1 kap. Grundläggande bestämmelser
1 § Företagsnamn är den benämning under vilken en
näringsidkare driver sin verksamhet. Om en del av
verksamheten drivs under en särskild benämning, utgör denna
ett särskilt företagsnamn. Det som sägs om företagsnamn i
denna lag gäller även för ett särskilt företagsnamn.
Annat kännetecken som en näringsidkare använder för sin
verksamhet vid sidan av ett företagsnamn kallas sekundärt
kännetecken.
Den gemensamma benämningen för företagsnamn och sekundära
kännetecken är näringskännetecken.
2 § En näringsidkare förvärvar ensamrätt till ett
företagsnamn genom registrering eller inarbetning. Ensamrätt
till ett sekundärt kännetecken förvärvas genom inarbetning.
Ett företagsnamn registreras enligt bestämmelserna i denna
lag och vad som föreskrivs i annan författning om
registrering av visst slags företagsnamn. Ensamrätten till
ett registrerat företagsnamn gäller inom det område som
registreringen omfattar.
Ett näringskännetecken ska anses inarbetat om det här i
landet inom en betydande del av den krets till vilken det
riktar sig (omsättningskretsen) är känt som beteckning för
den verksamhet som bedrivs under kännetecknet. Om
näringskännetecknet är inarbetat endast inom en del av
landet, gäller ensamrätten endast inom det området.
Ensamrätt till varukännetecken och personnamn som
näringskännetecken
3 § Den som innehar ett varumärke eller ett annat
varukännetecken har ensamrätt till kännetecknet som
näringskännetecken. Om varukännetecknet är skyddat endast
inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det
området.
Den som använder sitt personnamn som näringskännetecken har
ensamrätt till kännetecknet som näringskännetecken, om namnet
har särskiljningsförmåga för den verksamhet som det används
för. Om namnet används endast inom en del av landet, gäller
ensamrätten endast inom det området.
4 § Ensamrätten till ett näringskännetecken enligt 2 och 3
§§ innebär att ingen annan än innehavaren, utan dennes
tillstånd, i näringsverksamhet får använda ett tecken som
är
1. identiskt med näringskännetecknet och används för
verksamhet av samma slag,
2. identiskt med eller liknar näringskännetecknet och används
för verksamhet av samma eller liknande slag, om det finns en
risk för förväxling, inbegripet risken för att användningen
av tecknet leder till uppfattningen att det finns ett samband
mellan den som använder tecknet och innehavaren av
näringskännetecknet, eller
3. identiskt med eller liknar ett näringskännetecken som här
i landet är känt inom en betydande del av omsättningskretsen,
om användningen utan skälig anledning drar otillbörlig fördel
av eller är till skada för näringskännetecknets
särskiljningsförmåga eller anseende, oavsett om användningen
avser verksamhet av samma, liknande eller annat slag.
Ensamrätten till ett registrerat företagsnamn hindrar inte
att någon annan i näringsverksamhet använder ett tecken som
avses i första stycket inom det område där företagsnamnet är
skyddat, om det visas att innehavaren av företagsnamnet inte
kan lida skada av detta.
5 § Ensamrätten till ett näringskännetecken ger inte något
självständigt skydd för en del av kännetecknet som saknar
särskiljningsförmåga.
Ensamrätten till ett näringskännetecken hindrar inte att
någon annan, när det sker i enlighet med god affärssed, i
näringsverksamhet använder
1. sitt personnamn eller sin adress,
2. uppgifter om verksamhetens art eller uppgifter om en i
verksamheten utbjuden varas eller tjänsts art, kvalitet,
kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung
eller andra egenskaper eller tidpunkten för när varan är
framställd eller tjänsten är utförd, eller
3. ett allmänt använt ortsnamn.
6 § Gör flera anspråk på ensamrätt till näringskännetecken
som är identiska eller liknar varandra på det sätt som anges
i 4 §, ska den ha företräde som har tidigaste grund för sitt
anspråk, om inte något annat följer av 7 §.
7 § Rätten till ett inarbetat näringskännetecken ska gälla
vid sidan av en äldre rätt till ett näringskännetecken som är
identiskt eller likartat på det sätt som anges i 4 §, om
innehavaren av den äldre rätten inte inom rimlig tid har
vidtagit åtgärder för att hindra användningen av det yngre
kännetecknet. I dessa fall hindrar inte rätten till det yngre
näringskännetecknet användningen av det äldre.
På yrkande av någon av parterna får en domstol i de fall som
avses i första stycket om det är skäligt besluta att ett av
kännetecknen, eller båda, endast får användas på ett särskilt
sätt, såsom i ett visst utförande eller med tillägg av
ortsangivelse eller innehavarens namn.
