrade förhållanden

21 § Den som vill få dagersättning eller särskilt bidrag ska göra en skriftlig ansökan.

Ansökan ska innehålla en förklaring på heder och samvete att de uppgifter om ekonomiska och personliga förhållanden som lämnats i ansökan är riktiga. Förklaringen ska vara underskriven av den sök- ande.

22 § Den som ansöker om eller får dagersättning eller särskilt bi- drag ska till den myndighet som lämnar det ekonomiska biståndet anmäla sådana ändringar i fråga om inkomst och andra förhållanden som kan antas påverka rätten till eller storleken av biståndet.

23 § Har en ansökan om dagersättning eller särskilt bidrag avslagits eller bifallits endast till viss del, ska beslutet delges den sökande.

Utbetalning och fordran

24 § Dagersättning betalas ut förskottsvis per månad, om inte sär- skilda skäl leder till annat.

Författningsförslag

SOU 2018:22

25 § Fordran på dagersättning eller särskilt bidrag får inte över- låtas eller utmätas.

Uppgiftsskyldighet

26 § Migrationsverket och Arbetsförmedlingen ska till den ansvariga myndigheten i en anvisad kommun lämna de uppgifter om en ut- länning som behövs för att kommunen ska kunna utföra sina upp- gifter enligt lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar.

Uppgifter om ett barn som omfattas av lagen (xxxx:xx) om mot- tagande av asylsökande och vissa andra utlänningar ska lämnas till den kommun som enligt 29 kap. 6 § skollagen (2010:800) är att be- trakta som hemkommun så snart som möjligt efter det att en an- sökan om uppehållstillstånd har lämnats in, eller när det annars finns anledning, förutsatt att barnets vårdnadshavare samtycker till det. Syftet är att kommunen ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt skollagen (2010:800).

27 § Den anvisade kommunen ska till Arbetsförmedlingen lämna de uppgifter som behövs i ett ärende om etableringsinsatser enligt förordning (2017:820) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare.

Bemyndiganden

28 § Migrationsverket får meddela föreskrifter om

1.ansökningsförfarandet vid en prövning enligt 16 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar,

2.förandet av en förteckning över de kommuner som omfattas av en ordning med social prövning,

3.de kriterier som ska beaktas vid en social prövning enligt 18 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra ut- länningar av boenden som utlänningar ordnar på egen hand och an- sökningsförfarandet vid en sådan prövning, och

4.den sociala prövningen i övrigt.

SOU 2018:22

Författningsförslag

29 § Migrationsverket får meddela föreskrifter om

1.de närmare förutsättningar som ska gälla för att utlänningar ska erbjudas insatser och aktiviteter, och

2.innehåll och omfattning i fråga om insatser och aktiviteter i ankomst- och avresecenter.

30 § Föreskrifter för verkställighet av denna förordning meddelas av Migrationsverket.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2020, då förordningen (1994:361) om mottagande av asylsökande m.fl. ska upphöra att gälla.

Migrationsverket får besluta om anvisning enligt 5 §.

En nyanländ som tidigare har anvisats boende i en kommun med stöd av 11 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar anses an- visad för bosättning i en kommun enligt denna lag.

Författningsförslag

SOU 2018:22

1.3Förslag till lag om ändring i lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning

dels att 6 och 8 §§ ska ha följande lydelse, dels att 7 § ska upphöra att gälla.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §

Den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall be- sluta om anvisning enligt 5 §.

8 § Regeringen får meddela föreskrifter om

– fastställande av antalet ny-
anlända som ska anvisas under
ett visst år,
– den närmare prioriteringen	– prioriteringen av vilka ny-
av vilka nyanlända som ska om-	anlända som ska omfattas av an-
fattas av anvisningar under året,	visningar,

– förfarandet för fördelningen av anvisningar mellan kommuner,

– vilka kriterier, utöver de som	– vilka kriterier som får be-
anges i 7 §, som får beaktas vid	aktas vid fördelningen av anvis-
fördelningen av anvisningar, och	ningar, och

– inom vilken tidsfrist mottagande i kommunen ska ske.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

SOU 2018:22

Författningsförslag

1.4Förslag till förordning om mottagande av vissa utlänningar i kommun

Regeringen föreskriver följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om anvisning och mottagande i kommun av vissa utlänningar som omfattas av

1.lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar, och

2.lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning.

2 § Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regerings- formen, 51 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar samt 8 § lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning.

Andelstal

3 § Migrationsverket ska besluta om varje kommuns andel av mot- tagandet av utlänningar som anvisas och omfattas av denna förord- ning (andelstal). Andelstalen ska beslutas i förväg för ett kalenderår i taget.

4 § Vid framtagandet av andelstalen ska Migrationsverket ta hän- syn till kommunens arbetsmarknadsförutsättningar, befolknings- storlek samt det sammantagna mottagandet av ensamkommande barn och utlänningar som omfattas av denna förordning.

5 § Inför beslut om andelstal ska länsstyrelsen föra dialog med länets kommuner och redovisa resultatet till Migrationsverket.

Migrationsverket får inom ett län besluta om en omfördelning av andelstalen mellan kommuner. De berörda kommunerna ska vara överens om omfördelningen.

Författningsförslag

SOU 2018:22

6 § Migrationsverket ska följa andelstalen enligt 3 § vid beslut om anvisning enligt

1.11 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar, och

2.6 § lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända in- vandrare för bosättning.

Anvisning och mottagande i kommunen

Asylsökande med flera

7 § Vid bedömningen av vilka utlänningar som omfattas av lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar som ska anvisas till en kommun ska hänsyn tas till hur omfattande handläggningsåtgärder som kommer att krävas i ärendet samt vilket beslut som kan komma att fattas i ärendet.

8 § Ett beslut om anvisning till en kommun bör fattas inom sju dagar från den dag utlänningen lämnade in en ansökan om uppehållstill- stånd.

Nyanlända invandrare

9 § Endast nyanlända invandrare som är registrerade vid Migra- tionsverkets ankomstcenter eller som har beviljats uppehållstillstånd enligt 5 kap. 2 § utlänningslagen ska omfattas av anvisningar enligt 6 § lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning.

10 § Vid anvisning som avser en nyanländ invandrare som har be- viljats uppehållstillstånd enligt 5 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) får Migrationsverket besluta om en längre tidsfrist än vad som an- ges i 11 §.

SOU 2018:22

Författningsförslag

Gemensamma bestämmelser

11 § I beslutet om anvisning ska det anges när kommunen senast ska ta emot en utlänning. Den tidpunkt för kommunens mottag- ande som anges i beslutet om anvisning får inte sättas senare än tre veckor från tidpunkten för beslutet.

12 § Ett beslut om anvisning ska omfatta en utlänning och, i före- kommande fall, andra utlänningar som ingår i samma hushåll oav- sett om dessa omfattas av 7 och 9 §§ eller inte.

Uppgiftsskyldighet

13 § Migrationsverket ska till den ansvariga myndigheten i en an- visad kommun lämna de uppgifter om en nyanländ invandrare som behövs för kommunens mottagande.

Bestämmelser om uppgiftsskyldighet gällande sådana utlänningar som omfattas av lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar finns i 26 § förordningen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar.

Överklagande

14 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas.

Bemyndiganden

15 § Migrationsverket får meddela föreskrifter som anger

1.vilka grupper av utlänningar som ska omfattas av anvisningar,

2.förfarandet för fördelningen av anvisningar mellan kommuner,

och

3.vilka kriterier, utöver de som anges i 4 §, som får beaktas vid fördelningen av anvisningar.

Författningsförslag

SOU 2018:22

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2020, då förordningen (2016:39) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosätt- ning samt förordningen (2016:40) om fördelning av anvisningar till kommuner ska upphöra att gälla.

SOU 2018:22

Författningsförslag

1.5Förslag till lag om ändring i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2001:454) om behandling av per- sonuppgifter inom socialtjänsten ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 § I denna lag avses med socialtjänst

1.verksamhet enligt lagstiftningen om socialtjänst och den sär- skilda lagstiftningen om vård utan samtycke av unga eller av miss- brukare,

2.verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av socialnämnd,

3.verksamhet som i övrigt bedrivs av Statens institutionsstyr-

else,

4.verksamhet hos kommunal invandrarbyrå,

5.verksamhet enligt lagstiftningen om stöd och service till vissa funktionshindrade,

6. handläggning av ärenden om	6. verksamhet som bedrivs av
bistånd som lämnas av social-	en kommun med stöd av lagen
nämnd enligt lagstiftning om mot-	(xxxx:xx) om mottagande av asyl-
tagande av asylsökande m.fl.,	sökande och vissa andra utlän-
	ningar,
8. handläggning av ärenden om	7. handläggning av ärenden om
tillstånd till parkering för rör-	tillstånd till parkering för rör-
elsehindrade, och	elsehindrade, och
9. verksamhet enligt lagen	8. verksamhet enligt lagen
(2007:606) om utredningar av-	(2007:606) om utredningar av-
seende vissa dödsfall.	seende vissa dödsfall.

Med socialtjänst avses även tillsyn, uppföljning, utvärdering, kva- litetssäkring och administration av verksamhet som avses i första stycket 1–9.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

Författningsförslag

SOU 2018:22

1.6Förslag till lag om ändring i lagen (2002:546) om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten

Härigenom föreskrivs att 1 och 5 §§ lagen (2002:546) om behand- ling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter i Arbets- förmedlingens arbetsmarknadspolitiska verksamhet.

Lagen tillämpas också vid be- handlingen av personuppgifter i den verksamhet Arbetsförmedlingen bedriver med stöd av lagen (xxxx:xx) om mottagande av asyl- sökande och vissa andra utlän- ningar.

Lagen ska inte tillämpas i den del av den arbetsmarknadspoli- tiska verksamheten som även utgör hälso- och sjukvårdsverksam- het enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). I den delen av verk- samheten tillämpas i stället patientdatalagen (2008:355).

Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis auto- matiserad eller om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling personuppgifter som är tillgängliga för sök- ning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.

5 §

Arbetsförmedlingen får behandla personuppgifter för tillhanda- hållande av information som behövs inom

1.Försäkringskassans, Centrala studiestödsnämndens eller arbets- löshetskassornas verksamhet som underlag för beslut om och kon- troll av förmåner, ersättningar och andra stöd,

2.Skatteverkets verksamhet som underlag för beslut om och kon- troll av skatt,

SOU 2018:22

Författningsförslag

3.Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens verksamhet som avser tillsyn och uppföljning samt utfärdande av intyg enligt 48 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,

4.Kronofogdemyndighetens verksamhet som underlag för bedöm- ning enligt 4 kap. utsökningsbalken av i vilken utsträckning en gälde- när har utmätningsbar egendom,

5.socialnämndernas verksamhet som underlag för beslut om och kontroll av ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. socialtjänstlagen (2001:453),

6. Migrationsverkets verksam-		6. Migrationsverkets verksam-
het som underlag för beslut om		het som underlag för beslut om
bistånd enligt lagen (1994:137)		bistånd enligt lagen (xxxx:xx) om
om mottagande av	asylsökande	mottagande av asylsökande och
m.fl., samt		vissa andra utlänningar,
		7. kommunernas	verksamhet
		enligt lagen (xxxx:xx) om mottag-
		ande av asylsökande och vissa
		andra utlänningar, samt
7. kompletterande	aktörers	8. kompletterande	aktörers
verksamhet enligt uppdrag från		verksamhet enligt uppdrag från
Arbetsförmedlingen.		Arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingen får även behandla personuppgifter för att tillhandahålla information till riksdagen eller regeringen eller till annan för att fullgöra uppgiftslämnande i enlighet med lag eller förordning. I övrigt gäller 9 § första stycket d och andra stycket personuppgifts- lagen (1998:204).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

Författningsförslag

SOU 2018:22

1.7Förslag till lag om ändring i lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (2008:344) om hälso- och sjuk- vård åt asylsökande ska ha följande lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 §

Ett landsting ska, om det inte är uppenbart obehövligt, erbjuda utlänningar som avses i 4 § en hälsoundersökning. Ett sådant er- bjudande ska lämnas när en sådan utlänning som avses i 4 § första stycket 1 eller 2 har etablerat boende inom landstinget. Övriga utlän- ningar ska erbjudas hälsoundersökning så snart det lämpligen kan ske.

Den som bor i ett sådant an- komstcenter som avses i 8 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asyl- sökande och vissa andra utlän- ningar ska erbjudas hälsounder- sökningen så snart som möjligt efter det att en ansökan om uppehålls- tillstånd har lämnats in.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

SOU 2018:22

Författningsförslag

1.8Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs att 20 kap. 28 och 31 §§ skollagen (2010:80) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap.

28 §

Hemkommunen är skyldig att se till att utbildning i svenska för invandrare erbjuds dem som enligt 31 § första stycket har rätt att delta i utbildningen.

När det gäller den som enligt 31 § andra stycket har rätt att delta i utbildning i svenska för invandrare är det den kommun där han eller hon stadigvarande arbetar som är skyldig att se till att ut-

bildningen erbjuds honom eller henne.
Den	kommun	som enligt
29 kap.	6 § är att	betrakta som

hemkommun får erbjuda utbild- ning i svenska för invandrare till den som enligt 31 § tredje stycket medges rätt att delta i utbildningen.

20 kap.

31 §

En person har rätt att delta i utbildning i svenska för invandrare från och med andra kalenderhalvåret det år han eller hon fyller 16 år, om han eller hon

1.är bosatt i landet, och

2.saknar sådana grundläggande kunskaper i svenska språket som utbildningen syftar till att ge.

En finländsk medborgare som stadigvarande arbetar i en svensk kommun, men är bosatt i Finland nära gränsen till Sverige och sak- nar sådana grundläggande kunskaper i svenska språket som utbild- ningen syftar till att ge, har från och med andra kalenderhalvåret det år han eller hon fyller 16 år också rätt att delta i utbildning i svenska för invandrare.

Författningsförslag

SOU 2018:22

En utlänning som omfattas av lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra ut- länningar, och som saknar sådana grundläggande kunskaper i svenska språket som utbildningen syftar till att ge, får medges rätt att delta i utbildning i svenska för invand- rare från och med andra kalender- halvåret det år han eller hon fyller 16 år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

SOU 2018:22

Författningsförslag

1.9Förslag till lag om ändring i lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare

Härigenom föreskrivs att det i lagen (2013:156) om samhällsorien- tering för vissa nyanlända invandrare ska införas två nya paragrafer, 2 b § och 3 a §, av följande lydelser.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	2 b §
	Lagen gäller även för utlän-
	ningar som omfattas av lagen
	(xxxx:xx) om mottagande av asyl-
	sökande och vissa andra utlän-
	ningar.
	3 a §
	En kommun får erbjuda sam-
	hällsorientering till de utlänningar
	som omfattas av lagen (xxxx:xx)
	om mottagande av asylsökande och
	vissa andra utlänningar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

Författningsförslag

SOU 2018:22

1.10Förslag till förordning om länsstyrelsernas uppdrag avseende asylsökande

och ensamkommande barn

Regeringen föreskriver följande.

Tillämpningsområde

1 § Denna förordning är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regerings- formen och innehåller bestämmelser om länsstyrelsernas uppdrag när det gäller mottagandet av asylsökande och av ensamkommande barn. Förordningen innehåller även bestämmelser om statsbidrag för kostnadseffektiva boendeformer och kapacitetshöjande åtgärder.

2 § Med asylsökande avses en utlänning som avses i 2 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar.

Med ensamkommande barn avses barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare, och som avses i 2 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar.

Mottagandet av asylsökande

3 § Länsstyrelsen ska verka för att det finns beredskap och kapa- citet hos kommunerna att ta emot personer som omfattas av lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlän- ningar och lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända in- vandrare för bosättning.

Länsstyrelsen ska därvid särskilt verka för att kommunerna inom länet tar fram kostnadseffektiva boendeformer för asylsökande och att kommunerna har beredskap och kapacitet att klara av tillfälliga ökningar och minskningar av antalet asylsökande i asylmottagandet.

SOU 2018:22

Författningsförslag

4 § Länsstyrelsen ska stödja kommunerna inom länet i deras upp- drag att anordna insatser och aktiviteter för asylsökande enligt 23– 26 §§ lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar.

Mottagandet av ensamkommande barn

5 § Länsstyrelsen ska verka för att det finns beredskap och kapa- citet hos kommunerna i länet att ta emot ensamkommande barn.

Gemensamma bestämmelser

6 § Länsstyrelsen ska verka för långsiktighet och hållbarhet i mot- tagandet.

Länsstyrelsen ska föra dialog med kommunerna utifrån Migra- tionsverkets prognoser över mottagningsbehovet och ska verka för samverkan mellan kommuner inom länet.

Länsstyrelsen ska även verka för regional samverkan mellan kom- muner och statliga myndigheter, organisationer i det civila samhället samt andra relevanta aktörer.

7 § Länsstyrelsen ska på regional och kommunal nivå följa upp kommunernas beredskap och kapacitet avseende mottagandet av asyl- sökande och ensamkommande barn.

Länsstyrelsen ska på regional och kommunal nivå följa upp kom- munernas arbete med tidiga insatser för asylsökande.

Statsbidrag för kostnadseffektiva boendeformer och kapacitetshöjande åtgärder

8 § Länsstyrelsen får, i mån av tillgång på medel, lämna statsbi- drag till kommuner för åtgärder som avser skapa kostnadseffektiva boendeformer för asylsökande och ensamkommande barn, eller ut- veckla kommunernas kapacitet att klara av tillfälliga ökningar och minskningar av antalet asylsökande och ensamkommande barn.

Författningsförslag

SOU 2018:22

9 § Länsstyrelsen prövar frågan om statsbidrag enligt 8 § efter an- sökan och betalar ut bidraget.

En kommun som tagit emot statsbidrag enligt första stycket ska lämna en ekonomisk redovisning av de utbetalda medlen och en redovisning av vad medlen har använts till.

Bemyndigande

10 § Länsstyrelsen i Jönköpings län får meddela föreskrifter om förfarandet för ansökan och redovisning enligt 9 §.

Återbetalning och återkrav

11 § Den som har tagit emot statsbidrag enligt denna förordning är återbetalningsskyldig om

1.medlen har lämnats på felaktig grund eller med ett för högt belopp,

2.medlen helt eller delvis inte har utnyttjats eller inte har använts för avsett ändamål, eller

3.mottagaren inte har lämnat en sådan redovisning som avses i 9 §.

12 § En upplysning om bestämmelserna i 11 § ska tas in i beslutet om statsbidrag.

13 § Om någon är återbetalningsskyldig enligt 11 §, ska länsstyr- elsen besluta att helt eller delvis kräva tillbaka statsbidraget.

Om det finns särskilda skäl för det, får länsstyrelsen besluta att helt eller delvis sätta ned eller avstå från krav på återbetalning.

Överklagande

14 § Beslut enligt 9 och 11 §§ får inte överklagas.

SOU 2018:22

Författningsförslag

Uppgifter för Migrationsverket

15 § Migrationsverket ska hålla sådan information tillgänglig för länsstyrelsen som behövs för länsstyrelsens uppdrag enligt 5 § om dialog med kommunerna om mottagningsbehovet inom länet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2020, då förordningen (2016:1363) om länsstyrelsernas uppdrag avseende insatser för asyl- sökande och vissa nyanlända invandrare, samt förordningen (2016:1364) om statsbidrag till verksamheter för asylsökande m.fl. ska upphöra att gälla.

Författningsförslag

SOU 2018:22

1.11Förslag till förordning om statlig ersättning för asylsökande m.fl.

Regeringen föreskriver följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om kommuners och landstings rätt till statlig ersättning för vissa kostnader för asylsök- ande och vissa andra utlänningar.

2 § Migrationsverket prövar frågor om och betalar ut ersättning enligt denna förordning.

3 § En kommun eller ett landsting som har tagit emot asylsök- ande och vissa andra utlänningar har rätt till

–ersättning för boende för asylsökande enligt 4–7 §§,

–ersättning för insatser för asylsökande enligt 8 §,

–ersättning för insatser för barn i ankomstcenter enligt 9 §,

–ersättning för utbildning enligt 10–12 §§,

–ersättning för mottagande av ensamkommande barn enligt 13– 18 §§, och

–ersättning för vård av barn i ett annat hem än det egna enligt 19 §.

Ersättning för boende för asylsökande

4 § En kommun har rätt till en schablonersättning för kostnader för boendeplatser åt utlänningar som Migrationsverket har anvisat till kommunen enligt 11 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asyl- sökande och vissa andra utlänningar.

Rätten till ersättning gäller till och med 30 dagar efter det att ut- länningen har beviljats uppehållstillstånd.

5 § Schablonersättningen ska betalas ut för det antal boendeplatser som kommunen beräknas behöva ställa till förfogande under inne- varande kalenderår.

SOU 2018:22

Författningsförslag

Migrationsverket ska fastställa platsantalet för nästkommande år utifrån det fastställda andelstalet för nästkommande år enligt 3 § för- ordningen (xxxx:xx) om mottagande av vissa utlänningar i kommun och det uppskattade nationella behovet av boendeplatser som fram- går av Migrationsverkets sista verksamhets- och utgiftsprognos under innevarande år.

Ersättningen är xx kronor per boendeplats och dygn.

6 § Ersättning enlig 4–5 § ska sättas ned om kommunen inte tar emot utlänningar i boenden enligt 5 §.

Nedsättningen ska ske genom att ersättningen multipliceras med kvoten av antalet boendedygn som kommunen har tillhandahållit under ersättningsperioden i förhållande till antalet boendedygn som kommunen enligt anvisningar skulle ha tillhandhållit under samma ersättningsperiod.

Om kommunen något dygn under ersättningsperioden har till- handahållit boende för fler utlänningar än det fastställda platsantalet ska de tillhandhållna boendedygnen utöver platsantalet inte inklu- deras i täljaren. Om kommunen något dygn under ersättningsperioden enligt anvisningar skulle ha tillhandahållit boende för fler utlänningar än det fastställda platsantalet ska de boendedygn som kommunen enligt anvisningar skulle tillhandahållit utöver antalet platser inte inkluderas i nämnaren.

7 § För de dygn under ersättningsperioden då kommunen har till- handahållit boende för fler utlänningar än det fastställda platsantalet ska ersättning betalas ut för tillhandahållna boendedygn utöver antalet platser.

Ersättningen är xx kronor per boendedygn.

Ersättning för insatser för asylsökande

8 § En kommun har rätt till schablonersättning för kostnader för insatser för utlänningar som bor i en kommun efter anvisning av Migrationsverket eller som bor i eget boende med stöd av lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar.

Författningsförslag

SOU 2018:22

De insatser som avses är

1.undervisning i svenska och lokalt anpassad samhällsinformation och insatser som syftar till att ge kunskap om och kontakter med den svenska arbetsmarknaden, samt

2.aktiviteter som syftar till att motverka passiv väntan för ut- länningar som har väntat mer än sex månader på beslut i sitt ärende om uppehållstillstånd.

Ersättning ska betalas ut med xx kronor per person som upp- fyller villkoren enligt första stycket, första gången utlänningen tas emot i en kommun. Denna del av ersättningen avser kostnader för insatser enligt andra stycket 1.

Ersättning ska även betalas ut med xx kronor per person som uppfyller villkoren enligt första stycket och där sex månader har gått sedan en ansökan om uppehållstillstånd lämnades in. Denna del av ersättningen avser kostnader för insatser enligt andra stycket 2.

Ersättning för insatser för barn i ankomstcenter

9 § En kommun har rätt till schablonersättning för kostnader för insatser för barn i ankomstcenter. Ersättningen ska beräknas utifrån antalet boendeplatser vid tidpunkten för utbetalningen samt den förväntade andelen av dessa platser som kommer att beläggas med barn.

Ersättningen uppgår till xx kronor per boendeplats.

Ersättning för barn i förskola och skola

10 § En kommun eller ett landsting har rätt till ersättning för kost- nader för utbildning för

1.barn som avses i 2 § samt 34 § tredje och fjärde stycket lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlän- ningar, och

2.barn som vistas här enligt ett beslut om tidsbegränsat uppe- hållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen (2005:716).

SOU 2018:22

Författningsförslag

tillämpningen av nämnda lag och därför har rätt till utbildning en- ligt den lagen.

11 § Schablonersättning enligt 10 § ska betalas ut för kostnader för utbildning för barn som vistas i kommunen den sista dagen i varje månad, förutom juni, juli och augusti enligt följande:

–xx kronor per år för barn i åldrarna 3–5 år,

–xx kronor per år för ett 6 år gammalt barn,

–xx kronor per år för barn i åldrarna 7–15 år, och

–xx kronor per år för barn och unga i åldrarna 16–18 år. Schablonersättningen ska beräknas utifrån barnets ålder vid ut-

gången av månaden innan ersättningen betalas ut. Rätten till ersätt- ning inträder efter att barnet har vistats i Sverige under minst 30 dagar.

