av Åsa Eriksson (S)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
De senaste årens varma och torra somrar har bidragit till att utbredningen av granbarkborre i svenska skogar ökar kraftigt. För skogsbruket innebär detta att virke till mycket stora ekonomiska värden riskerar att gå förlorade. Med de pågående klimatförändringarna är det lite som pekar mot att populationen skulle minska inom överskådlig tid.
För att begränsa utbredningen är det viktigt att skogsägare snabbt tar ut angripna träd ur skogen innan borren svärmar och sprider sig till ännu större områden. Regeringens insatser för att begränsa skadorna i den brukade skogen är viktiga och välkomna, men det finns fortfarande problem med att borrarna kan härja relativt fritt i skyddad skog och därmed sprida sig till den brukade skogen.
I formellt skyddad skog finns bestämmelser som styr vilka åtgärder som får göras. Ofta är dessa områden frikopplade från kraven enligt 29 § skogsvårdslagen om bekämpning av insektshärjning, varför granbarkborren kan frodas och sprida sig den till den brukade skogen, där desperata skogsägare gör vad de kan för att minska angreppen. Det är ett sisyfosarbete, eftersom det hela tiden kommer nya borrar från de skyddade områdena.
I en tid då vårt samhälle måste ställa om till bioekonomi för att klara klimatutmaningen, när vi är helt beroende av ett effektivt skogsbruk som klarar att öka uttaget ur skogen samtidigt som biologisk mångfald och höga naturvärden bevaras, är det med sorg jag ser att regeringens höga målsättningar motverkas av en ineffektiv bekämpning av granbarkborren pga. regelverket för skyddad skog.
Jag vill därför fråga statsrådet Jennie Nilsson:
Anser statsrådet att förändringar krävs gällande insektsangrepp i skyddad skog för att mer effektivt kunna begränsa granbarkborrens framfart i den brukade skogen?