2 kap. Registrering av företagsnamn
1 § Ett företagsnamn får registreras endast om det kan
särskilja innehavarens verksamhet från andras.
Vid bedömningen av om ett företagsnamn har
särskiljningsförmåga ska hänsyn tas till den tid och
omfattning som företagsnamnet har använts. Om företagsnamnet
består enbart av en allmän benämning på verksamhetens art
eller på en i verksamheten utbjuden vara eller tjänst eller
om företagsnamnet utgörs enbart av ett allmänt använt
ortsnamn eller liknande, ska företagsnamnet i och för sig
inte anses ha särskiljningsförmåga. Om en sådan beteckning
som aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening eller
förkortning av en sådan beteckning ingår i företagsnamnet,
ska det vid bedömningen bortses från denna beteckning.
Hinder mot registrering på grund av hänsyn till allmänna
intressen
2 § Ett företagsnamn får inte registreras om företagsnamnet
1. strider mot lag eller annan författning eller mot goda
seder eller allmän ordning,
2. utan tillstånd innehåller en sådan statlig eller
internationell beteckning som enligt lag eller annan
författning inte får användas obehörigen som företagsnamn,
eller något som lätt kan förväxlas med en sådan beteckning,
3. utan tillstånd innehåller ett sådant kännetecken som enligt
lagen (2014:812) om skydd för kännetecken i den
internationella humanitära rätten inte får användas obehörigen
som företagsnamn, eller något som kan förväxlas med ett sådant
kännetecken,
4. innehåller eller i väsentliga delar återger en äldre
växtsortbenämning som avser en växtsort av samma eller
närstående växtart, i den utsträckning växtsorten är skyddad
enligt växtförädlarrättslagen (1997:306) eller unionsrätten,
eller
5. i annat fall är ägnat att vilseleda allmänheten.
Ett företagsnamn får inte heller registreras om ansökan om
registrering gjordes i ond tro.
Lag (2021:562).
3 § Ett företagsnamn får inte registreras om företagsnamnet
1. är identiskt med ett äldre näringskännetecken för
verksamhet av samma slag,
2. är identiskt med eller liknar ett äldre näringskännetecken
för verksamhet av samma eller liknande slag, om det finns en
risk för förväxling, inbegripet risken för att användningen av
företagsnamnet leder till uppfattningen att det finns ett
samband mellan den som använder företagsnamnet och innehavaren
av näringskännetecknet, eller
3. är identiskt med eller liknar ett äldre näringskännetecken
som är känt inom en betydande del av omsättningskretsen, och
användningen av företagsnamnet utan skälig anledning skulle
dra otillbörlig fördel av eller vara till skada för
näringskännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende,
oavsett om användningen avser verksamhet av samma, liknande
eller annat slag.
Lag (2021:562).
4 § De hinder för registrering av ett företagsnamn som
anges i 3 § 1-3 gäller på motsvarande sätt i fråga om
1. ett varumärke som är registrerat enligt 2 kap.
varumärkeslagen (2010:1877) eller en internationell
varumärkesregistrering som gäller i Sverige,
2. ett varumärke som är registrerat enligt Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om
EU-varumärken eller en internationell varumärkesregistrering
som gäller i Europeiska unionen, och
3. ett inarbetat varukännetecken.
5 § Om det företagsnamn som en ansökan om registrering
avser ska gälla i hela landet och det finns en äldre
rättighet som utgörs av ett inarbetat näringskännetecken
eller av ett sådant personnamn eller inarbetat
varukännetecken som är skyddat enligt 1 kap. 3 §, finns det
hinder mot registrering enligt 3 och 4 §§ endast om skyddet
för den äldre rättigheten gäller inom en väsentlig del av
landet.
6 § Ett företagsnamn får inte registreras om det
innehåller eller består av
1. något som är ägnat att uppfattas som någon annans
efternamn som har särskilt skydd eller någon annans allmänt
kända konstnärsnamn eller ett likartat namn, om användningen
av företagsnamnet skulle medföra en nackdel för bäraren av
namnet och om namnet uppenbarligen inte syftar på någon sedan
länge avliden,
2. något som kränker någon annans upphovsrätt till ett
litterärt eller konstnärligt verk, eller
3. något som är ägnat att uppfattas som benämning på en
stiftelse, ideell förening eller liknande sammanslutning.
7 § Bestämmelserna i 3, 4 och 6 §§ utgör inte hinder mot
registrering, om den som innehar den äldre rättigheten medger
registreringen.
8 § Ett företagsnamn får registreras på två eller flera
språk, under förutsättning att språkversionerna stämmer
överens till sitt innehåll. Det som sägs om företagsnamn i
denna lag ska gälla för var och en av språkversionerna.
9 § Registreringen gäller från den dag då ansökan om
registrering kom in till registreringsmyndigheten.