Med utbildning avses verksamhet inom skolformerna förskola, förskoleklass, grundskola, grundsärskola, specialskola, sameskola, gymnasieskola eller gymnasiesärskola.

Ersättning för extraordinära utbildningskostnader

12 § Utöver den schablonersättning som ska betalas ut enligt 10 § får, efter särskild prövning, ersättning betalas ut till en kommun eller ett landsting för extra kostnader för ett barn i förskola eller för en elev med behov av särskilt stöd och för andra extraordinära kost- nader för sådan utbildning.

Ersättning för beredskap och kapacitet för mottagande av ensamkommande barn

13 § En kommun har rätt till en årlig ersättning för beredskap och kapacitet för mottagande av ensamkommande barn som Migrations- verket ska anvisa till kommunen enligt 14 § 2 lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar (boende- anvisning) i form av en schablonersättning med en fast och en rör- lig del.

Den fasta delen av schablonersättningen som ska betalas ut är xx kronor per kommun.

Författningsförslag

SOU 2018:22

Den rörliga delen av schablonersättningen ska betalas ut för det antal barn som kommunen beräknas ta emot under innevarande ka- lenderår. Antalet barn ska beräknas på kommunens fastställda andel och det uppskattade nationella behovet under året som framgår av den prognos som fastställs av Migrationsverket i februari varje år.

Ersättningen är xx kronor per barn.

Ersättning för kostnader för mottagande av ensamkommande barn

14 § En kommun har rätt till ersättning för kostnader för mottag- ande av ensamkommande barn som Migrationsverket har anvisat till en kommun enligt 14 § 2 lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar (boendeanvisning). Ersätt- ningen betalas ut under den tid som barnets ansökan om uppe- hållstillstånd prövas från och med det datum som anges i beslutet om boendeanvisning. Om en ansökan om uppehållstillstånd avslås, betalas ersättning ut fram till dess att rätten till bistånd har upphört enligt lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar. Ersättning betalas ut som längst fram till dess att barnet fyller 18 år, om inte annat följer av 16 §.

Schablonersättning ska betalas ut med xx kronor per barn och dygn, förutsatt att boendet anordnas utanför Migrationsverkets ankomst- eller avresecenter.

Ersättning för vissa vårdinsatser för ensamkommande barn och unga

15 § En kommun har utöver schablonersättningen enligt 14 § rätt till ersättning för kostnader för vård som ges till barn under 18 år med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Ersättning ska även betalas ut för kostnader för vård när det finns ett vårdbehov på grund av sådana förhållanden som avses i 2 eller 3 § samma lag men vården ges med stöd av socialtjänstlagen (2001:453).

Ersättning ska betalas ut för kommunens faktiska kostnad per barn och dygn för den del av kostnaden som överstiger beloppet för scha- blonersättningen enligt 14 §.

SOU 2018:22

Författningsförslag

16 § För personer som avses i 14 och 15 §§ och som har fyllt 18 men inte 21 år ska ersättning betalas ut för kostnader för vård som ges med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Ersättning ska även betalas ut för kostnader för vård när det finns ett vårdbehov på grund av sådana förhållanden som avses i 3 § samma lag men vården ges med stöd av socialtjänstlagen (2001:453). Rätten till ersättning förutsätter att vården har påbörjats innan barnet har fyllt 18 år.

Ersättning ska betalas ut för kommunens faktiska kostnad per person och dygn.

Ersättning för ankomstanvisning av ensamkommande barn

17 § En kommun där ett ensamkommande barn vistas under tiden för ankomstanvisning enligt 14 § 1 lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar har rätt till ersättning för kostnader för boendet. Rätten till ersättning gäller fram till det datum som anges i beslutet om boendeanvisning enligt 14 § 2 samma lag.

Schablonersättning ska betalas ut för det antal ankomstplatser som kommunen beräknas behöva ställa till förfogande under inne- varande kalenderår. Platsantalet för nästkommande år ska fastställs av Migrationsverket utifrån det uppskattade nationella behovet av ankomstplatser under året som framgår av Migrationsverkets sista verksamhets- och utgiftsprognos under innevarande år och utifrån Migrationsverkets bedömning av i vilka kommuner ensamkommande barn kommer att ansöka om uppehållstillstånd. Endast kommuner där ett ankomstcenter är beläget ska tilldelas ankomstplatser.

Ersättningen är xx kronor per boendeplats och dygn.

För anvisningar utöver det fastställda antalet platser och för an- visningar till kommuner som inte har något fastställt platsantal ska ersättning betalas ut per barn och dygn.

Ersättningen är xx kronor per barn och dygn.

Författningsförslag

SOU 2018:22

Ersättning för vissa socialtjänstkostnader för ensamkommande barn

18 § Utöver det som anges i 13–17 §§ har en kommun rätt till er- sättning i form av en schablonersättning som avser kostnader för en utredning enligt 11 kap. 1 och 2 §§ socialtjänstlagen (2001:453), god man, resor, tolk och andra relaterade kostnader för mottag- andet av de barn som Migrationsverket har anvisat till kommunen enligt 14 § 2 lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar (boendeanvisning).

Schablonersättningen ska betalas ut med xx kronor per barn som omfattas av Migrationsverkets beslut om anvisning. Ersättningen ska endast betalas ut vid ett tillfälle per barn och kommun.

Ersättning för vård av barn i ett annat hem än det egna

19 § För andra barn än sådana som avses i 13 § har en kommun rätt till ersättning för kostnader för vård i ett annat hem än barnets eget, om barnet omfattas av 2 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar och vården ges med stöd av socialtjänstlagen (2001:453) eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Ersättning betalas ut under den tid som barnets ansökan om uppehållstillstånd prövas. Om en ansökan om uppehållstillstånd avslås, betalas ersättning ut fram till dess att rätten till bistånd har upphört enligt lagen (xxxx:xx) om mottag- ande av asylsökande och vissa andra utlänningar.

Rätten till ersättning gäller till dess att barnet fyller 18 år. Om vården har påbörjats före 18 års ålder gäller dock rätten till ersätt- ning till dess att personen fyller 21 år. Rätten till ersättning efter 18 års ålder är begränsad till sådan vård som ges med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga eller vård när det finns ett vårdbehov på grund av sådana förhållanden som avses i 3 § samma lag men vården ges med stöd av socialtjänstlagen.

Ersättning ska betalas ut för kommunens faktiska kostnad per barn och dygn.

SOU 2018:22

Författningsförslag

Utbetalning av ersättning

20 § Ersättning för kostnader enligt 12, 15–16, och 19 §§ ska efter ansökan betalas ut kvartalsvis i efterskott.

En ansökan om ersättning ska ha kommit in till Migrations- verket inom sex månader från utgången av det kvartal som ansökan avser. Om ansökan avser ersättning enligt 12 §, ska den ha kommit in till Migrationsverket senast sex månader efter det kvartal som barnet eller den unge har genomgått utbildning.

21 § Schablonersättning enligt 4–5, 8–11, 13–14 och 17–18 ska be- talas ut utan att en ansökan behöver göras.

Ersättning enligt 4–5 §§ betalas ut för perioder som omfattar tre kalendermånader (ersättningsperiod). Utbetalning ska göras månaden efter utgången av varje ersättningsperiod.

Ersättning enligt 8 § tredje stycket betalas ut vid utgången av månaden efter den månad då utlänningen togs emot i kommunen. Ersättning enligt 8 § fjärde stycket betalas ut vid utgången av den sjunde månaden efter det att utlänningen ansökte om uppehålls- tillstånd.

Ersättning enligt 9 § betalas ut kvartalsvis i efterskott. Ersättning enligt 10–11 §§ ska betalas ut månadsvis i efterskott. Ersättning enligt 13 § andra stycket ska betalas ut under januari

det år som ersättningen avser. Ersättning enligt 13 § tredje stycket ska betalas ut före utgången av mars det år som ersättningen avser.

Ersättning enligt 14 och 18 §§ ska betalas ut månadsvis i efter- skott.

Ersättning enligt 17 § andra stycket betalas ut under januari det år ersättning avser. Ersättning enligt 17 § fjärde stycket betalas ut kvartalsvis i efterskott.

Utbetalning får göras efter de angivna tidpunkterna om det finns särskilda skäl.

Skyldigheten att lämna uppgifter

22 § Kommuner och landsting är skyldiga att lämna de uppgifter som krävs till Migrationsverket för att deras rätt till ersättning en- ligt denna förordning ska kunna bedömas.

Författningsförslag

SOU 2018:22

Återbetalning och återkrav

23 § Ersättning som en kommun eller ett landsting har tagit emot enligt denna förordning får krävas åter helt eller delvis om den be- talats ut till följd av att kommunen eller landstinget har lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter.

Om ett fel som avses i första stycket inte har orsakats av mot- tagaren av ersättningen, är mottagaren återbetalningsskyldig om han eller hon insett eller skäligen borde ha insett felet.

En upplysning om bestämmelserna i denna paragraf ska tas in i beslutet om ersättning.

Överklagande

24 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.

Bemyndigande

25 § Migrationsverket får, efter att ha gett Sveriges Kommuner och Landsting tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om verkställig- het av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2020, då förordningen (2017:193) om statlig ersättning för asylsökande m.fl. upphör att gälla.

SOU 2018:22

Författningsförslag

1.12Förslag till förordning om statlig ersättning för mottagandet av vissa utlänningar

Regeringen föreskriver följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om kommuners och landstings rätt till statlig ersättning för mottagandet av vissa utlän- ningar.

2 § Migrationsverket prövar frågor om och betalar ut ersättning enligt denna förordning.

3 § En kommun eller ett landsting har rätt till

1.grundersättning enligt 8–9 §§,

2.ersättning för initiala kostnader för mottagandet enligt 10–14 §§,

3.ersättning för mottagandet av ensamkommande barn och unga enligt 15–21 §§,

4.ersättning för kostnader för hälsoundersökning enligt 22 §, och

5.ersättning för betydande kostnader för vård och omsorg en- ligt 23 §.

4 § Ersättning enligt 3 § lämnas för utlänningar som har ett uppe- hållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföring, om det har beviljats enligt

–5 kap. 1, 2, 4, 6 eller 11 § utlänningslagen (2005:716),

–12 kap. 18 § utlänningslagen,

–21 eller 22 kap. utlänningslagen, eller

–någon av 16 c–16 h §§ lagen (2016:752) om tillfälliga begräns- ningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige.

5 § Ersättning enligt 3 § lämnas för utlänningar som har ett uppe- hållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföring på grund av anknytning till en person som har beviljats uppehållstillstånd med stöd av någon av de bestämmelser som anges i 4 §.

Ersättning enligt 3 § lämnas även för en utlänning som är ett ogift barn och som har ett uppehållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföring på grund av anknytning till en person som i sin

Författningsförslag SOU 2018:22

tur har beviljats uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 § första stycket 4 utlänningslagen (2005:716) på grund av anknytning till en person som avses i 4 §.

Ersättning för utlänning som omfattas av första eller andra stycket lämnas under förutsättning att

1.utlänningen har ansökt om uppehållstillstånd inom sex år från det att den person som utlänningen har anknytning till först togs emot i en kommun, och

2.den person som utlänningen har anknytning till inte var svensk medborgare vid tidpunkten för utlänningens ansökan om uppehålls- tillstånd.

6 § Ersättning enligt 3 § lämnas även för utlänningar som har haft ett uppehållstillstånd som avses i 4 eller 5 § och som inom giltig- hetstiden för det uppehållstillståndet har ansökt om ett nytt eller fortsatt tillstånd som avses i 4 eller 5 §. Om ansökan avslås eller be- viljas på annan grund än vad som avses i 4 eller 5 § lämnas ersätt- ning fram tills beslutet har fått laga kraft.

7 § För utlänningar som har varit registrerade vid ett ankomst- center eller som har beviljats uppehållstillstånd enligt 5 kap. 2 § ut- länningslagen (2005:716) ska tidpunkten då utlänningen först togs emot i kommunen anses vara då han eller hon faktiskt togs emot i kommunen. För övriga utlänningar som omfattas av 4–6 §§ ska tid- punkten då utlänningen först togs emot i en kommun anses vara då han eller hon folkbokfördes i kommunen enligt uppgift i folkbok- föringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av person- uppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet.

Grundersättning

8 § En kommun har rätt till en årlig grundersättning enligt 9 § för mottagande av utlänningar som avses i 4–6 §§.

9 § Den årliga grundersättningen motsvarar fem prisbasbelopp en- ligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken.

SOU 2018:22

Författningsförslag

Ersättning för initiala kostnader för mottagandet

10 § En kommun har rätt till schablonersättning för initiala kost- nader för

1.mottagande och praktisk hjälp i samband med bosättning,

2.särskilda introduktionsinsatser inom skola, förskola, fritidshem och sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. skollagen (2010:800),

3.kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare eller mot- svarande utbildning för den som har rätt att delta i sådan utbildning enligt skollagen,

4.sådan kommunal vuxenutbildning som särskilt anpassats för utlänningar som omfattas av 14 § förordningen (2017:820) om eta- bleringsinsatser för vissa nyanlända invandrare,

5.samhällsorientering,

6.tolkning,

7.andra insatser för att underlätta etablering i samhället,

8.ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) under de två första åren som en utlänning vistas i en kommun efter beslut om uppehållstillstånd, och

9.att hålla en viss beredskap för mottagande av personer som har fått uppehållstillstånd.

11 § Schablonersättning för personer som har tagits emot i en kommun från och med den xx ska vara

–xx kronor för en person som inte har fyllt 65 år, och

–xx kronor för en person som har fyllt 65 år. Schablonersättningen ska beräknas utifrån utlänningens ålder vid

utgången av månaden innan ersättningen betalas ut.

12 § Rätten till schablonersättning gäller under de två första åren som en utlänning vistas i en kommun efter beslut om uppehålls- tillstånd.

Den kommun som först tar emot en utlänning har rätt till 10 pro- cent av en schablonersättning.

Den kommun i vilken utlänningen är folkbokförd vid utgången av andra månaden efter den månad då utlänningen först togs emot i en kommun, har rätt till 20 procent av schablonersättningen.

Författningsförslag

SOU 2018:22

Rätt till den resterande delen av schablonersättningen har den kommun där utlänningen är folkbokförd vid utgången av perioden.

13 § Om utlänningen flyttar till en ny kommun före utgången av andra månaden efter den månad då han eller hon först togs emot i en kommun och är folkbokförd där vid utgången av andra månaden, har den nya kommunen rätt till ersättning motsvarande 10 procent av schablonersättningen som extra ersättning.

14 § Om utlänningen flyttar till en ny kommun under en ersätt- ningsperiod och är folkbokförd där vid utgången av perioden, har denna kommun rätt till ersättning motsvarande 10 procent av scha- blonersättningen som extra ersättning. Detta gäller under förut- sättning att flytten äger rum inom 18 kalendermånader från det första mottagandet.

Rätten till ersättning för mottagandet av ensamkommande barn och unga

15 § En kommun har rätt till ersättning enligt 17–19 §§ för mot- tagandet av ensamkommande barn som omfattas av 4–6 §§. Med ensamkommande barn avses barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan någon sådan ställföreträdare. Rätten till ersättning gäller endast så länge barnet är att anse som ensamkom- mande.

En kommun har även rätt till ersättning enligt 20–21 §§ för mot- tagandet av personer som har fyllt 18 men inte 21 år, som har varit ensamkommande barn och som omfattas av 4–6 §§.

16 § Ersättning för mottagandet av ensamkommande barn och unga enligt 17–18 och 20–21 §§ ska lämnas till den kommun som i enlig- het med 2 a kap. 4 § socialtjänstlagen (2001:453) behåller ansvaret för stöd och hjälp åt en enskild som till följd av ett beslut av kom- munen vistas i en annan kommun.

SOU 2018:22

Författningsförslag

Ersättning för mottagande av ensamkommande barn

17 § Schablonersättning ska lämnas med xx kronor per barn och dygn för kostnader för sådan vård i ett annat hem än barnets eget som ges till ett ensamkommande barn med stöd av socialtjänstlagen (2001:453) eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

18 § Ersättning ska lämnas för kostnader för vård som ges till ett ensamkommande barn med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Ersättning ska även lämnas för kost- nader för vård när det finns ett vårdbehov på grund av sådana för- hållanden som avses i 2 eller 3 § samma lag men vården ges med stöd av socialtjänstlagen (2001:453).

Ersättning ska lämnas för kommunens faktiska kostnad per barn och dygn för den del av kostnaden som överstiger beloppet för schablonersättningen.

19 § En kommun som får ersättning enligt 17 eller 18 §§ har också rätt till ersättning för kostnader för god man och särskilda kost- nader inom socialtjänsten för ensamkommande barn i form av en schablonersättning med xx kronor per barn.

Ersättning för mottagande av ensamkommande unga

20 § Schablonersättning ska lämnas med xx kronor per person och dygn för mottagandet av en person som

1.har fyllt 18 men inte 20 år,

2.har varit ensamkommande barn, och

3.inte har någon förälder som är folkbokförd i Sverige.

21 § För personer som har fyllt 18 men inte 21 år och som har varit ensamkommande barn ska ersättning lämnas för kostnader för vård som ges med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestäm- melser om vård av unga. Ersättning ska även lämnas för kostnader för vård när det finns ett vårdbehov på grund av sådana förhållan- den som avses i 3 § samma lag men vården ges med stöd av social- tjänstlagen (2001:453). Rätten till ersättning förutsätter att vården har påbörjats före 18 års ålder.

Författningsförslag

SOU 2018:22

Ersättning ska lämnas för kommunens faktiska kostnad per per- son och dygn. Om schablonersättning har betalats ut enligt 20 §, ska ersättning lämnas för den del av kostnaden som överstiger be- loppet för schablonersättningen.

Ersättning för kostnader för hälsoundersökning

22 § Ett landsting har rätt till ersättning för hälsoundersökning av en utlänning som omfattas av 4–6 §§ och som inte tidigare har om- fattats av lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar.

En hälsoundersökning enligt första stycket ersätts i form av en schablonersättning med xx kronor. I ersättningen ingår kostnader för tolk i samband med hälsoundersökningen.

Ersättning för betydande kostnader för vård och omsorg

23 § En kommun eller ett landsting har rätt till ersättning för be- tydande kostnader för vård och omsorg av en utlänning som om- fattas av 4–6 §§ och som avser

1.stöd och hjälp i boendet och för särskilda boendeformer för service och omvårdnad enligt socialtjänstlagen (2001:453),

2.insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,

3.assistansersättning enligt socialförsäkringsbalken,

4.bostadsanpassningsbidrag enligt lagen (1992:1574) om bostads- anpassningsbidrag m.m., och

5.hälso- och sjukvård.

Rätten till ersättning gäller under de två första åren efter det att utlänningen först togs emot i kommunen. Ersättningen betalas endast ut om kommunens sammanlagda kostnader eller landstingets sam- manlagda kostnader för en utlänning uppgått till lägst 300 000 kro- nor under ett år.

SOU 2018:22

Författningsförslag

Utbetalning av ersättning

24 § Ersättning för kostnader enligt 18, 21, 23 §§ ska efter an- sökan betalas ut kvartalsvis i efterskott.

En ansökan om ersättning enligt 23 § ska ha kommit in till Migra- tionsverket inom sex månader från utgången av den tolvmånaders- period ansökan avser.

En ansökan om övriga ersättningar enligt första stycket ska ha kommit in till Migrationsverket inom sex månader från utgången av det kvartal som ansökan avser.

25 § Schablonersättning enligt 8–9, 10–14, 17, 19–20 och 22 §§ ska betalas ut utan att en ansökan behöver göras.

26 § Ersättning enligt 8–9 § ska betalas ut före utgången av april månad varje kalenderår.

Ersättning enligt 12 § andra stycket ska betalas ut vid utgången av månaden efter den månad då utlänningen togs emot i kommunen.

Ersättning enligt 12 § tredje stycket ska betalas ut vid utgången av månaden efter den månad då utlänningen togs emot i kommunen. Resterande delen av schablonersättningen betalas ut för perioder som omfattar tre kalendermånader (ersättningsperiod). Utbetalning med 10 procent av schablonersättningen ska göras månaden efter utgången av varje ersättningsperiod.

Ersättning enligt 13 § ska betalas ut samtidigt som ersättning enligt 12 § tredje stycket.

Ersättning enligt 14 § ska betalas ut månaden efter utgången av den ersättningsperiod under vilken utlänningen flyttat.

Ersättning enligt 17 § ska betalas ut kvartalsvis inom en månad från det kvartal som ersättningen avser.

Ersättning enligt 19 § ska betalas ut inom en månad från det att ersättning enligt 17 § för första gången har betalats ut till en kommun.

Ersättning enligt 20 § betalas ut kvartalsvis inom tre månader från det kvartal som ersättningen avser.

Ersättning enligt 22 § betalas ut kvartalsvis inom en månad från det kvartal som ersättningen avser.

Utbetalning får göras efter de angivna tidpunkterna om det finns särskilda skäl.

Författningsförslag

SOU 2018:22

Skyldigheten att lämna uppgifter

27 § Kommuner och landsting är skyldiga att lämna Migrations- verket de uppgifter som krävs för att verket ska kunna bedöma deras rätt till ersättning enligt denna förordning.

Återbetalning och återkrav

28 § En mottagare av ersättning enligt denna förordning är åter- betalningsskyldig om ersättningen har lämnats på felaktig grund eller med för högt belopp.

Om ett fel som avses i första stycket inte har orsakats av mot- tagaren, är denna återbetalningsskyldig endast om mottagaren insett eller skäligen borde ha insett felet.

En upplysning om bestämmelserna i denna paragraf ska tas in i beslutet om ersättning.

29 § Om en mottagare är återbetalningsskyldig enligt 28 §, ska den myndighet som beslutat om ersättningen besluta att återkräva det felaktigt utbetalda beloppet.

Om det finns särskilda skäl för det, får ett krav på återbetalning efterges helt eller delvis.

Överklagande

30 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.

Bemyndigande

31 § Migrationsverket får, efter att ha gett Sveriges Kommuner och Landsting tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om verkställighet av denna förordning.

SOU 2018:22

Författningsförslag

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2020, då förordningen (2010:1122) om statlig ersättning för insatser för vissa utlänningar och förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmot- tagande m.m. ska upphöra att gälla.

Författningsförslag

SOU 2018:22

1.13Förslag till förordning om statlig ersättning för hälso- och sjukvård till asylsökande

Regeringen föreskriver följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statlig ersätt- ning till landsting och öppenvårdsapotek för kostnader för hälso- och sjukvård samt kostnader för tandvård och receptförskrivna läke- medel som de har för vissa utlänningar. Förordningen gäller även för kommun som inte ingår i ett landsting.

2 § Migrationsverket prövar frågor om och betalar ut ersättning enligt denna förordning.

Rätten till ersättning för landsting

3 § Ersättning får ges för hälso- och sjukvård som enligt andra och tredje stycket lämnas till utlänningar som

1.avses i 2 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar, och

2.hålls i förvar enligt utlänningslagen (2005:716).

För personer som fyllt 18 år ges ersättning för omedelbar vård och vård som inte kan anstå, mödrahälsovård, förlossningsvård, preventivmedelsrådgivning, vård vid abort, vård och åtgärder enligt smittskyddslagen (2004:168) samt omedelbar tandvård och tandvård som inte kan anstå.

För personer som inte fyllt 18 år samt för personer som avses i 5 § och som har beviljats uppehållstillstånd som föranleder folk- bokföring i Sverige ges ersättning för hälso- och sjukvård samt tand- vård.

4 § Ersättning får ges för en hälsoundersökning per utlänning som avses i 2 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar och som är registrerad vid ett ankomst- center.

100

SOU 2018:22

Författningsförslag

5 § För utlänningar som vistas på ett statligt ordnat boende får ersättning enligt 3 och 4 §§ ges även efter det att de har beviljats uppehållstillstånd, om utlänningarna inte anvisats eller kunnat ut- nyttja en anvisad plats i en kommun. För utlänningar som inte vistas på ett statligt ordnat boende när de beviljas uppehållstillstånd finns rätten till ersättning kvar under en månad från det att tillstånd har beviljats.

6 § Ersättning enligt 3–5 §§ får inte ges för vård av utlänningar som enligt 40 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar inte har rätt till bistånd.

Ersättning till landsting för hälso- och sjukvård

7 § Hälso- och sjukvård enligt 3 och 5 §§ ersätts i form av en schablonersättning som lämnas med ett visst belopp per kvartal och person för utlänningar som bor inom landstinget och som är regi- strerade hos Migrationsverket den sista dagen i kvartalet.

Schablonersättningen som ges för barn är xx kronor för barn till och med 18 år. För vuxna ges schablonersättning med xx kronor för personer från och med 19 år till och med 60 år och med xx kro- nor för personer som är 61 år eller äldre.

