av Cecilia Widegren (M)
till Statsrådet Tomas Eneroth (S)
Redan nu måste Sveriges motorentusiaster planera för vårsolens cruising. Det har sin orsak i Transportsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om tävling och uppvisning med motordrivna fordon på väg. Oron i Sveriges över 1 000 föreningar har ökat. Det beror inte minst på att några redan har fått nej till att genomföra traditionsenlig cruising, som man tillsammans med kommuner, handelsföreningar, samhällsföreningar med flera har anordnat i årtionden. Nu tycks regeringen alltså sätta stopp för detta genom att stå bakom nya alldeles för krångliga och otidsenliga föreskrifter. Det duger inte, infrastrukturministern! Gör om och gör rätt!
Hundratusentals entusiaster i drygt 1 000 föreningar, varav Labbås Cruisers i Skaraborg är en, kör med entusiasm en del av vårt rullande kulturarv när vårsolen tittar fram. Hela kommunen och polisen står nu bakom föreningens överklagan till länsstyrelsen, då även de tycker att det är helt oproportionerligt. Det är inte rimligt att man, när man skall genomföra traditionell cruising i till exempel vårsolen, skall behöva planera över fyra månader i förväg, det vill säga med kallelse och styrelsemöten, samt behöva skicka in tillståndsansökan upp till ett halvår innan.
Med cirka 200 000 personer organiserade i föreningar förvaltar civilsamhället på ideell folkrörelsebasis vårt rullande kulturarv. Detta kulturarv möts inte sällan av krav från samhället som inte enbart är försvårande utan också direkt hindrande. En viktig del i det arbetet är att möjliggöra motorträffar och synas för allmänheten för att intresset ska kunna upprätthållas. Sverige har och ska ställa tydliga krav vad gäller säkerhet och trygghet på våra vägar, men föreskrifter kan i vissa fall försvåra motorträffar i stället för att hitta konstruktiva sätt att både kunna uppfylla högt ställda säkerhetskrav och möjliggöra arrangemang.
Den 1 oktober 2018 trädde Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om tävling eller uppvisning med motordrivna fordon på väg, TSFS 2018:2, i kraft. Nu växer oron för att de är otydliga. Om de dessutom fullt ut kommer att tillämpas på det sätt som utredarna har beskrivit kan det antingen medföra att mängder med arrangemang med historiska fordon i framtiden kan komma att genomföras i strid mot bestämmelserna och belasta länsstyrelserna med ickefrågor som förlänger handläggningstiden eller så kommer dessa arrangemang helt enkelt tvingas att upphöra.
Ett exempel är kravet på att en ansökan ska skickas in senast fyra månader innan arrangemanget äger rum, vilket ställer till det för många föreningar, då beslut kan fattas sent om enskilda arrangemang, och genom olika nätforum kan enskilda arrangemang genomföras en kort tid efter att de har beslutats. Föreskriften går även längre än behoven, och det ursprungliga syftet när ordningslagen ändrades har därmed gått förlorat. Därtill är inte föreskriften heller proportionell och ger inte länsstyrelserna eller arrangörerna rätt vägledning.
Med anledning av det ovan anförda vill jag därför fråga regeringen och statsrådet Tomas Eneroth:
Avser statsrådet att se till att Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd förändras för att underlätta för dem som förvaltar det rullande kulturarvet?