3 kap. Hävning av registrering
1 § En registrering av ett företagsnamn får hävas om
1. företagsnamnet har registrerats i strid mot denna lag
eller mot annan författning,
2. registreringen fortfarande strider mot lagen,
3. rätten till företagsnamnet ändå inte får bestå enligt 1
kap. 7 §, och
4. annat inte följer av 2 § i detta kapitel.
En registrering får vidare hävas om
1. innehavaren har upphört att vara näringsidkare,
2. företagsnamnet har förlorat sin särskiljningsförmåga,
3. företagsnamnet har kommit att strida mot lag eller annan
författning eller mot goda seder eller allmän ordning, eller
4. företagsnamnet har blivit vilseledande.
Vid en prövning av om en registrering ska hävas på grund av
bristande särskiljningsförmåga ska endast sådan
särskiljningsförmåga beaktas som företagsnamnet har förvärvat
genom användning före ansökan om hävning.
2 § Om ett yrkande om hävning av en registrering av ett
företagsnamn grundas på att ett äldre registrerat
företagsnamn enligt 2 kap. 3 § utgör hinder och det vid
tidpunkten för ansökan om hävning hade gått mer än fem år
sedan frågan om registrering av det äldre företagsnamnet blev
slutligt avgjord gäller följande. Registreringen av det yngre
företagsnamnet får hävas endast om det äldre företagsnamnet,
inom de fem senaste åren före ansökan om hävning, har tagits
i verkligt bruk på det sätt som avses i 3 § för den
verksamhet som ligger till grund för yrkandet.
Om det vid ansökan om registrering av det yngre
företagsnamnet hade gått mer än fem år sedan frågan om
registrering av det äldre företagsnamnet blev slutligt
avgjord, ska det äldre företagsnamnet dessutom ha tagits i
verkligt bruk inom de fem senaste åren före ansökan om
registrering av det yngre företagsnamnet.
Om det äldre företagsnamnet inte har använts i den
utsträckning som anges i första och andra styckena, får
registreringen av det yngre företagsnamnet ändå hävas om det
finns giltiga skäl till att det äldre företagsnamnet inte har
använts i den utsträckningen.
3 § En registrering av ett företagsnamn får hävas om
innehavaren inte har gjort verkligt bruk av företagsnamnet i
Sverige för den verksamhet som det har registrerats för inom
fem år från den dag då frågan om registrering slutligt har
avgjorts eller inom en period av fem år i följd.
Registreringen får dock inte hävas på grund av underlåten
användning om det finns giltiga skäl till att företagsnamnet
inte har använts.
Med sådan användning som avses i första stycket likställs att
företagsnamnet används
1. i en annan form än den registrerade, om avvikelsen avser
endast detaljer som inte förändrar företagsnamnets
särskiljningsförmåga, och
2. av någon annan med innehavarens samtycke.
Registreringen får inte hävas om företagsnamnet har använts
under tiden mellan utgången av femårsperioden och ingivandet
av ansökan om hävning av registreringen. Användning som
påbörjas eller återupptas efter femårsperiodens utgång och
inom tre månader före ingivandet av ansökan om hävning ska
dock lämnas utan avseende, om förberedelserna för att påbörja
eller återuppta användningen vidtogs efter det att
innehavaren fått kännedom om att en ansökan om hävning kunde
komma att göras.
4 § Den som vill inleda ett förfarande för att häva en
registrering kan föra talan vid domstol eller ansöka om
hävning av registreringen hos berörd registreringsmyndighet
enligt 5-19 §§ (administrativ hävning).
Ett förfarande för att häva en registrering med stöd av 1 §
andra stycket eller 3 § eller 2 kap. 1 eller 2 § får också
inledas av en myndighet. Regeringen kan med stöd av 8 kap.
7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken myndighet
som får göra detta.
5 § En ansökan om administrativ hävning ska innehålla
1. uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i
33 kap. 1 § rättegångsbalken,
2. ett yrkande om hävning och uppgift om den registrering som
yrkandet avser, och
3. en redogörelse för de omständigheter som åberopas till
grund för yrkandet om hävning.
Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare
föreskrifter om vad ansökan i övrigt ska innehålla.
6 § Om ansökan är så bristfällig att den inte kan läggas
till grund för handläggning av ärendet, ska
registreringsmyndigheten förelägga sökanden att avhjälpa
bristerna inom en viss tid. Detsamma gäller om sökanden inte
har betalat ansökningsavgiften.
Om sökanden inte följer föreläggandet, ska ansökan avvisas.
Sökanden ska upplysas om detta i föreläggandet.
Ansökan ska också avvisas om den avser någon annan åtgärd än
hävning av en registrering eller om det finns något annat
hinder mot att den tas upp till prövning.
7 § Om sökanden återkallar ansökan, ska ärendet skrivas
av.