Kostnader för tolk, hjälpmedel och transport eller sjukresa i sam- band med vård som ger rätt till ersättning inkluderas i schablon- ersättningen.

Ersättning till landsting för hälsoundersökning

8 § Ett landsting har rätt till schablonersättning för hälsounder- sökningar enligt 4 §. I ersättningen inkluderas kostnader för tolk i samband med hälsoundersökningen.

Ersättningen betalas ut till det landsting där utlänningen är registrerad i ankomstcenter.

Ersättningen är xx kronor per person.

101

Författningsförslag

SOU 2018:22

Ersättning till landsting för kostnadskrävande vård

9 § För vård åt utlänningar som avses i 3 och 5 §§ får Migra- tionsverket betala ut särskild ersättning, om kostnaden för en vård- kontakt uppgår till mer än xx kronor beräknad enligt riksavtalet för hälso- och sjukvård. Den särskilda ersättningen ska motsvara den kostnad som överstiger xx kronor och ska beräknas enligt riksavtalets bestämmelser. Om behandling av vårdnadshavare är nödvändig för barnets vård inom barn- och ungdomspsykiatrin ska även kostnad- erna för sådan behandling ingå i en vårdkontakt.

Ersättning till öppenvårdsapotek

10 § Öppenvårdsapotek har rätt till ersättning av staten för recept- förskrivna läkemedel för utlänningar som avses i 2 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar samt för utlänningar som hålls i förvar enligt utlänningslagen (2005:716).

För utlänningar som vistas på ett statligt ordnat boende får er- sättning för receptförskrivna läkemedel ges även efter det att de har beviljats uppehållstillstånd, om utlänningen inte anvisats eller kunnat utnyttja en anvisad plats i en kommun. För utlänningar som inte vistas på ett statligt ordnat boende när de beviljas uppehållstillstånd finns rätten till ersättning kvar under en månad från det att tillstånd har beviljats.

Rätt finns inte till ersättning för utlänningar som enligt 40 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar inte har rätt till bistånd.

Utbetalning av ersättning

11 § Ersättning för kostnader enligt 9 § ska efter ansökan betalas ut efter avslutad vårdkontakt. Vid långvarig vårdkontakt får utbetalning ske kvartalsvis i efterskott.

Ansökan om ersättning enligt 9 § ska ha kommit in till Migra- tionsverket senast sex månader efter utgången av det kalenderår då vårdkontakten avslutades.

102

SOU 2018:22

Författningsförslag

12 § Schablonersättning enligt 7 och 8 §§ ska betalas ut utan att en ansökan behöver göras.

Ersättningen enligt 7 § betalas ut i den månad som följer varje kvartalsskifte. Ersättningen enligt 8 § betalas ut kvartalsvis i efter- skott.

Utbetalning får göras efter de angivna tidpunkterna om det finns särskilda skäl.

Skyldigheten att lämna uppgifter

13 § Landsting och kommuner är skyldiga att lämna Migrations- verket de uppgifter som krävs för bedömningen av deras rätt till er- sättning enligt denna förordning.

Bemyndigande

14 § Migrationsverket får, efter att ha gett Sveriges Kommuner och Landsting tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om verk- ställighet av denna förordning.

Återbetalning och återkrav

15 § Ersättning som ett landsting har tagit emot enligt denna för- ordning får krävas åter helt eller delvis om den betalats ut till följd av att landstinget har lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter.

Om ett fel som avses i första stycket inte har orsakats av mot- tagaren av ersättningen, är mottagaren återbetalningsskyldig om han eller hon insett eller skäligen borde ha insett felet.

En upplysning om bestämmelserna i denna paragraf ska tas in i beslutet om ersättning.

Överklagande

16 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut enligt 8–10 §§ får dock inte överklagas.

103

Författningsförslag

SOU 2018:22

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2020, då förordningen (1996:1357) om statlig ersättning för hälso- och sjukvård till asyl- sökande upphör att gälla.

104

SOU 2018:22

Författningsförslag

1.14Förslag till förordning om ändring i förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten

Regeringen föreskriver att det i förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten ska införas en ny paragraf, 6 c §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	6 c §
	Skyldigheten att upprätta en
	individuell handlingsplan och att i
	en aktivitetsrapport redovisa åtgär-
	der som har vidtagits för att ta sig
	ur arbetslöshet gäller inte för utlän-
	ningar som omfattas av lagen
	(xxxx:xx) om mottagande en asyl-
	sökande och vissa andra utlän-
	ningar.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2020.

105

Författningsförslag

SOU 2018:22

1.15Förslag till förordning om ändring i förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program

Regeringen föreskriver att 7 a och 9 §§ förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 a §

En anvisning till ett program ska avse verksamhet på heltid.

En anvisning får dock avse verksamhet på deltid, om den en- skildes arbetsutbud understiger det arbetsutbud som motsvarar verk- samhet på heltid och detta beror på

1.sjukdom eller sådan funktionsnedsättning som medför ned- satt arbetsförmåga,

2.föräldraledighet, eller

3.annat hinder som anmälts till och godtagits av Arbetsförmed- lingen.

I fall som avses i andra stycket ska anvisningen göras för tid som motsvarar arbetsutbudet.

En anvisning får även avse verksamhet på deltid i en omfattning som understiger den enskildes arbetsutbud om han eller hon sam- tidigt arbetar, tar del av en arbetsmarknadspolitisk insats eller av kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare eller motsvar- ande utbildning vid folkhögskola enligt 24 kap. skollagen (2010:800). Den sammanlagda tiden ska i dessa fall motsvara hans eller hennes arbetsutbud.

En anvisning får även avse verksamhet på deltid i en omfatt- ning som understiger den enskildes arbetsutbud om han eller hon om- fattas av lagen (xxxx:xx) om mot- tagande av asylsökande och vissa andra utlänningar.

106

SOU 2018:22

Författningsförslag

9 §

Kravet i 8 § första stycket att den som anvisas ska ha fyllt 25 år gäller inte för

1.unga med funktionshinder,

2.personer som omfattas av lagen (2010:197) om etablerings- insatser för vissa nyanlända invandrare,

3.personer som deltar i programmet stöd till start av närings- verksamhet enligt 18–19 a §§,

4. personer som deltar i för-	4. personer som deltar i för-
beredande insatser i form av folk-	beredande insatser i form av folk-
högskoleutbildning i studiemoti-	högskoleutbildning i studiemoti-
verande syfte enligt 30 § andra	verande syfte enligt 30 § andra
stycket 3, och	stycket 3,
5. personer som har fyllt 18 år	5. personer som har fyllt 18 år
och som står långt ifrån arbets-	och som står långt ifrån arbets-
marknaden eller, när det gäller an-	marknaden eller, när det gäller an-
visningar till arbetspraktik, som	visningar till arbetspraktik, som
har fyllt 20 år och omfattas av ett	har fyllt 20 år och omfattas av ett
utbildningskontrakt enligt förord-	utbildningskontrakt enligt förord-
ningen (2015:502) om viss sam-	ningen (2015:502) om viss sam-
verkan om unga och nyanlända.	verkan om unga och nyanlända,
	och
	6. personer som fyllt 18 år och
	som omfattas av lagen (xxxx:xx)
	om mottagande av asylsökande och
	vissa andra utlänningar.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2020.

107

Författningsförslag

SOU 2018:22

1.16Förslag till förordning om ändring i förordningen (2017:819) om ersättning till deltagare

i arbetsmarknadspolitiska insatser

Regeringen föreskriver att det i förordningen (2017:819) om ersätt- ning till deltagare i arbetsmarknadspolitiska insatser ska införas en ny paragraf, 1 kap. 1 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 a §

Förordningen ska inte tillämpas avseende sådana deltagare i arbets- marknadspolitiska insatser som om- fattas av lagen (xxxx:xx) om mot- tagande av asylsökande och vissa andra utlänningar.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2020.

108

SOU 2018:22

Författningsförslag

Utredningens alternativa upplägg

Här redovisas Mottagandeutredningens alternativa upplägg där staten tar ansvar för mottagandet av asylsökande på i huvudsak egen hand.

1.17Förslag till lag om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

Lagens innehåll

1 § I denna lag finns bestämmelser om

–boende,

–insatser och aktiviteter, samt

–bistånd för asylsökande och vissa andra utlänningar (asylmot- tagandet).

Utlänningar som omfattas av lagen

2 § Denna lag omfattar utlänningar som

1. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a §§ utlänningslagen (2005:716) eller motsvarande äldre bestäm- melser (asylsökande), eller

3 § Barn under 18 år som saknar uppehållstillstånd och som inte vistas på ett mottagandecenter omfattas inte av denna lag, om de bor hos en vårdnadshavare som har uppehållstillstånd.

Utlänningar som är medborgare i någon av Europeiska unionens medlemsstater omfattas av denna lag endast om det finns synner- liga skäl för det.

109

Författningsförslag

SOU 2018:22

Utlänningar som avses i 2 § första stycket 1 som har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och vars rätt till bistånd enligt denna lag har upphört omfattas inte av lagen om de ansöker om ett fort- satt tillstånd på samma grund eller ansöker om ett nytt tillstånd med stöd av någon bestämmelse i lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, och ansökan har kommit in till Migrationsverket innan det tidigare till- ståndet har upphört att gälla.

En utlänning som vistas här med stöd av ett tidsbegränsat uppe- hållstillstånd enligt 5 kap. 15 eller 15 b §§ utlänningslagen (2005:716) omfattas inte av denna lag. Detsamma gäller en utlänning för vilken en ansökan om ett sådant tillstånd är under prövning.

4 § I 12–14 §§ finns särskilda bestämmelser om mottagande av barn som vid ankomsten till Sverige är skilda från båda sina för- äldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan sådan ställ- företrädare (ensamkommande barn). Bestämmelserna är tillämpliga endast så länge barnet är att anse som ensamkommande.

Förhållandet till socialtjänstlagen

110

SOU 2018:22

Författningsförslag

Boende

Mottagandecenter

7 § Migrationsverket har huvudansvaret för mottagandet av de ut- länningar som omfattas av denna lag och har för detta ändamål ansvar för att driva mottagandecenter. Migrationsverket får uppdra åt andra att driva sådana center.

8 § Migrationsverket ska tilldela de utlänningar som omfattas av denna lag plats i ett mottagandecenter.

Syftet med dessa center är att

1.underlätta utredningen i ärendet om uppehållstillstånd,

2.underlätta lämnandet av information om handläggningen av ärendet om uppehållstillstånd, individens rättigheter och skyldig- heter, och det svenska samhället,

3.underlätta kartläggningen av utlänningens bakgrund, samt

4.förbereda återvändandet till ett annat land och underlätta av- resan från Sverige.

Migrationsverket får anvisa en annan plats för utlänningens boende.

9 § En utlänning ska bo i ett mottagandecenter eller på en annan anvisad plats under 30 dagar från det att en ansökan om uppehålls- tillstånd lämnas in.

Migrationsverket får fatta beslut om att förlänga den tid som anges i första stycket.

10 § En utlänning ska bo i ett mottagandecenter om

1.ett beslut om avvisning, eller utvisning, eller om överföring en- ligt Dublinförordningen har fattats, och

2.beslutet kan verkställas

från det att han eller hon tilldelas en plats enligt 8 § och fram till dess att rätten till bistånd enligt denna lag upphör.

11 § Migrationsverket ska registrera de utlänningar som omfattas av denna lag vid ett mottagandecenter.

111

Författningsförslag

SOU 2018:22

Boende för ensamkommande barn

12 § En kommun är skyldig att efter anvisning ta emot ensam- kommande barn för boende i kommunen.

13 § Migrationsverket ska besluta om anvisning enligt 12 §. Ett så- dant beslut kan avse barnets boende under

1.det inledande skedet av mottagandet (ankomstanvisning), eller

2.den återstående delen av mottagandet (boendeanvisning).

14 § När Migrationsverket anvisat en kommun ska det anses att barnet vistas i den kommunen i den mening som avses i 2 a kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453).

Social prövning av eget boende

15 § Migrationsverket beslutar efter ansökan från en kommun om att det i kommunen ska införas en ordning med social prövning av boenden som utlänningar ordnar på egen hand.

Den sociala prövningen enligt första stycket innebär att Migra- tionsverket prövar om boendet ska godkännas.

16 § En ordning med en social prövning får införas i kommuner där social och ekonomisk utsatthet förekommer eller i kommuner som tagit emot många utlänningar i eget boende under längre tid.

17 § I de kommuner där en ordning med social prövning har in- förts ska den som själv vill ordna sitt boende ansöka om att boendet ska prövas. Ansökan ska ges in till Migrationsverket.

För att boendet ska bli godkänt ska det ha en skälig boende- standard och vara av lämplig storlek för det antal personer som ska bo i det.

112

SOU 2018:22

Författningsförslag

Insatser och aktiviteter

Syftet med insatserna och aktiviteterna

18 § Utlänningar som omfattas av denna lag ska erbjudas insatser som syftar till att förbereda för etablering i Sverige eller återvänd- ande till ett annat land och aktiviteter som syftar till en meningsfull vardag.

Arbetsmiljölagen

19 § Utlänningar som deltar i en insats eller en aktivitet enligt denna lag ska inte anses som arbetstagare.

Därvid ska vad i arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivare gälla den som svarar för den verksamhet i vilken utlänningen deltar.

Begränsningar beträffande insatser och aktiviteter

20 § En utlänning ska inte erbjudas insatser och aktiviteter enligt denna lag om han eller hon

1.försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd genom att hålla sig undan,

2.underlåter att bo i ett mottagandecenter enligt 9 eller 10 §§, eller

3.bor i ett eget boende i en kommun där en ordning med social prövning har införts enligt 15 § och boendet inte har godkänts av Migrationsverket.

Bistånd

Olika former av bistånd

21 § Bistånd enligt denna lag lämnas i form av boende, dagersätt- ning och särskilt bidrag.

113

Författningsförslag

SOU 2018:22

Ansvarig myndighet

22 § Migrationsverket svarar för att bistånd i form av boende, dag- ersättning och särskilt bidrag lämnas enligt denna lag.

Boende

23 § En utlänning som omfattas av denna lag har rätt till bistånd i form av boende.

Dagersättning

24 § En utlänning som omfattas av denna lag och som saknar egna medel har rätt till bistånd för sin dagliga livsföring (dagersättning).

Särskilt bidrag

25 § Utöver dagersättning enligt 24 § har en utlänning som om- fattas av denna lag även rätt till bistånd för andra angelägna behov (särskilt bidrag).

Rätten till bistånd

26 § Bistånd enligt denna lag lämnas till utlänningar under förut- sättning att de är registrerade vid ett mottagandecenter.

Utlänningar som vistas i ett mottagandecenter har rätt till bi- stånd även efter det att de har beviljats uppehållstillstånd, om de inte anvisats eller kunnat utnyttja en anvisad plats i en kommun.

Utlänningar som inte vistas i ett mottagandecenter har rätt till bistånd även under en månad från den dag de har beviljats uppe- hållstillstånd.

114

SOU 2018:22

Författningsförslag

27 § En utlänning har inte rätt till dagersättning eller särskilt bidrag under den tid han eller hon

1.underlåter att bo i ett mottagandecenter enligt 9 eller 10 §, eller

2.bor i ett eget boende i en kommun där en ordning med social prövning har införts enligt 15 § och boendet inte har godkänts av Migrationsverket,

Den som förlorar rätten till dagersättning eller särskilt bidrag enligt första stycket ska dessförinnan ha erbjudits plats i ett mot- tagandecenter.

28 § Den som har inkomst av förvärvsarbete eller som har annan inkomst eller egna tillgångar och som bor i ett mottagandecenter ska betala ett skäligt belopp som ersättning till Migrationsverket. När kost ingår i inkvarteringen ska skälig ersättning betalas även för detta.

Nedsättning av dagersättning med mera

29 § Dagersättning enligt 24 § får sättas ned för en utlänning som fyllt 18 år om han eller hon

1.försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd genom att inte medverka till att klarlägga sin identitet,

2.försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd genom att hålla sig undan, eller

3.väljer att inte delta i de insatser och aktiviteter som reger- ingen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, har angett ska vara obligatoriska att delta i.

30 § Dagersättningen får sättas ned helt för en utlänning om han eller hon även efter det att nedsättning har gjorts enligt 29 §

1.försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd genom att inte medverka till att klarlägga sin identitet, eller

2.försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd genom att hålla sig undan,

115

Författningsförslag

SOU 2018:22

om utlänningen erbjuds plats på ett boende och fri kost ingår i den erbjudna inkvarteringen.

31 § Bestämmelserna om nedsättning av dagersättning i 29–30 §§ tillämpas också i de fall en utlänning utan giltigt skäl vägrar att med- verka till åtgärd som är nödvändig för att ett beslut om avvisning eller utvisning ska kunna verkställas.

Upphörande av rätten till bistånd enligt denna lag

32 § Rätten till bistånd enligt denna lag upphör

1. när uppehållstillstånd ges utom i fall som avses i 2 § 2 samt 26 § tredje och fjärde stycket, eller

2. när utlänningen lämnar landet.

1.när utlänningens tidsfrist för frivillig avresa enligt 8 kap. 21 § första stycket utlänningslagen (2005:716) löper ut, eller

2.när beslutet om avvisning eller utvisning får laga kraft, om be- slutet inte innehåller någon tidsfrist för frivillig avresa.

Rätten till bistånd upphör dock inte när den tidsfrist som anges

33 § Om rätten till bistånd har upphört enligt 32 § andra eller tredje stycket och Migrationsverket eller en domstol därefter be- slutar om inhibition i verkställighetsärendet eller beviljar ny pröv- ning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen (2005:716), har utlänningen efter anmälan till Migrationsverket åter rätt till bistånd enligt denna lag. Blir beslutet om avvisning eller utvisning på nytt verkställbart upphör rätten till bistånd, om det inte är uppenbart oskäligt, en vecka efter den tidpunkten.

116

SOU 2018:22

Författningsförslag

34 § Den som håller sig undan så att ett beslut om avvisning eller utvisning inte kan verkställas har inte rätt till bistånd.

35 § Om Migrationsverket begär det ska Polismyndigheten lämna den hjälp som behövs för att verkställa ett beslut enligt denna lag att en utlänning som inte längre har rätt till bistånd i form av boende ska lämna sin plats vid boendet.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

2.det annars finns synnerliga skäl.

Övrigt

Överklagande av beslut

36 § Migrationsverkets beslut enligt denna lag får överklagas till all- män förvaltningsdomstol.

Migrationsverkets beslut om anvisning får dock inte överklagas.

37 § Migrationsverkets beslut får överklagas till den förvaltnings- rätt inom vars domkrets utlänningen vistades när beslutet fattades.

Beslut i fråga om ekonomiskt bistånd enligt denna lag gäller omedelbart.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Rätt att föra talan

38 § Den som har fyllt 16 år har rätt att själv föra sin talan i mål eller ärenden enligt denna lag.

Delgivning

39 § I mål eller ärende enligt denna lag får delgivning inte ske en- ligt 34–38 och 47–51 §§ delgivningslagen (2010:1932). I mål vid all- män förvaltningsdomstol får dock delgivning ske enligt 48 § första stycket 1 samma lag, om utlänningen har lämnat landet.

117

Författningsförslag

SOU 2018:22

Tystnadsplikt

40 § Den som är eller har varit verksam inom verksamhet som drivs av enskild på uppdrag av Migrationsverket, får inte obehörigen röja vad han eller hon då har fått veta om enskildas personliga förhåll- anden.

Krig och krigsfara med mera

41 § Regeringen får meddela särskilda föreskrifter som avviker från denna lag, om Sverige är i krig eller krigsfara eller det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utan- för Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara.

Bemyndiganden

42 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.kriterier för bedömningen av vilka kommuner som ska om- fattas av en ordning med social prövning av boenden som utlän- ningar ordnar på egen hand,

2.ansökningsförfarandet vid en prövning enligt 15 §,

3.förandet av en förteckning över de kommuner som omfattas av en ordning med social prövning,

4.de kriterier som ska beaktas vid en social prövning enligt 17 § av boenden som utlänningar ordnar på egen hand och ansöknings- förfarandet vid en sådan prövning, och

5.den sociala prövningen i övrigt.

43 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.de närmare förutsättningar som ska gälla för att utlänningen ska erbjudas insatser och aktiviteter,

2.vilka insatser och aktiviteter som ska vara obligatoriska för utlänningen att delta i, och

3.insatsernas och aktiviteternas närmare innehåll och omfattning.

118

SOU 2018:22

Författningsförslag

44 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fast- ställer grunder för beräkning av de belopp som avses i 24–25 och 28 §§ samt meddelar närmare föreskrifter om i vilka fall dagersätt- ning och särskilt bidrag får beviljas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020, då lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. ska upphöra att gälla.

119

Författningsförslag

SOU 2018:22

1.18Förslag till förordning om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar

Regeringen föreskriver följande.

Inledande bestämmelser

1 § I denna förordning finns kompletterande bestämmelser till lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar.

Social prövning av eget boende

2 § En ansökan enligt 15 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asyl- sökande och vissa andra utlänningar ska ges in till Migrationsverket senast den 1 juli för att kommunen ska kunna omfattas av en ord- ning med social prövning under nästföljande år.

Den kommun som anser att den sociala prövningen ska upphöra i kommunen ska anmäla detta till Migrationsverket.

3 § Migrationsverket ska föra en förteckning över de kommuner där en ordning med en social prövning av utlänningars eget boende har införts.

4 § En ansökan enligt 17 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asyl- sökande och vissa andra utlänningar ska göras skriftligt.

Ansökan ska ges in på förhand av den som har för avsikt att flytta till ett eget boende.

Ansökan ska innehålla en förklaring på heder och samvete att de uppgifter om boendet och personliga förhållanden som lämnas i ansökan är riktiga. Förklaringen ska vara underskriven av den sök- ande.

5 § Den som ansöker om social prövning eller bor i ett boende som har godkänts vid en sådan prövning ska till Migrationsverket anmäla sådana ändrade förhållanden som kan påverka rätten till eget boende.

6 § Har en ansökan om social prövning avslagits, ska beslutet del- ges den sökande.

120

SOU 2018:22

Författningsförslag

Vissa närmare bestämmelser om mottagandet

7 § Utlänningar som omfattas av 2 § 1 lagen (xxxx:xx) om mot- tagande av asylsökande och vissa andra utlänningar ska inom tre dagar efter det att de lämnat in en ansökan om uppehållstill- stånd av Migrationsverket förses med ett dokument som intygar att innehavaren är asylsökande.

Vad som sägs i första stycket gäller inte om utlänningen hålls i förvar.

8	§ När Migrationsverket tilldelar en utlänning som omfattas av
2	§ lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra

utlänningar plats på ett boende ska verket, om han eller hon sam- tycker till det, se till att familjer i största möjliga utsträckning hålls samman.

9 § Migrationsverket ska så snart som möjligt försöka hitta familje- medlemmar till barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare och som omfattas av 2 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlän- ningar.

Insatser och aktiviteter

10 § Vid bedömningen av vilka insatser och aktiviteter som en ut- länning ska erbjudas ska hänsyn tas till hur omfattande handlägg- ningsåtgärder som kommer att krävas i ärendet samt vilket beslut som kan komma att fattas i ärendet.

Information

11 § Migrationsverket ska, i samverkan med Arbetsförmedlingen, Arbetsmiljöverket och Tillväxtverket samt andra relevanta aktörer informera utlänningar om deras rättigheter och skyldigheter och lämna grundläggande information om det svenska samhället.

121

Författningsförslag

SOU 2018:22

Migrationsverket ska utifrån en bedömning enligt 10 § även lämna fördjupad samhällsinformation till vissa asylsökande. Syftet med den fördjupade samhällsinformationen är att ge en förståelse för det svenska samhället och att lämna information som underlättar utlän- ningens vardag och kontakter med samhället.

Det är obligatoriskt för utlänningar att delta i insatsen enligt första och andra stycket. I 29 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asyl- sökande och vissa andra utlänningar finns bestämmelser om ned- sättning av dagersättning för utlänningar som inte deltar i obliga- toriska insatser.

12 § Migrationsverket ska informera barn och dess vårdnadshavare om rätten till utbildning.

Uppgifter om ett barn som omfattas av lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar ska lämnas till den kommun som enligt 29 kap. 6 § skollagen (2010:800) är att betrakta som hemkommun så snart som möjligt efter det att en an- sökan om uppehållstillstånd har lämnats in, eller när det annars finns anledning, förutsatt att barnets vårdnadshavare samtycker till det. Syftet är att kommunen ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt skollagen (2010:800).

13 § Migrationsverket ska informera utlänningar om de förmåner som finns och om vad de ska göra för att få dessa. Verket ska också informera dem om skyldigheten att anmäla ändrade förhållanden enligt 5 och 25 §§.

Informationen ska lämnas så snart som möjligt och inte senare än 15 dagar efter det att ansökan om uppehållstillstånd har lämnats in.

