Svar på fråga 2018/19:473 av Katarina Brännström (M)
Avgifter i tandvården

Katarina Brännström har frågat mig om jag eller regeringen avser att ta initiativ till ett system med avgifter för tandvård som bättre än dagens system speglar den faktiska kostnaden för tandvård och vid behov kan betalas i efterhand, med avseende på vuxna asylsökande och vuxna som vistas i Sverige utan tillstånd till det.

Vuxna asylsökande har sedan 2008 rätt till vård som inte kan anstå enligt lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. Vuxna personer som vistas i landet utan tillstånd har sedan 2013 rätt till vård som inte kan anstå enligt lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd. Avgiften på 50 kronor regleras i förordning 8 § 2013:412 (för tillståndslösa) och i 2 § förordning 1994:362 (för asylsökande).

Landstingen är skyldiga att erbjuda vuxna asylsökande och personer som vistas i landet utan tillstånd subventionerade vård som inte kan anstå. Detta inkluderar tandvård som inte kan anstå. Begreppet ”vård som inte kan anstå” omfattar vård och behandling av sjukdomar och skador i de fall där även en måttlig fördröjning bedöms kunna medföra allvarliga följder för patienten. Vilken vård som inte kan anstå för en patient får avgöras i det enskilda fallet av den behandlande läkaren eller tandläkaren.

Regeringen gör bedömningen att det inte finns skäl att ändra denna ordning.

Stockholm den 10 april 2019

Lena Hallengren