8 § Om det kan antas att ansökan är ogrundad, ska ansökan
behandlas som om innehavaren har bestridit den. I så fall ska
12 § tillämpas.
9 § Tar registreringsmyndigheten upp ansökan till
prövning, ska myndigheten förelägga innehavaren av
registreringen att yttra sig inom en viss tid från det att
ansökan delgavs innehavaren.
I föreläggandet ska innehavaren uppmanas att
1. ange om ansökan medges eller bestrids och, om ansökan
bestrids, skälen för bestridandet, och
2. lämna de uppgifter om sig själv som avses i 33 kap. 1 §
första-tredje styckena rättegångsbalken, i den utsträckning
uppgifterna i ansökan är ofullständiga eller felaktiga.
I föreläggandet ska det upplysas om att ärendet kan komma att
avgöras även om innehavaren inte svarar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare
föreskrifter om vad föreläggandet i övrigt ska innehålla.
10 § Föreläggandet enligt 9 § ska delges innehavaren.
Delgivningen ska ske på det sätt som enligt rättegångsbalken
gäller för delgivning av stämning i tvistemål.
En kopia av ansökningshandlingarna ska fogas till
föreläggandet när handlingarna innehåller något utöver vad
som framgår av föreläggandet.
Om sökanden ska se till att delgivning sker, ska 32 kap. 2 §
rättegångsbalken tillämpas.
11 § Har registreringsmyndigheten inte kunnat delge
föreläggandet, ska myndigheten pröva om försöken till
delgivning ska fortsätta eller om sökanden ska erbjudas att
själv se till att delgivning sker. Hänsyn ska tas till det
arbete och den kostnad som dittills har lagts ned på
delgivningen, förutsättningarna för att fortsatta försök ska
lyckas samt omständigheterna i övrigt. Om sökanden inte antar
erbjudandet, ska ansökan avvisas.
Om sökanden ska se till att delgivning sker, ska 32 kap. 2 §
rättegångsbalken tillämpas.
12 § Om innehavaren i rätt tid bestrider ansökan, ska
registreringsmyndigheten underrätta sökanden om detta. Vill
sökanden vidhålla sitt yrkande, kan han eller hon begära att
ärendet ska överlämnas till domstol.
En begäran om överlämnande ska ha kommit in till
registreringsmyndigheten inom en månad från den dag då
underrättelsen om bestridandet sändes till sökanden. I sin
begäran ska sökanden ange de omständigheter och de bevis som
åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis. Sökanden
ska samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra handlingar
som åberopas.
Om sökanden har begärt överlämnande i rätt tid, ska
registreringsmyndigheten överlämna ärendet till domstolen. Om
sökanden inte har begärt överlämnande i rätt tid, ska ärendet
skrivas av.
13 § En underrättelse om att innehavaren har bestridit
ansökan enligt 12 § första stycket ska innehålla en
upplysning om
1. att sökanden kan begära överlämnande till domstol,
2. inom vilken tid en sådan begäran ska ges in,
3. vad en sådan begäran ska innehålla, och
4. det som i övrigt anges i 12 §.
14 § Har innehavaren inte bestridit ansökan i rätt tid,
ska registreringsmyndigheten häva registreringen i enlighet
med ansökan.
15 § Innehavaren av en registrering som hävts enligt 14 §
får ansöka om återvinning. En sådan ansökan ska ha kommit in
till registreringsmyndigheten inom en månad från dagen för
beslutet.
Om innehavaren har ansökt om återvinning i rätt tid, ska
registreringsmyndigheten överlämna ärendet till domstolen. I
annat fall ska myndigheten avvisa ansökan.
16 § En underrättelse om hävning ska sändas till sökanden
och innehavaren.
Om en ansökan om hävning avvisas, ska
registreringsmyndigheten underrätta sökanden om detta. Om en
ansökan om återvinning avvisas, ska myndigheten underrätta
innehavaren om detta. Meddelar myndigheten något annat beslut
som innebär att ärendet avgörs, ska både sökanden och
innehavaren underrättas om beslutet, om det inte är uppenbart
onödigt.
17 § Sedan tiden för ansökan om återvinning löpt ut, har
ett beslut om hävning enligt 14 § rättskraft i enlighet med
vad som gäller för en dom i ett tvistemål som har fått laga
kraft.
18 § Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska
talan anses väckt när ansökan om administrativ hävning kom in
till registreringsmyndigheten. De handlingar som sökanden har
gett in ska anses som en stämningsansökan. Stämning ska anses
utfärdad när domstolen beslutar om målets handläggning.
19 § Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska
käranden betala föreskriven tilläggsavgift. I ett sådant fall
ska det som anges i 42 kap. 3 och 4 §§ rättegångsbalken om
ansökningsavgift gälla tilläggsavgiften.