Informationen ska ges skriftligen och på ett språk som de som ska ta emot informationen kan förväntas förstå. Vid behov får in- formationen även lämnas muntligen.

14 § Migrationsverket ska informera utlänningar om organisationer eller grupper av personer som tillhandahåller särskild juridisk råd- givning och om organisationer som kan bistå eller informera dem i fråga om villkoren för mottagandet, inklusive hälso- och sjukvård.

122

SOU 2018:22

Författningsförslag

Kartläggning

15 § Arbetsförmedlingen ska kartlägga utlänningens utbildning och yrkeserfarenheter.

Arbetsförmedlingens ansvar enligt första stycket omfattar utlän- ningar som har fyllt 18 år.

För utlänningar som enligt 6 § lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning ska omfattas av anvis- ning till en kommun innan beslut har fattats i ärendet om uppe- hållstillstånd ska kartläggning ske inom sju dagar från att ansökan om uppehållstillstånd har lämnats in.

För utlänningar som hör till målgruppen för insatser enligt 16 § ska kartläggning ske inom trettio dagar från att ansökan om uppe- hållstillstånd har lämnats in.

Det är obligatoriskt för utlänningen att bistå Arbetsförmed- lingen i kartläggningen enligt första stycket. I 29 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar finns bestämmelser om nedsättning av dagersättning för utlänningar som inte deltar i obligatoriska insatser.

Ansvar för etableringsfrämjande insatser

16 § Arbetsförmedlingen ska informera utlänningar om aktörer som tillhandahåller utbildning i svenska för asylsökande.

Arbetsförmedlingen ska erbjuda utlänningar insatser som syftar till att ge kunskap om och kontakter med den svenska arbetsmark- naden.

Arbetsförmedlingens ansvar enligt första och andra stycket om- fattar utlänningar som har fyllt 18 år och inte har getts en plats i gymnasieskola eller gymnasiesärskola, och som har undantag från kravet på arbetstillstånd.

Arbetsförmedlingens ansvar enligt andra stycket upphör när Migra- tionsverket har meddelat ett beslut i ett ärende om uppehållstill- stånd.

17 § Migrationsverket ska erbjuda utlänningar tillfälle att delta i aktiviteter som syftar till att motverka passiv väntan på ett beslut om uppehållstillstånd.

123

Författningsförslag

SOU 2018:22

Ett erbjudande om aktiviteter ska lämnas när det har gått sex månader sedan ansökan om uppehållstillstånd lämnades in, om inte Migrationsverket dessförinnan har meddelat ett beslut i ärendet om uppehållstillstånd.

Migrationsverkets ansvar enligt första stycket omfattar utlän- ningar som har fyllt 18 år och som inte har getts en plats i gym- nasieskola eller gymnasiesärskola.

Samverkan med organisationer i det civila samhället

18 § Migrationsverket ska, i samverkan med det civila samhällets organisationer, erbjuda utlänningar som bor i mottagandecenter akti- viteter som syftar till en meningsfull vardag och insatser som syftar till att underlätta ett återvändande till ett annat land.

Migrationsverket ska ansvara för att kontrollera att organisa- tioner som erbjuder verksamhet inom asylmottagandet uppfyller vissa grundläggande krav. Organisationens syften och verksamheter ska överensstämma med demokratins idéer samt med det allmännas upp- drag att verka för jämlikhet och att barnets rätt tas till vara. Den erbjudna verksamheten ska överensstämma med det övergripande målet för asylmottagandet.

Kontroll av arbetsgivare och anordnare

19 § Innan en utlänning erbjuds insatser eller aktiviteter enligt 16, 17 eller 18 §§ som är förlagda till en arbetsplats ska den ansvariga myndigheten

1.inhämta information för att säkerställa att arbetsgivaren eller anordnaren inte har näringsförbud, skatteskulder som har lämnats till Kronofogdemyndigheten för indrivning eller betalningsanmärk- ning som inte är obetydlig innan någon erbjuds insatsen, och

2.samråda med den lokala arbetstagarorganisation som arbets- givaren eller anordnaren är skyldig att förhandla med enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

124

SOU 2018:22

Författningsförslag

Dagersättning

20 § Dagersättningen enligt 24 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar ska täcka kostnader för livsmedel, kläder och skor, fritidsaktiviteter, hygienartiklar och andra förbrukningsvaror.

Dagersättningen ska även täcka utgifter för hälso- och sjukvård, tandvård samt läkemedel om inte annat följer av förordningen (1994:362) om vårdavgifter m.m. för vissa utlänningar.

21 § När fri mat ingår i inkvarteringen lämnas en reducerad dag- ersättning.

Dagersättning per person lämnas med följande belopp.

	Dagersättning inkl.	Dagersättning exkl.
	egen mathållning	egen mathållning
Ensamstående	71 kr	24 kr
Sammanboende	61 kr	19 kr
Barn 0–3 år	37 kr	12 kr
Barn 4–10 år	43 kr	12 kr
Barn 11–17 år	50 kr	12 kr
Hemmavarande
vuxen	61 kr	19 kr

22 § Vid bedömningen av om en utlänning saknar egna medel ska inkomster av förvärvsarbete som understiger beloppen för dagersätt- ning inte beaktas.

Särskilt bidrag

23 § Särskilt bidrag enligt 25 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar lämnas för kostnader som uppstår på grund av särskilda behov. Det särskilda bidraget får avse kostnader som är nödvändiga för en dräglig livsföring, till exempel

125

Författningsförslag

SOU 2018:22

kostnader för vinterkläder, glasögon, kosttillskott, utrustning för personer med funktionsnedsättning och spädbarnsutrustning.

Att särskilt bidrag i vissa fall får lämnas för avgifter för sjukvård, läkemedel och tandvård framgår av förordningen (1994:362) om vård- avgifter m.m. för vissa utlänningar.

Ansökan och anmälan om ändrade förhållanden

24 § Den som vill få dagersättning eller särskilt bidrag ska göra en skriftlig ansökan.

25 § Den som ansöker om eller får dagersättning eller särskilt bi- drag ska till den myndighet som lämnar det ekonomiska biståndet anmäla sådana ändringar i fråga om inkomst och andra förhållanden som kan antas påverka rätten till eller storleken av biståndet.

26 § Har en ansökan om dagersättning eller särskilt bidrag avslagits eller bifallits endast till viss del, ska beslutet delges den sökande.

Utbetalning och fordran

27 § Dagersättning betalas ut förskottsvis per månad, om inte sär- skilda skäl leder till annat.

28 § Fordran på dagersättning eller särskilt bidrag får inte över- låtas eller utmätas.

Bemyndiganden

29 § Migrationsverket får meddela föreskrifter om

1. ansökningsförfarandet vid en prövning enligt 15 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar,

126

SOU 2018:22

Författningsförslag

2.förandet av en förteckning över de kommuner som omfattas av en ordning med social prövning,

3.de kriterier som ska beaktas vid en social prövning enligt 17 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra ut- länningar av boenden som utlänningar ordnar på egen hand och ansökningsförfarandet vid en sådan prövning, och

4.den sociala prövningen i övrigt.

30 § Migrationsverket får meddela föreskrifter om

1.de närmare förutsättningar som ska gälla för att utlänningar ska erbjudas insatser och aktiviteter, och

2.innehåll och omfattning i fråga om insatser och aktiviteter enligt 11 och 17–18 §§.

31 § Föreskrifter för verkställighet av denna förordning meddelas av Migrationsverket.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2020, då förordningen (1994:361) om mottagande av asylsökande m.fl. ska upphöra att gälla.

127

En kommun är skyldig att efter anvisning ta emot en utlän- ning för bosättning i kommunen.

Utlänningen ska vid tidpunkten för mottagandet i kommunen ha beviljats ett uppehållstillstånd.

Författningsförslag

SOU 2018:22

1.19Förslag till lag om ändring i lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare

för bosättning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning

dels att 1, 5, 6 och 8 §§ ska ha följande lydelse,

dels att en ny bestämmelse, 1 a §, med följande lydelse ska införas, dels att 7 § ska upphöra att gälla.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag innehåller bestäm-	Denna lag innehåller bestäm-
melser om mottagande av vissa	melser om mottagande av vissa
nyanlända invandrare för bosätt-	utlänningar för bosättning genom
ning genom anvisning till en kom-	anvisning till en kommun.
mun.
	1 a §
	Lagen gäller en utlänning som
	har ansökt om uppehållstillstånd i
	Sverige som flykting enligt 4 kap.
	1 § eller som annan skyddsbehöv-
	ande enligt 4 kap. 2 eller	2 a §
	utlänningslagen (2005:716)	eller
	motsvarande äldre bestämmelser
	(asylsökande).

5 § En kommun är skyldig att

efter anvisning ta emot en ny- anländ för bosättning i kom- munen.

128

SOU 2018:22 Författningsförslag

6 §

Den myndighet som regeringen	Migrationsverket får besluta
bestämmer får i enskilda fall be-	om anvisning enligt 5 §.
sluta om anvisning enligt 5 §.

8 § Regeringen får meddela föreskrifter om

– fastställande av antalet ny-

anlända som ska anvisas under ett
visst år,
– den närmare prioriteringen	– prioriteringen av vilka ut-
av vilka nyanlända som ska om-	länningar som ska omfattas av
fattas av anvisningar under året,	anvisningar,

– förfarandet för fördelningen av anvisningar mellan kommuner,

– vilka kriterier, utöver de som	– vilka kriterier som får be-
anges i 7 §, som får beaktas vid	aktas vid fördelningen av anvis-
fördelningen av anvisningar, och	ningar, och

– inom vilken tidsfrist mottagande i kommunen ska ske.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

129

Författningsförslag

SOU 2018:22

1.20Förslag till förordning om mottagande av vissa utlänningar i kommun

Regeringen förskriver följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om mottagande för bosättning av vissa utlänningar som omfattas av lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning.

Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen och 8 § lagen om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning.

Andelstal

2 § Migrationsverket ska besluta om varje kommuns andel av mot- tagandet av de utlänningar som anvisas och omfattas av denna för- ordning (andelstal). Andelstalen ska beslutas i förväg för ett kalen- derår i taget.

3 § Vid framtagandet av andelstalen ska Migrationsverket ta hänsyn till kommunens arbetsmarknadsförutsättningar, befolkningsstorlek, sammantagna mottagande av nyanlända och ensamkommande barn samt omfattningen av asylsökande som vistas i kommunen.

4 § Inför beslut om andelstal ska länsstyrelsen föra dialog med länets kommuner och redovisa resultatet till Migrationsverket.

Migrationsverket får inom ett län besluta om en omfördelning av andelstalen mellan kommuner. De berörda kommunerna ska vara överens om omfördelningen.

5 § Migrationsverket ska följa andelstalen enligt 2 § vid beslut om anvisning enligt 6 § lagen (2016:38) om mottagande av vissa ny- anlända invandrare för bosättning.

130

SOU 2018:22

Författningsförslag

Anvisning och mottagande i kommunen

Asylsökande med flera

6 § Vid bedömningen av vilka utlänningar som ska anvisas till en kommun ska hänsyn tas till hur omfattande handläggningsåtgärder som kommer att krävas i ärendet samt vilket beslut som kan komma att fattas i ärendet.

7 § Ett beslut om anvisning av en utlänning till en kommun bör fattas inom sju dagar från den dag utlänningen lämnade in en an- sökan om uppehållstillstånd.

Nyanlända invandrare

8 § Endast nyanlända invandrare som är registrerade vid Migra- tionsverkets mottagandecenter eller som har beviljats uppehållstill- stånd enligt 5 kap. 2 § utlänningslagen ska omfattas av anvisningar.

9 § Ett beslut om anvisning ska omfatta en nyanländ invandrare och, i förekommande fall, andra nyanlända invandrare som ingår i samma hushåll oavsett om dessa omfattas av 8 § eller inte.

10 § Vid anvisning som avser en nyanländ invandrare som har beviljats uppehållstillstånd enligt 5 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) får Migrationsverket besluta om en längre tidsfrist än som anges i 11 §.

Gemensam bestämmelse

131

Författningsförslag

SOU 2018:22

Uppgiftsskyldighet

12 § Migrationsverket ska till den ansvariga myndigheten i en an- visad kommun lämna de uppgifter om en utlänning som behövs för kommunens mottagande av utlänningen.

Överklagande

13 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas.

132

SOU 2018:22

Författningsförslag

1.21Förslag till lag om ändring i lagen (2002:546) om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten

Härigenom föreskrivs att 1 och 5 §§ lagen (2002:546) om behand- ling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter i Arbetsför- medlingens arbetsmarknadspolitiska verksamhet.

Lagen tillämpas också vid be- handlingen av personuppgifter i den verksamhet Arbetsförmed- lingen bedriver med stöd av lagen (xxxx:xx) om mottagande av asyl- sökande och vissa andra utlän- ningar.

5 §

Arbetsförmedlingen får behandla personuppgifter för tillhanda- hållande av information som behövs inom

1.Försäkringskassans, Centrala studiestödsnämndens eller arbets- löshetskassornas verksamhet som underlag för beslut om och kon- troll av förmåner, ersättningar och andra stöd,

2.Skatteverkets verksamhet som underlag för beslut om och kon- troll av skatt,

133

Författningsförslag

SOU 2018:22

3.Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens verksamhet som avser tillsyn och uppföljning samt utfärdande av intyg enligt 48 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,

4.Kronofogdemyndighetens verksamhet som underlag för be- dömning enligt 4 kap. utsökningsbalken av i vilken utsträckning en gäldenär har utmätningsbar egendom,

5.socialnämndernas verksamhet som underlag för beslut om och kontroll av ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. socialtjänstlagen (2001:453),

6. Migrationsverkets verksam-		6. Migrationsverkets verksam-
het som underlag för beslut om		het som underlag för beslut om
bistånd enligt lagen	(1994:137)	bistånd enligt lagen (xxxx:xx) om
om mottagande av	asylsökande	mottagande av asylsökande och
m.fl., samt		vissa andra utlänningar, samt

7. kompletterande aktörers verksamhet enligt uppdrag från Arbets- förmedlingen.

Arbetsförmedlingen får även behandla personuppgifter för att till- handahålla information till riksdagen eller regeringen eller till annan för att fullgöra uppgiftslämnande i enlighet med lag eller förord- ning. I övrigt gäller 9 § första stycket d och andra stycket person- uppgiftslagen (1998:204).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

134

SOU 2018:22

Författningsförslag

1.22Förslag till lag om ändring i lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (2008:344) om hälso- och sjuk- vård åt asylsökande ska ha följande lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 §

Ett landsting ska, om det inte är uppenbart obehövligt, erbjuda utlänningar som avses i 4 § en hälsoundersökning. Ett sådant erbjud- ande ska lämnas när en sådan utlänning som avses i 4 § första stycket 1 eller 2 har etablerat boende inom landstinget. Övriga utlän- ningar ska erbjudas hälsoundersökning så snart det lämpligen kan ske.

Den som bor i ett sådant mot- tagandecenter som avses i 8 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asyl- sökande och vissa andra utlän- ningar ska erbjudas hälsounder- sökningen så snart som möjligt efter det att en ansökan om uppe- hållstillstånd har lämnats in.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

135

Författningsförslag

SOU 2018:22

1.23Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs att 20 kap. 28 och 31 §§ skollagen (2010:80) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 kap.

28 §

Hemkommunen är skyldig att se till att utbildning i svenska för invandrare erbjuds dem som enligt 31 § första stycket har rätt att delta i utbildningen.

När det gäller den som enligt 31 § andra stycket har rätt att del- ta i utbildning i svenska för invandrare är det den kommun där han eller hon stadigvarande arbetar som är skyldig att se till att utbild- ningen erbjuds honom eller henne.

Den	kommun	som enligt
29 kap.	6 § är att	betrakta som

hemkommun får erbjuda utbild- ning i svenska för invandrare till den som enligt 31 § tredje stycket medges rätt att delta i utbildningen.

20 kap.

31 §

En person har rätt att delta i utbildning i svenska för invandrare från och med andra kalenderhalvåret det år han eller hon fyller 16 år, om han eller hon

1.är bosatt i landet, och

2.saknar sådana grundläggande kunskaper i svenska språket som utbildningen syftar till att ge.

136

SOU 2018:22

Författningsförslag

En utlänning som omfattas av lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra ut- länningar, och som saknar sådana grundläggande kunskaper i svenska språket som utbildningen syftar till att ge, får medges rätt att delta i utbildning i svenska för invand- rare från och med andra kalen- derhalvåret det år han eller hon fyller 16 år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

137

Författningsförslag

SOU 2018:22

1.24Förslag till lag om ändring i lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare

Härigenom föreskrivs att det i lagen (2013:156) om samhällsorien- tering för vissa nyanlända invandrare ska införas två nya paragrafer, 2 b § och 3 a §, av följande lydelser.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	2 b §
	Lagen gäller även för utlän-
	ningar som omfattas av lagen
	(xxxx:xx) om mottagande av asyl-
	sökande och vissa andra utlän-
	ningar.
	3 a §
	En kommun får erbjuda sam-
	hällsorientering till de utlänningar
	som omfattas av lagen (xxxx:xx)
	om mottagande av asylsökande och
	vissa andra utlänningar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

138

SOU 2018:22

Författningsförslag

1.25Förslag till förordning om länsstyrelsernas uppdrag avseende mottagandet av nyanlända invandrare och ensamkommande barn

Regeringen föreskriver följande.

Tillämpningsområde

1 § Denna förordning är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § reger- ingsformen och innehåller bestämmelser om länsstyrelsernas upp- drag när det gäller mottagandet av vissa nyanlända invandrare och av ensamkommande barn. Förordningen innehåller även bestämmel- ser om statsbidrag för kostnadseffektiva boendeformer och kapacitets- höjande åtgärder.

2 § Med nyanländ invandrare avses en utlänning som omfattas av 2–3 §§ lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invand- rare för bosättning.

Med ensamkommande barn avses barn under 18 år som vid an- komsten till Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare, och som om- fattas av 2 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar.

Mottagandet av nyanlända invandrare och ensamkommande barn

3 § Länsstyrelsen ska verka för att kommunerna inom länet har beredskap och tillräcklig kapacitet att snabbt ta emot nyanlända in- vandrare efter anvisning.

4 § Länsstyrelsen ska verka för att det finns beredskap och kapa- citet hos kommunerna i länet att ta emot ensamkommande barn.

139

Författningsförslag

SOU 2018:22

5 § Länsstyrelsen ska verka för långsiktighet och hållbarhet i mot- tagandet.

Länsstyrelsen ska föra dialog med kommunerna utifrån Migra- tionsverkets prognoser över mottagningsbehovet.

Länsstyrelsen ska verka för regional samverkan inom mottagan- det mellan kommuner och statliga myndigheter, organisationer i det civila samhället samt andra relevanta aktörer.

6 § Länsstyrelsen ska på regional och kommunal nivå följa upp kom- munernas beredskap och kapacitet avseende mottagandet av ny- anlända och ensamkommande barn.

Statsbidrag för kostnadseffektiva boendeformer och kapacitetshöjande åtgärder

7 § Länsstyrelsen får, i mån av tillgång på medel, lämna statsbi- drag till kommuner för åtgärder som avser utveckla kommunernas beredskap och kapacitet att snabbt ta emot nyanlända invandrare efter anvisning, samt klara av tillfälliga ökningar och minskningar av antalet ensamkommande barn.

8 § Länsstyrelsen prövar frågan om statsbidrag enligt 7 § efter an- sökan och betalar ut bidraget.

En kommun som tagit emot statsbidrag enligt första stycket ska lämna en ekonomisk redovisning av de utbetalda medlen och en redo- visning av vad medlen har använts till.

Bemyndigande

9 § Länsstyrelsen i Jönköpings län får meddela föreskrifter om för- farandet för ansökan och redovisning enligt 8 §.

140

SOU 2018:22

Författningsförslag

Återbetalning och återkrav

10 § Den som har tagit emot statsbidrag enligt denna förordning är återbetalningsskyldig om

1.medlen har lämnats på felaktig grund eller med ett för högt belopp,

2.medlen helt eller delvis inte har utnyttjats eller inte har an- vänts för avsett ändamål, eller

3.mottagaren inte har lämnat en sådan redovisning som avses i 8 §.

11 § En upplysning om bestämmelserna i 10 § ska tas in i beslutet om statsbidrag.

12 § Om någon är återbetalningsskyldig enligt 10 §, ska länsstyr- elsen besluta att helt eller delvis kräva tillbaka statsbidraget.

Om det finns särskilda skäl för det, får länsstyrelsen besluta att helt eller delvis sätta ned eller avstå från krav på återbetalning.

Överklagande

13 § Beslut enligt 8 och 12 §§ får inte överklagas.

Uppgifter för Migrationsverket

14 § Migrationsverket ska hålla sådan information tillgänglig för länsstyrelsen som behövs för länsstyrelsens uppdrag enligt 5 § om dialog med kommunerna om mottagningsbehovet inom länet.

141

Författningsförslag

SOU 2018:22

1.26Förslag till förordning om statlig ersättning för asylsökande m.fl.

Regeringen föreskriver följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om kommuners och landstings rätt till statlig ersättning för vissa kostnader för asyl- sökande och vissa andra utlänningar.

2 § Migrationsverket prövar frågor om och betalar ut ersättning enligt denna förordning.

3 § En kommun eller ett landsting som har tagit emot asylsök- ande och vissa andra utlänningar har rätt till

–ersättning för utbildning enligt 4–6 §§,

–ersättning för mottagande av ensamkommande barn enligt 7–12 §§,

och

–ersättning för vård av barn i ett annat hem än det egna enligt 13 §.

Ersättning för barn i förskola och skola

4 § En kommun eller ett landsting har rätt till ersättning för kost- nader för utbildning för

1.barn som avses i 2 § samt 26 § tredje och fjärde stycket lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlän- ningar, och

2.barn som vistas här enligt ett beslut om tidsbegränsat uppe- hållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen (2005:716).

Ersättning får betalas ut för barn som vistas på ett statligt ord- nat boende eller i en kommun och som enligt 29 kap. 2 § andra stycket 1 eller 2 skollagen (2010:800) ska anses som bosatta här vid tillämpningen av nämnda lag och därför har rätt till utbildning en- ligt den lagen.

142

SOU 2018:22

Författningsförslag

5 § Schablonersättning enligt 4 § ska betalas ut för kostnader för utbildning för barn som vistas i kommunen den sista dagen i varje månad, förutom juni, juli och augusti enligt följande:

–xx kronor per år för barn i åldrarna 3–5 år,

–xx kronor per år för ett 6 år gammalt barn,

–xx kronor per år för barn i åldrarna 7–15 år, och

–xx kronor per år för barn och unga i åldrarna 16–18 år. Schablonersättningen ska beräknas utifrån barnets ålder vid ut-

gången av månaden innan ersättningen betalas ut. Rätten till ersättning inträder efter det att barnet har vistats i Sverige under minst 30 dagar.

Med utbildning avses verksamhet inom skolformerna förskola, förskoleklass, grundskola, grundsärskola, specialskola, sameskola, gymnasieskola eller gymnasiesärskola.

Ersättning för extraordinära utbildningskostnader

6 § Utöver den schablonersättning som ska betalas ut enligt 4 § får, efter särskild prövning, ersättning betalas ut till en kommun eller ett landsting för extra kostnader för ett barn i förskola eller för en elev med behov av särskilt stöd och för andra extraordinära kostnader för sådan utbildning.

Ersättning för beredskap och kapacitet för mottagande av ensamkommande barn

7 § En kommun har rätt till en årlig ersättning för beredskap och kapacitet för mottagande av ensamkommande barn som Migra- tionsverket ska anvisa till kommunen enligt 13 § 2 lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar (boende- anvisning) i form av en schablonersättning med en fast och en rör- lig del.

Den fasta delen av schablonersättningen som ska betalas ut är

xxkronor per kommun.

Den rörliga delen av schablonersättningen ska betalas ut för det

antal barn som kommunen beräknas ta emot under innevarande kalenderår. Antalet barn ska beräknas på kommunens fastställda andel och det uppskattade nationella behovet under året som fram-

143

Författningsförslag

SOU 2018:22

går av den prognos som fastställs av Migrationsverket i februari varje år. Ersättningen är xx kronor per barn.

Ersättning för kostnader för mottagande av ensamkommande barn

8 § En kommun har rätt till ersättning för kostnader för mottag- ande av ensamkommande barn som Migrationsverket har anvisat till en kommun enligt 13 § 2 lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar (boendeanvisning). Ersätt- ningen betalas ut under den tid som barnets ansökan om uppe- hållstillstånd prövas från och med det datum som anges i beslutet om boendeanvisning. Om en ansökan om uppehållstillstånd avslås, betalas ersättning ut fram till dess att rätten till bistånd har upphört enligt lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar. Ersättning betalas ut som längst fram till dess att barnet fyller 18 år, om inte annat följer av 10 §.

