Fråga 2018/19:947 Remisshanteringen av vapendirektivet

av Daniel Bäckström (C)

till Statsrådet Mikael Damberg (S)

 

I mitten av juli annonserade regeringen att ett smärre omarbetat förslag av vapendirektivet skulle gå ut på remiss. Detta efter att regeringens första förslag kritiserats rejält av flera remissinstanser och heller inte skulle få majoritet i riksdagen.

Centerpartiet har länge varit kritiskt till de förslag som skulle göra det svårare för landets lagliga jägare och sportskyttar att hantera sina vapen och utöva sin sport. Redan när direktivet förhandlades var vi kritiska, och nu ser implementeringen ut att gå ännu längre trots att socialdemokratiska ministrar innan valet lovade att så inte skulle bli fallet. Tyvärr gäller det även det omarbetade förslaget som också går längre än vad EU-direktivet kräver.

Vid den första remissomgången bjöds drygt 80 remissinstanser in att svara på remissen, däribland Försvarsmakten som i flera avseenden var kritiska till innehållet eftersom man menade att det innebar men för totalförsvaret och för krigsförbandens krigsduglighet. Denna gång gick remissen ut till knappt 20 instanser, dock inte till Försvarsmakten men däremot till Polismyndigheten som redan vid den första remissomgången uttryckt sig positiv till regeringens implementeringsförslag av direktivet. Jag finner detta märkligt. Det är också anmärkningsvärt att remissen gick ut mitt i sommaren, med mycket kort svarstid.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Mikael Damberg:

 

På vilka grunder baserar sig regeringens urval av remissinstanser i beredningen av det omarbetade förslaget för genomförandet av EU:s vapendirektiv?