av Johan Hultberg (M)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Granbarkborren är en liten skalbagge men med förmåga att orsaka väldigt stora skador på skog och därmed vålla såväl enskilda skogsägare som skogsnäringen i stort betydande ekonomiska förluster. Eftersom torkstressade granar är mer sårbara för angrepp ledde förra årets extremt torra sommar till rekordstora angrepp i Sverige och då särskilt i Götaland. Skogsstyrelsen beräknar att omkring 2,5 miljoner kubikmeter skog angripits bara i Götaland. Även årets sommar är torr och bjuder därmed på goda förutsättningar för granbarkborren.
För att snabbt kunna bekämpa granbarkborren och förebygga allvarliga angrepp gör skogsägare klokt i att regelbundet kontrollera sin skog. En annan viktig åtgärd för att förebygga angrepp är att ta bort vindfällen av gran innan granbarkborrarna börjar svärma på sommaren. När angrepp redan är ett faktum gäller det att snabbt utföra bekämpningsinsatser. Som skogsägare är man enligt skogsvårdslagen skyldig att ta omhand skadade stammar som sammanlagt överstiger fem skogskubikmeter inom ett hektar. Skogsägare har givetvis denna skyldighet för att spridning och därmed skador ska kunna begränsas. Samma regler gäller dock inte för skyddade områden. I skyddade områden lämnas skogen inte sällan för fri utveckling där till exempel stormfällda träd lämnas kvar vilket gör att områdena bjuder på gynnsamma förutsättningar för granbarkborrar och andra skadegörare. Ofta sätts heller inte bekämpningsinsatser in eller så görs insatser väldigt sent vilket gör att skadegörarna frodas och sprids till omkringliggande skog.
När denna problematik tidigare lyfts i riksdagen har miljö- och klimatministern framfört att naturreservat och andra skyddade områden upptar en liten del av skogslandskapet. Miljöministern har på så sätt försökt att spela ner problemen. För enskilda markägare som drabbas av angrepp på sin skog av granbarkborrar som spridits från skyddade områden är det dock en klen tröst att skadegörare som spridits från skyddade områdena inte är ett stort problem ur ett makroperspektiv. Jag tycker inte att det är rimligt att privata skogsägare drabbas allvarligt ekonomiskt av att ha skyddade områden i sin närhet. Staten behöver ta sitt ansvar genom att förvalta reservat och andra skyddade områden så att granbarkborrar och andra skadegörare inte sprids till omkringliggande marker. Och när detta inte är möjligt eller misslyckas bör drabbades markägare kompenseras ekonomiskt.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga ststsrådet Jennie Nilsson följande:
Kommer statsrådet att vidta några åtgärder, såsom skärpta krav på bekämpningsinsatser i skyddade områden och införande av nya ekonomiska ersättningar, för att säkerställa att markägare inte drabbas ekonomiskt av att äga skog belägen i direkt eller nära anslutning till skyddade områden?