Schablonersättning ska betalas ut med xx kronor per barn och dygn, förutsatt att boendet anordnas utanför Migrationsverkets ankomst- eller avresecenter.

Ersättning för vissa vårdinsatser för ensamkommande barn och unga

9 § En kommun har utöver schablonersättningen enligt 8 § rätt till ersättning för kostnader för vård som ges till barn under 18 år med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Ersättning ska även betalas ut för kostnader för vård när det finns ett vårdbehov på grund av sådana förhållanden som avses i 2 eller 3 § samma lag men vården ges med stöd av socialtjänstlagen (2001:453).

Ersättning ska betalas ut för kommunens faktiska kostnad per barn och dygn för den del av kostnaden som överstiger beloppet för schablonersättningen enligt 8 §.

10 § För personer som avses i 8 och 9 §§ och som har fyllt 18 men inte 21 år ska ersättning betalas ut för kostnader för vård som ges med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om

144

SOU 2018:22

Författningsförslag

vård av unga. Ersättning ska även betalas ut för kostnader för vård när det finns ett vårdbehov på grund av sådana förhållanden som avses i 3 § samma lag men vården ges med stöd av socialtjänstlagen (2001:453). Rätten till ersättning förutsätter att vården har påbörjats innan barnet har fyllt 18 år.

Ersättning ska betalas ut för kommunens faktiska kostnad per person och dygn.

Ersättning för ankomstanvisning av ensamkommande barn

11 § En kommun där ett ensamkommande barn vistas under tiden för ankomstanvisning enligt 13 § 1 lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar har rätt till ersättning för kostnader för boendet. Rätten till ersättning gäller fram till det datum som anges i beslutet om boendeanvisning enligt 13 § 2 samma lag.

Schablonersättning ska betalas ut för det antal ankomstplatser som kommunen beräknas behöva ställa till förfogande under inne- varande kalenderår. Platsantalet för nästkommande år ska fastställs av Migrationsverket utifrån det uppskattade nationella behovet av ankomstplatser under året som framgår av Migrationsverkets sista verksamhets- och utgiftsprognos under innevarande år och utifrån Migrationsverkets bedömning av i vilka kommuner ensamkommande barn kommer att ansöka om uppehållstillstånd. Endast kommuner där en betydande andel av barnen har ansökt om uppehållstillstånd ska tilldelas ankomstplatser.

Ersättningen är xx kronor per boendeplats och dygn.

För anvisningar utöver det fastställda antalet platser och för an- visningar till kommuner som inte har något fastställt platsantal ska ersättning betalas ut per barn och dygn.

Ersättningen är xx kronor per barn och dygn.

Ersättning för vissa socialtjänstkostnader för ensamkommande barn

12 § Utöver det som anges i 7–11 §§ har en kommun rätt till er- sättning i form av en schablonersättning som avser kostnader för en utredning enligt 11 kap. 1 och 2 §§ socialtjänstlagen (2001:453),

145

Författningsförslag

SOU 2018:22

god man, resor, tolk och andra relaterade kostnader för mottagan- det av de barn som Migrationsverket har anvisat till kommunen en- ligt 13 § 2 lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar (boendeanvisning).

Schablonersättningen ska betalas ut med xx kronor per barn som omfattas av Migrationsverkets beslut om anvisning. Ersättningen ska endast betalas ut vid ett tillfälle per barn och kommun.

Ersättning för vård av barn i ett annat hem än det egna

13 § För andra barn än sådana som avses i 7 § har en kommun rätt till ersättning för kostnader för vård i ett annat hem än barnets eget, om barnet omfattas av 2 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar och vården ges med stöd av socialtjänstlagen (2001:453) eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Ersättning betalas ut under den tid som barnets ansökan om uppehållstillstånd prövas. Om en ansökan om uppehållstillstånd avslås, betalas ersättning ut fram till dess att rätten till bistånd har upphört enligt lagen (xxxx:xx) om mottag- ande av asylsökande och vissa andra utlänningar.

Ersättning ska betalas ut för kommunens faktiska kostnad per barn och dygn.

Utbetalning av ersättning

14 § Ersättning för kostnader enligt 6, 9–10, och 13 §§ ska efter ansökan betalas ut kvartalsvis i efterskott.

En ansökan om ersättning ska ha kommit in till Migrations- verket inom sex månader från utgången av det kvartal som ansökan avser. Om ansökan avser ersättning enligt 6 §, ska den ha kommit

146

SOU 2018:22

Författningsförslag

in till Migrationsverket senast sex månader efter det kvartal som barnet eller den unge har genomgått utbildning.

15 § Schablonersättning enligt 4–5, 7–8 och 11–12 ska betalas ut utan att en ansökan behöver göras.

Ersättning enligt 4–5 §§ ska betalas ut månadsvis i efterskott. Ersättning enligt 7 § andra stycket ska betalas ut under januari

det år som ersättningen avser. Ersättning enligt 7 § tredje stycket ska betalas ut före utgången av mars det år som ersättningen avser.

Ersättning enligt 8 och 12 §§ ska betalas ut månadsvis i efter- skott.

Ersättning enligt 11 § andra stycket betalas ut under januari det år ersättningen avser. Ersättning enligt 11 § fjärde stycket betalas ut kvartalsvis i efterskott.

Utbetalning får göras efter de angivna tidpunkterna om det finns särskilda skäl.

Skyldigheten att lämna uppgifter

16 § Kommuner och landsting är skyldiga att lämna de uppgifter som krävs till Migrationsverket för att deras rätt till ersättning en- ligt denna förordning ska kunna bedömas.

Återbetalning och återkrav

17 § Ersättning som en kommun eller ett landsting har tagit emot enligt denna förordning får krävas åter helt eller delvis om den be- talats ut till följd av att kommunen eller landstinget har lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter.

Om ett fel som avses i första stycket inte har orsakats av mot- tagaren av ersättningen, är mottagaren återbetalningsskyldig om han eller hon insett eller skäligen borde ha insett felet.

En upplysning om bestämmelserna i denna paragraf ska tas in i beslutet om ersättning.

147

Författningsförslag

SOU 2018:22

Överklagande

18 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.

Bemyndigande

19 § Migrationsverket får, efter att ha gett Sveriges Kommuner och Landsting tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om verkställig- het av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2020, då förordningen (2017:193) om statlig ersättning för asylsökande m.fl. upphör att gälla.

148

SOU 2018:22

Författningsförslag

1.27Förslag till förordning om statlig ersättning för mottagandet av vissa utlänningar

Regeringen föreskriver följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om kommuners och landstings rätt till statlig ersättning för mottagandet av vissa utlän- ningar.

2 § Migrationsverket prövar frågor om och betalar ut ersättning enligt denna förordning.

3 § En kommun eller ett landsting har rätt till

1.grundersättning enligt 8–9 §§,

2.ersättning för initiala kostnader för mottagandet enligt 10–14 §§,

3.ersättning för mottagandet av ensamkommande barn och unga enligt 15–21 §§,

4.ersättning för kostnader för hälsoundersökning enligt 22 §, och

5.ersättning för betydande kostnader för vård och omsorg en- ligt 23 §.

4 § Ersättning enligt 3 § lämnas för utlänningar som har ett uppe- hållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföring, om det har beviljats enligt

–5 kap. 1, 2, 4, 6 eller 11 § utlänningslagen (2005:716),

–12 kap. 18 § utlänningslagen,

–21 eller 22 kap. utlänningslagen, eller

–någon av 16 c–16 h §§ lagen (2016:752) om tillfälliga begräns- ningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige.

149

Författningsförslag

SOU 2018:22

har beviljats uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 § första stycket 4 ut- länningslagen (2005:716) på grund av anknytning till en person som avses i 4 §.

Ersättning för utlänning som omfattas av första eller andra stycket lämnas under förutsättning att

1.utlänningen har ansökt om uppehållstillstånd inom sex år från det att den person som utlänningen har anknytning till först togs emot i en kommun, och

2.den person som utlänningen har anknytning till inte var svensk medborgare vid tidpunkten för utlänningens ansökan om uppehålls- tillstånd.

6 § Ersättning enligt 3 § lämnas även för utlänningar som har haft ett uppehållstillstånd som avses i 4 eller 5 § och som inom giltig- hetstiden för det uppehållstillståndet har ansökt om ett nytt eller fortsatt tillstånd som avses i 4 eller 5 §. Om ansökan avslås eller beviljas på annan grund än vad som avses i 4 eller 5 § lämnas ersätt- ning fram tills beslutet har fått laga kraft.

7 § För utlänningar som har varit registrerade vid ett mottag- andecenter eller som har beviljats uppehållstillstånd enligt 5 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) ska tidpunkten då utlänningen först togs emot i kommunen anses vara då han eller hon faktiskt togs emot i kommunen. För övriga utlänningar som omfattas av 4–6 §§ ska tidpunkten då utlänningen först togs emot i en kommun anses vara då han eller hon folkbokfördes i kommunen enligt uppgift i folk- bokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av per- sonuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet.

Grundersättning

8 § En kommun har rätt till en årlig grundersättning enligt 9 § för mottagande av utlänningar som avses i 4–6 §§.

9 § Den årliga grundersättningen motsvarar fem prisbasbelopp en- ligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken.

150

SOU 2018:22

Författningsförslag

Ersättning för initiala kostnader för mottagandet

10 § En kommun har rätt till schablonersättning för initiala kost- nader för

1.mottagande och praktisk hjälp i samband med bosättning,

2.särskilda introduktionsinsatser inom skola, förskola, fritids- hem och sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. skol- lagen (2010:800),

3.kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare eller mot- svarande utbildning för den som har rätt att delta i sådan utbildning enligt skollagen,

4.sådan kommunal vuxenutbildning som särskilt anpassats för utlänningar som omfattas av 14 § förordningen (2017:820) om eta- bleringsinsatser för vissa nyanlända invandrare,

5.samhällsorientering,

6.tolkning,

7.andra insatser för att underlätta etablering i samhället,

8.ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) under de två första åren som en utlänning vistas i en kommun efter beslut om uppehållstillstånd, och

9.att hålla en viss beredskap för mottagande av personer som har uppehållstillstånd.

11 § Schablonersättning för personer som har tagits emot i en kom- mun från och med den xx ska vara

–xx kronor för en person som inte har fyllt 65 år, och

–xx kronor för en person som har fyllt 65 år. Schablonersättningen ska beräknas utifrån utlänningens ålder vid

utgången av månaden innan ersättningen betalas ut.

12 § Rätten till schablonersättning gäller under de två första åren som en utlänning vistas i en kommun efter beslut om uppehållstill- stånd.

Den kommun som först tar emot en utlänning har rätt till 10 pro- cent av en schablonersättning.

Den kommun i vilken utlänningen är folkbokförd vid utgången av andra månaden efter den månad då utlänningen först togs emot i en kommun, har rätt till 20 procent av schablonersättningen.

151

Författningsförslag

SOU 2018:22

Rätt till den resterande delen av schablonersättningen har den kommun där utlänningen är folkbokförd vid utgången av perioden.

Rätten till ersättning för mottagandet av ensamkommande barn och unga

En kommun har även rätt till ersättning enligt 20–21 §§ för mot- tagandet av personer som har fyllt 18 men inte 21 år, som har varit ensamkommande barn och som omfattas av 4–6 §§.

16 § Ersättning för mottagandet av ensamkommande barn och unga enligt 17–18 och 20–21 §§ ska lämnas till den kommun som i enlighet med 2 a kap. 4 § socialtjänstlagen (2001:453) behåller ansva- ret för stöd och hjälp åt en enskild som till följd av ett beslut av kommunen vistas i en annan kommun.

152

SOU 2018:22

Författningsförslag

Ersättning för mottagande av ensamkommande barn

18 § Ersättning ska lämnas för kostnader för vård som ges till ett ensamkommande barn med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Ersättning ska även lämnas för kostnader för vård när det finns ett vårdbehov på grund av sådana förhållanden som avses i 2 eller 3 § samma lag men vården ges med stöd av socialtjänstlagen (2001:453).

Ersättning ska lämnas för kommunens faktiska kostnad per barn och dygn för den del av kostnaden som överstiger beloppet för scha- blonersättningen.

Ersättning för mottagande av ensamkommande unga

20 § Schablonersättning ska lämnas med xx kronor per person och dygn för mottagandet av en person som

1.har fyllt 18 men inte 20 år,

2.har varit ensamkommande barn, och

3.inte har någon förälder som är folkbokförd i Sverige.

153

Författningsförslag

SOU 2018:22

Ersättning för kostnader för hälsoundersökning

En hälsoundersökning enligt första stycket ersätts i form av en schablonersättning med x kronor. I ersättningen ingår kostnader för tolk i samband med hälsoundersökningen.

Ersättning för betydande kostnader för vård och omsorg

23 § En kommun eller ett landsting har rätt till ersättning för be- tydande kostnader för vård och omsorg av en utlänning som om- fattas av 4–6 §§ och som avser

1.stöd och hjälp i boendet och för särskilda boendeformer för service och omvårdnad enligt socialtjänstlagen (2001:453),

2.insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,

3.assistansersättning enligt socialförsäkringsbalken,

4.bostadsanpassningsbidrag enligt lagen (1992:1574) om bostads- anpassningsbidrag m.m., och

5.hälso- och sjukvård.

154

SOU 2018:22

Författningsförslag

Utbetalning av ersättning

24 § Ersättning för kostnader enligt 18, 21, 23 §§ ska efter an- sökan betalas ut kvartalsvis i efterskott.

En ansökan om ersättning enligt 23 § ska ha kommit in till Migra- tionsverket inom sex månader från utgången av den tolvmånaders- period ansökan avser.

En ansökan om övriga ersättningar enligt första stycket ska ha kommit in till Migrationsverket inom sex månader från utgången av det kvartal som ansökan avser.

25 § Schablonersättning enligt 8–9, 10–14, 17, 19–20 och 22 §§ ska betalas utan att en ansökan behöver göras.

26 § Ersättning enligt 8–9 § ska betalas ut före utgången av april månad varje kalenderår.

Ersättning enligt 12 § andra stycket ska betalas ut vid utgången av månaden efter den månad då utlänningen togs emot i kommunen.

Ersättning enligt 12 § tredje stycket ska betalas ut vid utgången av månaden efter den månad då utlänningen togs emot i kom- munen. Resterande delen av schablonersättningen betalas ut för peri- oder som omfattar tre kalendermånader (ersättningsperiod). Utbetal- ning med 10 procent av schablonersättningen ska göras månaden efter utgången av varje ersättningsperiod.

Ersättningen enligt 13 § ska betalas ut samtidigt som ersättning enligt 12 § tredje stycket.

Ersättningen enligt 14 § ska betalas ut månaden efter utgången av den ersättningsperiod under vilken utlänningen flyttat.

Ersättning enligt 17 § ska betalas ut kvartalsvis inom en månad från det kvartal som ersättningen avser och ersättning.

Ersättning enligt 19 § ska betalas ut inom en månad från det att ersättning enligt 17 § för första gången har betalats ut till en kom- mun.

Ersättning enligt 20 § betalas ut kvartalsvis inom tre månader från det kvartal som ersättningen avser.

Ersättning enligt 22 § betalas ut kvartalsvis inom en månad från det kvartal som ersättningen avser.

Utbetalning får göras efter de angivna tidpunkterna om det finns särskilda skäl.

155

Författningsförslag

SOU 2018:22

Skyldigheten att lämna uppgifter

27 § Kommuner och landsting är skyldiga att lämna Migrations- verket de uppgifter som krävs för att verket ska kunna bedöma deras rätt till ersättning enligt denna förordning.

Återbetalning och återkrav

28 § En mottagare av ersättning enligt denna förordning är åter- betalningsskyldig om ersättningen har lämnats på felaktig grund eller med för högt belopp.

Om ett fel som avses i första stycket inte har orsakats av mot- tagaren, är denna återbetalningsskyldig endast om mottagaren in- sett eller skäligen borde ha insett felet.

En upplysning om bestämmelserna i denna paragraf ska tas in i beslutet om ersättning.

29 § Om en mottagare är återbetalningsskyldig enligt 28 §, ska den myndighet som beslutat om ersättningen besluta att återkräva det felaktigt utbetalda beloppet.

Om det finns särskilda skäl för det, får ett krav på återbetalning efterges helt eller delvis.

Överklagande

30 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.

Bemyndigande

31 § Migrationsverket får, efter att ha gett Sveriges Kommuner och Landsting tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om verk- ställighet av denna förordning.

156

SOU 2018:22

Författningsförslag

1.28Förslag till förordning om statlig ersättning för hälso- och sjukvård till asylsökande

Regeringen föreskriver följande.

Inledande bestämmelser

2 § Migrationsverket prövar frågor om och betalar ut ersättning enligt denna förordning.

Rätten till ersättning för landsting

3 § Ersättning får ges för hälso- och sjukvård som enligt andra och tredje stycket lämnas till utlänningar som

1.avses i 2 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar, och

2.hålls i förvar enligt utlänningslagen (2005:716).

För personer som fyllt arton år ges ersättning för omedelbar vård och vård som inte kan anstå, mödrahälsovård, förlossnings- vård, preventivmedelsrådgivning, vård vid abort, vård och åtgärder enligt smittskyddslagen (2004:168) samt omedelbar tandvård och tandvård som inte kan anstå.

För personer som inte fyllt arton år samt för personer som avses i 5 § och som har beviljats uppehållstillstånd som föranleder folk- bokföring i Sverige ges ersättning för hälso- och sjukvård samt tand- vård.

157

Författningsförslag

SOU 2018:22

6 § Ersättning enligt 3–5 §§ får inte ges för vård av utlänningar som enligt 32 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar inte har rätt till bistånd.

Ersättning till landsting för hälso- och sjukvård

Schablonersättningen som ges för barn är x kronor för barn till och med 18 år. För vuxna ges schablonersättning med x kronor för personer från och med 19 år till och med 60 år och med x kronor för personer som är 61 år eller äldre.

Kostnader för tolk, hjälpmedel och transport eller sjukresa i sam- band med vård som ger rätt till ersättning inkluderas i schablon- ersättningen.

Ersättning till landsting för hälsoundersökning

8 § Ett landsting har rätt till schablonersättning för hälsounder- sökningar enligt 4 §. I ersättningen inkluderas kostnader för tolk i samband med hälsoundersökningen.

Ersättningen betalas ut till det landsting där utlänningen är regi- strerad i mottagandecenter.

Ersättningen är xx kronor per person.

158

SOU 2018:22

Författningsförslag

Ersättning till landsting för kostnadskrävande vård

9 § För vård åt utlänningar som avses i 3 och 5 §§ får Migrations- verket betala ut särskild ersättning, om kostnaden för en vård- kontakt uppgår till mer än xx kronor beräknad enligt riksavtalet för hälso- och sjukvård. Den särskilda ersättningen ska motsvara den kostnad som överstiger xx kronor och ska beräknas enligt riksavtal- ets bestämmelser. Om behandling av vårdnadshavare är nödvändig för barnets vård inom barn- och ungdomspsykiatrin ska även kost- naderna för sådan behandling ingå i en vårdkontakt.

Ersättning till öppenvårdsapotek

Rätt finns inte till ersättning för utlänningar som enligt 32 § lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlän- ningar inte har rätt till bistånd.

Utbetalning av ersättning

11 § Ersättning för kostnader enligt 9 § ska efter ansökan betalas ut efter avslutad vårdkontakt. Vid långvarig vårdkontakt får utbetalning ske kvartalsvis i efterskott.

Ansökan om ersättning enligt 9 § ska ha kommit in till Migra- tionsverket senast sex månader efter utgången av det kalenderår då vårdkontakten avslutades.

159

Författningsförslag

SOU 2018:22

12 § Schablonersättning enligt 7 och 8 §§ ska betalas ut utan att en ansökan behöver göras.

Ersättningen enligt 7 § betalas ut i den månad som följer varje kvartalsskifte. Ersättningen enligt 8 § betalas ut kvartalsvis i efterskott.

Utbetalning får göras efter de angivna tidpunkterna om det finns särskilda skäl.

Skyldigheten att lämna uppgifter

13 § Landsting och kommuner är skyldiga att lämna Migrations- verket de uppgifter som krävs för bedömningen av deras rätt till er- sättning enligt denna förordning.

Bemyndigande

14 § Migrationsverket får, efter att ha gett Sveriges Kommuner och Landsting tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om verk- ställighet av denna förordning.

Återbetalning och återkrav

Om ett fel som avses i första stycket inte har orsakats av mot- tagaren av ersättningen, är mottagaren återbetalningsskyldig om han eller hon insett eller skäligen borde ha insett felet.

En upplysning om bestämmelserna i denna paragraf ska tas in i beslutet om ersättning.

Överklagande

16 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än be- slut enligt 8–10 §§ får dock inte överklagas.

160

SOU 2018:22

Författningsförslag

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2020, då förordningen (1996:1357) om statlig ersättning för hälso- och sjukvård till asyl- sökande upphör att gälla.

161

Författningsförslag

SOU 2018:22

1.29Förslag till förordning om ändring i förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten

Regeringen föreskriver att det i förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten ska införas en ny paragraf, 6 c §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	6 c §
	Skyldigheten att upprätta en
	individuell handlingsplan och att i
	en aktivitetsrapport redovisa åt-
	gärder som har vidtagits för att ta
	sig ur arbetslöshet gäller inte för
	utlänningar som omfattas av lagen
	(xxxx:xx) om mottagande en asyl-
	sökande och vissa andra utlän-
	ningar.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2020.

162

SOU 2018:22

Författningsförslag

1.30Förslag till förordning om ändring i förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program

Regeringen föreskriver att 7 a och 9 §§ förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 a §

En anvisning till ett program ska avse verksamhet på heltid.

En anvisning får dock avse verksamhet på deltid, om den enskildes arbetsutbud understiger det arbetsutbud som motsvarar verksam- het på heltid och detta beror på

1.sjukdom eller sådan funktionsnedsättning som medför ned- satt arbetsförmåga,

2.föräldraledighet, eller

3.annat hinder som anmälts till och godtagits av Arbetsförmed- lingen.

I fall som avses i andra stycket ska anvisningen göras för tid som motsvarar arbetsutbudet.

163

Författningsförslag

SOU 2018:22

9 §

Kravet i 8 § första stycket att den som anvisas ska ha fyllt 25 år gäller inte för

1.unga med funktionshinder,

2.personer som omfattas av lagen (2010:197) om etablerings- insatser för vissa nyanlända invandrare,

3.personer som deltar i programmet stöd till start av närings- verksamhet enligt 18–19 a §§,

4.personer som deltar i för- beredande insatser i form av folk- högskoleutbildning i studiemoti- verande syfte enligt 30 § andra stycket 3, och

5.personer som har fyllt 18 år och som står långt ifrån arbets- marknaden eller, när det gäller anvisningar till arbetspraktik, som har fyllt 20 år och omfattas av ett utbildningskontrakt enligt för- ordningen (2015:502) om viss samverkan om unga och ny- anlända.

4.personer som deltar i för- beredande insatser i form av folk- högskoleutbildning i studiemoti- verande syfte enligt 30 § andra stycket 3,

6.personer som fyllt 18 år och som omfattas av lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2020.

164

SOU 2018:22

Författningsförslag

1.31Förslag till förordning om ändring i förordningen (2017:819) om ersättning till deltagare

i arbetsmarknadspolitiska insatser

Regeringen föreskriver att det i förordningen (2017:819) om ersätt- ning till deltagare i arbetsmarknadspolitiska insatser ska införas en ny paragraf, 1 kap. 1 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 a §

Förordningen ska inte tillämpas avseende sådana deltagare i arbets- marknadspolitiska insatser som omfattas av lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2020.

165

2 Uppdrag och arbete

2.1Utredningens uppdrag

Mottagandeutredningen har i uppdrag att föreslå åtgärder för att skapa ett sammanhållet system för mottagande och bosättning av asylsökande och nyanlända. Utredningen ska utreda och lämna för- slag inom följande områden:

–Bosättning av asylsökande och nyanlända samt anvisning av ensam- kommande barn.

–Överenskommelser med kommuner.

–Ansvarsfördelning mellan myndigheter.

–Organiserad sysselsättning.

–Statlig ersättning till kommuner och landsting.

I utredningens direktiv understryker regeringen att nuvarande ord- ning för mottagande av asylsökande och nyanlända saknar ett hel- hetsperspektiv. Varken staten eller kommunerna har något samlat mandat eller ansvar som främjar kontinuitet vilket försvårar möjlig- heterna att uppfylla samhällets mål för verksamheten. Regeringen understryker särskilt den otillräckliga kapaciteten i mottagandet, det splittrade ansvaret för bosättningen, att bristen på meningsfull sysselsättning passiviserar och den krångliga regleringen av de stat- liga ersättningarna till kommuner och landsting.1

1 Dir. 2015:107.

167

Uppdrag och arbete

SOU 2018:22

2.1.1Utredningen har fått tre tilläggsdirektiv

Utredningen har också fått tre tilläggsdirektiv.2 Den 22 december 2016 beslutade regeringen att uppdraget i sin helhet skulle slut- redovisas senast den 31 oktober 2017.

