av Jan Ericson (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
I våras var det stor uppståndelse kring Transportstyrelsens hot om nya beskattningsregler för nya husbilar, så kallad WLTP-beskattning. Hela branschen var orolig, och många husbildsköpare avvaktade. Så kom ett glädjande besked i slutet av juli: Transportstyrelsens verksamhetsansvarige gick ut med ett tydligt offentligt besked i en debattartikel i Göteborgs-Posten om att man backade från förslaget och att fordonsskatten inte skulle höjas för husbilar och inte beräknas enligt WLTP-metoden.
”När den nya lagstiftningen träder i kraft den 1 september förändras inte uttaget av fordonsskatt för husbilar”, skrev hon. Tydligare kan det knappast bli.
Branschen pustade ut, och försäljningen av nästa årsmodell av husbilar för leverans till våren rullade på.
Förra veckan kom så ett helt annat besked. Det var en pressansvarig på Transportstyrelsen som den 23 augusti – alltså endast en vecka innan de nya bestämmelserna skulle träda i kraft – meddelade: Från och med den 1 september 2019 ska vissa husbilar vara testade med en ny testmetod för koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning. Detta värde kommer att ligga till grund för beskattning. Det Transportstyrelsen betecknar som ”vissa” motsvarar enligt branschen av ca 95 procent av de husbilar som saluförs på den svenska marknaden.
Transportstyrelsen har alltså gjort en kovändning i frågan. Det som åsyftas är just WLTP-beskattning.
Nu har alltså återförsäljare i god tro beställt husbilar av 2020 års modell som inte kommer att gå att sälja. Tillverkarna kommer att få minska produktionen, de som köpt husbilar under sommaren för leverans till våren kommer att få en oväntad skattechock (upp till 30 000 eller mer i fordonsskatt per år), och många kommer dessutom att avstå från att byta upp sig till miljövänligare och säkrare husbilar. De vackra orden om att satsa på turistnäringen och den inhemska turismen klingar också falskt.
Men värst är att svenska husbilsköpare och husbilsbranschen inte kan lita på ett uttryckligt och mycket tydligt besked från en av regeringens myndigheter, när ett helt annat besked nu kommuniceras. Det är fullständigt orimligt.
Med anledning av den orimliga hanteringen vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
Är det regeringen eller Transportstyrelsen som har tagit beslutet att göra helt tvärtom i frågan, och om det är regeringen, vad har enligt finansministern föranlett regeringen att ta ett helt nytt beslut i frågan som går rakt i strid med det tidigare beskedet från en av regeringens myndigheter?