Om ett mål där registreringsmyndigheten har beslutat om
hävning avvisas av domstolen på grund av att tilläggsavgiften
inte har betalats, ska domstolen samtidigt undanröja
myndighetens beslut.
20 § Ett beslut enligt 14 § om administrativ hävning av en
registrering av ett företagsnamn får inte överklagas.
Detsamma gäller ett beslut om överlämnande till domstol eller
avskrivning enligt 12 § tredje stycket. Andra beslut i
ärenden om administrativ hävning får överklagas till Patent-
och marknadsdomstolen inom tre veckor från dagen för
beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende
får inte överklagas särskilt.
21 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter i
ärenden om administrativ hävning av en registrering enligt
denna lag.
22 § Om registreringen av ett företagsnamn har hävts av
registreringsmyndigheten enligt 14 § eller av domstolen, ska
registreringsmyndigheten avregistrera företagsnamnet när
avgörandet har fått laga kraft. Beslutet om avregistrering
ska kungöras.
I samband med att en registrering av ett företagsnamn hävs,
får registreringsmyndigheten eller domstolen besluta att
företagsnamnet ska få stå kvar i registret under en viss tid,
om det skäligen behövs för att innehavaren ska kunna anta ett
nytt företagsnamn och ansöka om dess registrering.
23 § Om en registrering av ett företagsnamn har hävts med
stöd av 1 § första stycket, ska registreringen anses aldrig
ha haft någon verkan.
Om en registrering har hävts med stöd av 1 § andra stycket
eller 3 §, ska registreringen anses ha förlorat sin verkan
från dagen för ansökan om hävning. På yrkande av en part får
domstolen eller, vid administrativ hävning,
registreringsmyndigheten bestämma att registreringen i
stället ska anses ha förlorat sin verkan den dag då det
förhållande som utgör grund för hävningen uppkom.
4 kap. Överlåtelse och förbud mot utmätning
1 § Ett företagsnamn får överlåtas endast i samband med en
överlåtelse av den näringsverksamhet där det används.
En överlåtelse av näringsverksamheten omfattar även
företagsnamnet, om inte något annat har avtalats. Detta
gäller dock inte om företagsnamnet innehåller överlåtarens
eller, vid överlåtelse av ett handelsbolags verksamhet, en
bolagsmans efternamn.
Om det i ett dödsbo ingår ett företagsnamn som innehåller den
avlidnes efternamn, får en boutredningsman inte överlåta
företagsnamnet utan samtycke av dödsbodelägarna.
2 § Ett företagsnamn får inte utmätas. Försätts
innehavaren i konkurs, ingår dock rätten till företagsnamnet
i konkursboet, om inte företagsnamnet innehåller gäldenärens
eller, vid ett handelsbolags konkurs, en bolagsmans
efternamn. Ett företagsnamn som inte ingår i ett konkursbo
får likväl användas under den tid verksamheten fortsätter för
boets räkning.
5 kap. Straffansvar, vitesförbud, skadestånd m.m.
1 § Den som gör intrång i rätten till ett näringskännetecken
(företagsnamnsintrång) döms, om det sker uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet, för företagsnamnsbrott till böter eller
fängelse i högst två år.
Om brottet begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, döms
för grovt företagsnamnsbrott till fängelse i lägst sex månader
och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska
det särskilt beaktas om gärningen
1. har föregåtts av särskild planering,
2. har utgjort ett led i en brottslighet som utövats i
organiserad form,
3. har varit av större omfattning, eller
4. annars har varit av särskilt farlig art.
Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 3 § får inte
dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till företagsnamnsbrott eller
grovt företagsnamnsbrott döms det till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.
Åklagaren får väcka åtal för brott endast om åtal är motiverat
från allmän synpunkt.
Lag (2020:546).
2 § Den egendom som ett brott enligt 1 § gäller ska
förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I
stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat.
Även utbyte av sådant brott ska förklaras förverkat, om det
inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har
tagit emot som ersättning för kostnader i samband med ett
sådant brott, eller värdet av det mottagna, om mottagandet
utgör brott enligt 1 §.
Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 1 §
får förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga
brott eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma
gäller egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel
vid brott enligt 1 §, om brottet har fullbordats eller om
förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en
straffbar förberedelse. I stället för egendomen får dess
värde förklaras förverkat.
3 § På yrkande av den som har lidit företagsnamnsintrång
får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar
till intrånget att fortsätta med det.
Domstolen får meddela vitesförbud för tiden till dess att
målet slutligt har avgjorts eller något annat har beslutats,
om
1. käranden visar sannolika skäl för att det förekommer
företagsnamnsintrång eller medverkan till intrång, och
2. det skäligen kan befaras att svaranden, genom att
fortsätta intrånget eller medverkan till det, förringar
värdet av ensamrätten till näringskännetecknet.