Genom tilläggsdirektiv den 4 maj 2017 fick utredningen i upp- drag att inom ramen för befintligt uppdrag även föreslå utform- ningen av ett system för tidiga insatser för asylsökande där dag- ersättning kopplas till deltagande. Utredningen fick också i uppdrag att undersöka förutsättningarna för att införa en möjlighet att sätta ned dagersättningen även vid till exempel misskötsamhet från den asylsökandes sida eller vid annat agerande som försvårar mottagandet.

Den 19 oktober 2017 beslutade regeringen om förlängd tid för utredningen till den 31 mars 2018.

2.1.2Tolkning av direktiv

Sedan regeringen beslutade om utredningens ursprungliga direktiv har mottagandet varit föremål för överväganden och beslut om för- ändringar från riksdagens, regeringens och berörda aktörers sida. Bland de områden som har varit föremål för nya beslut kan nämnas ansvaret för bosättning, innehåll i och ansvar för tidiga insatser för asylsökande samt anvisning av ensamkommande barn och ersätt- ningarna för mottagandet av ensamkommande barn. Bosättnings- lagen har också börjat tillämpas.

Riksdagens beslut om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige är ytterligare en omständighet som har påverkat förutsättningarna för hur ett nytt mottagandesystem bör vara utformat. Regeringen har också beslutat om tilläggsdirek- tiv till utredningen. Detta har gjort att det har funnits anledning att löpande tolka och klargöra direktivens aktuella innebörd.

2 Dir. 2016:112, dir. 2017:48 och dir. 2017:101.

168

SOU 2018:22

Uppdrag och arbete

2.2Utredningsarbetet

Arbetet har bedrivits på sedvanligt sätt. Utredningen har hållit tolv sammanträden med de sakkunniga och experter som regeringen för- ordnat.

Utredningen har tagit del av ett betydande antal rapporter, be- tänkanden, studier och andra underlag från myndigheter, kommun- sektorn, civila samhällets organisationer och forskare. Till grund för utformandet av utredningens överväganden och förslag har vi genomfört analyser av nuvarande ordning vilka har samlats i ett analysunderlag.

Utredningen har genomfört studiebesök och möten med rele- vanta aktörer i Sverige och i andra länder.3 Inte minst har före- trädare för kommunsektorn liksom regionala aktörer haft en viktig roll i att förse utredningen med underlag och reflektioner.

Mottagandeutredningen har fört en löpande dialog med före- trädare för organisationer i det civila samhället och arbetsmark- nadens parter liksom med olika aktörer på bostadsmarknaden. På motsvarande sätt har vi fört dialog med företrädare för forskarsam- hället. Andra externa aktörer av intresse för utredningen har varit Riksrevisionen, statliga utredningar och samordnare. Den särskilde utredaren och sekretariatet har även medverkat vid konferenser, möten och i andra sammanhang där utredningens frågor har disku- terats.4

2.3Betänkandets upplägg

Mottagandeutredningen har utformat redovisningen av vårt arbete som ett förslagsbetänkande. Det innebär att betänkandet i huvudsak fokuserar på våra förslag till hur mottagandet bör förändras.

På en viktig punkt avviker betänkandet från hur ett betänkande vanligtvis ser ut. Det gäller frågan om vem som ska vara ansvarig för att ordna boende för och erbjuda insatser till asylsökande. Här presenterar vi två alternativ: utredningens huvudförslag att staten

3Mottagandeutredningen har under arbetet besökt och studerat mottagandesystemen i Danmark, Nederländerna, Norge, Tyskland och Österrike.

4Se bilaga 5.

169

Uppdrag och arbete

SOU 2018:22

och kommunsektorn delar på ansvaret, och vårt alternativa upplägg att staten ensamt ansvarar för detta.

Anledningen till att vi har valt att göra så är att det under arbetets gång framkommit att tilliten mellan staten och kommun- sektorn är förhållandevis skör. Det gäller inte minst bristen på tillit gällande finansieringen och ersättningarna till kommunsektorn samt mottagandet av nyanlända invandrare i kommunerna. Enligt vår bedömning riskerar denna brist på tillit att försvåra ett effektivt genomförande av utredningens huvudförslag. Det är därför moti- verat att även presentera ett alternativt upplägg.

I betänkandet redovisar vi helheten i det reformpaket vårt arbete mynnat ut i. Av detta skäl redovisar vi inte hela det analysarbete som har legat till grund för förslagen. I stället kommenterar vi analysen i direkt anslutning till våra förslag och överväganden.

Av samma skäl innehåller betänkandet enbart en kortfattad be- skrivning av nuvarande ordnings utveckling över tid och förtjänster och brister. Vi har funnit detta tillvägagångssätt lämpligt eftersom regeringens direktiv är tydligt när det gäller de problem och utman- ingar som följer av nuvarande ordning. Merparten av de problem som regeringen beskriver i direktiven är väl kända och mottagan- dets aktörer har en relativt samstämmig problembild. Problemen är dessutom väl belysta och analyserade i ett flertal rapporter och utredningar.

I betänkandet redovisar vi inte heller samtliga sätt att lösa och organisera mottagandet som vi har analyserat. Inom ramen för vårt uppdrag har vi dock bland annat utrett om staten bör ta över ansva- ret för ankomstfasen för ensamkommande barn och om även dessa barn bör bo vid de föreslagna ankomstcentren. I anslutning till detta har vi också analyserat för- och nackdelar med en förlängd ankomsttid för ensamkommande barn.

Vi har också tittat på och analyserat olika sätt att organisera ett statligt ansvar för mottagandet av asylsökande. Till exempel har vi undersökt förutsättningarna att bygga vidare på och utveckla nu- varande ordning genom en förändrad styrning av Migrationsverket. Utredningen har dock funnit att en sådan lösning inte är lämplig i detta fall. Dels är regeringens direktiv tydliga när det gäller de pro- blem som följer av nuvarande ordning och vi menar därför att mindre förändringar av nuvarande ordning inte kan se som ett reellt alter-

170

SOU 2018:22

Uppdrag och arbete

nativ. Dels menar vi att regeringen redan nu kan åstadkomma en sådan förändring eftersom det inte kräver några lagändringar.

I kapitel 1 presenterar vi utredningens författningsförslag. I kapi- tel 2 sammanfattar vi vårt uppdrag och vår tolkning av detta och beskriver övergripande hur vi har genomfört uppdraget. I kapitel 3 beskriver vi mottagandets utveckling 1984–2017 och i kapitel 4 ger vi vår syn på problemen med nuvarande ordning och behovet av reformer. Kapitel 5 innehåller utgångspunkterna för utredningens huvudförslag.

Utredningens huvudförslag inleds med kapitel 6 där vi redogör för hur ankomsten till Sverige bör se ut. I kapitel 7 diskuterar vi den fas då den enskilde väntar på beslut i asylprövningen och kapitel 8 berör tiden efter beslut. Kapitel 9 innehåller vårt förslag till övergripande mål för mottagandet och en beskrivning av mot- tagandets organisering. I kapitel 10 redogör vi sedan för hur staten ska ersätta kommuner och landsting för deras åtaganden inom mot- tagandet. Huvudförslaget avslutas sedan i kapitel 11 med en samlad bedömning av de konsekvenser som följer av utredningen förslag.

I kapitel 12, 13 och 14 redogör vi för ett alternativt upplägg till utredningens huvudförslag.

Kapitel 15 innehåller en redogörelse för hur förslagen till reformer bör kunna genomföras.

Avslutningsvis presenterar vi i kapitel 16 utredningens kommen- tarer till författningsförslagen.

171

3 Mottagandet 1984–2017

3.1Mottagandet varierar kraftigt över tid

I efterdyningarna av flyktingsituationen 2015 när 163 000 personer sökte asyl i Sverige är det lätt att glömma bort att mottagandet av asylsökande har varierat kraftigt över tid. Sedan 1945 är det endast fyra år som Sverige har tagit emot fler än 50 000 asylsökande under ett år. Vid sidan om dessa enskilda år har mottagandet varierat mellan knappt 6 000 och 44 000 asylsökande per år.

Figur 3.1 Antalet personer som har sökt asyl i Sverige 1984–2017

160 000
150 000
140 000
130 000
120 000
110 000
100 000
90 000
80 000
70 000
60 000
50 000
40 000
30 000
20 000
10 000
0
1984	1985	1986	1987	1988	1989	1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
	Totalt antal asylsökande												Kvinnor						Män					Ensamkommande barn

Källa: Migrationsverket.

Sett till perioden 1984–2017 har Sverige i genomsnitt tagit emot 31 500 asylsökande per år. Under mitten av 2000-talet stabiliserade sig mottagandet på en nivå över 20 000 asylsökande per år. Därefter

173

Mottagandet 1984–2017

SOU 2018:22

skedde sedan en kontinuerlig uppgång av antalet asylsökande fram till 2015.

I och med det höga antalet asylsökande 2015 och de åtgärder som riksdag och regering har vidtagit har antalet asylsökande sjunkit under 2016 och 2017.1 År 2016 och 2017 var antalet asylsökande till- baka på samma nivåer (strax under 30 000 asylsökande per år) som de Sverige hade under de första tio åren av 2000-talet.

Som jämförelse till Sveriges mottagande kan nämnas att under perioden 2008–2012 sökte mellan 225 000 och 335 000 personer asyl i EU. Under 2013 började antalet asylsökande att öka för att 2015 uppgå till drygt 1,3 miljoner personer. Därefter har antalet asylsökande minskat även om det kom nästan lika många under 2016 som det gjorde 2015. Under perioden 2008–2015 tog Sverige emot mellan 9 och 13 procent av de asylsökande som kom till EU.

Under senare år har också antalet asylsökande ensamkommande barn ökat. I början av 2000-talet tog Sverige årligen emot mellan 350 och 450 ensamkommande barn. Under perioden 2005–2013 skedde en markant årlig ökning av antalet ensamkommande barn och 2014 kom det över 7 000 ensamkommande barn till Sverige. År 2015 tog Sverige emot över 35 000 ensamkommande barn.

Åren 2008–2013 kom det omkring 12 000 ensamkommande barn till EU per år. Därefter har antalet ensamkommande barn ökat och 2015 kom det 96 000 ensamkommande barn till EU. Sverige tog emot mer än en tredjedel av barnen och var det land i EU som tog emot flest ensamkommande barn. År 2016 minskade antalet ensam- kommande barn till EU med en tredjedel och Sverige stod för mot- tagandet av 3 procent av dem.

3.1.1Asylsökande vistas i mottagandet i över ett år

Det är inte bara antalet personer som söker asyl i Sverige som vari- erar över tid utan det gör även vistelsetiderna i mottagandet. Av fi- gur 3.2 framgår den genomsnittliga vistelsetiden i mottagandet under perioden 2000–2017.

1 Se prop. 2015/16:1, prop. 2015/16:174 och Regeringsbeslut 11:13, Ju2015/08659/PO.

174

SOU 2018:22

Mottagandet 1984–2017

Figur 3.2 Genomsnittlig vistelsetid i mottagandet 2000–2017 (antal dagar)

700
650
600
550
500
450
400
350
300
250
200
150
100
50
0
2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017

Källa: Migrationsverket.

Handläggnings- och vistelsetiderna i mottagandet spelar stor roll för hur pass väl mottagandet av asylsökande och nyanlända invandrare fungerar. Av figuren framgår att vistelsetiderna varierar rejält under perioden 2000–2017. Som lägst var den genomsnittliga vistelsetiden 2015 när den var nere i 237 dagar, medan den 2017 var upp i 702 dagar.

Det finns flera orsaker till att vistelsetiderna blir långa. Det handlar dels om att tiden mellan ansökan och beslut i det enskilda ärendet blir lång, dels om hur stora balanser Migrationsverket har, dels om hur lång tid det tar för kommunerna att ta emot personer som har fått uppehållstillstånd. Processerna i överinstanserna med- för dessutom att vistelsetiderna kan förlängas ytterligare.

Historiskt sett har en stor andel av de asylsökande fått vänta länge på ett beslut i sitt ärende, även om den genomsnittliga hand- läggningstiden tidvis har varit förhållandevis kort. I tabell 3.1 redo- visar vi de genomsnittliga handläggningstiderna och hur stor andel av ärendena som Migrationsverket har avgjort inom tre, sex respek- tive nio månader under åren 2012–2017.

175

Mottagandet 1984–2017 SOU 2018:22

Tabell 3.1	Handläggnings- och vistelsetider i asylärenden 2012–2017

		2012	2013	2014	2015	2016	2017

Antal nya asylsökande under året		43 887	54 259	81 301	162 877	28 939	25 666
Avgjorda asylärenden		36 526	49 870	53 503	58 802	111 979	66 301
Inom 3 månader (andel)		52	52	37	24	8	16
Inom 6 månader (andel)		86	79	75	39	20	20
Inom 9 månader (andel)		95	91	89	59	33	23
Genomsnittlig handläggningstid
(dagar)		108	122	142	229	328	496
Genomsnittlig tid från tillstånd till
utflytt (dagar)		80	89	108	110	93	123
Genomsnittlig tid från lagakraft till
självmant återvändande (dagar)		76	73	67	61	58	82

Källa: Migrationsverket.

År 2012 och 2013 fick omkring hälften av de asylsökande sina be- slut inom tre månader. Ett år senare (2014) hade andelen sjunkit till 37 procent och 2017 var andelen 16 procent. Den genomsnittliga handläggningstiden i bifallsärenden följer i stort det totala genom- snittet. År 2015 och 2016 var dock den genomsnittliga väntetiden i bifallsärendena betydligt längre än den genomsnittliga väntetiden totalt. Ur ett etableringsperspektiv är det värdefull tid som på så vis går förlorad, om inte individen tar egna initiativ och hittar vägar för att utnyttja tiden till något konstruktivt.

Under den redovisade perioden har Migrationsverket också gjort olika insatser och prioriteringar vilket förklarar varför handläggnings- och vistelsetiderna varierar så kraftigt. Hösten 2012 prioriterade till exempel Migrationsverket vissa enklare ärenden vilket ledde till kortare handläggningstider.2

3.2Mottagandets organisering och utveckling

Mottagandet av asylsökande och nyanlända invandrare har under de senaste decennierna genomgått flera förändringar. Sedan 1990-talet har asylmottagandet gått mot normalisering genom att asylsökande har fått tillgång till grundläggande reguljära välfärdstjänster i kom-

2 Migrationsverket (2013a).

176

SOU 2018:22

Mottagandet 1984–2017

muner och landsting. Sedan 2006 tas till exempel ensamkommande barn emot av och bor i en kommun och förväntas därigenom kom- ma i åtnjutande av de stödinsatser som socialtjänsten kan erbjuda. I följande text redogör vi för ett antal viktiga moment och händelser i mottagandets utveckling under perioden 1984–2017. Utöver dessa moment och händelser finns det också ett antal mindre föränd- ringar som också spelat roll för hur mottagandet är organiserat och fungerar i dag, men dessa har vi inte redogjort för i detalj.

3.2.1Lokalt mottagande och Hela Sverige-strategin

År 1985 tog Statens Invandrarverk över ansvaret för mottagandet av asylsökande. Myndigheten skulle sluta överenskommelser med kommuner om mottagande av asylsökande. Syftet med detta var att motverka den ojämna fördelningen och koncentrationen av asyl- sökande till storstäderna. Mottagandet skulle ske i kommuner med goda möjligheter till arbete, men utanför storstäderna och asylsök- ande som beviljades uppehållstillstånd skulle bli kvar i kommunen de hade vistats i under asyltiden. En asylsökande skulle stanna några veckor på en statlig anläggning för att därefter anvisas ett boende i en kommun där man skulle invänta beslutet i ärendet.3

Till en början involverades cirka 60 kommuner, men i takt med att antalet asylsökande ökade kom allt fler kommuner att ha ett mottagande. Under andra halvan av 1980-talet ökade vistelsetiden vid de statliga anläggningarna eftersom kommunerna hade svårt att ta emot asylsökande i den omfattning som krävdes.

Som en följd av detta uppmanade staten samtliga kommuner att bistå i flyktingmottagandet (den så kallade Hela Sverige-strategin). I samband med detta övergavs också ambitionen om att arbets- marknads- eller utbildningsmöjligheter i kommunen skulle styra mottagandet. I början av 1990-talet fanns överenskommelser med nästan alla landets kommuner.

Utvärderingar av Hela Sverige-strategin har visat att strategin hade såväl positiva som negativa effekter. Den sociala närheten i de mindre kommuner upplevdes som positivt samtidigt som strategin

3 Ds A 1981:11, Ds A 1983:10 och prop. 1983/84:124.

177

Mottagandet 1984–2017

SOU 2018:22

ledde till att få kom i arbete. I stället hamnade många i en utbild- ningsspiral som förhindrade dem från att komma i egenförsörjning.4

3.2.2Möjligheten att bo i en kommun begränsas

I slutet av 1980-talet förändrades förutsättningar för asylsökande att bo i en kommun då lagen om bistånd åt asylsökande med flera5 infördes. I och med detta kopplades stödet till asylsökande bort från dåvarande socialtjänstlagen6. I stället fick de asylsökande bistånd i form av kostnadsfri bostad, dagbidrag och särskilt bidrag.

En konsekvens av detta blev att asylsökandes möjligheter att bo i kommunerna begränsades. Asylsökande som behövde ekonomiskt bistånd för att klara sitt uppehälle skulle i princip bo på en statlig anläggning. Därmed avvecklades till stor del det lokala mottagandet av asylsökande.

År 1989 infördes en ordning med utredningsslussar där nya asyl- sökande under en kort tid skulle tas emot och genomgå asylutred- ning. Efter genomgången utredning skulle asylsökande erbjudas plats vid en statlig mottagningsanläggning.7

I takt med att antalet asylsökande ökade under perioden 1989– 1993 ökade också antalet utredningsslussar och anläggningar kraftigt. Väntetiderna på anläggningarna blev också längre och ledde med tiden till att Statens invandrarverk strävade efter ett mer normalt boende för de asylsökande. I stället för inkvartering i stora anlägg- ningar etablerade man boende i vanliga lägenheter. Periodvis gynnades utvecklingen av att det fanns god tillgång till lediga lägenheter på många orter. Under sådana perioder kunde Statens invandrarverk hyra hela hus eller delar av bostadsområden.8

4SOU 2003:75.

5Lag (1988:153) om bistånd åt asylsökande med flera.

6Socialtjänstlag (1980:620).

7SOU 1988:2 och SOU 2009:19.

8SOU 2003:75.

178

SOU 2018:22

Mottagandet 1984–2017

3.2.3Att bo i eget boende blir allt vanligare

Nuvarande ordning för mottagande av asylsökande infördes 1994 genom lagen om mottagande av asylsökande med flera.9 Det blev då möjligt för asylsökande att själva välja var de ville bo med bi- behållen dagersättning. Eget boende uppmuntrades och mottagan- det skulle så långt som möjligt främja att asylsökande i första hand bodde utanför det ordinarie anläggningssystemet. Förändringen syf- tade till att uppmuntra asylsökande att ta större ansvar för sin egen livssituation och sänkta kostnader för mottagandet för staten.10

Det egna boendet skulle främja integration och göra det lättare för asylsökande att få arbete och lära känna det svenska samhället med stöd av släkt och bekanta som redan bodde i Sverige.11 I be- tänkandet som föregick propositionen tonades möjliga problem som ökad segregation och dålig boendemiljö för barn ned.12

Inför reformen uppskattades att cirka 10 procent av de asylsök- ande skulle ordna ett eget boende. Det visade sig dock snart att omkring 60 procent av de asylsökande utnyttjade möjligheten att bo i eget boende under asyltiden. Historiskt sett har också sig en betydligt större andel valt att ordna egen bostad under asyltiden. Andelen har varierat mellan 30 och 50 procent under perioden 1999 och 2017.

3.2.4Minskad betydelse av överenskommelser med eget boende

I propositionen med förslag om mål och inriktning för en framtida integrationspolitik konstaterade regeringen att nyanlända invandrare måste ha rätten att fritt bestämma var de vill bo. Samtidigt menade regeringen att det vore önskvärt med en större spridning av ny- anlända invandrare över landet. Givet detta skulle personer som av olika anledningar behövde hjälp med bosättning bosättas i en kom- mun som hade förutsättningar att erbjuda introduktionsprogram anpassat till den mottagnes bakgrund.13

9Lag (1994:137) om mottagande av asylsökande med flera.

10Prop. 1993/94:94.

11SOU 1992:133 och prop. 1993/94:94.

12SOU 1992:133.

13Prop. 1997:98:16.

179

Mottagandet 1984–2017

SOU 2018:22

Från och med 1998 ansvarade Integrationsverket för att träffa överenskommelser med kommuner om att ta emot nyanlända in- vandrare. I uppdraget ingick att undvika koncentration av invandrare till vissa kommuner. Detta förutsatte att myndigheten kom överens med andra kommuner om ett tillräckligt antal platser för att täcka behoven. I överenskommelserna försökte man ta hänsyn till en kom- muns storlek, arbetsmarknadsförutsättningar, utbildningsutbud och antal asylsökande i eget boende.

Systemet med frivilliga överenskommelser fortsatte även efter Integrationsverkets avveckling. Migrationsverket fick till att börja med ansvar för att teckna överenskommelser om kommunmottag- ande utifrån de överläggningar med kommunerna som länsstyrel- serna ansvarade för. År 2011 tog länsstyrelserna över uppgiften i sin helhet.

I samband med etableringsreformen fick Arbetsförmedlingen ansvar för att fastställa länstal efter samråd med bland annat läns- styrelserna. Syftet med att Arbetsförmedlingen fick ansvar för detta var att man ville stärka arbetsmarknadsperspektivet och styra bosätt- ningen till kommuner eller regioner där det fanns goda möjligheter till arbete.

3.2.5En skyldighet för kommuner att ta emot nyanlända invandrare införs

Under lång tid byggde alltså mottagandet av nyanlända invandrare på frivilliga överenskommelser mellan staten och kommunerna. Eftersom överenskommelserna inte varit förpliktigande för kom- munerna har de fungerat relativt svagt som styrinstrument. De har inte heller varit ett tillräckligt verktyg för att få fram det antal platser som behövs i bosättningen eller för att få till ett jämnare mottag- ande mellan landets kommuner.

Ordningen med överenskommelser har också lett till att personer med uppehållstillstånd fått vänta länge innan de kunnat bosätta sig i en kommun för att påbörja sin etablering. Under perioden 2012– 2014 ökade antalet personer med uppehållstillstånd som vistades i

180

SOU 2018:22

Mottagandet 1984–2017

anläggningsboende från drygt 4 000 till omkring 10 000 personer.14 Under hösten 2016 var antalet uppe i drygt 18 000 personer.

Det har också funnits starka ekonomiska incitament att flytta från ett anläggningsboende så snart som möjligt efter uppehålls- tillstånd. Många nyanlända har därför valt att ordna boendet på egen hand, vilket ofta har skett i kommuner som redan haft ett högt mottagande eller i kommuner med svag sysselsättningstillväxt. Detta har också förstärkt den ojämna fördelningen av nyanlända mellan Sveriges kommuner.

För att råda bot på dessa problem infördes den 1 mars 2016 en skyldighet för kommuner att ta emot de nyanlända invandrare som anvisats till kommunen för bosättning.15 Genom skyldigheten tar alla kommuner ansvar för mottagandet av nyanlända och för att förbättra etableringen på arbetsmarknaden och i samhällslivet.16

I nuvarande ordning ska anvisningar till kommunerna i första hand omfatta nyanlända som är registrerade och vistas vid Migra- tionsverkets anläggningsboenden och vidarebosatta. Vid fördelningen av nyanlända mellan kommuner ska hänsyn tas till kommunens folkmängd, arbetsmarknadsförutsättningar, sammantagna mottag- ande av nyanlända och ensamkommande barn samt antalet asylsök- ande som vistas i kommunen. Ett beslut om anvisning kan inte över- klagas och det finns ingen sanktionsmöjlighet om en kommun inte tar emot en nyanländ som anvisats till kommunen inom angiven tid.

3.2.6Förändringar i mottagandet av ensamkommande barn

Ensamkommande barn har under lång tid kommit till Sverige för att söka skydd. Det var dock först under 1980-talet som man upp- märksammade att ensamkommande barn behövde tas emot på ett annat sätt än vuxna asylsökande. Som en följd av detta startade Statens invandrarverk särskilda grupphem för ensamkommande barn.

Med tiden uppmärksammades det att gällande lagstiftning inte tillförsäkrade barnen det skydd och den omvårdnad som de hade

14Migrationsverket (2015a).

15Lag (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning.

16Prop. 2015/16:54.

181

Mottagandet 1984–2017

SOU 2018:22

rätt till. Till följd av detta föreslogs att barnen i stället borde tas om hand av kommunerna.17

År 2006 infördes en ordning där barnen togs emot av och bodde i en kommun som träffat överenskommelse med Migrationsverket.18 Migrationsverket anvisade en kommun som ordnade boende för barnet, men myndigheten hade fortfarande kvar det övergripande ansvaret för mottagandet av barnen. En kommun som träffat över- enskommelse med Migrationsverket om mottagande av ensamkom- mande barn fick också rätt till ersättning för sina åtaganden.

Efter att kommunerna tog över det praktiska ansvaret för mot- tagandet barnen förändrades förutsättningarna väsentligt inom loppet av ett par år. År 2006 när kommunerna tog över ansvaret kom det ungefär 400 ensamkommande barn till Sverige per år. Redan 2009 kom det dock cirka 2 000 asylsökande ensamkommande barn till Sverige och efter det har antalet ensamkommande barn fortsatt att öka i antal.

Som följd av detta har det varit brist på platser i kommunerna. Ensamkommande barn har därför inte kunnat anvisas från ankomst- kommunerna i så snabb takt som det var tänkt när man flyttade ansvaret till kommunerna. I perioder har därför vissa barn varit tvungna att vistas lång tid i tillfälliga boenden trots att en snabb anvisning har ansetts vara bättre för barnen.

Bristen på anvisningsbara platser har också lett till högre kost- nader för mottagandet. Anledningen till detta är att ankomstkom- munerna har behövt anordna boenden till en högre kostnad än kost- naden för de boenden som kommunerna och Migrationsverket har träffat överenskommelser om.

År 2011 införde Migrationsverket ett nytt arbetssätt för hand- läggning av asylsökande ensamkommande barns ärenden. Som en del i detta arbetssätt började myndigheten anvisa barnen till en kommun i omedelbar anslutning till ankomsten till Sverige. Om det inte fanns någon ledig plats när ett ensamkommande barn anlände blev barnet kvar i ankomstkommunen.19 Sedan 2014 är det dock möjligt för Migrationsverket att anvisa ensamkommande barn även till kommuner som inte har överenskommelser om mottagande.20

17Ds 2004:54.

18Ds 2004:54 och prop. 2005/06:46.

19Prop. 2012/13:162.

20SOU 2011:64 och prop. 2012/13:162.

182

SOU 2018:22

Mottagandet 1984–2017

Några särskilda skäl för anvisning till kommuner utan överens- kommelse krävs inte längre. Ett beslut om anvisning kan inte över- klagas.

3.2.7Synen på hur väntetiden bör utnyttjas har förändrats

Parallellt med att boendet för asylsökande har förändrats har också den verksamhet som erbjuds under väntetiden förändrats. Under 1980-talet var inställningen att vistelsetiden på anläggningarna skulle vara kort och att det därför inte fanns anledning att påbörja någon verksamhet under väntetiden.21 En asylsökande hade under denna period inte rätt att arbeta under väntetiden.22

I takt med att vistelsetiderna blev längre ändrades även inne- hållet i den verksamhet som erbjöds de asylsökande. Statens in- vandrarverk byggde bland annat upp ett system för samhällsinfor- mation samtidigt som utbudet av fritidsaktiviteter och verksamhet riktad till barn blev större. Undervisning i svenska påbörjades redan under tiden på en anläggning och de asylsökande deltog i skötseln av anläggningarna. I mångt och mycket var verksamheten inriktad mot att erbjuda en meningsfull sysselsättning.

I början av 1990-talet förändrades delvis politikens syn på asyl- tidens betydelse och innehållet i verksamheten.23 Ett bra och effek- tivt mottagandesystem där de asylsökande själva fick ta ansvar ansågs bidra till en snabbare framtida integration i det svenska samhället och underlätta återvändandet för de som inte fick stanna.24 Aktivi- teterna under asyltiden skulle därför både förbereda för ett fortsatt liv i Sverige och för ett återvändande.

År 1992 ändrades regelverket25 så att asylsökande kunde undan- tas från kravet på arbetstillstånd om deras asylärende inte kunde av- göras inom fyra månader. Detta var slutpunkten på en lång dis- kussion om de asylsökandes rätt att arbeta och den passiviserande inverkan som de långa väntetiderna hade.

21Ds A 1981:11 och Ds A 1983:10.

22Prop. 1983/84:124.

23Se till exempel SOU 1992:133 och prop. 1993/94:94.

24Regeringens skrivelse 1993/94:127.

254 § utlänningsförordning (1989:547).

183

Mottagandet 1984–2017

SOU 2018:22

År 2008 infördes krav på att asylsökande skulle uppvisa identi- tetshandlingar eller medverka till att klargöra sin identitet för att kunna undantas från kravet på arbetstillstånd. Denna förändring var en konsekvens av att andelen asylsökande som inte uppvisade identitetshandlingar ökade från 65 procent 1999 till 94 procent 2007.26 År 2010 infördes nuvarande ordning där rätten till undantag från arbetstillstånd är oberoende av om asylärendet bedöms kunna av- göras inom viss tid.

Tidigare anordnades undervisning för asylsökande barn inom ramen för anläggningsverksamheten. Från höstterminen 1993 fick dock asylsökande barn i grundskoleåldern möjlighet till undervis- ning i det offentliga skolväsendet. Vistelsekommunen blev huvud- man för skolverksamheten.27

Den 1 juli 2008 trädde lagen om hälso- och sjukvård åt asylsök- ande med flera28 i kraft som reglerar landstingens skyldigheter att erbjuda asylsökande hälso- och sjukvård samt tandvård. Innan 2008 fanns det särskilda överenskommelser mellan staten och Sveriges kommuner och landsting.

Asylsökande barn ska erbjudas samma hälso- och sjukvård som barn som är bosatta i landet. Vuxna asylsökande ska erbjudas vård som inte kan anstå, mödrahälsovård, vård vid abort och rådgivning om preventivmedel.

3.2.8Staten tar över ansvaret för nyanländas etablering

År 2010 genomfördes etableringsreformen. Bakgrunden till reformen var att många nyanlända hade haft svårt att etablera sig på arbets- marknaden och i samhällslivet.29

Reformen innebar att staten tog över det samordnande ansvaret för introduktionen av flyktingar och andra skyddsbehövande samt deras anhöriga från kommunerna. Genom reformen tog staten också över ansvaret för ersättningen till individen under introduktions- tiden. Det grundläggande syftet med reformen var att åstadkomma en snabbare etablering på arbetsmarknaden genom att sätta arbete i

26Prop. 2007/08:147.

27SOU 2009:19.

28Lag (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande med flera.

29SOU 2008:58.

184

SOU 2018:22

Mottagandet 1984–2017

centrum för insatserna och genom att ge Arbetsförmedlingen ansva- ret för samordningen av insatserna.

Reformen skulle stärka förutsättningarna för etablering genom att villkora den nyanländes ersättning med aktivt deltagande i eta- bleringsinsatser. Reformen skulle också minska de inlåsningseffekter som gjorde att det inte lönade sig att arbeta för många nyanlända. Utöver detta skulle reformen öka individens egenmakt genom ökat inflytande och eget ansvar att göra egna val inför framtiden.

Under den tid som etableringslagen med tillhörande förord- ningar har varit i kraft har flera aktörer uppmärksammat att regel- verket för etableringsuppdraget i vissa avseenden är svårt att tillämpa, mindre effektivt och onödigt arbetskrävande att administrera.30 Därtill har andelen individer som lämnar etableringsuppdraget för arbete eller studier varit relativt låg, särskilt bland kvinnor, där an- delen har legat på i genomsnitt drygt 20 procent per år under peri- oden 2013–2017. För män har andelen ökat något under samma period, från 35 procent år 2013 till 41 procent år 2017.31

Regeringen aviserade 2015 sin avsikt att se över regelsystemet i syfte att minska onödig administration och skapa förutsättningar för en ökad flexibilitet och effektivitet i uppdraget.32 I januari 2018 trädde ett nytt regelverk för vissa nyanlända invandrares etablering i arbets- och samhällslivet i kraft.33

Syftet med ändringarna är att harmonisera reglerna för nyan- lända invandrare som omfattas av etableringslagen med det regel- verk som gäller för övriga arbetssökande. Harmoniseringen innebär bland annat att materiella bestämmelser om etableringsinsatser och individersättningar för nyanlända i större utsträckning läggs på för- ordningsnivå i stället för i lag, att rätten till etableringsplan tas bort och ersätts med anvisning till ett arbetsmarknadspolitiskt program. Därutöver införs ett proportionerligt åtgärdssystem för nyanlända motsvarande det som i dag gäller för övriga arbetssökande. Hand- läggningen av etableringsersättningen flyttas också från Arbetsförmed- lingen till Försäkringskassan.

30Riksrevisionen (2015).

31Arbetsförmedlingen (2016a) och skriftlig uppgift från Arbetsförmedlingen 2018-02-06.

32Prop. 2015/16:1 utgiftsområde 13.

33Lag (2017:584) om ansvar för etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare.

185

Mottagandet 1984–2017

SOU 2018:22

3.2.9Hösten 2015 har satt sina spår

Under 2015 kom knappt 163 000 asylsökande till Sverige. Till följd av detta vidtog regeringen under hösten 2015 ett flertal initiativ för att underlätta Migrationsverkets arbete med boenden för asylsök- ande, säkra förmågan i mottagandet av asylsökande och stärka eta- bleringen av nyanlända invandrare. Insatserna syftade också till att minska antalet asylsökande, dämpa kostnadsökningarna och skapa bättre förutsättningar för samhället att ta emot ett stort antal asyl- sökande.

Här ges ett par exempel på åtgärder som har påverkat mottag- ande av asylsökande och nyanlända invandrare.

I juni 2016 begränsades rätten till bistånd enligt lagen om mot- tagande av asylsökande med flera. Ändringen innebär att en person förlorar sin rätt till dagersättning och rätt att bo i ett anläggnings- boende om det finns ett beslut om avvisning eller utvisning som inte längre går att överklaga och fristen för avresa löpt ut. Endast vuxna personer som inte bor tillsammans med barn som de har vård- nadsansvar för omfattas av den begränsade rätten till bistånd. Regel- förändringen syftar till att skapa utrymme för fler asylsökande på anläggningsboenden.

Lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehålls- tillstånd i Sverige34 och följdändringar i utlänningslagen och lagen om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare trädde i kraft i juli 2016. Den tillfälliga begränsningen gäller i tre år. Lagstiftningen syftar till att minska antalet asylsökande och förbättra kapaciteten i mottagandet och etableringen.

En mer utförlig redogörelse för händelseförloppet hösten 2015 och de åtgärder som regering, riksdag och myndigheter vidtog åter- finns i betänkandet Att ta emot människor på flykt Sverige hösten 2015.35

3.2.10Mottagandet ska bidra till EU:s mål

Det var inte bara Sverige som under hösten 2015 såg en kraftig ök- ning av antalet asylsökande. Även i andra EU-länder sattes asyl- och mottagningssystemen under press. Under 2016 prioriterade därför

34Lag (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige.

35SOU 2017:12.

186

SOU 2018:22

Mottagandet 1984–2017

EU-kommissionen frågan om att reformera det gemensamma euro- peiska asylsystemet.

Den svenska regeringens övergripande hållning till reformarbetet är att det gemensamma asylsystemet ska uppnå en jämnare fördel- ning av asylsökande, vara långsiktigt hållbart och värna asylrätten. Regeringens ståndpunkt är att alla medlemsstater solidariskt måste dela på ansvaret att ta emot människor i behov av skydd och att regelverket bör harmoniseras i högre grad än i dag.36

Fördraget om europeiska unionens funktionssätt slår fast att en gemensam asylpolitik inom unionen är viktig för att upprätta unionen som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.37 Under två faser har ett antal rättsakter antagits och omarbetats för att upprätta och utveckla det gemensamma asylsystemet. En av dessa rättsakter är mottagandedirektivet, som trädde i kraft 200338 och antogs i en om- arbetad version 201339.

Regeringen tillsatte i januari 2003 en utredning med uppdrag att se över hur direktivet skulle genomföras i Sverige. Utredningen konstaterade att det svenska mottagandet i stort uppfyllde de krav som ställs i direktivet. Dock föreslogs viss författningsreglering för att kodifiera det som redan utgjorde praxis i mottagandet och var i linje med direktivets bestämmelser.40

Mottagandedirektivet reglerar bland annat boende och rörelse- frihet, tillträde till arbetsmarknaden och yrkesutbildning, utbild- ning för minderåriga, hälso- och sjukvård och uppehälle under vänte- tiden för asylsökande. Därutöver regleras grunderna för när mot- tagningsvillkoren får inskränkas eller dras in.

Enligt nuvarande direktiv får medlemsstaterna besluta om var en sökande ska bosätta sig av hänsyn till allmänintresse, allmän ord- ning eller om det är nödvändigt för en skyndsam prövning och effektiv uppföljning av ansökan om asyl.41 Medlemsstaterna får ställa som villkor för att bevilja materiella mottagningsvillkor att den sök-

36Regeringskansliet (2016b).

37Artikel 67, 78.1 och 78.2 i fördraget om europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

38Rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna, EUT L 31, 6.2.2003, s. 18.

39Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (omarbetning), EUT L 180, 29.6.2013, s. 96.

40SOU 2003:89.

41Artikel 7.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU.

187

Mottagandet 1984–2017

SOU 2018:22

ande bosätter sig på en bestämd plats.42 Med materiella mottag- ningsvillkor avses inkvartering, mat och kläder, oavsett om det till- handahålls i natura, i form av ekonomiskt bidrag, som kuponger eller en kombination av dessa tre.43

Inskränkning eller indragning av de materiella mottagningsvill- koren får bland annat göras om den asylsökande lämnar anvisad bostadsort. Sanktionsmöjligheterna är begränsade till inskränkning av de materiella mottagningsvillkoren. Medlemsstaterna ska dock säkerställa värdiga levnadsvillkor för alla asylsökande.44

Trots de steg som har tagits för att utveckla det gemensamma asylsystemet finns det fortfarande stora skillnader mellan medlems- staterna i fråga om tillämpningen av rättsakterna. Det gäller bland annat ifråga om de mottagningsvillkor som ges sökande. Av denna anledning presenterade EU-kommissionen under 2016 en rad förslag till revideringar av de rättsakter som ingår i det gemensamma euro- peiska asylsystemet. Paketet innebär en strukturreform av den euro- peiska asyl- och migrationslagstiftningen och omfattar bland annat ett förslag om reviderat mottagandedirektiv.45 För närvarande pågår förhandlingar om förslaget och målsättningen är att förhandlingarna ska slutföras under första halvåret 2018.46

42Artikel 7.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU.

43Artikel 2 (g) i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU.

44Artikel 20.1 (a) och 20.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU.

45EU-kommissionens meddelande, COM(2016) 465 final.

46Programme of the republic of Bulgaria for the presidency of the council of the EU (1 January–30 June 2018).

188

4Ett samhällsuppdrag i behov av förändring

4.1Mottagandets konsekvenser, problem och brister

Utredningens analys skiljer sig i huvudsak inte från den problem- bild regeringen tecknar i direktiven.1 Det är snarare så att utred- ningens analys bekräftar och utvecklar de brister och problem som regeringen pekar på i dagens mottagande av asylsökande och ny- anlända invandrare.

4.1.1Mottagandet varierar kraftigt mellan kommuner

Som framgått av kapitel 3 har Migrationsverket under senare år be- hövt ordna fram ett stort antal asylboenden med mycket kort var- sel eftersom ordinarie mottagningskapacitet i perioder inte har räckt till. I detta arbete har myndigheten nästan uteslutande utgått från var det funnits tillgängliga boenden i form av lediga lägenheter eller varit möjligt att upphandla boenden. Detta har lett till att ett antal kommuner och landsting har tilldelats ett stort ansvar för Sveriges mottagande av asylsökande.

Mottagandet av asylsökande och nyanlända invandrare varierar kraftigt mellan Sveriges kommuner. Antalet asylsökande per 1 000 in- vånare varierade 2017 från nära noll till 59 (figur 4.1). Variationen mellan kommunerna har dock minskat jämfört med perioden 2013– 2016. Även om variationen har minskat så har fördelningen sett ut på i stort sett samma sätt över tid. De kommuner där Migrations- verket hyr lägenheter eller har upphandlat boenden liksom kom- muner med många asylsökande i eget boende har ett mycket högt

1 Dir. 2015:107.

189

Ett samhällsuppdrag i behov av förändring

SOU 2018:22

mottagande. Andra kommuner har ett nästan obefintligt eller mycket litet mottagande.

Figur 4.1 Antal asylsökande per 1 000 invånare 2017

Källa: Migrationsverket och Statistiska centralbyrån, egna beräkningar.

Merparten av de kommuner som tar emot många asylsökande är mindre kommuner med lägre inkomster och svagare sysselsättnings- tillväxt. Kommuner med ett lågt mottagande av asylsökande är i stället större kommuner med högre inkomster och förhållandevis stark sysselsättningstillväxt. Det är också så att kommunerna med högst mottagande tenderar att vara landsbygdskommuner medan kom-

190

SOU 2018:22

Ett samhällsuppdrag i behov av förändring

munerna med lägst mottagande tenderar att vara kommuner i stor- stadsregionerna.2

Ungefär samma mönster återkommer om vi ser till fördelningen av nyanlända invandrare (figur 4.2).

Figur 4.2 Antal nyanlända invandrare per 1 000 invånare 2017

Källa: Migrationsverket och Statistiska centralbyrån, egna beräkningar.

2 Se till exempel Riksrevisionen (2015), Riksrevisionen (2017) och Andersson (2016).

191

Ett samhällsuppdrag i behov av förändring

SOU 2018:22

Även i detta fall är det framför allt mindre kommuner i Sveriges landsbygder som har ett högt mottagande, medan större kommuner i och omkring storstadsregionerna har ett relativt lågt mottagande.

Bosättningslagen3 har haft utjämnande effekter, men till betyd- ande del kvarstår den ojämna fördelningen. En förklaring till detta är att nivån på mottagandet till stor del styrs av var Migrations- verket väljer att placera sin verksamhet och hyra boenden för asyl- sökande och var asylsökande bor i eget boende. Dessa faktorer har nämligen även stor betydelse för var i landet som nyanlända in- vandrare bosätter sig.

Tidigare har det varit så att asylsökande och nyanlända invandrare framför allt valt att ordna eget boende i kommuner i storstads- regionerna. Sedan ett par år tillbaka är dock så inte fallet utan i dag sker detta framför allt i kommuner där Migrationsverket hyr lägen- heter eller har upphandlat boenden.

På så vis förstärks den ojämna fördelningen av nyanlända invandrare över tid av hur mottagandet av asylsökande är utformat och organiserat. Det innebär också att en stor del av mottagandet i dag sker i kommuner med svag sysselsättningstillväxt och mindre goda etableringsförutsättningar. I flera av de kommuner som har ett högt mottagande av såväl asylsökande som nyanlända invandrare tycks man åtminstone tillfälligtvis ha närmat sig ett tak för hur många nyanlända invandrare som kan etableras i kommunen.

4.1.2Fragmenterad målbild försvårar helhet och samverkan

I nuvarande ordning saknas det en gemensam målbild för mottag- andet. Mottagandet som struktur har byggts upp löpande och ut- vecklats under lång tid (se avsnitt 3.2).4 Det har skett utifrån för- väntningar och krav som ser tämligen annorlunda ut jämfört med dem som gällt de senaste åren. Yttre förutsättningar har också ändrats över tid vilket har bidragit till att mål- och kravbilden i dag är fragmenterad och innehåller ett antal målkonflikter som mottag- andets aktörer ska förhålla sig till och försöka lösa ut i vardagen (se avsnitt 5.1).

3Lag (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning.

4Se till exempel prop. 2005/06:46, prop. 1993/94:94, prop. 1989/90:105 och prop. 1987/88:80 samt SOU 2009:19, SOU 1992:133, SOU 1988:2 och SOU 1983:29.

192

SOU 2018:22

Ett samhällsuppdrag i behov av förändring

Utgångspunkterna för migrationspolitiken5 och dess genomför- ande låter sig inte enkelt samordnas med arbetsmarknads- och integrationspolitiken6 eller andra politiska ambitioner. Detta leder till målkonflikter som på olika sätt präglar mottagandet och är en viktig orsak till de problem som finns när det gäller samordning och dialog inom nuvarande ordning.

Nuvarande ordning utgår från att först och främst svara upp mot Sveriges åtaganden enligt EU:s lagstiftning och internationella konventioner och från målet att upprätthålla rättssäkerheten för den enskilde. Det finns dock också andra politiska ambitioner och önske- mål knutna till mottagandet. Till exempel krav och önskemål som utgår från arbetsmarknads- och integrationspolitiken, men också så- dana som är knutna till den regionala tillväxtpolitiken.

De olika målen är i nuvarande ordning inte avvägda mot var- andra. Detta leder till otydlighet och bristande samordning och effektivitet såväl inom som mellan de statliga myndigheterna med ansvar inom mottagandet.

Kommunerna har inte sällan andra förväntningar än staten när det gäller mottagandet. Förenklat kan man säga att målen för migra- tionspolitiken ibland krockar med regionalpolitiska ambitioner om att öka befolkningen eller hitta arbetskraft till den lokala arbetsmark- naden.

Inom mottagandet spelar frågan om hushållning med statens medel en viktig roll när myndigheter ska prioritera. Inte sällan får poten- tiella långsiktiga vinster ur ett samhällsperspektiv svårt att hävda sig mot kraven på de enskilda aktörerna om att upprätthålla en god budgetdisciplin för det egna ansvarsområdet. Enligt utredningens bedömning har detta haft relativt stor betydelse för hur pass väl nuvarande ordning har fungerat och klarat av att leverera i enlighet med vissa av de mål och värden som finns uppställda för mottag- andet eller inom områden som direkt påverkas av mottagandet.

5Se prop. 2009/10:1, utgiftsområde 8, bet. 2009/10: SfU2, rskr. 2009/10:132.

6Se prop. 2011/12:1, utgiftsområde 14 avsnitt 3.3, bet. 2011/12:AU2, rskr. 2011/12:88 och prop. 2008/09:1, utgiftsområde 13 avsnitt 3.3, bet. 2008/09:AU1, rskr. 2008/09:115.

193

Ett samhällsuppdrag i behov av förändring

SOU 2018:22

4.1.3Helhetsperspektiv saknas

I nuvarande ordning sker regeringens styrning och organisering av mottagandet i hög grad gentemot sektorer och framför allt mot en- skilda myndigheter snarare än med verksamheternas samlade åtag- ande för ögonen. Den sektorsvisa styrningen försvårar möjligheterna till en effektiv dialog och samverkan mellan staten och kommun- sektorn.

Då staten uppträder i olika skepnader gentemot kommunerna försämras såväl förmågan att praktiskt lösa uppkomna problem lik- som tilltron till staten i stort. I nuvarande ordning beskrivs ofta avståndet mellan stat och kommunsektor som alltför långt. Detta följer av att de statliga aktörernas incitament eller uppdrag att sam- verka med kommunsektorn varit allt för svagt. Det beror också på verkliga konflikter mellan olika perspektiv på mottagandet.

En annan central utmaning är att det i dag saknas egentliga incita- ment och former för en god dialog mellan olika aktörer och sektorer. Detta är särskilt tydligt när det gäller dialogen mellan staten och kommunsektorn, men gäller även dialogen mellan olika statliga aktörer.

4.1.4Ett ojämnt mottagande försvårar normalisering

Nuvarande ordning innebär alltså att ett begränsat antal kommuner tar ett oproportionerligt stort ansvar för mottagandet av asylsök- ande och nyanlända invandrare. Styrningen av fördelningen mellan kommuner har varit svag och inte haft tillräcklig kraft att åstad- komma en någorlunda jämn fördelning över landet.7 Vissa kom- muner har också valt att ta ett stort ansvar för mottagandet.

Det är därför befogat att tala om att mottagandet i dag är en ordning som bygger på två typer av kommuner: mottagarkommuner och icke-mottagarkommuner.

Som framgått av kapitel 3 har utvecklingen av mottagandet gått mot normalisering. Det vill säga en ordning där kommunsektorns, men även statens, kompetens och resurser används för att uppnå ett kostnadseffektivt mottagande av god kvalitet. Ett mottagande byggt

7 Se till exempel Riksrevisionen (2015) och prop. 2015/16:54.

194

SOU 2018:22

Ett samhällsuppdrag i behov av förändring

på normalisering förutsätter dock en relativt jämn fördelning av asylsökande och nyanlända över landet.