Innan ett förbud enligt andra stycket meddelas ska svaranden
ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle
medföra risk för skada.
Första-tredje styckena tillämpas också i fråga om försök
eller förberedelse till intrång.
4 § Ett förbud enligt 3 § andra stycket får meddelas
endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den
skada som kan tillfogas svaranden. Om käranden inte kan
ställa säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från
detta.
Bestämmelserna i 2 kap. 25 § utsökningsbalken ska tillämpas i
fråga om vilken säkerhet som ska ställas. Säkerheten ska
prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.
5 § Om ett förbud har meddelats enligt 3 § andra stycket,
ska domstolen när målet avgörs pröva om förbudet fortfarande
ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt 3 § andra stycket
och 4 § och i fråga om handläggningen i högre domstol
tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av
beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
6 § En talan om utdömande av vite förs av den som har
ansökt om förbudet.
7 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör
företagsnamnsintrång ska betala skälig ersättning för
utnyttjandet av näringskännetecknet samt ersättning för den
ytterligare skada som intrånget har medfört. När storleken på
ersättningen för ytterligare skada bestäms ska hänsyn
särskilt tas till
1. utebliven vinst,
2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,
3. skada på näringskännetecknets anseende,
4. ideell skada, och
5. rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås.
Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör företagsnamnsintrång
ska betala ersättning för utnyttjandet av näringskännetecknet
i den utsträckning det är skäligt.
Begränsning av straffansvar, skadeståndsskyldighet och
möjlighet till förverkande
8 § Om ett företagsnamnsintrång avser ett företagsnamn som
är skyddat enbart på grund av registrering,
1. ska det inte dömas till ansvar enligt 1 § för det intrång
som har gjorts före registreringsdagen,
2. får förverkande enligt 2 § inte avse det intrång som har
gjorts före registreringsdagen, och
3. ska ersättning enligt 7 § betalas för det intrång som har
skett före registreringsdagen endast om intrånget har gjorts
uppsåtligen.
9 § Rätten till ersättning för skada preskriberas om talan
inte väcks inom fem år från det att skadan uppkom. Rätten
till ersättning med anledning av intrång i ett företagsnamn
som är skyddat enbart på grund av registrering preskriberas
dock inte i något fall tidigare än ett år från
registreringsdagen.
10 § På yrkande av den som har lidit företagsnamnsintrång
får domstolen, efter vad som är skäligt, besluta att egendom
som det olovligen förekommer näringskännetecken på ska
återkallas från marknaden, ändras eller förstöras eller att
någon annan åtgärd ska vidtas med den. Detsamma gäller i
fråga om hjälpmedel som har använts eller varit avsett att
användas vid intrånget.
Sådan egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om
det skäligen kan antas att ett brott enligt 1 § har begåtts.
I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i
brottmål i allmänhet.
Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök
eller förberedelse till intrång.
11 § Ett beslut om åtgärd enligt 10 § första stycket får
inte innebära att den som har lidit företagsnamnsintrång ska
betala ersättning till den som åtgärden riktas mot.
Åtgärderna ska bekostas av svaranden om det inte finns
särskilda skäl mot detta.
Ett beslut enligt 10 § ska inte meddelas, om förverkande
eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk ska beslutas
enligt 2 § eller enligt brottsbalken.
12 § I ett mål om företagsnamnsintrång får domstolen på
yrkande av käranden besluta att den som har gjort eller
medverkat till intrånget ska bekosta lämpliga åtgärder för
att sprida information om domen i målet.
Första stycket tillämpas också i fråga om försök eller
förberedelse till intrång.
6 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning
1 § Om en sökande visar sannolika skäl för att någon har
gjort ett företagsnamnsintrång, får domstolen vid vite
besluta att någon eller några av dem som anges i andra
stycket ska ge sökanden information om ursprung och
distributionsnät för de varor eller tjänster som intrånget
gäller (informationsföreläggande). Ett sådant beslut får
meddelas på yrkande av den som har lidit intrånget. Det får
meddelas bara om informationen kan antas underlätta
utredningen av ett intrång som avser varorna eller
tjänsterna.
Ett informationsföreläggande får riktas mot den som
1. har gjort eller medverkat till intrånget,
2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som
intrånget gäller,
3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget
gäller,
4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk
kommunikationstjänst eller en annan tjänst som har använts
vid intrånget, eller
5. har identifierats av någon som anges i 2-4 såsom delaktig
i tillverkningen eller distributionen av en vara eller
tillhandahållandet av en tjänst som intrånget gäller.