Att fortsätta med en ordning med mottagarkommuner och icke- mottagarkommuner innebär i praktiken att mottagandet inte utgår från normaliseringsprincipen utan fortsatt ses som en specialverk- samhet i samhället. En verksamhet vilken sköts inom vissa kom- muner och delar av staten i stället för att vara en del av samhällets ordinarie välfärdsuppdrag.

4.1.5Ersättningssystemet är otydligt och allt för detaljerat

Systemet för statliga ersättningar till kommuner och landsting för deras åtaganden inom mottagandet har byggts upp och utvecklats över tid. Ersättningar har tillkommit såväl som försvunnit vilket har lett till att systemet i dag rymmer en rad olika bestämmelser när det gäller ansökningstid, fastställande, utbetalning och överklag- ande av ersättning. De ersättningsberättigade kostnaderna är många till antalet och de ersätts på olika sätt.

Vissa ersättningar ges utifrån absoluta villkor, medan andra ges i mån av tillgängliga medel. Ett antal ersättningar lämnas i form av schabloner och i andra fall ersätter staten den faktiska kostnaden. Vissa ersättningar betalas ut utan ansökan, medan andra betalas ut först efter ansökning.

Nuvarande ersättningssystem är därmed såväl tids- som resurs- krävande och administrativt tungrott för staten och för kommun- sektorn.8

4.1.6Eget boende kan leda till sociala problem

I nuvarande ordning har den enskilde starka incitament för att ordna boende på egen hand. Det egna boendet har också fungerat som en ventil för staten eftersom det inneburit att kostnaden för mottag- andet har varit förhållandevis låg även i perioder då Sverige tagit emot många asylsökande. Avsaknad av anläggningsboenden i stor- städerna, bristande kvalitet i anläggningsboenden och bristande kapa-

8 Riksrevisionen (2017).

195

Ett samhällsuppdrag i behov av förändring

SOU 2018:22

citet att ta emot nyanlända i kommunerna styr i praktiken individer och familjer mot eget boende.9

Eget ordnat boende under asyltiden har för- och nackdelar. Till fördelarna hör möjligheten att komma närmare det svenska sam- hället och arbetsmarknaden samt känslan av normalitet och själv- bestämmande.10 Samtidigt finns det rapporter som pekar på att eget boende kan leda till minskade kontakterna med det svenska sam- hället och försämrade möjligheter för den enskilde att delta i tidiga insatser.11 Eget boende kan resultera i trångboddhet och psykisk och fysisk ohälsa samt bidra till ökad etnisk segregation.12

Under de senaste 35 åren har boendesegregationen i Sverige ökat.13 Det går dock inte att säga i vilken utsträckning asylsökandes möjlighet att ordna eget boende har bidragit till denna utveckling.14 I dag saknas det till stor del systematiska undersökningar av hur asylsökande som ordnat boende på egen hand har etablerat sig i samhället på längre sikt. Av en studie från Malmö högskola framgår dock att skillnaderna mellan asylsökande som bott i eget boende och asylsökande som bott i anläggningsboende är mycket små när

det gäller sysselsättningsgrad och inkomstnivå på längre sikt.15 Boverket har studerat hur nyanlända invandrare som har ordnat

eget boende efter uppehållstillstånd klarat sin etablering. Av stu- dien framgår att det endast finns små skillnader när det gäller graden av integration mellan nyanlända invandrare som bosatt sig på egen hand och nyanlända invandrare som har blivit anvisade till en kom- mun. Detta gäller såväl integration på bostadsmarknaden som på arbetsmarknaden. Reguljärt förvärvsarbete har dock varit vanligare bland nyanlända invandrare som bosatt sig på egen hand.16

Dessa slutsatser får även stöd i en rapport om nyanländas boende- situation från 2015. Enligt denna studie har nyanlända som valt att bosätta sig på egen hand efter uppehållstillstånd lyckats bättre än de som blir anvisade till en kommun. Detta gäller oavsett om man

9Boverket (2015b), SOU 1996:55, SOU 2003:75 och Lennartsson (2007).

10Boverket (2015b) och Lennartsson (2007).

11Boverket (2015b).

12SOU 1996:55, SOU 2003:75, SOU 2009:19, Boverket(2015b) och Andersson (2017).

13Andersson med flera (2016).

14Andersson (2017).

15Bevelander & Pendakur (2017).

16Boverket (2008).

196

SOU 2018:22

Ett samhällsuppdrag i behov av förändring

ser till förvärvsarbete, arbetsinkomst, ägande av bostad och boende i egnahem.17

Enligt Boverket kan alltså möjligheten till eget boende medföra att asylsökande hamnar i ett sammanhang som främjar ekonomisk och social inkludering. Utfallet är dock beroende av vilken kommun den enskilde ordnar eget boende i. Olika kommuner och kom- mundelar har olika förutsättningar när det gäller i vilken utsträck- ning som eget boende leder till etablering i samhället.18

I rapporten konstaterar Boverket dock att många asylsökande och nyanlända invandrare som väljer att bosätta sig på egen hand gör så i kommuner där boendesituationen är ansträngd eller mycket ansträngd. Därmed kan det egna boendet också leda till att indi- viden hamnar i en situation som snarare främjar exkludering än inkludering. Givet detta menar Boverket att lagen om mottagande av asylsökande med flera bör ändras så att asylsökandes möjlighet att bosätta sig på egen hand i kommuner där boendesituationen redan är ansträngd begränsas temporärt.19

Problembilden är med andra ord komplex och inte helt entydig. Sammantaget ser vi dock i dag tecken på att nuvarande ordning med en stor andel asylsökande i eget boende bidrar till långvarig social och ekonomisk utsatthet i vissa kommuner. Dagens ordning med en hög andel asylsökande i eget boende underlättar inte heller planeringen för kommuner och landsting. Eget boende kan således ge negativa konsekvenser såväl på individ- som på systemnivå.

4.1.7Tidiga insatser kommer i andra hand

Eftersom det saknas tydliga och uppföljningsbara mål för tidiga in- satser och det i praktiken inte är obligatoriskt för asylsökande att delta20 lämnas en stor del av ansvaret över till den enskilde. Indi- videns egen initiativförmåga och motivation avgör därför ofta i vilken grad väntetiden för en asylsökande blir aktiv och meningsfull. Fak-

17Boverket (2015b).

18Boverket (2015b).

19Boverket (2015b).

20Migrationsverket (2015d) och Migrationsverket (2009).

197

Ett samhällsuppdrag i behov av förändring

SOU 2018:22

torer som kön och boendeform påverkar också den asylsökandes deltagande.21

Utredningen ser att tidiga insatser inte sällan riskerar att komma i andra hand i dagens mottagande. Såväl regeringen som ansvariga aktörer har till stor del prioriterat ned tidiga insatser för asylsök- ande för att i stället fokusera på korta handläggnings- och vistelse- tider. Verksamheten riskerar dessutom att prioriteras ned såväl i tider av hög belastning som när antalet asylsökande är lågt och hand- läggningstiderna därmed är korta.22

Om ambitionen att alla ska delta i tidiga insatser, åtminstone i grundläggande aktiviteter som rör hälsa, kunskap om Sverige och dess värdegrund med mera ska förverkligas, är det viktigt att staten både ställer krav och ger förutsättningar för den enskildes deltag- ande. Även när det gäller tidiga insatser ser utredningen därför ett behov av tydligare målsättning och klarare prioritering av vad som ska göras, när insatser ska genomföras liksom för vem tidiga insatser ska ges.

21Se till exempel Migrationsverkets årsredovisningar 2011–2015.

22Se till exempel Migrationsverkets årsredovisning 2012.

198

5Ett mottagande där hela Sveriges förmåga tas tillvara

5.1Komplexa utmaningar saknar givna lösningar

Komplexa samhällsutmaningar och problem kan mötas på en mängd olika sätt. I de flesta fall finns det inte några enkla lösningar och det är på förhand svårt att säga om en lösning är att föredra framför en annan. Alla lösningar har för- och nackdelar och vilken lösning man väljer beror främst på vilka mål och värden som premieras vid den tidpunkt då ett beslut fattas.

De långsiktiga konsekvenserna av en reform är dessutom svåra att förutsäga. Varje lösning på ett samhällsproblem leder förr eller senare till en ny uppsättning utmaningar och problem. De politiska målen och avvägningarna mellan olika mål och värden förändras också över tid.

Regeringens direktiv är dock tydliga när det gäller vilka mål och värden som ska beaktas i ett nytt mottagandesystem. Målen och värdena är dock många till antalet och de är inte alltid helt förenliga med varandra. Det framgår inte heller hur de ska viktas eller för- hållas till varandra Av detta följer att utredningen har behövt göra vissa avvägningar och prioriteringar mellan olika mål och värden. Vi har dock hela tiden försökt eftersträva balans och helhet i våra för- slag så att inget mål eller värde tappas bort i utformningen av ett nytt mottagandesystem.

Givet detta har det varit viktigt för utredningen att analysera och försöka förstå vilka förutsättningar för att nå olika mål och värden som olika förslag till lösningar skapar. Detta inte minst eftersom mottagandet av asylsökande och nyanlända invandrare är ett exempel på en komplex och tvärsektoriell samhällsutmaning vars lösning förutsätter insatser från en mängd olika aktörer på olika nivåer i samhället.

199

Ett mottagande där hela Sveriges förmåga tas tillvara

SOU 2018:22

5.1.1Mål och värden att förhålla sig till

Ett nytt system för mottagandet av asylsökande och nyanlända invandrare har att hantera en rad motstående mål och värden inom ett antal olika samhälls- och verksamhetsområden. Utifrån reger- ingens direktiv och vad som framkommit i vår dialog med mottag- andets aktörer bedömer utredningen att ett nytt mottagandesystem ska ta hänsyn och förhålla sig till följande mål och värden:

•Rättssäker och snabb prövning – systemet ska göra det möjligt för ansvarig myndighet att pröva asylärenden rättssäkert och snabbt.

•God hushållning med statens medel – systemet ska generera till- räckligt antal platser för att möta behovet till en så låg kostnad för staten som möjligt.

•Flexibilitet – systemet ska ha tillräcklig kapacitet och förmåga att hantera snabba upp- och nedgångar i antal asylsökande och antal personer som beviljas uppehållstillstånd.

•Jämnare fördelning mellan landets kommuner – systemet ska skapa förutsättningar för ett mer jämnt fördelat mottagande mellan kommuner.

•Rimliga planeringsförutsättningar för kommunsektorn – systemet ska ge kommunsektorn rimliga förutsättningar att planera och dimensionera sin verksamhet.

•Sammanhållen process för den enskilde – systemet ska ha ett indi- vidperspektiv och möjliggöra en sömlös resa genom mottagan- det för den enskilde individen.

•Snabbare etablering i arbets- och samhällsliv – systemet ska främja en snabbare etablering i arbets- och samhällslivet för de personer som beviljas uppehållstillstånd.

•Effektivt återvändande – systemet ska inte försvåra för ansvarig myndighet att bedriva ett effektivt arbete med återvändande.

•Minskad andel asylsökande i eget boende – systemet ska minska antalet asylsökande som väljer att bo i eget boende under asyl- tiden.

200

SOU 2018:22

Ett mottagande där hela Sveriges förmåga tas tillvara

5.1.2Val av ingångsvärden styr val av lösning

Beroende på vilken vikt man tilldelar olika värden och hur man ser på och värderar de ingående målkonflikterna landar man i olika lösningar på hur mottagandesystemet bör vara organiserat och vilka insatser som bör ingå. Ett system som sätter högt värde vid goda planeringsförutsättningar för kommunsektorn, snabb etablering för dem som får stanna i Sverige och minskad andel asylsökande som bor i eget boende kan till exempel vara förenat med högre boende- kostnader, minskad flexibilitet och sämre förutsättningar för åter- vändande.

Å andra sidan kan ett system som sätter högt värde vid låga boendekostnader med hög flexibilitet och ett starkt fokus på en rättssäker och effektiv prövning ha svårt att leverera goda plane- ringsförutsättningar för kommunsektorn, snabb etablering för dem som beviljas uppehållstillstånd och minskad andel asylsökande som bor i eget boende.

Med utgångspunkt i detta menar Mottagandeutredningen att det är viktigt att boendet och insatserna planeras och genomförs så att de skapar så goda förutsättningar som möjligt för att uppfylla och nå de värden och mål som politiken väljer att långsiktigt premiera. Enligt vår bedömning har nuvarande ordning allt för ensidigt foku- serat på handläggningstider, kostnader för boende för asylsökande och flexibilitet på bekostnad av kommunsektorns planeringsförut- sättningar och sammantagna mottagandekapacitet samt individens framtida etablering.

Sett ur ett helhetsperspektiv – med beaktade av samtliga ingå- ende mål och värden – menar vi att vårt huvudförslag till ett nytt mottagandesystem skapar förutsättningar för en jämnare och mer avvägd fördelning över de mål och värden som systemet har att för- hålla sig till. Det innebär att vi har gett rättssäker och snabb pröv- ning, sammanhållen process för den enskilde, snabbare etablering i arbets- och samhällslivet och effektivt återvändande högre vikt än vad vi menar att dessa mål har haft i nuvarande ordning. Jämnare fördelning mellan landets kommuner, rimliga planeringsförutsättningar för kommunsektorn och minskat antal asylsökande i eget boende är enligt Mottagandeutredningen förutsättningar som behöver vara upp- fyllda för att de mål vi har viktat upp ska vara möjliga att nå.

201

Ett mottagande där hela Sveriges förmåga tas tillvara

SOU 2018:22

Som en konsekvens av detta har vi också varit tvungna att vikta målen om god hushållning med statens medel och flexibilitet något lägre. Vi bedömer dock att detta vägs upp av att de långsiktiga sam- hällsekonomiska kostnaderna för senare etablering i arbets- och sam- hällsliv samt social och ekonomisk utsatthet blir lägre med utredning- ens förslag.

5.2Staten och kommunsektorn delar på ansvaret

Regeringens direktiv och de problem som vi och flera utredningar före oss har redogjort för ger Mottagandeutredningen anledning att föreslå ett antal förändringar av nuvarande ordning. I detta avsnitt presenterar vi därför utgångspunkterna för våra överväganden och vårt huvudförslag till ett nytt system för mottagande av asylsökande och nyanlända invandrare.

5.2.1Rättssäker och snabb prövning

En rättssäker och snabb prövning i asylärenden bör vara ett helt centralt mål för mottagandet. Kortare handläggningstider ger posi- tiva effekter för såväl samhälle som för den enskilde.

En viktig utgångspunkt är därför att den asylsökande bör vara så tillgänglig att Migrationsverkets prövning av asylärendet underlättas. Ett nytt mottagandesystem bör därför utformas så att det under- lättar möten mellan myndigheter och de asylsökande eftersom det underlättar en snabb och rättssäker ärendehantering. Ett mottagande- system där asylsökande och myndigheter får goda möjligheter till en effektiv kontakt är därför högt prioriterat i utredningens förslag.

5.2.2Effektiv ekonomisk ersättning till kommunsektorn

Migrationspolitiken är i grunden ett statligt ansvar. Det är staten, och inte kommunerna, som skriver under internationella avtal och konventioner om asylrätten. Kommunerna kan inte heller påverka migrationspolitiken på nationell, eller europeisk, nivå. De kan inte heller påverka antalet personer som söker asyl i Sverige.

202

SOU 2018:22

Ett mottagande där hela Sveriges förmåga tas tillvara

Detta liksom stora variationer i antalet asylsökande såväl över tid som mellan kommuner talar för att staten ska ta ett fortsatt finan- siellt ansvar för mottagandet. Ett transparent, effektivt och accep- terat system för ersättningar till kommuner och landsting är centralt för en fungerande samverkan och tilltro mellan sektorerna.

5.2.3Ett flexibelt system som kan byggas ut

Den främsta svårigheten när det gäller såväl styrning som genom- förande av mottagandet är osäkerheten om efterfrågan på systemet. Området är mycket svårt att göra prognos för vilket innebär stora utmaningar.

Utredningen menar att det är rimligt att utgå från att ett nytt mottagandesystem ska hantera ett lägre antal asylsökande än vad nuvarande system gjorde under 2015. Ett nytt mottagandesystem kan inte konstrueras så att det klarar vilka variationer som helst över tid utan bör bygga på den samlade kapaciteten och kompetensen hos staten och Sveriges 290 kommuner och 20 landsting. Genom ett gemensamt samhälleligt ansvar för mottagandet kan systemet klara relativt stora variationer inom och mellan år.

För att klara situationer där antalet asylsökande kraftigt över- skrider prognoserna bör systemet, med kort framförhållning, kunna kompletteras med extra resurser. Det är dock viktigt att regeringen och ansvariga myndigheter i sådana fall tar hänsyn till enskilda kommuners mottagandekapacitet och att eventuella tillfälliga boende- platser fördelas relativt jämt mellan kommunerna.

Ett långsiktigt hållbart mottagandesystem kan inte dimensioneras så att det på egen hand klarar alla tänkbara variationer. Kraftiga ökningar av antalet nya asylsökande bör hanteras genom politiska beslut i syfte att anpassa asyllagstiftningen så att ett kvalitativt och effektivt mottagande kan upprätthållas. En systematisk uppföljning av migrationspolitiken och en beredskap från riksdagens och reger- ingens sida att justera regelverk och tillämpning för att säkerställa förmågan till ett bra mottagande behöver därför vara centrala delar i ett nytt mottagandesystem.

203

Ett mottagande där hela Sveriges förmåga tas tillvara

SOU 2018:22

5.2.4Ett mottagande som ger en gemensam start

Dagens mottagande ger inte den asylsökande ett första samlat möte med Sverige. Det behövs därför tydligare inslag av ordning och reda när en person kommer till Sverige för att söka skydd.

Utredningen anser att det är önskvärt att alla asylsökande får en mer likvärdig start i Sverige. Vi menar att det är viktigt för en fram- tida positiv utveckling att vissa tidiga insatser ges i liknande former till alla asylsökande. Det krävs därför en typ av arena där det initiala mottagandet kan ske i effektiva former och därigenom bidra till så- väl ett jämnare mottagande över landet som till att minimera de nega- tiva effekter som kan uppstå av eget boende.

5.2.5Normalisering och jämnare mottagande över landet

Mottagandeutredningen menar att mottagandet även fortsättnings- vis bör bygga på principen om normalisering. Mottagande av asyl- sökande är enligt vår uppfattning inte något väsensskilt från annan välfärdsverksamhet. Viktiga resurser och nödvändig kompetens finns i kommunsektorn. Ett nytt system för mottagandet bör i ökad ut- sträckning tillvarata dessa outnyttjade resurser och denna kompetens.

Kommunsektorns och de statliga myndigheternas erfarenhet och professionella kompetens ska tas tillvara. Särlösningar bör undvikas. Av avgörande betydelse för förverkligandet av principen om nor- malisering är att mottagandet sker på ett jämnare sätt mellan landets kommuner än vad som sker i dag. Bosättningslagens utgångspunkt om att samtliga kommuner ska bidra efter förmåga och förutsätt- ningar är därför ett viktigt steg i riktning mot ett jämnare och mer etableringsfrämjande mottagande.

5.2.6Negativa effekter av eget boende kan begränsas

Dagens mottagande bygger på att en stor del av de asylsökande ordnar boende på egen hand. Om de lokala och individuella förut- sättningarna är fördelaktiga kan möjligheten till eget boende under asyltiden leda till en snabbare etablering. I vissa kommuner kan dock eget boende leda till negativa sociala och ekonomiska följder för enskilda och lokalsamhället. Utredningen anser därför att möj-

204

SOU 2018:22

Ett mottagande där hela Sveriges förmåga tas tillvara

ligheten till eget boende under asyltiden behöver reformeras så att sådana negativa effekter kan hållas till ett minimum.

5.2.7Sammanhållen väg mot etablering eller återvändande

I nuvarande ordning görs en tydlig åtskillnad mellan asylsökande och nyanlända. Det finns också starka skäl att det ska vara en skill- nad i rättigheter mellan personer som har uppehållstillstånd och personer som inte har det. Samtidigt får denna åtskillnad inte få oönskade negativa konsekvenser för den enskilde individen.

Det behöver därför finnas en sammanhållen process för den enskilde som möjliggör ett individperspektiv och en sömlös resa genom mottagandet mot etablering eller återvändande. Ett nytt mot- tagandesystem behöver därmed klara av att på ett tidigt stadie foku- sera på ett etableringsperspektiv för personer med goda möjligheter att få uppehållstillstånd såväl som på en tydlig styrning mot åter- vändande för personer med mindre goda möjligheter att få uppe- hållstillstånd.

Tiden i asylmottagandet behöver bli kortare och mer aktiv. Tidiga insatser bör därför vara en integrerad del av mottagandet. Insatser bör omfatta alla vuxna asylsökande och utformas så att de kan främja såväl en snabb etablering i Sverige som ett återvändande. Eftersom det handlar om individer som befinner sig i en utsatt situation, inte minst genom den osäkerhet som väntan på beslut i asylärendet inne- bär, bör insatserna bland annat ha ett hälsofrämjande perspektiv.

Vissa insatser är särskilt viktiga för att den enskilde ska kunna vistas i Sverige under kortare eller längre tid. Det finns därför skäl för att göra sådana insatser obligatoriska.

5.2.8Ett tydligt åtagande för det offentliga för tidiga insatser

Ett mottagande som bygger på ökad tydlighet och en indelning i ett etableringsspår och ett återvändandespår förutsätter ett tydligt åtagande för det offentliga i fråga om insatser och aktiviteter. Det handlar inte om att det offentliga ska ansvara för att aktivera vuxna individer från första dagen, utan om att erbjuda verktyg som ger individen förutsättningar att ta ett eget ansvar för sin försörjning och för att utnyttja väntetiden konstruktivt.

205

Ett mottagande där hela Sveriges förmåga tas tillvara

SOU 2018:22

Väntetiden ska användas så att den främjar de asylsökandes fram- tid oavsett om de får stanna i Sverige eller inte. I dagsläget saknas en offentlig aktör med ansvar för att erbjuda individen insatser. Att det finns verksamhet är i stället beroende av att det finns en vilja hos det civila samhällets organisationer att söka statliga medel. I ett nytt mottagandesystem behöver därför det offentliga åtagandet för tidiga insatser förtydligas.

Insatser bör i vissa fall kunna ges i samverkan med andra, till exempel det civila samhällets organisationer. Det behövs därför ett tydligt ramverk som lägger fast under vilka förutsättningar samverkan ska ske.

5.2.9Gemensamt uppdrag med tydlig ansvarsfördelning

Mottagandeutredningen menar att ett framtida mottagandesystem bör utgå från att staten och kommunsektorn har ett gemensamt ansvar för mottagandet och dess resultat. En ensam aktör eller sam- hällssektor kan inte lösa det komplexa samhällsuppdrag som mot- tagandet innebär. För att säkerställa ett fungerande mottagande behöver i stället olika aktörers kompetens och resurser tas tillvara.

Vi menar att ansvarsfördelningen i nuvarande system är allt för otydlig. Samtidigt är överlämningar inom och mellan myndigheter direkt avgörande för att systemet ska fungera som helhet. Myndig- heterna har också tilldelats stort manöverutrymme vilket har med- fört att vissa frågor hanterats ur ett relativt smalt sektorsperspektiv. Detta har i sin tur fått konsekvenser för systemets funktionssätt, kommunsektorn och enskilda individer.

Vi menar också att de krav som regering och riksdag ställer på mottagandet är vaga och dåligt koordinerade. Prioriteringen mellan olika mål är dessutom otydlig. Då mottagandet rymmer flera mål- konflikter är det därför svårt för berörda aktörer att tolka och prio- ritera mellan målen. I förlängningen innebär detta att aktörerna ofta har svårt att leva upp till de högt ställda förväntningarna.

Riksdag och regering behöver därför formulera ett tydligt gemen- samt mål för mottagandet och dess aktörer. Ett mål som omfattar hela mottagandet och samtliga berörda myndigheter och aktörer och som bidrar till att tydliggöra aktörernas uppdrag i förhållande

206

SOU 2018:22

Ett mottagande där hela Sveriges förmåga tas tillvara

till andra samhällsuppgifter. En tydlig politisk beställning skulle också hjälpa aktörerna att prioritera mellan olika mål och krav.

5.2.10En stärkt dialog och uppföljning

Dialogen mellan mottagandets aktörer är många gånger bristfällig. Myndigheter har svårt att samverka och tilliten myndigheter emellan är på vissa områden svag. Kommunerna framhåller också att avståndet till statens företrädare är långt vilket försvårar dialog.

Vi menar därför att det behövs former för en strukturerad dia- log mellan de aktörer och sektorer som är involverade i mottag- andet. Dialogen och samverkan behöver också fungera när systemet är under press. Former för samverkan måste därför utvecklas och formaliseras så att de blir långsiktigt bestående.

För att stärka styrningen och utvecklingen av mottagandet är det viktigt att kunskapen om mottagandet och dess resultat utveck- las. Utredningen har under arbetet noterat att det många gånger saknas bekräftade u