Information om varors eller tjänsters ursprung och
distributionsnät kan särskilt avse
1. namn på och adress till producenter, distributörer,
leverantörer och andra som har innehaft varorna eller
tillhandahållit tjänsterna,
2. namn på och adress till avsedda grossister och
detaljister, och
3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats,
mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts
för varorna eller tjänsterna.
Första-tredje styckena tillämpas också i fråga om försök
eller förberedelse till intrång.
2 § Ett informationsföreläggande får meddelas endast om
skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i
övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller
för något annat motstående intresse.
Skyldigheten att lämna information enligt 1 § omfattar inte
uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren eller
någon till honom eller henne närstående som avses i 36 kap. 3
§ rättegångsbalken har begått en brottslig gärning.
I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av
den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende
på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av
sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG
(allmän dataskyddsförordning) finns bestämmelser som
begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas.
3 § Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig
mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska de
bestämmelser om rättegång som gäller för det målet tillämpas.
Ett beslut om informationsföreläggande får överklagas
särskilt.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon
annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242)
om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att
vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
föreläggandet.
4 § Den som på grund av 1 § andra stycket 2-5 har
förelagts att enligt första stycket samma paragraf lämna
information, har rätt till skälig ersättning för kostnader
och besvär. Ersättningen ska betalas av den som har
framställt yrkandet om informationsföreläggande.
5 § Den som tillhandahåller en elektronisk
kommunikationstjänst och som till följd av ett
informationsföreläggande har lämnat ut information som avses i
9 kap. 31 § lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation, ska
sända en skriftlig underrättelse om detta till den som
uppgifterna gäller tidigast efter en månad och senast tre
månader från det att informationen lämnades ut. Kostnaden för
underrättelsen ersätts enligt 4 §.
Lag (2022:509).
6 § Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller
medverkat till ett företagsnamnsintrång, får domstolen för
att bevisning ska kunna säkras om intrånget besluta att en
undersökning får göras hos denne för att söka efter föremål
eller handlingar som kan antas ha betydelse för en utredning
om intrånget (intrångsundersökning). Ett sådant beslut får
meddelas på yrkande av den som har lidit intrånget. Om en
rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas
skriftligen.
Första stycket tillämpas också i fråga om försök eller
förberedelse till intrång.
7 § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast
om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i
övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller
för något annat motstående intresse.
8 § Innan ett beslut om intrångsundersökning meddelas ska
motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock
omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess att annat
har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att
föremål eller handlingar som har betydelse för utredningen om
intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer
då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som
om frågan har uppkommit under en rättegång.
9 § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast
om sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som
kan tillfogas motparten. Om sökanden inte kan ställa
säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från
detta.
Bestämmelserna i 2 kap. 25 § utsökningsbalken ska
tillämpas i fråga om vilken säkerhet som ska ställas.
Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts
av motparten.
10 § Ett beslut om intrångsundersökning ska innehålla
uppgifter om
1. vilket ändamål undersökningen ska ha,
2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter,
och
3. vilka utrymmen som får genomsökas.
Om det behövs, ska domstolen även besluta om andra villkor
för verkställandet.
11 § I fråga om överklagande av domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om
överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
12 § Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart.
Om ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad
från beslutet, upphör det att gälla.
13 § Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av
Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har
beslutat och med tillämpning av 1- 3 kap., 17 kap. 1-5 §§ och
18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart ska underrättas
om verkställigheten endast om beslutet om
intrångsundersökning har tillkommit efter det att motparten
hörts. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film-
och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka
efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra
utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.
En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig
handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.
Juridiskt biträde och rätt att närvara vid
intrångsundersökningen
14 § När ett beslut om intrångsundersökning ska
verkställas, har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt
biträde. Verkställigheten får inte påbörjas innan biträdet
har inställt sig. Detta gäller dock inte om
1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte
uppnås.
Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten vid behov
anlita en sakkunnig som biträde.
Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för
sökanden är närvarande vid undersökningen för att kunna lämna
upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, ska myndigheten se
till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än
som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om
förhållanden som kommer fram.
15 § Om sökanden inte inom en månad från det att
verkställigheten avslutats väcker talan eller på något annat
sätt inleder ett förfarande om saken, ska en åtgärd som
vidtagits vid verkställigheten av intrångsundersökningen
omedelbart gå åter, i den utsträckning det är möjligt.
Detsamma gäller om ett beslut om intrångsundersökning upphävs
sedan verkställighet genomförts.
16 § Kronofogdemyndigheten ska förteckna fotografier och
film- och ljudupptagningar av föremål samt kopior av och
utdrag ur handlingar från intrångsundersökningen. Materialet
ska hållas tillgängligt för sökanden och motparten.
7 kap. Övriga bestämmelser
1 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål
och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt
lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols
behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning
än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om
informationsföreläggande eller intrångsundersökning.
2 § Domstolen ska underrätta registreringsmyndigheten om
en dom som gäller
1. hävning av en registrering av ett företagsnamn, eller
2. intrång i ett registrerat företagsnamn.
Domstolen ska även underrätta registreringsmyndigheten om en
dom i ett mål där det förts en fastställelsetalan avseende
ett registrerat företagsnamn.
3 § Om det förs en talan om intrång i ett registrerat
företagsnamn och den som talan förs mot gör gällande att
registreringen är ogiltig, får frågan om ogiltighet prövas
endast sedan en talan om hävning har väckts. Domstolen får
förelägga den som gör gällande att registreringen är ogiltig
att inom en viss tid väcka en sådan talan. Utan att en talan
om hävning har väckts får dock frågan om ogiltighet prövas i
ett brottmål och i ett fall som avses i 4 §.
Första stycket ska också tillämpas om det i ett mål som
gäller fastställelsetalan avseende ett registrerat
företagsnamn görs gällande att registreringen är ogiltig.
Särskilda förutsättningar för att bifalla en talan som avser
intrång
4 § Om det förs en talan om intrång i ett registrerat
företagsnamn och det vid tidpunkten för talans väckande hade
gått mer än fem år sedan frågan om registrering av
företagsnamnet blev slutligt avgjord gäller följande. Talan
får bifallas endast om företagsnamnet, inom de fem senaste
åren före talans väckande, har tagits i verkligt bruk på det
sätt som avses i 3 kap. 3 § för den verksamhet som ligger
till grund för talan.
Om en talan enligt första stycket avser intrång genom
användning av ett yngre registrerat företagsnamn och det vid
ansökan om registrering av det yngre företagsnamnet hade gått
mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre
företagsnamnet blev slutligt avgjord, ska det äldre
företagsnamnet dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem
senaste åren före ansökan om registrering av det yngre
företagsnamnet.
Om det äldre företagsnamnet inte har använts i den
utsträckning som anges i första och andra styckena, får talan
ändå bifallas om det finns giltiga skäl till att det inte har
använts i den utsträckningen.
Första-tredje styckena ska också tillämpas när det förs en
fastställelsetalan om att ett visst förfarande utgör intrång
i ett registrerat företagsnamn.
5 § Om en registrering av ett företagsnamn har hävts med
stöd av 3 kap. 1 § första stycket, får domstolen inte döma
till ansvar enligt 5 kap. 1 § eller besluta om ersättning
eller annan åtgärd enligt 5 eller 6 kap. Om en registrering
har hävts med stöd av 3 kap. 1 § andra stycket eller 3 §, får
domstolen inte döma till ansvar enligt 5 kap. 1 §.
6 § Utöver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen
(2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s
dataskyddsförordning får personuppgifter om lagöverträdelser
som innefattar brott enligt 5 kap. 1 § behandlas om detta är
nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna
fastställas, göras gällande eller försvaras.
7 § Firmateckning görs genom ett tydligt angivande av det
fullständiga företagsnamnet och underskrift med namn av
firmatecknare. Vid firmateckning för en sådan del av
verksamheten som drivs under ett särskilt företagsnamn, ska
även företagsnamnet för hela verksamheten anges.
Under likvidation eller konkurs ska firmateckning göras med
ett tillägg som anger det ändrade förhållandet.
I fråga om firmateckning gäller i övrigt vad som är särskilt
föreskrivet i andra författningar.
8 § En myndighet eller en annan inrättning eller
sammanslutning för vilken regeringen har fastställt ett
företagsnamn har ensamrätt till detta som om företagsnamnet
hade blivit registrerat enligt denna lag.
2018:1653
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
2. Genom lagen upphävs firmalagen (1974:156).
a) för åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har
förvärvats före ikraftträdandet, och
b) i fråga om bestämmelserna om behörig domstol och
handläggning i domstol, för mål och ärenden som har inletts i
allmän domstol före den 1 september 2016.
4. Den nya lagen tillämpas även på näringskännetecken som har
inarbetats, firmor som har registrerats och ansökningar om
registreringar som har gjorts före ikraftträdandet, om inte
annat följer av 3.
5. Nationella och internationella varumärken som genom
registrering har beviljats skydd i Sverige enligt äldre
föreskrifter ska anses utgöra sådana varumärken som avses i
2 kap. 4 § 1.
6. Sveriges riksbank och Svenska Skeppshypotekskassan samt
annan inrättning eller sammanslutning som har fått ensamrätt
till sin firma enligt 27 § firmalagen ska fortfarande ha
ensamrätt till firman som om denna hade blivit registrerad
som ett företagsnamn enligt denna lag.
2021:562
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på företagsnamn som
har registrerats och ansökningar om registreringar som har
gjorts före ikraftträdandet.